a
arbete och hälsa vetenskaplig skriftserie
ISBN 91–7045–476–0 ISSN 0346–7821 http://www.niwl.se/ah/ah.htm
1998:13
Yrkesidentitet i sjukvård – position, person och kön
Birgit Pingel Hans Robertsson
. .
ARBETE OCH HÄLSA Redaktör: Anders Kjellberg
Redaktionskommitté: Anders Colmsjö och Ewa Wigaeus Hjelm
© Arbetslivsinstitutet & författarna 1998 Arbetslivsinstitutet,
171 84 Solna, Sverige ISBN 91–7045–476–0 ISSN 0346-7821
http://www.niwl.se/ah/ah.htm
Arbetslivsinstitutet
Centrum för arbetslivsforskning
Arbetslivsinstitutet är nationellt centrum för forskning och utveckling inom arbetsmiljö, arbetsliv och arbets- marknad. Kunskapsuppbyggnad och kunskapsanvändning genom utbildning, information och dokumentation samt internationellt samarbete är andra viktiga uppgifter för institutet.
Kompetens för forskning, utveckling och utbildning finns inom områden som
• arbetsmarknad och arbetsrätt,
• arbetsorganisation,
• belastningsskador,
• arbetsmiljöteknik,
• hälsoeffekter av det nya arbetslivets psykosociala problem
• arbetsmedicin, allergi, påverkan på nervsystemet,
• kemiska riskfaktorer och toxikologi.
Totalt arbetar omkring 400 personer vid institutet.
Forskning och utbildning sker i samarbete med bl a universitet och högskolor.
Fšrord
Vid Arbetslivsinstituet har under 1990-talet forskning kring arbetsfšrhŒllanden i sjukvŒrd varit ett av de prioriterade omrŒdena. Ytterligare ett, av Arbetslivsinstitutet prioriterat omrŒde, Šr forskning kring segregeringsprocesser i arbetslivet. Programmet
"Kšn Arbete och HŠlsa" samordnar dessa forskningsinsatser. Projektet "Yrkesidentitet i sjukvŒrd" beršr frŒgor som kan hŠnfšras till bŒda forskningsfŠlten.
Med rapporten "Yrkesidentitet i sjukvŒrd - position, person och kšn" avslutas projektet "Yrkesidentitet i sjukvŒrd".
Fšreliggande huvudrapport har inom projektet fšregŒtts av fyra rapporter. Dessa har gŠllt arbetsfšrhŒllanden som rŒtt pŒ de kliniker som deltagit i undersškningen och inte specifikt fokuserat pŒ yrkesidentitet.
Undersškningen har mšjligjorts genom medel frŒn Arbetsmiljšfonden - nuvarande RŒdet fšr Arbetslivsforskning - men inte minst av de kliniker som bidragit med bŒde stort intresse och arbetstid. Vi tackar alla medverkande ute pŒ klinikerna!
Solna i juli 1998
Birgit Pingel
projektledare
InnehŒllsfšrteckning
1. Bakgrund 1
Projektet "Yrkesidentitet i sjukvŒrd" 2
2. Yrkesidentitet 3
Genusaspekten, fšrbisedd i forskning om organisationer 3
Fšrbisett i forskning om sjukvŒrden 5
Kort historik šver begreppet yrkesidentitet 6
Undersškningens utgŒngspunkter 9
3. Metodologisk ansats 12
Val av metoder i projektet 13
Datainsamling 15
Databearbetning 16
Dataredovisning 17
4. Identitetsskapande mšten - fšrmedlade under deltagande observationer 18
ArbetsinnehŒll 18
Rond 19
Social rond 22
Kafferast 23
Det fysiska rummet 23
Sammanfattning 24
5. Identitetsskapande mšten - fšrmedlade i dagbšcker 25
LŠkare 25
Sjukskšterskor 27
Underskšterskor 29
Sammanfattning 31
6. Identitetsskapande mšten - fšrmedlade under intervjuer 33
Yrkesval 33
FšrvŠntningar och krav 36
Samarbete, kontakter 39
Professionell utveckling 42
Patientkontakten 45
Kšnsstrukturen 47
Ekonomi och administration 51
7. Intervjudelens sammanfattningar 57
8. Yrkesidentitet i perspektiv av person- och positionsorientering 59
LŠkare 60
Sjukskšterskor 61
Underskšterskor 61
9. Slutkommentarer 64
Sammanfattning 72
Summary 73
Referenser 74
1. Bakgrund
VŠxande vŒrdbehov, reducerade ekonomiska resurser i kombination med krav pŒ god vŒrdkvalitet och effektivitet i sjukvŒrden fšranledde dŒvarande
Arbetsmiljšinstitutet, nuvarande Arbetslivsinstitutet, att infšr 90-talet initiera ett brett upplagt forskningsprogram ršrande fšrutsŠttningarna fšr sjukvŒrdens arbetsmiljš (SAM). Inom ramen fšr detta program startades projektet
"Yrkesidentitet i sjukvŒrd", finansierat med medel dels frŒn Arbetslivsinstitutet, dels frŒn Arbetsmiljšfonden (dnr 94 - 0234).
