MARGARETA JOHANSSON
|
TINA MODIN PETER BERGVALL–
VIRTANEN|
LARS HAGBERGFysisk aktivitet, matvanor och
övervikt i Örebro län
orebro.qxd 07-12-14 14.46 Sida 1
Förord
Överviktsproblematiken och därmed även fysisk aktivitet och matvanor är högt upp på den folkhälsopolitiska agendan. Med denna rapport vill vi ge ett samlat underlag för hur det ser ut i befolkningen i Örebro län. Förutom beskrivningar av levnadsvanor avseende mat och fysisk aktivitet samt förekomst av övervikt och fetma, visas hur dessa samvarierar med livsvillkor, hälsa och vårdbehov.
Många beslutsfattare och aktörer kan påverka utvecklingen inom detta område. Rapporten är tänkt att kunna utgöra underlag inför politiska beslut, men också vara av intresse för aktörer i länet som arbetar med att stödja goda vanor i befolkningen.
Rapporten bygger på Samhällsmedicinska enhetens undersökningar Liv & hälsa 2004 och Liv
& hälsa ung 2005. Dessa beskriver livsvillkor, levnadsvanor och hälsa bland vuxna respektive skolungdomar i högstadiet och gymnasiet.
Folkhälsoenheten vid Örebro läns idrottsförbund och Samhällsmedicinska enheten inom Örebro läns landsting, har under många år samverkat kring att främja fysisk aktivitet i Örebro län. Den här rapporten är en del i detta samarbete.
Sammanfattning
Sverige har under en lång period haft en positiv hälsoutveckling och många sjukdomstillstånd har minskat i omfattning, men det finns även ett antal hälsoproblem som blivit vanligare.
Bland annat ökar omfattningen av sjukdomar som är relaterade till fysisk inaktivitet, ohälsosamma matvanor samt övervikt och fetma.
De senaste decenniernas förändringar av matvanor och minskad fysisk aktivitet har resulterat i en fördubbling av andelen vuxna med fetma jämfört med 1980. Bland barn och ungdomar är ökningstakten än högre. Ökningen av övervikt och fetma och relaterade sjukdomar drabbar socioekonomiska grupper i olika hög grad. Trenden är att skillnaderna ökar.
Utifrån undersökningarna Liv & hälsa 2004 (18–84 år) och Liv & hälsa ung 2005 (skolår 7 och 9 samt årskurs 2 på gymnasiet) presenteras i denna rapport data om fysisk aktivitet och mat samt förekomsten av övervikt och fetma i Örebro län. Därtill finns en översikt om sambandet mellan levnadsvanor och hälsa samt forskningsresultat om metoder att påverka dessa levnadsvanor.
Stora delar av befolkningen är ur hälsosynpunkt otillräckligt fysiskt aktiv. Det gäller äldre i större grad än yngre och flickor/kvinnor i större utsträckning än pojkar/män. En av tre flickor och en av fyra pojkar definieras som fysiskt inaktiv (tränar mindre än två gånger per vecka).
10 procent av alla ungdomarna och 25 procent ungdomar med fetma rör sig nästan inte alls på sin fritid. Var sjätte vuxen är helt eller nästan helt fysiskt inaktiv på sin fritid. Fysisk
inaktivitet är dubbelt så vanlig bland lågutbildade jämfört med högutbildade.
Naturen är en viktig resurs för rekreation och fysisk aktivitet, som tyvärr många inte utnyttjar.
Hälften av den vuxna befolkningen är sällan eller aldrig i naturen och bland ungdomar är det mindre än var fjärde som vistas i naturen varje vecka.
Pojkar/män har sämre matvanor än flickor/kvinnor. Det saknas dock underlag för att beskriva hur stor andel av befolkningen som har bra respektive dåliga matvanor. Lägst intag av frukt och grönsaker har pojkar och yngre män. Pojkar äter dessutom oftare snabbmat, godis, läsk och snacks än flickor. Matvanor är starkt relaterade till socioekonomiska faktorer. Hos personer med låg utbildningsnivå samt bland arbetslösa och deras barn är det särskilt vanligt med ogynnsamma matvanor.
Hälften av den vuxna befolkningen har övervikt eller fetma. Övervikt är något vanligare bland män medan fetma är något vanligare bland kvinnor. Bland pojkar är 17 procent överviktiga eller har fetma och bland flickor är det 11 procent. Ungdomar som bor med endast en förälder eller med arbetslösa föräldrar är i större utsträckning överviktiga/feta. Hos vuxna är övervikt och fetma dubbelt så vanlig bland lågutbildade jämfört med högutbildade.
I länet finns det cirka 150–200 ungdomar på högstadiet och gymnasiet samt 8 000 vuxna som har särskilt stor risk för ohälsa genom att de både är fysiskt inaktiva och har fetma.
Personer som är fysiskt aktiva skattar i större utsträckning än inaktiva sin hälsa som bra och personer som är normalviktiga skattar sin hälsa som bra i större utsträckning än de med fetma.
Det är särskilt tydligt bland kvinnor. Säkerligen finns flera orsaker. Fysisk aktivitet och
normalvikt främjar god hälsa samtidigt som ohälsa kan leda till fysisk inaktivitet och övervikt.
Det finns ett stort antal patienter i vården som behöver ändra levnadsvanor som en del i behandlingen av sina medicinska problem. Bara en liten del av dem säger sig ha fått råd om mat och fysisk aktivitet. Sedan undersökningen gjordes år 2004 har dock hälso- och
sjukvården ökat insatserna för att främja goda levnadsvanor, t.ex. genom införandet av fysisk aktivitet på recept.
För att främja goda levnadsvanor avseende mat och fysisk aktivitet behövs insatser på alla nivåer i samhället. Arbetet bör vara strategiskt, långsiktigt och kunskapsbaserat.
Levnadsvanor är individens eget val, men det finns strukturella faktorer som har betydelse för individens förutsättningar att göra hälsofrämjande val. Goda förutsättningar finns när
kunskapen är tillräcklig och när påverkan (t.ex. marknadsföring) och den omgivande miljön stödjer hälsofrämjande val.
Det finns effektiva och vetenskapligt utvärderade metoder att påverka människors
levnadsvanor avseende mat och fysisk aktivitet. En viktig aktör är den offentliga sektorn och här är exempel på insatser som kan utvecklas ytterligare:
− Skolbaserade metoder som involverar hela skolans miljö, innehåller många olika komponenter, är långsiktiga och involverar föräldrarna som har påverkan på barns och ungdomars levnadsvanor.
− Sjukvården har goda förutsättningar att påverka patienter som har förhöjd risk för ohälsa. Det kan göras med individuellt anpassade metoder som rådgivning, motivationssamtal, beteendemodifierande metoder samt tränings- och matlagningsgrupper.
− Statens, landstingets och kommunernas stöd till föreningslivet möjliggör att den ideella idrottsrörelsen kan utveckla sin verksamhet för att erbjuda nya grupper som vill ägna sig åt fysisk aktivitet, meningsfulla fritidsaktiviteter och delta i en social
gemenskap. Idrottslyftet skapar dessutom bra möjligheter att hitta samverkansformer mellan skolan och idrottsföreningar.
− Maten inom all offentlig verksamhet bör vara näringsriktig och väl anpassad till gästens behov. En stimulerande måltidsmiljö är också viktig för att främja matglädje och goda matvanor.
− Arbetsgivare inom offentlig sektor kan vara föredömen i hur goda levnadsvanor kan främjas på arbetsplatsen.
