Oxie, 54:6. Utkantsområde till en boplats från äldre järnålder Skåne, Oxie socken, del av Oxie 54:6, Malmö kommun Thomas Andersson

Oxie 54:6l 1 UV SYD RAPPORT 2007:5

ARKEOLOGISK FÖRUNDERSÖKNING 2006

Oxie, 54:6

Utkantsområde till en boplats från äldre järnålder Skåne, Oxie socken, del av Oxie 54:6, Malmö kommun Thomas Andersson

Riksantikvarieämbetet

Avdelningen för arkeologiska undersökningar UV Syd

Odlarevägen 5, 226 60 Lund Tel. 046-32 95 00 Fax 046-32 95 39 www.raa.se/uv

© 2007 Riksantikvarieämbetet UV Syd Rapport 2007:5 ISSN 1104-7526

Kart- och ritmaterial Henrik Pihl Kart- och ritmaterial Henrik Pihl Kart- och ritmaterial

Layout Anita Esping Bodén Layout Anita Esping Bodén Layout

Tryck/Utskrift UV Syd, Lund, 2007 Tryck/Utskrift UV Syd, Lund, 2007 Tryck/Utskrift

Kartor ur allmänt kartmaterial, © Lantmäteriverket, 801 82 Gävle. Dnr L 1999/3

Innehåll

Sammanfattning 5 Inledning 5

Topografi , fornlämningsmiljö och tidigare undersökningar 6 Målsättning 8

Metod 8

Undersökningsresultatet 9 Åtgärdsförslag 11 Tabell ¹⁴C-analyser 11 Fyndtabell 11 Referenser 12

Administrativa uppgifter 13

Fig. 1. Utsnitt ur GSD-Röda kartan, Skåne län, med platsen för under sök ningen markerad. Skala 1:250 000.

Oxie 54:6l 5

Oxie 54:6

Utkantsområde till en boplats från äldre järnålder Thomas Andersson)

Sammanfattning

På grund av Malmö kommuns exploateringsplaner inom del av fast- igheten Oxie 54:6 genomfördes en arkeologisk förundersökning un- der hösten 2006. Förundersökningen har föregåtts av en arkeologisk utredning våren 2006, varvid det framkom ett 30-tal förhistoriska boplatslämningar i form av gropar, stolphål och härdar inom i hu- vudsak två ytor, en i den norra och en i den nordöstra delen av ex- ploateringsområdet. Endast lämningarna inom den nordöstra delen var av en sådan omfattning och karaktär att de bedömdes motivera en förundersökning.

Förundersökningen resulterade i att ytterligare boplatslämningar från äldre järnålder framkom inom undersökningsytan. Dessa utgjor- des av gropar och härdar samt stolphålen efter en mindre byggnad.

Anläggningarnas spridningsbild antyder att boplatslämningarna är belägna på utkanten till en större boplats, som har sin huvudsakliga utbredning norrut.

Undersökningsresultatet motiverar inte några ytterligare antikva- riska åtgärder inom exploateringsområdet.

Inledning

Med anledning av Malmö kommuns exploateringsplaner inom del av Oxie 54:6, Malmö kommun, har Riksantikvarieämbetet, Avdelning- en för arkeologiska undersökningar UV Syd, företagit en arkeologisk förundersökning inom fastigheten hösten 2006. Förundersökningen har föregåtts av en utredning inom det 18 ha stora exploateringsom- rådet under våren 2006, varvid det framkom förhistoriska boplats- lämningar, som motiverade en förundersökning av en ca 20 000 m² stor undersökningsyta inom den nordöstra delen av exploateringsom- rådet. Boplatslämningarna utgjordes bl.a. av härdar, gropar och ett mindre långhus. Daterande fyndmaterial antydde att boplatslämning- arna härrör från äldre järnålder och spridningsbilden pekade mot att de ingår i ett utkantsområde till en betydligt större boplats norrut.

Undersökningen bekostades av Malmö kommun, Fastighetskonto- ret och ansvarig för undersökningen var Thomas Andersson.

Topografi , fornlämningsmiljö och tidigare undersökningar

Det aktuella exploateringsområdet är, i enl. med Lantmäterikartorna, belägen inom ”norre vång” i Toarps by, invid gränsen mot Oxie, cirka 100 meter norr om Toarp och ungefär 500 meter öster om Oxie (fi g.

2). Ett par hundra meter ytterligare åt öster har Sege å sitt lopp.

