Recensioner http://kulturarvsdata.se/raa/fornvannen/html/1996_litt Fornvännen 1996, s. 51-288 Ingår i: samla.raa.se

Recensioner

http://kulturarvsdata.se/raa/fornvannen/html/1996_litt Fornvännen 1996, s. 51-288

Ingår i: samla.raa.se

Recensioner

Oscar Montelius 150 years. Proceedings of a Collo- quium hebi in the Royal Academy of Letters History and Antiquities, Stockholm, 13 May 1993. Red.

Paul Åström. Kungl. Vitterhets Historie och An- tikvitets Akademien. Konferenser 32. Stock- holm 1995. 110 s., ill. ISBN 91-7402-244-X.

Det är beklagligt, att Vitterhetsakademien inte, i Oscar Montelius egen anda, markerade hans 150-årsjubileum m e d offentliga föreläsningar i en större hörsal. Förhoppningen får i stället bli, att den tryckta konferensrapporten kan gott- göra dem, som inte fick tillfälle att övervara det slutna symposiet i Akademiens oljemålnings- b e h ä n g d a s a m m a n t r ä d e s r u m och i dess kuli- nariskt tilltalande matsal.

Inom d e n nordeuropeiska, förhistoriska ar- keologins historieskrivning b r u k a r Montelius bli a m a n u e n s vid Vitterhetsakademien tidigt på

1860-talet, disputera i Uppsala på en lyckligen bortglömd avhandling om j ä r n å l d e r n s början 1869, vara flitig på 1870-talet, konstruera sex- perioderskronologin för bronsåldern på 1880- talet och därefter vara en dimhöljd gigant till sin död 1921 - förutom att han tänkte ut den egendomliga typologin. Läsningen av 150-års- b o k e n l ä m n a r efter sig ett a n n a t intryck av Montelius.

Boken innehåller tre Monteliusporträtt. På omslaget står d e n avgående riksantikvarien m e d klockkedjan över en p o m p ö s mage, bu- ren av en kropp med stolt resning, krönt av ett grånat huvud m e d en både inåtvänd och fjärr- skådande, barsk blick. Också den 58-årige Mon- telius i inledningen till Hans-Gunter Buchholz artikel har kal hjässa och buskig mustasch, samma litet trötta, tunga ö g o n b r y n som d e n gamle riksantikvarien och samma frånvarande, otillgängliga blick, men hans kraftfulla hals fyl- ler ut d e n oklanderligt vita kragen över d e n lika oklanderligt knutna flugan och ger h o n o m ett utseende, som lyser, inte av värdighet och gångna år som riksantikvariens, utan av kraft, egensinne och sorgmod.

I det tredje porträttet sitter Montelius vid ett

kafébord i K ö p e n h a m n , strax före sin d ö d . Samma vita krage, samma fluga, samma höga p a n n a och samma ögon u n d e r samma ned- fallna ögonbryn, m e n i 78-åringens ansikte har tiden plöjt djupa fåror r u n t ögon och m u n , ner för k i n d e r n a och h a k a n . En skrynklig hals sticker u p p ur en ohjälpligt för stor krage.

Montelius är trött, inte bara ö g o n b r y n e n hänger, kanske minst de - hela gestalten slokar, är trött och lite resignerad.

U n d e r de två, tre decennier, som kring- ramas av dessa porträtt, arbetade Oscar Mon- telius m e d Gamla Världens förhistoriska kro- nologi. H a n systematiserade periodindel- ningen och den absoluta kronologin för stora delar av östra Medelhavsområdet och Europa.

Det var inte längre fråga o m u n g d o m s å r e n s metodiska nytänkande, inga vidsträckta resor tillsammans m e d h u s t r u n Agda för samman- ställningar av fynd i otaliga stora och små mu- seer, inget skrivande av böcker, som skulle bilda n o r m för m o d e r n arkeologi. Det var de år, då det uppbyggda nätet av bokbyten och korre- spondens gjorde det möjligt för Montelius att sitta i a r b e t s r u m m e t på Söder i Stockholm och konstruera. Kerstin Assarsson-Rizzis beskriv- ning av Montelius bibliotek och de 105 noterna i det av Paul Åström redigerade, otryckta ma- nuskriptet o m Cyperns b r o n s å l d e r visar h u r han arbetade.

Artiklarna av H o m e r L. Thomas, Hans-Gun- ter Buchholz och Pär Göran Gierow visar re- sultaten av Oscar Montelius mödor, betydelsen av hans kronologiska arbeten i samtiden, och vilket b e s t å e n d e värde de kan ha idag. Dylik diskussion är det ofta r e k o m m e n d a b e l t att läsa någon a n n a n s t a n s än i fest- och jubileums- skrifter.

Den u n g e och m e d e l å l d e r s a m a n u e n s e n och typologen finns i Mats P Malmers och Ber- til Almgrens artiklar. Det är en för n o r d e u r o - peiska arkeologer mera välkänd person, och de båda artiklarna är också déjä im^-upplevelser och en fortsättning på 1960-talets debatt om fyndkombinationsdatering och typologisk da-

Fomvännen 91 (1996)

tering dessa båda färgstarka, m e n ack så olika, arkeologer emellan.

När Oscar Montelius 200-årsjubileum skall firas, kan d e n historieintresserade längst bak i boken slå u p p , vilka som femtio år tidigare lade n e r en krans på Montelius megalitiskt ruvande grav på Stockholms n o r r a begravningsplats.

Stig Welinder Institutionen för kultur och humaniora, Mitthögskolan, 831 25 Östersund

Hans Göransson, Alvastra Pile Dwelling. Palaeo- ethnobotanical Studies. Theses a n d Papers in Archaeology (published by the Institute of Ar- chaeology at the University of Stockholm). New Series A 6. 1995. 101 s. ISBN 91-7966-302-2.

Det Alvastra-projekt, som genomförde utgräv- ningar 1976-1980 och som inte skall förväxlas m e d det nu p å g å e n d e medeltidsarkeologiska projektet, är egentligen inte avslutat. Förhopp- ningsvis k o m m e r det heller aldrig att ta slut.

Ett antal böcker och artiklar har utkommit. Det är bara att hoppas, att det skall k o m m a flera.

Pälbyggnaden i Alvastra är ä n n u viktig, och k o m m e r att så vara i överskådlig tid, för förstå- elsen av de neolitiska samhällena på Skandina- viska halvön. O m Alvastra pålbyggnad går det inte att skriva den slutgiltiga syntesen. Det går det förresten j u s t inte om något a n n a t inom förhistorien heller.

Aktuell j u s t nu är Hans Göranssons paleo- etnobotaniska arbete om växtekofakterna från pälbyggnaden.

Hans Göransson både sammanfattar fynden från de äldre fältkampanjerna i Alvastra och från sina egna arbeten i anknytning till 1970-ta- lets utgrävningar. Det visar sig, att nyfynden inte är anmärkningsvärt många, och att d e n kvantitativa överblicken över fyndfrekvenser har begränsat värde. Värdet i Hans Göranssons framställning, utöver den lätthanterliga peda- gogiska formen, ligger emellertid på ett a n n a t plan.

Det minutiösa fältarbetet m e d en fullgod stratigrafisk kontroll har möjliggjort, att eko-

fakterna i kulturlagret har k u n n a t skiljas från dem i lagren över och under. Hans Göranssons tolkning har vidare k u n n a t integrera ekofakt- data, de egna pollenanalyserna och T h o m a s S.

Bartholins vedanatomiska data m e d de arkeo- logiska s a m m a n s t ä l l n i n g a r n a av artefakter, k o n s t r u k t i o n e r och allehanda idéer o m kro- nologi och aktiviteter. Hans Göranssons tolk- ning är den tolkning av pälbyggnaden, som hit- intills har k u n n a t bygga på det mest varierade underlaget. I kombination m e d hans välkända idérikedom, e r f a r e n h e t och fantasi kan m a n vänta sig något överraskande.

Nya bilder av pälbyggnaden har ständigt skisserats alltsedan Carl G r i m b e r g skrev o m träskfolket i Svenska folkets underbara öden m e d u t g å n g s p u n k t i O t t o Frödins första utgräv- ningar. H a n s Göranssons 1990-talsvision inne- håller en flock getter, som tillbringar vintern tuggandes på g r e n a r och kvistar b a k o m pål- byggnadens pallisader. Visionen innehåller vis- serligen m e r än så, m e n getflocken är ett hu- vudresultat. Apelgården och a n n a t får läsaren själv bekanta sig med.

Husdjursbenen utgör c. 8 5 % av den totala m ä n g d e n däggdjursben från pälbyggnaden. Av dessa ben utgörs 87% av nöt, 12% av svin (in- klusive vildsvin) och 1% av får och getter (Ebba During, The F a u n a of Alvastra, Stockholm

1986). Tanken är bestickande, att dessa djur, om än i högst ringa mängd just getter, skulle ha varit instängda, skyddade från väder, vind, rov- djur och boskapstjuvar, bakom pallisaderna om vintern. Det litet märkliga läget ute i källmyren garanterar tillgången till r i n n a n d e vatten.

Utgångspunkten för Hans Göranssons tolk- ning är rationalistisk. Aktiviteterna i källmyren delas in i rationella och irrationella. Han for- mulerar saken så, att de rationella aktiviteter, som ägde r u m i pälbyggnaden, h a d e en irra- tionell överbyggnad (superstructures).

