Dramaserie i tre delar. Alla rättigheter innehas av OCEAN TV och denna serie kommer enbart att visas i vår kanal och strimmingtjänst.
Sista delen.
Du glömmer plötsligt det vanemönster som upprepats varje dag i femton år, och kliver istället rakt ut från duschen till badrumsgolvet och blöter ned precis allting. Du förstår inte hur det har gått till, att bli så fri från alla tvångsmässiga rutiner. Utanför badrummet verkar allting vara som vanligt. Gardinen vajar lätt. Tavlan hänger väldigt rakt. På TV går en historisk dokumentär. Den beskriver hur OCEAN TV genom årmiljonerna bidragit med den TV som världsmedborgaren idag åtnjuter som en del av det samhällskontrakt som innefattar delaktighet i att skapa all den TV som kan sändas enligt tablå eller streamas, det vill säga, vara fri att användas av var och en vid behov
. Du upptäcker att PANNKAKORNA som ligger utspridda överallt i studentkorridorens kök nu är SKÖLJDA OCH FÄRDIGA ATT ÄTA. Det är mot bakgrund av detta historiska skeende som vi nu ska få se och höra, vad som hände en dag i oktober , när en äldre och oerfaren EDITOR (Creative) färdades på en blå färja mot nordpolen.
I SPÅRET AV FÄRJAN RINGLAR EN STRÄNG AV PENGAR.
På den blå färjan mitt ute på OCEANEN en dag i oktober, befinner sig som sagt en äldre och oerfaren EDITOR (Creative) som precis redigerat ett avsnitt av ett barnprogram med en levande mandel i huvudrollen. Att redigera barnprogram är självklart bara prokrastination och en flykt från det riktiga vuxenarbetet som snart ska påbörjas. Det vuxna arbetet består i att skapa ett kollage av diamanter för ett vetenskapsmagasin som ska sändas inom kort. Runtom i rummet där EDITORN nu arbetar för fullt, stirrar små svarta spindelögon rakt på allting, som stirrar tillbaka.
Svarta, blanka kulor som stirrar överdrivet i alla riktningar samtidigt. Det är bäckmörkt bortsett från det irriterande blänket från dessa hundra ögon, och utrustningen krånglar hela tiden! Sådan är verkligheten i ett av rummen på den blå färjan. EDITORN kastar iväg TVhjälmen så att den faller fritt mot botten av den bottenlösa soffan så att det viner som en vind. Han plockar sedan upp en liten kanelbulle från ett fat som är mindre än bullens minsta sockerkorn. “ALLTING DRAR IHOP SIG. KANSKE VAR DE NU LÅNGT NERE UNDER GRÄNSVÄRDET FÖR OCEAN. HAN MÅSTE FÅ VETA”. Sockret i bullen får honom plötsligt på fötter, han springer ut i korridoren och springer och springer , han springer uppför en backe i korridoren och vidare uppåt och sedan ännu mera uppåt. Han springer i sidled i mycket hög fart (på samma sätt som Mr. Selton i avsnitt 2)
, och fortsätter ATT SPRINGA utan ansträngning ända upp till kontrolltornet hundra meter ovanför havsytan. Här står kaptenen med oerhört rak rygg och blicken stadigt riktad mot horisonten. Hon har en lätt kurvad mustasch och en uniform i extremt många färger: antagligen sexton miljoner , som skimrar så starkt att EDITORN måste kisa med ögonen. Den djupt blå OCEANindikatorn sitter i mitten på OCEANpanelen i kontrollrummet.
På flera paneler sitter också blåbärsliknande knappar från Blueberry Player. Allt blinkar och piper otroligt intensivt, men kaptenen påminner om att detta är helt normalt, “Detta är helt normalt… vi närmar oss OCEANENS GRÄNSVÄRDE, och det är som vanligt en gnutta turbulent i instrumentens humörsvängningar och den inställning som asdfkjsdf ursäkta när kraftfältet fälls ut. Allting påverkas.” Mustaschen börjar plötsligt ryka och kaptenen ursäktar sig och går till rummet intill för att hämta ett verktyg. Alla TVskärmar i kontrollrummet visar nu en hälsning från Mrs. Selton i Norrbotten (en glad stillbild från en nyligen avslutad semesterresa) och sedan ett utkast av ett nytt, interaktivt frågesportprogram. Utanför flyger glada bjällror (moln) förbi med stora leenden och hundra meter nedanför syns gröna vågor med stänk av guldskum. “Tänk att få vara med om allt detta”
, tänker EDITORN.
