POSTADRESS BESÖKSADRESS TELEFON TELEFAX ORG.NR PLUSGIRO Örebro läns landsting
Box 1613 701 16 Örebro
Eklundavägen 2 Örebro
019-602 70 00 019-602 70 08 232100-0164 122500-2
E-POST orebroll@orebroll.se INTERNET www.orebroll.se
Arbetsmaterial
Ett landstings organ och dess uppgifter enligt kom- munallagen
Allmänt
Ett landsting är en juridisk person som har egen rättskapacitet, det vill säga kan för- värva rättigheter och ikläda sig skyldigheter. Den juridiska personen kan ingå avtal, äga tillgångar och ådra sig skulder samt uppträda som part i domstol. I de fall ett landsting äger företag är bolagen egna juridiska personer. I varje landsting ska det finnas en beslutande församling, benämnd fullmäktige. Fullmäktige är det främsta organet och utövar landstingets beslutanderätt. I varje landsting finns också en eller flera nämnder, av vilka styrelsen är obligatorisk och intar ställning som landstingets ledande förvaltningsorgan. Styrelsen och nämnderna är s.k. förvaltningsmyndigheter men inga egna juridiska personer.
I varje landsting ska finnas landstingsfullmäktige, landstingsstyrelse och revisorer.
I varje landsting kan även finnas nämnder, utskott, beredningar, partssammansatta organ, självförvaltningsorgan, gemensamma nämnder, kommunalförbund och före- tag.
Fullmäktige
Beslutanderätten i landstinget utövas av en vald församling, landstingsfullmäktige.
Rösträtt vid val av ledamöter och ersättare i landstingsfullmäktige har den som är röstberättigad vid val av ledamöter och ersättare i kommunfullmäktige i en kommun inom landstinget, nämligen den som är folkbokförd i kommunen och som senast på valdagen uppnått 18 års ålder. Ledamöter och ersättare i landstingsfullmäktige ska väljas bland dem som har rösträtt i landstingsvalet.
Fullmäktige ska fastställa det antal ledamöter som fullmäktige ska ha och väljer bland sina ledamöter och ersättare en ordförande och en eller flera vice ordförande samt tiden för dessa uppdrag.
Nämnderna
Inom ett landsting finns även ett antal politiskt tillsatta organ vars främsta uppgift är att svara för förvaltning och verkställighet. Dessa organ, styrelsen och övriga nämn- der, bereder ärenden som ska avgöras av fullmäktige men har också till uppgift att verkställa fullmäktiges beslut. Nämnderna har också egen beslutanderätt i sådana frågor som rör förvaltningen eller som de enligt lag eller annan föreskrift ska sköta.
Det centrala förvaltande organet, styrelsen, är en obligatorisk nämnd som fullmäk- tige ska tillsätta. Enligt kommunallagen ska fullmäktige också tillsätta de nämnder, utöver styrelsen, som behövs för att fullgöra landstingets uppgifter enligt särskilda författningar och för verksamheten i övrigt. När det gäller övriga nämnder har lands- tinget en stor frihet att utefter lokala behov och förutsättningar själv bestämma hur nämndverksamheten ska organiseras. Fullmäktige beslutar också om nämndernas verksamhetsområde och inbördes förhållanden.
Den som har rösträtt vid val av fullmäktige är valbar till uppdrag som ledamot eller ersättare i en nämnd. Ledamöter och ersättare i en nämnd väljs av fullmäktige som också bestämmer deras antal samt utser ordförande och en eller flera vice ordfö- rande.
Relation fullmäktige/nämnder
Kompetensfördelningen mellan olika kommunala organ är grundlagsfäst i Rege- ringsformen. Där framgår att beslutanderätten utövas av valda församlingar, och att det för den offentliga förvaltningen finns bl.a. kommunala förvaltningsmyndigheter.
