Det här verket har digitaliserats vid Göteborgs universitetsbibliotek. Alla tryckta texter är OCR- tolkade till maskinläsbar text. Det betyder att du kan söka och kopiera texten från dokumentet.

Det här verket har digitaliserats vid Göteborgs universitetsbibliotek. Alla tryckta texter är OCR- tolkade till maskinläsbar text. Det betyder att du kan söka och kopiera texten från dokumentet.

Vissa äldre dokument med dåligt tryck kan vara svåra att OCR-tolka korrekt vilket medför att den OCR-tolkade texten kan innehålla fel och därför bör man visuellt jämföra med verkets bil- der för att avgöra vad som är riktigt.

This work has been digitized at Gothenburg University Library. All printed texts have been

OCR-processed and converted to machine readble text. This means that you can search and

copy text from the document. Some early printed books are hard to OCR-process correctly and

the text may contain errors, so one should always visually compare it with the images to deter-

mine what is correct.

S - : II

' , . : * , , . v -

• '"• Ö, •- ••

*> ~v

**r-

, .V - • . • ' -, "• .V • c

iß iË£k -

. '•; '•- * : • V. • •• •"• «••.'* ; * •>* • < • • • , -'• ''a

, -

~V; .

^

'

• -

• j • •• ! .

i * <

• »i.

OLA HANSSON

VÄGEN TILL LIFVET

KRISTIANIA

H . A S C H E H O U G & C O .s F O R L A G

H O V E D K O M M I S S I O N v E R F O R D A N M A R K : H . H A G E R U P

1 8 9 6

Alla e d i t i o n er i f r ä m ma n d e s p r å k o m b e s ö r j a s af förfat­

t a r e n sjelf.

E n tysk e d i t i o n u t k om m e r s a m t i d i gt m e d d e n svenska â V e rl a g Carl D u n c k e r , B e r l i n .

A KT I E- B O GT R Y KK E R I ET (Forhen: Det Mallingske Bogtrykkeri.)

I n n e h å l l :

Sid.

V ä g e n till lifvet ,

A mo r s hämd ^

D e n vackra Ursula A r ki m e d e s ' p u nk t B o r t o m d ö d en

VRGEH T illit IiIFVET

1 — O l a H a n s s o n : V ä g e n t i l l l i f v e t .

\ -, iåtm

§roHI§g

^ ;

' C ' \ ä g e t rusa de ned i stationen i Lausanne,

^ — < och höll. Det skulle vara en halftimme, innan han kunde resa vidare. Han störtade i häl­

lande regn öfver jernvägsspåren öfver till restaur a­

tionen för a t t friska sig upp med varm t kaffe i den råruskiga februarimorgonen.

Han satt som bedöfvad derin ne midt i allt vimlet och sorlet, — ovaken, utskakad. Det stim­

made om kring hono m af folk som bråd skande s p r u n g o hit och dit, men det kunde liksom icke bli till ljud för honom, t y i hans öra satt änn u kvar genl judet af pustand et och rasslandet från hans två dyg ns resa.

Det var alltsammans för honom såsom en rörelse, utan

kroppar hvilka lösgjorde sig u r massan, — och han

spratt upp, när en uppasserska i hvitt förkl äde plöts-

4

ligt stod framför honom med kaffekannan i handen och såg honom spör jande an, som om hon gjort en fråga, hvilken han icke hör t.

Regnet trum made ursinnigt och stötvis de r u te på tak et. Kaffet stod och rök och doftade framf ör honom. Han följde med sina blickar det der hvita förklädet öfver en svart klädning krin g en rank och smärt gestalt, — utan att någon bild af menniskan sjelf formade sig för honom. Och allt detta, tru m­

mand et af regnet, det varma, doftande kaffet och det hvita förklä det, ver kade tillsammans på honom : — der gick med ens en solvarm kåre tvärs igenom honom, och han hade e t t sek undkor t ögonb lick känslan af a tt sitta godt hem ma hos sig sjelf. Men redan i det nästa vakn ade han upp till sitt verkliga läge igen med en förnimmelse, som om den regntunga blåsten farit hän öfver honom, — och borta i dörren stod banportiern och ropade u t i salen en lång rad af namn , bland hvilka han uppfå ngade Vevey.

De t nya tåget skramlade vida re med honom.

Han satt vid fönstret och följde likgiltigt med, huru­

som det snodde sig fram utmed sjön, bugtande sig efter strandens egna linier. Genfersjön låg g r å och kall under regnbyarne, och Savoyeralpern a öfver på andra sidan döko blott sällan fram ur skymassorna.

Och när det frös igenom honom dervid och han

5

vände sig om och blickade ut igenom motsatta kupé­

fönstret, möttes hans blick bara af de nakna, monotona vinstockarne. Och en hel lång ensam resas tu nghet samlade sig och föll öfver honom som en bottenlös spleen.

Han måste vara sjuk ännu, ty han kände plöts­

ligt en ångest resa sig inom honom. Och inte hel­

ler hade han glömt, hvad han skulle glömma, ty det gick åter igenom honom, som när ett sår br yter opp igen. Han hade rest undan för minnet och undan för sjukdomen, — och nu suto de plötsligt der sam­

man med honom å tåget, som lopp utmed Genfer- sjön. Och medan tåget förde hans yttre menniska blixtsnabbt framåt i den ena riktningen, lupo hans tankar tillbaka i den motsatta riktningen, med en ännu större hastighet — i samma moment redan gick han med sjuka ögon omkring igen i de omgifningar, som han för två dygn sedan lemnat. Och det verk­

liga af honom var icke längre den orörliga gestalt, som satt ensam vid kupéfönstret å tåget utmed Genfersjön, utan denna andra, i hvilken hans själ tagit kropp och som vandrade omkring der hemma,

— den allena var det, som lefde . . .

Han sitter i kvällningen till en stilla och töig

januarieftermiddag i sin länstol och blickar ut genom

det halfimmiga fönstret nedåt landsvägen, der hjul-

6

spåren stå fulla af ett gult vatten och de röda pilarne draga sig utåt i den täta dimman. Han är väl insvept i sin tjocka grå morgonrock med de röda tofsarne, och bokbrasan knastrar varmt borta i kakelugnen.

Framför densamma står hans gamle vän läkaren, stic­

ker flata händerna mellan knäna och gnider dem välbehagligt emot hvarandra i den utströmmande värmen.

«Nu får du rycka upp dig, gamle gosse,» säger

han bestämdt och muntert. «Inte sitta så der och

hänga! Der är dock ingen mening i att ta det på

det sättet, så der hårdt, bara för att en dum flicka

sätter näsan i vädret åt en. Man bör dock hålla en

smula på sig sjelf . Har du nu gått hän och lagt dig

dödssjuk för den bagatellens skull, så kan det också

vara nog. Från det värsta har jag räddat dig; och

det andra kan du vara så god och sjelf klara. Hör

nu på: Du har här rakt ingenting att beställa, och

dina pengar ligga bara och ruttna inne i banken, och

du sjelf begynner också på att sitta och ruttna i det

här förbannade hålet. Alltså, min vän : drag du ditt

kreditiv och res ut i vida verlden, likagodt hvart-

hän, bara bort, och hän någonstädes, der solen skiner

redan så här till års. Der väntar dig ännu mycket

förnöjsamt i lifvet, mon c her, — framför allt för en

menniska som du, hvilken går hän och vill crepera

7

f ö r e n lolla och till p å k ö p e t b a k e f t e r låter spleenen stiga ä n d a u p p öfver m u n n e n p å sig i s t . f. a t t hvissla e t t s t y ck e å t d e t hela och t a fatt igen p å n y t t . . . »

M e n rekonva lescente n l å t e r o r d s t rö m m e n fara öfver s i g och s v a r a r i n g e n t i n g och blir s i t t a n d e a t t envist s t i r r a g e n o m d e t daggiga glaset u t i d e n stilla och töiga januarikvällen n e d å t landsvägen med d e vatten- fylda h j u l s p å r e n och d e r ö d a pilträden, d e r han gick u p p och n e d , kvällning e f t e r kvällning, så s n a rt d e t s k y m d e , m e d a n blåsten hvirflade d e t stoftfina r e g n e t in i h a n s a n s i g t e, u p p och n e d , u p p och n e d , k r e t ­ s a n d e k r i n g e n a och s a m m a t a n k e , tills yrseln g r e p hans k r op p o c h hans själ, och han m å s t e läggas emel­

lan l a k a n a t t d e r v i d a r e g e n o m d a g och n a t t f e b r a öfver d e n n a e n a lifsscen, hvilken han ä n n u , d å han s a t t s o m r e k o n va l e s c e n t i sin länstol, i c k e k u n de t r o v a r a v e r k l i g o c h s å d a n s o m d e n d o c k s t o d d e r i nn e i hans m i n n e , outplånlig, u t a n envisades a t t vilja ha b o r t , o u t p l å n l i g som d e n v a r . . .