〜
Den friska fjällvinden löper genom Mrs. Seltons hår. Hon blickar ut över en vidsträckt och karg del av Norrbottens inland. Omgivningar som har härjats av brisar och stormar i miljontals år.
Hon känner sig ödmjuk inför det faktum att tidens tand rör vid henne utan att egentligen nöta ned någonting
. Att hon får vara i fred och utvecklas i sin egen takt. Hon tar ett djupt andetag och tänker på det förunderliga i att OCEAN TV alltid har funnits som idé , men som projekt faktiskt bara pågått i några månader. Hon ler åt tanken och snörar sina joggingskor. Klädd i lårlånga byxor och färgglatt linne. På armen en pulsklocka. En prisvärd modell som är enkel att förstå.
Hon tar ännu ett djupt andetag och trampar på stället. Spottar i handflatorna men vet inte vad hon ska göra av saliven när den väl hamnat där. Konstigt. Hon skakar lätt på huvudet och böjer sig ner mot mossan för att torka av händerna. Det känns skönt när mossan rör vid hennes handflator.
Väldigt skönt. Är mossan en direktlänk till idévärlden? Till det eviga? Skulle hon kunna plocka upp skiten och limma fast den i sina handflator och sedan skriva världens bästa krönikor? Eller borde hon rentav raka huvudet, lägga mossan på skalpen och hoppas få känna hur den drar till sig självklarheter som hon sedan får äran att kanalisera? Låta idéerna flöda genom hennes skalle på samma sätt som vinden just nu rör sig genom hennes hår. Snabbt, tydligt och till synes målmedvetet. Upplagt för att göra avtryck. Upplagt för att ge TV regler.
Ska du stå där länge och fundera? ropar mannen som just blivit färdig med att justera färgåtergivningen i den stora generatorn bakom hennes rygg. Hon vänder sig om. Den stora kulörta maskinparken förändrar i ett slag hennes utsikt på ungefär samma sätt som när Mickey Mouse fäller ihop den förskönande bakgrundsbilden i filmen om husvagnssemestern som sänds i TV på julafton. Skulle OCEAN TV kunna ta över sändningarna av åtminstone 34 inslag i programmet ”Kalle Anka och hans vänner önskar God Jul”?! Låta tittarna zappa mellan kanalerna enligt en på förhand kommunicerad modell? Om upplägget tydliggörs på webben och i
kvällstidningarnas TVbilagor i mitten av oktober bör det inte innebära några som helst problem.
Mrs. Selton darrar av upphetsning. Mossan är i direktkontakt med idévärlden! Hon måste ringa Oden Johansson och berätta om sin idé och om sin upptäckt. Enklast vore väl nu att klä hela generatorn i mossa och låta idéerna förlösa sig själva i direktsändning? Inte lägga sig i för mycket. Inte ha mer administration än nödvändigt. Skapa ett rent och evigt content . Låta OCEAN TVgo eternal
och själv bara sitta här bredvid generatorn och dricka öl och titta på den
norrbottniska utsikten. Le åt omvärlden. Hon sätter sig på huk och skriver ned följande anteckning i sin telefon:
”Kalle Anka och hans vänner önskar God Jul” – tilltänkt fördelning av innehåll:
● I jultomtens verkstad
(SVT)
● Kalle Anka i djungeln
(SVT)
● Scen ur Askungen
(OCEAN TV)
● Musse Pigg på camping
(SVT)
● Scen ur Lady och Lufsen
(OCEAN TV)
● Scen ur Djungelboken
(SVT)
● Scen ur Snövit och de sju dvärgarna
(SVT)
● Tjuren Ferdinand
(SVT)
● Scen ur Robin Hood
(OCEAN TV)
● Plutos julgran
(OCEAN TV)
Kommentar: I de små ”tomrum” som uppstår då programmet byter kanal råder TOTALT SÄNDINGSFÖRBUD. Det gäller för båda kanalerna. En ren hederssak. Det enda som visas vid dessa tillfällen är en röd bakgrund med vit text som säger ”YOU DO NOT HAVE ACCESS TO THIS CONTENT. IF YOU BELIEVE THAT THIS IS IN ERROR, PLEASE CONTACT OCEAN TV AND THEY WILL GET IN TOUCH WITH YOU A.S.A.P. // MERRY CHRISTMAS”
Mrs. Selton måste ringa Oden Johansson NU. Hon fumlar med telefonen. Signaler går fram. Han svarar inte! Gud vad skönt att hon tagit anteckningar. Mrs. Seltons puls är nu hög och pannan börjar bli svettig. Det är sådant som händer när man får de riktigt bra idéerna. Hon vill meddela sig till hela omvärlden men inser det farliga i att basunera ut de riktigt bra idéerna innan allt är påskrivet och klart. Affärsmässigheten först och främst. Förhandlingarna bör starta i övermorgon.
