Rapport:
Berättelser om sexuella
trakasserier och övergrepp på Linnéuniversitetet
Juni 2018
Innehållsförteckning
Bakgrund ... 3
Uppdraget ... 3
Genomförande ... 4
Projektprocess ... 4
Insamling av berättelser ... 4
Material ... 5
Bearbetning av materialet ... 5
Händelser ... 5
Fysiska handlingar ... 5
Verbala sexuella trakasserier ... 6
Mobbning och diskriminering ... 7
Sammanfattningsvis/analys ... 8
Reaktioner ... 8
Den utsattas tystnad ... 9
Andras tystnad ... 9
Känslor ... 10
Sammanfattning/analys ... 10
Konsekvenser ... 11
Undvikande ... 11
Konsekvenser på lång sikt ... 11
Sammanfattning och analys ... 12
Slutsats ... 12
Tystnadskultur ... 12
Maktstrukturer ... 13
Den akademiska kulturen ... 13
Studenters utsatthet ... 14
Preventiva åtgärder ... 14
Område 1: Tydliga processer ... 15
Område 2: Kunskapsförmedling om anmälningsprocess och stöd ... 15
Område 3: Ledarskap ... 16
Område 4: Kunskapsförmedling om sexuella trakasserier och härskartekniker .... 16
Område 5: Strukturell könsdiskriminering ... 17
Referenser ... 18
Bakgrund
#Metoo-kampanjen riktade uppmärksamhet på förekomsten av sexuella trakasserier och övergrepp inom olika sociala sammanhang och yrkesområden samt på den tystnadskultur och maktordning som råder vid olika former av sexuella övergrepp.
Akademiuppropet samlade 2400 kvinnor som tog ställning mot trakasserier och övergrepp inom universitetsvärlden. I en rad studier har förekomsten av sexuella trakasserier och övergrepp i privatlivet och arbetslivet uppmärksammats. I en studie om fysiskt och sexuellt våld under vuxnas liv (Heimer, Lucas, & Andersson, 2014) identifierades att hälften av kvinnor och 15 procent av män hade erfarenheter som vuxna av sexuellt våld i enlighet med WHO:s definition, det vill säga i termer av sexuellt övergrepp, sexuell förnedring eller sexuella trakasserier. Fyra av tio kvinnor och drygt en av tio män hade blivit utsatta för sexuella trakasserier i form av
oönskade snuskiga brev, sexuella kommentarer, förslag, inviter etc. I en annan studie konstaterades (Lundgren, Heimer, Westerstrand & Kalliokoski, 2001) att var tredje kvinna som studerade hade blivit sexuellt trakasserad under det senaste året.
Bondestam och Carstensen (2004) undersökte karaktären av sexuella trakasserier vid Uppsala universitet genom en intervjustudie. Huvudfynd som forskarna identifierade var förnekelse, att det inte lönar sig att anmäla, rädsla för att missförstås, en saknad av någon att vända sig till och lojalitet till förövaren.
Få studenter eller medarbetare från lärosäten i Sverige anmäler sexuella trakasserier.
Enstaka anmälningar inkommer till Diskrimineringsombudsmannen under ett år.
Universitetsledningen vid Linnéuniversitetet såg ett behov av att kartlägga sexuella trakasserier vid universitetet. Kartläggningen ger inte svar på omfattningen av sexuella trakasserier men ger en bild av karaktären på händelser som förekommit.
Troligen är de exempel på trakasserier som återfinns i rapporten inte unika eller specifika för Linnéuniversitetet utan skulle kunna ha utspelats vid andra lärosäten.
Det finns inte skäl att tro att situationen skulle vare mer allvarlig på
Linnéuniversitetet än vid andra lärosäten i landet. Men berättelser om upplevda trakasserier pekar på ett allvar som också kan bli en utgångspunkt för lokala förändringar och utvecklingsarbete. En liknande insamling av berättelser har tidigare genomförts på Chalmers tekniska högskola, som framförallt har engagerat studenter att lämna in berättelser (https://www.chalmers.se/sv/nyheter/Sidor/tala- oppet-om-vardagssexismen.aspx).
Uppdraget
Vid Linnéuniversitetet inrättades 2017 på rektors uppdrag en arbetsgrupp för att kartlägga upplevelser av sexuella och andra trakasserier hos studenter och medarbetare. Uppdraget ligger i linje med planen för jämställdhetsintegrering vid Linnéuniversitetet och de jämställdhetspolitiska målen. Vidare i linje med ändringar i diskrimineringslagen (2008:567) avseende proaktiva åtgärder och plan för lika rättigheter och möjligheter. För att kartlägga trakasserier och sexuella trakasserier har studenter och medarbetare uppmanats att lämna in anonyma berättelser via en webbportal. Denna rapport är en sammanställning av inkomna berättelser och ger en bild av de händelser som framträder i berättelserna. Det är inte en totalbild, då sannolikt inte alla som varit utsatta för trakasserier valt att lämna in sina berättelser.
Syftet är att ge en kvalitativ bild av sexuella trakasserier på universitetet samt de reaktioner och konsekvenser av sexuella och andra trakasserier funna i de inkomna berättelserna. Dessa bilder ska resultera i förslag på förebyggande åtgärder.