Innehållsförteckning
Begrepp och definitioner ... 1
1. Bakgrund... 2
2. Metoder ... 6
3. Fysisk aktivitet... 9
3.1 Utgångspunkter ... 9
3.2 Barn och ungdomar ... 11
3.3 Vuxna ... 16
3.4 Sammanfattning ... 19
4. Matvanor... 21
4.1 Utgångspunkter ... 21
4.2 Barn och ungdomar ... 22
4.3 Vuxna ... 28
4.4 Sammanfattning ... 30
5. Övervikt och fetma... 32
5.1 Utgångspunkter ... 32
5.2 Barn och ungdomar ... 33
5.3 Vuxna ... 34
5.4 Sammanfattning ... 37
6. Fysisk aktivitet, övervikt och hälsa... 38
6.1 Sammanfattning ... 41
7. Fysisk aktivitet, matvanor och övervikt i hälso- och sjukvården ... 42
7.1 Utgångspunkter ... 42
7.2 Fysisk aktivitet och övervikt i en patientgrupp ... 42
7.3 Insatser i hälso- och sjukvården ... 43
7.4 Sammanfattning ... 44
8. Interventionsmetoder... 45
9. Diskussion ... 49
10 Referenser ... 52
Begrepp och definitioner
BMI
Enlig WHO [1] är normalvikt definierat som BMI (body mass index) 18,5–24,9 för personer mellan 18 till 64 år. BMI beräknas som vikten i kg dividerat med längden i meter i kvadrat.
BMI
Undervikt < 18,5
Normalvikt 18,5–24,9
Övervikt 25,0–29,9
Fetma 30,0–34,9
Svår fetma 35,0–39,9
Mycket svår fetma ≥ 40 Iso-BMI
För barn och ungdomar mellan 2 och 18 år har ålderskorrigerade BMI-kurvor tagits fram och kan användas som komplement till barn- och skolhälsovårdens längd- och viktkurvor. Det är inte helt utan problem eftersom BMI varierar med kroppsproportionerna och därmed också med ålder och pubertetsgrad. Iso-BMI är ett jämförelsemått där man räknat ut vad barns och ungdomars BMI skulle motsvara hos en vuxen. Enligt detta mått definieras övervikt och fetma på samma sätt som hos vuxna, d.v.s. övervikt motsvaras av iso-BMI över 25 och fetma av iso-BMI från 30 [2].
Fysisk aktivitet
Fysisk aktivitet definieras enligt Statens folkhälsoinstitut [3] som all typ av rörelse som innebär ökad energiomsättning. Detta innebär all typ av muskelaktivitet, exempelvis trädgårds- och hushållsarbete, fysisk belastning i arbete och friluftsliv. Huvuddelen av vår veckoförbrukning av energi beror för de flesta på någon form av fysisk aktivitet som inte har med schemalagd motion att göra. Den vardagliga fysiska aktiviteten är till exempel att promenera eller cykla till jobbet, ta trapporna i stället för hissen, arbeta i trädgården eller ha ett fysiskt krävande arbete [4].
Motion
Motion definieras som medveten fysisk aktivitet med viss avsikt, som görs för ökat
välbefinnande, en framtida bättre hälsa och för att det är roligt och skönt att röra på sig [4].
Träning
Träning i sin tur har som klar och tydlig målsättning att öka prestationsförmågan i olika typer av fysisk aktivitet, företrädesvis inom idrotten. Fysisk träning kan även ha till syfte att
förbättra eller behålla en viss funktion, att bevara en god aktivitetsnivå för att klara livets dagliga aktiviteter eller att träna i förebyggande syfte för att minska risken för sjukdomar och skador [4].
1. Bakgrund
Livslängden har ökat i Sverige, men däremot inte antalet år med full hälsa. Något mer än tre fjärdedelar av befolkningen anser sig ha en god hälsa, män i större omfattning än kvinnor [5].
Trots den i stort sett gynnsamma hälsoutvecklingen finns det sjukdomsgrupper som ökar i omfattning. Mest oroande är ökningen av fetma och därmed sammanhängande
följdsjukdomar, inte minst det metabola syndromet och typ 2-diabetes (icke insulinberoende diabetes), vilka i sin tur bidrar till hjärt-kärlsjukdomar.
I Sverige har andelen vuxna med fetma fördubblats sedan 1980. I dag är över hälften av männen och en tredjedel av kvinnorna överviktiga eller feta [6]. Beträffande barn har förekomsten av övervikt och fetma ökat mellan två och fem gånger sedan mitten av 1980- talet. Olika studier visar att 15–20 procent av barnen är överviktiga och 1–5 procent har fetma [7].
Den tekniska utvecklingen och en allt mer global livsmedelsproduktion i kombination med ekonomisk tillväxt har bidragit till minskad fysisk aktivitet och förändrade matvanor.
Bilismens framväxt, TV:s och datorns intåg och automatiseringen i arbetslivet har lett till minskad energiförbrukning. För att få tillräckligt med fysisk aktivitet måste de flesta kompensera detta med motionsinsatser på fritiden, vilket kräver en medveten och aktiv handling från individen.
Inom EU har varje person i snitt tillgång till 3 500 kcal mat dagligen, men behovet uppgår endast till i snitt drygt 2 000 kcal. Ökad tillgång till mat i kombination med sjunkande priser och högre inkomster bidrar till överkonsumtion av livsmedel. På 8 år har det genomsnittliga energiintaget ökat med 100 kcal per dag, vilket motsvarar 4–5 kg fettväv per år [8].
Fysisk aktivitet hos barn bidrar till en god fysisk utveckling, upprätthållande av energibalans, välbefinnande, benhälsa och rörlighet. Samtidigt är fysisk aktivitet viktig för lek och
rekreation, inlärning av motoriska och sociala färdigheter samt utvecklande av perception och kreativitet [9]. Dessutom kan en bra grund för hälsa som vuxen skapas genom goda
levnadsvanor under uppväxten. Fysisk aktivitet under ungdomsåren ökar insulinkänsligheten, ökar syreupptagningsförmågan, minskar risken för övervikt och typ 2-diabetes samt minskar frakturrisken senare i livet [10].
Ohälsokonsekvenser och samhällskostnader
Ohälsa relaterad till dåliga matvanor, fysisk inaktivitet och övervikt berör främst hjärt- kärlsjukdomar, cancer och diabetes, men även den psykiska hälsan och livskvaliteten
påverkas [11]. 80 procent av hjärt-kärlsjukdomar, 90 procent av typ 2-diabetes och 30 procent av alla cancersjukdomar kan förebyggas genom bättre matvanor, rökstopp och tillräckligt med fysisk aktivitet [12].
Fysisk inaktivitet uppskattas stå för 6 respektive 3 procent av den totala sjukdomsbördan bland män och kvinnor i Sverige [13]. Enligt WHO orsakar fysisk inaktivitet 6 procent av dödsfallen för män och 7 procent för kvinnor i industrialiserade länder [12]. Av de tio största enskilda riskfaktorerna för sjuklighet och död är fem direkt relaterade till matvanorna [12].
Av ett stort antal orsaker anses kostrelaterade faktorer stå för nästan 10 procent av den totala sjukdomsbördan – inklusive övervikt (3,7 procent), låg frukt- och grönsakskonsumtion (3,5 procent), hög konsumtion av mättat fett (1,1 procent).
Det är svårt att beräkna samhällets samlade kostnader för ogynnsamma levnadsvanor. I fyra olika studier har beräknats att 0,4–5 procent av sjukvårdskostnaderna beror på fysisk
inaktivitet. De största samhällskostnaderna finns antagligen inom andra områden [14–17], som förlorad produktion beroende på dålig hälsa eller förtidig död. Det finns tre studier som visar att de direkta sjukvårdskostnader som associeras med fetma och övervikt är 1,5–3,3 procent [18–20]. En samlad bedömning av internationella studier av hälso- och sjukvårdens kostnader indikerar att de direkta sjukvårdskostnaderna för övervikt och dålig kost utgör omkring 2 procent av de totala utgifterna för hälso- och sjukvården. Detta motsvarar en kostnad på cirka 3 miljarder kronor per år i Sverige [21]. Därtill kommer indirekta kostnader p.g.a. sjukfrånvaro och förtidspensioner som är minst lika höga som de direkta
sjukvårdskostnaderna.
Jämlikhet i hälsa
Hälsan är hög men ojämnt fördelad i befolkningen. Det beror mer på olika livsvillkor och levnadsvanor än genetiska faktorer. Samhällets struktur kan också i sig vara den negativa faktor som utlöser ohälsa. Därmed är utvecklingen av hälsan något som är en samhällelig angelägenhet. Varje individ måste ges möjligheter att nå den hälsa som är individuellt möjlig.