Hon och Mr. Selton kan då sitta längst bak i förhandlingsrummet och iaktta för att få idéer och uppslag till nya krönikor och kåserier. Därefter kan upplägget kommuniceras offentligt. En stor presskonferens med SVT, Svenska Disney och OCEAN TV. Gabriella Essén och Oden Johansson för då allas vår talan. Snälla, snälla kissa inte ner golvet just där och då…….. varför ligger telefonen plötsligt uppochnervänd på en sten? OCH VARFÖR HAR SKÄRMEN PLÖTSLIGT EN SPRICKA? EN REVA? Har en varg rört vid den?! Hemska tanke.
Vad håller du på med egentligen? Varför sitter du där och väser för dig själv? Du tappade telefonen i en sten för en minut sedan och det verkar inte som att du upptäckte det förrän nu?
ropar mannen som just blivit färdig med att justera 4kåtergivningen i den stora generatorn bakom hennes rygg. Hon vänder sig om. Den stora kulörta maskinparken förändrar i ett slag hennes utsikt på ungefär samma sätt som när Mickey Mouse fäller ihop den förskönande bakgrundsbilden i filmen om husvagnssemestern som sän... Jag har skrivit en dikt som jag skulle vilja läsa upp för dig. Den heter ”Om bottnen i verklighetens sjö”
ropar mannen och tar
fram en oerhört liten pappersbit ur sin ena ficka. Han kan omöjligt ha skrivit ner en dikt på det där! Det hela är löjligt! Vad fan håller han på med? Pappersbiten är högst en halv centimeter.
Han håller lappen mellan tummen och pekfingret och blundar med ena ögat. Gör små löjliga miner och gestikulerar med sin ena hand. Det är patetiskt! Han försöker sig på något slags stepdans. Han bär helt plötsligt handskar och hög hatt. Frack och monokel. Slår frivolter och gallskriker. Han stannar upp, harklar sig och börjar läsa ”För många år sedan klev jag ner i verklighetens sjö för att se om jag bottnade”
. Generatorn bakom honom skiftar nu i färg cirka
två gånger i sekunden, om Mrs. Selton räknat rätt. Stroboskopliknande effekter kan upplevas.
Musik hörs. Flera låtar på samma gång?