Utredningsområdet utgör ett låglänt och tämligen fl ackt terrängav- snitt med höjdlägen åt norr och söder. Områdets nordgräns berör den södra slänten till en markant höjdrygg och mot söder stiger terrängen mot backen invid Toarps by. I öster planar marken ut mot Sege å.

Centralt inom området fi nns ett fl ackt höjdläge som i väster gränsar mot befi ntlig villabebyggelse.

Det omgivande landskapet är kraftigt kuperat och den fl acka kust- zonen övergår här i det så kallade ”inre backlandskapet”. Trakten är rik på fornlämningar och det mest markanta inslaget utgörs av ett stort antal gravhögar, varav de stora och högt belägna ”Kungshö- garna” utgör ett manifest inslag.

Det har företagits ett stort antal arkeologiska undersökningar i Malmöregionen i samband med stadsbebyggelsens expansion. Stora markytor främst söder och öster om staden har tagits i anspråk för nya stadsdelar och industriområden. Detta har efterhand givit en bild av ett intensivt utnyttjat landskap under stora delar av förhistorien.

De omfattande undersökningar som Öresundsförbindelsen med yttre ringvägen medförde, kompletterade de tidigare erhållna resultaten.

Undersökningarna gav ett tvärsnitt genom bygden och erbjöd unika möjligheter till studier av de förhistoriska bosättningarnas anpassning över tiden till ett varierat landskap (Björhem 2001 och 2003).

Fram tonar bilden av en bebyggelse som under yngre bronsålder/

äldre järnålder varit utspridd i landskapet. Något århundrade före Kristi födelse upphörde bosättningarna i zonen närmast kusten och omlokaliserades till det kustnära inlandet och vid Sege å i norra delen av undersökningsområdet. Även vid Fredriksberg i det yttre back- landskapet framträder rikligt med boplatslämningar. Boplatserna som i fl era fall uppvisar spår efter hägnader ligger oftast inte på samma plats som i föregående tidsavsnitt och någon form av lokal omstruk- turering kan anas. Under 300-talet AD sker en koncentration av be- byggelsen till ett fåtal platser där ett par kommunikationsleder up- penbarligen spelar en lokaliserande roll. Under yngre järnålder dyker grophusen upp och antalet lokaler ökar inom det inre kustnära inlan- det och i yttre backlandskapet. Bebyggelsen tycks ha varit lokaliserad till samma platser fram till vikingatidens slut då de medeltida byarna uppstår som regionala centra i landskapet.

Vid Lockarp genomfördes undersökningar 1997 i projektet Öre- sundsförbindelsens regi, Lockarp 7D och E (Nord & Sarnäs, 2005).

Undersökningarna resulterade i omfattande bebyggelselämningar från äldre järnålder, främst från slutet av förromersk järnålder� äldre romersk järnålder. Bebyggelselämningarna låg i de yttre delarna av den kraftigt förtätade samtida bebyggelsen inom Bageritomten och utgör troligen en perifer del av denna.

Även inom Öresundsförbindelsens etapp Lockarp 7B framkom be- byggelselämningar från äldre järnålder (Eliasson & Kishonti, 2003).

Förutom brunnar, lertäkter och gropar från tidsperioden yngre brons- ålder/förromersk järnålder, som vittnar om permanent bebyggelse re- dan då, påträffades gårdslämningar med tillhörande hägnader från romersk järnålder.

Oxie 54:6l 7 Fig. 2. Förundersökningsområdet inlagt på utdrag ur fastighetskartan. Skala 1:10 000.

Vid Fredriksberg, inom etappen Fredriksberg 13 A, B och D, fanns rikligt med bebyggelselämningar från förromersk järnålder främst i form av gropar (Björhem m. fl . 2005). Boplatslämningarna var kon- centrerade kring ett kulturlager i anslutning till ett våtmarksområde.

De yngsta dateringarna är från övergången mellan förromersk och romersk järnålder. Från samma period har även rester efter metall- hantering påträffats.

I Oxieområdet fanns en omfattande bebyggelse redan under yngre järnålder vid Fredriksberg. Bebyggelseenheten är belägen i skärnings- punkten mellan vägen som går mellan Trelleborg och Uppåkra och en av vägarna som i öst-västlig riktning går in i Oxie by (Björhem 2001 och Jönsson & Brorsson 2003). Bebyggelsen, som har sina rötter i yngre bronsålder, har förtätats under yngre romersk järnålder för att sedan minska under vikingatid, då Oxie etableras som ett lokalt och regionalt centrum.

