VET
TEMA: RÄVENS DVÄRGBANDMASK Nummer 2 2011
Generaldirektören har ordet 3
Detta har hänt 4
"Delat ansvar att hålla smittan borta" 5
Livscykel, diagnostik och förekomst 6
Liten risk att människor smittas 11
Smågnagare kan ringa in smittan 13
Om hundar och katter smittas 14
EU-regler för införsel av sällskapsdjur på väg att ändras 18
"Mer kunskap behövs innan vi kan ge rekommendationer" 21
besök. Ulls väg 2B post. 751 89 Uppsala telefon. +46 18 67 40 00 fax. +46 18 30 91 62 e-post. sva@sva.se webb. www.sva.se Ansvarig utgivare. Anders Engvall
Redaktör/redigering. Helena Ohlsson Omslagsbild. Räv, Foto: Karin Bernodt ISSN 0281-7519
Vill du prenumerera på SVAvet?
Skicka ett mejl med dina adress- uppgifter till webmaster@sva.se så skickar vi dig tidningen kostnadsfritt inom Sverige.
Nyheter från SVA
Du vet väl att du kan prenumerera på nyheter från SVA till din e-post. Gå in och anmäl dig på fliken "Nyheter &
Press" på www.sva.se
ETT BEKÄMPNINGSPROGRAM MÅSTE, för att ha full effekt, troligen genomföras under flera år och kommer att kosta många miljoner. Även om det av olika skäl skulle avbrytas efter något år, kommer det dock, om det genomförs och följs upp på ett vetenskapligt korrekt sätt, att kunna ge ökad och ny kunskap om parasitens biologi och kontroll, en kunskap som både nationellt och internationellt kan vara av utomordentlig betydelse. I och med att vi nu har påträffat parasiten på mer än ett ställe i landet, kan dock bekämpningsfrågan hamna i ett nytt och mer problematiskt läge.
SLUTLIGEN VILL JAG RIKTA ETT STORT TACK till de svenska jägarna som har möjliggjort den omfat- tande insamlingen av rävar, vilka nu undersöks vid SVA.
Jag hoppas att detta nummer av SVAvet ska ge en god och balanserad bild av rävens dvärgbandmask, vilka riskerna är och vilka möjligheter till kontroll och bekämpning som föreligger. God läsning!
Foto: Staffan Ros
Anders Engvall, generaldirektör, Statens veterinärmedicinska anstalt
Kan vi utrota rävens dvärg- bandmask?
DETTA NUMMER AV SVAvet ägnas helt åt rävens dvärgbandmask. Jag tror att det finns ett behov av att på ett populärvetenskapligt sätt redovisa vad vi vet om denna parasit och den svenska situationen.
Det är de zoonotiska aspekterna på parasiten som anses viktigast och här har man från humansidan kanske inte uttryckt någon större oro över den nya situationen. Från veterinärsidan har man ur ett veterinärt folkhälsoperspektiv varit mer engagerad.
Även från EU-kommissionens sida har man visat intresse, och i ett arbetspapper rörande förslag till ny lagstiftning konstaterar man, och jag citerar, ”In an European context alveolar echinococcosis is an established disease that is increasing in incidence and geographic range and is having a major impact on public and animal health”. Även om formule- ringen inte stämmer i sak visar det att man tar smittan på alvar.
HUR SKA SMITTINTRODUKTIONEN hanteras? En naturlig reflex är att vi ska försöka kontrollera och bekämpa parasiten med målet att utrota den. Det har varit en svensk linje i många år, att nyintrodu- cerade eller nypåvisade smittsamma sjukdomar hos djur, om möjligt och praktiskt genomförbart ska utrotas. Rävens dvärgbandmask är en sådan allvarlig zoonos att den är en klar kandidat för bekämpning. Men det finns ett par viktiga frågor som jag anser att vi åtminstone måste ha en uppfattning om, innan en bekämpning syftande till utrotning inleds. Den första frågan är om smittan verkligen kan utrotas genom bekämpningsåtgärder.
Det har aldrig gjorts tidigare, även om man har visat att utläggande av avmaskningsbeten kraftigt kunnat sänka förekomsten. Den andra frågan är hur hög risken för återintroduktion av smittan är.
Denna risk är i sin tur främst beroende av hur avmaskningskravet på hundar som kommer till Sverige efterlevs, samt hur hög risken är för att smittspridningen från en hund verkligen resulterar i en etablering av smittan i naturen.
Av parasitinnehållet i tarmen att döma hade räven blivit infekterad under hösten 2010. Ett andra fynd av rävens dvärgbandmask gjordes i slutet av mars hos en rävhona, skjuten i början av mars i samma område. Båda rävarna sköts i Bohuslän, i Lane-Ryr nordväst om Uddevalla.
Det tredje fyndet av parasiten gjordes hos en rävhanne som sköts i början av februari i Söder- manland, sydväst om Katrineholm. I nuläget bedöms kommunerna Uddevalla, Munkedal, Färgelanda, Vänersborg, Katrineholm, Vingåker och Finspång ligga inom möjligt utbrednings- område för parasiten. Även om fynd har gjorts på två skilda platser i landet bedöms förekomsten av rävens dvärgbandmask vara låg i landet.
I samband med det första fyndet av masken påbörjades ett intensivt myndighetssamarbete för att samordna insatser, rekommendationer och information. Särskild information har riktats till landets jägare, hund- och kattägare och veterinärer.
Avmaskningskraven för inresa till Sverige med djur kvarstår tills vidare. Jordbruksverket och SVA har publicerat särskilda rekommendationer till hund- och kattägare i de drabbade kommunerna. Hund- och kattägare i de smittade kommunerna uppmanas att avmaska sina djur. Extra viktigt är det att avmaska djuren innan de reser ut ur områdena för att smittan inte ska spridas i landet.
INTENSIFIERAD ÖVERVAKNING AV RÄV
Övervakningen av räv har intensifierats. Med hjälp av jägarkåren har SVA kunnat samla in mer än 3 000 rävar från hela landet på mindre än sex veckor. En karta som visar var de undersökta
rävarna har skjutits finns på SVA:s webbplats.
En insamling av sorkar, genomförs av forskare från Sveriges lantbruksuniversitet och SVA under april månad. Sannolikheten att hitta smittade sorkar är störst under perioden efter att snön har smält, men innan gnagarna börjar fortplanta sig.
Insamlingen görs i området runt Lane-Ryr. Syftet är framförallt att få mer kunskap om vilka arter av smågnagare som är inblandade i parasitens livs- cykel. Undersökningarna av de insamlade gnagarna förväntas vara klara i början av juni.
HUNDARS AVFÖRING UNDERSÖKTES
SVA har också gjort en undersökning av avförings- prover från ca 110 hundar från Vänersborg, Uddevalla, Munkedals och Färgelanda kommuner.
Provtagningen gällde hundar som hade vistats lösa och kunnat ta sork i området under de senaste månaderna men inte avmaskats. Samtliga hundar var negativa för rävens dvärgbandmask.
ÅTGÄRDER FÖR ATT SKYDDA FOLKHÄLSAN I början av mars gav regeringen ett uppdrag till Jordbruksverket och Socialstyrelsen att tillsam- mans med Smittskyddsinstitutet, SVA, Livsmedels- verket, Naturvårdsverket, Arbetsmiljöverket och andra berörda myndigheter utreda vilka åtgärder som är nödvändiga för att skydda folkhälsan med anledning av att smittan har påvisats i landet.
Uppdraget ska redovisas till landsbygdsdeparte- mentet den 31 maj 2011.
Helena Ohlsson, informatör, SVA
program för dvärgbandmask som SVA har sedan år 2000.
Det var inte helt oväntat att rävens dvärgband- mask skulle dyka upp i Sverige. SVA har följt parasitens utbredning i Europa och har länge påtalat riskerna.
– Att hålla naturen fri från ovälkomna smitt- ämnen är ett delat ansvar, säger Marianne Elvander, statsepizootolog vid SVA.
Myndigheterna bedömer att rävens dvärgbandmask är etablerad i naturen kring Lane-Ryr i Bohuslän. Men hur kom parasiten till Sverige? Troligast är att den kom in med en hund som inte var avmaskad, enligt Marianne Elvander.
