Mänskliga rättigheter i El Salvador 2007
ALLMÄNT
1. Sammanfattning av läget för de mänskliga rättigheterna
Sedan fredsavtalet ingicks i El Salvador 1992 har respekten för de mänskliga rättigheterna (MR) förbättrats men läget är fortsatt oroväckande. Både den allmänna och den organiserade brottsligheten har ökat kraftigt och
mordfrekvensen är bland den högsta i världen. Övergrepp från enskilda polisers sida, inklusive tortyr, misshandel och misstänkta sociala
rensningsaktioner förekommer. Bekämpningen av ungdomsgäng har antagit en mindre repressiv prägel men de förebyggande åtgärderna är få och godtyckliga arresteringar förekommer alltjämt. Förhållandena på landets fängelser, med hög överbeläggning och utbrett våld, inger fortsatt oro. Under 2006 antogs en lag om antiterrorism som människorättsorganisationer befarar skulle kunna användas för att kriminalisera sociala protester.
Rättsväsendet är svagt, främst till följd av bristande resurser och korruption.
Straffriheten är utbredd och en amnestilag från 1993 rörande kränkningar av mänskliga rättigheter begångna under den interna väpnade konflikten försvårar försök att ställa ansvariga till svars. I symboliskt viktiga fall som morden på biskopen Romero och på sex jesuitpräster är förövarna ännu på fri fot. Brist på regeringskritiska medier, en politiserad valdomstol, ett långsamt genomförande av valreformer och ofullständig efterlevnad av föreningsrätten fortsätter att försvaga demokratin och rättsstaten.
El Salvador har en av de mest ojämna inkomstfördelningarna i världen och tillgången till hälsovård och utbildning är fortfarande låg för de mest utsatta.
Mord bland ungdomar, barnarbete, våld mot och sexuell exploatering av barn och kvinnor är betydande problem.
Denna rapport är en sammanställning grundad på Utrikesdepartementets bedömningar. Rapporten kan inte ge en fullständig bild av läget för de mänskliga rättigheterna i landet. Information bör sökas också från andra källor.
Utrikesdepartementet
2. Ratifikationsläget beträffande de mest centrala konventionerna om mänskliga rättigheter samt rapportering till FN:s konventions-
kommittéer
El Salvador har ratificerat följande centrala konventioner avseende mänskliga rättigheter :
− Konventionen om medborgerliga och politiska rättigheter, International Covenant on Civil and Political Rights (ICCPR), samt det fakultativa protokollet om enskild klagorätt
− Konventionen om ekonomiska, sociala och kulturella rättigheter, International Covenant on Economic, Social and Cultural Rights (ICESCR)
− Konventionen om avskaffandet av alla former av rasdiskriminering, Convention on the Elimination of all forms of Racial Discrimination (CERD)
− Konventionen om avskaffandet av alla former av diskriminering mot kvinnor, Convention on the Elimination of all forms of Discrimination Against Women (CEDAW)
− Konventionen mot tortyr, Convention against Torture and Other Cruel, Inhuman or Degrading Treatment or Punishment (CAT)
− Konventionen om barnets rättigheter, Convention on the Rights of the Child (CRC) samt de två tillhörande protokollen om barn i väpnade
konflikter och om handel med barn, barnprostitution och barnpornografi
− Flyktingkonventionen, Convention related to the Status of Refugees, samt det tillhörande protokollet från 1967
− Den amerikanska konventionen om mänskliga rättigheter
Landet har inte undertecknat eller ratificerat Romstadgan för internationella brottmålsdomstolen (ICC). El Salvador har ingått ett bilateralt avtal med USA som undantar dess medborgare från utlämning till internationella
brottmålsdomstolen.
På grund av motstånd från bland annat den katolska kyrkan har CEDAW:s protokoll om enskild klagorätt ännu inte ratificerats, men det har
undertecknats. Landet har inte undertecknat det fakultativa protokollet till den amerikanska konventionen om mänskliga rättigheter om dödsstraffets
avskaffande. Det fakultativa protokollet till denna konvention om ekonomiska, sociala och kulturella rättigheter har ratificerats.
Under 2007 har El Salvador även undertecknat, men ännu inte ratificerat, konventionen om rättigheter för personer med funktionshinder, inklusive dess tilläggsprotokoll.
El Salvador har fem utestående rapporter till FN:s konventionskommittéer, varav en rör CAT, en CEDAW, en CCPR och två CRC. Under 2007 besökte
FN:s arbetsgrupp för ofrivilliga försvinnanden landet. År 2006 lämnade landet en formell önskan om besök av FN:s speciella rapportör om utomrättsliga avrättningar.
MEDBORGERLIGA OCH POLITISKA RÄTTIGHETER
3. Respekt för rätten till liv, kroppslig integritet och förbud mot tortyr
Mord på HBT-personer (homo- och bisexuella samt transpersoner),
drogmissbrukare, brottslingar eller medlemmar i ungdomsgäng förekommer och misstänks vara del av så kallade sociala rensningsaktioner. Det finns enligt enskilda organisationer tecken på att olika allianser av före detta medlemmar i den interna konfliktens dödsskvadroner, lokala politiker, affärsmän och delar av poliskåren står bakom aktionerna. En lokal människorättsorganisation rapporterade 88 sådana fall mellan januari och september 2006, jämfört med totalt 96 under samma period året innan, och totalt 100 för 2004. Alla offer var mellan 15 och 30 år.