För att det ska kunna ske krävs en samhällsmiljö och en samhällsstruktur som är hälsovänlig för alla, men också särskilt stöd åt vissa individer och grupper i samhället. Samhället bör agera för att kompensera de individer som fått en sämre start i livet. Eftersom skillnader i hälsa följer mycket tydliga sociala mönster, så beror inte olikheter i hälsa främst på individers medvetna val av livsstil [11].
Fetma och fetmarelaterade sjukdomar är bland de socialt mest ojämnt fördelade
ohälsotillstånden både hos barn och vuxna och trenden är att de sociala skillnaderna ökar. Alla åtgärder som kan förbättra matvanor och öka den fysiska aktiviteten bland socioekonomiskt svaga grupper har därmed stor potential att minska ojämlikheten i hälsa [6].
Mål för folkhälsan
Riksdagen har beslutat om nationella mål för folkhälsan [11]. Det övergripande målet är att skapa samhälleliga förutsättningar för en god hälsa på lika villkor för hela befolkningen.
Vidare sägs att utgångspunkten för allt folkhälsoarbete ska vara människors lika värde. Den rådande ojämlikheten mellan olika grupper i befolkningen måste motverkas. Barns,
ungdomars, äldres och invandrares förutsättningar att på lika villkor utveckla och bibehålla en så god hälsa som möjligt bör särskilt uppmärksammas. Målen är indelade i elva målområden som berör struktur, miljö och levnadsvanor. Målområde 9 handlar om ökad fysisk aktivitet och målområde 10 om goda matvanor och säkra livsmedel. Därtill berörs även målområde 6 med mål om en mer hälsofrämjande hälso- och sjukvård.
Inom varje målområde har delmål och indikatorer definierats som ska ligga till grund för att följa upp att målen uppfylls. Målen för fysisk aktivitet är:
− Öka andelen friska vuxna som är aktiva minst 30 minuter på minst måttlig nivå varje dag eller sammanlagt minst 3,5 timmar per vecka.
− Öka andelen friska barn som är fysiskt aktiva minst 60 minuter på minst måttlig nivå varje dag eller sammanlagt minst 7 timmar per vecka.
− Minska andelen barn och vuxna med en stillasittande livsstil.
Avseende målområdet för goda matvanor föreslås att samhället ska utformas så att det är enkelt att ha goda matvanor för alla grupper i befolkningen. Det är viktigt att påverka utbud,
tillgänglighet och efterfrågan av livsmedel. Erfarenheter visar att människor betydligt oftare gör hälsosamma val om den omgivande miljön stödjer dem i detta.
Målen för goda matvanor är:
− Öka konsumtionen av frukt och grönsaker.
− Öka konsumtionen av nyckelhålsmärkt mat.
− Minska konsumtionen av livsmedel av typen sötade drycker, godis, glass, snacks, bakverk och alkoholhaltiga drycker.
En av de många positiva hälsoeffekterna av goda matvanor och fysisk aktivitet är att
underlätta energibalansen och förebygga övervikt. Detta är speciellt viktigt hos barn då risken är cirka 50 procent att bli överviktig som vuxen om man har en övervikt i 7-årsåldern. För barn som är äldre än 10 år och har uttalad fetma är risken mycket hög för att denna blir bestående.
Målen för kroppsvikt är:
− Förebygga viktuppgång från normalvikt till övervikt hos vuxna.
− Främja en god viktutveckling hos barn.
Idrottsrörelsens folkhälsoinriktade arbete
Riksidrottsstyrelsen antog i januari 2007 en strategisk plan för idrottsrörelsens
folkhälsoinriktade arbete [22]. Utgångspunkten är att den föreningsdrivna idrotten som är uppbyggd på demokratiska principer och erbjuder fysisk aktivitet har goda effekter på folkhälsan. I den strategiska planen har man utgått från de 11 nationella målområdena för folkhälsa och formulerat på vilket sätt idrottsrörelsen kan och vill bidra till att uppnå dessa.
Målområde 6 – En mer hälsofrämjande hälso- och sjukvård
Idrottsrörelsen har lång erfarenhet av samverkan med hälso- och sjukvården. Den omfattande bredd- och motionsverksamheten är ett viktigt bidrag för sjukvårdens satsning på fysisk aktivitet som förebyggande och behandling av sjukdom.
Idrottsrörelsen vill:
− Synliggöra och utveckla idrottsrörelsens möjligheter att bidra till mer fysisk aktivitet i samverkan med sjukvården.
− Utveckla den lågintensiva bredd- och motionsidrotten för att nå barn, ungdomar och vuxna med varierande hälsoproblem.
− Vara en part i arbetet med fysisk aktivitet på recept.
Målområde 9 – Ökad fysisk aktivitet
Idrottsrörelsen engagerar en stor andel av befolkningen, framför allt barn och ungdomar, i verksamhet som baseras på olika typer av fysisk aktivitet, där den hälsofrämjande bredd- och motionsidrotten är på stark frammarsch. Därmed är idrottsrörelsen samhällets viktigaste aktör för att uppnå målet med ökad fysisk aktivitet för en bättre hälsa.
Idrottsrörelsen vill:
− Utveckla bredd- och motionsidrott för att öppna dörrarna för fler.
− Utveckla utbudet för att stimulera idrottsutövande hela livet.
− Agera genom idrottspolitiskt opinionsarbete för att öka tillgången och tillgängligheten till ändamålsenliga lokaler och anläggningar för idrott samt skapa ökade möjligheter för spontanidrott.
− Erbjuda kompetens och erfarenhet kring idrott och fysisk aktivitet för att stärka det lokala folkhälsoarbetet.
− Samverka med myndighet och andra aktörer för ökad fysisk aktivitet.
Målområde 10 – Goda matvanor
Bra matvanor är naturliga och viktiga komponenter vid träning, tävling och återhämtning.
Huvudlinjen är att eftersträva en närings- och energimässigt välbalanserad kost med hänsyn till olika typer av idrotter, ofta med en hög fysisk belastning. Ett idrottsaktivt liv i
kombination med goda matvanor blir en kraftfull strategi för att bromsa överviktsproblematiken hos barn, ungdomar och vuxna.
Idrottsrörelsen vill:
− Stimulera till goda matvanor och rätt kost i samband med idrottsutövande.
− Sträva efter att ett hälsosamt utbud erbjuds vid idrottens anläggningar.
− Utveckla metoder för att förebygga ätstörningar inom idrotten.
2. Metoder
Underlaget är hämtat från två befolkningsundersökningar i Örebro län – Liv & hälsa ung 2005 och Liv & hälsa 2004. Båda undersökningarna är gjorda av Samhällsmedicinska enheten.
Liv & hälsa ung 2005
Undersökningen omfattar skolår 7 och 9 i grundskolan och årskurs 2 i gymnasiet. Den genomfördes våren 2005 inom Örebro län.
Frågorna besvarades anonymt i klassrummet under en lektionstimme. Frågeformuläret tog upp ett brett spektrum av frågor som rör livsvillkor, levnadsvanor och hälsa. Frågorna om livsvillkoren avsåg bland annat vilka man bor tillsammans med, förhållande till föräldrar, regler hemma, relationer till kamrater, skolmiljö som trivsel, elevinflytande, skolk m.m.
Frågor om levnadsvanor avsåg mat, motion, alkohol, narkotika och tobak.
Andelen som svarade på enkäten var 84 procent (se tabell 1). Högst var svarsfrekvensen i skolår 7 med 88 procent, följt av skolår 9 med 86 procent. Inom gymnasieskolan var det i vissa fall svårt att samla alla elever vid ett och samma tillfälle för att besvara enkäten och svarsfrekvensen var också lägre – 77 procent. Det medförde att flera hela klasser inte var med, främst inom olika praktiskt inriktade och individuella program. Könsfördelningen var jämn bland de svarande.
