C-uppsats, 15 hp
Institutionen för estetiska ämnen, Umeå universitet.
Ht 2020
GAMLA LÄRARE, NYA LÅTAR
En studie om fenomenet Taste freeze bland lärare på gymnasie- och Kulturskolan?
Klas Jansson
Abstrakt
I den här kvalitativa studien har jag tittat närmare på de låtval man gör inom ämnet ensemble på gymnasieskolan och Kulturskolan. Jag har med hjälp av praxisgemenskap som teori och semistrukturerade intervjuer som metod av tre gymnasielärare, två lärare på Kulturskolan och en lärare på ett högstadium med musikinriktning sökt svar på följande forskningsfrågor: I vilken utsträckning uppdaterar lärare sin ensemblerepertoar med samtida låtar? Vad anser ensemblelärare om samtida musik ur ett pedagogiskt perspektiv? Vilka faktorer påverkar vad som används som undervisningsmaterial på ensemblelektionerna? Det jag fann var att det inom gymnasieskolan var få gånger det användes samtida låtar men att det var mer blandat på kulturskolan. Detta trots att lärarna egentligen inte såg något pedagogiskt hinder för att använda det i sin undervisning. De faktorer man hänvisade till angående varför man inte oftare använde samtida låtar i sin undervisning var bland annat skollag, att det kräver mer förberedelser och att man som lärare är mer trygg när man använder äldre, mer välkända låtar.
Nyckelord: Låtval, ensemble, Taste freeze, praxisgemenskap och musikpedagogik.
Tack!
I ett arbete med en studie är det nog ofrånkomligt att man inte får hjälp och feedback från andra. Jag vill härmed tacka följande personer som stöttat och hjälpt mig igenom den här processen.. Först och främst min handledare, Thomas von Wachenfeldt, som jag inte bara har snackat musik och sidospår med om och om igen utan även coachat och givit mig bra input under hela resan. Mina informanter är också, så klart, värda mitt varmaste tack och eviga tacksamhet då de givit mig många värdefulla insikter och intressanta tankar under våra samtal. Jag tackar min opponent, Anna Wieselgren för hennes kloka feedback och tack även till John Deacon, Brian May, Freddie Mercury och Roger Taylor för att ni alltid får mig på gott humör.
Slutligen vill jag tacka min sambo och min son som periodvis har stått ut med en frånvarande varelse men även mig själv för att jag till slut tog mig igenom det.
Innehållsförteckning
1. Inledning, syfte och bakgrund ... 1
1.1. Syfte ... 3
1.2. Bakgrund ... 3
1.2.1. Gymnasieskolan ... 3
1.2.2. Kulturskolan ... 4
1.2.3. Ensembleämnet ... 4
1.2.4 Kanonisering ... 5
1.3. Läroplan och styrdokument för gymnasieskolan och Kulturskolan ... 5
1.4 Elevinflytande ... 6
1.5 Ordförklaringar ... 6
1.6 Tidigare forskning ... 6
2. Teoretiskt ramverk ... 10
3. Metod ... 13
3.1 Urval ... 13
3.1.1 Mina informanter ... 14
3.2 Genomförande ... 15
3.3 Analys ... 16
3.3.1 Reliabilitet och Validitet ... 16
3.4 Etiska frågor ... 17
4. Resultat ... 18
4.1 Fördelning och tyngdpunkt ... 18
4.2 Varför ser det ut som det gör? ... 19
4.3 Men det spelas ju nyare låtar ... 22
4.4 Framtiden ... 25
4.5 Taste freeze då? ... 25
4.6 Elevinflytande ... 25
4.7 Hur ser musiklärare på samtida låtar ur ett undervisningsperspektiv? ... 26
4.8 Viktigt att hänga med? ... 26
4.9 Pratas det om artister eller låtar som lärarna inte känner igen? ... 26
4.10 Låtval och kollegor ... 27
4.11 Andra faktorer ... 27
5. Diskussion ... 28
5.1 Uppdatering av repertoaren ... 28
5.2 Samtida låtar ut ett undervisningsperspektiv. ... 29
5.3 Vilka faktorer påverkar? ... 29
5.4 Elevinflytande ... 30
5.5 Lite spekulation ... 30
5.6 Förslag på fortsatt forskning ... 31
5.7 Metoddiskussion ... 32
5.8 Avslutande reflektion ... 32
Litteratur: ... 34
Bilagor – Frågeformulär. ... 1
1
1. Inledning, syfte och bakgrund
Det finns ett intressant begrepp som jag hörde om för ett tag sedan. Begreppet är Taste freeze och betyder att man intresserar sig mindre för ny, samtida populärmusik och yngre artister när man blir äldre. Enligt onlineartikeln Psychology today (2016) får man ändrade musikvanor när man passerar 30 år och börjar lyssna på mer skilda saker. William Poundstone menar att
Some older listeners discover alternate music, classical music, world music, or jazz. They follow new songs by the aging pop stars of their youth (U2, Lady Gaga, Beyoncé) but not by younger artist.
I onlineartikeln Do we really stop caring about music as we get older? (2016) säger Dave Ross samma sak
Teens listen almost exclusively to the most popular songs and artists. As listeners age into their twenties, their share of popular music drops steadily. By their early thirties, most listeners settle into a ’groove’ of music and artist that are far from the top of the charts.
Företeelsen var även med i ett radioprogram som heter Fråga musikprofessorn (Bergkvist &
Rune, 2019) på P2 och det var där jag hörde om det för första gången och blev intresserad av fenomenet. Programledarna Mattias Lundberg, professor i Musikvetenskap vid Uppsala universitet, och Maja Åström, journalist och producent, hade fått frågan om det stämde att man slutade lyssna på ny musik när man passerat tjugo. De svarade att det finns inga vetenskapliga studier i strikt mening som handlar om det här men det finns tolkningar av insamlade data från streamingtjänster såsom Spotify och iTunes. Insamlandet har gjorts och tolkats av statistiskt intresserade journalister, produktutvecklare och branschfolk. En studie visar att vuxna kvinnor och män, över hela världen favoriserar musik som var populära när de var mellan 12 och 16 år gamla och i en storskalig studie av Spotifydata finns en distinkt skillnad mellan könen. Medan män slutar mer tvärt att ta till sig ny musik vid 22 års ålder har kvinnorna en mer sluttande kurva från ungefär 13 till 50-års ålder, Ett av problemen här är att tjänster som Spotify och iTunes är förhållandevis unga tjänster så att man inte kan följa hur musiksmaken har utvecklats hos en lyssnare under exempelvis 15 års tid. Ett annat problem är att man mäter streamingkonton och inte användare så om min son och jag använder samma konto så kan man inte mäta vad enbart jag lyssnar på.
2
Jag märkte under min VFU att min egen begränsning när det gäller musiksmak fick konsekvenser. Jag har själv aldrig tyckt att jag har haft en särskild smal musiksmak men när vi hade ensemble och klasserna hade block där de skulle spela Soul, Reggae eller Country så var det stilar jag inte hade tillräcklig med kunskap om. När eleverna talade om nyare artister som Billie Eilish eller Tove Lo visste jag inte vilka det var. Jag antar att det kommer mer när man väl börjar arbeta som lärare men det känns lite genant att sådant som verkar vara en så naturlig del av deras vardag var så totalt främmande för mig. Vid informella samtal med en del jämnåriga kamrater kan de påstå saker som att det ”inte längre finns några riktiga artister”
eller ”att allt nu för tiden bara är skit”. När man diskuterar det med dem kan de dock säga att det händer att de hör moderna låtar som är bra men att det inte är lika ofta som ”förr”.
Jag märkte även under min VFU att jag ibland tyckte att min handledare hade så, som jag kände det, lite så att säga ”mossiga” exempel. Min handledare har fyllt 56 år och jag funderade ibland på om eleverna kunde relatera till de saker han sa. Jag undrar hur andra musiklärare gör när de väljer låtar till sina ensembler eller sina sång- eller instrumentelever?