Enligt ombudsmannen för mänskliga rättigheter har den civila polisens användande av tortyr och misshandel ökat sedan 2001. Under 2006 mottog ombudsmannen 824 anmälningar om polisiärt övervåld mot intagna.
Huvuddelen av alla anmälningar gällde medlemmar av landets poliskår och antalet anmälningar har stigit kraftigt de två senaste åren. Flera av dessa fall rörde mord eller tortyr och många rörde misshandel.
Fängelsesystemet präglas av överbeläggning, våld och dåliga sanitära
förhållanden. Den genomsnittliga överbeläggningen på anstalterna beräknades i juni 2006 uppgå till 59 procent. Tillsammans med avsaknad av
rehabiliteringsprogram har detta lett till ökat våld på fängelserna. Mord och uppror på landets fängelser har varit fortsatt förekommande under året. En fjärdedel av de intagna är gängmedlemmar, varav många fortsätter med
kriminell verksamhet inifrån fängelserna. På grund av brist på utrymme blandas häktade personer med personer som avtjänar fängelsestraff. Lagen tillåter häktning i sex månader innan rättegång måste hållas, men häktningstiden kan förlängas upp till ett år. Övervåld från vaktpersonalen har rapporterats.
Hot och attacker mot människorättsaktivister har ökat de senaste åren. Det har även förekommit incidenter riktade mot organisationer som arbetar med utvecklingssamarbete, miljöorganisationer och sociala organisationer. Få av dessa fall blir dock utredda.
Den allmänna brottsligheten har sedan freden slöts ökat avsevärt. Ett allvarligt problem är den organiserade brottslighetens utbredning och den höga
våldsnivån. Mordfrekvensen har stigit markant och svarar 2007 mot en nivå
som internationellt förekommer i krigshandlingar vid medelintensiva väpnade konflikter. Drygt 60 procent av de mördade är mellan 15 och 24 år. Under det första halvåret 2007 mördades 1 737 personer, varav 10 procent kvinnor. I 80 procent av dessa mord användes handeldvapen. Statistiken över antalet mord är dock inte helt tillförlitligt, och enligt polismyndigheten själv sker det troligen fler mord än vad officiella siffror visar. Över 450 000 vapen beräknas finnas i omlopp varav endast 35 procent är registrerade. Avsaknaden av pålitlig statistik och ingående analyser av våldsfenomenet gör varje uppskattning av problemet vansklig.
4. Dödsstraff
Dödsstraff förekommer inte i El Salvador. Röster i kongressen har dock börjat höjas för att införa dödstraff som lösning på den skenande kriminaliteten och det ökande våldet.
5. Rätten till frihet och personlig säkerhet
Den salvadoranska lagstiftningen innehåller förbud mot godtyckliga frihetsberövanden. Ogrundade frihetsberövanden av främst ungdomar och medlemmar av ungdomsgäng är dock vanliga. Under 2006 anmäldes 16 kidnappningar, jämfört med 10 året innan. De flesta kidnappningar var kidnappningar för att kräva ut lösensumma och det finns inga uppgifter att statliga aktörer har varit inblandade. Under 2005 greps runt 2 000 minderåriga för olaglig sammankomst och störande av den allmänna ordningen. Endast tre hade befunnits vara skyldiga vid slutet av 2005. Ikraftträdandet av den nya straffprocesslagen innebar ett stärkande av de anhållnas rättsgarantier, men efterföljande reformer har i vissa avseenden urholkat dessa, till exempel ökade polisbefogenheter att utan domartillstånd genomföra husrannsakan vid brottsmisstanke. En tredjedel av fängelsebefolkningen i landet väntar på att dom ska avkunnas.
Under den interna väpnade konflikten tros runt 8 000 personer ha blivit offer för ofrivilliga försvinnanden. Ingen har ännu dömts för dessa brott.
6. Rättssäkerhet och rättsstatsprincipen
Konstitutionen föreskriver självständiga domstolar, men rättsväsendet är mycket svagt, främst på grund av bristande resurser och korruption. Antalet anmälningar om obstruktion av rättvisan mot åklagarmyndigheten har ökat dramatiskt de senaste åren. Lagföring av mord, korruption, penningtvätt och övergrepp på mänskliga rättigheter begångna under den interna väpnade konflikten sker ytterst sällan. Under 2006 stoppade högsta domstolen på oklara grunder en undersökning av före detta presidenten Flores och flera före detta
ministrars banktillgångar, genomförd av domstolens anti-korruptionsenhet.
Enhetens utredningsmandat har nu kringskurits. Transparency Internationals (TI) korruptionsindex placerar El Salvador på plats 67 av 179 länder med ett index som uppgår till 4,0 av 10,0 (Sverige har 9,3), den näst högsta placeringen av de centralamerikanska länderna efter Costa Rica.