En av Alvastra-forskningens utmaningar är

frågan, om pälbyggnaden egentligen är en bo-

plats som alla andra, som endast på g r u n d av

de extremt goda bevaringsförhållandena ser ut

som en plats för ritual och ceremoni, av högst

dunkelt slag bakom myrens d i m m o r och män-

niskornas träpallisader. Så enkelt är det säkert

inte, m e n Hans Göransson h a r funnit argu-

m e n t för, att platsen inte heller skall ses bara

Fornvännen 91 (1996)

som d e n östgötska motsvarigheten till S a r u p och Stävie.

Efter u t g r ä v n i n g a r n a av d ö d s h u s e t i Tu- ringe, Fågelbacken och Bollbacken, och för all del efter min senaste analys av Överåda (Stig Welinder, Miljö, kultur och kulturmiljö, Stock- holm 1993), har det blivit akut u p p e n b a r t h u r den skandinaviska neolitikumforskningen letar efter en begreppsapparat och terminologi för att fånga kultens och ritualens plats i männi- skornas dagliga liv och föreställningar. H a n s Göranssons vision av pälbyggnaden i Alvastra pekar ytterligare en gång på bristen på behän- diga och samtidigt tillräckligt komplexa be- g r e p p .

Ä n n u en gång har Alvastra visat mig, h u r lite j a g begriper. Tanken svindlar, när jag ställer frå-

gan, h u r ä n n u mycket m i n d r e , som j a g skulle begripa, utan Alvastra.

Stig Welinder

Barbro J o h n s e n och Stig Welinder, red., Arkeo- logi om barn. Occasional Papers in Archaeology 10. Soeietas Archaeologica Upsaliensis. Upp- sala 1995. Ansvarig utgivare Bo Gräslund. 83 s., 24 fig. Omslag: Barbro J o h n s e n . ISSN 1100- 6358, ISBN 91-506-1095-3.

Arkeologisk barnforskning i N o r d e n har rötter i 1970-talet, och p r o b l e m r e l a t e r a d e artiklar började k o m m a u n d e r 1980-talet. (G. Lille- hammer, 1989, A child is b o r n . A child's world in an archaeological perspective. Norwegian Ar- chaeological Review 2 2 / 2 s. 89-105 m e d ref.) Men d e n n a forskning har haft en rätt anonym tillvaro. En ny bok som starkt bidrar till synlig- g ö r a n d e t är Arkeologi om barn redigerad av Bar- b r o J o h n s e n och Stig Welinder. I förordet pre- senterar r e d a k t ö r e r n a idén m e d boken, bak- g r u n d e n , samt positionerar temat. Arkeologins forskning kring ' b a r n ' och ' b a r n d o m ' anses här inspirerad av ämnets genderperspektiv. Ar- keologernas syn på b e g r e p p e t b a r n d o m anslu- ter sig dessutom till ämnets övervägande kon- struktivistiska perspektiv på mänskliga katego- rier, såsom kön och åldersgrupper.

Boken, som omfattar 7 artiklar, är en publi-

kation av föredrag framlagda på ett symposium på Östergötlands länsmuseum i s e p t e m b e r

1994. De flesta av föredragen bygger i sin tur på seminarieuppsatser, framlagda vid några av de arkeologiska institutionerna i Sverige.

Petra Kanvall, Visby, tar u p p det övergri- p a n d e temat »Barn i förhistorisk tid - en teo- retisk diskussion kring b e g r e p p e t ' b a r n ' » (s.

7-12). Artikeln anknyter till teoretiska diskus- sioner, främst utvecklade av Grete Lilleham- mer, vilka i sin tur har en utgångspunkt i Ariés klassiker o m b a r n d o m e n (P. Ariés, Barndomens historia, Stockholm 1982/1960). Vem och vad är ett barn? är en av de frågor Kanvall ställer.

H o n vill som slutsats ge en arkeologisk arbets- definition av b e g r e p p e t ' b a r n ' g e n o m att inte- grera biologiska, osteologiska och sociologiska aspekter. Definitionen antyder att begrepp som barn och ålder inte är e n b a r t naturgivna, utan är problematiska g e n o m att vi definierar dem olika över tid, och m e d geografi, kultur och miljö. Tolkningar av b e g r e p p e n b o r d e inte ge- neraliseras, utan måste anses giltiga e n b a r t inom given kontext.

Stig Welinder, Uppsala-Östersund-Troms0, symposiearrangör, medredaktör, och även lä- rare till några av författarna, har själv skrivit kortfattat om »Barnens demograf!» (s. 13-18).

En ganska så hypotetisk, m e n intressant belys- ning av demografiska förhållanden. Empirin är förromerska gravfält i Västsverige, och diskus- sionen förs i ljuset av data från historisk d e m o - graf!. Welinder konkluderar m e d att barn var vanliga i förhistoriska samhällen. Fattas bara, men kanske behövs ett sådant u n d e r s t a t e m e n t för att vi själva skall få u p p ö g o n e n för h u r ål- dersblinda vi varit som arkeologer.

J i m m y Strassburg, Stockholm, diskuterar

»Barn i mesolitikum» (s.19-27).

Här presenteras goda och utvecklingsbara uppslag kring t.ex. boplatser m e d möjliga födslohus eller kvinnohus och tillhörande barngravar. Idén o m kökkenmöddingarnas till- blivelse g e n o m kvinnors och småflickors in- samlingsarbete har tillkommit g e n o m inspira- tion från antropologin, och ger nya dimensio- n e r till förståelsen av fornlämningstypen.

Författaren meddelar över lag fascinerande in-

sikter och ställningstaganden. Dock b o r d e det

inte vara något h i n d e r för att även en man

Fornvännen 91 (1996)

identifierar sig med, och tar u p p de frågor som belyses i d e n här artikeln. Glädjande, m e n ovanligt, och Strassburgs positionering illust- rerar tydligt arkeologins konstruktivistiska in- riktning beträffande könskategorier.

Gunlög Andersson, Stig Welinder och Asa Wasteson, Uppsala, tar u p p » B a r n d o m e n s gränser u n d e r mellanneolitikum» (s. 29-41).

Källmaterialet ä r MN-gravar, och författarna h a r hittat »många slags b a r n » , g e n o m att de har k u n n a t se en hel serie gränser beträffande ålder, kön och status i de barngravar de stude- rat. Även här och i de två följande artiklarna diskuteras bl. a. socialisationsprocessen, och barn som kulturell konstruktion, skapad av om- givningen utifrån traditionsgivna normer. Dess- utom frågar författarna h u r länge barn har va- rit b a r n , och urskiljer i diskussionen olika oste- ologiska åldersgrupper.

I det s a m m a n h a n g e t diskuterar Viktoria Björkhager, Linköping, »Gravskicket u n d e r b a r n a å r e n . En studie av östgötska gravar från övergången mellan bronsålder och järnålder»

(s. 43-56). Ingela Lundin och Marie Skoglund, Göteborg, har arbetat m e d några av dessa frå- gor i »Gravfältens minsta - om barngravar un- der förromersk järnålder» (s. 57-68).

Lena Linder, U m e å ställer frågan »Hade d e n vikingatida bärsärken några barn?» (s.

69-77). Detta är en medvetandehöjande fråga som tematiserar och problematiserar b å d e mansroller och relationer p a p p a - b a r n u n d e r vikingatiden. Uppsatsen belyser det kontextre- laterade g e n o m att peka på geografiska områ- d e n m e d så olika källmaterial och förutsätt- ningar. Frågan kring män och barn u n d e r forn- tid är nu ställd, vilket j u är det avgörande om vi vill påbörja den långa vägen mot större insikt.

Tolkningar och bilder av den förhistoriska pap- pan, äkta m a n n e n , b r o d e r n , och de a n d r a m ä n n e n vi kan känna igen i våra egna liv, ger perspektiv på den stereotypa, och rätt så alie- n e r a n d e , Vikingen som fått bilda n o r m e n för m a n n e n u n d e r sen förhistorisk tid.

I slutet av boken finns en omfattande littera- turlista m e d publikationer om barn i forntid och arkeologi, samt även om h u r vi förmedlar arkeologi till barn. Det framgår att det redan finns några arbeten om barn ur arkeologiskt

perspektiv, m e n t e m a k o m p l e x e t b a r n , barn- dom, livscykel, måste ändå anses som försum- mat inom arkeologiämnena.

Bokens omslag är trevligt och illustrativt, m e d en bild av ett barn i sandlådan, samt en bild av en yngre arkeolog som gräver. En nyfi- ken natur skulle givetvis vilja veta vilka som är representerade i foto. Vem är b a r n e t i sandlå- dan? Det ligger j u nära till hands att gissa på nå- gon som kom att socialiseras in i den arkeolo- giska världen.

Arkeologi om barn är en uppslagsrik bok, som jag själv haft stor glädje av att läsa, och har kun-

nat hämta ny inspiration ifrån. Frågor att fun- dera vidare på i n o m d e n arkeologiska barn- och socialisationsforskningen, kan t.ex. vara:

Kräver det arkeologiska studiet av barngravar särskilda metoder? I så fall vilka typer av meto- der? Viktigt är även bra teorier kring männi- skans socialisationsprocesser, teorier som hjäl- per arkeologen att problematisera b e g r e p p e n , och att se m e d nya glasögon på sina empirier och metoder. Och när det gäller källmaterial, är det enbart i gravar vi m ö t e r det arkeologiska barnet? H u r förhåller det sig m e d boplatsen, b o s t a d s r u m m e t och landskapet, där j u även barn vistats u n d e r forntiden? Pierre Bourdieus habitusbegrepp (P. Bourdieu, Outline of a The- ory of Praxis, Cambridge 1977), vilket r y m m e r uppfattningen att individens b e t e e n d e styrs av

»omedveten kunskap,» bl.a. om h u r materiell kultur används och arrangeras, är också något som borde tas u p p i en vidare utveckling av dis- kussionerna kring forntidens socialisations- processer från barn till vuxen. Boplatser och hus vore förmodligen här ett mycket stimule- r a n d e källmaterial. Men j a g tycker inte det är konstigt att så m å n g a diskuterat j u s t gravar i samband med synliggörande av b a r n e n . Det är j u i gravkontext vi som arkeologer anser oss ha störst möjlighet att observera de individuella b a r n e n direkt, som biologiska och kulturella varelser. Den b e g y n n a n d e livscykelforskning- ens fokus på gravar som källmaterial, bildar yt- terligare en parallell till den tidiga kvinno- och genusforskningen inom arkeologin.