Kör de i gamla invanda fotspår och återanvänder samma låtar de alltid använt eller plockar de in nya låtar för att få variation? Är det låtar med yngre, samtida artister eller är det nya låtar med gamla artister? Har exempelvis en del gamla låtar spelat ut sin roll eller kan eleverna se dem som givna i sin musikhistoriska utbildning. Hur gör jag för att även jag som äldre lärare ska kunna erbjuda mina elever intressanta och relevanta låtar att musicera med? Att hålla sig helt och hållet uppdaterad ser jag inte som ett självändamål men om man kan använda sig av några nyare låtar av yngre artister på exempelvis arrangeringslektioner för att visa på arrangeringstekniker så tror jag att man har vunnit mycket för att hålla igång intresse och motivation hos eleverna. Är det så eller går den historiekunnande aspekten först? En av mina informanter sa något i stil med: Går man på den här skolan så ska man kunna vissa saker när man går ut och hon menade då att man ska ha spelat olika låtar från olika epoker inom populärmusikhistorien. En bra låt är alltid en bra låt och när jag frågade min handledare hur han valde låtar till ensemblelektionerna så sa han ungefär att det gäller att hitta låtar som har något bra, roligt eller utmanande i varje instrument så att man inte bara tar med låtar där exempelvis basisten får spela åttondelar hela tiden. Ett annat sätt kan vara att eleverna själva någon gång helt och hållet fritt får välja själva vad de vill sjunga eller spela för låtar på sina instrumentlektioner eller ensemblelektioner. Detta är några av de många frågor som väcktes under min VFU-period och jag avser att undersöka några i föreliggande studie.
3
1.1. Syfte
Syftet med föreliggande intervjustudie är att undersöka hur lärare på Estetiska programmet och Kulturskolan förhåller sig till fenomenet Taste freeze och om det påverkar lärares låtval när de undervisar i ämnet ensemble. Ur mitt syfte har följande frågeställningar konstruerats:
I vilken utsträckning uppdaterar lärare sin ensembleledningsrepertoar med samtida låtar?
Vad anser ensemblelärare om samtida musik ur ett pedagogiskt perspektiv?
Vilka faktorer påverkar vad som används som undervisningsmaterial på ensemblelektionerna?
1.2. Bakgrund
I den här delen kommer styrdokument från gymnasieskolan och Kulturskolan att presenteras.
Det kommer också bli en kort presentation om ämnet ensemble samt om bakgrund till såväl Kulturskolan som gymnasieskolan.
1.2.1. Gymnasieskolan
Gymnasieskolan är en frivillig skolform för ungdomar som har gått ut grundskolan. På gymnasieskolan finns det både teoretiska och praktiska program. De praktiska brukar kallas för yrkesutbildningar och eleverna som går ett sådant kan ofta gå direkt ut i arbetslivet. Andra program på gymnasieskolan är förberedande för högre studier, det vill säga högskola eller universitet. Innan 1971 fanns det högre läroverk men det som hände då var att gymnasieskolformen infördes genom att de tidigare skolformerna gymnasium, fackskola och yrkesskola slogs samman då Lgy 70 (läroplan för gymnasieskolan) trädde i kraft (Gymnasieskola. 2019, 6 december).
Sedan 1971 har läroplanen reviderats några gånger och gymnasieskolan har gjorts om. 1 juli 1994 ersattes exempelvis Lgy 70 med Lpf 94 (Läroplan för de frivilliga skolformerna) och gymnasieskolan fick då 17 nationella program som normalt löpte under tre år. Det som nu kallas program hade tidigare kallats linjer och medan programmen är treåriga var linjerna olika långa. Den läroplan vi har idag kom 2011 (GY2011). Alla kursen i gymnasieskolan betygsätts med något av betygen A till F där A är högsta betyg och E är det lägsta godkända,
4
betyg F är det betyg man får om man är icke-godkänd och får man ett streck saknas det underlag för att göra en bedömning. (Gymnasieskola. 2019, 6 december).
1.2.2. Kulturskolan
Kulturskolan är en form av frivillig undervisning som riktar sig till barn och ungdomar. Ofta är kulturskolan en utveckling av det som tidigare kallades för Kommunala musikskolan men i samband med att verksamheten utökades med exempelvis dans, teater och bildkonst så byttes namnet till Kulturskolan. I slutet på 1980-talet påbörjades utvecklingen från Kommunal musikskola mot Kulturskola och enligt Kulturskolerådet (u.å) är det en utveckling som pågår fortfarande. Man säger också att 2009 hade 153 av landets 278 skolor minst tre konstformer och att Kulturskolan fanns i 278 av landets 290 kommuner. Kulturskolan är en kommunal angelägenhet och styrs av kommunala beslut och saknar statligt regelverk och styrdokument.
Som elev i Kulturskolan erbjuds du undervisning i de flesta instrument samt sång och körsång men även i ensemblespel. Lektionerna är en gång per vecka och på många ställen i Sverige åker lärarna runt mellan skolor för att på så sätt även kunna erbjuda glesbygden samma möjlighet till musicerande. Kulturskolerådet bildades 1997 för att det fanns ett behov på nationell nivå av kontakter och utvecklingsarbete och idag är cirka 90 % av kommunerna medlemmar i Kulturskolerådet. (Kulturskolerådet. u.å.)
1.2.3. Ensembleämnet
Inom musik är en ensemble en grupp människor som spelar tillsammans oavsett vilken genre eller stil det rör sig om. Man kan också kalla det band, grupp eller orkester men när det gäller orkester så har man en dirigent. När det gäller ensembleämnet rör det sig oftast om musicerande i någon form av afro-amerikansk musiktradition och med det menas i stort västerländsk populärmusik från senare delen av 1900-talet och framåt. Som exempel kan vi ta de två gymnasier jag gjorde min VFU på, Kulturama gymnasium och Rytmus musikgymnasium som båda ligger i Stockholm. Kulturama säger på sin hemsida att man sysslar bland annat med ”rock, pop, soul och r’n’b” (u.å) men jag stötte även på reggae och country under min praktik. På Rytmus hemsida framkommer att ”man arbetar med många olika musikstilar, till exempel ’RnB’, ’Latin’ eller ’Blues’” (u.å) och de instrument du kan söka på är trummor, bas, gitarr, piano/keyboard, blåsinstrument och sång (Rytmus, u.å) vilket är samma instrument man kan söka till på Kulturama (u.å)
5
1.2.4 Kanonisering
Kanonisering betyder att man upphöjer en artist eller verk till att bli ett rättesnöre eller föredöme för andra att se upp till. Kanon kommer från ett grekiskt ord som betyder måttstock.
Oftast används det om litterära verk som anses som ”klassiker” och som något som alla borde läsa eller ska ha läst. Inom musikens värld finns det också kanonisering och när det gäller ensemble, oavsett om det är gymnasieskolan eller Kulturskolan, så är rockbandssättningen näst intill allenarådande. Det är en sättning som består av sång, trummor, bas, gitarr och keyboard och som är väldigt vanlig i pop- och rocklåtar, särskild i musik från 50-talet och fram till 00-talet. Den är fortfarande inte ovanligt men nuförtiden är det så pass enkelt och någorlunda billigt för gemene man att skapa musik hemma med en vanlig dator och ett musikprogram. Även låtar och artister kan bli kanoniserade och tittar man på olika listor med namn som ”de 500 bästa låtarna genom tiderna ”så är det oftast samma artister eller låtar som återkommer.
1.3. Läroplan och styrdokument för gymnasieskolan och Kulturskolan
I den av Skolverket (2011) utgivna ämnesbeskrivningar, centralt innehåll, för Ensemble 1 framgår att undervisningen ska behandla följande centrala innehåll: ”Grundläggande repertoarkännedom”, ”Konstnärlighet och genrer i olika tider och kulturer. Stildrag och kännedom” och i Ensemble 2 är kravet lite högre då kursen ska behandla ”Fördjupad kunskap om stildrag och repertoar inom valda ensembleformer och genrer.” I kunskapskravet framkommer
I sitt musicerande uppvisar eleven ett visst/-/gott konstnärligt uttryck och följer med viss säkerhet/med viss säkerhet/med säkerhet genrespecifika krav. Eleven redogör översiktligt/utförligt/utförligt och nyanserat för något/några/flera exempel på repertoar i olika stilar för ensemblen.” I motsvarande del i Ensemble 2 framgår att
”Eleven redogör översiktligt/utförligt/utförligt och nyanserat för grundläggande repertoar och stildrag inom vald genre”
Det föreligger vissa oklarheter kring vad som här åsyftas. Den enda gången man ens berör olika tider är i det centrala innehållet och då finns inget krav på samtida genrer eller artister.