Ungdomar mellan 12 och 18 år är straffbara men inom ramen för en särskild strafflagstiftning för ungdomar. I april 2007 befann sig runt 460 ungdomar internerade för grova brott, de flesta medlemmar av ungdomsgäng, och drygt hälften hade gjort sig skyldiga till rån. Ett av människorättsorganisationer kritiserat lagförslag om en skärpning av strafflagstiftningen för ungdomar ligger i kongressen.
Den oro våldet och den utbredda straffriheten skapar bland befolkningen har utgjort grogrund för en skärpt kriminalpolitik under senare år. Den nuvarande regeringen har ersatt en mycket repressiv brottsbekämpningsplan riktad mot ungdomsgäng med en mjukare sådan. Även om de flesta arresteringar nu baserar sig på arresteringsorder, menar enskilda organisationer för mänskliga rättigheter att godtyckliga arresteringar av gängmedlemmar förekommer.
Under 2006 antogs en lag om antiterrorism som människorättsorganisationer fruktar kan komma att användas för att kriminalisera sociala protester då lagen saknar definition av begreppet terrorism. Poliskåren präglas av ineffektivitet, dess resurser är begränsade och dess andel av statsbudgeten har stadigt sjunkit de senaste åren. Under 2007 förekom fall av utomrättsliga avrättningar utförda av poliser, ofta genom såkallade sociala rensningsaktioner riktade framför allt mot medlemmar i kriminella ungdomsgäng. Armén deltar regelbundet i polispatrullering och en lag om nationellt försvar har tilldelat militären en ökad roll vid upprätthållande av den interna säkerheten, vilket strider mot
fredsavtalet.
Ombudsmannen för mänskliga rättigheter har behörighet att utreda enskilda klagomål. Den nuvarande ombudsmannen har förbättrat ämbetets rykte, främst genom en aktiv verifieringsaktivitet och kritiska rapporter i känsliga ämnen. Enligt människorättsorganisationer har regeringen i stor utsträckning ignorerat ombudsmannens förslag och uttalanden och åklagarmyndigheten anklagas för att i vissa fall lägga rättsliga hinder i vägen för institutionsarbete.
7. Straffrihet
Rädsla att anmäla, bristande utredningsresurser och korruption inom
domstolssystemet, åklagarväsendet och polisen gör att en kultur av straffrihet fortsätter att vara ett allvarligt problem. Till exempel inleds rättsliga åtgärder endast i sex procent av alla mordfall och bara tre procent resulterar i fällande dom. Straffriheten omfattar både vanlig kriminalitet, organiserad brottslighet
och de statssanktionerade kränkningar av mänskliga rättigheter som begicks under den interna väpnade konflikten. 2005 antogs en lag om skydd av vittnen, men implementeringen går mycket långsamt. Civila samhället kritiserar det faktum att bevisföringen i straffmål i praktiken nästan uteslutande vilar på vittnesmål, vilket försvårar domstolarnas arbete.
Inga kränkningar av mänskliga rättigheter begångna under den interna
konflikten har hittills lagförts. El Salvador har försvårat möjligheterna att skapa försoning i landet genom en amnestilag som rör alla typer av kränkningar av mänskliga rättigheter, även de grövsta, begångna under den interna väpnade konflikten med undantag för perioden juni 1989 till 1992. Efter påtryckningar från interamerikanska kommissionen för mänskliga rättigheter prövade högsta domstolen 2001 lagens förenlighet med grundlagen och kom fram till att den var författningsenlig men inte tillämplig i alla fall. Enligt organisationer för mänskliga rättigheter bör domstolens utslag tolkas så att amnestilagen inte omfattar grova kränkningar av mänskliga rättigheter. Den nuvarande regeringen motsätter sig ett avskaffande av lagen.
Rättsprocesserna rörande den salvadoranska försvarsmaktens mord på aktivisten för mänskliga rättigheter och biskopen Oscar Romero 1980 och på sex jesuitpräster 1989 samt försvinnandet av systrarna Serrano 1982, är symboliskt viktiga i kampen mot straffriheten. I det första fallet har en militärofficer dömts av en domstol i Kalifornien medan övriga inblandade fortfarande är på fri fot. I det andra fallet frikändes anstiftarna 2001 med motiveringen att brottet preskriberats. I april 2005 dömde den
Interamerikanska domstolen för mänskliga rättigheter den salvadoranska staten till en rad åtgärder för att kompensera för kränkningarna, varav endast ett fåtal har genomförts.
När det gäller mordet på biskopen Oscar Romero var det ursprungligen den katolska kyrkan som anmälde mordet inför den interamerikanska domstolen för mänskliga rättigheter i Costa Rica. Domstolen har uppmanat El Salvador att gå till botten med mordet samt att inte hylla offentligt de som nämns som anstiftare i sanningskommissionens rapport (bland annat ett torg som har tillägnats en av dem som utpekas som ansvariga för mordet). Den
salvadoranska regeringen har vid flera tillfällen upprepat att de inte tänker uppfylla domstolens uppmaning. Under de senaste två åren har processen fokuserat alltmer på statens ansvar i mordet. Under 2007 utsattes den
nuvarande ärkebiskopen för påtryckningar av höga partifunktionärer för att få kyrkan att förhandla direkt med staten, vilket ärkebiskopen gick med på. Detta innebär att så länge parterna förhandlar på egen hand kan inte den
interamerikanska domstolen gå vidare i processen. Ärkebiskopen har uttryckt att det som parterna förhandlar om endast rör ersättning till Romeros familj.