Vad är det här för skit?! Åt helvete med honom! Han
försöker stjäla min tid och uppmärksamhet. En simpel energitjuv. Bura in honom eller ta mig åtminstone härifrån så jag slipper se honom. Jag skulle ju ut och jogga! Vad fan händer? Om du inte kan bottna i verklighetens sjö, då är det ingen idé att du talar med mig! skriker hon åt mannen och sätter fart. Joggingtur påbörjad. FASTEN SEATBELTS! Åt helvete med lämmel och dvärgbjörk! Här kommer Mrs. Selton, tornadon från den televiserade oceanen! ORKANEN FRÅN ANTENNINGÅNGEN! Hon springer snabbt. Starkt pådriven av musikspelaren Blueberry Player. Hon gjorde tre musikbeställningar innan hon gick hemifrån i morse. Det känns skönt att veta. Det ger henne energi att ta sig an tre raka mil. En beställning per mil! Låt kilometerna få känna påbeställningens direkthet
. ETERNAL ORDERS. An Order For Life – A
Life For Order
. Tänk om man kunde göra musikbeställningar dagarna i ända? Sitta hemma och
klicka på den där jävla knappen och skita i ALLT ANNAT. Lugn nu, Mrs. Selton. Glöm inte att du just har kläckt århundradets idé. Of course! I will calm down! Hon stannar upp och drar ett djupt andetag. Andas in den friska fjälluften. Njuter att faktumet att OCEAN TVär
den bästa
partnern för ett totalt genomslag i tablåTV under julafton. Allt är i praktiken redan i hamn
. För
tänk bara: OCEAN TV erbjuder sina kunder det snabbaste och mest effektiva sättet att nå de målgrupper man söker och är dessutom den bästa partnern för reklamgenomslag och kommersiella samarbeten. OCEAN TV erbjuder därtillendast
nationell annonsering av det skälet
att vi inte gör skillnad på någonting. Det gör kanalen världsunik. Och vem vill inte vara med om något världsunikt? Därtill finns också sponsorskap, programsamarbeten, event och mässor i OCEAN TVs portfölj. På vår sajt oceantv.se berättar vi mer om allt detta, visar framgångsrika kundcase och hjälpervem som helst
att planera och genomföra en kampanj genom OCEAN TV –
möjligheternas mediehus. Så lugn i stormen nu, Selton. Andas lugnt och koncentrera dig på din joggingtur. Du behöver komma i form. Of course! Hon börjar försiktigt springa igen. Kan inte
riktigt släppa tankarna påThe Big Christmas Split
. Men nu gör hon det ändå. Springer snabbt och
fokuserat. Blicken fäst i fjärran. Av tradition springer hon alltid i sidled. Det ger henne lugn och en chans att utvecklas i sin egen takt.Lateral Running
. Snart ska OCEAN TV sända världens
första 3D Lateral Running Championship från Tyskland. Om allt går i lås introducerar vi samtidigt en s.k. Customized Color View Option. D.v.s. att varje tittare har möjlighet att
”färglägga” programmet helt efter egen smak. Tjänsten kommer i tre utföranden som fördelas efter storleken på hushållens inkomster (Low, Middle & High). Kanske vore detta en bra mellandagssatsning? Låta tittarna få känna på riktig…… Varför springer du i sidled? Går det inte snabbare att springa på vanligt vis? Det här är inte särskilt kul att titta på,
gastar mannen i
en gigantisk megafon. Generatorn har växt i storlek och är nu c:a 300 meter hög. Eller 400…500…600 meter?! Mannen ställer sig längst upp och skiftar färg cirka två gånger i sekunden, precis som generatorn. Kameleontiska egenskaper? Patetiskt. Han stör mig! Mrs.
Selton försöker vända den dåliga energin genom att tänka på att hon gjorde tre beställningar från musiktjänsten Blueberry Player alldeles innan hon gick ut, men hennes tankar störs av mannen som nu talar än högre i megafonen. Det fullkomligen dånar när han tar till orda. Det är öronbedövande! Skadligt! Orden ekar över landskapet:
Jag jobbade tidigare som kock i en restaurang, men extraknäckte på kvällar och helger som TVtekniker och på den vägen är det. I OCEAN TVs internradio för hemlig företagskommunikation hörde jag ett meddelande som avslöjade att två utsända EDITORS nu har nått fram till Nordpolen. De genomför en expedition som del i ett forskningsprojekt för att transportera en rådiamant. Den har nog mest utvunnits för att imponera på de andra i gruppen. Tanken är väl att
använda diamanten som imponerande rekvisita, alternativt inredning, i ett nytt frågesportsprogram som ska heta “Friska Frågor” eller ”Fresh Questions” och som ska sändas i OCEAN TV. Jag var själv på inspelningen av pilotavsnittet!
Programledaren hade frack och en mycket hög rumshatt. Och mitt under
pågående frågesport böjde denne programledare sig framåt för att tala till alla låg, medel och höginkomsttagare som satt i publiken:
” När du ställer frågan
om vad de imaginära talen egentligen är till för, då ställer OCEAN TV motfrågan som handlar om vad DU tror att TVfrågesport egentligen är till för: ’Vad tror DU att TVfrågesport egentligen är till för?’” . Det kom inget svar. Och man gick helt enkelt vidare. Utan vidare. Programledaren sträckte på sig och riktade återigen blicken mot kameran.