Tittar vi på vad Kulturskolan så är den uppbyggd på ett annat sätt. Kulturskolan har sin grund i den gamla kommunala musikskolan och är en kommunal verksamhet som erbjuds till barn
6
och ungdomar. Eftersom det är en frivillig verksamhet finns ingen lag som påbjuder vad de ska ägna sig åt. Det kan vara upp till de olika kommunerna vad man vill ägna sig åt men enligt de av mina informanter som arbetar på Kulturskolan brukar det vara någon eller några konserter per år.
1.4 Elevinflytande
I Skolverkets (2011) läroplan för gymnasieskolan står, under punkt 2.6 Rektorns ansvar, att man ska jobba för att ”skolans arbetsformer utvecklas så att ett aktivt elevinflytande gynnas”.
Däremot så står inget om på vilket sätt eller inom vilka områden.
1.5 Ordförklaringar
Det finns några ord som är återkommande i intervjuerna och de förklaras här.
Kompskiss är ett papper (oftast fysiskt men finns även digitalt) med noter på som berättar vad de olika musikerna i en ensemble ska spela. De kan vara enklare med bara text, ackord och ibland sångmelodi eller mer avancerade med ackompanjemang. De ackompanjemang som är utskrivna är mer eller mindre detaljerade. Poängen är att läraren kan anpassa det nedskrivna kompet utifrån elevens kunskapsnivå och göra svåra ackompanjemang enklare för nybörjare och tvärtom för elever som har högre kunskapsnivå.
Planka är en process där man lyssnar på en låt och skriver ner vad de spelar. En plankning är det färdiga resultatet.
1.6 Tidigare forskning
Här kommer tidigare forskning inom ämnena Taste freeze och låtval att presenteras. Som jag skrev inledningsvis finns det ingen vetenskaplig forskning i strikt mening om Taste freeze, det jag har hittat är några onlineartiklar från 2016 och det avsnittet av Fråga musikprofessorn i P2 (Bergkvist & Rune, 2019) som också nämndes inledningsvis. När det gäller låtval på ensembleämnet på gymnasieskolan finns det inte heller mycket gjort och det kan delvis förklaras med att det var så sent som 1994 som ensembleundervisning på gymnasieskolan fick fullständiga betygskriterier (Asp. 2016).
7
I sin doktorsavhandling Mellan klassrum och scen – en studie av ensembleundervisningen på gymnasieskolans estetiska program (2016) undersöker Karl Asp ”vilka lärandeobjekt som iscensätts i undervisningen och hur musiklärarna resonerar kring val av dessa” (s. 5). Som metod använder han både fokusgruppsamtal, observationer och uppföljande intervjuer och hans slutsats är att det finns två diskurser som är framträdande; skola respektive livet som artist. Är det för mycket skola ”uppstår en brist på mening” (s. 138) medan om det blir för mycket konserterande så förväntar sig ingen att de ska lära sig något utan att de ”snarare ska erbjuda underhållning av något slag” (s. 138). Bland de lärandeobjekt han finner att lärarna diskuterar återfinns genrebredd, ett flexibelt undervisningsinnehåll och det sociala samspelet.
De lärare han intervjuar jobbar på fyra stycken gymnasium i Stockholm och de tycker att genrebredd är viktigt. De ger aldrig genre en klar och tydlig definition men de gånger en specifik genre nämns så är det inom västerländsk populärmusik. Lärarna pratar om att genrebredd inte bara är viktigt för eleverna ut ett pedagogiskt perspektiv utan att ägna sig åt olika genrer också hjälper eleverna hitta sin identitet. Med det flexibla undervisnings- innehållet menas att lärarna har möjlighet att anpassa undervisningen efter elevens kunskapsnivå men också för att nå ett speciellt syfte. ”[D]et råder en samstämmig överenskommelse mellan musiklärarna att det som ska undervisas är legitimt att betrakta som något flexibelt” (s. 85). I avsnittet om det sociala samspelet diskuteras hur eleverna lär sig att hitta sin roll i ensemblespelet och mognar som både människor och musiker. En ensemble kan ses som ett ”mikrosamhälle” (s. 93) där de enskilda medlemmarna har olika roller som musiker men också som sociala varelser och det är något som utvecklas under gymnasiets tre år.
Han finner också att repertoarval i en lärares undervisning inte tillmäts något egenvärde, utan
”oavsett repertoar så kommer musikundervisningen ändå att vara ändamålsenlig genom att all repertoar i någon mening innehåller problem som eleverna måste lösa” (s. 120). I just det avsnittet är lärandeobjektet att framför musik och Asps informant säger ”för att lyckas åstadkomma detta är det mer ändamålsenligt att utgå från vad eleverna vill ägna sig åt” (s.
120).
Marie-Helene Zimmerman Nilssons undersöker i sin avhandling, Musiklärarens val av undervisnings-innehåll (2009), hur fem stycken musiklärare på gymnasiet anpassar undervisningen eller innehållet beroende på ämne. Zimmerman Nilsson (2009) har utifrån ett
8
variationsteoretiskt och ett musikdidaktiskt perspektiv undersökt och jämfört undervisning i ämnena gehörs- och musiklärare och ensemble. I avhandlingen berättar Zimmerman Nilsson (2009) bland annat att en lärare i ensemble förenklar hur gitarrackord ska tas utifrån vilken nivå eleverna är på medan de lärare hon studerade i gehörs- och musiklära snarare förändrade undervisningen för att eleverna ska förstå. Zimmerman Nilsson (2009) konstaterar att
”Läraren anpassar innehållet till elevernas färdighetsnivå i undervisningen” (s. 146) när det gäller ensemblelektionerna men när det gäller ”musik och teori som innehåll i undervisningen innebär [det] att aktiviteterna är underordnade eller följer som en konsekvens av den innehållsmässiga dimensionen” (s. 146). Resultatet pekar på att medan man förändrar hur man lär ut i gehörs- och musiklärare så ändrar man vad man lär ut i ensemble. Det beror på att det man brukar gå igenom inom gehörs- och musiklära består av ett fixerat innehåll och att det är något som eleverna bara ska lära sig medan det i ensemble är lärarens uppgift att få låten att fungera. Det är en låt som är undervisningsinnehållet och inte de enskilda instrumenten. Som gitarrist exempelvis så har du enskilda gitarrlektioner där det fokuseras på teknik och musikalitet men när det kommer till ensemble så är lärarens uppgift att få eleverna att spela tillsammans oavsett om man behöver förenkla spelsättet eller göra det mer avancerat beroende på elevens kunskapsnivå.
Larry Pierre Davids The efficacy and analysis of four contemporary methodologies vis-a-vis traditional methods of teaching music (2006) är en jämförande studie mellan traditionella lärometoder innan 50-talet och modernare metoder, efter 50-talet. Ett problem som Davids (2006) pekar på är att det material som finns tillgängligt ofta är för gammalt.
For instance, books on music pedagogy contained songs that were inappropriate to today’s generation of music lovers and music students. The kind of songs being shown in the music books were generally outdated, outmoded, and irrelevant to today’s generation of children and young adults. (s.7).
Davids jobbar mer med instrumentundervisning men jag kan se att det finns likheter även till det material som finns utgivet för ensemblespel. Davids (2006), som i över 30 års tid själv har jobbat som lärare och musiker, säger vidare att
I have noticed that when I teach a student a piece of music they connect to, it generates excitement and motivation. Even a simplified version of a song or a piece of music that they appreciate will inspire them to practice and return for more music lessons.
9
Slutligen vill jag nämna en avhandling som ligger i utkant men som ändå är intressant. Arja Paulins: Första tiden i yrket – Från student till lärare: en studie av de svårigheter nyblivna lärare möter under sin första tid i yrket (2007) som handlar om det arbete nyexaminerade lärare får ta itu med när de kommer ut till sin första arbetsplats. Paulin var intresserad av om lärarutbildningen förbereder sina studenter för det kommande arbetslivet. Hon fann att även om de var förberedda för den pedagogiska biten så fanns det områden de inte alls var förberedda för. Relationen till eleverna och deras föräldrar samt kollegor orsakade svårigheter men också att hitta rätt nivå på undervisningen och hantera ungdomar med bristande motivation saknade de också verktyg för. Paulin (2007) förklarar den nyanställdes situation som ”situated learning” som är en teori som utvecklades av Lave och Wenger i deras bok:
Situated Learning: Legitimate peripheral participation (1991). Den teorin förklaras närmare i nästa avsnitt.