Bakgrunden till projektet "Yrkesidentitet i SjukvŒrd" var en rikstŠckande inven- tering av sŒdan tidigare forskning och utvecklingsverksamhet som pŒ olika sŠtt hade Šgnats sjukvŒrdens inre arbetsorganisation (Pingel & Robertsson, 1992).
Huvudresultatet pekade pŒ, att trots att avsevŠrda anstrŠngningar gšrs fšr att utveckla sjukvŒrdens arbetsformer, bŒde dŒ det gŠller organisationen i stort och vid enskilda kliniker och avdelningar, sŒ befŠsts och fšrstŠrks den traditionella arbetsorganisationen.
Vad gŠllde utvecklingsinsatser, som syftade till en fšr samtlig personal mer effektiv arbetsorganisation, hade dessa mycket olika karaktŠr beroende pŒ vilken yrkesgrupp som insatserna riktades mot. Yrkesgrupper pŒ hšg- och mellannivŒ i organisationen blev oftast fšremŒl fšr insatser som gav mšjlighet till professionell utveckling och som beršrde arbetet frŒn en mer teoretisk sida. Underskšterskor och bitrŠden involverades frŠmst i insatser som gŠllde hur arbetet praktiskt kan organiseras.
Vi vill hŠnvisa till Alvesson (1993) som hŠvdar att "det verkar finnas tvŒ skilda teorier (organisationsprinciper) som samtidigt utnyttjas fšr formandet av arbets- fšrhŒllandena - en humanistiskt inriktad fšr fšretagsledning och chefer, en tekniskt inspirerad fšr arbetare och annan obefordrad personal" (cit sid 114). Vi har infšr projektet "Yrkesidentitet i SjukvŒrd" antagit att dessa, sŒ att sŠga diver- gerande utvecklingsinsatser fšr olika yrkesgrupper, pŒverkar upplevelsen av den egna professionen nŒgot som i sin tur kan motverka organisatorisk effektivitet och en god arbetslivsutveckling i sjukvŒrden.
Projektet "Yrkesidentitet i sjukvŒrd"
Projektet "Yrkesidentitet i sjukvŒrd" syftar till, att mot bakgrund av den i sjuk- husvŒrd rŒdande arbetsorganisatoriska kontexten och organisationens kšnsstruk- tur, ur lŠkares, sjukskšterskors och underskšterskors/bitrŠdens perspektiv ge en bild av yrkesidentitet i dessa grupper. Fšr att kunna ge denna bild har stŠllts frŒgor om hur lŠkare, sjukskšterskor och underskšterskor/bitrŠden inom sjukhusvŒrden uppfattar sin roll i organisationen och hur de ser pŒ sitt arbete.
En belysning av detta slag škar fšrutsŠttningarna fšr mŒlinriktat utvecklings-
arbete inom sjuvŒrden genom att ge fšrdjupade kunskaper om de sjukvŒrdande
yrkeskategoriernas - lŠkares, sjukskšterskors, underskšterskors och bitrŠdens -
specifika och gemensamma problem och arbetsvillkor. Resultaten bšr kunna bilda utgŒngspunkt fšr arbetet med att utveckla den interna arbetsorganisationen pŒ sjukhus.
Tidigare har mest uppmŠrksammats problem och arbetsvillkor som gŠller specifikt fšr de tre yrkeskategorierna. Forskning har exempelvis gŠllt "LŠkarens kšnsroll och yrkesroll i grundutbildningen" (Arbetsmiljšfondsprojekt inom KOM- programmet) eller den hšgre sjŠlvmordsfrekvensen bland kvinnliga lŠkare Šn bland kvinnor i andra akademiska yrken. DŒ det gŠller sjukskšterskor skriver deras fackfšrbund, SHSTF, att en tydligare yrkesprofil kan motverka hierarki och att "samarbete och inte underordning" utgšr en grundfšrutsŠttning fšr god vŒrd.
Svenska Kommunalarbetarefšrbundet, som fšretrŠder underskšterskor och bitrŠ- den, framhŒller att dessas yrkesroll mŒste definieras tydligt fšr att mšta de krav som de stora fšrŠndringarna inom vŒrden stŠller.
I projektet "Yrkesidentitet i sjukvŒrd" har fšrutom huvudrapporten utgivits fyra
rapporter (Arbetslivsrapport 1996:30; 31; 32; 33) riktade till de beršrda personal-
kategorierna pŒ de sjukhus som deltagit i undersškningen. I dessa fyra rapporter
inriktas framstŠllningen pŒ de respektive arbetsplatsernas arbetsfšrhŒllanden och
pŒ att ge medverkande yrkeskategorier ett utifrŒn-perspektiv pŒ deras arbetsplats
som de kan anvŠnda i sitt lokala utvecklingsarbete.