Den erkände människorättsadvokaten David Morales, som var den som
ursprungligen drev fallet inför den interamerikanska domstolen, har under 2007 sagts upp som kyrkans företrädare i fallet, och har även smutskastats offentligt av ärkebiskopen. Under året har det förekommit många protester mot avskedandet samt mot förhandlingarna mellan partifunktionärer och ärkebiskopen, som flera av de enskilda organisationer anser vara en otillbörlig eftergift från kyrkan som kan komma att påverka möjligheten att utreda statens ansvar för mordet. Romeros familj har dock valt att själva driva fallet vidare med Morales som sin advokat.
8. Yttrande-, tryck-, mötes-, förenings- och religionsfrihet m.m.
Yttrande- och mediefriheten garanteras av konstitutionen. Det förekommer ingen statlig censur men regeringskritik är i praktiken ovanligt, främst på grund av att regeringspartiet kontrollerar tongivande medier. Det finns många exempel på att storföretag använt annonsbojkotter som ett vapen mot
misshagliga medier och medieanalytiker menar att självcensur förekommer från redaktionsledningars sida. Hot och attacker mot journalister förekommer. I juli 2006 blev två polismän ihjälskjutna under ett upplopp på ett av landets
fängelser. Flera journalister som rapporterade om händelsen utsattes sedan för hot. På Reportrar Utan Gränsers pressfrihetsindex rankas El Salvador på 64:e plats av 169 länder.
Förenings- och församlingsfriheten garanteras i konstitutionen, men
efterlevnaden av föreningsfriheten får i praktiken anses ofullständig (se även stycke 10). Religionsfriheten garanteras av konstitutionen och respekteras av statsmakten. Ett stort antal kyrkor och samfund har verksamhet i landet.
9. De politiska rättigheterna och de politiska institutionerna
I El Salvador råder politisk pluralism och flerpartisystem. Det politiska systemet präglas av en stark president som utses i allmänna val för en
femårsperiod och som inte kan väljas om. Regeringen utnämns och avsätts av presidenten. Den lagstiftande makten ligger hos parlamentet som utses på tre år i allmänna val. Skiftande partiallianser har stärkt parlamentets makt. Det råder dock en stark polarisering i politiken mellan det konservativa
regeringspartiet ARENA och vänsteroppositionen FMLN. I presidentvalet 2004 tog ARENA hem segern för fjärde valet i rad och i parlamentsvalet 2006 vann man knappt över FMLN. ARENA kritiseras för att kontrollera media och valdomstolen och därigenom rubba de demokratiska spelreglerna.
Fredsavtalet föreskriver en reformering av valsystemet med främsta syfte att höja valdeltagandet. Bland nödvändiga reformer kan nämnas skapandet av ett enhetligt ID- och röstkort, en kraftig utökning av antalet
röstmottagningslokaler, en kvotering av 40 procent kvinnor på valbar plats,
kontroll av hur det statliga partistödet används, avpolitisering av högsta valmyndigheten samt införandet av ett proportionalitetssystem inom det kommunala styret. Hittills har endast införandet av enhetliga ID-kort och röstkort genomförts.
Det finns inga tecken på skillnader mellan mäns och kvinnors valdeltagande.
Det finns inga formella hinder för kvinnor att nå valbara platser men få kvinnor väljs i praktiken (se vidare under punkt 14).
EKONOMISKA, SOCIALA OCH KULTURELLA RÄTTIGHETER 10. Rätten till arbete och relaterade frågor
El Salvador har anslutit sig till Internationella arbetsorganisationen, ILO:s, åtta centrala konventioner som rör icke-diskriminering och förbud mot barn- och tvångsarbete. Konventionerna rörande förenings- och förhandlingsfrihet ratificerades 2006 sedan EU villkorat tillträde till unionens tullfrihetsregim GSP+ med anslutning till nämnda instrument. Konstitutionen garanterar rätten att bilda och ansluta sig till fackföreningar, men enligt ombudsmannen för mänskliga rättigheter saknas ofta såväl resurser som den politiska viljan att säkerställa dess efterlevnad (organiseringsgraden ligger runt fem procent).
Fackföreningar möter ofta stora byråkratiska hinder för registrering.
Korruption bland statliga arbetsinspektörer och i arbetsdomstolarna
förekommer. Under 2006 skedde två uppmärksammade rättegångar där privata arbetsgivare dömdes till fängelsestraff för att systematiskt ha underlåtit att betala sociala avgifter för sina anställda. Enligt vissa enskilda organisationer riskerar landets anslutning till frihandelsavtalet CAFTA-DR att urholka arbetsrätten på vissa områden.