10
2. Teoretiskt ramverk
Här kommer det teoretiska ramverk med vilket jag har tolkat mina informanters svar att presenteras.
I Roger Säljös bok Lärande – En introduktion till perspektiv och metaforer (2015) berättas att Jean Lave fann att människor, just plain folks (jpfs), inte hade några problem att avgöra vilket av två förpackningar, av olika storlek, som var billigast när de var ute i ett snabbköp men när de konfronterades med liknande uppgifter, som skulle lösas med papper och penna var resultatet ”betydligt sämre och många beklagade sig över hur ’dåliga de var i matte’” (s. 112).
Det intressanta i det här är att de gjorde avgörandena utan att ”genomföra det slags matematiska operationer som skolan företräder” (s.112). Lave var en inte ensam om att göra den här eller liknande upptäckter utan byggde vidare på egna och andra antropologers tidigare studier om hur jpfs hanterar problem och lär i vardagliga situationer. Det Lave invänder mot är den traditionella kognitionspsykologiska idén om tänkande och om vad så kallad transfer innebär (Säljö, 2015).
Transfer har form av en tänkt överspridningseffekt. Det innebär att om man har kunskap inom ett område så kan man lättare tillgodogöra sig kunskap inom ett snarlikt område. Om du exempelvis är en van bilförare så har du lättare att lära dig köra andra fordon än vad en person som aldrig har kört bil har. Det kallas för positive transfer och är vad formell skolbildning bygger på. Det som eleverna lär i ett ämne kan de ta med sig och tillämpa i andra ämnen eller situationer både i andra ämnen och utanför skolan. Dock har man haft svårt att i empiriska studier bevisa att transfer verkligen fungerar (Säljö, 2015).
Enligt Säljö motsätter sig Lave idén om att kunskaper är abstrakta representationer i en persons hjärna som tillämpas oavsett situation. Hjärnan är inte en isolerad apparat som kan studeras som sådan utan Lave menar istället att människor är sociala varelser som opererar i en praktik och man lär av varandra i grupp. Kunskap är en integrerad del av praktiker med sina artefakter, traditioner och lokala traditioner och är ”inbäddade i praxisgemenskap, i
’communities of practice’ (CoP), och man lär genom att delta i kollektiva aktiviteter där kunskaper används och görs synliga för nybörjare” (Säljö, 2015. s.110).
11
Som ett väldigt tydligt exempel på det kan man ta Laves studier av skräddare i Afrika som liknar de skråväsenden som tidigare fanns i Europa. Som lärling tillåts man vara med och utföra enklare arbetsuppgifter såsom städa lokalen, koka te och springa ärenden. Man tillåts inte göra mer avancerade uppgifter eftersom man ännu inte har de kunskaper som krävs men eftersom man hela tiden är i den miljön lär man sig saker. Man lär sig genom att se hur skräddarmästaren bemöter sina kunder, diskuterar materiel- och andra val och hur man tar mått och tids nog släpps man fram och får utföra mer avancerade uppgifter och när man arbetat i åtskilliga år har man gått från att vara med i praktiken men i dess utkant till en mer central position som en kompetent yrkesutövare (Säljö, 2015). Det är ett lärande i situation och det var titeln på den bok Lave skrev tillsammans med systemvetaren Etienne Wenger, 1991, Situated learning: Legitimate peripheral participation. Man är en legitim deltagare i en praktik men man är inte ännu en fullvärdig medlem. Genom att delta i olika deltagarbanor rör man sig mer och mer mot mitten som en fullvärdig medlem av gruppen. Det lärande som sker är inte lektioner eller föreläsningar utan lärandet sker när situationer eller möjligheter uppstår.
Mästaren visar vad som är viktigt att tänka på för att det ska bli rätt. Tid är inte speciellt viktigt utan lärandet får ta den tid det tar, allt utifrån lärlingens förutsättningar. (Säljö, 2015).
Paralleller kan dras till ämnet ensemble. Man möts kring ett innehåll som kan vara en låt eller en genre som ska läras in och läraren är den som vet vad och hur det ska göras. Läraren förmedlar kunskap om exempelvis vilka så kallade stilmarkörer, jämför kännetecken en viss musikstil har. Är det Countrymusik så får gitarristen bland annat stänga av disten men däremot gärna spela slideguitar för det ingår mer i stilen än vad dist gör. Värt att nämnas i sammanhanget om situerat lärande är också att lärandet kan individualiseras och anpassas efter den lärandes förutsättningar. Läraren kan också göra spelandet svårare eller enklare utifrån elevens förkunskaper något som Zimmermann Nilsson (2009) är inne på när hon, i sin studie, visade hur ensembleläraren anpassade hur ackord skulle tas utifrån elevernas kunskapsnivå.
Men man kan även se att situerat lärande inte bara gäller mellan lärare och elever utan man kan också se det som att det sker lärare mellan. Man kommer in som lärare på en ny arbetsplats och även om man har den pedagogiska kunskapen, så kan det på en ny arbetsplats finnas outtalade regler eller rutiner som man inte känner till. Det kan handla om exempelvis hur och om FN-dagen brukar uppmärksammas, vilka rutiner som finns kring Lucia, hur lärarlaget arbetar och var olika funktioner på arbetsplatsen finns. Varefter man lär går man,
12
genom att delta i deltagarbanorna, från att vara en nybörjare och en perifert legitim deltagare till att vara en fullvärdig medlem av lärarkåren (Paulin. 2007).
Även om situerat lärande och praxisgemenskap väckt stort intresse så har det också fått kritik.
Kritiken har flera dimensioner och har framförts från flera olika håll. En aspekt har rört att det är, i ur säkerhetssynpunkt, svårt eller omöjligt att ordna ett lärande på arbetsplatser såsom sjukhus, skolor eller laboratorium medan en annan kritik säger att lärandet låser in människor till att kunna en syssla och att ingen vet hur länge den sysslan är aktuell. Den påstås också göra människor till inget annat än reproducenter av det som produktionen kräver samt att en del mästare bara är ute efter billig arbetskraft. Skolbildning o andra sidan, menar kritikerna, har ett bredare sikte än bara utbilda arbetskraft, den ska fostra in eleverna i ett demokraftiskt samhälle och göra dem till självständiga individer som har generella kunskaper och färdigheter som passar på en rörlig arbetsmarknad (Säljö, 2015). En gyllene medelväg kan vara lärare som också samtidigt är yrkesverksamma som både kan lära brett och samtidigt situationsspecifikt. De kan ”grunda sin undervisning och argumentation i den verksamhet som utbildningen ska leda till” (Blond genom Säljö, 2015. s. 122). Det är också något som skolor marknadsför sig själva med. Rytrmus skriver på sin hemsida ”[h]är undervisas du av lärare som också är musiker, skivproducenter, kompositörer och arrangörer” (u.å.) och Kulturama skriver
Många av oss är yrkesverksamma vilket gör att vi arbetar parallellt samtidigt som vi undervisar. På så vis får du som är elev och studerande en nära förankring till det konstnärliga yrkesutövandet via oss lärare (u.å.).
13
3. Metod
Här kommer jag behandla studiens urval och redogöra för hur den genomfördes. Här följer också analys och etiska överväganden. I den här studien valde jag att använda semistrukturerade intervjuer som sedan skrevs ut och jag gjorde min analys utifrån utskrifterna. Detta tillvägagångssätt lämpar sig väl då det underlättade för mig att se olika samband i text framför mig.