Även om mertalet artiklar har sitt u r s p r u n g i e x a m e n s a r b e t e n för g r u n d u t b i l d n i n g e n , måste detta anses vara en viktig bok, och j a g tror vi kan se fram e m o t att läsa också kom-

Fomvännen 91 (1996)

m a n d e arbeten av bidragsförfattarna. Att upp- m u n t r a studenters arbete m e d skrivprocessen såsom J o h n s e n & Welinder gjort g e n o m att ge ut den här boken, är även detta ett exempel till efterföljelse. Arkeologi om barn kan bidra till att t e m a n som m ä n n i s k a n s socialisationsprocess och livscykel fokuseras och utvecklas vidare av arkeologer. O m nu temat barn har sina rötter i genderperspektivet, tror j a g att g e n d e r p e r - spektivet i sin tur kan hämta ny inspiration och nya infallsvinklar g e n o m att teman som livscy- kel, b a r n , u n g d o m , gammal, etc. problemati- seras ytterligare. Kanske är det just g e n o m att tematisera, problematisera och b e k ö n a be- g r e p p e t livscykel vi hittar en av vägarna till de forntida människorna, individerna, som vi så gärna vill lära känna?

U n d e r skrivandet av d e n h ä r recensionen k o m m e r ett m e d d e l a n d e om en engelsk bok som är u n d e r utgivning ( k o m m e r mars 1996).

D e n n a tar u p p och problematiserar b a r n d o m och g e n d e r i europeisk arkeologi: Invisible PeopU and Processes. Writing Gender and Childhood into European Archaeology (Moore & Scott eds., Leicester 1996). Redaktörernas ambition är att visa att diskussionen om b a r n d o m och g e n d e r h ö r i h o p . Även d e n n a samlingsvolym verkar vara n å g o n t i n g att se fram e m o t . Men våra svenska och norska kolleger har varit tidigt ute m e d problematiseringen av temat b a r n d o m i arkeologin.

Tove Hj0rungdal Arkeologiska institutionen, Umeå universitet, 901 87 Umeå

Anne Carlie. På arkeologins bakgård. En bebyggelse- arkeologisk undersökning i norra Skånes inland ba- serad på synliga gravar. Acta Archaeologica Lun- densia, series in 8° No 22. L u n d 1994. 227 s., 96 fig., 2 a p p e n d i x . Almqvist & Wiksell Interna- tional. ISBN 91-22-01608-2. Akademisk avh. för fil. dr-examen.

Studier av förhistorisk bebyggelse i Skåne har sedan länge bedrivits i d e bördiga fullåkers- bygderna som en följd av att här har funnits ett mycket rikt, och för forskarna känt, boplats-

material, till skillnad från inlandets och skogs- bygdernas m e r svåråtkomliga material. Till en viss del har kanske också traditionens makt va- rit svår att bryta. N o r r a Skåne h a r även i de stora exploateringsgrävningarnas perspektiv h a m n a t i bakvatten och har först i och m e d d e n reviderade inventeringen och d e n påbörjade utbyggnaden av vägnätet börjat k o m m a i blick- fånget. Det är därför m e d stor glädje j a g har tagit del av A n n e Carlies avhandling På arkeolo- gins bakgård.

Avhandlingen syftar till att kartlägga brons- och j ä r n å l d e r n s bebyggelsestruktur i norra Skå- nes inland, d.v.s. Västra och Östra Göinge hä- rader, m e d basen i de synliga gravarnas rums- liga och kronologiska spridning. Inledningsvis ger författaren en bred b a k g r u n d om den be- byggelsearkeologiska traditionen inom svensk arkeologi. H ä r relateras d e centrala forsk- ningsinsatserna i ä m n e t samt i detalj vad som gjorts inom landskapet Skåne. Kapitlet är fyl- ligt och ger en god bild av forskningsläget både i metodiskt och geografiskt h ä n s e e n d e .

För att nå kunskap om bebyggelsestruktu- ren använder sig A. Carlie främst av de gravar som finns u p p t a g n a i förnminnesregistret, kompletterat m e d ett stort antal besiktningar i fält, m e n även av arkeologiska fynd (gravfynd, boplatsfynd, enstaka fynd). Textdelen i av- h a n d l i n g e n är kopplad till två a p p e n d i x som utgörs av u t o m o r d e n t l i g t bra förteckningar över de registrerade fornlämningar och det ar- keologiska fyndmaterial som författaren använt sig av i sina analyser. Det h a d e dock varit önsk- värt att det funnes avbildningar av en del av de föremål som Carlie och a n d r a forskare baserar de olika gravformernas dateringar på.

G e n o m g å n g e n av o m r å d e t s synliga gravar leder till dateringar av de enskilda gravtyperna, u p p r ä t t a n d e t av en relativ gravtypskronologi, typindelning av gravfälten och datering av de olika gravfältstyperna. Undersökningen är lo- giskt upplagd och väl framförd, m e n på g r u n d av att det är ett relativt litet antal gravunder- sökningar som har gjorts inom området, fram- för allt efter 1960-talet, så tvingas hon att i stor utsträckning vända sig till daterade material i övriga Skåne, Halland, Småland och Blekinge för att få hållpunkter och för att styrka sina an- taganden. När det gäller t.ex. kategorin »röse-

Fomvännen 91 (1996)

liknande stensättningar» är hon helt hänvisad till att datera d e m utifrån läge och typkombi- nation m e d a n d r a gravar. »Runda, fyllda sten- sättningar» är ett exempel på en gravtyp som h a r en lång kronologisk spännvidd - från bronsålder till vikingatid - m e n m e d en tyngd- punkt i äldre järnålder. Gravtypen används så- ledes för att lokalisera d e n äldre j ä r n å l d e r n s bebyggelse. Detta, tillsammans med problemet m e d bortodling och u n d e r mark dolda gravar, är svagheter i materialet som man måste vara medveten om när man använder sig av resulta- ten och de slutsatser som bebyggelseanalysen mynnar ut i.

I det här s a m m a n h a n g e t bör det även sägas några o r d o m författarens val av undersök- ningsområde. G e n o m att hålla sig till sentida administrativa gränser finns d e t alltid en up- p e n b a r risk för felaktig konstruering av förhis- toriska bebyggelseområden i anslutning till de gränser som gäller idag för d e t undersök- n i n g s o m r å d e som valts ut. Med d e n n a kryp- tiska formulering åsyftas att intellektet kan se samband som punktkartorna i sig själva inte av- slöjar. I det aktuella o m r å d e t finns det utan tve- kan starka rumsliga kopplingar mellan den för- historiska bebyggelsen t. ex. i de södra och syd- östra d e l a r n a av G ö i n g e h ä r a d e r n a och d e n i omgivningarna. Dessa klara rumsliga samband skymtar endast fram emellanåt, tydligast i av- h a n d l i n g e n s avslutande diskussion o m regio- nala perspektiv och d e skånska centralbyg- d e r n a u n d e r yngre järnålder. Detta önskar jag att författaren hade granskat och kommenterat tydligare än vad hon gör. Som j a g ser det så har o m r å d e t tre kontaktvägar som är betingade av n a t u r e n och dessa bör således ha haft lika stor betydelse u n d e r bronsålder och äldre järnål- d e r som senare.

Bebyggelseanalysen kan mycket kort beskri- vas som en traditionell utplottning av fornläm- ningar som sedan har utgjort stommen för en indelning i resursområden. De varierande av- stånden mellan resursområdena har i sin tur använts för att skilja d e m från varandra re- spektive knyta d e m samman till större bebyg- g e l s e o m r å d e n (jfr Hyenstrands » n ä r o m r å d e - försörjningsområde»). Tillvägagångssättet var uppenbarligen framgångsrikt och analysen gör de avgränsningar som tidigare endast k u n n a t

skönjas mycket tydliga. Den ger också en klar bild av rumslig kontinuitet och stabilitet från äldre bronsålder till yngre järnålder för de allra flesta av de bebyggelseområden som Carlie ur- skiljer. Slutsatsen att de o m r å d e n som idag har de agrart produktivaste j o r d a r n a (Carlies zon 2 och delar av zon 3) och n ä r h e t till de större vattendragen h a d e den tätaste bebyggelsen un- der brons- och j ä r n å l d e r är knappast uppseen- deväckande, m e n icke desto m i n d r e i och m e d detta vetenskapligt belagd. Det är d ä r e m o t m e r s p ä n n a n d e att se att flera bebyggelseområden fanns etablerade i skogsbygden (zon 1) redan u n d e r bronsåldern. En intressant bieffekt var också att det k u n d e beläggas en områdeskon- tinuitet som troligen går n e r i neolitisk tid i nästan alla d e 11 bebyggelseområden som fanns u n d e r b r o n s å l d e r n i Göingebygden. I konstaterandet finns ett lockande incitament till en fördjupad bebyggelsestudie som rör den neolitiska tiden i o m r å d e t .