Hon upplever att reglerna som kräver att man ska avmaska sin hund innan man
tar in den i Sverige efterlevs dåligt. Samtidigt reser vi allt mer tillsammans med våra djur. Myndighe- terna har inte möjlighet att kontrollera alla hundar som passerar gränserna. Därför vilar ansvaret i mångt och mycket på den enskilde djurägaren.
Aningslöshet eller nonchalans inför regler kan lätt göra att nya besvärliga smittämnen och parasiter kommer in i landet. Även hundsmugglingen bidrar.
FLERA LED FÖR ATT PARASITEN SKA FÅ FÄSTE En annan möjlig, men mindre trolig, väg in för smittan är att den har kommit med en gnagare i samband med transporter av exempelvis spannmål.
Men vare sig det är en hund eller en gnagare som för med sig smittan så krävs flera led för att para- siten ska få fäste. Läs mer om dvärgbandmaskens livscykel på sidan 7.
SVA har följt parasiten allt sedan 1990-talet, då den från att ha varit vanlig främst i Schweiz började påträffas allt längre norrut i Europa.
– Nu ses den i Europa som en så kallad emerging disease, alltså en infektion som utökar sitt sprid- ningsområde och drabbar allt fler, säger Marianne Elvander.
År 2000 påträffades rävens dvärgbandmask i
Danmark och i samband med det tillkom ett övervakningsprogram i Sverige där SVA årligen kontrollerar 300 rävar för parasiten. Syftet med övervakningen är att genom en tidig upptäckt om möjligt kunna begränsa spridningen och eventuellt också utrota parasiten.
SVÅR ATT BLI AV MED
Det är svårt att bli av med smittämnen som cirkulerar i naturen.
– Utmaningen är att försöka ta reda på hur utbredd smittan är. Att vi nu hittat den på två orter i landet visar att fynden i Västa Götaland inte var en unik händelse, men att därifrån dra slutsatser om den även finns på andra platser i
landet är mycket svårt om inte omöjligt. Trots fynden så kan vi konstatera att smittan inte tycks vara utbredd bland undersökta rävar, säger Marianne Elvander.
För att förhindra att smittan sprids vidare från ett infekterat område rekommenderas redan idag hundägare, i de kommuner som ligger närmast platserna
där de positiva rävarna har skjutits, att avmaska sina hundar varje månad. Det gäller ägare som låter sina hundar vistas fritt i skog och mark och där det finns risk att de fångar och äter gnagare.
I länder som Schweiz och Tyskland som har en hög förekomst av smittade rävar inom vissa områden har försök med utläggning av beten med avmaskningsmedel gjorts för att minska smittan i området. Betena är i form av små briketter.
Skulle Sverige besluta om en avmaskningsstra- tegi så skulle det vara med målsättning att utrota parasiten.
– Påbörjar vi en så kallad betning så behöver den fortgå i fyra år för att den ska kunna ge en bra effekt, och det är dyrt. Om en sådan satsning görs är det oerhört viktigt att avmaskningskravet på hund efterlevs, säger Marianne Elvander.
Helena Ohlsson, informatör, SVA
"Delat ansvar att hålla smittan borta"
Marianne Elvander, statsepizootolog, SVA.
Foto: Helena Ohlsson
"Nu ses den i
Europa som en
emerging disease,
alltså en infektion
som utökar sitt
spridningsområde
och drabbar allt
fler"
Rävens dvärgbandmask är väl spridd på norra halvklotet men förekommer oftast lokalt och är beroende av gnagarpopulationens storlek och sammansättning. En infekterad räv sprider ägg i sin omgivning under två till tre månader. Här berättar Eva Osterman-Lind, laboratorievete- rinär och parasitolog vid SVA, om parasitens livscykel, hur SVA påvisar den och var den förekommer.
LEVER I TUNNTARMEN HOS HUNDDJUR
Rävens dvärgbandmask lever i tunntarmen hos hunddjur. Den naturliga livscykeln
för parasiten är genom smitta mellan vilda djur (sylvatisk) och involverar räv och smågnagare.
Ägg från ett infekterat värddjur följer med avföringen ut och deponeras i det fria. Dessa ägg äts sedan upp av en mellanvärd i vilken parasiten utvecklas vidare i levern. Livscykeln fullbordas när den infekterade mellanvärden äts upp av ett passande värddjur (se bild).
FLERA ARTER KAN VARA VÄRDDJUR
Förutom räv och fjällräv kan även andra hunddjur som hund, varg och mårdhund vara värddjur för dvärgbandmask. Katt är däremot inte ett bra värddjur; det är tveksamt om ägg från infekterade katter är kapabla att infektera vidare. En rad olika gnagare fungerar som mellanvärdar, framförallt sorkar av underfamiljen Arvicolinae. Hit hör till exempel åkersork, vattensork, långsvansad skogs- sork och bisam. Även vanlig husmus och fjällämmel kan förekomma som mellanvärdar för rävens dvärgbandmask. Människa kan i sällsynta fall
infekteras med ägg och drabbas av en allvarlig sjukdom i levern, alveolär echinokockos.
MASKEN I VÄRDDJURET
Rävens dvärgbandmask är endast 1,5–4,5 mm lång.
Masken är uppbyggd av fyra till fem segment, så kallade proglottider och i huvudänden (scolex) är den försedd med sugskålar och hakkransar med vilka den fäster sig i tarmslemhinnan. I de bakre segmenten finns upp till 200–300 ägg som frigörs när segmentet släpper från masken och passivt transporteras ut med avföring. En mask producerar totalt ett till två segment och en räv kan under två månader utskilja 400 000–500 000 ägg. Hundar som är infekterade kan ha maskägg i pälsen,
framförallt på de bakre regionerna (se bild). Äggen är 30–40 µm stora i diameter och innehåller en larv. I mikroskop kan man inte skilja ägg från rävens dvärgbandmask och de av släktet Taenia, som är vanligt förekommande hos räv. Ägg av dvärgbandmask är ytterst motståndskraftiga i miljön och de kan leva i mer än ett år i fuktig miljö vid temperaturer mellan +4 °C och +15°C. De dör inte vid djupfrysning i vanlig hushållsfrys utan det krävs tre till fyra dagars frysning vid -80°C innan de avdödas. Äggen är däremot känsliga för värme och uttorkning; de dör inom några minuter vid upphettning till 60–80 °C.
Prepatensperioden det vill säga tiden från infektion till dess att ägg kan påvisas i avföring är 28–35 dagar. Därefter producerar masken ägg under två till tre månader. Den totala livslängden i värddjuret är ungefär fem månader.
LARVSTADIET I MELLANVÄRDEN
I magsäcken och tarmen frigörs och aktiveras larven genom påverkan av enzymer och galla. Den
Livscykel, diagnostik och förekomst
Texten fortsätter på s 8
"Dvärgbandmaskens ägg är ytterst
motståndskraftiga
och de kan leva mer
än ett år i fuktig miljö
vid temperatur mellan
+4°C och +15°C."
Livscykeln – så sprids rävens dvärgbandmask
En smittad hund kan ha maskägg i pälsen, vilka kan smitta människa.
Äggen överlever länge i omgivningen.
Huvudvärd. Räven eller ett annat hunddjur får i sig masklarver då den äter smittade smågnagare till exempel sork.
Mellanvärd. Smågnagare smittas när de får i sig maskägg via miljön.
Rävens dvärgbandmask utvecklas sedan i mellanvärdens lever.
Illustration: Helena Johansson
Via huvudvärdens avföring sprids parasitens ägg i naturen.
Ägg
penetrerar sedan tarmväggen med hjälp av hakkransarna och förs passivt med venöst blod till levern. Här utvecklas larven vidare till nästa stadium som kallas metacestod, vilken två till fyra månader senare börjar producera så kallade protoscolici, förstadier till bandmaskhuvuden.
Blåsor innehållande protoscolici bildas och sprider sig i levern. En sådan ansamling av blåsor kan innehålla många tusen protoscolici, av vilka var och en kan ge upphov till en ny mask.