3.1 Urval
Ensemble är ett ämne som ligger mig varmt om hjärtat men det är också det av mina ämnen som jag har minst erfarenhet utav. I ett försöka att få mer kontakt med ämnet och utöka min erfarenhet så bestämde jag mig för att titta närmare på några på den repertoarval man arbetar med på lektionerna. Det urval av informanter jag har består av bekanta eller bekantas kollegor. De kriterier jag satte upp var att de skulle arbeta på gymnasieskolan eller Kulturskolan, ha ensemble som ämne samt vara över 40 år. Taste freeze sätter, så att säga, in efter att man fyllt 30 - 35 så jag ville ha informanter som hade hunnit fylla 40 år och därmed passerat 35 år med några år. Jag gjorde också en definition på samtida låtar som är att låten inte får vara äldre än fem år gammal. Jag kontaktade de av mina bekanta jag trodde skulle funka och frågade om de hade ensemble eller om de hade någon kollega som hade ensemble och som kunde tänka sig att medverka i den här studien. Jag var inte helt 100 % säker på alla bekanta så jag gjorde en del chansningar när det gäller undervisningsstadium och ålder. Av alla de jag skickade meddelande till hörde en del aldrig av sig, några tackade nej men rekommenderade en kollega istället och några tackade ja. En lärare tackade ja men sa samtidigt att hon var i ålderspannet 35-39 år och alltså inte passerat 40 år än. Då den läraren är en insiktsfull och reflekterande lärare så fick hon medverka ändå. En annan lärare sade att han gärna var med men att han bara var på högstadiet men att alla andra kriterier var uppfyllda. Eftersom jag redan då hade fått ihop fem informanter så tänkte jag att jag tar med honom därför att om det dels inte funkar så har jag ändå informanter så det räcker, dels så är det mer resonemanget bakom låtval som intresserar mig. Grundskolan och gymnasiet har dock olika kunskapskrav och läroplaner när det kommer till ämnet musik så på ett sätt är de inte jämförbara men det skulle visa sig bli en intressant krydda i det hela. Jag har delvis handplockat mina informanter men trots att jag använde mig av bekvämlighetsurval (Trost,
14
2010. s. 140) så har jag fått en geografisk spridning på mina informanter. Jag fick ihop sex stycken informanter varav en blir som nyss nämnt mest en intressant krydda grund av att han arbetade på fel stadium. När valen av informanter var gjorda bestämde vi en dag och en tid för intervju och där tillmötesgick jag så mycket jag kunde när det gällde när intervjuerna skulle ske eftersom ”Människor som går med på att låta sig intervjuas förtjänar att man tar hänsyn till deras behov och önskemål när det gäller tid och plats för intervjun” (Bell, 2007. s. 168).
3.1.1 Mina informanter
Här kommer en kort genomgång om vilka mina informanter är. För att garantera mina informanter deras anonymitet och för att möta Vetenskapsrådets (2017) krav på konfidentialitet så har jag bytt kön på några av mina informanter och hittat på nya namn. För enkelhetsskull så kommer de lärare som jobbar på gymnasieskolan att ha namn som börjar på G och de på som jobbar på kulturskolan har namn som börjar på K. När det kommer till ålder har jag, i samband med intervjun, delat in ålder i olika ålderspann för att höja anonymitetsgraden. Jag gjorde indelningen 35-39 år, 40-44 år, 45-49 år, 50-54 år och så vidare. Samtliga lärare har en musiklärarutbildning och varit verksamma under en längre tid.
Gabriella är i ålderspannet 40-44 år och hon arbetar sedan 16 år tillbaka på ett gymnasium i Västerbottens län. Hon har fyra lektioner i veckan.
Gunilla är i åldern 35-39 år. Hon arbetar sedan elva år på ett gymnasium i Mälardalen och har åtta ensembler i veckan.
Gustav är i åldern 40-44 år. Han har arbetat i 13 år på en gymnasieskola i Mälardalen. Han har sex lektioner ensemble per vecka.
Kalle är i åldern 50-54 år. Han arbetar på en kulturskola i Västernorrlands län sedan tre år tillbaka men har arbetat inom skolan sedan 1992. Han har ensemble cirka tio timmar i veckan.
Karin är i åldern 45-49 år. Hon har arbetat i åtta år på en kulturskola i Dalarna och har fem ensembletillfällen per vecka. Vid de tillfällen är de två eller tre lärare som arbetar samtidigt med samma ensemble. Lektionerna är korta (40-45 min) men med fler lärare kan de snabbare komma igång.
15
Harald är i åldern 40-44 år som sedan ett år tillbaka inte längre är ensemblelärare och när han var det så var det på ett musikprofilerat högstadium i Mälardalen
3.2 Genomförande
Inför den här studien funderade jag på olika sätt att samla in data på. Bell (2007) nämner att det finns en del olika sätt och mitt val föll på semistrukturerade intervjuer och det av anledningen att det öppnar upp för följdfrågor för att fördjupa frågeställningarna. Frågorna (bilaga 1) konstruerades i enlighet med Bells (2007) rekommendationer.
Jag var också på ett tidigt stadium inne på att spela in intervjuerna för att under intervjun kunna koncentrera mig mer på frågorna och svaren utan att behöva anteckna (Trost, 2010. s.
74). Inspelning gör också att det är väldigt enkelt att i efterhand kunna kontrollera informanternas ordval och beskrivningar.
Alla mina intervjuer gjordes per telefon och samtalen spelades in med en app som heter ACR.
Samtalen spelades in med god kvalitet och det var inte några svårigheter att höra vad informanterna sa. Efter att ha flyttat över ljudfilerna med intervjuer till min dator så började jag göra transkriptioner av intervjuerna. Jag gjorde dem i nära anslutning till intervjuerna för att snabbt få ner allting i ett Word-dokument medan det fortfarande var färskt i minnet. Att jag använda dator för att lyssna på filerna var en nödvändighet eftersom jag där på ett enkelt sätt kunde starta, stoppa inspelningarna och ta om partier för att få ner vad som sades i dokumentet. Transkriptionerna är så nära det sagda som möjligt men när det kom till vissa frågor har jag dock varit friare och utelämnat information. Det har rört sig om frågor av karaktären hur länge någon exempelvis har arbetat på ett ställe där jag tagit bort funderanden, hummanden och liknande. Dessa intervjuer har jag sedan läst igenom men också lyssnat igenom ett par gånger för att hitta samband mellan informanternas utsagor och tidigare forskning.
I vissa fall har jag också återkommit till mina informanter med följdfrågor. Svaren på dessa skrev jag in i de transkriberade intervjuerna på rätt ställe för att ha all information samlad på samma ställe och för att lätt hitta det.
16
3.3 Analys
Min analys inleddes i och med att jag transkriberad intervjuerna. Redan där märkte jag att ett antal teman eller faktorer var återkommande men även att det fanns andra faktorer som kanske bara en lärare nämnde. Faktorerna handlade ofta om varför man inte använde sig mer av samtida låtar som undervisningsinnehåll men även i de fall man gjorde det fanns det återkommande faktorer till varför man gjorde det. För överblickens skull så grupperades de faktorerna under passande rubriker. För att få mer koncentrerat och inte bara fylla resultatdelen med citat valde jag att behålla några av de citat med mer substans och sen skriva mer samanfattande om de andra faktorerna. Eftersom fokus ligger på den information mina informanter har lämnat och inte på någon språklig eller samtals analys så har citaten rensats på grammatiska fel, avbrutna meningar och upprepningar för att bli mer kärnfulla. (Kvale &
Brinkmann, 2014).
I vissa fall fann jag kopplingar mellan svaren som mina informanter hade lämnat och den litteratur jag själv hade läst och de kopplingarna redovisas i diskussionsdelen.
3.3.1 Reliabilitet och Validitet
På frågan om samma undersökning skulle ge samma resultat så är svaret; det beror på.
Eftersom Skolverkets (2011) centrala innehåll bara pratar om ”olika tider och genrer” utan att lägga någon vikt vid en uttalad fördelning så kommer det ner till skolorna och lärarna själva att avgöra hur fördelningen ska se ut. Man borde få samma eller liknande svar så länge man frågar lärare som arbetar på samma skola men om skolans inställning ändras eller om de intervjuade lärarna byter arbete och hamna på en annan skola så kan svaren på exakt samma fråga bli annorlunda.
Reliabilitet handlar om noggrannhet och om studien faktiskt mäter det den säger att den ska mäta och valet med att spela in för att ha fokus på vad som sägs ökar reliabiliteten till skillnad om jag skulle föra anteckningar samtidigt som jag lyssnar på vad som säga. Jag kan lätt gå tillbaka för att kontrollera om en lärare tyckte något exempelvis bara var ”viktigt” eller om något var ”väldigt viktigt”.