Den höga arbetslösheten har lett till en betydande arbetskraftsutvandring till USA. Officiella arbetslöshetssiffror saknar värde då ungefär 50 procent av landets arbetsföra stadsbefolkning tillhör den informella sektorn där
undersysselsättning dominerar. Ungefär 70 procent av landets fattiga stadsbor arbetar inom den informella sektorn. Kostnaden för basvaror har stigit dramatiskt de senaste åren medan minimilönen i reala termer sjunkit sedan 1995, varför denna inte är tillräcklig för att ge familjen en godtagbar tillvaro.
Avskedanden och svartlistning av fackföreningsaktiva förekommer, främst inom maquila-industrin och jordbrukssektorn. Regeringen har i flera fall tvingat företag att betala avgångsvederlag till avskedade fackföreningsmedlemmar.
Företagen kan däremot inte tvingas återanställa vid felaktig uppsägning.
11. Rätten till bästa uppnåeliga hälsa
Statens utgifter för hälso- och sjukvård uppgår enligt WHO till 22 procent av den totala statsbudgeten, vilket är en relativt hög nivå i jämförelse med de övriga centralamerikanska länderna. Stora delar av befolkningen har fortfarande mycket bristfällig eller ingen tillgång till hälsovård. En av förklaringarna ligger i att utbetalningarna inte blir så stora i absoluta tal på grund av statens mycket begränsade inkomster. Den allmänna sjukvården, som ska täcka 80 procent av befolkningen, tilldelas små resurser och ofta saknas kompetent personal och grundläggande mediciner på vårdcentralerna ute i landet. Enligt en studie från hälsoministeriet 2007 skulle staten behöva spendera 7,5 procent av BNP för endast offentlig sjukvård för att täcka befolkningens behov. I dagsläget spenderas 1,67 procent av BNP. Omkring 15 procent av landets befolkning är undernärda. Undernäring är ett mycket omfattande problem bland fattiga barn, där framför allt barn under fem år är den mest drabbade gruppen. Den statliga sjukförsäkringen omfattar endast 20 procent av den arbetsföra befolkningen. 2005 skapades en statlig hälsofond med syfte att förbättra tillgången till hälsovård.
Till följd av jordbävningarna 2001 har de sanitära förhållandena generellt försämrats på grund av skador på vattenledningar, avloppssystem och den starkt försämrade bostadsstandarden. Enligt FN:s utvecklingsprogram (UNDP) har 91 procent av stadsborna och 47,5 procent av landsbygdsborna tillgång till rörlett vatten. Nivåerna har troligen sjunkit efter stormen Stan som drabbade landet i oktober 2005. Enligt PAHO dör varje år 12 000 personer av förorenat vatten och livsmedel. Antalet fall av denguefeber har ökat dramatiskt de senaste åren, medan både malaria och kolera har bemästrats.
Enligt hälsoministeriets beräkningar finns det omkring 20 000 HIV-smittade personer i landet. Andelen personer smittade med ökar. Enligt en rapport från PAHO förekommer diskriminering mot personer smittade med HIV/AIDS och under 2006 lanserade regeringen ett program för att minska
diskrimineringen av personer smittade med HIV/AIDS på arbetsplatser.
Den nuvarande regeringen har lanserat ett program för att bland annat öka tillgången till hälsovård på framför allt landsbygden.
12. Rätten till utbildning
Konstitutionen föreskriver en obligatorisk och kostnadsfri nioårig grundskola.
Utbildningssektorns andel av BNP uppgår år 2007 till 2,71 procent av BNP, vilket är en mycket låg nivå regionalt sett som dessutom har sjunkit något jämfört med föregående år. Enligt siffror från 2007 är det bara drygt 50 procent av dem som påbörjar primärskolan som avslutar de första skolåren.
Det är stora skillnader mellan stad och landsbygd. Det råder ingen betydande skillnad i antalet inskrivna pojkar och flickor i grundskolan och på
universitetet.
Mellan 1990 och 2007 minskade analfabetismen från 28 till 15 procent.
Analfabetismen är fortfarande hög på landsbygden (28 procent), medan nivåerna är betydligt lägre bland den yngre befolkningen (6 procent av personer mellan 15 och 24 år). Förekomsten av skolavgifter, dyra skolböcker samt uniformstvång är faktorer som bidrar till att många fattiga i praktiken utestängs från skolutbildning. Behovet att bidra till familjens försörjning gör att många fattiga barn uteblir från hela eller delar av skolåret. Det genomsnittliga antalet skolår för 2004 var enligt UNDP 5,6. Siffrorna för de tre fattigaste regionerna ligger runt 4 år.
Den nuvarande regeringen har i överensstämmelse med FN:s millenniemål lanserat en långsiktig utbildningsplan, med syfte att bland annat utöka tillgången på utbildning och förbättra kvalitén på yrkesutbildningar.
Ombudsmannen för mänskliga rättigheter menar att planen inte tillräckligt främjar förbättrad tillgång till utbildning för hela befolkningen.
13. Rätten till en tillfredsställande levnadsstandard
Trots att El Salvador är ett medelinkomstland räknat i BNP per capita var 41 procent av befolkningen fattiga och 15 procent extremt fattiga (i de fattigaste delarna av landet når dessa nivåer över 60 respektive 30 procent) år 2004. Båda nivåerna har dock minskat med 4 procent sedan 2000, bland annat till följd av penningförsändelser från salvadoraner bosatta i USA. Enligt GINI-
koefficienten (ett statistiskt mått på ojämlikhet) har El Salvador en av de mest ojämna inkomstfördelningarna i världen. De sociala klyftorna har vidgats de senaste tio åren och motsvarar nu den nivå som präglade landet på 60-talet.