Genomförande
Projektprocess
Uppdraget har letts av en styrgrupp bestående av universitetsdirektören och cheferna för universitetsledningens kansli samt studerande-, kommunikations- och HR- avdelningarna. Insamling och analys har genomförts av Emma Ebintra (koordinator för lika villkor), Cecilia Kjellgren (forskare i socialt arbete), Per Sundström
(utredare) och Marion Tersmeden (utvecklingskonsult på HR-avdelningen). Till arbetet har också kopplats en referensgrupp, bestående av representanter från studerande- och kommunikationsavdelningen samt Linnéstudenterna och skyddsombud.
Insamling av berättelser
Berättelserna samlades in via en webbportal under vårterminen 2018. Tiden för insamling av berättelser förlängdes från en till två månader, då få berättelser inkommit. Arbetsgruppen fann att information om insamlingen var svårtillgänglig, att information enbart var synlig i korta perioder, att den aktuella länken förväxlades med en gammal länk om samma tema och att definitionen var oklar. Detta kan ha bidragit till att kartläggningen inte nått alla potentiellt berörda och till att enbart två studentberättelser inkom. Information om insamlandet publicerades tre gånger på universitetets medarbetaresida samt en gång vardera på de officiella instagram- och facebookkontona.
Material
Materialet består av 21 berättelser som framförallt berör förhållanden mellan kvinnlig medarbetare som utsatts av en manlig kollega eller mellan kvinnlig medarbetare som utsatts av en manlig chef på samma arbetsplats. En berättelse återger sexuella kränkningar som en man utsatts för av en kvinna. Det är
individuella, personliga berättelser om händelser på arbetsplatsen som sammantaget också synliggör ett mönster av kulturer och strukturer som förkommer inom
Linnéuniversitetet.
Tretton av berättelserna tyder på beroendeförhållande, där den som utsatt någon för sexuella trakasserier är en person i maktposition såsom chef, handledare, examinator eller lärare. Några berättelser är kopplade till situationer där studenter upplevt kränkningar av annan student eller lärare. Andra berättelser skildrar kränkande situationer som upplevts av kvinnliga doktorander i förhållande till
doktorandkollegor och seniora forskare. Vissa berättelser är omfattande och kan innehålla olika exempel på kränkande situationer som en person upplevt över tid.
Det gör att situationerna som återges i rapporten är fler än antalet inlämnade berättelser.
Bearbetning av materialet
Materialet har bearbetats av arbetsgruppen och analyserats genom innehållsanalys.
Tre huvudteman har identifierats; händelser, reaktioner och konsekvenser. När uppgiftslämnarna angett att deras text får användas publikt har textavsnitt använts som illustrationer. I vissa berättelser har detaljer justerats för att undvika att personer och arbetsplatser kan identifieras.
I rapporten används begreppen sexuella trakasserier och sexuella övergrepp. Flera av de sexuella handlingarna beskrivna i rapporten ligger utanför vad som definieras som sexuella trakasserier. Det rör sig om olika typer av sexuella övergrepp som definieras i Brottsbalken. Att enbart använda begreppet trakasserier skulle vara ett förringande av allvaret i handlingarna.
Händelser
De handlingar som identifierats är kategoriserade som fysiska sexuella handlingar, verbala sexuella trakasserier och mobbning/diskriminering.
Fysiska handlingar
En rad fysiska handlingar återfinns i berättelserna som rör sexuella beröringar, våldtäktsförsök och exponering för sexuella handlingar:
Fysiska närmanden som…en hand tryckt på min bak när jag kramas, få mina bröst och nedre mage överdrivet tryckta mot den som kramar mig, få en hand på ett lår eller knä av den som sitter bredvid mig.
Som doktorand, kunde det röra sig om sexuella närmanden i
samband med t ex personalfester - klämning på brösten eller en arm om midjan tillsammans med någon fånig kommentar.
Vid en disputationsfest gjorde en manlig kollega flera närmanden, såsom att komma upp bakifrån och dansa väldigt tätt. När detta hänt ett par gånger sa jag till på skarpen att han skulle sluta. Han slutade för stunden men följde sedan efter mig resten av kvällen, jag kände mig förföljd och övervakad.
En manlig medarbetare med hög akademisk titel har upprepade gånger kommit in på mitt kontor och pratat om hur mycket han tycker om mig och att han vill resa bort med mig och att vi ska vara
tillsammans på olika sätt. Han kramar och låter händerna glida över kroppen.
I en berättelse blir en kvinnlig student ombedd att följa med en lärare till en lokal för att hämta undervisningsmaterial och blir där utsatt för sexuella beröringar som hon inte direkt kan värja sig ifrån. Studenten får också information att läraren är den som bestämmer vilka som blir antagna till forskarutbildning.
En medarbetare beskriver hur hon utsatts för ett sexuellt ofredande av en student:
Jag skulle hjälpa en student med informationssökning. Studenten hade lite ’annorlunda’ önskemål kring detta. Sökningen gjordes på ett ämne som var kopplat till sexualitet (ingenting konstigt med det) men sedan bad studenten att jag skulle läsa upp träfflistan för hen.