VÄRDDJURET UPPVISAR INGA SYMTOM
Värddjuret uppvisar inga symtom av dvärgband- mask. Mellanvärden däremot insjuknar i alveolär echinokockos när parasiten utvecklas i levern.
Metastaser kan sedan spridas från levern till andra platser i kroppen. Kliniska symtom som har observerats vid experimentella infektioner av gnagare inkluderar förstorad buk, svaghet, apati, anorexi och ödem. Vanligtvis dör en infekterad gnagare inom fem månader efter infektion. Även tamsvin, vildsvin och hästar kan infekteras med rävens dvärgbandmask men de utvecklar endast små lesioner i levern (<20 mm) och sprider inte smittan vidare.
Alveolär echinokockos hos människa karakteri- seras av en långsam tumörlik tillväxt av meta- cestod-stadiet i levern. Inkubationstiden hos människa är lång; den anses vara fem till femton år och medelåldern hos dem som insjuknar är drygt 50 år. Sjukdomen beskrivs närmare i artikeln om dvärgbandmaskinfektion hos människa (se s 11).
DIAGNOSTIK – SÅ PÅVISAS DVÄRGBANDMASKEN Innan SVA utför tarm- eller träckprovsundersök- ning placeras materialet i frys, i en temperatur av -80°C i fyra till fem dagar. Tarmundersökning genom sedimentation och räkning av maskar, SCT (sedimentation and counting technique) anses vara den säkraste och mest korrekta metoden för påvisande och kvantifiering av dvärgbandmask.
Tunntarmen klipps upp och sköljs noggrant i en burk med vatten. Tarmslemhinnan dras mellan två sammanpressade fingrar. Därefter får burkens innehåll sedimentera så att eventuella maskar sjunker till botten innan överståndet av vatten hälls av och nytt fylls på. Detta upprepas tills innehållet är klart och kan undersökas portionsvis under lupp.
SVA har sedan år 2001 använt bland annat denna metod i arbetet med att övervaka rävens dvärg- bandmask hos räv.
TARM ELLER AVFÖRINGSPROV UNDERSÖKS Eftersom SCT är väldigt tidskrävande har andra metoder utvecklats för användning främst i länder där parasiten är etablerad. Tarmskrap är en metod som ofta används. Tunntarmens slemhinna skrapas då med objektsglas på 15 ställen varefter eventuella parasiter påvisas i mikroskop. Känsligheten med denna metod är dock avsevärt lägre än SCT. Den metod som SVA har valt att använda vid undersök- ning av de cirka 3 000 rävar som inkommit under våren 2011, efter det första fyndet av rävens dvärgbandmask, är SSCT, segmental sedimenta- tion and counting technique . Här sedimenteras
Foto: Erik Ågren
och undersöks två femtedelar av tunntarmen vilket sparar mycket tid samtidigt som känsligheten ändå visat sig vara 98 procent av den för SCT. Med tränad personal tar det cirka 35 minuter att undersöka en rävtarm med SSCT. Det kan jämföras med SCT som tar en och en halv timme.
Det är inte alltid genomförbart att undersöka tarmen. Möjlighet finns då att analysera avförings- prov. Det finns flera metoder för detta men känsligheten är generellt sett lägre än tarmunder- sökning, bland annat beroende på att ägg inte produceras under maskens hela livstid. Dessutom blir känsligheten lägre vid en låg maskbörda än vid en hög eftersom chansen att få med ägg eller maskdelar i några gram avföring minskar. Copro- antigen-ELISA är en metod som SVA har låtit använda under många år vid de återkommande undersökningarna inom övervakningsprogrammet för rävens dvärgbandmask. Metoden bygger på att antigen från dvärgbandmask påvisas i avföring med hjälp av antikroppar. En fördel med coproantigen- ELISA är att även icke äggproducerande stadier av parasiten kan påvisas. Under senare år har även DNA-baserade tester utvecklats för att påvisa rävens dvärgbandmask. Vid den årliga övervak- ningen av rävens dvärgbandmask 2010 undersöktes
Illustration: Helena Johansson
Genomsnittligt antal bandmaskägg per cm2 i pälsen hos 14 hundar infekterade med bandmask (Taenia hydatigena). Hundarna ingick i en schweizisk studie där äggen fångades upp med hjälp av tejp innan de kvantifierades [1].
Fördelning av ägg i pälsen
avföring från 200 rävar. Först anrikades eventuella maskägg genom flotation i zinkklorid och därefter analyserades materialet med PCR som tagits fram av SVA. Metoden visade sig vara nästan lika tidskrävande och dyr som SCT på grund av det första steget, nämligen att anrika eventuella bandmaskägg innan analys med PCR. Emellertid föll en av de undersökta rävarna ut som positiv.
Diagnosen bekräftades någon dag senare med SCT då åtskilliga mängder dvärgbandmask påträffades.
Det finns en förhoppning om att SVA i framtiden skall kunna analysera avföring med PCR utan föregående anrikning av ägg.
ÖKAD UTBREDNING I TYSKLAND OCH BALTIKUM Rävens dvärgbandmask påträffas endast på norra halvklotet. Parasitens utbredning i rävpopulationen är typiskt lokal, huvudsakligen begränsad av tillgången på lämpliga mellanvärdar. Utanför Europa finns områden med hög parasitförekomst hos räv i norra Kina, Sibirien och Hokkaido i norra Japan. I Europa har parasiten nu påvisats i alla länder utom Finland, England, Irland och Malta.
Under de senaste årtiondena har man sett en växande utbredning av rävens dvärgbandmask i bland annat i Tyskland, Polen och Baltikum. I delar
av Sydtyskland, norra Schweiz, västra Österrike och östra Frankrike är rävens dvärgbandmask väl etablerad och på vissa ställen är fler än hälften av rävarna infekterade. I de större städernas ytterområden i Schweiz har närvaron av smittad räv ökat och man kan numera finna rävspillning med maskägg inne i bostadsområden.
Smittan vidmaktshålls där genom en riklig förekomst av mellanvärden vattensork.
Kartor redigerade av Helena Johansson © EuroGeographics for the administrative boundaries
Rävens
dvärgbandmask, smittade områden i Europa
INGA ÅTGÄRDER I DANMARK
I Danmark påvisades parasiten hos tre rävar år 2000. Sedan dess har inga systematiska undersök- ningar utförts och utbredningen i landet är tämligen okänd. Rävens dvärgbandmask har ännu inte rapporterats från Finland. Även det norska fastlandet är fritt men parasiten förekommer på Spetsbergen där smittan fick fäste genom att sorkar följde med fartyg med spannmål till ön och de smittades sedan av fjällrävar.
Eva Osterman-Lind, laboratorieveterinär, SVA
Smittan är endemisk,
dvs etablerad i naturen Smittan är högendemisk, dvs etablerad i naturen och andelen smittade rävar är hög
Här finns rävens dvärgbandmask
Referenser
1. Deplazes, P. & Eckert, J. Mass collection and storage of Taenia hydatigena eggs and isolation of viable onchospheres. Schweiz Arch Tierheilkd. 1988. 130: 307-320
2. Eckert J., Gemmell, M.A., Meslin, F.-X. and Pawłowski, Z.S. 2002.
WHO/OIE Manual on echinococcosis in humans and animals: a public health problem of global concern, pp 265.
3. Torgerson, P.R. & Deplazes, P. Echinococcosis: diagnosis and diagnostic interpretation in population studies. Trends Parasitol, 2009. 25: 164-170.
4. Umhang, G., Woronoff-Rhen, N., Combes, B., Boué, F. Segmental sedimentation and counting technique (SSCT): an adaptable method for qualitative diagnosis of Echinococcus multilocularis in fox intestines. Exp Parasitol, 2011. 128: 57-60
5. Veit, P., Bilger, B., Schad, V., Schäfer, J., Frank, W., Lucius, R.
Influence of environmental factors on the infectivity of Echinococ- cus multilocularis eggs. Parasitol, 1995. 110: 79-86.
Djur och människor i Sverige har fram till i år varit förskonade från infektion med rävens dvärgbandmask. Men risken för att bli smittad är liten. I områden i Centraleuropa med många smittade rävar är förekomsten av sjukdom hos människa cirka ett fall per 500 000 invånare och år. Antonio Barragan, överläkare vid Smitt- skyddsinstitutet berättar här vad som händer när smittan drabbar människor.