Skolår Elevantal Antal svar Svarsprocent
7 3 783 3 326 88
9 3 608 3 084 86
2 2 930 2 254 77
Totalt 10 321 8 664 84
Tabell 1: Antal och andel svarande elever uppdelat efter skolår.
Det interna bortfallet, det vill säga det bortfall som uppstår genom att vissa elever väljer att inte svara på en enskild fråga, var mellan 1 och 3 procent för de flesta frågor.
Redovisningen är delvis geografiskt uppdelad baserat på i vilken kommun respektive skola finns. Det fungerar för skolår 7 och 9, men gymnasieskolarna har ofta elever från flera kommuner. Därför redovisas årskurs 2 i gymnasiet bara på länsnivå.
Liv & hälsa 2004
Örebro läns tolv kommuner hade 2004 närmare 274 000 innevånare. Undersökningen omfattade de cirka 208 000 personer som var 18–84 år. Av dessa valdes 17 160 ut genom ett så kallat stratifierat obundet slumpmässigt urval, i vilket hänsyn togs till kön, ålder och i vilken kommun man bodde. Enkäten bestod av 145 frågor om livsvillkor, levnadsvanor och hälsa. Undersökningen genomfördes under hösten 2004.
Av de tillfrågade svarade 63 procent. Svarsfrekvensen var olika beroende på kön, ålder, kommun, födelseland, utbildningsnivå och sysselsättningsgrad. Se figur 1.
48
64 64
74 66 60 58
63 75 68 59 53
57 68
0 20 40 60 80
Utanför Norden Övriga Norden Sverige Eftergymn ≥2 år Eftergymn <2 år Gymnasium Grundskola 80-84 år 65-79 år 50-64 år 35-49 år 18-34 år Män Kvinnor
Procent 100
Figur 1: Svarsfrekvens fördelat på kön, ålder, utbildningsnivå och födelseland.
Även mellan kommunerna finns skillnader i andel svarande, från 52 procent för män i Ljusnarsberg till 72 procent för kvinnor i Kumla.
Materialet har viktats, vilket innebär att materialet ska representera hela befolkningen trots att t.ex. svarsfrekvensen varit olika i olika grupper. Hänsyn har på så vis kunnat tas till
snedfördelning i kön, ålder och var man bor.
Inom Örebro kommun finns resultat uppdelat i typ av bostadsområde. Här har detta bara undantagsvis redovisats. Den som vill veta mer om skillnader mellan bostadsområden i Örebro kommun kan hitta det i ”Den goda men ojämlika hälsan” [23], som kan beställas från Samhällsmedicinska enheten, Örebro läns landsting.
Beskrivningar av socioekonomiskt relaterade olikheter har baserats på utbildningsnivå. Med
”låg utbildning” avses att gymnasieutbildning/motsvarande saknas, ”medelhög utbildning”
genomgånget gymnasium/motsvarande och med ”hög utbildning” avses examen från högskoleutbildning.
Frågekonstruktioner
Vid tolkning av redovisade resultat måste beaktas att det kan finnas skillnader mellan svaren och det verkliga förhållandet. Till exempel är det vanligt att en persons verkliga vikt är högre än vad personen uppger i en enkät [24].
De hälsovariabler som finns är genomgående personens uppfattning om sin hälsa. Dessa kan avvika från exempelvis medicinskt fastställda förhållanden. Vidare finns skillnader mellan grupper i befolkningen om vad som anses som bra och dåligt. Till exempel kan det skilja mellan vad en 80-årig man och en 18-årig kvinna menar med att hälsan är mycket god.
Önskvärt är att frågorna om fysisk aktivitet och matvanor speglar befolkningens fullständiga fysiska aktivitet och näringsintag. Det är mycket svårt att fånga detta med enkätfrågor och dessutom måste antalet frågor vara litet för att enkäternas omfattning inte ska bli för stor. De frågor som besvarats har valts för att spegla vissa förhållanden som bedömts som särskilt
viktiga. Hur väl de representerar det önskvärda (goda vanor avseende mat och fysisk aktivitet) varierar mellan olika grupper.
Sammanfattningsvis ska man som läsare alltid vara sunt kritisk till de resultat som beskrivs.
Det är alltid bra att ställa sig frågan om det som visas rimligen kan stämma med verkligheten.
3. Fysisk aktivitet
3.1. Utgångspunkter
Fysisk aktivitet har varit en del av människans vardag och en grundförutsättning för hälsa och välbefinnande genom hela vår historia. I takt med utvecklingen av persontransporter och att maskiner ersatt många av de fysiskt krävande arbetsuppgifterna, har den genomsnittliga dagliga energiförbrukningen minskat avsevärt. Vi har i dag tillgång till sådant som ökar vår bekvämlighet, exempelvis disk- och tvättmaskiner, fjärrkontroller, hissar och rulltrappor, som bidrar till att vi rör oss mindre i vardagen än tidigare. Det fysiologiska behovet av fysisk aktivitet för att upprätthålla en god hälsa och välbefinnande har dock inte minskat. En stillasittande livsstil ökar risken för ett stort antal sjukdomar såsom hjärt- och kärlsjukdom, cancer, fetma, högt blodtryck, höga blodfetter och benskörhet. Fysisk aktivitet främjar hälsa genom att bland annat höja konditionen, förbättra styrka i muskler och bindväv, balans och koordination, motverka psykisk ohälsa såsom depression, oro och ångest samt att främja självkänsla och positiv kroppsuppfattning [25, 26].
Fysisk aktivitet i måttlig till hög intensitet som förbrukar minst 150 kcal per dag eller 1 000 kcal i veckan ger signifikanta hälsovinster [27]. Tiden för att komma upp i denna extra energiförbrukning per dag beror på aktivitetens intensitet. Med regelbunden fysisk aktivitet menas en aktivitet som utförs dagligen eller minst fem dagar per vecka om den är av måttlig intensitet eller minst tre gånger per vecka om aktiviteten är högintensiv (se tabell 2). Det är möjligt att förbruka 1 000 kcal per vecka genom att promenera 30 minuter dagligen eller motionera högintensivt tre gånger 30 minuter per vecka. Energiförbrukningen hos en person med stillasittande livsstil ligger stadigt under 3 metaboliska ekvivalenter.
Intensitet MET1 Hjärfrekvens
(puls)2
Procent av maximal hjärtfrekvens
Procent av maximal syreupptagning
Mycket lätt 1–2 50–70 < 50 0–19
Lätt (t.ex. hushålls-
/trädgårdsarbete) 2–3 70–90 50–63 20–39
Måttlig (t.ex. rask promenad) 3–6 90–120 64–76 40–59 Hård (t.ex. joggning) 6–10 120–160 77–93 60–84
Tabell 2: Energiförbrukning och belastning vid olika intensiteter av fysisk aktivitet (från Kesaniemi et al.) [28].
1. En metabolisk ekvivalent (MET) är den energimängd som förbrukas i vila (cirka 1 kcal per kg kroppsvikt per timme eller 3,5 ml syre per kg per minut). För att beräkna energiförbrukningen per timme i kalorier måste MET- värdet multipliceras med personens kroppsvikt.
2. Maximal hjärtfrekvens är cirka 200 slag per minut hos såväl tränade som otränade yngre män och kvinnor och sjunker med stigande ålder. Regelbunden fysisk träning sänker hjärtfrekvensen vid ett givet fysiskt arbete, medan exempelvis fysisk inaktivitet, nervositet, vissa sjukdomar och trötthet höjer den.
I den nationella folkhälsoenkäten 2004 angav 58 procent av männen och 54 procent av kvinnorna att de är fysiskt aktiva på måttligt intensiv nivå minst 30 minuter per dag. Bland medelålders män angav 25–30 procent och bland medelålders kvinnor cirka 10–15 procent att de var fysiskt inaktiva. De som är fysiskt aktiva till viss del, men inte tillräckligt för att det ska ge mätbara hälsovinster, är inte medräknade i siffrorna ovan [29]. Stillasittande är en stark riskfaktor för personer med övervikt och fetma. De kan minska risken att utveckla sjukdom genom ökad fysisk aktivitet oberoende av kroppsvikt. Det är i dag väl känt att det är mindre
hälsorisker förknippade med att vara överviktig och fysiskt aktiv än normalviktig och fysiskt inaktiv [30].