Jag började göra det utan att reflektera närmare över det. Sedan ser jag att studenten smeker sig själv i skrevet medan jag läser. Jag blev väldigt illa berörd…
Ofta är den som är utsatt för fysiska sexuella övergrepp, ensam med förövaren när det händer. Men det finns exempel på övergrepp som sker mer offentligt. En, vid tillfället, relativt nyanställd person deltar i en konferens:
Jag deltog i konferensen tillsammans med bl a en kollega och på plats var även min dåvarande chef. Vi står i kön för att förse oss av middagen och jag står bredvid min kollega. Då lägger min chef sina händer på mina bröst bakifrån och säger skrattande till övriga som står i kön att: ’vi är väl utrustade på xx-avdelningen nu’.
I en berättelse återges ett våldtäktsförsök, där en student som får övernatta hos en annan student utsätts:
Nästa gång jag vaknar ligger han jämte mig i sängen och hans hand är innanför mina trosor. Jag blir så förskräckt att jag knappt kan förstå att hans fingrar redan är på väg IN i mig.
Verbala sexuella trakasserier
Verbala sexuella trakasserier kan vara av olika slag som sexistiska kommentarer, verbala sexuella kränkningar, grova sexuella inviter, oönskade komplimanger och sexuella metaforer. Att bli utsatt för verbala sexuella kränkningar och insinuanta kommentarer kan väcka ett starkt obehag:
En doktorand deltog i en eftersits på pub med institutionens forskare och
doktorander och hamnade i en diskussion med en av de seniora manliga forskarna.
Han föreslog att vi istället för att "bråka" skulle gå därifrån tillsammans och ha sex uppe på institutionen. Jag kände mig helt tillintetgjord och vågade inte svara. Efter en stund gick jag därifrån själv.
Två doktorander har sökt forskningsmaterial i universitetsbibliotekets magasin.
När vi kom tillbaka upp till institutionen frågade en av de andra mer seniora manliga doktoranderna mig: "har du varit och torr-runkat med XX i magasinet"?
Jag har haft en kvinnlig professor och chef som kallade mig läckerhäck i tid och otid. Samma person tyckte att jag skulle
uppvakta hennes dotter. I samband med en arbetsmiljöutredning blev personalen intervjuad av en kvinnlig utredare som när jag påpekade ovanstående tyckte att jag skulle ta det som en komplimang.
En man på min arbetsplats som jag stundtals har möten med kommer med ständiga sexuella metaforer för saker, som inte alls behöver sexuella metaforer. Detta händer bara när vi har möten enskilt han och jag. Han använder uttryck som ’man behöver ett långt förspel med dem’ när han syftar på att det är en lång etableringsfas. Eller
’jag får hångla upp dem rejält’ när han menar att man måste möta deras krav.
I berättelserna finns exempel på situationer där kvinnliga studenter fått inviter från lärare, att ses och äta middag för att få vägledning och råd inför framtiden.
Medarbetare som blivit utsatta för verbala sexuella kränkningar vid möten där chefen som är närvarande, skrattar med och inte reagerar. Medarbetare som fått sexuella inviter från en annan kollega och vänt sig till sin chef, som avfärdat det.
Mobbning och diskriminering
I berättelserna finns erfarenheter av mobbning och diskriminering, som är könsrelaterat. Förminskande uttryck om att som kvinnlig forskarkollega i förhållande till manliga kollegor förväntas vara sekreterare/assistent på
forskningsmöten, på grund av sitt kön och utifrån idén om att det är underordnat.
Det kan också handla om att uppmanas av manliga kollegor att man har ett ansvar att påminna manliga kollegor om möten och överenskommelser. Förlöjligande och förminskande kan också ta sig uttryck såsom:
Nu får du faktiskt åka hem och sy gardiner.
Det ska bli fint med en söt liten professor
Jag och säkert många andra, har blivit utsatta för att (kvinnliga) chefer kränkt och uteslutit mig på ett sätt som dels upplevs som avsiktligt för att åsamka mig skada och dels leder till psykisk ohälsa.
Strukturell diskriminering nämns i några av berättelserna, där kulturen på arbetsplatsen beskrivs som dominerad av en manlig maktstruktur.
Numera tar sig sexuella trakasserier uttryck mer i form av olika typer av medvetna eller omedvetna härskartekniker, samt ’positiv
särbehandling’ av manliga kollegor. Det finns många exempel på olika erfarenheter som jag varit/är med om och som har påverkat mitt arbete och min trivsel vid Linnéuniversitetet.
Manliga lärares/forskares ifrågasättanden eller kritik beskrivs som
’hårt men välförtjänt’ då de kan sitt område, medan kvinnors
likartade kritik beskrivs som ’kränkande’ och ’känsloladdat’ snarare än kunskapsbaserat.
Sammanfattningsvis/analys
De handlingar som finns beskrivna finns på skalan från mobbning/diskriminering – till allvarliga sexuella övergrepp. Några av handlingarna skulle sannolikt
klassificeras som sexualbrott enligt Brottsbalken. Berättelserna speglar en rad positioner av att vara utsatt respektive den som utsätter: student-lärare, student- student, medarbetare-student, doktorand-doktorand, doktorand-seniorforskare, medarbetare-medarbetare, medarbetare-seniorforskare och seniorforskare- medarbetare, medarbetare-chef. Exempel på strukturell diskriminering återfinns också i berättelserna. Positionerna att vara utsatt respektive att utsätta innehas av kvinnor såväl som män.
