Detta verk är licensierat under Creative Commons Erkännande-Ickekommersiell-Dela Lika 2.5 Sverige licens. För att se en kopia av denna licens, besök
http://creativecommons.org/licenses/by-nc-sa/2.5/se/. Verket har publicerats i www.globalarkivet.se.
Moderat kampanj mot biståndet
Det svenska biståndet ifrågasätts just nu från flera håll.Carl B Hamilton (fp) motionerar om en nedläggning av Sida, Timbro talar om ett
”biståndsindustriellt komplex” och biståndsministern är tveksam till enprocentmålet.
Med hösten kom Riksrevisionens rapport om slarv och egentligheter, vilket fick borgerliga ledarskribenterna att vässa sina pennor. Afrikagrupperna försöker bringa reda i de olika sidornas argument.
I JULI KOM TIMBRO UT MED RAPPORTEN "Den Globala Skolan - Information om global utveckling eller politisk propaganda". Det var den första i en serie skrifter om biståndet som Timbro ger ut i år. Med ord som propaganda, psykologiskt biståndsberoende och en svensk
biståndsindustri försöker Timbro och till dem knutna debattörer diskutera biståndets vara eller icke vara.
− Timbro tecknar en nidbild av biståndet och parallellen till det
militärindustriella komplexet haltar betänkligt, svarade Göran Holmqvist, t f generaldirektör på Sida, under en paneldebatt med debattören Pär
Krause.
Lars Rudebeck, professor i statskunskap vid Uppsala universitet, kallade Krauses bok Det svenska biståndsberoende för ”en svepande pamflett.
Inte den seriösa diskussion om biståndet som vi så väl behöver.”
Flera av de ledarskribenter och debattörer som fått utrymme i debatten hävdar att ”Biståndsindustrin döljer sanningen”. Många länder i Afrika fortfarande är fattiga, trots att de mottagit bistånd i många år. Alltså leder bistånd till korruption och befäster fattigdomen, tycks de resonera. Flera av kritikerna tycker att enprocentmålet ska avskaffas och att bistånd är resultatlöst och direkt skadligt för ett lands utveckling, i motsats till exempelvis frihandel.
Diakonias Bo Forsberg beskriver det som en märklig debatt om biståndets effektivitet. Han tycker att argumentationen är enfaldig, generaliserande och okunnig.
− Man skulle kunna tro att det är en organiserad kampanj som pågår, skriver han.
I SAMMA VEVA SOM Timbros lanserade skrift nr 2 släppte Riksrevisionen sin rapport där 15 projekt i Afrika granskats. Uppdraget var att undersöka om svenskt bistånd har ett tillräckligt gott skydd mot korruption och förskingring. Granskningen riktar in sig på de Sidapengar som går via
svenska organisationer. Av totalt 6 000 projekt har riksrevisionen granskat 15 stycken, i Namibia, Sydafrika, Tanzania och Kenya. Projekten drivs av organisationer som får bidrag genom Forum Syd och Svenska
Missionsrådet.
Enligt Riksrevisionen ”förekommer oordning i huvuddelen av de granskade projekten och varken Sida eller ansvariga revisorer har lyckats upptäcka ett stort antal väsentliga fel och oegentligheter”. Detta är sant, i en majoritet av de granskade projekten hittade man fel i den ekonomiska redovisningen.
Dock framgår inte att tio av de specialgranskade projekten var kända försenade riskprojekt. Det rör sig alltså inte om 15 slumpvis utvalda projekt. Projekten valdes ut därför att rapporteringen inte inkommit i tid eller för att man av andra skäl misstänkte att allt inte stod rätt till. Detta gör att man inte kan dra några slutsatser om hur det ser ut i resten av de 6 000 projekt som i år drivs av svenska organisationer med hjälp av
Sidastöd.
EFTER EN UTFRÅGNING I UTRIKESUTSKOTTET riktar nu flera riksdagsledamöter kritik mot Riksrevisionen, som man tycker har gjort alltför långtgående generaliseringar av de fåtal projekt som granskats.
– Man drar alldeles för långtgående slutsatser av alldeles för tunt och tendensiöst material, säger Veronica Palm (s) enligt SVT:s Rapport.
Kritikerna, som återfinns både inom oppositionen och bland
allianspartierna, tycker att Riksrevisionen till medierna och allmänheten gav en felaktig bild av hur biståndet fungerar i stort.
– Det är inget generellt för alla projekt och det blir tokigt när man ger den bilden och det var det man gjorde, säger Lars Lindén (kd) till Rapport.
BISTÅNDSMINISTER GUNILLA CARLSSON har vid flera tillfällen sagt att hon vill slopa målet att en procent av BNP ska gå till bistånd. Många menar nu att alliansens (läs moderaternas) insatser inom biståndspolitiken följer ett mönster. Först bestämde regeringen att det ska gå att använda
biståndspengar till skuldavskrivningar, och därefter till militära insatser. I augusti kom landfokuseringen och antalet biståndsländer minskades med hälften.
Och nu, en minskning av biståndsbudgeten, med signaler om att en procent inte längre ska ligga fast.
Gunilla Carlsson och moderaterna lär dock möta motstånd i frågan om budgeten. Folkpartisten Birgitta Ohlsson och kristdemokraten Alf Svensson är två som protesterat hittills. Vad som händer framöver är svårt att
förutse, men klart är att en urholkning av biståndet pågår.
Emma Hernborg, Stockholm