Det är synd att A n n e Carlie gjorde sitt ar- bete innan den reviderade inventeringen h a d e slutförts i Västra och Östra Göinge härader. Det h a d e onekligen varit s p ä n n a n d e att se vad den fossila åkermark som idag är känd i o m r å d e t h a d e tillfört avhandlingen om den h a d e tagits med i resonemanget kring urskiljandet av be- byggelseområdena. Författaren var väl medve- ten om bristen redan då avhandlingen skrevs, och det h a d e varit oförskämt att begära att pro- blemet som helhet skulle ha förts in i ett avslu- tande skede av arbetet. Däremot tycker j a g att h o n b o r d e ha valt ut ett m i n d r e testområde, t.ex. en socken, för att pröva möjligheten att den fossila å k e r m a r k e n k u n d e ge d e n bebyg- gelsearkeologiska diskussionen en extra di- mension.

Ett viktigt konstaterande i avhandlingen är urskiljandet av minst två o m r å d e n m e d monu- mentala gravar från både bronsålder och äldre järnålder. Dessa o m r å d e n sammanfaller m e d

bebyggelseområden m e d över huvud taget hög gravtäthet, och detta är de klaraste exemplen på att det skulle finnas något som kan karaktä- riseras som c e n t r a l o m r å d e n i Göinge, m e d större sociala skillnader än vad som fanns i de bebyggelseområden som var av mer ordinär ka- raktär u n d e r perioden. Sådana här guldkorn ger mersmak.

Fornvännen 91 (1996)

I diskussionen kring d e n yngre j ä r n å l d e r n s bebyggelse finns det också ansatser till ett för- djupat r e s o n e m a n g kring vad de stora gravfäl- ten m e d skeppssättningar symboliserar i soci- alt och ekonomiskt h ä n s e e n d e , och varför de inte förekommer i någon större mängd i övriga delar av Skåne. I det här o m r å d e t fanns av allt att d ö m a en lokal maktstruktur i vilken det var av betydelse att manifestera sin (släktens?) ställ- ning g e n o m att uppföra stenskepp. Detta sätts i samband m e d Callmers tes o m att det utöver d e centrala bebyggelseområdena i sydvästra och n o r d ö s t r a Skåne fanns ett m i n d r e antal självständiga bygder i m e r perifera lägen. De m o n u m e n t a l a skeppen är i Carlies föreställ- ning symboler för framväxandet av lokala, själv- ständiga rika b ö n d e r eller stormän. Här, liksom när det gäller avsnitten om bronsålderns cen- t r a l o m r å d e n och de folkvandringstida offer- platserna i Sösdala-Sjörup-området, går Carlie utanför den rena g r u n d f o r s k n i n g e n . I de av- snitt som har den här något friare, resonerande stilen är h o n som bäst och då blir läsningen också riktigt s t i m u l e r a n d e . Det är dessutom s p ä n n a n d e att h o n använder sig av o r t n a m n e n och antalet medeltida gårdar i undersöknings- o m r å d e t för att få en uppfattning om den vi- kingatida bebyggelsen även utifrån a n d r a in- fallsvinklar än de r e n o d l a t arkeologiska. Ge- n o m att göra det så b e r e d e r h o n på sätt och vis också marken för den som i framtiden vill sätta sig in i områdets medeltida bebyggelse.

Trots en del p å p e k a n d e n kan j a g avslut- ningsvis bara b e r ö m m a författaren för h e n n e s väl genomarbetade avhandling. Arbetet kan ka- raktäriseras som ett stycke grundforskning i or- dets bästa bemärkelse, och j a g kan varmt re- k o m m e n d e r a det både för d e m som är intres- serade av det här o m r å d e t i synnerhet och för d e n som är intresserad av analyser av brons- och järnåldersbebyggelse i allmänhet. A n n e Carlies avhandling i n n e b ä r utan tvekan ett re- jält avstamp för all vidare forskning i norra Skå-

nes bebyggelsehistoria.

Tony Björk Kristianstads läns museum, Box 134, 291 22 Kristianstad

Cornelia Weinmann, Der Hausbau in Skandina- vien vom Neolitikum bis zum Mittelalter. mit einem Beitrag zur interdisziplinären Sachkulturfor- schung fur das mittelalterliche Island. (Quel- len u n d Forschungen zur Sprach- u n d Kultur- geschichte d e r g e r m a n i s c h e n Völker. N e u e Folge 106 (230). Miinchen, Univ., Diss., 1990.

Berlin. 1994. 477 s., 88 fig. ISBN 3-11-013585-X.

Avhandlingen b e h a n d l a r två h u v u d o m r å d e n , dels nordisk arkeologi, dels nordiska språk och litteratur. I d e n första, arkeologiska delen jäm- förs de isländska husen u n d e r vikingatid och tidig medeltid m e d äldre och samtida hus i Skandinavien och på de brittiska öarna, Färö- arna, Island och Grönland. För Skandinavien är den bakre tidsramen satt till senneolitikum.

Tyngdpunkten ligger på utvecklingen av d e n treskeppiga hustypen i Danmark, Norge och Sverige. D e n n a del utgör b a k g r u n d och jämfö- relsematerial till d e n a n d r a delen av avhand- lingen, som tar u p p skildringar i d e n isländska sagalitteraturen av husens konstruktion och rumsindelning.

G e n o m g å n g e n av det arkeologiska husma- terialet från Danmark, N o r g e och Sverige är u p p d e l a d på de arkeologiska p e r i o d e r n a och u r s p r u n g s l a n d . Beskrivningen är av nödvän- dighet kortfattad och omfattar utformningen av husen, inklusive väggar och gavlar, typ av väggkonstruktion, typ av inre b ä r a n d e kon- struktion och rums- och funktionsindelning.

Där så är möjligt beskrivs bebyggelsens omfatt- ning och form. Inflätat i detta behandlas även specialteman m e d husanknytning, bland annat bebyggelseförändringarna u n d e r folkvand- ringstid och vendeltid.

G e n o m g å n g e n av husens utveckling inleds m e d senneolitikum och de tvåskeppiga husen.

Dessa k ä n n e t e c k n a d e s av att taket bars av en

stolprad i husets mitt tillsammans m e d vägg-

stolpar. Husen har i stort sett haft samma ut-

f o r m n i n g i såväl D a n m a r k och södra Norge

som södra och mellersta Sverige. De följdes un-

d e r äldre bronsålder av de treskeppiga husen,

där taket bars u p p av två inre stolprader samt

väggarna. I princip h a d e husen d e n n a utform-

ning fram till slutet av folkvandringstid i d e t

skandinaviska området, även om det fanns re-

gionala variationer i u t f o r m n i n g e n . En ge-

Fomvännen 91 (1996)

n o m g å e n d e förändring u n d e r romersk järnål- der var att mittskeppen blev smalare, både ab- solut och relativt, samt att de inre stolpparen blev m e r glest placerade i husens längdled.

Detta innebar även att fördelningen av takbe- lastningen förändrades och m e d den takets bä- r a n d e konstruktion. Vanligen innehöll husen både bostad, fähus eller stall och eventuellt yt- terligare r u m .

U n d e r vikingatid förändrades konstruktio- nen ytterligare. I Danmark och Norge minska- des antalet inre stolpar i de treskeppiga husen ytterligare. Väggarna k u n d e bestå av stavkon- struktioner eller skiftesverk, ibland lagda på träsyll. En hustyp hade yttre snedställda stöd- stolpar för att avlasta takbelastningen på väg- garna. Utvecklingen i Sverige avvek g e n o m att husen blev enskeppiga och taket enbart bars av väggarna. De var m i n d r e än de treskeppiga hu- sen och hade ofta träsyllar och stenfundament.

De vikingatida husen på Island h a d e i hu- vudsak de norska treskeppiga husen från yngre j ä r n å l d e r som förebild. Vissa konstruktionsde-

taljer har dock paralleller i det keltisk-piktiska o m r å d e t . Vid övergången mellan vikingatid och tidig medeltid utvecklades en huskon- struktion där små e n r u m s h u s m e d olika funk- tion byggdes ihop m e d huvudhuset. I princip utgör detta en variant på den samtida utveck- lingen på det skandinaviska fastlandet där går- d a r n a kom att bestå av flera, m i n d r e hus m e d var sin funktion. Den isländska utformningen utgör dock en helt egen utveckling som saknar motsvarigheter b å d e på fastlandet och de a n d r a nordatlantiska bosättningarna.

De sagor som använts för husjämförelsen ut- spelas u n d e r 800-900-tal, respektive 1100- 1200-tal. I d e n förra g r u p p e n finns beskriv- ningar av friliggande uthus, bland a n n a t grop- hus och latriner. Dessa har motsvarigheter på arkeologiskt undersökta gårdar från samma tid.

Däremot överensstämde beskrivningen av hu- vudbyggnadens rumsindelning och i n r e d n i n g bättre m e d förhållandena u n d e r 1200-talet en- ligt d e t arkeologiska materialet. I d e n yngre g r u p p e n sagor var överensstämmelsen god m e d de arkeologiskt u n d e r s ö k t a husen från samma tid. Beskrivningarna av rumsindel- ningen är dock så pass vag att r u m m e n s place- ring i förhållande till varandra inte framgår.