Ortnamnet Oxie kan härledas från 1100-talet , då det skrevs ”oshæ- gu” och är sammansatt av ”os”, troligen i betydelsen källsprång, och efterledet ”hægu” i betydelsen hög, dvs. mindre förhöjning eller grav- hög (Pamp 1983). Orten nämns som ”kungelev” i Kongelevslistan i

”Kong Valdermars Jordebog” från 1200-talet (Jönsson & Brorsson 2003:147). Oxie har även varit tingsplats och häradscentrum.

Etablerandet av kungelev var sannolikt ett sätt för kungamakten att snabbt stärka sina positioner i Skåne vid slutet av 900-talet och i början av 1000-talet. I Oxie anläggs en kungsgård vid 1000-talets första hälft.

Samtidigt etableras en omfattande grophusbebyggelse, i första hand norr om kyrkan. Grophusen har anlagts efter en bestämd plan och har haft många olika funktioner, såsom vävstugor och smedjor (ibid:202f).

Vid slutet av 1000-talet förefaller Oxie som kungelev delvis ha förlorat i betydelse. En av orsakerna kan vara att en ny kunglig för- valtningsstruktur med riksborgar och kungliga residensstäder inför- des. En del av de kungliga och kyrkliga administrativa funktionerna koncentrerades till ett fåtal platser, exempelvis Lund, Helsingborg och Tumatorp (ibid).

Målsättning

Målsättningen med förundersökningen var att, i anslutning till inten- tionerna i Länsstyrelsens kravspecifi kation, klargöra fornlämningens bevarandestatus, utbredning, innehåll och datering. Vidare var syftet att analysera och värdera fornlämningens innehåll och vetenskapliga potential för att kunna motivera en eventuellt kommande slutunder- sökning. Resultatet skall också ligga till grund för Länsstyrelsens vi- dare hantering av ärendet.

Metod

Inom förundersökningsytan schaktades ca 1 000 m^2, fördelade på två sammanhängande ytor, med tillhjälp av bandburen grävmaskin.

Ytorna var belägna centralt inom området, i anslutning till platsen med den högsta anläggningstätheten samt vid en stolphålsförekomst, som kanske kunde antyda närvaron av ett långhus. Vidare togs två kompletterande sökschakt upp för att möjliggöra en avgränsning av fornlämningen åt nordväst och sydväst.

Oxie 54:6l 9

Vid schaktningsarbetena genomfördes en metalldetektering för att klargöra förekomsten av metallfynd och möjliggöra en bedömning av kostnaden för metallkonservering inför en eventuell slutundersök- ning.

Framkomna anläggningar metalldetekterades också i ytan. Ett ur- val av anläggningarna undersöktes med avseende på daterande fynd och träkolsprover. Kostnadsberäkningen inrymmer fyra ¹⁴C-analyser med vidhängande vedartsanalys.

En dag var avsatt för analys av makroprover. På så sätt kunde förutsättningarna bedömas för att påträffa bevarade sädeskorn, fröer etc. i en eventuellt kommande slutundersökning. Utifrån bevarat fos- silt växtmaterial är det då möjligt att åstadkomma en bild av odlings- och växtmiljön på platsen.

Inmätningen av anläggningar skedde med totalstation, och regi- strering och bearbetning görs i dokumentationsprogrammet Intrasis.

Undersökningsresultatet

I kapitlet ”Arkeologisk potential” i undersökningsplanen konstatera- des inledningsvis att den aktuella boplatsen sannolikt utgör en mot- svarighet till de boplatser i Fredriksbergs- och Segeåregionen, som omlokaliserats från det kustnära inlandet till det yttre backlandskapet under äldre järnålder (se ovan).

I samma kapitel omnämns också att det i den kustnära bygden i Malmöområdet fi nns lämningar som tyder på att vissa boplatser från förromersk och romersk järnålder varit säte för en lokal elit. Som exempel nämns en boplats från Hyllie med över 50 meter långa hus. I anslutning till en intilliggande något äldre bebyggelselämning påträf- fades offergåvor bl. a. i form av vapen från förromersk eller äldre ro- mersk järnålder (Vetenskapligt program, 2001). I kapitlet konstateras att den nu aktuella boplatsens belägenhet, invid de båda maktcentra från yngre järnålder/tidig medeltid i Toarp och Oxie, gör tanken på att även denna kan ha utgjort säte för en lokal elit ytterst rimlig.