Att utöva fysisk aktivitet främjar en god hälsa på många olika sätt. Barn har ett inneboende rörelsebehov och fysisk aktivitet bidrar till en god tillväxt och normal utveckling.
Fysisk aktivitet i barndomen har positiva effekter på [31–33]:
− Inlärningsförmåga, koncentration och perception
− Grovmotorik och finmotorik
− Välbefinnande och stress
− Självkänsla och självuppfattning
− Aptit och energireglering.
Fysisk aktivitet under uppväxtåren påverkar även den framtida hälsan. Aktivitet i uppväxtåren minskar risken för hjärt-kärlsjukdom, diabetes, benskörhet och övervikt senare i livet [10].
För ungdomar handlar den fysiska aktiviteten mycket om att underhålla och vidareutveckla sin fysiska förmåga men ingår inte längre på samma sätt i utvecklingsprocessen. Aktiviteterna bör vara glädjefyllda och lockande. Idrottsrörelsen står för en mycket stor del av barns och ungdomars fysiska aktivitet där mer än hälften av alla barn och ungdomar i Sverige deltar.
Dessvärre är barn och ungdomar som inte är med i idrottsföreningarnas verksamhet inte heller speciellt aktiva på idrottslektioner [34]. Mycket få barn och ungdomar som står utanför
idrottsrörelsen förmår att på egen hand ägna sig åt fysisk träning flera gånger i veckan [35].
Det finns starkt stöd i forskningen för att attityden till fysisk aktivitet och idrott under uppväxtåren har betydelse för individens deltagande senare i livet. Positiva erfarenheter och upplevelser samt den upplevda förmågan hos ungdomar i tonåren är viktig prediktor för den fysiska aktiviteten i vuxen ålder [36, 37].
Allt fler barn och ungdomar når inte upp till de nationella rekommendationer som ges för fysisk aktivitet för barn och ungdomar. Olika undersökningar visar att cirka två tredjedelar av 15-åriga ungdomar inte når upp till den rekommenderade aktivitetsnivån. Aktivitetsnivån avtar med stigande ålder i tonåren hos båda könen men pojkar är generellt mer fysiskt aktiva än flickor [38].
En ny europeisk studie visar att det behövs 90 minuter fysisk aktivitet för att förebygga utveckling av insulinresistens som är en central faktor för utveckling av hjärt-kärlsjukdom [39].
I de nya nordiska näringsrekommendationerna (NNR) har man integrerat råd om mat och fysisk aktivitet [40]. Med NNR som bas har de svenska rekommendationerna (SNR) utarbetats [41]. Beträffande fysisk aktivitet anges:
Vuxna individer rekommenderas 30 minuter fysisk aktivitet varje dag av måttlig intensitet och barn och ungdomar rekommenderas 60 minuter fysisk aktivitet varje dag av måttlig eller intensiv intensitet, varav två pass per vecka bör innehålla aktiviteter som anstränger kroppens skelettben, ger muskelstyrka och rörlighet.
Nyligen publicerade Läkemedelsverket följande rekommendationer om förebyggande av hjärt-kärlsjukdom [42]:
Målsättningen bör vara fysisk aktivitet i sammanlagt 30 minuter gärna 60 minuter, helst varje dag med hänsyn tagen till individuella förutsättningar. Intensiteten bör vara åtminstone
måttlig, exempelvis rask promenad. Ytterligare hälsoeffekter kan erhållas om man utöver detta ökar den dagliga mängden eller intensiteten.
Ovanstående rekommendationer är framför allt grundade på effekter på hjärt- och kärlhälsa.
Fysisk aktivitet kan ackumuleras i kortare pass under dagen. Lika stora hälsovinster kan uppnås genom att träna 3 x 30 minuter med hög intensitet (6–10 MET) varje vecka. För att förebygga viktökning rekommenderas 45–60 minuter fysisk aktivitet per dag på minst måttlig nivå. Personer som har varit överviktiga, men gått ner i vikt, kan behöva 60–90 minuters fysisk aktivitet per dag för att upprätthålla viktstabilitet. Med dagens rekommendationer betonas betydelsen av aktiviteter av måttlig intensitet (3–6 MET) som exempelvis raska promenader. Äldre personer rekommenderas anpassad styrke-, balans- och rörlighetsträning.
När det gäller barn och unga bör aktiviteterna vara så allsidiga som möjligt för att ge kondition, muskelstyrka, rörlighet, snabbhet, kortare reaktionstid samt koordination. Den totala energiförbrukningen har stor betydelse för hälsoeffekterna och beror på såväl tid som intensitet.
3.2. Barn och ungdomar
Underlag för nedanstående redovisade resultat kommer från frågor ur Liv & hälsa ung 2005.
Den fråga som ligger till grund för resultatet är formulerad på följande sätt:
”Hur ofta brukar du träna på din fritid, mer än 30 minuter, så att du blir andfådd/svettig?”
Svarsalternativen har varit, varje dag, 4–6 gånger/vecka, 2–3 gånger/vecka, en gång i veckan, 1–3 gånger/månad, mindre än en gång i månaden samt aldrig. Frågeformuleringarna i
enkäterna har därför begränsat vår definition av fysisk aktivitet. I denna redovisning har vi valt att definiera ”fysiskt aktiva” med de som har svarat att de tränar minst två gånger i
veckan i minst 30 minuter på fritiden så att de blir andfådda/svettiga. De som har angett att de tränar mindre än så har vi valt att definiera som fysiskt inaktiva. Det innebär alltså att vi har ett högre intensitetsmässigt aktivitetskrav, andfådd och svettig, men under kortare tid än vad som anges i de nationella folkhälsomålens rekommendationer för fysisk aktivitet hos barn och ungdomar som är på 60 minuter per dag. Under diagram och i tabelltexter använder vi
begreppen fysiskt aktiv respektive fysiskt inaktiv och dessa begrepp grundar sig i ovan nämnda definition.
Vi kan konstatera att pojkar är mer aktiva än flickor och att aktivitetsnivån sjunker med stigande ålder (se figur 2). 34 procent av flickorna och 25 procent av pojkarna är från hälsosynpunkt inte tillräckligt fysiskt aktiva på sin fritid. Ungdomar vars föräldrar är arbetslösa är i mindre utsträckning fysiskt aktiva än ungdomar till föräldrar som har arbete.
Det skiljer 9 procentenheter hos pojkar och 13 procentenheter hos flickor. Ungdomar som bor med båda föräldrarna är mer fysiskt aktiva än de som bor med en förälder. Här skiljer det cirka 10 procentenheter hos både pojkar och flickor.
17
26
33 27
36
40
0 10 20 30 40 50
skolår 7 skolår 9 gy årskurs 2
pojkar flickor
Figur 2: Andel pojkar och flickor i skolår 7 och 9 samt gy 2 som är fysiskt inaktiva på sin fritid.
Flickor är i alla kommuner, med undantag av Degerfors och Nora, mer fysiskt inaktiva än pojkar (se figur 3). Den största andelen inaktiva flickor återfinns i Ljusnarsberg med 45 procent, följt av Lekeberg och Hällefors med 42 procent.
30 25 25 27 27
21 27
22 18
29 28
19 36
23
36 42
38 33
28 42
28 45
18 30
0 20 40 60 80 100
Askersund Degerf
ors Hallsbe
rg Hällefors
Karlskoga Kum
la Lax
å Lek
ebe rg
Lindesberg Ljusnarsberg
Nor a
Örebro
pojkar flickor
Figur 3: Andel pojkar och flickor skolår 7 och 9 som är fysiskt inaktiva på sin fritid fördelat per kommun.
Andelen som är fysiskt aktiva på fritiden varierar inte nämnvärt mellan individer med normalvikt eller övervikt (se figur 4), men ungdomar med fetma är inte fysiskt aktiva i lika stor utsträckning. Detta gäller för både pojkar och flickor.