Detta har en viss relevans eftersom de arkeolo- giska u n d e r s ö k n i n g a r n a har visat att rumsin- delningen och -placeringen varierade relativt kraftigt u n d e r d e n n a period. Sammanfatt- ningsvis är därför husbeskrivningarna i sagalit- teraturen vad gäller de äldre sagorna till stor del felaktig och för de yngre sagorna generellt vag vad gäller r u m m e n s placering.

Publikationen är en av d e hittills största sammanställningarna av det skandinaviska hus- materialet, b å d e vad gäller d e n kronologiska och d e n rumsliga omfattningen. Den stora om- fattningen innebär att beskrivningarna av hu- sen är kortfattade. Detta är samtidigt ett villkor för att materialet skall k u n n a överblickas och d ä r m e d möjliggöra jämförelser mellan olika re- gioner och perioder. Sammanställningen är därför högst användbar som översikt och jäm- förelse, samt som en ingångsport och sökväg för vidare husstudier. I detta s a m m a n h a n g måste också den digra g e n o m g å n g e n av litte- raturen nämnas, som i sig är mycket värdefull.

Däremot är illustrationsmaterialet relativt spar- samt f ö r e k o m m a n d e vilket i och för sig är be- klagligt, m e n samtidigt mycket förklarligt m e d tanke på det behandlade områdets omfattning.

Alla sammanställningar av arkeologiskt ma- terial avspeglar kunskapsläget när samman- ställningen avslutades. I det aktuella fallet var avhandlingen färdig 1990, m e n trycktes inte förrän 1994. Ur svensk synvinkel innebär detta att husen från Fosie och Ystad i Skåne samt Brogård i Halland bara ingår i begränsad om- fattning. Detsamma gäller de sista tio årens om- fattande boplatsundersökningar i Mälardalen och Östergötland, som har börjat publiceras.

Sammanställningen är d ä r m e d inte så aktuell som tryckåret antyder. Detta utgör ett allmänt problem, i synnerhet för översikter över de nu- mera mycket vanliga boplatsundersökningarna som löper en stor risk att relativt snabbt bli in- aktuella g e n o m nytillkommet material. Efter- som en helt aktuell sammanställning ä n d å är ett närmast utopiskt mål bör de snarare ses som en avstämning vid en bestämd tidpunkt.

Hans Göthberg Riksantikvarieämbetet, UV-Uppsala, Box 137,751 04 Uppsala

Fornvännen 91 (1996)

Helen Clarke (ed.), Excavations al Helgo XII.

Wilhelm Holmqvist - the Helgo Scholar. Buil- ding Groups 1, 4 a n d 5. Structures and Finds.

KVHAA. Stockholm. 1994. 80 s., 53 fig., 9 tab.

ISBN 91-7402-237-7.

Den tolfte volymen av Helgö-publikationerna b e h a n d l a r huvudsakligen boplatslämningarna från H u s g r u p p 1, 4 och 5 på Helgo och är skri- ven av Synnöve Reisborg. Ett inledande avsnitt, skrivet av Berta Stjernquist, ägnas åt Wilhelm Holmqvist m e d a n l e d n i n g av d e n n e s bortgång 1989.

H u s g r u p p 1 låg i likhet m e d H u s g r u p p 2 och 3 i en sluttning, där flera terrasser var syn- liga redan före undersökningen. H u s g r u p p 4 låg 50 m n o r r om H u s g r u p p 1 i tidigare od- lingsmark, där den enda kända fornlämningen var ett block m e d skålgropar. I likhet m e d Hus- g r u p p 1 visade u n d e r s ö k n i n g e n att det fanns tjocka fyndförande kulturlager, en överodlad terrass, härdar, gropar och stolphål, varav mer- p a r t e n av de senare ingått i hus. De två hus- g r u p p e r n a tolkas som delar av en samman- h ä n g a n d e boplatsyta. Eftersom ytan mellan h u s g r u p p e r n a inte har undersökts är det oklart om det har funnits fler hus, lämningar av sär- skilda verksamheter eller om ytan var outnytt- jad. H u s g r u p p 5 låg längre norrut, men har un- dersökts i mycket begränsad omfattning, var- för d e n beskrivs i ett appendix.

I H u s g r u p p 1 och 4 ingick tio respektive fyra treskeppiga hus och sju respektive ett grophus.

I d e n förra ingick dessutom två kraftiga sten- packningar som begränsades av stensyllar, vil- ket har tolkats som underlag för hus byggda i skiftesverk eller knuttimring. I båda husgrup- p e r n a var den stratigrafiska situationen mycket komplicerad, m e d som mest fyra överlagrande hus i H u s g r u p p 1.

De treskeppiga husen var av mycket varie- r a n d e bevaringsgrad, 8-22 m långa och 5-6 m breda. De urskiljdes g e n o m de två inre paral- lella stolphålsraderna. I några fall fanns också väggstolphål och r ä n n o r vid väggarna. Under- lagen för husen i skiftesverk eller knuttimring var betydligt mindre, 4 x 6—8 m. Grophusen var rektangulära m e d 2,0-3,5 m långa sidor, in- grävda i sluttningen. De h a d e i flera fall spår av takbärande stolpar i väggarna och ingångs-

stolpar, samt i några fall en härd eller ugn i ett av h ö r n e n .

En a n m ä r k n i n g är att beskrivningen av hus l a / b , 3 a / b , 5 a / b i H u s g r u p p 1 är något vag be- träffande vilka anläggningar som ingick i hu- sen i respektive husskede och motivationen för uppdelningen. Generellt är dessutom både an- läggningsplaner och tolkningsplaner av husen återgivna i en relativt liten och översiktlig skala (omkring 1:333), vilket inte underlättar för lä- saren att jämföra beskrivning och planer.

Det omfattande artefäktmaterialet bestod huvudsakligen av relativt vanliga fyndkatego- rier för j ä r n å l d e r som järnföremål, bronsspän- nen, keramik, glas och pärlor. Dessutom fanns lämningar av metallhantverk, bland annat gjut- formar för bronsföremål, deglar, avfall från pärlframställning, samt m e r ovanliga fyndkate- gorier som silvermynt, drejad keramik och glas m e d gulddekor. Detta material presenteras ut- förligt m e d beskrivningar, avbildningar och spridningsplaner för olika fyndgrupper och en g e n o m g å n g av artefaktdateringar och ' ^ - d a - teringar.

Den komplexa situationen på boplatsen m e d kulturlager, terrasser och flera överlag- rande hus innebär att daterande artefakter och

"C-dateringar av källkritiska skäl är svåra att knyta till enskilda konstruktioner. Sammanta- get pekar d ä r e m o t artefaktdateringarna och -spridningen på att båda h u s g r u p p e r n a kan de- las in i två huvudskeden. Det äldre skedet om- fattade sen folkvandringstid och tidig vendel- tid, m e d a n det yngre skedet inföll u n d e r sen vendeltid och början av vikingatid.

U n d e r det äldre skedet kan de två husgrup- p e r n a ha haft något olika funktion att d ö m a av fyndspridningen. Gjutformar i H u s g r u p p 4 ty- d e r på att bronshantverk och tillverkning av glaspärlor bedrivits där. Den kan därför be- tecknas som ett verkstadsområde, även om den kvantitativt sett ringa fyndmängden pekar på att dessa verksamheter endast förekom spora- diskt. Liknande inslag saknas i H u s g r u p p 1 och u n d e r det yngre skedet. På g r u n d av d e n oun- dersökta ytan mellan h u s g r u p p e r n a är det inte möjligt att avgöra om bebyggelsen tillhörde en eller två samtida gårdar.

Frånvaron av fynd som kan findateras till en omkring 100 år lång period omkring 700 e.Kr.,

Fornvännen 91 (1996)

tolkas som att bosättningen var övergiven mel- lan de två bebyggelseskedena. Mycket viktig i detta s a m m a n h a n g är författarens reservation att det relativt stora oundersökta o m r å d e t mel- lan de två h u s g r u p p e r n a är en stor osäkerhets- faktor för d e n n a tolkning.

I och m e d d e n n a bearbetning har samtliga större h u s g r u p p e r på Helgo publicerats. Tids- skillnaden mellan d e n n a publikation och pu- blikationerna av H u s g r u p p 2 från 1960-talet in- nebär att beskrivningen av h u s g r u p p e r n a har något olika uppläggning och standard. Detta kan ses som en avspegling av kunskapsläget om huskonstruktioner i Mälarområdet u n d e r j ä r n - åldern vid t i d p u n k t e r n a för publiceringarna.

Publikationen i n n e b ä r också att förutsättning- a r n a förbättrats för jämförelser såväl mellan h u s g r u p p e r n a av husen, h u s g r u p p e r n a s struk- tur, funktion, kronologi, som m e d a n d r a un- dersökta boplatser i och utanför Mälarområ- det, samt en samlad b e d ö m n i n g av bosättning- a r n a på Helgo.

Hans Göthberg

J o h a n n a Brabandt, Hausbefunde der römischen Kaiserzeit im freien Germanien. Ein Forschungs- stand. (Veröffentlichen des Landesamtes fur ar- chäologische Denkmalpflege Sachsen-Anhalt - Landesmuseum fur Vorgeschichte - Band 46).

Halle (Saale). 1993. 167 s„ 33 fig., 111 pl. ISBN 3-910010-05-9.

konstruktionen b e d ö m d e s inte vara möjlig att genomföra på g r u n d av mångfalden av indivi- duella planlösningar, samt att enbart ett fåtal hus var identiskt lika.