Fyra av sex kända arter av bandmasken Echino- coccus är infektiösa för människa: hundens dvärgbandmask (E. granulosus), rävens dvärgband- mask (E. multilocularis), E. vogeli och E. oligarthrus.
Arterna E. granulosus och E. multilocularis är mest betydelsefulla ur ett humanmedicinskt perspektiv.
Humana infektioner med E. vogeli är ovanliga och endast ett fåtal E. oligarthrus-infektioner har rapporterats i Central- och Sydamerika.
Människor infekteras accidentellt med dvärg- bandmask (även kallad blåsmask) om de sväljer maskens ägg. Larver kläcks ur äggen i tunntarmen.
De frisläppta larverna penetrerar tarmväggen med hjälp av hakar och når blodkärlen. Larverna följer med blodströmmen till alla delar av kroppen, men återfinns mest frekvent i levern. I vävnader utvecklas cystor.
CYSTOR VÄXER TUMÖRARTAT
Sjukdomen som rävens dvärgbandmask orsakar hos människa kallas alveolär ekinokockos eller alveolär hydatidos. Rävens dvärgbandmask bildar blåsfor- migt förgrenade cystor som växer tumörartat, oftast i levern. Cystor kan ibland även påträffas i andra organ i buken, lungor, hjärna och benmärg.
Symtomen härrör från cystornas placering och storlek genom att de trycker mot omgivande vävnader. Leverpåverkan är vanligast förekom-
Liten risk att människor smittas
RÄVENS DVÄRGBANDMASK BILDAR blåsformigt förgrenade cystor som växer tumörartat, oftast i levern. Cystor kan ibland även påträffas i andra organ i buken, lungor, hjärna och benmärg.
Buk Lever Hjärna
Benmärg
Lungor
Illustration: Helena Johansson
mande med buksmärtor, gulsot samt ökad mängd vätska i buken. Blåsmasken kan leva i många år och cystor hos människa växer ofta långsamt i storlek.
Dessa kan bli fotbollsstora, men cystor på 2–5 cm är mer vanliga. Cystorna tolereras oftast väl om det inte sker en mekanisk påverkan i form av tryck på närliggande organ, som äventyrar deras funktion.
Detta sammantaget gör att infektionen kan gå obemärkt förbi under många år. Baserat på kliniska observationer är uppskattningen att det tar fem till femton år från infektion till utveckling av symptom.
RADIKAL KIRURGI KRÄVS FÖR ATT BLI FRISK Diagnostik av sjukdomen hos den enskilda patienten bygger på en kombination av kliniska symptom, påvisning av typiska cystor i organ med ultraljudsundersökning eller annan medicinsk avbildningsteknik och påvisning av antikroppar i blod (serologi). Diagnos kan också ställas genom histopatologisk undersökning av bortopererad vävnad med mikroskopi eller genom PCR-analys av vävnad.
Behandling av alveolär ekinokockos är svår och en etablerad konsensus med precisa riktlinjer för behandling saknas. Kurativ behandling där patienten blir fri från sjukdom kan bara erhållas med radikal kirurgi. Om kirurgi inte är möjligt ges livslång behandling med maskmedel som hämmar förökning av parasiterna utan att avdöda dessa.
Obehandlad eller underbehandlad sjukdom har dålig långsiktig prognos med hög dödlighet. Vaccin saknas men förfinad diagnostik och behandling har gjort att långtidsprognosen har förbättrats avsevärt de senaste decennierna.
ETT FEMTIOTAL NYA FALL ÅRLIGEN I EUROPA Även i områden i Centraleuropa med hög före- komst av masken hos räv, är förekomsten av sjukdom hos människa låg, cirka ett fall per 500 000 invånare och år. Det rapporteras ett femtiotal nya fall årligen i Europa och det finns totalt cirka 1 000 fall rapporterade sedan början av åttiotalet. En viss underrapportering av sjukdomen är sannolik. Indirekta epidemiologiska data talar
för att människa inte infekteras lätt med maskägg som finns i miljön.
BARA ETT FÅTAL STUDIER ÄR GJORDA Ett fåtal undersökningar har gjorts kring faktorer som kan påverka förekomst av sjukdomen hos människa.
Vissa studier indikerar kopplingar till kontakt med hund samt till aktiviteter i natur och på landsbygd. Det är fortfa- rande oklart hur utbredd rävens dvärgbandmask är i Sverige. Risken för ny införsel från andra länder under de kommande åren är inte heller obefintlig. I en möjlig framtida situa- tion där dvärgbandmask etablerar sig i landet bör studier riktas mot att identifiera riskfaktorer som är relevanta för svenska förhållanden och hur kända riskfaktorer inverkar under svenska förhållanden.
I Sverige är Echinococcusinfektion anmälningspliktig och smittspårningspliktig enligt Smittskyddslagen. Stor försiktighet måste iakttas vid hantering av ägg och proglottider från djur.
Echinococcus spp tillhör riskklass 3 (AFS 2005:1).
Antonio Barragan, överläkare, Smittskyddsinstitutet
Referenser
1. Brunetti E, Kern P, Vuitton DA (2010) Expert consensus for the diagnosis and treatment of cystic and alveolar echinococcosis in humans. Acta Trop 114: 1-16.
2. Eckert J, Deplazes P (2004) Biological, epidemiological, and clinical aspects of echinococcosis, a zoonosis of increasing concern.
Clin Microbiol Rev 17: 107-135.
3. Kern P, Ammon A, Kron M, Sinn G, Sander S, et al. (2004) Risk factors for alveolar echinococcosis in humans. Emerg Infect Dis 10:
2088-2093.
4. Kern P (2010) Clinical features and treatment of alveolar echinococcosis. Curr Opin Infect Dis 23: 505-512.
5. J. Eckert, M.A. Gemmell, F.-X. Meslin and Z.S. Pawłowski.(2002) WHO/OIE Manual on Echinococcosis in Humans and Animals: a Public Health Problem of Global Concern http://www.oie.int ISBN 92-9044-522-X
6. Echinococcus. EFSA Journal; 2010 8 (1): 1496; 232-239
"Behandling av alveolär ekinokockos är svår och en
etablerad konsensus med precisa riktlinjer för behandling
saknas."
För att försöka klargöra vilka gnagare som ingår livscykeln för rävens dvärgbandmask, genom- förs även en insamling av gnagare.
– Bland de smågnagare som finns i Sverige är det framförallt vattensork, åkersork och skogs- sork som bedöms som mest intressanta, men vi tar även större och mindre skogsmus i de fall de hamnar i fällorna, säger Gert Olsson, viltekolog från Sveriges lantbruksuniversitet.
Gert Olsson är den som ansvarar för fångsten av smågnagare i området kring Lane-Ryr i Bohuslän för att se ifall rävens dvärgbandmask även finns i smågnagarpopulationen. Smågnagare rör sig över mindre områden och hittas rävens dvärgbandmask i en smågnagare kan man också få säkrare informa- tion om var smittan finns. Andelen smittade smågnagare är lägre än andelen smittade rävar, varför det blir svårare att hitta dem. Bland smågna- garna är vattensorken många gånger svår att komma åt. Men Gert Olsson och hans kollegor har just fått en ny och effektiv fälla via kontakter i Schweiz.
– Fällan sätts på plats nere i en sorkgång i marken, och vattensorkar är nyfikna av sig så igår tog det mindre än två minuter innan vi hade fångat den första sorken, berättar Gert Olsson.
INVENTERAR UGGLEBON
Ett annat sätt att samla in smågnagare är genom att inventera ugglebon. Ugglor tar ofta smågnagare utan att äta upp dem på en gång. Alla ugglearter har sina egenheter. Sparvugglorna samlar som mest när första snön kommer för att få ihop till ett vinterförråd. Pärlugglorna i sin tur är aktivast på våren för att uppvakta sin partner.
– Hittar vi intressanta sorkar i ett bo så byter vi ut dem mot rena laboratoriemöss, det har ugglorna sannolikt inget emot, säger Gert Olsson.