Även kommunallagen gör skillnad mellan fullmäktige som utövar beslutanderätten och styrelsen och övriga nämnder som främst har att svara för förvaltning och verk- ställighet samt beredning av ärenden som ska avgöras av fullmäktige.
Fullmäktige bär det övergripande politiska ansvaret för landstingets verksamhet och nämnderna är skyldiga att följa de riktlinjer och anvisningar som fullmäktige beslu- tat om i bl.a. reglementen. Vidare ansvarar nämnderna för att verksamheten inom nämndens område bedrivs i enlighet med av fullmäktige fastlagda mål och med de föreskrifter för verksamheten som kan finnas i lag förordning eller reglemente.
Fullmäktige är det högsta beslutande organet och beslutar som huvudregel i ärenden av mera grundläggande natur eller mera generell räckvidd. Främst handlar detta om beslut där det politiska momentet är avgörande. I kommunallagen utrycks detta som att fullmäktige beslutar i ärenden av principiell beskaffenhet eller annars större vikt.
Att ett ärende omfattas av fullmäktiges beslutanderätt innebär dock inte alltid att fullmäktige måste besluta i ärendet. Fullmäktige kan, med vissa begränsningar, överlåta (delegera) beslutanderätten på en nämnd. Någon möjlighet för fullmäktige att delegera beslutanderätten till andra organ än nämnderna finns inte. En exemplifi- erande uppräkning av ärenden som alltid ska beslutas av fullmäktige och som inte kan överlåtas på annan återfinns i kommunallagen.
Nämnderna är i sin verksamhet till viss del av osjälvständiga då de ska fungera som beredningsorgan åt fullmäktige samt ansvarar för att fullmäktiges beslut verkställs.
Nämnderna har dock viss självständighet, och i vissa frågor även beslutanderätt, dels via delegering från fullmäktige och dels med direkt stöd av speciallagstiftning. När nämnderna handlägger ärenden agerar de i princip självständigt och på eget ansvar.
Som nämnts ovan kan fullmäktige delegera sin beslutanderätt till nämnder. Nämn- derna å sin sida kan, med vissa begränsningar, delegera ärenden till ett utskott, en ledamot eller ersättare eller till en anställd hos landstinget.
De bestämmelser som gäller för nämnderna och deras verksamhet gäller också sty- relsen som är en obligatorisk nämnd. I egenskap av ledande förvaltningsorgan har dock styrelsen vissa särskilda uppgifter. Styrelsen ska leda och samordna förvalt- ningen av landstingets angelägenheter och ha inseende över verksamhet i övriga nämnder och eventuella gemensamma nämnder, kommunalförbund och företag.
Styrelsen ska också med uppmärksamhet följa frågor av betydelse för landstingets utveckling och ekonomiska ställning och hos fullmäktige, övriga nämnder och andra myndigheter göra de framställningar som behövs. När styrelsen utövar sin uppsikt har den dock inga direkta maktbefogenheter. Uppsikten är i princip begränsad till en rätt att göra påpekanden, lämna råd och anvisningar, samt om det är nödvändigt se till att fullmäktige i sin egenskap av högsta beslutande organ ingriper. Styrelsen har heller inga befogenheter att i annan nämnds ställe besluta att en viss åtgärd ska vid- tas, att upphäva eller ändra något som annan nämnd beslutat eller att gripa in i den myndighetsutövning som är en annan nämnds uppgift.
Styrelsen ska också, med vissa begränsningar, bereda eller yttra sig i ärenden som avgörs av fullmäktige. Om fullmäktige inte har föreskrivit annat har styrelsen också ansvar för den ekonomiska förvaltningen och för verkställigheten av fullmäktiges beslut. Styrelsen har även en framträdande roll i budgetprocessen och ska upprätta förslag till budget samt avsluta räkenskaperna med ett årsbokslut. Om fullmäktige inte har bestämt annat utgör styrelsen också landstingets arkivmyndighet. Avslut- ningsvis kan nämnas att styrelsen har en allmän processbehörighet vilket innebär att om ett beslut har överklagats eller talan har väckts mot landstinget har styrelsen en allmän befogenhet att själv eller genom ombud företräda landstinget.