17
3.4 Etiska frågor
I denna studie har Vetenskapsrådets (2017) fyra forskningsetiska principer använts;
Informationskravet, Samtyckeskravet, Konfidentialitetskravet och Nyttjandekravet. Det innebär att informanter som intervjuas ska informeras om villkoren i projektet och att deltagandet är frivilligt och de har rätt att avbryta intervjun närhelst under tiden hela studien pågår utan några konsekvenser efteråt så som påtryckningar eller hot.
Allt empiri som samlats in till denna studie har genomförts tack vare informanternas samtycke. Innan intervjuerna startade så fick de reda på att de kommer att vara anonyma och att jag kommer, på samtliga informanter, ta bort deras namn, skola de arbetar på eller andra skolor som nämns samt också byta kön på några av dem, allt för att möte vetenskapsrådets krav på konfidentialitet. Jag har också bytt ut namn på kollegor som nämns till exempelvis
”en kollega till mig” och de har också fått information om vad materialet ska användas till.
Samtliga informanter har också fått erbjudande om att läsa igenom den transkriberade versionen av intervjun, med ett undantag har samtliga avböjt.
18
4. Resultat
Här följer redogörelsen av insamlad empirisk data. Vid en del fall av citat har jag rensat i citatet för att få det mer koncentrerat. Saker som har plockats bort eller rättats till kan röra rena grammatiska fel, upprepningar och oavslutade meningar. Eftersom Harald var ensemblelärare på ett musikprofilerat högstadium och inte på ett gymnasium eller kulturskola kommer hans svar att hållas utanför så när ”alla lärare” nämns är det alla lärare förutom honom. I de fall han har intressanta poänger kommer det att påpekas att han är inkluderad i uttalandena.
4.1 Fördelning och tyngdpunkt
Den bild jag hade från min VFU var att det var ganska få låtar som var samtida och om vi tittar på vad mina informanter säger om hur stor andel av deras repertoar som utgörs av samtida låtar svarar de så här.
Gabriella: cirka 10 % Gunilla: 5-10 % Gustav: cirka 20 % Kalle: Cirka 80 %
Karin: Det är väl en eller två låtar per år av mellan sex till åtta.
Harald: Nära nog 100 %
Andelen samtida låtar är ganska låg när det gäller gymnasiet. Gustav säger visserligen 20 % men anger samtidigt att han ”nog kanske tar i lite”. Karin lämnar inget klart besked men räknar man på det hon säger så hamnar man mellan 12,5 % (en låt av åtta) och 33 % (två låtar av sex) och ställs det mot Kalles skola, 80 %, så är det vitt skilda siffror. På frågan över vilka decennier repertoaren sträcker sig finns inga enkla svar men det blir ofta att det spänner från 50-talet och till 90-talet, någon gång in på 00- och 10-talet. Gabriella menar att det är helt öppet och beror på vad ensemblen vill och vilken nivå de ligger på. Kalle är också väldigt öppen för vad hans elever vill och en del ensembler gillar äldre låtar medan andra vill spela
19
nyare låtar. Karin uppger att de har rört sig från 60-tal fram till en låt från 2018 med tyngdpunkt på 60- och 70-tal. När det gäller vart de olika skolorna lägger sin tyngdpunkt säger Gabriella och Kalle att det även här beror på ensemble medan Gustav och Gunilla är tämligen samstämmiga i att det ligger på 60-, 70-, 80-, 90- och 00-tal. I de efterföljande samtalen om varför det spelas så få samtida låtar kommer en rad anledningar upp.
4.2 Varför ser det ut som det gör?
Avsaknaden av kompskisser till samtida låtar är en av anledningarna. Det finns helt enkelt inte något utgivet färdigt material till samtida låtar. Gabriella uppger att ”det är väl det som är den stora stöttestenen här – att det finns inget material framtaget för just modern musik att kunna spelas i ensemble”. Den bilden bekräftas även av Gustav.
Gustav: …och sen då, återigen, att det inte finns justa kompskisser…
Jag: Det är delvis en materialfråga tänker du då?
Gustav: Ja, jag tycket det, i alla fall hos oss.
Följande utsaga från Gunilla bekräftar också detta: ”Kanske att vi väljer låtar som redan finns kompskisser på så att man inte behöver göra ett hästarbete med att skriva nya kompskisser hela tiden.”
Det finns sidor på internet där användarna kan lägga ut egna plankningar av låtar. På sidor som exempelvis Ultimate-guitar.com kan vem som helst, så länge man är medlem; lägga in vilken låt som helst med utskrivna ackord. Man kan hitta massvis av låtar av Billie Eilish, Beyonce, Drake, Tones and I och annat som nu ligger på topplistorna. Vidare finns också YouTube™ och där återfinns ett stort utbud av videos om hur man spelar en viss låt. Eftersom vem som helst kan lägga ut vad som helst på internet kan kvalitén på de många versioner skifta. I en del låtar har man gjort förenklingar, genom att exempelvis plocka bort ackord eller byta tonart så det blir lättare för nybörjare att spela. En del versioner innehåller rena felaktigheter och slutligen så kan versioner vara ofullständiga så att de exempelvis inte innehåller ett intro eller mellandelen. Man kan behöva titta igenom flera olika versioner för att hitta en som är både komplett och korrekt något som Karin är inne på när hon säger att hon måste ”städa en usel plankning på nätet som det finns en miljard av”.
20
Musiker är olika och medan en del klarar av att själva finna ett passande ackompanjemang genom att lyssna på det de ska spela så kan andra behöva se framför sig hur de ska ackompanjera. Finns det inte kompskisser att tillgå i böcker eller på internet så kan man göra egna men det kräver att man lägger ner tid på det. Hur mycket tid beror på en rad faktorer såsom hur noggrant man vill återge hur instrumenten spelar, hur bra gehör man har och hur bra själva inspelningen är på den låt man vill notera. Tid är en bristvara och är något som återkommer flera gånger i intervjuerna. Gustav säger att man planerar innan terminerna men sen när terminen börjar ”så har man ingen tid”. Gunilla menar att användandet av gamla, beprövade låtar handlar bland annat om att effektivisera förberedelsearbetet så man slipper lägga ner tid på att planka och göra kompskisser på nya låtar hela tiden.
Kanonisering av den traditionella ”rockbandssättning” kan också ställa till det. Den sättningen funkar väldigt bra när det kommer till att spela äldre låtar men när det gäller en del av samtida låtar är de ”maskinellt” framställda. Den eller de som har skrivit låten har arbetat mer med dator än med levande musiker och en del av dagens musik består mer av ljud och effekter och mindre av melodier än vad äldre låtar gör. Det här kan ställa till det när en grupp elever vill spela en låt och så kan de inte få till ett, för en specifik låt, väldigt karaktäristiskt ljud.
Moderna låtar kan vara svåra att återskapa i en ensemblesituation, det kräver ganska mycket förändringar och anpassningar medan en 70-tals låt är ganska lätt att spela. Har du trummor, bas, gitarr, keyboard och sång så kommer du rätt långt (Gabriella).
En till grej som gör hur man väljer kan ha med sättning att göra, att de moderna låtarna idag är lite bökigare att sätta in i en vanlig pop/rockensemble med akustiska trummor, elbas, elgitarr, elpiano, sång därför att mycket av dagens musik på hitlistorna är ju programmerade trummor och syntbas till exempel och ganska lite elgitarr (Gunilla).
Den moderna musik är det ju o ena sidan, så är det ju sequencers, det är alltså programmerade grejer, det kanske inte nödvändigtvis finns en tydlig sångmelodi utan det kan ju lika gärna vara en hiphoplåt, ja då blir det ju svårare för en gammal uggla naturligtvis (Kalle).
Ju nyare det blir desto mer produktion blir det och det blir svårare att göra en, för barnen, rättvis liveversion av den. Backar man till den tiden då allting spelades som låter så är det ju lättare att de gör någonting som liknar det de hör (Karin).
21
Karin säger också ”det är svårare att spela det som låter och då blir det i alla fall inte den låten som de vill spela eller som de vill höra, det går inte att härma den produktionen”. Kalle gör dock tillägget till sin utsaga att det även finns samtida låtar som fortfarande görs och spelas av och med traditionell rock- och popbandssättning. Som kort parentes kan också sägas att det finns en utbildning som heter Musikproduktion och de som går den arbetar med dator som huvudinstrument men fast det trakterar de eleverna ändå ”vanliga” rockbandsinstrumenten när de har ensemblelektion.