Den rikaste tiondelen av befolkningen står för 40 procent av de totala inkomsterna i landet. Ojämlikheten är den största bidragande orsaken till att landet ligger sämre till på UNDP:s utvecklingsindex än många länder med liknande BNP per capita.
Jordbävningarna 2001 förstörde försörjningsmöjligheterna för en betydande del av befolkningen till följd av skador på den produktiva infrastrukturen och på bostäder. Utvandringen har sedan dess ökat och privata
penningförsändelser från de runt två miljoner salvadoraner som är bosatta i utlandet, främst USA, utgör en viktig inkomst för runt 20 procent av landets fattiga.
En av de allvarligaste konsekvenserna av jordbävningarna var det stora antalet förstörda bostäder. Sedan 2001 har över 200 000 nödbostäder uppförts. Trots
att dessa utgör temporära lösningar bor många fortfarande kvar i brist på permanenta bostadslösningar. Enligt UNDP finns det ett underskott på runt en halv miljon bostäder i landet, varav två tredjedelar på landsbygden. Stormen och vulkanutbrottet som drabbade landet i oktober 2005 har ytterligare försämrat levnadsstandarden för ett stort antal salvadoraner.
I mars 2005 lanserade presidenten Antonio Saca ett kritiserat fyraårigt program på 200 miljoner US-dollar för att reducera fattigdomen i landet. Programmet går ut på att dela ut månatliga villkorade bidrag (15-20 US-dollar) till fattiga familjer i 32 kommuner och samtidigt ge dem tillgång till mikrokrediter (100- 500 US-dollar). Villkoren är att familjerna skickar sina barn till skolan och att man genomgår hälsokontroller.
OLIKA GRUPPERS ÅTNJUTANDE AV DE MÄNSKLIGA RÄTTIGHETERNA
14. Kvinnors rättigheter
Den salvadoranska konstitutionen föreskriver lika rättigheter för män och kvinnor men i praktiken utsätts kvinnor för diskriminering på många områden.
El Salvador ligger fyra från slutet bland de latinamerikanska länderna på FN:s genderrelaterade utvecklingsindex. Mödradödligheten är 172 dödsfall per 100 000 födslar, högre än i det fattigare grannlandet Honduras. Siffran beror delvis på den höga andelen tonårsmödrar men också delvis på grund av illegala aborter. Landet har en av världens strängaste abortlagstiftningar eftersom abort inte är tillåtet under några omständigheter. Enligt UNDP är 20 procent av kvinnorna analfabeter jämfört med 14 procent av männen och kvinnors årliga inkomster uppskattas utgöra runt 44 procent av männens. 15,5 procent av parlamentsledamöterna (11 procent före valen 2006) och 7 procent av borgmästarna är kvinnor. Merparten av de kvinnliga parlamentsledamöterna representerar FMLN (Frente Farabundo Martí para la Liberación Nacional), som tillsammans med CDU (Centro Democrático Unido) är det enda parti som genom kvoter främjar kvinnligt deltagande.
Våld mot kvinnor inom och utanför hemmet är ett utbrett fenomen. Det statliga Institutet för kvinnors utveckling, ISDEMU, mottog 4 792 anmälningar för våld i hemmet, jämfört med 4 033 året innan. Enligt Institutet
rapporterades 891 fall av sexuella övergrepp under 2006, en ökning jämfört med året innan. En del av ökningen kan troligen tillskrivas en ökad
anmälningsvilja men mörkertalen anses vara stora. Under senare tid har dessa brott blivit föremål för en omfattande debatt. Lagstiftningen på området är enligt enskilda organisationer relativt avancerad, bland annat kan våldförande makar åläggas förbud att ha kontakt med sin familj.
El Salvador är efter Guatemala det landet i Centralamerika med flest kvinnomord. Mellan januari och augusti 2007 mördades 286 kvinnor.
Mordfrekvensen för kvinnor har dessutom stigit under de senaste åren och det förekommer fall där kropparna visar tydliga tecken på sexuell tortyr och könsrelaterad skändning, såkallade femicidios eller feminicidios. Polisutredningarna uppvisar stora brister och endast ett fåtal av förövarna ställs inför rätta. Trots flera års uppvaktning av kvinnoorganisationer har åklagarämbetet ännu inte skapat en särskild avdelning för att hantera mord på kvinnor.
Prostitution är inte kriminaliserat. Handel med kvinnor i prostitutionssyfte förekommer från, till och genom El Salvador och även inom landets gränser.
2004 stärktes lagstiftningen mot människohandel och 2006 dömdes ett antal människohandlare till mellan tre och tjugoåriga fängelsestraff. Tillämpningen av lagen är dock generellt bristfällig och skyddet av offren otillfredsställande.
Under året genomgick drygt 2 000 poliser utbildning för att öka medvetenheten om människohandel.