Tills h a n e n d a g s i t t e r p å t å g e t och s u s a r å s t a d

n e d å t i d e t s t o r a E u r o p a . Allt l ä n g r e b o r t , allt

l ä n g r e b o r t . D e t d e r b a k o m honom ligger allt l ä n g r e

b a k o m h o n o m . H a n k ä n n e r sig till mods, som o m

han u n d s lu p p i t e n t r o l l d o m eller som o m e n kula

aflägsnats u r o r g a n i s m e n . H a n v å g a r s e sig o m , t y

8

d e t k a n i n t e m e r a n å h o n o m ; han k ä n n e r , a t t d e t e n g å n g skall försvinna u r h a n s m i n n e , liksom d e t r e d a n försvunnit u r h a n s s y n ; d e t s t å r d e r ä n n u , men m e r a såsom e n o n d d r ö m , u r hvilken m a n v a k n at u p p och som i n t e m e r a k a n h i n d ra e n a t t insomna i g e n ; och d e r lägger s i g öfver h o n o m e n s t o r hvila.

O c h h a n följer sig sjelf, s o m han s å l u n d a s t r y k e r t v ä r s g e n o m E u r o p a, — g ö r resan liksom o m igen, i s i n e r i n r i n g och s n a b b t s o m b l o t t d e n n a, — och d e t blir allt m e r a s k u mt och s å rt i h o n o m , u t a n a t t han k a n g ö r a sig r e d a h v a r f ö r , ä n d a tills h a n på­

träffar sig s i t t a n d e å S t . M a u r i c e t å g et och bryggan plötsligt slås öfver emellan d e b å d a d e l a r n e af jaget, hvilka varit skilda : — själen s o m varit u t e p å återfärd och k r o pp e n s o m f o r t s a t t

resa m e n s å s o m e n d ö d f o r m u t a n lif och s i n n e n. D å s t i c k e r d e t till, som o m d o c k sjelfva knifsspetsen blifvit s i t t an d e k v a r i s å r e t ; och d e t s t i g e r just o p p i h o n o m e n r e n t fysisk f ö r a n i n g o m , a t t själen å sin hemfärd b r a gt s o t e n till­

b a k a in i h o n o m , d å t å g e t håller och d e t r o p a s u t

Vevey.

9

I I .

Våren t y c k t e s alldeles i n t e vilja k o m m a , d e t t a å r . D e t blåste och ö s t e i e t t . Emellanå t s k ö t solen b r e s c h i d e g r å s va r t a s k y m a s s o r n a , och d e t lyste, i n e d e t t , ödsligt u p p från d e b r e d a l j u s r e mn o r n a u t ö f v er d e t f a r a nd e kaos, hvilket r e d a n i n ä s t a ö g o n ­ b l i c k omslöt allt igen, b e r g och sjö, jord o c h him­

m e l . O c h d e r k o m e n n y k u l i n g och e n n y r e g n b y , h v i n a n d e och s m a t t r a n d e hän öfver d e n lilla s t a d e n.

Främling en s t o d vid f ö n s t r e t i sitt h o t e l l ru m , s o m v e t t e u t å t t o r g e t , och följde m e d d e s s a vex- l i n g a r , hvilka b l o t t v o r o till f ö r a t t g ö r a enformig­

h e t e n ä n m e r a o u t h ä rd l i g och utsigtsiös. D e t t u n g a o c h febrila i dessa n a t u r e n s s t ä n d ig t å t e r u p p r e p a d e o c h ständigt misslyckade f ö r s ö k a t t kasta af s i g m a r a n s k ä r p t e s och e k a d e tusenfaldigt i n o m h o n o m . H a n g i c k från f ö n s t r e t till d ö r re n och tillbaka f r å n d ö r r e n till f ö n s t r e t ; m ä t t e r u m m e t , m ä t t e t o r g et ; m e n r u m ­ m e t v a r t o m t , och t o r g e t l å g ö d e , och han k u n d e i d e n n a y t t re och i n r e e n s a m h e t i c k e finna e n p u n k t , d e r hans i r r a nd e , fridlösa själ k u n d e s ä t t a s i g n e d o c h hvila, i c k e e t t föremål, i c k e e n t a n k e . B a r a d r i f v a n d e s k y ma s s o r, s a mt d å och d å e n b r e d, blek ljusstråle, — i n n e s o m u t e .

H a n f ö r n am , h v a r t h a n s t a n k a r ville h ä n ; o c h

I o

i n s t i n k t l i k ! p å s k y n d a d e han sina s t e g f r å n d ö r r e n till f ö n s t re t och tillbaka igen från f ö n s t r e t till d ö r r e n , s o m o m h a n d e r i g e n o m s k u l l e k u n na f ö r h i n d r a tan­

k a r ne a t t löpa sin v ä g f r å n h o n o m. M e n s t u n d o m g j o rd e d e sig t r o t s h a n s vilja f r i a ; och d å blef han r ä d d , f e b e r n k o m o p p , d e t h e t t a d e och f r ö s i h o n o m , o c h han fick i e n f a r t k a p pa n p å och d r e f n e d i g a t o r n a .

S å s t r ö k h a n e n f ö r m i d d a g m o t L a T o u r och v i d a r e u t å t v ä g e n , s o m l e d e r til C i a r e n s och Mon­

t r e u x , med uppslagen r o c k k r a g e och p a r a p l y e n u n de r a r me n . H a n h a d e r e d a n lemnat g a t a n m e d d e s m å fattiga husen b a k o m sig, u t a n a t t h a n visste af h v a r t han g i c k , och k o m till s i g sjelf igen f ö r s t , d å h a n s k r ed fram å d e n t y s t a och e n s a m m a v ä g e n mellan villo rna.

H a n befann s i g just framför d e n s t ä n gd a g r i nd e n till e n af d e s s a ; och d e t f ö r s t a h a n s ö g o n m ö tt e v a r e n u t h ä n g d s k y l t m e d s i t t «Chamb res à louer». Bilden af h o t e l l r u m m e t s t e g plötsligt u p p f ö r h o n o m , o ch e n h o r r o r derför g r e p h o n o m ; allting i h o n o m s t r e t a d e e m o t b a r a vid t a n k e n a t t v ä n d a tillbaka d i t , a t t s t å d e r vid f ö n s t re t igen, och s å f r å n f ö n s t r e t till d ö r r e n o c h från d ö r r e n till f ö n s t r e t igen, d e t o m ma väg­

g a r n e , d e t ö d e t o r g e t , t a n k a r n e s o m han i n t e k u n d e b i n d a vid n å g o t i all d e n na y t t r e och i n r e tom­

h e t . . .

I I

H a n h a d e ofrivilligt s t ö t t g r i n d e n u p p s a m t gick igenom e n liten välvårdad t r ä d g å r d u p p e m o t villan.

D e t v a r e n af d e m i n d r e , m e d b l o t t p a r te r r e , men full af v e r a n d o r , med fönster öfverallt i d e t b r u t n a t a k e t , s a m t å e n a sidan, d e r e t t t o r n höjde sig, e n liten ofvanvåning. H a n t r ä d d e u p p f ö r t r a p p s t eg e n till f r o n t v e r a nd a n , k o m in i e n rymlig f ö r s t u ga m e d e n smal m a t t a öfver e t t inlagdt stengolf, h ä n g d e d e n drifvåta kappan f r å n sig s a m t k n a c k a d e p å e n d ö r r .