De allvarligaste fysiska handlingarna som beskrivs har skett i sammanhang när den utsatta är ensam med förövaren. Det innebär att offret också direkt efter händelsen kan ha drabbats av tankar om att man själv har försatt sig i situationen, att ha upplevt egen skuld och delaktighet i den kränkande handlingen. I flera av berättelserna framgår att händelserna kan ligga en tid tillbaka men att den utsatta personen fortfarande tänker på det som hände och upplever obehag.
Verbala kränkningar och övergrepp kan upplevas lika allvarliga som fysiska övergrepp, när de innehåller allvarliga sexuella insinuationer. I ett exempel, förringas allvaret i verbala trakasserier riktade mot en man i en
arbetsmiljöutredning, vilket är anmärkningsvärt.
I påfallande många berättelser är det en chef som utsätter en medarbetare för sexuella trakasserier. I några andra situationer beskrivs hur chefen negligerar och förminskar övergrepp som en medarbetare har begått, när den utsatta vänder sig till chefen för att göra en anmälan. Konsekvensen blir många gånger att den utsatta inte går vidare och anmäler händelsen utan tystnar.
Reaktioner
Under detta tema återfinns den utsattas tystnad, tystnad hos andra och känslor.
Den utsattas tystnad
I många av berättelserna finns beskrivningar av hur tystnad dominerar efter händelsen. Tystnaden tar sig bland annat uttryck i att den utsatta inte berättar för kollegor eller chef om händelsen. I några av berättelserna framgår att man inte tror att det är någon mening att vända sig till sin chef med sin berättelse.
I en av berättelserna där personen blivit utsatt för upprepade sexuella beröringar av en kollega:
Det känns helt omöjligt att säga ifrån då han är i en maktposition på vår fakultet och i vårt ämne.
I en annan berättelse som rör en manlig kollega som trakasserar en yngre kvinna:
Han manipulerar chefer som verkar tro att han är en superskön typ, vilket är riktigt läskigt att se.
En person som beskriver att hon varit utsatt för upprepade sexuella beröringar av en medarbetare på en disputationsfest, tvingades till en strategi för att komma undan:
Till slut fick jag säga till en annan kollega att han inte fick lämna festen förrän personen hade gått. Det slutade med att jag ändå smet från festen medan personen var på toaletten för att undvika att personen skulle följa med mig när jag gick.
En doktorand beskriver hur hon svarade en manlig kollega som i en kommentar anspelade på att hon och en annan doktorand haft sexuell kontakt/utfört sexuella handlingar mot varandra:
Jag fann mig dock ganska snabbt och svarade honom: ’hurså, är du avundsjuk’? De närvarande doktoranderna skrattade, och det kändes som att det var jag som plockade poängen, och fick en slags
upprättelse.
Doktoranden reflekterar vidare:
I efterhand tänker jag…att jag borde sagt ifrån och talat om för doktoranden som fällde kommentaren att det här är inte okej att säga, detta är sexuella trakasserier, eller på annat sätt markerat att finns lagar som förbjuder sådant skitprat. Men jag fann mig inte, jag vågade inte eller visste kanske inte.
Andras tystnad
Det finns få beskrivningar av hur omgivningen reagerar efter en sexuellt kränkande händelse. I några av berättelserna framgår att prefekt och dekan har bagatelliserat och snarast förlöjligat den som varit utsatt, när man försökt uppmärksamma ledningen på ett problem. I några berättelser är prefekten/chefen närvarande när någon skämtar på ett sexistiskt och kränkande sätt, och skrattar med. De närvarande som skrattar med och inte markerar avstånd blir medlöpare. I ett antal berättelser är chefen den som utsätter medarbetare för kränkning. I en berättelse, blev berättaren utsatt för ett sexuellt övergrepp offentligt, när hennes chef kom bakifrån och tog om hennes bröst. Hon beskriver hur omgivningen reagerade:
Folk skrattade med och så även jag och min kollega. Osäker i min roll och totalt oförberedd på det som hände.
I en annan berättelse, har en utsatt student fått veta att en annan student varit utsatt för liknande övergrepp av samma lärare. Personen som blivit utsatt upplevde ett visst stöd i att kunna tala med en annan utsatt om det som hänt. Det upplevdes dock inte möjligt att vända sig till ansvarig chef och berätta om händelsen, därför ledde det inte till någon anmälan.
Känslor
I berättelserna finns beskrivningar av olika känslor hos den som varit utsatt för ett övergrepp:
-Månader av gråt, ångest, skam, självmordstankar och panikångest.
-I efterhand kände jag både skam, vrede och frustration.
-Jag kände mig helt tillintetgjord och vågade inte svara.
Starka känslor av skam och skuld är beskrivna i flera berättelser, kopplade till att den utsatta följt med någon eller upplever sig ha försatt sig själv i en ”risksituation”
genom att vara ensam med en medarbetare i universitetets lokaler.