15. Barnets rättigheter
Barn utgör 43 procent av befolkningen och tillhör en av de mest utsatta grupperna i samhället. Spädbarnsdödligheten ligger enligt UNDP på 32 promille – långt över genomsnittet i Latinamerika – medan undervikt hos barn upp till fem år sjunkit till 10 procent, en minskning med runt 30 procent sedan 1990. Den interna väpnade konflikten och den mycket omfattande
utvandringen till USA har haft till följd att stora grupper av barn och
ungdomar växer upp i splittrade familjer, ofta utan vuxenstöd. Detta är en av grundorsakerna till de omfattande problemen med kriminella ungdomsgäng.
Många fall av grovt våld och mord på ungdomar sker inom ungdomsgängen för vilka den lägsta inträdesåldern enligt FN:s barnfond (UNICEF) nu sjunkit till nio år. Enligt polismyndighetens uppgifter mördades 680 barn och
ungdomar under 2006, och 166 barn och ungdomar under de första tre
månaderna 2007, varav omkring 88 procent var ungdomar mellan 15 och 19 år.
Den tidigare och den nuvarande regeringen har tidigare fört en hård politik mot landets ungdomsgäng genom de båda handlingsplanerna Plan Mano Dura och Plan Súper Mano Dura. Planerna har inte haft någon positiv effekt på våldutvecklingen i landet, men har däremot bidragit till en ökad och olycklig stigmatisering där ungdomar i vissa områden som klär sig på visst sätt eller har tatueringar riskerar att automatiskt bli tagna för att vara kriminella
gängmedlemmar. Från mitten av 2006 antogs en något mjukare strategi, men några positiva effekter på ungdomsgängskriminaliteten har ännu inte kunnat påvisas.
Barn går i genomsnitt 5,5 år i skolan. Barn under 14 år får enligt lag inte arbeta, men barnarbete är alltjämt vanligt förekommande. Barnarbete är ett betydande problem med utbredning inom främst jordbrukssektorn och i mindre
utsträckning inom handeln och industrin. Enligt Arbetsministeriet arbetar 14,5 procent av befolkningen i denna åldersgrupp. Nära hälften av dessa har ingen tillgång till utbildning. ILO bedömer att 20 procent av fattiga familjers inkomster härrör från barnarbete.
Våld och misshandel mot barn inom familjen är ett stort problem där statliga åtgärder varit otillräckliga. Under första hälften av 2006 mottog ISDEMU 1460 anmälningar av olika typer av barnmisshandel, en ökning med 44 procent jämfört med halvåret innan. Enligt uppgifter från polismyndigheten anmäldes 488 våldtäkter mot barn under 2006, jämfört med 455 under föregående år. En del av ökningen kan troligen tillskrivas en ökad anmälningsvilja men
mörkertalen är sannolikt stora. Enligt en enkät utförd av UNICEF anser 7 av 10 barn att de utsätts för någon form av misshandel i hemmet.
Det saknas tillförlitliga studier beträffande barnprostitutionens utbredning.
Organisationer som arbetar inom området menar emellertid att denna har ökat under senare år och sker mer öppet. UNICEF uppskattar att ungefär 1 200 minderåriga exploateras årligen sexuellt i El Salvador. Många barn försöker varje år ensamma ta sig in illegalt i USA och utsätter sig då för betydande risker. Gällande handel med barn, se punkt 14.
De lagar som antagits sedan landets ratificering av konventionen om barnets rättigheter präglas av bristande tillämpning. Den nuvarande regeringen saknar en nationell politik för barn- och ungdomsfrågor. Under 2004 utarbetades strategier för att förebygga gängmedlemskap och rehabilitera gängmedlemmar, men få konkreta åtgärder har genomförts på grund av brist på politisk vilja och resurser. 2005 tillsatte regeringen en kommission med uppdrag att bringa klarhet i de tusentals fall av barn som tvångsbortfördes under den interna väpnade konflikten.
16. Rättigheter för personer som tillhör nationella, etniska, språkliga och religiösa minoriteter samt urfolk
Den salvadoranska konstitutionen förbjuder diskriminering baserad på nationalitet och etnisk tillhörighet. Urfolken uppskattas utgöra omkring en procent av landets befolkning, totalt några hundratusen människor. Dess kultur och språk lever kvar i vissa specifika områden och främst bland den äldre generationen. Staten har ännu inte officiellt erkänt urfolkens existens och har vidtagit ytterst få stödåtgärder för gruppen. Det förekommer fördomar och rasism mot urfolken, varför mycket få vill identifiera sig själva som urfolk.
Urfolken bor i de fattigaste delarna av landet med små utkomstmöjligheter.
Enligt en studie utförd av enskilda organisationer lever 61 procent i fattigdom och 38 procent i extrem fattigdom, det vill säga långt fler än det nationella genomsnittet. Tillgång till mark och dricksvatten är begränsad för landets urfolk, liksom tillgången till traditionella kultplatser. Urfolken är
underrepresenterade i statsapparaten och på demokratiskt valda positioner.
Statliga åtgärder för att minska diskriminering mot urfolk saknas. Ingen ansvarig för massakrerna på urfolk 1932 och 1983 har ännu identifierats och ställts inför rätta.