Beredningar och utskott
För att bereda ärenden, en uppgift som normalt åligger nämnderna, kan fullmäktige inrätta fullmäktigeberedningar. Dessa ska bestå av en eller flera förtroendevalda. En fullmäktigeberedning utgör inte något allmänt beredningsorgan och dess uppdrag ska avse beredning av ett visst ärende eller en grupp av ärenden. Ärenden som be- reds av en fullmäktigeberedning ”dubbelbereds” då såväl nämnd som styrelse ska ges tillfälle att yttra sig innan fullmäktige beslutar.
Inom en nämnd kan ett eller flera utskott tillsättas. Ett utskott är ett politiskt sam- mansatt organ som väljs bland ledamöterna och ersättarna i nämnden. Utskottets huvudsakliga uppgift är att bereda nämndens ärenden. Utskottet kan också via dele- gation utrustas med egen beslutanderätt i vissa frågor. Beslut om tillsättande av ut- skott ankommer i första hand på fullmäktige och nämnderna är bundna av vad full- mäktige via reglementen föreskrivit beträffande utskott och dess uppgifter. Har fullmäktige inte beslutat i frågan får dock nämnden själv tillsätta utskott.
En nämnd kan också tillsätta nämndberedningar för beredning av nämndens ären- den. I nämndberedningar kan ingå företrädare för såväl förtroendevalda som an- ställda. En nämndberedning kan dock inte ha något beslutsmandat.
Revisorer
Revisionen är ett viktigt led i fullmäktiges och allmänhetens kontroll och insyn i hur resurserna i landstinget används. Revisorernas granskning omfattar räkenskaper, verksamheten och frågor om den interna kontrollen är tillräcklig. Den interna kon- trollen omfattar redovisningar, fördelningen av beslutanderätten t.ex. delegations- ordningen, attest- och utanordningsregler, tillämpningar av lagar och antal rutiner för verksamhetsrapporter, uppräkningar av fattade beslut samt kvalitetsarbete.
Under de år då val av fullmäktige har förrättats ska de nyvalda fullmäktige välja revisorer och revisorsersättare för granskning av verksamheten under de fyra föl- jande åren. Revisionen kan avse hela landstingets verksamhet eller delar av denna.
Fullmäktigeledamot är valbar som revisor.
Partsammansatta organ
De anställda i ett landsting kan göra anspråk på medbestämmande i olika former.
Lagen om medbestämmande i arbetslivet, medbestämmandelagen, visar på i första hand förhandlingar mellan arbetsgivaren och de fackliga organisationerna. Med stöd av medbestämmandelagen kan parterna också ingå medbestämmandeavtal och i ett sådant reglera andra former för inflytandet.
Ett landsting kan i medbestämmandeavtal med en arbetstagarorganisation träffa överenskommelse om tillsättande av partssammansatta organ. En sådan överens- kommelse ska godkännas av fullmäktige. Fullmäktige ska inrätta organet och i ett reglemente fastställa organets uppgifter, sammansättning, mandattid och verksam- hetsformer. Ett partsammansatt organ ska bestå dels av företrädare för landstinget utsedda av fullmäktige, dels av företrädare för de anställda utsedda av berörda ar- betstagarorganisationer. Landstinget kan representeras av såväl förtroendevalda som arbetstagare med arbetsledande uppgifter. Ett partssammansatt organ kan ha till uppgift att inom en nämnds verksamhetsområde svara för beredning, förvaltning och verkställighet i ärenden som rör förhållandet mellan landstinget som arbetsgivare och dess anställda. Partsammansatta organ är underställda den nämnd inom vars verksamhetsområde de har tillsatts.