Sammanfattning/analys
Den dominerande draget i berättelserna under temat reaktioner är tystnaden efter sexuella trakasserier och övergrepp. Tystnaden som följer efter trakasserier och övergrepp har tidigare identifierats i en rad forskningsstudier av ungdomar och vuxna som utsatts för sexuella övergrepp (t ex: Heimer, Lucas, & Andersson, 2014;
Svedin, Priebe, Wadsby, Jonsson & Fredlund, 2015). I båda studierna identifierades att mindre än tio procent av de kvinnor och män som utsatts för sexuella övergrepp hade vänt sig till en professionell för att tala om eller anmäla händelsen. Samma mönster av tystnadskultur har identifierats i studier av sexuella trakasserier i en universitetsmiljö (Bondestam & Carstensson, 2004).
Tystnad efter att ha varit utsatt för trakasserier eller övergrepp hänger sannolikt samman med olika känslor hos den utsatta, hur omgivningen reagerat på händelsen, lojalitet med förövaren och avsaknad av mottagare som kan ta emot berättelser om övergrepp. Känslor av starkt obehag, rädsla och vrede är beskrivna i berättelserna men känslor av skuld och skam är också framträdande. Känslorna blir mer kvarstående och skadliga för den utsatta om hen inte har möjlighet att tala med någon och få hjälp med bearbetning. När kollegor blir medlöpare genom att inte reagera på offentliga verbala eller fysiska övergrepp, utan deltar genom att skratta med, förstärker det känslan av utsatthet. Det blir en typ av rättfärdigande, som ger beteendet legitimitet som kan innebära att den utsatta drabbas av en känsla av att vara utsatt av en grupp förövare och inte av en individ.
Brist på tillgängliga personer som kan ta emot berättelser om utsatthet är påfallande.
Det kan förstås genom att personer i arbetsledande ställning med arbetsmiljöansvar upplevs lierade med den som begår övergrepp. Vidare att chefen i vissa berättelser
Konsekvenser
Under temat konsekvenser är undvikande och på lång sikt de subteman som identifierats.
Undvikande
I berättelserna återfinns en rad strategier som personerna använt sig av för att undvika att träffa den som tidigare utsatt dem för trakasserier eller övergrepp.
Rädsla för att övergrepp ska upprepas och för att obehagliga minnen och känslor kopplade till den tidigare utsattheten ska väckas, leder till att man medvetet undviker att delta i vissa av institutionens aktiviteter:
Själv försöker jag undvika honom så mycket det går, trots att vi har mycket arbete ihop.
Under hela mina doktorandtid undvek jag sociala after-work
aktiviteter, samt arbetsrelaterade situationer där det fanns en risk för att han och jag kunde hamna på tu man hand. Det var svårt att lyckas, så de följande åren fick jag utstå många liknande
kommentarer och ovälkomna förslag. Nästan alltid när ingen annan kunde höra.
Jag får leva kvar i min ångest om att kanske tvingas möta denna våldtäktsman på aktiviteter, på fest, på vägen till gymmet. Jag har slutat gå på aktiviteter nästan helt, gymmet har jag inte besökt på ett halvår nu…
I några berättelser framgår att den drabbade måste hitta strategier i samtal med prefekt eller avdelningschef för att slippa delta i gemensamma aktiviteter eller att samarbeta med den aktuella personen utan att kunna ange skälet.
Konsekvenser på lång sikt
I berättelserna framgår det också att sexuella kränkningar och övergrepp fått konsekvenser på lång sikt. I flera av de berättelser som berör långsiktiga
konsekvenser av trakasserier och övergrepp har medarbetare angett de inte vill att texten ska användas publikt. Det finns beskrivningar i berättelserna att de drabbade levt med nedstämdhet, psykisk ohälsa och att personer varit sjukskrivna, delvis till följd av händelserna. Några har återkommande minnesbilder av övergreppen och efterföljande obehag. I några berättelser framgår att sexuella trakasserier och övergrepp kontinuerligt pågått över tid, med farhågor att situationer ska förvärras om det kommuniceras. Andra beskriver strategier för att undvika att vara på
arbetsplatsen som ett sätt att förhindra utsatthet. I några berättelser framgår också en stor besvikelse och uppgivenhet över att maktstrukturer och förhållanden som funnits i flera år inte ändras. Vidare framgår att personer som utsatts för trakasserier eller övergrepp inte räknar med att bli korrekt behandlade och bedömda i den akademiska världen.
Sammanfattning och analys
Konsekvenserna av övergrepp är omfattande för några av berättarna. De drabbade använder undvikande strategier för att inte bli påminda om övergreppen och för att inte bli utsatta igen. Några anpassar arbetslivet och sitt sociala liv för att inte bli exponerade för trakasserier och övergrepp. Det innebär både att man måste avstå från att delta i vissa aktiviteter som ingår i arbetet, som internat och konferenser, och hitta bortförklaringar inför sin chef. Det innebär vidare att man avstår från att delta i sociala sammanhang, som när kollegor träffas utanför jobbet för att umgås eller fira en kollega. Orsaken till det begränsade deltagandet är sannolikt dold och okänd för kollegor. Det är en belastande och krävande situation att både hantera obehagliga, potentiellt traumatiska erfarenheter av utsatthet och att hitta
överlevnadsstrategier på arbetsplatsen. Det finns i flera berättelser uttryck för psykisk ohälsa som hänför sig till övergrepp de drabbade varit med om, som kvarstår över lång tid. När minnesbilder av sexuella övergrepp återkommer och väcker oro talar det för att övergreppen var en traumatisk upplevelse, som den utsatta behöver kvalificerad hjälp att bearbeta. Även under detta tema framstår berättarna som ensamma och utan stöd. Det speglar ett allvarligt missförhållande som behöver förändras, genom strukturella och individuella åtgärder.