« K om in,» s a d e d e r i nn e e n kraftig mansstäm ma.

F r a mf ö r d e n nedslagna klaffen till e n å l d e r d o m ­

ligt u t s e e n d e p u l p e t s a t t e n ä l d r e man o c h s k r e f .

H a n lyfte h u f v u de t m o t d e n i n t r ä d a n d e och visade

e t t v ä d e r b i t e t , r ö d h y a d t a n s i g t e mellan t v å k o r t k l i p p t a

hvita polisonger, — e t t af dessa ansigten, s o m gamla

s j ö k ap t e n e r g e r na b r u k a hafva. B o r t a vid e n a f ö n s t r e t

s a t t i e n g a m m a l d a g s länstol m e d s t o r b l o m m i g t öfver-

d r a g i blått o c h hvitt f r u n , med k o r k s k r u f s l o ck a r

ned f r a m o m ö r o ne n s a m t k l ä d d i e n löst h ä n g a nd e

t r ö j a af u r m o d i g t s n i t t och m ö n s t e r . D e n g a m l e h e r r n

vid skrifpulp eten r e s t e sig, och främlingen f r a m f ö r d e

sitt ä r e nd e , och f r u n m e d k o r k s kr u f s l o c k a r ne f ö r d e

honom tillbaka u t i k o r ri d o r e n och in i e n a n d r a

k o r r i d o r , f r å n hvilken e n t r a p p a l e d d e u p p å t i t v å '

afsatser till d e n lilla ofvanvån ingen i t o r n b y g g n a d e n ,

d e r v ä r d i n n a n ö p p n a d e d e g r ö na spjelluck orna och

I 2

visade h o n o m t v e n n e m ed g a m m a l d a g s soliditet i n r e d d a r u m , e n «salong », s o m v e t t e u t till sjön, s a m t en s o f ka m m a r e med f ö n s t e r u p p åt m o t vinstockss luttnin­

g a r n a och d e t g r ö n a , öfverst hvita M o n t C a u x . H a n lät r e d a n s a m m a e f t e r mi d d a g s a k er n a ko m m a öfver f r å n hotellet s a m t installerade sig i sin n y a vå­

ning, i hvilken h a n s k u l l e v ä n t a p å solen o c h helsan.

M e n i n g e n d e r a ville k o m m a . D e t förblef g r å tt och kallt s o m f ö r u t ; och d e r i n n e v ä r k t e d e t och v ä r k t e , s o m o m bölden ville bulna u t igen. D e t v a r s l u t m e d h a n s k r a f t e r; han u p p h ö r d e sjelfmant a t t g ö r a m o t st å n d , — och i s a m m a ö g o n b l ic k föll e n s t o r o c h u n d e r li g m a t t h e t öfver h o n o m. D e t v a r m e r ä n e n l e t a r g i ; d e t v a r s o m o m sjelfva d e n vitala s t r ä n g e n i honom a f k l i p p t s . I d e n n y a l u g n a , v a r m a t r e f n a d , som omgaf h o n o m i d e t t a f r ä m m a n de hus, hvilket d o c k gaf e n illusion af h e m , och ibland främ­

mande menniskor, hvilkas stillsamma lif han kände o m kr i n g sig, i s a m m a m å n s t a rk a r e s o m h a n icke d i r ek t r y c kt e s innanför d e n na k r e ts , gaf äfven den f ö r r a n e r v ö sa spännin gen e f t e r . H a n föll s a m m a n ; han k u nd e , r e n t fysiskt, i c k e l ä n g r e hålla s i g u p p e ; h a n m å s t e lägga sig till sängs, och s j ö n k in i e n u n d e r l i g dvala, e t t mellanting mellan s ö m n o c h vaka.

H a n s t o d till y t t e r v e r l d e n i s a m m a f ö r h å l l a n d e s o m e n

m e n n is k a i halfslummer. H a n h ö r d e alla d e tusen

• 3

ljuden af det dagliga lifvet d er n e r e : fotsteg, som gingo upp och ned öfver golfvet, dörrar, som gingo upp och i, röster, som frågade och gåfvo svar , det först a ljudet af lifvet, när de t begynte röra sig om mor gonen, och de t sista ljudet af lifvet, när det af- stannad e till natten, — men alltsamm ans såsom något hvilket vor e fjerran och rak t inte stode i samband med honom.

E n morgon, när han ligger der sålu nda i sin halfvak na dvala, går det plötsligt igenom honom en förnimmelse af, a t t der nere inunder honom kommit något till, försiggår n ågot nytt. Han kan inte urskilja stäm morna, nu lika litet som förut, men han känner på sig, a t t det icke ä r alldeles detsamma som förr.

Dö rrarne gå upp och i på e t t annat s ä t t ; och det har kom mit en annan vexling i fotstegen. Pigan, hvilken som vanligt bragte honom middagsmat en, hade ett förändradt vis a t t röra sig på och e t t nytt an- sigt suttryck. Oc h änd a in till honom, de r han låg till sängs i sina afskilda rum, upp genom hela huset, trän gde, ogriplig men förnimbar, en ny rytmt akt i lifvet d er n e r e ; och den vibrerar efter hos honom, änd a in igenom dessa vitala centra, hvilka länge legat orörliga och som död a.

Och en dag, medan han ligger så der hän i en dvala,

hvilken med för honom sjelf omärkliga öfver gångar

' 4

allt m e r a a n t a g it prägeln af e n vegetativ r o , h ö r han helt o f ö r m e d l a d t e t t s k r a t t stiga u p p till h o n o m d e r - n e r e i f r å n . D e t ä r e t t h ö g t och k o r t s k r a t t , hälften e t t u t r o p ; d e t l ö p e r o p p i och m y n n a r u t i e t t sjun­

g a n d e s k r i ; och han s e r plötsligt och ofrivilligt fram­

f ö r s i g d e n o b e s t äm d a bilden af e n o s e d d k v i n n a , hvilken i e t t ögonblick af n a t u r l i g lössluppen het k a s t a r ö f v e r k r o p p e n f r a m åt och s l å r h ä n d e r n a m o t k n ä n a och s k r a t t a r. D e t fyller r u m m e n d e r n e r e , d e t t a s k r a t t ; d e t s t i g e r i jublande hast och som i triumf u p p för t r ap p a n ; d e t s j u n g e r r u n d t o m kr i n g h o n o m o c h blir till e n s o l d a g er i r u m m e t , d e r h a n l i g g e r ; o c h som han ligger d e r och lyssnar till d e t , icke b a r a med ö r a t allena, u t a n m e d själ och alla sinnen, förnim­

m e r h a n detsamma m e d e n s d e r i n n e , i n n e i sig, och i c k e m e r a såsom e t t f r ä m ma n d e , utifrån k o m m e t l j u d , u t a n såsom e n d e t e g n a b l o d e t s v a r m a , ljusa, svälland e böljegång.

O c h följande m o r g on v a k n a r han v i d , a t t in

g e n o m s i d o r u m m e t s k j u t e r e n b r e d s t r i m ma s o l . H a n

l å t e r pigan slå alla d e g r ö n a spjelluckorna t i l l b a k a ;

o c h e f t e r kaffet rullar han länstolen h ä n till d e t ö p p n a

f ö n s t r e t och s j u n ke r med e n m a t th e t , hvilken n u m e r

ä r välbehag et i lifskrafternas flodtid, n e d i d e n . B o r t a

ö f v e r d e n g r ö n a k t i g a L a c L e m a n s t i g e r D e n t d u Midi

elastisk och lätt u p p i d e n r e d a n värmeskälfvand e

' 5

l u f t e n och s t å r d e r hvit m o t d e n blå himlen, m e d v e k a k o n t u r e r, liksom s a m m a n s m ä l t an d e m e d d e n . M e n i s a m m a ö g o n b l i c k, s o m h a n s ö g a och h a n s med­

v e t an d e omslutit d e t t a sceneri, d r a g a s d e v å l d sa m t n e d å t i t r ä d g å r d e n i n u n d e r h a n s f ö n s t e r, d e r e n k v i n n a i e t t y p p i gt b l o n dt h å r och e n röd lös m o r g o n k j o l , k r i n g midjan sammanh ållen m e d e t t g u l t l ä d e r b ä l t e , s t å r m e d lyfta a r m a r och b i n d e r u p p e n g r e n ; och h a n blir s i t t a nd e stilla och s e r och s e r , tills s y n e n blir till e n jubelmarsch, hvilken n ä r m a r s i g o c h s o m h a n m e d e n s finner sig s i t t a och lyssna till, h u r d e n n ä r m a r sig och n ä r m a r sig.