Informanterna uppger att det finns en pedagogisk vinst med att spela äldre låtar som man känner väl och det handlar om att vara trygg i sin lärarroll och att kunna genrer så väl så man kan anpassa låtarna för eleverna och ändå vara kvar i den genren. Gunilla säger att om hon använder låtar hon väl känner till och som hon vet funkar för eleverna så blir hon avslappnad och det märker eleverna och då blir det bra stämning och undervisning i ensemblerummet.
Hon säger också att när hon arbetar med låtar hon väl känner igen så kan hon också göra bra anpassningar utifrån den kunskapsmässiga nivå eleverna befinner sig på. Om eleverna snabbt lär sig det grundläggandet kompet kan hon alltid plockat fram ett svårare komp och därmed utmana eleverna och tvärt om. Gustav menar att han alltid kan ge en gitarrist ett svårare komp att lära sig. Karin säger att hon tidigare hade varit emot ”de gamla krokodilerna” som fortfarande använder samma låtar som när hon själv var elev på skolan men nu, när hon själv arbetar där, har insett att låtarna är ”superbra för ett band att börja med”. Karin pratar också om att äldre låtar är lättare att lära sig för att de har tydligare struktur som repeteras och att det är bra när man inte är så erfaren musiker. Kalle menar att den största enskilda anledningen som påverkar hans val är att eleverna kan komma igång snabbt och om varför det är viktigt säger han
En del har inte så mycket motor i gruppen […] eller att de är totala nybörjare så man måste kicka igång dem snabbt och få dem att känna att de kan något snabbt, så att det låter som ett band direkt och då kanske jag måste plocka fram en äldre låt som jag vet funkar och då kan det ju vara, ja du vet Proud Mary eller nåt sånt, klassisk, verkligen uttjatad rock (Kalle).
Att det går fort att få ett resultat menar också Karin är bra då det annars finns risk att eleverna inte längre vill spela låten. Karin menar att intresset och lusten kan ta slut om det tar för lång tid att lära sig låten, det vill säga låten är för svår för eleverna men också för att låten hinner bli gammal.
22
I centralt innehåll framkommer att man ska behandla olika tider och genrer även om varken det centrala innehållet eller kunskapskraven speciellt precist anger vilka genrer eller tider som avses. Alla gymnasielärarna anser att de tycker att det är viktigt att spela låtar ur ett musikhistoriskt perspektiv eftersom det ger eleverna kunskap och kan förklara varför musik låter som det gör och vart elevernas musik kommer från. De tycker också att man ska ha med sig det när man går ut ur gymnasiet. Gustav säger att de block de har i ensemble är valda för att de tycker att man ska ha gått igenom det här under sina tre år på gymnasiet.
Estetprogrammet är högskoleförberedande och många av de som går där går sen vidare till de olika musikhögskolorna i landet och då är det en fördel om man har en musikalisk grund att stå och bygga vidare på.
Enligt några av lärarna finns det också en risk för protester om man spelar samtida låtar på ensemble eftersom musiken ligger eleverna närmare. Karin säger att det är en del av deras kultur och att det kan vara mer känslomässigt tyckande och med det, sämre arbetsklimat i klassrummet. Karin säger också att hon riskerar diskussioner om man väljer ”deras musik”
därför att halva gänget säger ”JA!” och andra halvan säger ”Nej, den är inget bra” men att om hon väljer äldre låtar så finns det färre åsikter och det är färre elever som har någon relation till de låtarna vilket gör att hennes elever jobbar bättre, får ett bättre resultat och känner sig mer nöjda. Gunilla berättar att hon och hennes kollegor har märkt att det blir bättre gruppdynamik om det är lärarna som bestämmer låtarna. Hon menar också att när eleverna fått välja börjar de ”tjafsa ganska mycket” för att de inte kan komma överens och det påverkar stämningen på lektionerna. Det gäller dock mest när de går i ettan, när de kommit upp i tvåan börjar eleverna landa mer i sig själva, de har hittat in i klassen, kanske hittat en identitet och när de går i slutet på tvåan klarar de bättre av att själva välja låtar. Gunilla säger att det är som att det i ettan mer handlar om elevernas identitet medan ”de blir lite mer hantverkare i tvåan”.
4.3 Men det spelas ju nyare låtar
Det spelas också en del nyare musik och i den här avdelningen ska vi titta närmare på hur lärarna resonerade om det.
Gabriella har ett arbetssätt där hon navigerar mellan skollag och elevernas intresse. Hon säger att det är skollag som gäller men att musik handlar om lust och att det är en bra drivkraft som hon försöker förhålla sig till. Även Gustav är inne på samma navigering mellan skollag och
23
elevernas intresse. Han säger att det alltid går att gå utanför vad skollagen säger och gå på vad eleverna vill lära sig. ”Man måste ju hålla uppe intresset också” menar han. Hans elever kommer med förslag och han lyssnar och menar att den där låten är exempelvis lite funkig och då kan man plocka med den i funkblocket och så vidare. Han anser att eleverna kommer att lära sig något oavsett vem som väljer låt.
På Gunillas skola finns ett block som heter ”00-tal och 10-tal” där hälften av låtarna är från 10-talet. Det finns också ett block som heter ”Svenska Hits” och där hälften av de låtarna också är från 10-talet och framåt men exakt hur mycket som är nyare än 2015 kan hon inte svara på. Kalle berättar att på en annan kulturskola i regionen har de ”en tydlig regel” om att ingen låt får vara äldre än fem år.
Samtida musik och den produktion som exempelvis enligt Karin ”inte går att härma” kan utmynna i intressanta diskussioner mellan lärare och elevgrupper om tolkning kontra efterapning. I Gustavs ensembler förekommer det en del samtida låtar och när det gäller hur han har förhålligt sig till produktionsaspekten berättar han att han ibland brukar diskustera med eleverna huruvida de ska kopiera något exakt eller göra en egen tolkning av låten. Musik bygger på eget uttryckssätt och att han vill ta bort kravet att återskapa en låt så exakt som originalet som möjligt utan istället låta elevernas personlighet komma fram.
En sak som lyftes fram tidigare var avsaknaden av material men med internets möjligheter så är det ändå lättare att hitta material idag än för exempelvis 20 år sedan. Kalle, som arbetat som lärare sedan 1990 säger att han tror att förklaringen till varför de spelar mer samtida låtar är att det idag delvis är lättare att hitta material. Då han började jobba fick han planka mer eller använda det lilla utgivna material som fanns, vilket var en serie böcker som hette Vispop. Kalle berättar också att han släpper bestämmandet mer till eleverna och säger till dem att de får hitta en låt som de vill spela och sen så hjälper han den med att komma igång men också att han styr lite i låtvalet. I valet mellan två låtar och han ser att den ena kommer de att kunna göra bättre så uppmuntrar han det alternativet lite mer för ”jag vet ju att vinsten finns ju att då kommer de att känna att de flyter fortare.”
Harald, som arbetade på ett högstadium med musikprofil, är lite utanför den här studien men de hade ett väldigt intressant arbetssätt som är värt att lyfta fram. När det var ensemblelektion så fick eleverna lämna förslag på vad de ville spela för låtar. De förslagen lämnades in
24
anonymt på lappar för att undvika påverkan elever emellan. Sedan lyssnades låtarna igenom och eleverna fick rösta på vilken låt de ville spela. Harald säger att under de 14 år som han jobbade på den skolan så var det ungefär en handfull gånger som de inte kunde spela de låtar som röstades fram och det berodde på att det var ”väldigt krånglig elektronisk musik.”
Det vi var noga med var att direkt vid genomlyssning så sa jag vilka premisser den här låten var möjlig att spela på. Eftersom vi hade oftast en klassisk rockbandssättning med bas, gitarr, trummor och synt och sång kanske två gitarrer, kanske två syntar men ändå den instrumenteringen så var man ju tvungen att berätta för eleverna att ’[o]m ni väljer den här låten så kommer vi att kunna spela dem utifrån de här premisserna. De här ljuden har inte vi i vår synt till exempel så att ni är medvetna om det nu när ni ska rösta vilken låt ni väljer i ert band’ (Harald).