Med u t g å n g s p u n k t från d e n inre takbä- r a n d e k o n s t r u k t i o n e n h a r h u s e n definierats som en-, två- eller treskeppiga, varav den senare kategorin var mest vanlig. De en- och tvåskep- piga husen har påträffats över hela o m r å d e t , m e n m e d koncentrationer till Westphalen och östra Tyskland. Spridningen av de treskeppiga husen h a r sin tyngdpunkt i N e d e r l ä n d e r n a , nordvästra Tyskland och D a n m a r k , m e d be- tydligt färre inslag i inlandet längre s ö d e r u t och österut. Detta kan delvis också vara en av- spegling av den m e r intensiva grävningsverk- samheten i det förra området.

Textdelen kompletteras av en katalogdel och en mycket omfattande planschdel, där om- kring 570 hus redovisas. Tillsammans m e d ka- talogdelen ger planscherna en bra översikt av husmaterialet i det u n d e r s ö k t a o m r å d e t från den aktuella perioden.

I ett kronologiskt och rumsligt perspektiv har inga kronologiskt betingade drag k u n n a t urskiljas vad gäller husens orientering, storlek och konstruktion, främst på g r u n d av stora lo- kala och regionala variationer. Fokuseringen på husens yttre drag har emellertid medfört att aspekter på den inre konstruktionen har ham- nat i skymundan. Samtidigt måste det erkän- nas att det mycket omfattande husmaterialet medför att en relativt snäv ä m n e s b e h a n d l i n g både är förklarlig och nödvändig.

Avhandlingen b e h a n d l a r hus från romersk j ä r n å l d e r i d e t »fria G e r m a n i e n » . Detta be-

g r e p p används i betydelsen Tyskland och Ne- d e r l ä n d e r n a n o r r och öster o m limes, samt Danmark. I materialet ingår 188 boplatser, där- ibland de omtalade Feddersen Wierde, Flögeln och Vorbasse. En konstruktiv begränsning är att e n b a r t de större h u s k o n s t r u k t i o n e r n a tas u p p , ej m i n d r e huskonstruktioner som grop- hus och speicher eller staklader, dvs. små hus m e d fyra till tolv stolpar. Målsättningen för av- handlingen har varit att utarbeta en h u s t y p o logi för d e n aktuella p e r i o d e n m e d utgångs- p u n k t i husens storlek, orientering, datering och användning. En typindelning av den inre

Hans Göthberg

Jean-Marie Chauvet, Eliette Brunei Deschamps og Christian Hillaire, La grotte Chauvet å Vallon Pont-dArc. Edition du Seuil. Paris 1995. 117 s.

ISBN 2-02-025530-8.

Kort tid etter at ovenstående var skrevet, forelå bind tre i Editions du Seuils nye serie om berg- kunst, som redigeres av J e a n Clottes. Det var ikke uventet at den nyoppdagede Chauvet-hu- len ville bli den neste i serien, m e n at boken skulle foreligge bare fire m å n e d e r etter at hu-

Fomvännen 91 (1996)

len var o p p d a g e t , var i hoyeste grad overras- kende.

D e n n e b o k e n h a r samme format og utstyr som de to foregående, m e n h e r er likevel en vesentlig forskjell. Sammen m e d det rikholdige billedmaterialet, som viser en s p e n n e n d e blan- ding av ulike dyrearter og malinger så vel som ristninger, er boken f0rst og fremst en beret- ning om hvordan Chauvet-hulen ble o p p d a g e t og utforsket av tre entusiastiske speleologer.

I et forholdsvis omfattende etterord gir J e a n Clottes en översikt över og v u r d e r i n g av det s p e n n e n d e , nye materialet. Av saerlig interesse er to store friser m e d dyr tegnet i svart; en m e d bison, hester og n e s h o r n og en m e d n e s h o r n og lover. H e r finnes også m a m m u t , kjempe- hjort, pantere og b e n d e r (både positive hånd- avtrykk og negative stensiler) foruten geomet- riske figurer. Översikten över motiver og figu- rer er på långt naer så grundig og detaljert som i b 0 k e n e om Niaux og Cosquer. Bokens verdi som vitenskapelig kildemateriale er derfor n o e redusert sammenliknet m e d de to f0rste bin- d e n e . Dette oppveies imidlertid at det faktum at ristningene og malingene i Chauvet-hulen i l0pet av utrolig kort tid har blitt tilgjengelig for lek og laerd. Så får vi heller tålmodig a w e n t e d e n »endelige» publiseringen ved en senere anledning.

En serie m e d

C dateringer fra Chauvet-hu- len h a r gitt overraskende resultat, m e d date- ringer av trekull brukt som p i g m e n t ved teg- ning av et par nsertstående n e s h o r n til ca.

31 000 år b p (J. Clottes, J.-M. Chauvet, E. Bru- nel-Deschamps, C. Hillaire, J. P. Daugas, M. Ar- nold, H. Cachier, J. Evin, P. Fortin, C. Oberlin, N. Tisnerat and H. Valladas, 1995: Radiocarbon dates for the Chauvet-Pont-D'Arc Cave. Inter- national newskller on rock art 11, pp. 1-2.). Dette er åtskillig eldre e n n forventet og aktualiserer sp0rsmålet om hvorvidt trekull og malinger er samtidige, hvorvidt det ble b r u k t sub-fossilt brensel da figurene ble laget. En datering fra en bison funnet i en a n n e n del av hulen har imidlertid gitt tilsvarende ålder. A n d r e date- ringer fra hulen (som ikke er tätt fra malinger) ligger mellom ca. 29 000 og 23 000 bp.

Kalk Sognnes Norges Teknisk-Naturvitenskapdige Universitet, Vitenskapsmuseet, N-7004 Trondheim

J e a n Clottes & J e a n Courtin, La grotte Cosquer.

Peintures et gravures de la caverne engloutie. Edi- tion d u Seuil, Paris 1994. 197 s. ISBN 2-02- 019820-7.

J e a n Clottes, Les cavernes de Niaux. Art préhisto- riques en Ariége. Edition du Seuil, Paris 1995. 178 s. ISBN 2-02-022952-8.

Da det ble o p p d a g e t paleolittiske ristninger og malinger i Cosquerhulen ved Marseilles i 1985, var det en arkeologisk sensasjon, ikke så mye fordi d e n n e hulen ligger långt borte fra tidli- gere kjente dekorerte huler i Frankrike, m e n fordi inngangen ligger u n d e r havflaten, på 37 meters dyp. Fra å p n i n g e n må man sv0mme gjennom en ca. 150 m e t e r läng gäng f0r man k o m m e r inn i r o m m e t der malingene og rist- n i n g e n e finnes. Da de ble funnet, ble det reist tvil om ektheten av disse figurene, m e n detal- j e r t e studier gjort av spesialister og, ikke minst,

flere

C dateringer har godtgjort at de er ekte.

De to a r k e o l o g e n e som sto for u n d e r s 0 - kelsen i 1991 og 1992, m a r i n a r k e o l o g e n J e a n Courtain og hulekunst-spesialisten J e a n

Clottes, har sammen skrevet en bok om hulen.

Boken er i stort format og er rikt illustrert m e d store og små fargebilder, m e n også m e d teg- ninger og kart som viser hvor de enkelte figu- r e n e finnes. Det er blitt en meget delikat bok, skrevet for et b r e d t publikum, m e n er også til stor glede for fagfolk.

Boken innledes m e d en presentasjon av hu- len og de få flintartefaktene som ble funnet ved unders0kelsen. Videre diskuteres milj0et r u n d t hulen slik det må ha vaert m o t slutten av isti- d e n , da havnivået var betydelig lavere e n n i dag. Artefakter og figurer settes inn i den lo- kale kulturhistoriske s a m m e n h e n g . Hovedvek- ten er imidlertid lagt på m a l i n g e n e og rist- ningene. Dette er dels en generell beskrivelse av motivene og dels en detaljert presentasjon av de enkelte figurene.

Det er funnet bortimot 150 identifiserbare figurer i Cosquer-hulen. Av disse er hele 42 håndfigurer, stensiler. Trekull har vaert brukt som pigment for flere av disse figurene, og

G dateringer viser at de ble laget m e r e n n 27 000 år bp. De fleste figurene forestiller likevel dyr;

hester, bison og urokser, steinbukk og gemser, m e n også n o e n hjortedyr. Tre fuglefigurer har

Fornvännen 91 (1996)

fors0ksvis vaert identifisert som geirfugler. Vi- dere finnes det sel- og fiskeliknende figurer. I tillegg r o m m e r Cosquer-hulen omkring 25 geo- metriske tegn og symboler. En del av disse opp- trer s a m m e n m e d dyrefigurene. (Ved senere unders0kelser er det funnet flere figurer, m e n motivfrekvensene er fortsatt o m t r e n t de samme.)

Det legges også vekt på kronologi.

C-date- ringene viser at figurene er blitt til innenfor to hovedfaser. Den eldste fasen, som består av håndfigurene og en rekke linjer som er dan- net ved at fingre er b r u k t til å läge parallelle merker i myke kalkavsetninger på veggene, er datert til 26 000-28 000 år b p . De 0vrige ma- lingene og ristningene synes å h0re til den yng- ste fasen, som er datert til 18 000-19 000 år b p .

Mens boken o m Cosquer-hulen presenterer en nyhet, representerer boken om Niaux-hu- lene 25 års forskning og dokumentasjonsar- beid for J e a n Clottes, som h e r er eneforfatter.

Format, utstyr og o p p l e g g er det samme for begge b0kene.