I I I .

« H v a d ä r d e t f ö r e n f r ä m ma n d e , s o m k o m m i t i h u s e t ? » s p ö r j er h a n e n d a g pigan, n ä r h o n b ä r in morgonkaffet med honinge n och g ö r i o r dn i n g p å b o rd e t . H a n s i t t e r i sin stol vid f ö ns t r e t ; h a n k a n i n t e s e d e t m e d sina kroppslig a ö g o n , m e n h a n k ä n ­ n e r , a t t h o n g å r n e r e i t r ä d g å r d e n i n u n d e r h a n s fön­

s t e r; bilden af h e n n e s t å r helt f ä r g b j e r t i n n e i h o n o m :

1 6

en u ng flicka i röd morgondräg t och stort blondt hår, gående upp och ned långs gången.

Pigan håller tvärt inne med sitt sysslande och vänder sig om emo t honom.

« H ä r fins ingen främmande i huset, min herr e,»

svarar hon.

«Den unga dame n . . . »

«Â , men det ä r ju mademoiselle!»

«Så, mademoiselle . . . ? »

«Mais oui. Mademoiselle Claire.»

«A, så . . . ? »

«Ja visst, min herre. Ho n har tillbragt vint ern hos onkeln nere i G e n èv e ; men hon kommer alltid hem till sina föräl drar i Vevey igen, med den första vac kra dag som å r et har.»

Och nu sitter han hvar dag de r vid fönstret i

den massiva och bekväma gammaldags länstolen. S å

snart han gjort toilett, sätter han sig dithän. Ha n

tager en bok med sig; men den sjunker strax ned i

knä et och blir liggande der , visande sam ma sida, som

uppslagits. Sålunda drager en hel svit af varma,

klara dagar förbi honom deru tanför fönst ret, den ena

s å lik den andra, a t t han efteråt icke kan skilja d em

å t eller ens säga, hur mång a de varit: de smälta alla

samman för honom till en enda sol- och himmelblå-

tindrande oändlighet, hvars enda och midtp unktsfigur

n

ä r hon i den röda kjolen och med det stora blonda håret.

De t ä r rekonvalescensen s om kommer. Han vet icke sjelf deraf; det ä r alltsammans en förnimm else, som ste gras och stegr as, sväller och s väller, men utan a t t slå ens den minsta lilla småbölja upp öfver trö­

skeln till medv etenheten. Han lefver rent vegetat ivt;

hans vissnade och brutna väsen bygger sig upp igen ungefär som plantan växer; hvad som försiggår i nom hono m omsattes intet ögonblick själsligt i tanke, — den end a själsliga följesföreteelsen ä r ett dämpadt och blundande stämningsspel.

Rekonvales censens underliga stämningsspel.

De t ä r först det, a t t verlden blifvit som ny.

Den verld, i hvilken man efter sjuk domens mörke r vaknar upp , ä r en annan än den, hvilken en gång för­

svan n för en bakom detta mör ker, som kringhvärfde sig. Den ter sig f ö r ens hela menniska precis som e tt natursceneri för ögat, när man böjer hufvudet nedåt och låter det förra verka på det senare i om- vän dt läge. Det gamla bekanta landskapet ä r plötsligt e tt nytt, ose dt; färgerna fylligare, konturerna mera utprägla de, prop ortionern a väsentligare, en ny helhet af idel nya detaljer. S å ock för rekonvalescenten verlden i stort, lifvet, menniskorna, gestalterna och gesterna, minspelet och tonfallet, känslorna o ch sinnes-

2 — O l a H a n s s o n : V ä g e n t i l l l i f v e t .

1 8

intrycken, drömmarne och tankarne, — ett nytt helt med idel nya enskildheter. Man njuter med nya sinnen, — som barnet. Ty det är ock det, a tt man sjelf är förändrad, en helt annan menniska än den hvilken en gång gick ut ur en verld, som mist sin relief likt ett nött mynt, samt in i ett mörker.

Man känner sig sjelf ny, n y ; icke blott utvärtes, som om man lagt af en gammal drägt, hvilken smut­

sats till under långa färde r och blifvit e n sjelf väm je- lig; nej, det är som om den gamla huden fjälla s af och hvarje partikel af ens hela varelse, ens kropp och ens själ, fäller sitt utanskal, medan nya friska bygga sig upp och en skär och rosenhvit hud spinner sig derinnanför. Verlden är skönare, man sjelf godare.

Och allt detta fullbordar sig under en dager af glädje i själen, — hvilken dock är märkvärdigt stilla och sval, och nästan vemodig. Ty detta återvändande lif stiger upp såsom en soluppgång i väsendet, men en soluppgång i en af vårens tidigaste dagar, då träden ännu stå med ospruckna hylster och blom­

morna med outslagna knoppar och den bara marken — med en snöfläck här och hvar — ännu sky mtar s vart mellan de första späda gröna brodden.

För honom, som satt der dag ut dag in i län­

stolen framför det vidöppna fönstret, hade emellertid

detta stämningsspel redan från begynnelsen en dju-

' 9

pare färg . T y det var icke blott och bart lifvet rätt och slätt, som åter vände i honom. Det kom med hela våldsamheten af en lidelse, — en lidelse af säre get slag, en lidelse som var utan o ro och plåga, omängdt jubel, ren lycka, sjelfva den nakna känslan af en funnen helsokälla, — kom som en kärl ek, kärle ken till lifvet, icke såsom han kän ner de t välla upp ur djupen inom sig, uta n såsom han ser det för sina ögon blomstra i en varelse utom honom, kärleken till sin egen lifskraft, sådan som denna van­

dra r omk ring derutanf ör i gestal ten af en kvin na i röd morgondrägt och ett stort blondt hår och som han älskar derför a t t hon ä r hans . . .

Och som han sitter der, dag efter dag, m är k e r han, förs t helt dunkelt, sedan allt tydligare, hur usom alltsammans detta, som hvilar derutanför : de t hvita fjellet mot den varmblå himlen, den gröna sjön med sluparne, hvilka med sina tvenne höga hvita segel s e ut som underliga insekter, ilande fram öfver vatten­

ytan, samt inunder honom den svällande trädgården med den unga kvinnan, — som han sitter der i en vege­

tativ halfslummer, hvilken ä r utan grub bel och helt hvila, märker han, hurusom allt detta, ifrån a t t ha lefvat utan för honom, sluter sig allt tätare om kring honom, växer samman öfver hono m, blir till en oänd­

lighet, hvari han upplöses. Oc h en dag slutligen för-

2 0

nimmer han, att han bär det inom sig. Det är allt­

sammans hans, det har alltsammans blifvit ett med honom, det växer och sväller igen, men nu derinne i honom, det väller som en flod af färg och safve och värme upp igenom honom, det stå r der i hans väsens centrum såsom en bild, i hvilken hans egen återvändan de lifskraft tagit form blott och hvars mid- telfigur är kvinnan med den röda morgondrägten och det stora blonda håret. —

En aprilmorgon, när han vaknade, f örsporde han i sig, helt oförmedladt och helt starkt, en förnim­

melse, som när man alltför länge uppehållit sig i in- stängdt rum och märker att luften icke är god samt skyndar sig ut, förvånad öfver att man sutit derinne så länge. Han var så fyld af något han visste sjelf icke hvad, att han med ens förnam de fyra väggarne kring sin egen ensamhet såsom ett rent fysiskt tryck.