23
27
47
33 34
45
0 10 20 30 40 50
normalvikt övervikt fetma
pojkar flickor
Figur 4: Andel pojkar och flickor i skolår 7 och 9 samt gy 2 som är fysiskt inaktiv på sin fritid fördelat på vikt.
Cykla och gå till skolan
En regelbunden aktiv transport genom att cykla eller promenera till och från skolan ger ett värdefullt bidrag till den dagliga fysiska aktiviteten. I skolår 7 och 9 cyklar eller går 58 procent av pojkarna och 61 procent av flickorna till skolan nästan varje dag. Ungdomar i skolår 7 cyklar/går till skolan i större utsträckning, 64 procent, än elever i skolår 9, 55 procent. I skolår 7 är det 22 procent som aldrig/nästan aldrig cyklar eller går till skolan jämfört med 33 procent i skolår 9. Det är ingen nämnvärd skillnad mellan könen. Ungdomar vars föräldrar har arbete cyklar i större utsträckning till och från skolan jämfört med
ungdomar med arbetslösa föräldrar. Skillnaden är 5 procentenheter mellan grupperna.
Andelen som cyklar eller går till skolan nästan varje dag skiljer sig markant åt från kommun till kommun (se figur 5). Mest cyklar ungdomar i Kumla och Karlskoga.
40 60
50 49
72 68
47
31
48 43
51 62
41
63 64
54
78 78
44
29 51
29 53
63
0 20 40 60 80 100
Ask ersund
Deg erfors
Hallsberg Hällefors
Karlskoga Kum
la Laxå Lekeb
erg Lindesberg
Ljusnarsberg Nor
a Örebro
pojkar flickor
Figur 5: Andel som cyklar eller går till skolan nästan varje dag i skolår 7 och 9 fördelat på kön och kommun.
Vistas i naturen
Var femte pojke och flicka vistas i naturen minst en gång per vecka (se figur 6).
Ungdomar födda i Sverige är i större utsträckning ute i naturen än ungdomar födda utom Sverige. Flickor från utomeuropeiska länder vistas minst i naturen. Endast 9 procent är i
naturen minst en gång per vecka. Av ungdomar som är födda i Sverige är det 15 procent som aldrig vistas naturen, vilket kan jämföras med 30 procent för ungdomar födda i övriga Europa och 36 procent för ungdomar födda utanför Europa.
25
19 18
25
15
20
0 10 20 30 40 50
skolår 7 skolår 9 gy årskurs 2
pojkar flickor
Figur 6: Andel pojkar och flickor i skolår 7 och 9 samt gy 2 som brukar vara ute i naturen, skog, sjö eller andra grönområden en gång per vecka eller oftare.
I skolår 7 och 9 vistas i genomsnitt 27 procent av pojkarna och 28 procent av flickorna minst en gång per vecka ute i naturen. Lägst andel som vistas ute i naturen ser man i Kumla och Örebro. Laxå är den kommun i länet där flest vistas ute i naturen minst en gång per vecka (se figur 7).
30 25
21 36
23 16
40 36
29
23 26
17 37
24 28 33
22 16
50
29 30 28
21 18
0 20 40 60 80 100
Askersund Degerf
ors Hallsbe
rg Hällefors
Karlskoga Kum
la Laxå Lekebe
rg Lindesberg
Ljusnarsberg Nor
a Örebro
pojkar flickor
Figur 7: Andel pojkar och flickor i skolår 7 och 9 som vistas ute i naturen, skog, sjö eller andra grönområden minst en gång per vecka fördelat på kommun.
Sitta framför dator
Ett annat sätt att titta på ungdomars aktivitetsnivå är att se graden av stillasittande fritidsaktiviteter, exempelvis hur mycket man sitter framför datorn. Det finns en stor könsskillnad i hur mycket man sitter framför datorn på sin fritid (se figur 8). Det är ungefär tre gånger så vanligt att pojkarna sitter framför datorn mer än 15 timmar per vecka än att flickorna gör det. Ungefär var fjärde pojke i skolår 9 och åk 2 på gymnasiet sitter framför datorn mer än 15 timmar per vecka. Bland pojkar är andelen som sitter ofta framför datorn högre hos de vars föräldrar är arbetslösa än de som har arbete. Bland flickor ser man inte
samma mönster. Pojkar som bor med en förälder sitter i större utsträckning framför datorn jämfört med de som bor med båda föräldrarna. Skillnaden är 7 procentenheter. Motsvarande skillnad finns inte bland flickorna.
Var tredje pojke med fetma sitter mer än 15 timmar per vecka framför datorn på sin fritid jämfört med var femte pojke med normalvikt. Bland flickor med normalvikt är det 6 procent som sitter mer än 15 timmar jämfört med 11 procent av flickor med fetma.
I samtliga åldersgrupper med undantag för flickor i skolår 7 så sitter de som är fysiskt aktiva i betydligt mindre utsträckning framför datorn på sin fritid än de som inte är fysiskt aktiva.
15
24 24
5 8
5
0 10 20 30 40 50
skolår 7 skolår 9 gy årskurs 2
pojkar flickor
Figur 8: Andel pojkar och flickor i skolår 7 och 9 samt gy 2 som sitter framför datorn mer än 15 tim per vecka på fritiden.
Simkunnighet
Skolans mål med simkunnighet är att eleverna ska kunna simma 200 meter, varav 50 meter på rygg. Målet med simkunnighet ska vara uppnått i både skolår 5 och skolår 9. I skolår 9
förtydligas dessutom målet genom tillägget att kunna hantera nödsituationer i och vid vatten.
Det finns en signifikant skillnad i simkunnighet mellan de olika betygsnivåerna i ämnet idrott och hälsa nationellt. Bland elever med icke godkänt betyg i ämnet är det 10 procent som inte kan simma 200 meter att jämföra med en halv procent av eleverna med betyget MVG [43].
Att kunna simma är inte enbart betydelsefullt som livräddande färdighet utan möjliggör även fysisk aktivitet i vatten och tryggare vistelser nära vatten.
I Örebro län kan 92 procent av flickorna och 93 procent av pojkarna i skolår 9 simma 200 meter. Bland flickor i Askersund och pojkar i Laxå uppfyller alla målet i läroplanen att kunna simma 200 meter. Simkunnigheten är lägst hos pojkar i Lekeberg (se figur 9). I länet är det cirka 220 elever i skolår 9 som inte kan simma 200 meter. Bland flickor är simkunnigheten 6 procentenheter högre hos dem som bor med båda föräldrarna jämfört med dem som bor med en förälder. Hos pojkar är det ingen skillnad. Ungdomar vars föräldrar är arbetslösa har 20 procentenheter lägre simkunnighet än ungdomar med föräldrar som har arbete. Ungdomar som är födda utanför Sverige har lägre simkunnighet än svenskfödda. Detta gäller framför allt ungdomar från utomeuropeiska länder där endast 57 procent av flickorna och 77 procent av pojkarna kan simma 200 meter.
4 13
9 12
4 3
0 22
6 8 9
6 0
12 11
3 5 8
3 6 6
14 16
8
0 10 20 30 40 50
Askersund Degerfors
Hallsberg Hällefors
Karlskog a
Kumla Laxå
Lek eberg
Lindesberg Ljusnarsberg
Nora Örebro
pojkar flickor
Figur 9: Andel pojkar och flickor i skolår 9 som inte kan simma 200 meter.
Andelen simkunniga är lägre bland ungdomar med fetma jämfört med ungdomar med normalvikt. En femtedel av ungdomar med fetma uppfyller inte läroplanens mål med att kunna simma 200 meter (se figur 10).
6
9
20
8 9
19
0 10 20 30 40 50
normalvikt övervikt fetma
pojkar flickor
Figur 10: Andel ungdomar i skolår 7 och 9 samt gy 2 som inte kan simma 200 meter fördelat på BMI och kön.