Gert Olsson, viltekolog vid Sveriges lantbruksuniversitet, med en infångad vattensork (Arvicola amphibius).
HOPPAS PÅ MER AKTIV ÖVERVAKNING
Om Gert Olsson fick bestämma skulle övervak- ningen av rävens dvärgbandmask bli mer aktiv framöver.
– Jag hoppas att vi får möjlighet att övervaka gnagare kontinuerligt på utvalda platser för att tidigt kunna upptäcka den här smittan och andra som är kopplade till smågnagare. Idag övervakas exempelvis fästingburen TBE på det sättet. Vi vet var TBE-smittan finns och kan därför öka medve- tenheten om det så att färre människor smittas, säger Gert Olsson.
Rävens dvärgbandmask är en ny och okänd parasit för många och eftersom ovissheten är stor så skapar det oro, menar Gert Olsson.
– Det är obehagligt och störningen blir stor eftersom vi får lägga om vårt beteende i skog och mark för att undvika att bli smittade. Även om risken är mycket liten för människor så påverkar den vårt förhållningssätt till naturen, säger Gert Olsson.
Helena Ohlsson, informatör, SVA
Hundar kan smittas med rävens dvärgband- mask. De blir inte själva sjuka, men det finns en risk att smittan förs vidare till människor. De djurägare som har vistats med sitt djur i smit- tade områden där hunden har haft möjlighet att äta gnagare ombeds följa myndigheternas rekommendationer.
Vi vet inte hur rävens dvärgbandmask (Echinococcus multilocularis) introducerades i landet. Men vi vet att hundar som reser i områden där bandmasken finns, och sedan tas in i Sverige utan att avmaskas först, utgör en klar risk för att föra in parasiten i landet. En riskbedömning vid SVA visade att om kravet på avmaskning tas bort är förväntat antal hundar med rävens dvärgbandmask som kommer till Sverige runt 30 per år [1]. Risken att få in rävens dvärgbandmask med resande hundar har uppmärk- sammats även i andra länder. En brittisk studie anger att om hundarna inte skulle avmaskas så skulle risken att minst en hund kommer tillbaka till landet med rävens dvärgbandmask efter en kort Tysklandsresa vara 98 procent per 10 000 resande hundar [2]. Svenska hundar reser ganska mycket. I en undersökning svarade 24 procent av hundägare som besökte Universitetsdjursjukhuset i Uppsala att de antingen redan hade rest, eller annars planerade att resa, utomlands med sin hund [3]. I
Om hundar och katter smittas
samma undersökning framkom att kunskapen om rävens dvärgbandmask var mycket låg. Kunskapen om rävens dvärgbandmask är låg även i länder där smittan finns sedan länge [4]. Bristande kunskap om rävens dvärgbandmask kan leda till att hundar inte avmaskas enligt regler och rekommendationer, vilket ökar risken för att parasiten sprids.
Efter att rävens dvärgbandmask har påvisats i Sverige har frågorna om hur detta påverkar hundar, katter och deras ägare varit många. Många har undrat om hur fyndet av rävens dvärgbandmask ska påverka umgänget med våra sällskapsdjur, som betyder så mycket för oss.
SÅ SMITTAS HUNDARNA
I Europa, där smittan finns sedan tidigare, förökar sig masken ute i naturen i en livscykel som inbe- griper framför allt rävar, som är definitiva värdar, och olika gnagare, som fungerar som mellanvärdar.
Hundar vistas också ute i naturen, och kan då infekteras på samma sätt som rävar. Det innebär att de smittas av att äta gnagare. I gnagarna finns smittan framför allt i levern.
Hundar smittas däremot inte av bär eller av rävars eller gnagares avföring. Naturligt nog är det betydligt större risk för en räv att bli smittad än en hund, eftersom gnagare vanligtvis utgör en större del av en rävs kosthåll. Dessutom rekommenderas ofta avmaskning av hundar i smittade områden.
Som exempel var 0,3 procent av 660 hundar bärare
av parasiten i ett schweiziskt område där förekom- sten bland rävarna var 55 procent [5]. I en annan del av Schweiz var smittrycket högre, och där var sju procent av hundarna infekterade [6]. I områden där få hundar är infekterade har man uppskattat risken till ungefär tio procent att en enstaka hund infek- teras med rävens dvärgbandmask någon gång under sin livstid. Om sju procent av hundarna är infekte- rade har man uppskattat sannolik-
heten att en hund ska smittas under sina tre första levnadsår till 50 procent [7].
När man har infekterat hundar experimentellt har man sett att de, liksom rävar, är bra värdar för rävens dvärgbandmask. Maskarna etablerar sig lätt i tarmen, och det utsöndras många ägg per mask [8].
HUNDENS SOM SMITTSPRIDARE Människor smittas när de får i sig ägg av rävens dvärgbandmask.
Sådana ägg kan man få i sig via
rävars avföring, hundars avföring eller genom att äta mat eller vatten som har kontaminerats med ägg. Hur stor smittrisk en infekterad hund utgör jämfört med andra sätt att få i sig masken vet man inte säkert. Allmänt kan sägas, att smittan är spridd i Europa, men att även där många rävar är smittade är sjukdomsfallen hos människa förhållandevis få.
Man bör förstås ändå göra allt man kan för att minska smittrisken från hund till människa så mycket som möjligt.
ENDAST HUNDAR SOM ÄTIT GNAGARE I SMITTAT OMRÅDE UTGÖR EN RISK
En hund är en tänkbar smittrisk till människa enbart om den själv kan vara smittad. SVA:s och Jordbruksverkets rekommendationer till hundägare gäller därför för hundar som har vistats i områden där parasiten har påvisats, och bara de hundar som där har kunnat äta gnagare (i första hand sorkar), till exempel genom att de har varit lösa i skog och mark. Om hunden inte har haft någon möjlighet att äta gnagare, eller om den överhuvudtaget inte har vistats i infekterat område, eller varit utomlands, så behöver inga särskilda åtgärder vidtas för att skydda mot smitta med rävens dvärgbandmask.
Fullständiga rekommendationer för hundar och katter, samt uppgifter om vilka områden i landet
där det är aktuellt att vidta speciella åtgärder, finns på SVA:s webbplats www.sva.se.
MINSKA RISKEN ATT SMITTAS AV DIN HUND Om hunden kan tänkas vara smittad, så ska den avmaskas med ett maskmedel innehållande substansen prazikvantel. Det är en effektiv behand- ling mot rävens dvärgbandmask. Eftersom ägg i
hundens avföring kan smitta till människa, bör avföringen hanteras med försiktighet och man ska tvätta händerna noggrant efteråt. Före avmask- ning och de tre första dagarna efter avmaskning läggs avfö- ringen i kärl för brännbart avfall.
Ägg från hundens avföring kan fastna i hundens päls. Människan kan sedan få dem på sina händer, till exempel genom att klappa hunden, och sedan smittas av att ha händerna i munnen. I samband med avmaskning rekommenderas därför att hunden schamponeras, så att eventuella maskägg tvättas bort. Tvätt av hunden rekommenderas också om den har rullat sig i avföring från räv, av samma anledning. Hundar som kontinuerligt riskerar att bli smittade, det vill säga som även fortsättningsvis vistas i områden där smittan finns och där har möjlighet att äta gnagare, kan återinfekteras med rävens dvärgbandmask.
Sådana hundar bör avmaskas regelbundet var 28:e dag. Gör man det så kan hunden inte sprida smittan vidare, för även om hunden skulle smittas så hinner maskarna inte producera ägg. Sådan regelbunden avmaskning utförs i flera regioner i Centraleuropa, lyckligtvis utan att man har sett några problem med resistens mot prazikvantel än så länge. För att hålla risken för resistensutveckling mot mask så låg som möjligt bör man vid regel- bunden avmaskning undvika kombinationspre- parat, det vill säga avmaskningsmedel som inne- håller flera olika aktiva substanser, och därför har effekt mot många sorters maskar.