Boken innledes m e d en summarisk översikt över kjente h u l e m a l i n g e r og -ristninger i de franske Pyrenéene. Sammen med en kortfattet beskrivelse av den paleolittiske kulturhistorien i o m r å d e t , d a n n e r d e n n e en nyttig introduk- sjon til det som er bokens hovedsak; en pre- sentasjon av malingene og ristningene i Niaux- h u l e n og det t i l h 0 r e n d e n e t t e t av g å n g e r og rom som kalles Réseau Clastres. Det man saer- lig merker seg i Réseau Clastres er kanskje lik- evel ikke figurene, m e n serier av fotavtrykk et- ter paleolittiske mennesker som er funnet i den bl0te leirbunnen.

Mens Niaux-hulen har vaert kjent i flere hun- d r e år, ble Réseau Glastres fiarst o p p d a g e t i 1970. D e n n e delen av hulekomplekset er skilt fra Niaux av fire underjordiske sj0er, og strek- ningen mellom de to h o v e d o m r å d e n e m e d de- korerte rom, synes ikke å ha hatt bes0k av men- nesker i förhistorisk tid. Den opprinnelige inn- gangen til Réseau Clastres må derfor ha styrtet sammen etter at figurene var laget.

Clottes legger stor vekt på dokumentasjon av den menneskelige virksomhet dypest inne i h u l e n e , bl. a. fargeklatter som kan ha fungert som merking av veien gjennom h u l e n e . Han presenterer figurene galleri for galleri. Dette

gj0res m e d stor grundighet, og spesiell vekt er lagt på d e n kjente Salon noir. En serie av teg- ninger og kart gj0r det lett å holde översikten.

Som for Cosquer-hulen gis det en generell översikt över motivene samtidig som hver en- kelt figur blir p r e s e n t e n . Motivene er i stor grad de samme som i Cosquer-hulen: hest, bi- son og urokse, steinbukk og gemse, m e n også hjortedyr og fisk. Bison utgj0r bortimot halv- p a r t e n av disse figurene. I tillegg til de 110 dyrefigurene finnes det tallrike geometriske tegn og symboler, som er delt inn i vel 20 for- skjellige grupper.

Teknikkene som er b r u k t til å läge de m a n g e figurene, blir diskutert m e d samme grundighet. Det samme gjelder stil og datering.

Clottes oppgir tre

C-dateringer av trekull b r u k t som p i g m e n t fra Niaux. Disse pr0vene bekrefter tidligere antakelser om at malingene er fra slutten av Magdalénien. To faller innen- for et tidsrom av 12 0 0 0 - 1 3 000 år b p , d e n tredje omkring 1 000 år tidligere. En overras- k e n d e konklusjon etter disse d a t e r i n g e n e , er at en stilistisk helhetlig komposisjon kan vaere blitt til över länge tidsrom, til tross for dens til- s y n d a t e n d e e n h e t . En serie dateringer fra Ré- seau Clastres, som er åtskillig yngre, den yngste fra o m k r i n g 4 500 år b p , omtales imidlertid ikke. Trolig har disse ingen ting m e d maling- e n e å gJ0re, m e n de d e m o n s t r e r e r at mennes- ker har hatt o p p h o l d i d e n n e delen av hule- komplekset lenge etter istidens slutt og repre- senterer således en viss usikkerhet m e d hensyn til alderen på de 0vrige figurene.

Til tross for d e n store m e n g d e n av b0ker som er skrevet om den paleolittiske hulekuns- ten fortjener disse to b 0 k e n e så absolutt sin plass i et bibliotek m e d respekt for seg selv. Det blir vanskeligere for spesialister så vel som for lekfolk å få k o m m e inn i de aktuelle hulene for selv å studere malingene og ristningene. Grun- dige materialpublikasjoner blir derfor stadig viktigere. For de aller fleste av oss er slike b0ker det naermeste vi vil k o m m e d e n paleolittiske hulekunsten.

Den betydning b o k e n o m Cosquer-hulen har, er imidlertid enestående, ettersom d e n n e hulen i praksis er utilgjengelig også for spesia- lister. Selv Jean Clottes har ikke vaert inne i den.

Niaux-hulen har vaert publisert tidligere, og i

Fornvännen 91 (1996)

hvert fall deler av d e n n e hulen er tilgjengelig for publikum. Andre deler er imidlertid stengt.

Clottes bok gir derfor en velkommen översikt över helheten i dette hulekomplekset. At han har valgt samme hovedlinjen for begge b 0 k e n e sikrer ikke bare en enhetlig, m e n også en grun- dig presentasjon av såvel malinger og ristninger som h u l e n e og landskapet omkring.

Disse to b 0 k e n e , La grotte Cosquer og Les cavernes de Niaux, gir, som j e g ser det, verdi- fulle presentasjoner av sentrale huler m e d pa- leolittisk kunst. Selv om begge h u l e n e ble de- k o r e n f0rst i siste del av istiden, representerer de flere perioder. Med sine rikholdige illustra- sjoner og g r u n d i g e beskrivdser, gir b 0 k e n e både lek og laerd et utmerket inntrykk av hvor- dan Cosquer- og Niaux-hulene ser ut. Ikke minst gir de fascinerende glimt av de m a n g e ristningene og malingene som har vaert skjult for m e n n e s k d i g e 0yne i tusener av år.

Kalle Sognnes

L ä r t pariétal paléolilique. Techniques et méthodes d'études. Réunis par le G r o u p e de Reflexion sur 1'art Pariétal Paléolithique [GRAPP]. Docu- ments Préhistoriques 5. Ministére de 1'enseig- n e m e n t supérieur et de la recherche; Comité des travaux historiques et scientifiques. Paris

1993. 427 s. ISBN 2-7355-0286-4

14 av Frankrikes l e d e n d e eksperter på p a l e o littisk hulekunst har arbeidet m e d d e n n e bo- ken i 14 år. De har her forent sin kunnskap om istidens kunst, formidler d e n n e kunnskapen til a n d r e og legger o p p til en mal for dokumenta- sjon og videre utforskning av hulekunsten. Slik sett er L ä r t pariétal paléolithique en manual for studiet av paleolittisk kunst i S0rvesteuropa.

Boken gir en översikt över kjente huler med malinger og ristninger fra hele S0rvesteuropa, m e n er hovedsakdig konsentrert om det frans- ke materialet. Dette ser j e g som en viss svakhet ved b o k e n ; j e g skulle gjerne sett at g r u p p e n som har stått for dette omfattende prosjektet h a d d e samarbeidet også m e d ledende forskere i Spania og Italia om en felles manual.

Boken består av en rekke kapitler skrevet av de ulike spesialistene i g r u p p e n . Kapitlene er delt inn i syv hovedavsnitt: lokaliseringen (1) hulen og helleren (2), fjdlveggen (3), motiver (4), teknikk og form (5), dokumentasjon (6) og konservering (7). Avsnittene o m motiver, teknikk og form og dokumentasjon er naturlig nok blitt de mest omfattende.

Innledningsvis gis det en översikt över den paleolittiske kulturhistorien i de aktuelle om- r å d e n e , så vel som över funn som er gjort inne i h u l e n e . Videre gjennomgås ulike o p p m å - lingsteknikker, et arbeid som er blitt vesentlig forenklet gjennom lasermålinger.

De enkelte motivene gjennomgås .med stor grundighet. Dette gjelder saerlig dyrefigurene.

Den enkelte arten blir f0rst klassifisert i hen- hold til gjeldende terminologi. Deretter be- skrives de enkelte avbildete dyrene og de ulike k r o p p s d d e n e navngis. Så fislger serier av ek- scmpler på hvordan de ulike a r t e n e er avbildet og hvordan de kan identifiseres. De aller fleste dyrefigurene har lätt seg identifisere, m e n en- kelte har vist seg å vaere uidentifiserbare. I til- legg förekommer en del figurer der flere arter er blandet sammen til ett dyr.

De ulike teknikkene som er brukt til å läge d e m a n g e figurene, blir g j e n n o m g å t t m e d s a m m e g r u n d i g h e t . Dette gjelder ikke minst ristninger, bas-relieffog m o d d l e r t e figurer. Vi- dere diskuteres perspektiv, bevegdse og kom- posisjon, dvs. motivenes sammensetning; i hu- lene såvel som på de enkelte bergflatene. I do- kumentasjonsavsnittet diskuteres tegning, kalkering, fotografering, h e r u n d e r også stereo- fotografering, og avst0pning. Videre diskuteres formidling gjennom ulike medier.

Boken avsluttes m e d en diskusjon av kon- serveringsproblemer. Mens de m a n g e ristning- e n e og m a l i n g e n e har blitt bevart gjennom tusener av år så lenge hulene har fått ligge ufor- styrret av mennesker, representerer o p p d a g d - sen av d e m samtidig den st0rste t r u s s d e n mot deres eksistens. Dette er et problem de paleo- littiske hulemalingene har felles med ristninger og malinger över hele verden, n o e som imid- lertid er til liten tr0st når små e n d r i n g e r i mi- kroklima og -flora og -fauna sammen m e d fy- sisk slitasje i l0pet av kort tid kan f0re til en ra- dikal forverring av figurenes tilstand.

Fornvännen 91 (1996)

L ä r t pariétal paléolithique r e p r e s e n t e r e r en betydelig arbeidsinnsats fra de involverte spe- sialistenes side. En d d av kapidene k u n n e man nok 0nsket var n o e fyldigere, m e n i så fall ville det blitt en bok av svaert stort format, som nok ville blitt m i n d r e anvendbar som manual for praktisk arbeid.