Slutsats
Denna rapport har påvisat problematik av sexuella trakasserier, sexuella övergrepp och könsdiskriminering vid Linnéuniversitetet. Linnéuniversitetet är inte unik i detta hänseende, utan liknande strukturer existerar inom akademin i hela Sverige. Denna rapport pekar ut tre huvudsakliga problemområden: tystnadskultur, maktstrukturer och den akademiska kulturen. Vidare är studenternas erfarenheter av utsatthet för trakasserier eller övergrepp bristfälligt belyst genom berättelserna.
Tystnadskultur
Materialet visar att det finns en tystnadskultur som tystar berättelser om utsatthet. På Linnéuniversitetet har endast en anmälan om sexuella trakasserier inkommit under de senaste fem åren (student-student). Dock visar denna kartläggning att sexuella trakasserier och övergrepp förekommer på universitetet bland studenter och medarbetare. Sexuella trakasserier och övergrepp är ett tabubelagt område, där en tystnadskultur på arbetsplatsen kan markera att man inte talar öppet om
maktmissbruk eller sexuella övergrepp och att man inte ”förråder” den som
trakasserar eller begår övergrepp. Den som är utsatt påverkas av kulturen, vilket kan förstärka egna känslor av skam, delaktighet och obehag.
Tystnad om berättelser av utsatthet kan också hänga samman med låg kännedom om anmälningsprocessen, en misstro i förhållande till anmälningsprocessen och dess konsekvenser, en känsla av att kunna bli misstrodd eller att inte ha förtroende för närmsta chef. Som utsatt för sexuella trakasserier och övergrepp är det tveksamt om en formaliserad anmälan om diskriminering är den lösning man söker. Att bli mött, få stöd och få tala om sina upplevelser av utsatthet kan vara ett större behov och mer angeläget för den drabbade. Ett system för att ta emot drabbade studenter finns
antyder materialet att det finns en rädsla för hur kritik eller en anmälan av sexuella trakasserier kan påverka den utsattas karriär. Materialet påvisar även en koppling mellan sexuella trakasserier och normer om kvinnlighet. De finns en tendens att tillskriva de utsatta normativa kvinnliga attribut som känslosam, medan förövaren i berättelserna, i högre grad tenderar att vara kraftfulla, dominanta och trovärdiga och att få stöd av chefer. Detta har fått konsekvensen i några exempel att chefer uttryckt stöd till och förtroende för den misstänka förövaren.
Att motverka sexuella trakasserier är svårt då det finns ett obehag förknippat med att tala om ämnet. Det handlar om att våga se att det är både ett organisatoriskt och individuellt problem. Ett fortsatt värdegrunds- och jämställdhetsarbete har en positiv effekt på utvecklingen mot ett öppnare klimat, att låta frågan ta tid och utrymme är en viktigt för att åstadkomma förändring till det bättre.
I materialet identifierades en tystnadskultur som råder hos medarbetare och chefer.
Detta tyder på en kultur som inte är förenlig med den statliga värdegrunden. Den statliga värdegrundens sex principer utgör en professionell plattform för alla statligt anställda. De sex principerna är demokrati, legalitet, objektivitet, fri åsiktsbildning, respekt samt effektivitet och service. En god förvaltningskultur förutsätter
kännedom om den statliga värdegrunden.
Maktstrukturer
Sexuella trakasserier och övergrepp handlar inte bara om sex utan är kopplade till ojämställda strukturer, normer och maktordningar som ofta är svåra att få syn på eftersom de tas för givna. Jämställdhetsanalysen i Linnéuniversitetets plan för jämställdhetsintegrering identifierade, bland annat, omedvetna/osynliga och ofta könade ordningar som kan forma ojämställda karriärvägar där färre kvinnor än män rekryteras till ledande positioner och män får högre tilldelning av forskningsmedel.
Föreställningar som påverkar ojämställda strukturer skapas och upprätthålls genom olika former av kommunikation. Genom att inte reflektera över ojämställda
strukturer riskerar privilegier, värderingar, föreställningar och maktordningar kring kön och andra sociala grupperingar återspeglas. Omedvetet kan härskartekniker, eller olika maktbeteenden användas för att bibehålla eller stärka en position, eller bevara strukturer.
Den akademiska kulturen
Det finns en akademisk kultur och maktordning parallellt med den formella maktordningen inom institutioner, fakulteter och universitetsledning. Män dominerar i den högre akademiska hierarkin enligt en nationell kartläggning som UKÄ genomfört (Dryler, 2016). Man konstaterar att män och kvinnor i lika hög grad studerar vid universitet men att 75 % av professorerna är män och 25% är kvinnor. Samma proportioner gäller vid Linnéuniversitetet (årsredovisning 2017).