HUNDAR BLIR INTE SJUKA
De rekommendationer som finns om avmaskning av hund är till för att minimera smittrisken till människor som kommer i kontakt med hunden, och för att hindra att smittan sprids ytterligare i
"En riskbedömning vid SVA visade att om kravet på avmaskning tas bort är förväntat antal hundar med rävens dvärgbandmask som kommer till
Sverige runt 30 per år"
naturen. Hundar blir inte sjuka av att infekteras med rävens dvärgbandmask. Det går alltså inte att se på en hund om den är smittad med rävens dvärgbandmask. I sällsynta fall kan hunden fungera som mellanvärd och då bli sjuk på ett liknande sätt
som människor, med förändringar i framför allt levern [9]. Kliniskt har dessa hundar ingen enhetlig symtombild. Ett av de vanligaste symtomen är en förstorad buk, som inte är smärtsam. Leverföränd- ringarna kan ses med hjälp av ultraljud. Det finns beskrivet att hundar som har denna typ av föränd- ring (alveolär echinokockos) har tillfrisknat kliniskt efter en kombination av kirurgisk och medicinsk behandling [10].
ÄNNU LÄGRE RISK BLI SMITTAD AV KATT
Katter som har möjlighet till fri utevistelse är ofta mer benägna att äta gnagare än hundar, och frågor om katten som värd för rävens dvärgbandmask kommer därför ofta upp. I de regioner i Central- europa där smittan finns kan den påvisas även hos katt. Smittan påvisades hos 0,4 procent av 265 katter i samma undersökning som förekomsten positiva rävar var 55 procent [5] . Man har i flera studier sett att katter inte är lika mottagliga för smittan som hundar [8], och att maskarna utvecklas långsammare än hos hund eller räv [11], utom möj- ligen hos unga katter [12]. Färre maskar utvecklas i kattens tarm och varje mask avger färre ägg, så det blir få ägg som sprids med deras avföring. Möss som infekterades med dessa ägg blev inte sjuka [8].
Katten bedöms därför inte ha någon betydelse för smittspridning av parasiten i naturen.
Katter kan inte helt uteslutas som smittspridare till människan, men risken att bli smittad av en katt bedöms som ännu lägre än risken att bli smittad av en hund. Känner man sig orolig och har en katt som äter gnagare i infekterat område, så kan man följa de rekommendationer som gäller för hundar.
REKOMMENDATIONER PÅ WWW.SVA.SE
Hundar och katter kan smittas med rävens dvärg- bandmask. De blir inte själva sjuka, men det finns en risk att smittan förs vidare till människor.
Rekommendationer om åtgärder att vidta om en hund kan ha blivit infekterad finns på SVA:s webbplats. Katter bedöms utgöra en mycket liten risk för människa, men om man vill kan man följa de rekommendationer som finns för hundar. Om rekommendationerna följs (framför allt avmask- ning) så behöver inte umgänget med djuren påverkas negativt av rävens dvärgbandmask.
Bodil Ström Holst, biträdande statsveterinär, SVA
"Man har i flera studier sett att katter inte är lika mottagliga för smittan som hundar"
Litteratur:
1. Vågsholm, I., An assessment of the risk that EM is introduced with dogs entering Sweden from other EU countries without and with anthelmintic treatments. http://www.sva.se/upload/pdf/ask/
qra_emdogsaug06.pdf, 2006.
2. Torgerson, P.R. and P.S. Craig, Risk assessment of importation of dogs infected with Echinococcus multilocularis into the UK. Vet Rec, 2009. 165(13): p. 366-8.
3. Hirvonen, K., Dogs on the move - a study of the travel habits of Swedish dogs and their owners’ awareness of infectious diseases.
http://stud.epsilon.slu.se/2118/, 2010.
4. Hegglin, D., et al., Survey of public knowledge about Echinococ- cus multilocularis in four European countries: need for proactive information. BMC Public Health, 2008. 8: p. 247.
5. Deplazes, P., et al., Echinococcus multilocularis coproantigen detection by enzyme-linked immunosorbent assay in fox, dog, and cat populations. J Parasitol, 1999. 85(1): p. 115-21.
6. Gottstein, B., et al., Is high prevalence of Echinococcus multilocularis in wild and domestic animals associated with disease incidence in humans? Emerg Infect Dis, 2001. 7(3): p. 408-12.
7. Deplazes, P., et al., Wilderness in the city: the urbanization of Echinococcus multilocularis. Trends Parasitol, 2004. 20(2): p. 77-84.
8. Kapel, C.M., et al., Reproductive potential of Echinococcus multilocularis in experimentally infected foxes, dogs, raccoon dogs and cats. Int J Parasitol, 2006. 36(1): p. 79-86.
9. Weiss, A.T., C. Bauer, and K. Kohler, Canine alveolar echinococ- cosis: morphology and inflammatory response. J Comp Pathol, 2010. 143(4): p. 233-8.
10. Scharf, G., et al., Radiographic, ultrasonographic, and computed tomographic appearance of alveolar echinococcosis in dogs. Vet Radiol Ultrasound, 2004. 45(5): p. 411-8.
11. Thompson, R.C., et al., Comparative development of Echinococ- cus multilocularis in its definitive hosts. Parasitology, 2006. 132 (Pt 5): p. 709-16.
12. Thompson, R.C., P. Deplazes, and J. Eckert, Observations on the development of Echinococcus multilocularis in cats. J Parasitol, 2003. 89(5): p. 1086-8.
Djurkroppar som skickas till SVA ska packas i specialemballage som består av kartong, plastpåsar och buntband.
Kartongerna finns i fyra storlekar och beställs kostnadsfritt från SVA.
BESTÄLL KOSTNADSFRIA KARTONGER Vänd dig till Enhet för vacciner och laboratorieprodukter, via beställningsfor- mulär på www.sva.se/skickaindodadjur, eller på fax 018-67 43 93, telefon 018-67 43 00.
VIKTIGT: SKICKA SOM FÖRETAGSPAKET 16.00 Paketen får väga högst 20 kg och ska lämnas in på Postens företagscenter. Det är viktigt att paketet skickas som Företagspaket 16.00.
Paket får inte lämnas in hos Postens partners som till exempel livsmedelsbutiker och bensinstationer. För uppgift om närmaste företagscenter, se www.posten.se eller kontakta Postens kundtjänst, telefon 0243-929 37, måndag-fredag 08.00-16.30.
PAKET ÖVER 20 KG ELLER INSÄNDANDE AV VILDA DJUR
Vid paket över 20 kg eller när det gäller insändande av vilda djur kontakta alltid SVA på telefon 018-67 40 00. För ytterligare information gå in på www.sva.se/
skickaindodadjur
UNDANTAG FRÅN RUTINERNA
Finns det misstanke om allvarlig smittsam sjukdom, så kallad epizootisjukdom, gäller inte de ovan beskrivna rutinerna. Finns epizootimisstanke ska alltid SVA och jour- havande veterinär kontaktas före insändan- de, telefon 018-67 40 00.
Läkemedelsverket kommer att byta ut blanketten för licensmotivering, som används när veterinärer ska motivera användning av ett icke godkänt läkemedel.
Bytet av blanketten kommer att ske inför sommaren och innebär att motiveringen ska skrivas i en elektronisk blankett som ska skickas på ett säkert sätt till apotek som gör ansökan om licens till Läkemedelsverket.
Anledningen till bytet är att öka säkerheten och skyddet för den personliga integriteten såväl som effektiviteten i hela kedjan från förskrivare, över apotek och till Läkemedelsverket. Den nya blan- ketten och relaterad information kommer att publiceras på Läkemedelsverkets webbplats www.lakemedelsverket.se
– SVA:s och SLU:s databas för veterinärmedicinskt
viktiga bakterier
Ta del av information om 206 bakterier inklusive underarter inom 80 släkten. Följ bloggen, eller utveckla dina kunskaper i VetBactQuiz. Databasen
har även ett stort bildmaterial som är fritt att använda i ickekommersiella syften.
licensmotivering
DU KÄNNER VÄL TILL
VETBACT!
www.vetbact.org
djur till SVA
Foto: Karl-Erik Johansson & Désirée Jansson, VetBact.