Harald berättar också att varje ensemble på hans skola fick ihop ungefär tre låtar på en termin och när nästa termin kom så röstades tre nya låtar fram så deras repertoar uppdaterades en gång per termin och andelen samtida låter berodde på vad eleverna röstade fram. Gunilla berättar att hon gärna vill ha med någon ny låt när terminen drar igång men att det nödvändigtvis inte behöver vara en samtida låt, utan att det är något hon inte jobbat med förut.
Karin säger att deras repertoar uppdateras ett par gånger per termin men att andelen nya låtar är ganska låg. Gustav, liksom Gabriella är öppna för elevönskemål men oftast så kommer det initiativet från eleverna själva. Gabriella berättar att hon två eller tre gånger bett elever säga ett nummer mellan 1 och 50 och det nummer som sades kollades mot Spotifys 50-i-topp-lista och ”då hade jag en sådan tur att det var en sådan låt som gick att spela” men att det har varit ett knep hon hade tagit till när hon har haft ”riktig idétorka”. När det gäller Kalle så är det annorlunda. Lärarna i Kulturskolorna i den region han arbetar i, delar kompskisser med varandra. Det gör man på andra skolor också men då är det bara mellan lärare på den skolan.
Här sker det över ett större regionalt område och man jobbar också mer medvetet med att göra kompskisser på en större andel samtida låtar. Kalle menar att deras elever gärna vill stå på scenen och spela låtar deras klasskompisar känner igen så han anser att det bästa är om eleverna kommer med det de vill spela så hjälper han dem att planka låten, komma igång och lösa problem som uppstår på vägen.
25
4.4 Framtiden
Kalle ser förändringar på gång. Han säger att det här med att bara spela äldre låtar har varit ett problem men att det diskuteras inom kulturskolorna i hans region och det är förändringar på gång. Man vill välja mer samtida låtar och vara öppen för det som eleverna själva kommer med. Han menar att det här var ett större problem för några år sedan och att de jobbar medvetet med att komma bort från det.
4.5 Taste freeze då?
Gustav tycker det är intressant när han får nya, yngre kollegor eftersom de har kunskaper om saker han inte har och att han lär sig av det. Han berättar att samtalen i lunchrummet med äldre kollegerna ibland kan gå i samma gamla hjulspår och att han får lite eller ingen respons från sina kollegor de gånger han själv berättar om något nytt han har hört. Han säger också att
”det är klart att man stagnerar någon gång men att man i läraryrket ska försöka att inte göra det” och att ”det är ungdomar man har som elever och man behöver ha ett visst mått av passion och att sprida det bland eleverna”. Han berättar att när han gick i gymnasiet så hade han bra och entusiastiska lärare som gillade att undervisa och vad det betydde för honom då.
Karin säger att hon har blivit ”gammal helt enkelt” och när det kommer till musik vill hon inte lyssna på det som hennes barn lyssnar på. Gabriella säger att hon ”haft en storhetsperiod och den är ju passerad sedan länge och där är man ju kvar i sinnet och rent musikaliskt”. Kalle konstaterar att ”alla blir ju äldre och så där, det finns ju inte en snöboll i helvete att hänga med i musikens tempo för en högstadieelev, det går undan verkligen”. Kalle säger också att eleverna i många fall har bättre medvetenhet om vad som är rätt i de genrer de lyssnar på än vad han har.
4.6 Elevinflytande
De lärarna som berörde elevinflytande var Gustav, Karin och Gunilla. Karin sa att de anser att de vet vad eleverna behöver träna på och de väljer låtar utifrån det och Gunilla säger att eleverna får vara med och bestämma andra saker istället som exempelvis mer av det sceniska och hur de ska framför sina låtar när det är konsert. Gustav menar att eleverna inte får vara med och bestämma så mycket när det gäller repertoarval så länge de går i ettan eller tvåan men att de får mer att säga till om när de går i trean.
26
4.7 Hur ser musiklärare på samtida låtar ur ett undervisningsperspektiv?
Trots att fördelningen ser ut som den gör mellan äldre och samtida låtar så verkar det dock hos lärarna inte finnas några hinder att använda samtida låtar i ensemble. Karin tycker att nyare låtar kräver lite mer förberedelse men ser i övrigt inga problem med det utan att ”det går att undervisa lika bra med det”. Att det kräver mer förberedelser beror på hennes ovana att lyssna på samtida låter ur ett didaktiskt perspektiv. Med det menas att hon inte har någon vana att tänka hur hon skulle arrangera låten för att den ska fungera i den klassiska rockbandssättningen. Gunilla ser att ”det största värdet i det är att eleverna kan tända till på det på ett annat sätt än på en låt som är skriven innan de föddes” och hon ser egentligen ingen skillnad på om låten är nyare eller äldre. Gabriella tycker också att det är spännande att spela låtar där man ”kanske får jobba lite mer med syntljud” men att det kräver att man får tänka utanför den vanliga ”pop/rock-boxen”. Hon säger också att hon ser bra på det och att det fungerar ”jättebra” att lära sig spela i ensemble även med nyare låtar.
Gustav är ”all for it” och han tycker att ”[i] slutändan är det ju bara musik” och det är något som Harald också är inne på när han säger att han och hans kollegor resonerade som att ”all musik innehåller samma ingredienser” och att det därför, ur kunskapskravssynpunkt, inte spelade någon roll vilken sorts musik eleven spelade.
4.8 Viktigt att hänga med?
På frågan om lärarna tycker att det är viktigt att hänga med svarade de flesta av dem att det är det men några tillade att det är svårt. Karin svarade att hon hade tyckt att det var viktigt men att det inte var det längre och Gunilla svarade att hon tyckte det var inte tillräckligt viktigt för att hon skulle lägga ner den tid som krävdes för att göra det.
4.9 Pratas det om artister eller låtar som lärarna inte känner igen?
Samtliga lärare uppger att det händer hela tiden att det pratas om antingen artister eller låtar de inte känner igen och de flesta svarar också samstämmigt att det inte är skillnad jämfört med fem år sedan. Gabriella, som har en 14-årig dotter anser dock att hon har lite mer koll nu för att hon får höra en del hemma medan Gunilla tycker att det händer oftare nu att det inte är saker hon känner igen jämfört med för fem år sedan.
27
4.10 Låtval och kollegor
På frågan om låtval diskuteras med kollegor och hur val görs svarar alla att det diskuteras men på frågan om någon kollega är mer tongivande än någon annan blir svaren mer olika. Gustav tycker att det är ganska jämt fördelat medan Karin säger att hon har kollegor som är mer tongivande än henne. Gabriella nämner att hon är nog aningens mer tongivande än sin kollega medan Gunilla däremot säger att de är några lärare som är mer drivande och det är de som har haft kursen längst och tillägger samtidigt att de har en kursansvarig också och att han är
”kanske mest drivande” men samtidigt ställer frågan om de förslag han tar fram är okej. Den kursansvarige på Gunillas skola har också arbetat länge med den kursen på den skolan men är inte den som arbetat längst. Han tog på sig rollen som kursansvarig när den förre läraren avslutade sin anställning.
4.11 Andra faktorer
På frågan om det kan finnas yttre faktorer som påverkar vad man gör på ensemblelektionerna avses saker som helt plötsligt uppstår och som man vill uppmärksamma. Det kan vara ett plötsligt dödsfall av en artist eller att en artist gör ett Sverigebesök vilket kan få till följd att elever börjar prata om den artisten.
Gustav och Karin säger att det inte sker hos dem men Gabriella nämner att de uppmärksammade att the Beatles skiva, ”Abbey Road”, 50-års jubilerade under hösten 2019 och att de i samband med det spelade en låt därifrån. Gunilla säger också att det hos dem inte heller sker låtval på ett medvetet plan utifrån spontana samhällshändelser
…och det beror nog på att blocken sitter ganska fast och för att de sitter rätt så fast är ju för att det är en stor skola och det är många elever och många lärare inblandade så ändrar vi något så påverkar det någon annans undervisning (Gunilla).
Hon nämner däremot att elevunderlag kan påverka låtval. På deras skola har det hänt att det har antagits elever som inte har musicerat så länge och att man då väljer låtar där den eleven får mindre att göra eller enklare melodier. Även konserter eller uppspel kan påverka vilka låtar de väljer då man vill ha variation på det som framförs.