Powell (2016) har i en avhandling undersökt meritokratin vid ett lärosäte.
Meritokrati innebär att objektiva, mätbara meriter ska vara grund för tjänstetillsättning eller befordran, som ska garantera samma möjligheter till
avancemang oavsett kön och bakgrundsfaktorer. Om majoritetskulturen är manlig i den högre akademiska hierarkin, finns risken att en manlig tolkning av hur man värderar meriter dominerar. En medarbetare kan känna att det är ”omöjligt” att göra något åt sexuella trakasserierna när förövaren är i en hög akademisk maktposition
eftersom en sådan anmälan kan påverka den utsattas position och framtid i den akademiska miljön och möjlighet till en akademisk karriär. I majoriteten av berättelserna beskrivs att förövaren har en maktposition i förhållande till offret och att offret är i beroendeställning.
Konkurrens inom akademin, har ibland har framhållits som garanti för hög kvalitet i vetenskapligt arbete. Men kritiska röster har höjts. Mattsson (2016) talar om ”det symboliska våldet” och beskriver hur manlig dominans upprätthålls genom ett milt våld som utövas genom kommunikation och kunskap utan det riktigt märks.
Maktordningen uppfattas som naturlig. Mattsson antar att konkurrens ökar acceptansen för maktmissbruk och trakasserier. Inom många forskningsmiljöer pågår en intern tävlan om meritering, att erövra position och interna och externa forskningsresurser. Man kan anta att uttalad konkurrens förstärker individualism och reducerar känslor av kollegialitet och empati. En akademisk kultur som
kännetecknas av konkurrens behöver inte innehålla inslag av sexuella trakasserier och övergrepp. Men i en sådan miljö blir sexuella gränsöverskridanden troligen mindre synliggjorda på grund av låg kollegial omsorg om individen, gruppen och uppförandekoder.
Studenters utsatthet
Rapporten innehåller få berättelser från studenter. De berättelserna som lämnats in ger ytterst allvarliga exempel på hur kvinnliga studenter beskriver sin utsatthet i förhållande till en student respektive en lärare. Som framhållits i rapporten är det olyckligt att få studenter nåtts av inbjudan att lämnat in berättelser. I rapport som publicerats av Chalmers (https://www.chalmers.se/sv/nyheter/Sidor/tala-oppet-om- vardagssexismen.aspx) finns ett stort antal berättelser från studenter om andra studenters och lärares verbala, fysiska och rituella sexuella trakasserier och övergrepp och diskriminering utifrån kön. Förhållanden bland studenter vid Linnéuniversitetet är sannolikt likartade.
För att studenters utsatthet ska uppmärksammas i större utsträckning behöver strategier utarbetas av universitetet och studentkåren i samarbete.
Preventiva åtgärder
Linnéuniversitetet ska arbeta aktivt för att uppfylla de nationella
jämställdhetspolitiska målen så att alla människor, oavsett kön, ska ha samma makt att forma samhället och sina egna liv. Denna rapport föreslår följande åtgärder för att minska risker för sexuella trakasserier och övergrepp på Linnéuniversitetet.
Hur en organisation väljer att hantera sexuella trakasserier och övergrepp, visar hur man tar ställning och med vilket allvar man arbetar med frågan. Åtgärder bör göras i samverkan med värdegrundsarbetet, lika rättigheter och möjligheter samt i arbetet med jämställdhetsintegrering.
Område 1: Tydliga processer
Organisationen ska ha kända och tydliga processer för hanteringen av sexuella trakasserier. Regelverket är ett stöd och befintliga funktioner, så som studenthälsa, företagshälsovård, HR-avdelning och skyddsorganisation ska användas.
Mål
Universitetet har tydliga regler mot sexuella trakasserier och process vid inkommen anmälan
Åtgärd
A) Revidering av universitetets processbeskrivning av vid fall av misstänkt diskriminering och trakasserier samt rutin för ärendehantering. Information om processen bör ingå vid introduktion av nyanställda, nya chefer och introduktion av nya studenter.
B) Ta fram en vägledning vid misstänkt diskriminering, trakasserier och kränkande särbehandling till chefer
C) Inkludera sexuella trakasserier i utbildning av handledare för studenter och doktorander
D) I mallen för medarbetarsamtal införs information om att Linnéuniversitetet har nolltolerans mot sexuella trakasserier.
Genomförande/ansvar A) UK
B) UK C) UK D) HR Tidsplan 2018
Område 2: Kunskapsförmedling om anmälningsprocess och stöd
Det är viktigt med tydlig information om hur anmälan går till och vilket stöd som finns. Ökad kännedom hos medarbetare, doktorander och studenter om rättigheter och möjligheter kan öka förtroendet för hur organisationen hanterar anmälningar.
Olika faktorer kan hindra att en anmälan görs. Den som är utsatt kan ha ett primärt behov av att samtala med någon om händelserna och få hjälp att hitta adekvata stödinsatser. Att uppmuntra visselblåsare kan innebära att man som medarbetare får stöd i att vända sig till chef eller annan person för att diskutera även vaga misstankar om trakasserier eller övergrepp. Chefen behöver ha kunskaper och omdöme för att hantera denna typen av informationen på rätt sätt.