3.3. Vuxna
I Liv & hälsa 2004 har man frågat efter hur mycket personen rör eller anstränger sig kroppsligt på fritiden. Svarsalternativen är följande:
1. Du ägnar dig inte särskilt mycket åt fysisk aktivitet på fritiden. Du promenerar eller cyklar eller rör dig på annat sätt mindre än 2 timmar per vecka.
2. Du promenerar, cyklar eller rör dig på annat sätt minst 2 timmar per vecka oftast utan att svettas. Till detta räknas också gång och cykling till och från arbetet.
3. Du motionerar regelbundet 1–2 gånger per vecka i minst 30 minuter per tillfälle omklädd för löpning, tennis, cykling, motionsgymnastik eller liknande fysisk aktivitet som får dig att svettas eller väsentligt höjer pulsen.
4. Du motionerar, tränar eller tävlar i någon lagidrott, löpning, cykling, motionsgymnastik, simning eller liknande fysisk aktivitet minst 3 gånger i veckan och minst 30 minuter per tillfälle.
I redovisningen som görs här har vi definierat de som har valt det första alternativet som fysiskt inaktiva och de övriga betecknas som fysiskt aktiva. Det finns en svårighet i att mäta människors totala fysiska aktivitet. Vid självrapporterad fysisk aktivitet är det vanligt med såväl över- som underskattning. Det är också svårt att beräkna energiförbrukningen för en viss aktivitet och metoden tar inte hänsyn till variationer i ämnesomsättning i vila och yttre
förhållanden.
Fysisk aktivitet på fritiden
I genomsnitt har en femtedel av männen och kvinnorna en fysiskt inaktiv fritid. Man cyklar, promenerar eller rör sig på annat sätt mindre än 2 timmar per vecka (se figur 11). Män är i större utsträckning fysiskt aktiva än kvinnor. Andelen aktiva sjunker markant i den äldsta åldersgruppen. Kvinnor födda i Sverige är fysiskt aktiva och motionerar regelbundet i dubbelt så stor utsträckning som kvinnor födda utanför Norden. För männen är skillnaden hälften så stor. En stillasittande fritid är vanligare bland lågutbildade jämfört med högutbildade. De med hög utbildning är i dubbelt så stor utsträckning fysiskt aktiva som de med låg utbildning.
16
21 22
17
33
14 15 16
22
35
0 10 20 30 40 50
18-34 år 35-49 år 50-64 år 65-79 år 80-84 år
män kvinnor
Figur 11: Andel inaktiva på fritiden fördelat på ålder och kön.
Män i Degerfors, Hallsberg, Kumla, Laxå och Lekeberg är i större utsträckning än män i övriga länet fysiskt inaktiva. Bland kvinnor är det i Askersund, Lindesberg och Ljusnarsberg som den största andelen fysiskt inaktiva finns (se figur 12).
21 23 23
20 18
22 22 25
19 20
17 19
21 18
16 19 18 18
16 18
23 22
18 14
0 10 20 30 40 50
Askersund Deger
fors Hallsberg
Hällefors
Karlskoga Kumla Laxå
Lekeber g
Lindes berg
Ljusnarsberg Nora
Örebro
män kvinnor
Figur 12: Andel i åldern 18–84 år som är aktiva på fritiden mindre än två timmar per vecka utifrån kommun och kön.
67 procent av männen med inaktiv fritid har övervikt/fetma jämfört med 53 procent av dem som är aktiva. Hos kvinnorna är andelen 55 procent jämfört med 41 procent.
De som har uppgett att de är fysiskt aktiva vistas oftare i naturen än de som är inaktiva. Detta gäller framför allt kvinnor. Personer som är födda utanför Norden vistas i mindre utsträckning i naturen än personer som är födda i Sverige eller övriga Norden. Bland svenskfödda vistas 15 procent aldrig i naturen jämfört med nästan 50 procent av dem som är födda utanför Norden.
Fysisk aktivitet på arbetet
Av dem som är anställda får 63 procent någon form av uppmuntran till fysisk aktivitet från sina arbetsgivare. Vanligast är subvention av motion på fritiden i form av ekonomiskt stöd till träningskort som 38 procent erbjuds och därefter möjlighet att träna på arbetstid med 23 procent. Landstinget är den arbetsgivare som i störst grad erbjuder träning/motion på arbetstid. Staten är den arbetsgivare som i störst utsträckning, 70 procent, erbjuder
subventioner (se figur 13). Möjligheten att träna/motionera på arbetstid utnyttjas i högre grad än subvention av träningskort.
27
15
70
42 35
79
40
6 0
20 40 60 80 100
kommuner landstinget staten privata
subvention arbetstid
Figur 13: Andel som av arbetsgivare erbjuds subvention av träningskort eller liknande respektive andel som erbjuds fysisk aktivitet/motion på arbetstid uppdelat efter olika arbetsgivare.
Stillasittande
En stor del av fritiden ägnas åt att sitta framför TV och dator. I genomsnitt ägnas tre timmar per dag åt det, något mindre för kvinnor än för män. Män med inaktiv fritid sitter 12 min mer per dag framför TV och dator jämfört med dem som har en fysiskt aktiv fritid. Hos kvinnor skiljer det 24 minuter mellan den fysiskt aktiva gruppen och den inaktiva. Män med fetma sitter i genomsnitt 14 minuter mer framför TV och dator per dag jämfört med män med normalvikt och skillnaden hos kvinnor är 42 minuter.
3.4 Sammanfattning
− Var tredje flicka och var fjärde pojke har en fysiskt inaktiv fritid.
− Pojkar är mer aktiva än flickor och aktivitetsnivån sjunker med stigande ålder.
− Hälften av alla ungdomar med fetma är fysiskt inaktiva på fritiden.
− Ungdomar vars föräldrar är arbetslösa är mer inaktiva än ungdomar till föräldrar som har arbete.
− Två tredjedelar av eleverna i skolår 7 och 9 cyklar eller promenerar dagligen till och från skolan.
− 92 procent av pojkarna och 93 procent av flickorna i skolår 9 kan simma 200 meter.
− Endast hälften av flickor födda utanför Europa kan simma 200 meter.
− En femtedel av ungdomarna vistas i naturen minst en gång per vecka.
− En av tre ungdomar födda utanför Norden vistas aldrig i naturen.
− Var femte pojke sitter vid datorn på fritiden i mer än 15 timmar per vecka.
− Det är tre gånger vanligare att pojkar sitter ofta framför datorn jämfört med flickor.
− Ungdomar som är fysiskt aktiva på fritiden sitter i mindre utsträckning framför datorn jämfört med inaktiva.
− En femtedel av länets vuxna befolkning är nästan eller helt fysiskt inaktiva på sin fritid.
− Personer med hög utbildning är i dubbelt så stor utsträckning fysiskt aktiva som de med låg utbildning.
− Bland kvinnor födda utanför Norden är andelen inaktiva på fritiden dubbelt så hög jämfört med kvinnor födda i Sverige.
− Hälften av den vuxna befolkningen i länet vistas sällan eller aldrig i naturen.
− Två tredjedelar har stöd av sina arbetsgivare för fysisk aktivitet på arbetstid eller subvention av träningskort.
− Den vuxna befolkningen ägnar i genomsnitt tre timmar dagligen åt att sitta framför TV och dator på sin fritid.
− Kvinnor med fetma sitter i genomsnitt 42 minuter mer framför TV och dator per dag jämfört med kvinnor med normalvikt.
4. Matvanor
4.1. Utgångspunkter
Bra matvanor är en av grundförutsättningarna för en god hälsa. Särskilt under uppväxtåren är maten en viktig faktor för normal tillväxt och utveckling. Goda matvanor i barndomen och tonåren lägger även grunden för en god hälsa i vuxen ålder.
Svenska barns matvanor undersöktes senast i en riksomfattande koststudie under 2003.