Brachyspira hyodysenteriae som orsakar svindysenteri
Fyndet av rävens dvärgbandmask i Sverige ställer frågan om införselkrav för sällskapsdjur på sin spets. Kommer vi att kunna behålla våra avmaskningskrav och på så vis förhindra att få in ytterligare smitta? 2012 ändras EU:s regler.
Det EU-gemensamma regelverket har formen av en förordning*. Förordningens syfte är att skydda såväl folk- som djurhälsan, och berör införsel av hund, katt, iller, kanin, smågnagare, andra smådjur samt sällskapsfåglar. I praktiken är det endast för hund, katt och iller som det ställs krav. Det fanns dock ett antal länder, bland annat Sverige, som vid 2000-talets början hade nationella krav på både extra omfattande åtgärder mot rabies och skydd mot framför allt vissa parasitsjukdomar. Dessa länder fick i diskussionerna kring kommissionens förslag till förordning gehör för vissa av sina krav, sannolikt för att det förhandlingsmässiga utgångs- läget för detta icke harmoniserade område på förhand var så osäkert. Därför fick alltså Finland, Irland, Malta, Storbritannien och Sverige under en övergångstid ställa högre krav avseende skydd mot rabies i form av titerkontroll respektive karantän, samt behålla sina nationella villkor för att skydda sig mot dvärgbandmask och för Storbritannien, Irland och Malta även fästingar. Övergångsreg- lerna skulle gälla under en period om fem år, men kunde förlängas av Europaparlamentet och ministerrådet på förslag av Kommissionen.
Kommissionen skulle därför år 2007 göra en riskvärdering och skriva en rapport till parlamentet och rådet, baserad på ett uttalande från European Food Safety Authority (EFSA) samt på rapporter från Finland, Irland, Malta, Storbritannien och Sverige angående respektive lands situation och vad de önskade framgent. Kommissionen skulle sedan föreslå ett nytt regelverk som ska gälla efter övergångsperioden.
EU-regler för införsel av
sällskapsdjur på väg att ändras
EFTER ANDRA VÄRLDSKRIGET spred sig rävburen rabies över Europa från öst mot väst. De flesta länder på kontinenten drabbades men Sverige, Norge, Irland och Storbritannien skonades tack vare dels de geografiska förutsättningarna, dels stränga nationella krav för införsel av djur.
I flera länder som drabbats användes obligatorisk vaccination av hundar som en kontrollmetod. Så småningom inleddes försök med att lägga ut kycklinghuvuden med levande rabiesvaccin till rävarna.
Försöken var framgångsrika, och meto- derna liksom vaccinbetena förfinades efter hand. Sedan 1980-talet har strategisk avmaskning av räv och mårdhund med fiskpastabeten med levande modifierat rabiesvaccin använts som en effektiv metod att utrota rabies på nationell nivå i flertalet europeiska länder.
Den framgångsrika bekämpningen av rabies ledde till att man mot slutet av 1990-talet började diskutera ett gemensamt regelverk för att resa med sällskapsdjur till och inom EU. Kommissionen lade fram ett förslag 2001, vilket diskuterades länge och beslutades först 2003. Förslagets huvud- syfte var att sätta gemensamma villkor för att resa med sällskapsdjur för att skydda samhället mot rabies, men det omfattade också tidsbegränsade övergångsregler för att skydda några få länder med ett särskilt gynnsamt hälsoläge vad gäller andra sjukdomar.
Regelverkets historik
– segertåget mot rabies
SVERIGE VILL HA
KVAR AVMASKNINGSKRAV Jordbruksverket gav år 2006 SVA i uppdrag att utföra en värdering av risken att få in rävens dvärg- bandmask med hundar om avmaskningskraven slopades. För att gentemot Kommissionen kunna dokumentera hur viktigt svenska medborgare anser att det är att slippa få in parasiten gjorde SVA även en betalningsvillighets- studie under 2010 i samarbete med Sveriges lantbruksuniversitet Jordbruksverket, Lunds univer- sitet och Smittskyddsinstitutet.
Studien visade att betalnings- viljan var hög, en genomsnittlig svensk var beredd att betala mellan 500 och 1 000 kr per år för att slippa få in rävens dvärgband-
Foto: Helena Ohlsson
mask. Under samma år gjorde SVA, med medel från Nordiska ministerrådet en kvantifiering av sannolikheten att Sverige, Norge och Finland uppfyllde EFSAs, kriterier för att ett land ska betraktas fritt från rävens dvärgbandmask, det vill säga att
Kommissionen att Sverige ville bibehålla avmaskningskraven.
ÖVERGÅNGSREGLERNA STÖTS OCH BLÖTS
I oktober 2007 presenterade Kommissionen en rapport med fyra förslag till fortsatt strategi.
För att få tillräckligt med tid att överväga alla aspekter och samråda med berörda parter föreslog Kommissionen samtidigt en kort förlängning av övergångs- åtgärderna till den 30 september 2009, vilket sedan ändrades till den 30 juni 2010.
Finland, Irland, Malta, Storbritannien och Sverige började nu diskutera de fyra strategiförslagen. Man bjöd också in Norge, som har förbundit sig att tillämpa EU:s regelverk inom det veterinära området men dock har behållit sina nationella krav gällande hund och katt. Sverige arbetade samtidigt från handläg- garnivå upp till Jordbruksminis- tern för att informera om den svenska situationen och vinna gehör för våra krav också hos andra medlemsstater.
SISTA FÖRLÄNGNINGEN – NYA KRAV KAN INFÖRAS I maj 2010 antogs en ändring av förordningen som innebar att övergångsreglerna förlängdes en sista gång till 31 december 2011, varefter de helt ska slopas. Det innebär att samma skyddskrav gällande rabies då kommer att gälla i samtliga medlemsstater.
Samtidigt infördes en artikel om Parasiter och andra smittämnen sprids lätt till nya områden med resande djur.
EU:s införselregler för sällskapsdjur syftar till att skydda såväl folk- som djurhälsan.
"Det finns en
möjlighet att behålla
krav på avmaskning
mot dvärgbandmask
när övergångs-
reglerna slutligen
slopas."
att skyddsåtgärder mot andra sjukdomar än rabies kan införas. Detta var ett viktigt steg eftersom det innebär att det finns en möjlighet att behålla krav på avmaskning mot dvärgbandmask när övergångs- reglerna slutligen slopas.
Sverige och de övriga länderna med övergångs- regler sände i oktober 2010 ett gemensamt brev till Kommissionen med önskemål om ett nytt regel- verk för skydd mot dvärgbandmask. I brevet angav man att man önskade att alla hundar och katter skulle avmaskas av en veterinär inom 72 timmar före införsel. Brevet var en kompromiss för att alla skulle kunna enas om något som var
vetenskapligt grundat och förhållan- devis enkelt att förstå och följa. Sverige och Finland fick korta ned sitt behand- lingsfönster, och Storbritannien och Irland fick utöka sitt.
NYTT FÖRSLAG OM
SKYDD MOT DVÄRGBANDMASK EU-regler kan, som en följd av EU:s nya fördrag - Lissabonfördraget, i vissa fall antas av kommissionen i form av så kallade delegerade akter. Kommis- sionen ska enligt fördraget konsultera
experter innan delegerade akter antas. Efter att en delegerad akt antagits har Europaparlamentet och ministerrådet en tidsfrist av två månader på sig att invända mot den. Om någon av dessa instanser avvisar den delegerade akten får den inte träda i kraft. Kommissionen har då att välja mellan att släppa frågan eller helt börja om.
Under vintern 2011 lade Kommissionen fram ett arbetsdokument gällande innehållet i en delegerad akt om avmaskning mot dvärgbandmask. Detta är ett av de första förslagen till delegerad akt som Kommissionen presenterat, och det råder därför viss osäkerhet om hur parterna bästa ska agera för att arbeta för sin sak.
Kommissionens förslag omfattar generella regler för skydd av fria länder mot dvärgbandmask vid införsel av sällskapsdjur, samt villkor för att länder ska listas som fria. Förslaget har diskuterats i expertgruppen vid tre tillfällen, och dansk-svenska önskemål angående pendlare och transitering till och från Bornholm har beaktats. Lagom till det andra mötet i gruppen hade Sverige dock tyvärr konstaterat sitt första fall av rävens dvärgbandmask på räv. Efter intensivt arbete från svensk sida
ändrade Kommissionen därpå förslaget så att det omfattade att inte bara fria länder ska få ställa avmaskningskrav, utan också de smittade länder som har ett godkänt bekämpningsprogram.