17. Diskriminering på grund av sexuell läggning eller könsidentitet
Konstitutionen förbjuder diskriminering på grund av sexuell läggning. I praktiken är HBT-personer dock utsatta för betydande diskriminering i det salvadoranska samhället. Under senare år har ett antal fall av våld mot HBT- personer inrapporterats där offrens sexuella läggning eller könsidentitet är möjliga motiv. 2005 rapporterades om att en organisation som arbetar för HBT-personers rättigheter nekades status som juridisk person. I juni 2006 skedde ett uppmärksammat fall där ledaren för en organisation som arbetar med HBT-personers rättigheter utsattes för dödshot utanför sitt kontor. Två dagar tidigare hade organisationen utsatts för inbrott och dess kontor blivit vandaliserat med hot skrivna på papperslappar riktade mot organisationen och dess verksamhet. Brottet anmäldes men endast en mycket ytlig
polisutredningen genomfördes och ingen har ställts till ansvar för händelserna.
18 Flyktingars rättigheter
El Salvador har anslutit sig till 1951 års konvention om flyktingars rättsliga ställning. FN:s flyktingkommissariat (UNHCR) har inte längre något kontor i landet, men däremot en lokal samarbetspartner. En lag om fastställande av flyktingars rättsliga status rör vissa åtaganden enligt konventionen och tillskapar bland annat en asylprövningskommitté. 2005 antogs en efterlängtad flyktinglag som anses vara ett steg framåt för säkrandet av flyktingars
rättigheter i landet. Illegala invandrare, inklusive möjliga offer för människohandel, skickas dock som regel tillbaka till sitt hemland, utan möjlighet till skydd i El Salvador. För invandrare som riskerar förföljelse i sitt hemland finns det möjlighet att erhålla flyktingsstatus.
19. Funktionshindrades rättigheter
Trots att salvadoransk lag förbjuder diskriminering på grund av
funktionshinder är staten oförmögen att skydda funktionshindrades rättigheter mot diskriminering inom arbetsmarknad, utbildning och hälsa. Många
funktionshindrade har begränsad tillgång till landets skolor eftersom anpassad utrustning och lokaler, liksom transporter i stor utsträckning saknas. Enligt det
nationella rådet för frågor som rör funktionshindrade finns det drygt 200 000 personer över 18 år som lever med funktionshinder. Huvuddelen av dem är unga landsbygdsbor med begränsad tillgång till rehabilitering och arbete. En stor del av de handikappade är före detta soldater och civila som skadats under den interna väpnade konflikten. Vissa statliga åtgärder för att stärka
rörelsehindrades rättigheter har vidtagits men dessa är fortfarande otillräckliga.
År 2000 antogs en lag som anger att nya byggnader ska anpassas för
funktionshindrade och som ökade kravet på anställning av rörelsehindrade från två till fyra procent på arbetsplatser med över 50 arbetstagare. Enskilda
organisationer pekar dock på betydande brister rörande tillämpningen av lagen samt kontrollen av dess efterlevnad.
ÖVRIGT
20. Frivilligorganisationers arbete för mänskliga rättigheter
Det finns ett stort antal oberoende människorättsorganisationer med verksamhet i El Salvador och organisationernas självständiga ställning respekteras i allmänhet av regeringen. Bland de viktigare kan nämnas Fundación de Estudios para la Aplicación del Derecho – FESPAD - som framför allt inriktar sig på ekonomiska och sociala rättigheter; Instituto de Derechos Humanos de la UCA – IDHUCA - jesuituniversitetets särskilda institut för mänskliga rättigheter; katolska kyrkans Tutela Legal; och
människorättsorganisationen Comisión de Derechos Humanos. Den svenska enskilda organisationen Diakonia stödjer lokala organisationer med verksamhet inom områden som rör mänskliga rättigheter. Trots regeringens deklarerade öppenhet för dialog med det civila samhället upplever många
människorättsorganisationer att de inte har något inflytande på regeringens politik.
Tidningsannonser från okända organisationer med häftiga utfall mot ett antal människorättsorganisationer, bland annat IDHUCA och FESPAD, är oroväckande. I vissa fall har annonserna följts upp med anonyma dödshot.
21. Internationella och svenska insatser på området mänskliga rättigheter
FN:s högkommissarie för mänskliga rättigheter, UNHCHR, öppnade 2003 ett mindre kontor för tekniskt samarbete med främst utrikesministeriet och ombudsmannen för mänskliga rättigheter. Sverige har tidigare givit stöd till ombudsmannen . Under perioden 2001-2005 har Sveriges stöd, direkt
motiverat av fredsavtalen, gradvis fasats ut. Det traditionella gåvobiståndet har avslutats, samtidigt som stödet till svenska enskilda organisationers arbete i El
Salvador fortsätter och insatser med ökad kostnadsdelning – såsom tekniskt bistånd och krediter – har stärkts. I och med regeringens beslut 2007 att fokusera utvecklingssamarbetet till ett reducerat antal länder kommer dock det resterande svenska biståndet till El Salvador att fasas ut under de närmaste åren.