Vad det gäller inriktningen på undersökningar med lämningar från äldre järnålder understryks det i det vetenskapliga programmet för UV Syd vikten av studier med fokus på regional variation i bl. a. för- sörjningsstrategier, sociala och ekonomiska strukturer, interregionala kontakter, etc. (Vetenskapligt program 1999). Det betonas att denna inriktning är väsentlig inom ramen för kommande linjeprojekt, men att även enstaka mindre undersökningar kan lämna bidrag till detta i skuggan av de stora projekten.

Inom de uppschaktade ytorna framkom sammanlagt 29 anlägg- ningar, vilka utgjordes av nio stolphål, två härdar och arton gropar (fi g. 3). Sex av stolphålen ingick i en mindre huskonstruktion som var ca 6,70 meter lång och 1,80 bred. Den inre konstruktionen bestod av stolphålen efter tre par parställda stolpar som burit taket. Husläm- ningen saknade visserligen helt spår efter väggar, men gissningsvis bör byggnaden ursprungligen ha varit ca 9 x 4-5 meter stor. En motsva- rande huskonstruktion från Fosie IV har daterats till äldre järnålder (Björhem & Säfvestad 1993, sid. 188 f).

Groparna, som var koncentrerade till den östra delen av förun- dersökningsytan, var mellan 5 och 1 meter stora i ytan och som mest ca 0,8 meter djupa. Fyllningen utgjordes av humös, lerig silt med ett varierat inslag av sot och träkol. Fyndmaterialet bestod i huvudsak av

drygt 1,5 kg keramik av äldre järnålderskaraktär. Neolitikum gjorde sig påmint, förutom genom fl intavslag i matjordsskiktet, också genom spridda fynd av avslag och av en tunnbladig yxa i en groparna (Anl.

258, fnr 4).

Från två av stolphålen i huset, från en härd samt från en av gro- parna tillvaratogs träkol för ¹⁴C-analys (se tabell sid. 11). Träkols- dateringarna från härden och från gropen (A 3479 resp. A 402) kan båda hänföras till förromersk järnålder (1sigma 400-200 BC, resp.

390-200 BC), vilket överensstämmer väl med keramikfyndens date- ring till äldre järnålder. Träkolsdateringarna från de båda stolphålen i huset (A 512 och A 542) landade i tidigneolitikum respektive sen- neolitikum/äldre bronsålder (1sigma 3640-3520 BC, resp. 1890-1760 BC). Huset är typologiskt daterat till äldre järnålder, vilket förefaller rimligt med hänsyn till fornlämningsbilden i övrigt på boplatsen.

Spridningsbilden av boplatslämningarna visar tydligt att de har sin fortsättning norrut, utanför undersökningsområdet upp på ett större höjdläge.

För att återknyta till de inledande frågeställningarna fi nns det inte något i undersökningsresultatet, som kan belysa dessa. Ingenting i fyndmaterialet tyder på närvaron av en elit, eller kan påvisa interregi- onala kontakter, etc., utan fynden ger snarare intryck av att ingå i ett gängse boplatsmaterial. Tyvärr visade sig jordproverna inte innehålla någon information som skulle kunna ge någon belysning åt frågeställ- ningar kring exempelvis ekonomi och försörjning.

Fig. 3. Undersökningsområdet med schakt och anläggningar.

Oxie 54:6l 11

Sammanfattningsvis bekräftar resultatet av förundersökningen den bild, som redan utredningen gav, av boplatslämningen som ett ut- kantsområde till en betydligt större boplats från äldre järnålder, vilken har sin huvudsakliga utbredning norrut, på ett höjdläge med milsvid utblick över bl. a. Sege ås dalgång. Vid en eventuell fortsatt framtida exploatering av boplatsen, när de mera centrala delarna kan bli ak- tuella, kan möjligen tillfälle ges att återkomma till de övergripande frågeställningarna.

Åtgärdsförslag

Eftersom undersökningsområdet sannolikt utgör ett utkantsområde till en större boplats skulle en slutundersökning troligen inte bidra med mer kunskap i de frågeställningar som presenteras ovan. Således föreslås inga ytterligare antikvariska åtgärder inom exploateringsom- rådet.