Han drefs ut, drogs ned, som om dernere befunne sig en väsentlig del af honom sjelf, med hvilken han måste förena sig för att kunna känna sig hel, något som tillhörde honom och som han måste taga i be­

sittning.

Han steg hastigt utför trappan samt framåt den

svala och skumma korridoren. En lätt svindel grep

honom, och det svartnade ett ögonblick för hans

ögon; han stannade och stödde sig mot väggen. I

2 I

d e t s a m m a s k y mt a d e s n å g o t r ö d t långt i n n e i d u n k l e t , och h o n k o m e m o t h o n o m . Med e n k r a f t a n s t r ä n g ­ n i n g ville han k a s t a svindeln af sig s a m t g i c k h e n n e till m ö t e s ; men n ä r han t a g i t e t t p a r s t e g , k u n d e h a n i c k e m e r a . H a n s ö k t e b e h e rr s k a sig och ingen­

t i n g l å t a m ä r k a , s t a n na d e och blef s t å e n d e m e d h a t t en i h a n d .

«Mademoiselle C l a i r e , » s a d e han, v e k t o c h stilla, m e d e t t leende.

H a n visste sjelf icke, h v a r f ö r han y t t r a t dessa meningslösa o r d ; d e h a d e u n d s l u p p i t h o n o m p r e c i s s å sjelfmant, s o m a t t han lemnat sina r u m och stigit u t f ö r t r a pp a n . H a n k ä n d e , a t t d e r i tonfallet k l u n g i t s o m e t t s j u k t b a r ns s m e k n i n g ; som han s t o d d e r hjelplös och hon r a s kt k o m e m o t h o n o m, h a d e h a n i ö g o n b l i c k e t d e n fullständiga föreställning en af, a t t h e n n e h a d e han k ä n t s e d a n länge, länge. M e n h a n fick i c k e tid a t t u n d r a d e r ö f ve r , t y med e t t g r ep p h a d e h o n fattat h a n s e n a h a n d m e d sina b e g g e .

« N i ä r ä n n u s v a g , » s a d e h o n och f ö r d e h o n om h ä n e m o t d ö r r e n .

H a n följde u t a n a t t s ä g a e t t o r d, m e n i d e t h a n

k ä n d e e t t ljuft välbehag, e n varm k r a f t , s t r ö m m a i n

i g e n o m sig. D e r i nn e s a t t värdfolket på s a m m a p l a t ­

s e r och i s a m m a sysselsättning som första g å n g e n h a n

s å g d e m , d e n d a g e n d å h a n k o m f ö r a t t h y r a . D e n

2 2

g a m l e h e r r n m e d d e hvita polisong erna i d e t v ä d er ­ b i t n a ansigtet s k a k a d e h a n d m e d h o n o m ; och d e n g a m l a d a m en med k o r k sk r u f s l o c k a r n e t o g h a n s h a n d mellan s i n a b e g g e och s a d e n å g r a vanliga o r d , hvilka g i n g o h o n o m till h j e r t at , s o m k o m m e d e från h a n s e g e n m o r . O c h mademoiselle C l a i r e f ö r d e h o n om v i d a r e u t igenom d e v i d ö p p n a s a l on g s d ör r a r ne och n e d i t r ä d g å r de n och s a t t e h o n o m i e n liggstol, som s t o d i e n g r ö n och solvarm b e r s å ; o c h d e r blef h a n sit­

t a n d e , m e d d e n v a c k r a v y e n af sjön o c h b e r g e n f r a m ­ f ö r sig, m e d a n h o n mest t y s t g i c k d e r tram o c h till­

b a k a och s t y r d e och s t ä l d e o m kr i n g h o no m ; och h a n s j ö n k hän i e t t tillstånd, s o m n ä r m a n k ä n n e r e n s ö m n s l u t a sig k r i n g e n , hvilken man v e t skall bli g o d och full af ljus och v ä r me . O c h n ä r d e t blef middagstid, gick äfven han in s a m ma n med d e a n d r a ; och d e t f ö r e k o m h o n o m s å n a t u r l i gt , a t t också h a n s a t t d e r p å sin plats vid b o r d e t , s o m om han h ö r t till familjen och s u t i t d e r med dessa m e n n is k o r d a g efter d a g i åravis.

O c h som d a g a r n e n u k o mm o , blef d e t i alla

hänseenden s å , som om h a n verklige n h ö r d e till

familjen. S å s n a r t h a n g j o r t sin t o i l e t t o m m o r g o ­

n e n , gick h a n g e n a s t n e d ; och han gick icke tillbaka

u p p till s i g igen, f ö r r ä n p å a f t o n e n , n ä r d e a n d r a

gingo in hvar och e n till sig f ö r a t t sofva. D e n

2 3

lilla familjen bildade en sluten krets, lefde helt och hållet för sig, — en inflyttad familj, som intet um­

gän ge hade i den främmande staden, ingen såg hos sig och ick e tog ut till någo n; och i denna slutn a krets gled han organiskt in. Dess lif vard t hans lif;

och d et senare kun de icke mera skiljas ut u r det förra. Dessa menni skors intressen vor o också hans intr essen; och der horisonten slöt sig för dem , slöt den sig ock för honom, — derutanför låg in genting.

Dagar ne gledo stilla hän, som svanorna derner e på sjön och som strömolnen der uppe p å himlen. En och annan gång gick man, alla fyra, inåt staden, såg på vimlet i de stor a pensionerna och hotellen, hvilka nu först rätt begynte fyllas, stannade vid tilläggs­

bryggan , när ånga ren kom från Lau sanne med sin nya last främlingar, samt gjorde några slag upp och ned å den långa promenad en af låg stammiga, fläckiga, plattkroniga plataner utmed sjön. Eller man gick långtur, — uppåt b e r g en ; steg upp åt i de smala slingrande murinfattade rännorna mellan vinbergen, genom de vackra anlägg ningarna kring Hauteville, der bergsbäcken frusade inne i löfträdsparkens svala dun­

kel, öfver blom sterbrokiga, grönsaftiga ängar hän till

sto ra vägen, hvilken lopp genom S t . Légier och

vida re uppåt med den vida vyen öfver sjön och

små hvita stä der och sto ra hvita alper, ända upp till

2 4

det gamla riddarröfv arnästet Blon ay, hva rs massiva torn ännu håller utkik öfver nejden som e t t stycke skum medeltid, men der doc k nu mur grönan klänger frodig t öfver den grå stenen. Man drack mjölk , gul och fet af fjellgräset, i köksstuga n af en bondgå rd, eller lande ts eget gula, syrliga vin utanför e t t värds­

hus ; och när man stigit ned igen utför vägen till La T o u r och åter satt hemma hos sig, de r lampan var tänd och kvälls bordet dukadt , blef den kropp s­

liga trö tthe t, han kände, till ett själsligt vemod, det hemtrefna välbehagets vegeta tiva drömmer i, i hvilket man ä r så lycklig och känner sig så god och sveper sig och d e andra in.

Men dessa utflygte r voro undanta g f rån det van­

liga lefnadsviset. Veckor igenom för runno dagarne

för dem, utan a t t gallerporten ut till väge n öpp nade

sig. Solen gick upp och gick ned igen, utan a t t han

visste, hvar hela den långa dagen blifvit a f ; den

smalt med alla sina små tilldragelser samman i hans

själ till en enda obestämd förnimmelse af solvärme

och grön svalka, hvilken fylde honom allra starkast ,

när han blifvit ensam med sig sjelf på kvällen och

hela huset stod stilla omkring hon om. Med den sof

han i n ; och medan allt de t andra hos hon om låg i

sömn e, var den allena det lefvande, som form ade

hans drömmar. Oc h det var med den , han nästa

2 5

m o r g o n v a k n a d e och s t o d u p p ; och f ö r hvarje n y m o r g o n f ö r ek o m det h o n o m, a t t de n v u x i t till sig u n d e r n a t t e n , — p å samma s ä t t s o m n å g o t m a n p å kvällen läst s t å r k l a r a r e i minnet, s e d a n man sofvit p å d e t , och p å s a m m a s ä t t som d e n kvinna, m a n u n d e r n a t ­ t e n d r ö m t o m , nästa d a g b e h e r r s k a r v å r a sinnen, v å r själ, v å r längtan och hela fantasi, äfven om hon d a g e n f ö r u t v a r i t d e t rena i n t e t f ö r oss. O c h han g i c k ned i g e n u t f ö r t r a p p o r n a , in i r u m m e n , u t i t r ä d gå r ­ d e n , d e r mademoiselle C l a i r e r e d a n sysslade, — n e d och u t till e n n y d a g , lik d e n s o m sist g å t t , o c h u n de r hvilken h a n skulle s u g a in, liksom biet b l o m ­ s t e r s a f t e n , ä n n u mer af d e n lifssafve, hvilken m e d alltjemt s t e g r a d e kraftkän slor s t e g o ch s t e g u p p i g e n o m hans varelse.