Självförvaltningsorgan
Kommunallagen innehåller vissa regler om brukarinflytande. Ett landsting har bl.a.
möjlighet att inrätta särskilda organ s.k. självförvaltningsorgan som kan ges i uppgift att besluta i driftsfrågor rörande en institution eller anläggning. Till driften hör att bestämma över de praktiska sysslorna vid institutionen eller anläggningen. Det rör sådant som mathållning, lokalskötsel som reparationer och underhåll, lokalanvänd- ning, löpande inköp och andra typiskt sett vardagliga frågor.
Av kommunallagen framgår vad som krävs för att en nämnd ska få uppdra år ett självförvaltningsorgan att helt eller delvis sköta driften av en viss anläggning eller institution. Fullmäktige ska ha beslutat om att nämnden får lämna över uppgifter till ett självförvaltningsorgan. Nämnden bestämmer sedan själv om det finns förutsätt- ningar att i praktiken använda sig av den möjlighet som fullmäktige gett den. Nämn- den får dock inte lämna över uppgifter som enligt särskilda regler ska skötas i viss ordning. Ett självförvaltningsorgan är ett organ under en nämnd och inte någon fri- stående enhet i rättsligt bemärkelse och det är den nämnd som har lämnat över upp- gifter till självförvaltningsorganet som inför fullmäktige ansvarar för organets verk- samhet. Fullmäktige kan också besluta att ge en nämnd rätt att delegera beslutande- rätt i lagens mening till ett självförvaltningsorgan. Detta förutsätter att nämnden i en delegationsordning fastställer vilka frågor som organet ges rätt att besluta om. Ett självförvaltningsorgan kan ges samma beslutanderätt som anställda med den be- gränsningen att ärenden som rör myndighetsutövning mot enskilda inte kan delege- ras till organet.
I ett självförvaltningsorgan ska endast ingå företrädare för dem som nyttjar anlägg- ningen eller institutionen och för de anställda där. Ett självförvaltningsorgan är sålunda inte ett politiskt organ. De personer som ska företräda nyttjarna och de an- ställda väljs dock formellt av nämnden.
Gemensamma nämnder
En gemensam nämnd anses svara mot ett behov att kunna samverka över kommun- och landstingsgränser i ett offentligrättsligt organ, i vilket alla samverkande parter också behåller ett reellt politiskt inflytande över den verksamhet som nämnden be- driver. Den gemensamma nämnden bör ses som vilken kommunal nämnd som helst, och regler om nämnder i kommunallagen ska tillämpas så långt det är möjligt. Den gemensamma nämnden ingår endast i en av de samverkande kommunerna eller landstingens organisation (”värdkommun” eller ”värdlandsting”). Den gemensamma nämnden blir en ny myndighet inom ”värdkommunen” eller ”värdlandstinget”. Nå- gon ny juridisk person bildas inte. Till grund för samverkan i gemensam nämnd ska det finnas en överenskommelse och ett nämndreglemente. Reglementet ska antas av samverkande kommuner och landstings fullmäktige.
Ledamöter och ersättare i en gemensam nämnd väljs av fullmäktige i de samver- kande kommunerna och landstingen. Fullmäktige i en samverkande kommun eller landsting kan bara välja någon som är valbar i den egna kommunen eller landstinget.
Antalet ledamöter och ersättare bestäms i överenskommelsen men varje samver- kande part måste representeras av minst en ledamot och en ersättare. Antalet ersät- tare ska vara lika många som antalet ledamöter. Val av ordförande och en eller två vice ordförande ankommer på fullmäktige i ”värdkommunen” eller ”värdlands- tinget”. Roterande ordförandeskap är inte tillåtet.