Tabell

¹⁴

C-analyser

Lab. nr Anl. Anl. typ Material ¹⁴C-ålder BP Kal. 1 sigma Kal. 2 sigma Ua-28162 402 grop träkol 2 245 ±40 390-350 BC (21,9%)

300-210 BC (46,3 %)

400-200 BC (95,4%)

Ua-28163 347 härd träkol 2260±40 400-350 BC (29,1%) 290-230 BC (39,1%)

400-350 BC (34,7%) 290-230 BC (39,1%) 400-340 BC (34,7%) 330-200 BC (60,7%) Ua-28164 512 stolphål träkol 4790±40 3640-3620 BC (10,3%)

3600-3520 BC (57,9%)

3660-3510 BC (92,0%) 3430-3380 BC (92,0%) Ua-28165 542 stolphål träkol 3500±40 1890-1760 BC (68,2%) 1940-1730 BC (93,4%) 1710-1690 BC (2,0%)

Fyndtabell

LUHM nr 31592

Fynd nr Anl. nr Typ Antal Vikt Övrigt

1 402 Keramik 77 1447 Äldre järn-

ålder

2 402 Flinta 5 131

3 357 Keramik 9 107 Äldre järn-

ålder

4 258 Flintyxa 1 110 Senneoliti-

kum

5 258 Flintavslag 4 41

6 258 Keramik 8 42 Förhistorisk

Referenser

Andersson, T. Manus under arbete.

Björhem, B., Carlsson, M.& Svahn, B. 2005. Öresundsförbindelsen.

Fredriksberg 13A�D. Rapport över arkeologisk slutundersökning.

Rapport nr 23/24. Malmö Kulturmiljö.

Björhem, N. & Säfvestad, U. 1993. Fosie IV. Bebyggelsen under brons- och järnålder. Malmöfynd 6. Malmö Museer.

Björhem, N. 2001. En (för)historisk väg. Kommunikation i tid och rum red. L. Larsson. University of Lund, Institute of Archaeology, Report Series No. 82. Lund: Lunds universitet..

–, 2003. The Development of Iron Age Construction in the Malmö Area. Centrality – Regionality. The Social Structure of Southern Sweden during the Iron Age. Uppåkrastudier 7. Acta Archaeolo- gica Lundensia Series in 8º, No. 40. Stockholm: Almqvist & Wik- sell International.

Eliasson, L. & Kishonti, I. 2003. Öresundsförbindelsen. Lockarp 7B. Rapport över arkeologisk slutundersökning. Rapport nr 17.

Malmö Kulturmiljö.

Jönsson, L & Brorsson, T. 2003. Oxie i sydvästra Skåne. En plats med Centrala funktioner. Se: Anglert, M & Thomasson, J. (red.).

2003.

Nord, J. & Sarnäs, A. 2005. Öresundsförbindelsen. Lockarp 7D�E.

Rapport över arkeologisk slutundersökning. Rapport nr 18. Malmö Kulturmiljö.

Pamp, B. 1983. Ortnamn i Skåne. Stockholm.

Vetenskapligt program för Malmö Kulturmiljö. Den arkeologiska verksamheten. Malmö Kulturmiljö 2001.

Vetenskapligt program för UV Syd 1999–2002. Riksantikvarieäbe- tet. Avndelningen för arkeologiska undersökningar. UV Syd, Rap- port 1999:35

port 1999:35 port

Oxie 54:6l 13

Administrativa uppgifter

Riksantikvarieämbetets dnr: 422-2373-2006.

Länsstyrelsens dnr och datum för beslutet: 431-26805-06, 2006-07-17.

Projektnummer: 1420596.

Undersökningstid: 19–25 september 2006.

Projektgrupp: Thomas Andersson och Håkan Aspeborg.

Exploateringsyta: ca 180 000 m². Undersökt yta: ca 1 000 m².

Läge: Ekonomiska kartan, blad 2C 2g, edition 1, x 6160 y 1330.

Koordinatsystem: Rikets.

Koordinater för undersökningsytans sydvästra hörn: x 6160,95 y 1330,27.

Dokumentationshandlingar som förvaras i Antikvarisk-topografi ska arkivet (ATA), RAÄ, Stockholm: Digitalt dokumentationsmaterial för

intrasisprojekt S2006:039 samt två profi lritningar skala 1:20.

Fynd: Fnr 1–6, med LUHM nr 31592 kommer efter avslutad material- bearbetning att förvaras i Lunds Historiska Museum, LUHM.

UV Syds rapportserie 2007

1. Huseby. Skatelövs sn. Småland FU Bengt Söderberg

2. Utredning i Örja kyrkby. FU Katalin Schmidt Sabo

3. Vägdragning i Södra Vallåkra. Kvistofta sn. FU Katalin Schmidt Sabo

4. Asmundtorp 29:3. FU Tyra Ericson 5. Oxie 54:6. FU

Thomas Andersson