D e g a m l a höllo sig mest f ö r sig, med sina s y s s ­

l o r o c h sitt dolce far mente. L i k s om p å d e g e m e n ­

s a m m a p r o m e n a d e r n a han och C l a i r e g e r n a , i n n a n

d e visste af d e t , gingo f ö r sig, e m e d a n d e g a m l a

blifvit efter, s å v o r o d e o c k mest f ö r sig dessa l å n g a ,

stilla d a g a r , s o m f ö r r un n o innanför t r ä d g å r d s st a k e t e t .

H o n fylde d a g e n för h o n o m, h o n v a r e t t med d e n ;

d e n n a hela långa d a g , s o m g i c k m e d timmar, o m

hvilka man i c k e visste, hvar d e n e n a s l u t a d e o c h

h v a r d e n n y a vidtog, — d e t v a r h o n , hon sjelf,

mademoiselle C l a i r e , som r ö r d e s ig d e r o m k r i n g h on o m ,

26

g i c k in i h u s e t och k o m u t igen, v a n d r a d e u p p o c h n e d å g å n g a r n e och s a t t d e r f r a m f ör h o n o m i t r ä d ­ g å r d s s t o l en . H o n v a r f ö r h o n o m m o r g o n e n , s å d a n s o m h o n s t o d d e r i d e n d a g g k yl i g a luften med t i d i g t s o l s k e n o c h s k a r e n b l o m m a f ö r m a t b o r d e t eller f ä s t e u p p e n g r e n ; h o n v a r f ö r h o n o m kvällen, s å d a n s o m h o n i s ö d er n s hastiga s k y mn i n g , i hvilken s t j e r no r n a med e n s s t r å l a f r a m , a f te c k n a d e s i g i e n v e r a n d a ö p p n i n g m o t luften. O c h allt, s o m låg emellan m o r go n e n o c h kvällen, d et v a r o c k s å h o n , — liksom d e n förnimmels e, m e d hvilken h a n sof in o c h s o m f o r m a d e h a n s d r ö m ­ m a r och s o m h a n k ä n d e i s i g s t a r k a r e f ö r h v a r d a g s o m g i c k , v a r h o n . D e t v a r alltsammans h o n , d e t e n a s o m d e t a n d r a , lifvet u t o m h o n o m o c h i h o n o m . H o n v a r i c k e s o m e n enskild m e n n i s k a f ö r h o n o m ; h o n v a r e t t m e r och h o n v a r e t t m i n dr e . H a n k u n d e i c k e v a r a h e n n e u t a n , k u n d e i c k e t ä nk a s i g sjelf, s o m han n u blifvit, u t a n h e n n e . D e v o r o v o rd n a e t t f ö r h o n o m , h a n sjelf och d e n na k v i n n a . H a n g j o r d e s i g inga f r å g o r r ö r a n d e a r t e n af d e n n a sammans mältning, h a n lefde e t t r e n t vegetativt rekonvale scenslif; m e n s t u n d o m s t r ö k igenom h o n o m e n t ö c k n i g föreställ­

n i n g af, a t t e n g å n g m å s t e t i m m e n f ö r e n utsön­

d r i n g slå, d å h a n s k u l l e bli e n individ f ö r sig sjelf

i g e n , h a n sjelf s t å h ä r och h o n d e r . H v a d s å ? H a n

h v a r k e n g j o r de sig f r å g a n eller gaf s i g s v a r e t ; m e n

2 ?

d e stego redan begge upp geno m dunklet af hans omedvetn a, såsom svagtlysande irrbloss, sk ymtade ute å e n san k ä n g sent en vårn att på resan hem från balen. Och när han satt så der bredvid henne, i de n solvarm a, grönsvala träd gårdsbersån, middagstid i maj­

da gar, då sjelfva Dent du Midis snö sken varm, — när han satt så der bredvid henn e i denna vegeta­

tiva stämning , under hvilken hans pånyttfödelse full­

borda de sig, och sög in i sig lifssafven, såsom biet inne i blommans kalk saften, och när han derunder kom a t t betrakt a hennes ansigte med denna hvita teint som solen aldri g kan bry na och mötte dessa ög on med en färg midt emellan brunt och grått och med e t t gnistrande eldspel som från en lefvande och besjälad ädelsten, — då kände han inom sig e tt s tyng, som han icke förstod, men som om han sute der och gjorde något orä tt.

IV.

De sut o sam man i bersån. Om kring dem stod

allt och skälfde i sommarglöde n; och hos dem der-

inne i den gröna dag ern kändes det dubbelt stilla

28

och svalt. E n t y n g d låg på d e m b e g g e ; men d e n k o m inifrån. K l . 5 s k u l l e b å t e n g å ; o m två t i m m a r s k u l l e d e v a r a skilda å t , i c k e m e ra d e t e n a o d e l b a r a , som d e varit u n de r t r e m å n a d e r , utan t v e n n e varel­

s e r , hvilka g i n g o o m kr i n g h v a r f ö r sig, hvar och e n i sin k r e t s . H a n k u n d e icke fatta d e t ; d e t f ö r e ko m h o n o m s o m a t t s t y c k a s i g sjelf. O c h b a k o m d e n lilla utflygten, som han s k u l l e g ö r a och s o m s t o d d e r t y d ­ lig n o g framför d e m i s i n a s m å p r o p o r t i o n e r och s o m d e k u n d e öfverskå da, r e s t e sig inför d e m begge n å g o t a n na t d u n k e l t och jättestort, hvilket föll in ö f v e r d e r as själar som e n slagskug ga, — och d e su t o b e g g e g r i p n a af e n b e k l ä mm a n d e t y n g d , hvilken s n ör d e s a m m a n d e r a s sinnen s o m d e r a s s t r up a r . Något d r o g , och n å g o t höll t i l l b a ka ; och af b å d a d e r a k ä n d e d e b l o t t e n dof s m ä r ta .

I n n e i matsalen s k r a ml a d e s m e d servisen. U t e p å sjön s k ö t plötsligt e n å n g a r e f r a m , som s t y r d e n e d å t M o nt r e u x . D e n klöf sig s n a bb t fram g e n o m d e n g r ö n a , s i d e n sk i m r a nd e vattensp egeln, med sin b r o k i g a , lefvande last. D e n v a r full ä n da u t öfver b r ä d d e n , — e t t e n d a rörligt v i r rv a r r af alla ljusa s o m m a r f ä r ge r med s v a r t em ellan. S o m d e n s k ö t f ö r b i h o n o m m e d sin ljusa last, s t r i mm a d e e n solk änsla ige­

n o m h o n o m ; d e t v a r s o m e n l ä t t n a d , s o m e n befrielse

f r å n e t t t r y c k ; m e n i nästa ö g o n b l ic k s p r a ng d e n

2 9

öfver i e t t styn g, det styn g, som han så ofta känt, som han icke förstod, men som om han gjorde något o r ä t t. Hans längtan ville flyga efter den bortilande båt en, men den kunde liksom icke lyfta vingarne.

Ha n kän de sig tung och jordb unden som den tama husfågeln; och något bitt ert kom opp i ho nom. Men efte r kom ångern, — och en bred flod af ömhet, som sköljde det bor t alltsamm ans. Och tillbaka blef till sist en botten sats af smä rta, af en vild och sår smärta.