” Vi går alltså (helt spontant??) bara vidare! Och då svarar
ni kanske att frågesport är till för att man vill verka smart. Men då svarar vi att så
enkelt är det faktiskt inte. Väldigt få frågesporter handlar om vetenskap. Om
verklig kunskap
. Tramsiga kunskaper om t.ex. årtal, olika namn och lösa
referenser ger förvisso en bild av att personen är uppmärksam och kan sortera in saker i olika fack. Att personen möjligen kan se de större perspektiven. Men några egentliga bevis för det sistnämnda får vi aldrig inom TVfrågesport. Därför tänkte jag överraska er alla med ett par essäfrågor i 1012 ämnen. Jag döper härmed om programmet till Frisk Essä eller FRESH ESSAY, men omedelbar verkan. Programtiden utökas från trettio minuter till åtta timmar. Det blir pausmusik och skit medan de tävlande formulerar sina svar. Sedan tog han en paus för att hämta andan och drack en klunk vatten ur en stor tank. För att åstadkomma en visuell effekt var denna tank placerad på en blå färja. Den plöjde upp stora vågor i en ännu större tank.
“ Ingenting är omöjligt!” , inflikade
programledaren med ett genuint leende. En pust av en märklig parfym drog genom studion och fick åskådarna i den främre raden att kaskadkräkas. Tur att jag satt på läktaren... De blev hursomhelst tvungna att ta om scenen, men då hade det redan spårat ur. Programledaren pissade ned hela golvet i vredesmod och delade sedan ut 2022 nya essäfrågor och förlängde sändningstiden med en timme. Sjukt lite tid till att svara på så många frågor, alltså. Jag blev less och drog därifrån. Väl hemma så kände jag: Helvete alltså. Den här branschen är INTE KLOK! Framtidens TV?! Jag bestämde mig för att ta en spontan semester här uppe. Och det har jag minsann inte ångrat.
Mrs. Selton ler förvånat och frågar: Om jag skippar min joggingtur, kan du då läsa klart dikten för mig?
〜
DEN BLÅ FÄRJAN HAR NÅTT FRAM TILL NORDPOLEN DÄR PERSONALEN, UTVALD AV SENSE TALENTS, NU SÖKER EFTER DIAMANTEN.
Du (arbetsledaren) blickar ut över Nordpolen och den ivriga arbetsgruppen, och hoppar entusiastiskt upp och ned. ” Nu jävlar ska det fixas!! Vi måste hitta diamanten, slipa den och lasta den på båten!
” Efter bara några steg på isen ekar plötsligt en svag röst någonstans nedifrån
djupet, från en stor högtalare som sitter fast på en skimrande klump avsexton miljoner färger
.
Högtalaren är riktad uppåt mot den avlägsna ytan, eller mot den gräns där medvetandet börjar
och “OCEAN” slutar. Det skräller till i ditt huvud när volymen plötsligt höjs. “KAPTEN SOM TALAR! Vi hissar upp diamantjäveln nu. Akta så ni inte klämmer er! Vänligen, Kaptenen!”
Alla
tar ett stort steg bakåt från hålet i isen. Gardinen vajar i en suddig minnesbild och tavlan hänger extremt rakt. Allting är helt nedblött som om någon precis klivit ut från duschen utan att torka sig. Ett tjockt lager grön, blöt mossa täcker golvet. Mr. Selton flyger runt uppe i taket! Utanför ljuset från strålkastarna som är riktade mot diamanten försvinner landskapet i mörkblått (det är ju natt) samtidigt som regnbågsflingor snöar ned i slipvattnet. Vätskan sköljer över fötterna medan personalen klafsar runt med stora skimrande ögon och gråter av glädje. Det ser ut som att diamanten reflekteras i alla ytor och allting består av diamant. Särskilt personalens ögon och blänkande kläder. Den tio meter höga ädelstenen står i ett ännu högre duschrum av härdad tvål.
“EN VÄLFÖRTJÄNT PANNKAKA NU”
, föreslår kaptenen.