KAN VI BEKÄMPA RÄVENS DVÄRGBANDMASK?
Under diskussionerna har det framkommit att flera länder ställer sig tveksamma till förslaget av olika anledningar. Det kan därför inte uteslutas att förordningen kan komma att tillbakavisas av Europaparlamentet och/eller ministerrådet. Från svensk sida är vi glada att Kommissionen alls har
lagt fram förslaget, och att man i stor utsträckning varit villig att beakta svenska önskemål. Sverige måste nu lobba vidare mot andra medlemsstater för att öka chanserna att förslaget går igenom i parla- mentet och rådet. Samtidigt återstår den största frågan; kan och ska vi bekämpa dvärgbandmasken? Enligt förslaget krävs att Sverige som smittat land nu utformar ett godkänt bekämpningsprogram.
Bekämpningen skulle bestå av att man i en zon kring fyndplatsen tillsvidare genomför månatlig avmaskning av rävar med beten spridda i naturen, vilket är mycket dyrt och kräver ett omfattande arbete. Det förutsätter vidare att vi inte får nya introduktionsställen, varför det är mycket viktigt att vi ökar både efterlevnaden och kontrollen av kraven vid införsel.
Frågan är alltså mycket komplex, och ett mycket omfattande arbete krävs av de berörda instanserna om vi ska satsa på att ha ett godkänt bekämpnings- program och nya avmaskningsregler vid årsskiftet.
De svenska myndigheternas inställning kommer att framgå av svaret på det regeringsuppdrag angående vilka åtgärder som krävs för att skydda folkhälsan med anledning av fyndet av rävens dvärgbandmask, vilket Jordbruksverket och Socialstyrelsen ska redovisa den 31 maj 2011.
Maria Cedersmyg, veterinärinspektör, Jordbruksverket
"...önskvärt att alla hundar och katter ska
avmaskas av en veterinär inom 72 timmar före införsel."
* En EU-förordning är direkt gällande till skillnad från direktiv och beslut som ska implementeras i den nationella lagstiftningen.
Dvärgbandmasksmitta via livsmedel är inget att vara orolig för i nuläget, menar Lars Plym Forshell, veterinärinspektör vid Livsmedels- verket.
En människa som smittas av rävens dvärgbandmask riskerar att drabbas av alveolär ekino- kockos, en allvarlig sjukdom där masken angriper inre organ. Risken att smittas bedöms dock vara mycket liten i dagsläget.
– I samband med det myndig- hetsgemensamma regerings- uppdraget som ska utreda konsekvenser av dvärgband- masksmittan kommer vi att
samla in ytterligare fakta och studera möjliga smittvägar via livsmedel närmare, det kan tänkas att vi får ompröva våra råd när bilden klarnar, säger Lars Plym Forshell.
OMÖJLIGT VETA NÄR MAN BLEV SMITTAD
Ofta konstateras sjukdom hos människa först efter flera år. Det är därför omöjligt att veta precis när och hur man blev smittad. Lars Plym Forshell berättar att betydelsen av smitta via livsmedel tonas ned utomlands. Det finns inga säkra bevis för att rävens dvärgbandmask kan smitta oss människor via livsmedel, men det är en riskfaktor vi måste räkna med, anser han.
ÄGGEN SYNS INTE
För att smittas krävs det att man får i sig parasitens ägg via munnen. Äggen, som inte är synliga för blotta ögat, sprids via den smittade rävens avföring.
Räven uträttar ofta sina behov högt, gärna ovanpå stubbar och stenar, vilka även fungerar som revirmarkörer. Av den anledningen är det mer troligt att avföring hamnar i skogen än ute på odlade fält. Vågar man ändå fortsätta att äta blåbär direkt från blåbärsriset eller matsäck i samband med svampplockningen? Ja, Livsmedelsverket menar att risken att smittas måste bedömas som mycket liten. Myndigheten vill ännu inte ge några
"Mer kunskap behövs innan vi kan ge rekommendationer"
Livsmedelsverket:
Lars Plym Forshell, veterinärinspektör, Livsmedelsverket
Foto: Henrik Witt, Scanpix Bildhuset
Ny kombinerad analys avseende tritrichomonas och giardia hos katt
Kronisk diarré
– ett besvärligt problem:
KRONISK DIARRÉ ORSAKAD AV parasiter är ett vanligt problem hos grupphållna katter.
SNABB OCH PRISVÄRD ANALYS. Enkel provtagning.
Avföringsprov skickas till SVA. Svar erhålls inom tre dagar.
PROVTAGNINGSINSTRUKTIONER och ytterligare info på www.sva.se/kattdiarre
särskilda rekommendationer.
– Det är för tidigt att säga innan vi vet i vilken utsträckning rävens dvärgbandmask är etablerad i landet. Vi får se vad de utökade undersökningarna från SVA visar på, säger Lars Plym Forshell.
Den som har bär i frysen, eller svamp hemma från förra årets skörd, kan alltså vara lugn. Risken att svenska bär och svampar skulle vara smittade bedöms som ytterst liten. Det gäller även svampar och bär som har importerats till Sverige från områden där smitta förekommer.
Om smittan däremot skulle visa sig vanlig i vissa områden, kan det bli aktuellt med särskilda rekommendationer vid hantering av bär och svamp därifrån. I länder där smittan är vanlig ges befolk- ningen råd om noggrann handtvätt efter kontakt med hundar som kan vara infekterade, och efter vistelse i skog och mark. De uppmanas även att koka eller mycket noggrant skölja bär och svamp.
Dvärgbandmaskens ägg dör vid kokning men överlever vanlig frysning.
HANDHYGIEN ALLTID VIKTIGT
Många oroliga människor har hört av sig till Livsmedelsverket och övriga myndigheter.
– Oavsett om det gäller rävens dvärgbandmask eller inte så är det att viktigt att tänka på sin handhygien i samband med att man ska äta. Handtvätt är att rekommendera, men har man inte tillgång till rent vatten kan handsprit eller våtservetter vara ett alternativ, säger Lars Plym Forshell.
Det har också förekommit farhågor om att rävens dvärgbandmask skulle kunna smitta via vattenflöden i naturen, ifall parasiten blir vanlig i Sverige. Livsmedelsverket menar dock att risken är ytterst liten även i detta sammanhang. Om avfö- ring från ett smittat djur skulle hamna i ett vatten- drag kan man nog utgå från att utspädningen av bandmaskägg i de allra flesta fall blir så stor att man inte smittas av att dricka vattnet.
Helena Ohlsson, informatör, SVA
SVA erbjuder vacciner från samtliga leverantörer på den svenska marknaden.
Du som är veterinär kan beställa dina vacciner direkt via SVA:s webbutik på www.sva.se. Vill du ha personlig service kan du precis som tidigare beställa per telefon: 018-67 43 00.
Överskottet från SVA:s vaccinförsäljning avsätts i en forskningsfond på SVA.
Komplett sortiment av vacciner hos SVA
SVAR SAMMA DAG!
PCR-analysen detekterar DNA från Anaplasma phagocytophilum, bakterien som kan orsaka granulocytär anaplasmos. Bakterie-DNA kan påvisas upp till 1,5 vecka efter att djuret börjat visa symtom. Analysresultatet är normalt klart redan samma dag som provet kommit in till SVA.
MER INFORMATION
För mer information om sjukdom, symtom och provtagning se www.sva.se
När du misstänker akut infektion med anaplasma på hund och häst och vill ha ett snabbt svar. Skicka ett EDTA-blodprov till SVA för PCR-analys!
Det kan vara anaplasmainfektion
STABEN FÖR MARKNAD OCH INFORMATION
besök. Ulls väg 2B post. 751 89 Uppsala telefon. +46 18 67 40 00 fax. +46 18 30 91 62 e-post. sva@sva.se webb. www.sva.se
2 0 2 0 6 6 2 0