Undersökningen är gjord på fyra-, åtta- och elvaåringar i 56 kommuner. Den visar att barn i allmänhet får i sig tillräckligt med näringsämnen men andelen mättat fett, salt och socker är för högt och intaget av frukt, grönsaker och kostfibrer är alltför lågt [44]. Hos fyraåringar kommer i genomsnitt 25 procent av energiintaget från godis, glass, kaffebröd och söta drycker. Barn till föräldrar med högskoleutbildning konsumerar mer frukt och grönsaker och har en något bättre näringstäthet i kosten. Barn till föräldrar med utländsk bakgrund äter mer frukt och grönt, men dricker mindre mjölk. Totalt bland fyraåringar uppnår endast 10 procent rekommendationen på 400 gram frukt och grönt per dag.
Fortlöpande nationella undersökningar om skolbarns hälsovanor visar att konsumtionen av läsk, godis, chips och snabbmat bland ungdomar i åldern 11–15 år har ökat kraftigt under de senaste åren [45], men ett visst trendbrott kunde ses under 2006 [46]. WHO bedömer att en bidragande orsak till att barn och ungdomar efterfrågar produkter som läsk och godis är att dessa marknadsförs mycket effektivt till denna målgrupp via TV, Internet, tidningar m.m.
[47].
En stor studie av 15-åringar visar på stora sociala skillnader i levnadsvanor. Ungdomar från hem med lågutbildade föräldrar och lägre inkomst har mer oregelbundna matvanor och äter mer ”onyttig mat”. Studien visar också starka samband mellan självkänsla, levnadsvanor och övervikt/fetma [33]. Den socioekonomiska vardagsmiljön som barn och ungdomar växer upp i påverkar attityder och förhållningssättet till mat och ätande. Även om barn är medvetna och har kunskap om att det inte är bra att äta för mycket godis och snabbmat väljer man på olika sätt beroende på omgivningsmiljön och tillgängligheten i närområdet. Barn från resurssvaga områden äter onyttigare och här kan skolan fungera som en utjämnande faktor där man erbjuder ett bra utbud och skapar förutsättningar för goda matvanor [48].
Stora delar av den vuxna delen av befolkningen i Sverige har relativt goda matvanor.
Näringsbrist förekommer nästan inte alls, med undantag för kvinnor som kan ha brist på folsyra och järn. Dessutom visar den ökande förekomsten av övervikt på en obalans i energiintag. I genomsnitt äter 90 procent av befolkningen mindre kostfibrer än vad som rekommenderas, 80 procent äter för mycket fett, 96 procent för mycket mättat fett och hälften av befolkningen äter för mycket raffinerat socker [49].
Det är skillnader i matvanor mellan olika grupper. Kvinnor har i vissa avseenden bättre matvanor än män. Framför allt när det gäller intag av frukt och grönsaker. Det är också skillnader i matvanor beroende på ålder. Äldre äter mer ”traditionella” livsmedel såsom potatis, rotfrukter, frukt, fisk, blodmat, gröt och kaffebröd. Yngre väljer oftare pasta, ris, pizza, godis, snacks samt läsk och juice. Högutbildade män har i allmänhet bättre matvanor än lågutbildade. De använder mindre matfett på smörgås, dricker mindre läsk och äter dessutom
mer grönsaker, ris och juice. Skillnader bland kvinnor med olika utbildningslängd är inte lika entydigt. Det är dessutom konstaterat att rökning är förknippat med sämre matvanor hos både män och kvinnor jämfört med icke-rökare [49].
Enligt Svenska näringsrekommendationer (SNR) för vuxna och barn över 2 år bör [41]:
− intag av mättat fett och transfett begränsas till cirka 10 procent av energiintaget.
− enkelomättat fett bidra med 10–15 procent av energiintaget.
− fleromättat fett bidra med 5–10 procent av energiintaget.
− kolhydrater bidra med 50–60 procent av energiintaget.
− intaget av kostfibrer vara 25–30 gram per dag.
− raffinerat socker inte överstiga 10 procent av energiintaget.
− protein bidra med 10–20 procent av energiintaget.
− alkohol utgöra högst 5 procent av energiintaget.
För att uppnå näringsrekommendationerna ges även råd om livsmedelskonsumtion. De viktigaste råden beträffande livsmedelsval och mängder är:
− Minst 500 gram frukt och grönsaker per dag (barn mellan 4–10 år bör äta cirka 400 gram per dag).
− 150–200 gram bröd per dag (6–8 brödskivor).
− Fisk 2–3 gånger per vecka.
− Inte mer än 5–6 gram salt per dag.
− Använda flytande matfetter och oljor i matlagning.
− Välja nyckelhålsmärkta mejeri- och charkprodukter.
− Begränsa intaget av godis, bakverk, snacks, söta drycker, glass etc.
Vidare finns riktlinjer för måltidsordning för att fördela dagens energi- och näringstillförsel.
För barn och vuxna rekommenderas tre huvudmål och 1–3 mellanmål. Tidpunkten för måltiderna blir ofta beroende av arbetstid, skoltid och andra åtaganden. De bör dock fördelas jämnt över dagen och intas i lugn och ro i en avkopplande miljö.
4.2. Barn och ungdomar
Frukt och grönsaker
Ett högt intag av frukt och grönsaker är associerat med minskad risk för flera sjukdomar, bl.a.
hjärt-kärlsjukdom och cancer. Intaget hos ungdomar och vuxna bör uppgå till minst ett halvt kilo per dag [41]. I Liv & hälsa ung 2005 frågas inte om hur mycket man äter, utan endast om hur ofta man konsumerar frukt, grönsaker eller bär. Frågekonstruktionen ger således inte svar på om ungdomarna uppnår rekommendationen för frukt och grönt.
Drygt hälften av alla ungdomar i skolår 7 och 9 samt årskurs 2 på gymnasiet äter frukt och grönsaker dagligen. Konsumtionen av frukt och grönsaker är vanligare hos flickor än hos pojkar (se figur 14). Mindre än hälften av pojkarna har en daglig konsumtion medan två tredjedelar av flickorna har ett dagligt intag. Mest äter flickor i årskurs 2 på gymnasiet där 71 procent äter frukt och grönsaker varje dag. 3 procent av pojkar och 1 procent av flickor uppger att de aldrig äter frukt eller grönsaker.
48
42 41
63 63
71
0 20 40 60 80 100
skolår 7 skolår 9 gy årskurs 2
pojkar flickor
Figur 14: Andel ungdomar i skolår 7 och 9 samt gy 2, som äter frukt, bär eller grönsaker varje dag.
Bland flickor som lever i familjer där båda föräldrarna har arbete är det 15 procentenheter större andel som äter frukt och grönsaker dagligen jämfört med flickor med arbetslösa
föräldrar. Hos pojkar är inte skillnaden lika stor, 4 procentenheter. I familjer där ungdomarna bor med båda föräldrarna är det drygt 10 procentenheter större andel som äter frukt och grönsaker dagligen jämfört med de ungdomar som bor med en förälder.
Det finns vissa variationer i konsumtionen bland länets kommuner (se figur 15). Flickor i Ljusnarsberg äter i mindre utsträckning frukt och grönsaker jämfört med flickor i övriga kommuner. Lägst andel pojkar som inte äter frukt och grönsaker varje dag finns i Laxå, Degerfors och Hällefors.
42 30
38 34
41 41
29
43 48
39 44
51 65
52 64
56 61 58 58
65 65
40
64 66
0 20 40 60 80 100
Askersund Degerfors
Hallsberg Hällefors
Karlskoga Kumla
Laxå Lekeberg
Lind esberg
Ljusnarsberg Nora
Öre bro
pojkar flickor
Figur 15: Andel pojkar och flickor i skolår 7 och 9 som äter frukt och grönsaker varje dag fördelat på kommun.
Det är en väsentlig skillnad i frukt- och grönsakskonsumtion hos fysiskt aktiva ungdomar jämfört med inaktiva, både hos pojkar och hos flickor (se figur 16). Bland pojkar som har en fysiskt aktiv fritid äter nästan hälften frukt och grönsaker dagligen jämfört med drygt en fjärdedel av inaktiva pojkar. Av fysiskt aktiva flickor äter 71 procent frukt och grönsaker dagligen jämfört med 55 procent av inaktiva flickor.