När ena sidan av diamanten äntligen efter 100 timmar blivit färdigslipad, blinkar den till och visar en TVbild av urskogen där programledaren för frågesporten yrar runt med elefanten Mr Selton. Träden fladdrar i alla möjliga gröna och gula nyanser och solen lyser på ett blad där små larver kryper runt och bygger ett kraftverk av slem. Ur slemmet utkristalliseras långsamt ett högt torn, ämnat att fånga in solens sändningar. Det är 600 larvmeter högt och växlar färg cirka två gånger i sekunden
. En av de minsta larverna på bladet kryper långsamt upp längsmed tornet för
att fixa några trasiga mottagare. Det ser svindlande ut. Tänk om den tappar fotfästet och faller av bladet, flera tusen larvmil ned i urskogen till den snåriga vegetationen där ett tjockt lager av köttätande kastanjetter klapprar. Precis när du (arbetsledaren) tänker denna hemska tanke, rusar elefanten Mr. Selton fram från en buske och äter upp bladet med kraftverket! Larverna ser sig fascinerade omkring när de glider ner genom en vägtunnel i en sjuttiofyra larvmil lång nedförsbacke. Väl nere i Mr. Seltons magsäck fortsätter de att bygga kraftverket (vad ska man göra liksom?) och det är på detta sätt som Mr. Selton kan leva i urskogen under årmiljoner utan att dö. Det är också därför hans arvsmassa blandas med larvernas så att flera extra par ben växer ut och möjliggör lateral skogslöpning
, något han sedan ägnar sig åt under cirka 350 000 år.
MR. SELTON FÖRBEREDS FÖR HEMFÄRD.
En svordom tonade ut i ett långsamt eko mellan urskogens tjocka träd. Svordomar lagrades in i dessa träd, för den som knackade på ett av träden kunde höra ett ljud som resonerade i en klar och massiv träton, men lika mycket var en svordom. Den som trummade intensivt på ett av dessa träd skapade en så kallad svordomsfront som spred sig snabbt genom luften och ned i marken genom trädets rötter och vidare ut i alla svamptrådar (mykorrhizan) som var uppkopplade mot trädet. Träden runtom förstod signalen och utsöndrade beska ämnen i försvar. Signalerna kunde skickas flera mil och även till andra delar av verkligheten. Allt detta stod angivet i instruktionsboken som programledaren nu kastade obrytt ned bland barrhögarna. Inte bara svordomar gick att sprida på detta sätt. Även riktiga, fysiska grejer kunde skickas genom de
kanaler som mykorrhizan bestod av. Det krävdes bara mera tid, något som programledaren kände att han hade gott om, i protest mot samtidens pissiga komprimeringstrend inom frågesport! Han hade fått en storlagen idé: Att skicka hem den förlorade elefanten (Mr Selton) genom skogens strimmingtjänst genom mossan och myllan hem till Stockholm och elefantens kära TVkompanjon. Hem till ett coolt stadsliv med lite mera framåtblickande än att vandra runt djupt inne i urskogen och varken göra eller tänka något nytt på flera miljoner år. Mr Selton skulle nu genom hemresan om allt gick enligt planen på nära håll få uppleva den distributionsform han själv varit delaktig i att skapa och bygga upp utan att veta om det genom OCEAN TV. “ Din identitet kommer nu att utvecklas genom berättelsen, Mr Selton. Var inte orolig.
” sade
programledaren med bestämd röst, samtidigt som han visste hur invecklat det var att ta sig härifrån. Resan in till urskogen däremot, märktes knappt eftersom personen var helt upptagen med att somna klockan tretton efter ett antal kaffekoppar. “Detta kommer att bli århundradets eller åtminstone veckans TVhändelse. Det är svårt att avgöra magnituden av mediagenomslaget eftersom allt går så snabbt i världen utanför urskogen. Om vi missar med några sekunder kanske det inte blir några löpsedlar, och du kan hamna snett i rutinen. Så står det i alla fall i instruktionsboken men du har ju redan hamnat lite snett, eller hur?” Han sneglade på elefanten, som svarade med sin vanliga uråldriga basröst: “Jag har det väl ganska bra i den här suddiga världen. Men visst kan jag sakna Mrs Selton och hennes upptåg, det är klart jag gör... Och visst skulle det minska livsstressen, att ha en identitet igen i den sociala världen, det är ju något jag ändå förespråkat själv genom Social TV till exempel, och aktivitetsstöd genom TV… för bättre balans i Helheten!” Och när han sade detta blev kinderna alldeles rosiga och varma. Han kände hur en värme spred sig från magen och visste på så sätt att detta var rätt.