Afven mademoiselle Claire satt och såg efter båten, som försvann bakom nästa udde.

«Måtte ni få många nya god a intryck på e r resa,» sade hon.

Det blef sagdt lug nt; och det var banala ord . Men det ä r icke derpå, d et vid såda na tillfällen k om­

me r an. Som hon sade dem, hvirflade de ett kaos af känslor upp i honom, hvilket blef honom öfver- mäktigt. Han kämp ade en stund med allt som brö t sig inne i honom; med ens föll det alltsamm ans och lade sig, såsom hafvets brottsjöar i en skyddad v i k ; och hans hela vasen löstes upp i en stor, d jup, jemn innerlighet.

«Jag har ju redan fått allt hvad jag kan få,»

sade han stilla. «Ja g har ju fått mer än sjelfva

lifvet.»

3 °

De hade rest sig begge. Han sökte efter hen­

nes ögon, men hon stod med halft bortvändt ansigte.

Det var blott ett ögonblick, men det kändes af dem begge som en evighet; det var ett af dessa moment, då menskoödena afgöras och da alltet står och vän­

tar og häller andan. Han hade bara att sträcka ut sin hand . . . Men i denna sekund just kom pigan ut på verandan och budade till middag; och ögon­

blicket var borta.

När tiden var inne — de varsnade redan ångaren nere från Montreuxhållet — , följdes de alla fyra sam­

man inåt staden, liksom annars när de gått prome­

nera. De begge gamla togo det också som en van­

lig spatsertur, blott med den skilnad, att gästen re ste bort för några dagar för att se sig om i Schweiz;

och de båda unga betedde sig alldeles så, som om äfven de tagit det hela på samma sätt. Han skulle ju snart komma tillbaka; det var ju rakt inte tal om, att man inte mera skulle ses.

Ångaren kom och pressade sig in emot träverket i den lilla konstgjorda ön med dess träd i midten.

Bryggan slogs mellan, och man strömmade ut och

in, först en svärm som steg i land, så en annan

svärm som gick ombord. Han sad e till dem alla tre

sitt Au re voir , och de togo honom i hand igen och

sade sitt Au rev oir; och han försvann i mängden å

d e t fullstufvade f a r t y g e t . B r y gg a n d r o g s i l and, b å t e n s a t t e s i g i rörelse, o c h han s t o d vid relingen m e d rocken p å a r m e n o g h a t t e n i h a n d e n och ga f och fick d e n sista helsningen. H a n blef s t å e n d e vänd in e m o t s t a d e n ; d e t r e g i n g o a t t s p a t s e r a , i s a m m a r i k t n i n g som han, i platanallée n u t m e d sjön. H a n blef s t å e n d e o r ö r l i g p å s a m ma plats, b å d e m e d a n båten lade till igen i n n e i s t a d e n och n ä r d e n s a t t sig i g å n g i g e n , med ö g o n e n fästa p å gestalten i d e n hvita s o m m a r - d r ä g t en och d e n b r e d s ky g g i g a g u l a s t r å ha t t e n , hvil- k e n han visste vara h o n , u t a n a t t han längre k u n d e urskilja ansigtet s d r ag eller k r o pp e n s linier, — tills b å t e n plötsligt v e k o m u d d e n in m o t G r a n d H ô t e l och s y n e n med e t t v a r b o r t a .

D e t gaf till e t t s k r i i n n e i honom : d e t h a d e helt o m e de l b a r t k o m mi t h o n o m f ö r e , som o m allt hvad han b a r inom s i g af lif s t r ö m m a d e tillbaka till henne, i hvilken d e t h a d e sitt u r s p r u n g och r ä t t a hemvist. H a n g r e p s af e n ögonblicklig impuls a t t springa ö f v e r relingen af d e n n a b å t , som s å u r s i n n i gt r u s a d e f r a m å t i d e n g a l n a r i k t n i n g e n , o ch simma till­

b a k a , — det v a r a l l a r e d a n öfver relingen och sim­

m a d e tillbaka, d e t s o m v a r lifvet i h o n o m, och h a n

k ä n d e sig s å t o m , s o m v o r e h a n s k r o p p med e n s

v o r d en b a r a e t t liflöst skal k r i n g e t t intet. M e n h a n

b e t v a n g s i g ; d e t motsträfviga, s o m ville r y m m a sin

3

väg ifrån hono m, fylde hans väsen igen som en mal­

ström, hvilken gjorde honom svindlig; och han flög vidare med ångaren, bor t, — den nya hela menniska som han var blifven.

Och dagarne gingo , och han flög vidare, med ku rirtåg och snabbbå tar, öfver berg och sjöar, genom främ mande nejder och obekanta städ er, ensam i små inhemska hotell och midt i menniskovimlet i stora internationell a pensioner. Han var rädd för ensam­

heten, men han fann den städse vid sin sida; han kän de, a t t den lurade omkring honom och tassade i hans hälar; den sök te honom, och han sjelf kun de icke låta bli att söka det som han var rädd för.

Det var nemligen icke ensamheten allena, som han kän de stå vid sin sida i obevakade ögonblick, när han försjönk i vakna drömm ar midt på ljusa dagen och midt i allt stimm et, talande högt tätt invid hans ö r a med e t t tonfall som han kän de och med hela doften af en kropp som han visste hvems den var, — eller som låg der bredvid honom om natten i den bre da hotellsängen, likt en sömnlös varelse som kved.

Och dagarne gingo , och veckorna ; och sent en

afton stiger han af uppe vid Göschenen. Bittida

nästa morgon tager han en vagn och far öfver bråd ­

djupen upp till Andermatt. När vagnen viker fram

om den sista fjellväggen och den lilla gröna platån

3 3

med sin bugtande bäck och sina två kyr kbyar plöts­

ligt öppnar sig framför honom inom de snötäckta bergen likt den fruktb ara bott nen af en utdöd jätte­

krater, låte r han kusken köra allena vidare och sät­

ter sig på en sten vid vägen. Han vill ha ensam­

heten så s t o r som den kan bli och ha sin uppgörelse med den, — denna ensamhet, hvilken icke ä r hans egen tomhet, utan en annan tomhet, hvilken tagit kropp och stämma.

Det ä r midt i juni, men luften ä r kall. F rå n tung a strö moln, som draga fram öfver en blå, blek himmel, skjuta små snökorn ned igenom den, hårda och hvassa som snökristaller. Det ä r kallt, men en köld, hvari man icke fryser men andas lätt.

Oc h som han sitter der och väntar, kom mer det som han sitter d er och väntar på, gående fram emot honom bort a på vägen. Han vet, hvem det ä r , ehu ru han icke kan urskilja ansigtets dra g eller krop­

pens linier, — d et ä r en gestalt, hvilken liksom icke tillhör en viss bestämd individ. Ho n kommer bo r t till honom, tyst som e tt minne, och tage r hans h a n d ; och han rese r sig och följer. De gå öfver många ber g och genom mån ga dalar , i många dar och nät­

t er ; och en varm och solig dag i middagstiden stå de utanför grinden till en villa i Vevey. De stiga in, der ä r icke en menniska a t t se, det ä r som vore d e

3 — O l a H a n s s o n : V ä g e n t i l l l i f v e t .

3 4

allena i tr ädgården, såsom fordom en gång Adam och Eva i paradiset. De sätta sig midt emot hvarandra i den kända bersån, — och de t går varmt igenom honom, som hon åter sitter der framför honom i den röda morgondrägten och det stora blonda håret. Han känner hennes egen lifsvärme med fulla vågor pulsa in i sig; men hur han ser och ser, kan han icke få fatt i hennes drag, hvarken hur hon ser ut eller med hvilket uttryck hon betraktar honom.

Och när han vaknar upp ur sin långa syn och igen sitter der allena på stenen vid vägen till A nder- matt, står hela minnet i dess verklighet ännu så för honom, varmt som det lefvande lifv et sjelft, men utan en enda kontur af en enskild kvinna. Han känner, att han legat vid den eviga lifsens källa sjelf och druckit derur, tills han bief en ny menniska; men den form, i hvilken det nya lifvet meddelats honom, förbleknar och förflygtigas som de tunga molnen der- uppe på den blekblå himlen, der solen just höjer sig upp öfver bergskammarne.