Kommunalförbund
Kommunalförbund är en offentligrättslig form för samverkan som kommuner och landsting kan använda. Ett kommunalförbund har i mångt och mycket samma orga- nisatoriska uppbyggnad som en kommun eller ett landsting och de regler om kom- munalförbund som finns i kommunallagen liknar de regler som finns för kommuner och landsting. Ett kommunalförbund kan, enkelt uttryckt, sägas vara ett slags speci- alkommun eller speciallandsting för de uppgifter som medlemmarna gett förbundet.
För varje kommunalförbund ska det finnas en förbundsordning som antas av med- lemmarnas fullmäktigeförsamlingar. Förbundsordningen ska innehålla föreskrifter om bl.a. ändamål, benämning och organisation, medlemmarnas andelar i förbundets tillgångar och skulder och grunderna för skifte av förbundets behållna tillgångar.
Det förekommer två typer av kommunalförbund, nämligen sådant med fullmäktige och sådant med förbundsdirektion. I det förra fallet ges förbundet en organisation motsvarande landstingets eller kommunens med fullmäktige, styrelse och andra nämnder. Förbundets beslutanderätt utövas då av fullmäktige som ska bestå av re- presentanter för samtliga medlemmar. Förvaltning och verkställighet ankommer på styrelsen och övriga nämnder som också bereder ärenden som ska beslutas av full- mäktige. Den förenklade formen av kommunalförbund med förbundsdirektion inne- bär att förbundet leds av enbart ett organ – förbundsdirektionen – som då utövar såväl beslutanderätt som förvaltning och verkställighet. Varje förbundsmedlem ska ha minst en ledamot och en ersättare i den beslutande församlingen. Valbar är den som är ledamot eller ersättare i respektive kommun- eller landstingsfullmäktige
Företag
Ett landsting kan, med vissa begränsningar, välja att driva viss verksamhet i den kommunallagsreglerade organisationen med nämndförvaltning eller i ett aktiebolag eller något annat privaträttsligt organ (kommunalt företag). Det finns betydande rättsliga skillnader mellan de två verksamhetsformerna. Kommunallagens regler om företag kan sägas omfatta de krav som lagstiftaren valt att ställa kommuner och landsting som bildare och ägare samt vissa frågor om allmänhetens insyn i företa- gen. Kommunallagen och annan offentligrättslig lag gäller i princip inte för de kommunala företagen och de kommunala företagen ska i sin verksamhet följa asso- ciationsrättens regelsystem. De kommunala aktiebolagen är t.ex. underkastade reg- lerna aktiebolagslagen med dess speciella föreskrifter om bl.a. organisation och eko- nomiskt ansvar för styrelseledamöter och verkställande direktör.
I helägda aktiebolag och stiftelser ska fullmäktige utse samtliga styrelseledamöter.
Vilka kvalifikationskrav som gäller för bolagsstyrelser och stiftelsestyrelser följer av reglerna i aktiebolagslagen respektive stiftelselagen. Detta gör att styrelseledamöter inte nödvändigtvis behöver väljas på partipolitisk grund utan kan också väljas på professionell grund. Även personer som inte är folkbokförda i länet kan väljas till styrelseledamot. Styrelseledamöterna i kommunala bolag är inte förtroendevalda i kommunallagens mening.
Övrigt
Fullmäktige, nämnd, utskott kan själva bestämma att inrätta olika former av funkt- ioner som blir uppdrag till grupp eller enskilda förtroendevalda. Exempelvis kan
”råd” med olika uppdrag inrättas samt enskilda uppdrag såsom ”rapportörskap”,
”kontaktpolitiker”, ”fadderpolitiker” alla med uppdrag som fullmäk- tige/nämnd/utskott fastställt.
Källor
Kommunalrättens grunder, Alf Bohlin
Kommunallagen med kommentarer och praxis, Lena Dalman, Helena Linde, Mag- nus Ljung, Leif Petersén, Irene Ruterfors Mattson, Håkan Torngren och Staffan Wi- kell
Kommunallagen en handbok med lagtext och kommentarer, Ulf Lindquist, Sten Losman