Programledaren stannade upp en stund och såg på honom. Sedan kopplade han metodiskt femton grenar till Mr Seltons huvud, och svarade: “Din identitet finns i berättelsen och du kommer att få en plats i din egen kanal igen. Genom Social TV och de tuber i marken som ger urskogen dess strimmingtjänst. Ha bara lite tålamod nu, vi behöver koppla in mycket mossa!” Han såg några blåbärsliknande knappar i riset på marken och blev tvungen att smaka på dem. Det fanns inte mycket att äta i urskogen, och det gjorde skallen dimmig. Han fortsatte att mässa för Selton. “En TVtablå leder alltid framåt. Ditt personliga varumärke kommer att skapas genom kanalen som alltid leder framåt, precis som de här tuberna i marken alltid sägs leda till något nytt. Men om du ändå skulle köra fast längre fram, så känner jag en bra livscoach som du kan kontakta. Som kan hjälpa dig att skapa en TVtablå skräddarsydd för din egen person.”
Programledaren tog ett
stadigt grepp om ett stort parti mossa och lyfte uppåt. I samma stund kände Mr Selton i hela kroppen att mossan var ett lock som öppnades till en hemlig, magisk låda. Tusentals idéer i sekunden strömmade plötsligt genom huvudet och blev till ett skarpt bländande ljus. Hans huvud hade varit i stort sett tyst och tomt ända sedan han kom till urskogen för flera miljoner år sedan.
Fascinerat såg han på den bruna och fuktiga jorden under mossan. Svindlande nätverk av mycket små TVkanaler skapade en glittrande väv på bästa sändningstid som löpte i dubbel riktning
från det träd som programledaren valt ut för Mr Seltons avresa. Han kände sig nu plötsligt som femton individer en för varje trädgren som hade kopplats till hans huvud och programledaren kände sig som en vanlig programledare bara. “TV TIME UNIT TIME”, skrek alla sexton TVpersonligheterna i kör så plötsligt att en ekorre flög upp från mossan som en raket mot rymden, så fort att stjärnhimlen speglades som två vattenfall i ekorrens ögon medan den svalde en bit mossa och fick ett antal hastiga idéer.
〜
Ovanför det duschrum av tvål där diamanten nu slipas skimrar vintergatan som den bara gör på Nordpolen. Ytterligare en sida av diamanten har blivit slipad och visar en TVbild av studion där frågesporten fortfarande spelas in. I hörnet av bilden visas några galopperande hästar och en pillerburk. Upplösningen är så extremt hög att nästan allting börjar smälta ihop personalen och hela rummet sugs in i bilden! Diamanten står nu plötsligt obehagligt genomtänkt i studions interiör, men programledaren syns inte till och det är knäpptyst och tomt.
Vågskummet yr på oceanens yta och piskar upp kraftiga brus. Det låter som en synth från 80talet. Färjans blå färg skjuter iväg uppåt och nedåt och tecknar därmed en sinusform.
Kaptenen fördriver tiden genom att måla en tavla av allting med stora svepande rörelser. Det går nästan av sig självt och hon tänker att det vore jävligt konstigt om inte detta skulle gå att sälja!
EDITORN sätter sig åter i soffan i det mörka arbetsrummet med alla spindelögon och undrar var i helvete Mr Selton tagit vägen. Var kommer han in i bild egentligen? Från höger eller vänster?
Kamera 3. Panorera... Där är han! Sittande med femton kavajer på sig, i en djup fåtölj ovanpå elefanten som också är Mr. Selton, som har femton kavajer på sig. Han ser trött ut. Han ser extremt pigg och trött ut? Han ser ut att ha kommit upp sig.
(fortsättning följer...)
IKVÄLL PÅ OCEAN TV:
18:0020:00 = ”Minor Trucking” (Sports, Event, 4k, Management)
20:0022:00 = ”Basement Surprise”. (Entertainment, Hoax, 3D, Liberation)