Åter gå dagarne. För hvar dag som går, läg­

ger han ett allt större afstånd emellan sig s amt lifvet och menniskorna uppe i Ve vey; men ojemförligt större är dock det afstånd, som för hvarje gången dag växer i hans eget inre emellan dem och honom.

De utgöra en lifskrets för sig, och han en annan

3 5

sådan för s i g; han kan nu öfverskåda hela fö rloppet : huru dessa tvenne kre tsar närm at sig hvarandra, flätats in i hvar andra, ett mom ent bildat en end a tillsammans och åter utsöndrats ur hvar andra, för a t t nu med svindlande hastighet aflägsna sig från hvar­

andra hvar på sin ban a genom lifvet, liksom tvenne himlakroppa r, hvilkas banor korsats i rymden. Och när en interiör stiger upp inför honom, — den gamle herrn med de hvita polisongern a i det väde rbitna ansigtet och den gamla damen med korkskru fslockarne, han vid sin skrifpu lpet och hon i sin länstol, — stå r det så underligt långt långt borta, som en gammal halftutplånad bild i meda ljongsformat; och det blir hono m allt obegripligare, hvarf ör han envisas för­

nimma de t så, som om han had e a t t vända tillbaka dit. Hvem vänt ade honom? Ingen väntade honom.

De t vore blott han, som hvarje gån g det blek nade minnet af en grönsval träd gård med gula gångar och mademoiselle Clair e midt i den med sin röda mor gon- drä gt och med sitt stora blonda hår steg upp i h ono m,

— det vore blott han, som då änn u kän de ett sty ng,

s o m o m h a n g j o r t n å g o t o r ä t t . H v a r f ö r . . . ?

V.

Många å r ä r o g å ng n a ; o c h han ä r s t a d d p å s i n bröllop sresa. H a n h a r m e d s i n u n g a h u s t r u sla git s i g n e d i M o n t r e u x f ö r a t t tillbringa n å g r a af d e v a c k r a h ö s t d a g a r n e vid L a c L e m a n och s e d a n , n ä r v i n t e r n k o m m e , d r a g a v i d a r e s ö d e r u t, d e r s o m m a r e n v a r a r å r e t r u nd t .

S o m han g å r d e r o m k r i n g , d a g e f t e r d a g m e d s a m m a landskap o m sig, b r y ta si g m i n n e n f r a m , hvilka h a n t r o t t v a r a d ö d a , — b r y t a sig fram i h a n s själ, s å s o m e n s krift m e d s y m p a t i s k t bläck i solljuset. I h a n s i n r e s t å r , med t y d l i ga r e k o n t u r e r och b j e r t a r e f ä r g e r f ö r h v a r d a g s o m g å r, s a m m a l a n d sk a p s o m han h a r d e r u t o m sig, — s a m m a l a n d s ka p o c h d o c k e t t a n n a t , s a m m a landskap m e n såsom e n å t e r up p s t å n d e n e r i n ­

r i n g . O c h f ö r h v a r d a g som g å r , bli d e allt m e r a till e t t , naturbilden d e r u t e o c h minnesbilden d e r i n n e ; till sist smälta d e s a m ma n f ö r h o n o m , — och d e t ä r minnesbilden , s o m han g å r r u n d t i. D e t gamla m i n n e t h a r tagit m a k t en o c h s u g i t d e n n u v a r a nd e v e r k l i g h e t e n u p p i sig.

O c h n å g o t , s o m a l d r i g helt f ö r s v u n n i t u r h o n o m ,

u t an alltid legat d e r i h o n o m s o m e t t s å r m i d t i h a n s

själ, hvilket s t ä n d ig t b r y t e r u p p i g e n , och s o m e n

ö m m a n de svulst i h a n s väsen, hvilken a l d r i g helt k a n

5 7

mogna, — ett gammalt styn g, som under alla dessa å r sutit de r i honom, som han långa tider icke för­

nummit men som han visste hvilket ögonblick som helst kun na fara igenom honom igen, — detta s tyn g, som han icke förstod, men som var precis som om han gjort något orätt, — det blir nu sittande der - inne i sjelfva hans väsens hjertpun kt, blir sitt ande der och försvinner icke igen, medan minnesbilden väfver sig in geno m allt u tom och inom honom. O ch med något okä ndt inom sig, djupt och osvikligt som djurets instinkt, känner han, a t t taggen inom hono m — det ä r en annan varelse, s om lider och som befinner sig helt nära honom, helt helt nära, och a t t han måst e vallfärda till en villa i Vevey för a t t bli kvi tt sin fridlösa oro.

En dag, då hans hustru med hela pensionatet far på utflygt till Glion och Mon t Cau x, tager han en förevändning och blir hemma. S å snart alla ä ro borta, gå r han ut i motsa tta riktningen och stiger ombor d på ångbåten.

Den ä r nästan tom ; säsongen ä r förbi, det ä r redan sent på året. Det ä r en vack er senhöstdag, lugn, klar, frisk, som då snön snart skall komma.

Sjön ä r helt g r ö n ; och den hvita Dent du Midi s t å r de r i fonden med skarpa, strä nga linier som en köld­

tagg upp i solljuset och den blå himlen.

38

Villan dyker upp och försvinner igen för hans blick. Det var allt som förr, blott hade trädgården blifvit yppigare. Huset var nästan gömdt i den rika växtligheten; och båten har skjutit förbi derute på sjön, utan att han varsnat någon mensklig varelse inne i trädgården. Han stiger, helt allena, i land på den konstgjorda lilla ön med det ens taka tr ädet, samt styr långsamt kosan ut mot La Tour, skrider fram mellan de små fattiga husen och fortsätter sin väg ut till villorna. Häcken har vuxit sig hög; som han går der vägen fram, kan han intet annat skönja än husets brutna tak med de många små fönsterna samt den lilla ofvanvåningen, der han sjelf bott, jemte tornet deröfver.

Utanför grinden, stängd nu som den gången, stannar han — i samma ögonblick rycker han till och allt hans blod strömmar tillbaka till hans hjerta.

Derinne, tätt vid grinden, der han sjelf står, har han

varsnat en kvinna, sysselsatt med att gräfva upp några

blomsterlökar. Hon vänder ryggen åt honom. Hon

är klädd i en något vårdslösad mörk drägt samt bär

hela ofvandelen af kroppen insvept i en grof, tjock

sjal. Det är hon, — han vet det af de t stora blonda

håret, som sitter bart och uppfästadt, som den gån

gen, öfver den byltiga själen ; men kroppen känner

han inte igen, den är en annan än då, och det skri-

3 9

ker till in ne i honom af smärta, när han står der och bet rak tar d e n : det går igenom honom, som om han sky mtat linierna af ett skelett inunder den illa sit­

tan de klädningen.

Han står en stund utan a t t kunna röra sig. S å öpp nar han ljudlöst grinden och träder sakt a och töfvande in genom den. I samm a ögonblick vänder hon sig om, så underligt tvä rt, med ett ryck, som om hon icke bara hör t den inträdandes steg, men med hela sin varelse kän t hans närv aro. Han s e r framför sig ett blekt, tär dt ansigte, — och i nästa sekund tvenne insjunkna ögon, hvilka lysa dödninge- akti gt inne i de svarta ögonhålorna och som plötsligt lefva upp i ett uttryck af namnlös rädsla, som hade d e sett en spöks yn.

Då vet han, hur allt ä r , — eller t r o r sig veta d e t ; och allt krymper sig samman inne i honom.

«Mademoiselle Claire,» säger han, precis som förr en gång, — men med annan nyans, samt tag er hennes hand mellan sina begge, — som hon då hans.

E t t ögonblick, — så dra ger hon hande n till sig, d et slocknar inne i ögonen, och allt uttryck slätas bort u r hennes ansigte.

«Ni, ni här,» säger hon likgiltigt, med en röst som icke längre har någon ton. Och då han ingen­

ting finner att svara och bara står der och bet raktar