Det er fristende å se d e n n e boken også i et nordisk perspektiv. Nordisk forskning omkring helleristninger og -malinger har en lengre tra- disjon e n n den S0rvest-europeiske hulekunst- forskningen, m e n har tilsyndatende n å d d mye kortere.

Som i S0rvest-Europa er materialet spredt över flere land, m e n k o n t a k t e n mellom for- skere fra de forskjellige l a n d e n e og de forsk- ningstradisjonene disse representerer synes å ha vaert tettere i N o r d e n , selv om vi også her m e d letthet kan trekke fram ulikheter mellom norsk og svensk forskning på dette feltet. I begge land er det forholdsvis nylig publisert översikter över materialet, i Sverige som et kol- lektivt arbeid d e r det er lagt stor vekt på be- skrivelse av d e ulike r e g i o n e r (Janson et al.

Hällristningar och hällmålningar i Sverige, Stock- holm 1989), i Norge som enmannsarbeid holdt på et m e r generell plan m e d m i n d r e vekt på presentasjon av materialet (Hagen 1990 Helle- ristningar i Noreg).

Kanskje har vi noe å laere av vare franske kol- leger på dette feltet. Både i Norge og Sverige er dokumentasjon av helleristninger og -malinger påny k o m m e t på a g e n d a e n , ikke minst på g r u n n av den omfattende n e d b r y t i n g e n som synes å föregå i et a k s d e r e r e n d e t e m p o . Også h e r savnes en manual for registrering, doku- mentasjon og konservering, d e r også identi- fikasjon av motiver og terminologi er med. På b a k g r u n n av det store fellesskapet som eksiste- rer mellom ristningene og malingene i de nor- diske land, b0r en slik manual utarbeides på felles nordisk basis.

Kalk Sognnes

N. Chernykh, Ancient Metallurgy in the USSR: The Early Metal Age. Translated by Sarah Wright.

xxiv+335 s., 28 pl„ 106 fig. 1992. C a m b r i d g e University Press; ISBN 0-521-25257-1.

Författaren var chef för dåvarande Arkeolo- giska institutet i Sovjetunionens Vetenskaps- akademi i Moskva. H a n h a r publicerat en mångfald a r b e t e n på ryska, främst r ö r a n d e tolkningar av kemiska analyser och metallur- giska undersökningar av metallföremål. Bland d e m märks: History of the Earliest Metallurgy in Eastern Europé (1966), Earliest Metallurgy of lhe Ural and Volga area (1970), Early Metalworking in the South-West USSR (1976) och tillsammans m e d S. V. Kuzminykh, Early Metallurgy of Nor- thern Eurasia (1989).

Boken Ancient Metallurgy in the USSR är u p p d e l a d i 10 kapitel som beskriver d e n fort- l ö p a n d e spridningen av kopparbaserade arte- fakter som sker stegvis u n d e r koppar- och bronsåldern i o m r å d e n inom det forna Sovjet- u n i o n e n .

I det första kapitlet, »The Early Metal Age», definierar Chernykh bronsålderskronologien i Gamla Världen och d e n forna Sovjetunionen från det sjunde årtusendet till det åttonde år- h u n d r a d e t f.Kr. (karta s. 2). I sin ytterst välun- derbyggda forskning baserad bl.a. på resultat från ca 50 000 kemiska analyser av kopparfö- remål diskuterar Chernykh h u r sådana föremål och kunskap om framställning av k o p p a r och k o p p a r l e g e r i n g a r g e n o m å r t u s e n d e n a h a r spritts till allt vidare o m r å d e n från det sanno- lika u r s p r u n g s l a n d e t Anatolien (diagr. s. 3 ) .

Han har försökt finna en m e t o d att identifi- era k o p p a r f ö r e m å l e n s gruvtillhörighet. Ele- mentanalyser har gjorts på malm, slagg, kop- par och b r o n s e r h ä r r ö r a n d e från en och samma lokal samt från ett flertal olika produk- tionsområden. Analysresultaten har data- och statistikbehandlats tillsammans m e d arkeolo- giska, kronologiska, korologiska och geologiska uppgifter. På g r u n d av det stora materialet har samhörigheten mellan koppar och gruva ofta k u n n a t skönjas.

I kapitel 2, »The C o p p e r Age», definierar författaren de k o p p a r a n v ä n d a n d e kulturerna u n d e r kopparåldern, de vanligaste föremålen, deras former och o r n a m e n t , teknisk utveckling

Fornvännen 91 (1996)

och karaktäristiska spårämneshalter inom de olika o m r å d e n a . Karta (s. 49) visar h u r förfat- taren föreställer sig d e n möjliga spridningen av den tidigaste kopparproduktionen inom det forna Sovjetunionen. Tack vare de omfattande kemiska analyser som utförts i Moskva och Stuttgart kan man identifiera fyra geografiska zoner: Balkan, Transylvanien, Karpaterna och troligen den ryska stäppen. Den rika produk- tionen av och handeln med kopparföremål un- d e r de femte och fjärde å r t u s e n d e n a f.Kr.

klingar av lika oväntat som de en g å n g u p p - trädde. F o r m e r n a på verktyg och vapen förän- dras påfallande och det tekniska u t f ö r a n d e t blir m e r primitivt.

I kapitel 3, »The Early Bronze Age in the Circumpontic province», definierar Chernykh ett stort k o p p a r p r o d u c e r a n d e o m r å d e beläget huvudsakligen r u n t Svarta havet. I n o m detta o m r å d e urskiljs förhållandevis enhetliga före- målsformer inom metallproduktionen, former som kan påvisas från äldre bronsålder. Koppa- ren härrör från en mångfald små lokaler. Dessa återfinns från Balkan och Karpaterna i väster till Kaukasien i öster och Ukraina, mellersta D n e p r och södra Ural i n o r r (karta s. 56).

Chernykh urskiljer två typer av koppar; en som innehåller 0,1 till 3-4% nickel och en som har ett lägre nickelinnehåll. Den senare g r u p p e n synes k o r r e s p o n d e r a m e d transkaukasisk me- tall och d e n förra möjligen m e d iransk och anatolisk koppar.

U n d e r metallhanteringens långa förhistoria, 5 000 år, förekommer en mångfald enhetliga p r o d u k t i o n s o m r å d e n som skiftar tidsmässigt och rumsligt. Författaren kallar dessa o m r å d e n metallurgiska provinser.

Maikopkulturen i n o r r a Kaukasus och Transkaukasus utmärks av begravningar i stora högar, kurganer. Många av de gravlagda stor- m ä n n e n har varit beridna krigare som jordats m e d u t o m o r d e n t l i g t rika gravgåvor av bl.a.

guld och silver. De vanligaste föremålen är dock av koppar. De olika metallföremålens - yxor, knivar, nålar - form och tillverkningstek- nik tillåter författaren att anta att influenser från äldre bronsålder i Balkan och Karpaterna kan via mellanliggande o m r å d e n ha förts så långt österut som till n e d r e Volga.

I kapitel 4, »The Middle Bronze Age in the

Circumpontic province», poängteras att tyngd- punkten för fynd av koppar nu återfinns längre österut i huvudsak längs mellersta Volga, i Kau- kasus och Transkaukasus (karta s. 99). Perio- den omfattar 2600-talet till 2400-talet f.Kr. och k ä n n e t e c k n a s av stora politiska och tekniska förändringar.

T e n n b r o n s e r m e d u p p till 12-15% tenn fö- r e k o m m e r n u liksom också komplexa lege- ringar även om arsenikbronser fortsätter att d o m i n e r a . H ö g a a n t i m o n h a l t e r på u p p till 15-20% förekommer i Kaukasus. I o m r å d e n a kring Ural är kopparen i föremålen i allmänhet mycket ren liksom också i föremål från Karpa- terna och Balkan.

Kring mitten av det tredje årtusendet f.Kr.

försvinner ett flertal kulturer från östra Euro- pas stäpper och d e n s.k. gropgravkulturen förändras och refereras n u till såsom kata- kombkulturen. Liksom tidigare dominerar kur- ganbegravningar. Dessa kulturer omfattar om- r å d e n a n o r r o m Svarta Havet mellan Don, Volga och Dnestr samt delar av den ryska stäp- pen. De folkslag som levde här bestod av be- ridna n o m a d e r med fårskötsel som huvudsaklig näring. G e n o m krig och exogami kom de i nära kontakt m e d varandra, vilket kan förklara viss grad av kulturell likhet över stora o m r å d e n . Föremålen består ofta av mycket ren k o p p a r som hamrats eller gjutits. Inspiradonen till vissa drag inom metallkulturer i t.ex. o m r å d e t kring övre Volga kan nu spåras till mellersta bronsål- d e r n i Karpaterna och Balkan.

I kapitel 5, »The Circumpontic Metallurgi- cal Province as a system», behandlas e n b a r t de karaktäristiska dragen i områdets makrostruk- tur. Författaren framhåller dock att materialet är ofullständig varför det finns gränser för de slutsatser som kan dras. Det saknas bl.a. detal- j e r a d e u n d e r s ö k n i n g a r av material från det

egeiska o m r å d e t , Syrien, Palestina och Meso- p o t a m i e n . Ett diagram över förekomsten av guld-, koppar- och bronsföremål i sydöstra Eu- ropa, B a l k a n - K a r p a t e r n a , Kaukasus, Trans- kaukasus och Mindre Asien från kopparålder till mellersta bronsåldern (s. 142) visaren över- väldigande d o m i n a n s av guld inom många om- råden.

Av ca 32 000 föremål är ungefär 23 000 av guld, 8 500 av hamrad eller gjuten koppar eller

Fornvännen 91 (1996)