Mål
Alla studenter och medarbetare ska ha vetskap om hur man gör en anmälan om misstänkt diskriminering och/eller trakasserier och vilket stöd som finns Åtgärd
A) Arbetsmaterial tas fram av en arbetsgrupp som ska spridas som till studenter och nyanställda
B) Utreda behovet av ett psykosocialt stöd för medarbetare och doktorander som upplevt sexuella eller andra trakasserier.
C) Utreda möjlighet till visselblåsarfunktion Genomförande/ansvar
A) Arbetsgrupp som koordineras från UK B) UK och HR
C) UK Tidsplan 2018
Område 3: Ledarskap
Vid utbildning av chefer och skyddsombud ska hantering av kränkande särbehandling, diskriminering och sexuella trakasserier ingå. Chefer och
skyddsombud bör få utbildning i samtal för att förebygga och hantera trakasserier.
Samtal om trakasserier och övergrepp ska föras bland chefer, i rektors
ledningsgrupp, på fakultetsnivå och på institutioner/avdelningar. Ett förslag tas fram av en arbetsgrupp, med exempel på sexuella trakasserier och övergrepp, bemötande av den som är utsatt och den som begått handlingarna ingår, liksom medvetenhet om maktordningar och härskartekniker. Underlaget bör också omfatta förslag på
konsultativt stöd för insatser.
Mål
Samtliga chefer ska ha kunskap om hur sexuella trakasserier och härskartekniker hanteras samt ha ett ledarskap som styrs av den statliga värdegrunden.
Åtgärd
A) Chefer och skyddsombud ska regelbundet bli utbildade i den statliga värdegrunden, diskrimineringslagen och hantering av härskartekniker.
B) Se över chefers utbildning i att hålla svåra samtal C) Arbetsgrupp tar fram ett arbetsmaterial
Genomförande/ansvar A) HR-avdelningen B) HR-avdelningen C) UK och HR Tidsplan
2018
Område 4: Kunskapsförmedling om sexuella trakasserier och härskartekniker Det är viktigt att förmedla kunskap om vad en kränkning är och hur den påverkar en relation. Utbildning kan bidra till ökat mod och civilkurage som kan bli en
förebyggande kraft. Genom att jobba med frågan på gruppnivå kan förhoppningsvis den tystnad som finns kring sexuella trakasserier och övergrepp minska.
inkludera material som kan användas för att beakta maktförhållanden mellan personer i beroendeställning (student-lärare, doktorand-handledare, anställd-chef).
Detta material ska vara anpassat till båda studenter, doktorander och medarbetare.
Mål
Öka kunskapen om sexuella trakasserier och härskartekniker för medarbetare och studenter
Åtgärd
A) Ett förtydligande av Linnéuniversitetets värdegrund (code of conduct) B) Arbetsgrupp tar fram arbetsmaterial för kunskapsökning
Genomförande/ansvar
A) Koordineras av HR och UK
B) Arbetsgrupp som koordineras av UK Tidsplan
2018
Område 5: Strukturell könsdiskriminering
Den akademiska kulturen och dess maktrelationer har traditioner som är svåra att förändra. På Linnéuniversitetet arbetas aktivt för att minska den strukturella könsdiskrimineringen. Arbetet sker i samverkan med arbetsmiljöarbetet, lika rättigheter och möjligheter samt i arbetet med jämställdhetsintegrering. Arbetet återspeglas också i undervisningen. I planen för jämställdhetsintegrering och plan för lika rättigheter och möjligheter finns 20 aktiva åtgärder som bland annat syftar till att motverka sexuella trakasserier och övergrepp.
Mål
Minska ojämställdheten på universitetet och arbeta aktivt med att nå de jämställdhetspolitiska målen
Åtgärd
A) Se plan för jämställdhetsintegrering och plan för lika rättigheter och möjligheter
Genomförande/ansvar
A) Se plan för jämställdhetsintegrering och plan för lika rättigheter och möjligheter
Tidsplan 2018-2020
Referenser
Bondestam, F. & Carstensen, G. (2004) Från sexuella trakasserier till
könskränkande processer. Om kön, utsatthet och normalitetens våld. Uppsala universitet: Sociologiska institutionen.
Dryler, H. (2016). Kvinnor och män i högskolan. Rapport 2016:16.
Universitetskanslersämbetet.
Heimer, G., Lucas, S., & Andersson, T. (2014), Våld och hälsa. En befolkningsundersökning om kvinnors och mäns våldsutsatthet samt kopplingen till hälsa. NCK-rapport 2014:1, Uppsala Universitet, Uppsala.
Lundgren, E., Heimer, G., Westerstrand, J. & Kalliokoski, A.M. (2001).
Slagen Dam. Mäns våld mot kvinnor i jämställda Sverige – en omfångsundersökning. Brottsoffermyndigheten, Uppsala Universitet.
Powell, S. (2016). Gender equality and meritocracy. Diss. Uppsala : Sveriges lantbruksuniv.
Svedin, C. G., Priebe, G., Wadsby, M., Jonsson, L., & Fredlund, C. (2015).
Unga sex och Internet – i en föränderlig värld. Stiftelsen Allmänna Barnhuset.