2. Yrkesidentitet
I det fšljande kapitlet presenteras dels ett kšnsteoretisk tŠnkande, som lŠnge varit fšrbisett i forskning om organisationer och i forskning om sjukvŒrd, dels mer specifika aspekter som beršr maktstrukturen i sjukvŒrden. DŠrefter ges en kort historik šver begreppet yrkesidentitet och slutligen preciseras hur begreppet yrkes- identitet har uppfattats i denna studie. Kapitlet beskriver dŠrmed den teoretiska plattformen fšr analyser och tolkningar.
Genusaspekten, fšrbisedd i forskning om organisationer
Redan pŒ 50-talet uppmŠrksammade Gouldner (1959) en tendens i den forskning, som ršr organisationer, att negligera betydelsen av sŒdana karakteristiska som inte Šr direkt bundna till organisationen, som exempelvis kšn, etnisk tillhšrighet eller sjŠlvbild. Hans pŒpekande har inte fšrlorat sin relevans.
Relevant i projektet "Yrkesidentitet i sjukvŒrd" Šr, fšrutom begreppet sjŠlvbild, som i denna undersškning anvŠnds i bemŠrkelsen den bild individen har och ger av sin yrkesidentitet i olika sammanhang, ocksŒ uttryck som hšr samman med vŒr allmŠnt genderiserade samhŠllsordning. Denna ordning kommer bl a till uttryck i det oftast oredovisade antagandet att forskning baserad pŒ mŠn och utfšrd av mŠn speglar befolkningen i stort. Forskningen har kritiserats fšr att vara "kšnsblind", dvs mannen utgšr antingen medvetet eller omedvetet normen. Kategorin "mŠn"
eller maskulinitet Šr ofta central men blir i analyserna helt enkelt tagen fšr given.
Av detta fšrhŒllande gšrs sŠllan nŒgon specifik analys (Baude, 1992 a,b; Hirdman, 1990; Holter, 1992; Mills & Tancred, 1992). Exempelvis har studier av ledning och profession fokuserats pŒ mŠn av den anledningen att mŠn Œterfinns i dessa positioner utan tanke pŒ att sjŠlva fšreteelsen ledning dŠrigenom fŒtt en viss prŠgel.
Hur subtilt kšnsmaktsskillnaden kan verka kan man se ett uttryck fšr i den beršmda "Hawthornestudien". Det allmŠnt kŠnda resultatet Šr att fšrsšksgruppen (kvinnor) škade sin produktivitet som en fšljd av sjŠlva uppmŠrksamheten i fšrsškssituationen oavsett sŒdana omvŠrldsvariationer som exempelvis ljusfšrhŒl- landen. En reanalys av undersškningen visade emellertid att fšrsšksgruppens škade produktivitet berodde pŒ en kumulativ effekt av kšn, tvŒng, paternalistisk behandling och speciella belšningar (Acker & van Houten, 1991).
MŠnnens tolkningsfšretrŠde verkar som dold diskriminering, men kan ŠndŒ avlŠsas i hela vŒrt kulturella normsystem. Kanske den fšrste man att notera detta var Simmel (1919). Simmel diskuterade kvinnans situation i samhŠllet och
konstaterade att det inte bara Šr genom sina maktpositioner, som mŠn undertrycker kvinnor, utan ocksŒ genom att mŠns normer och standards har kommit att uppfat- tas som allmŠnmŠnskliga. Han konstaterar att "objektiv=mŠnnlich" (op cit sid 59).
Simmel visade att manliga vŠrderingar bestŠmmer Šven den privata sfŠren, vilket i
det moderna samhŠllet blir synligt nŠr kvinnor gŒr ut pŒ den offentliga arenan,
sŠrskilt i yrken som pŒ olika sŠtt Šr viktiga fšr reproduktionen (Mills, 1988).
Kvinnor har sŒledes mer eller mindre frivilligt anpassat sig till ett samhŠlle av manlig typ. Denna anpassning, eller om man sŒ vill likhetsstrŠvan, har diskuterats bl a utifrŒn kunskapsteoretiska infallsvinklar (Irigary, 1989; Braidotti, 1992).
Irigary visar med frŒgan "jŠmlik med vem?" vŒr inneboende fšrestŠllning om att det Šr manliga parametrar som definierar jŠmlikhet. Braidotti (1992) tar upp resonemanget och utvecklar det genom att tydliggšra skillnaden mellan en indivi- duell, genderbestŠmd identitet och en "politisk" viljebestŠmd subjektivitet.
Braidotti hŠvdar att fšr ett mer rŠttvist samhŠlle sŒ behšver kvinnor utveckla en genuin kŠnsla fšr vad det Šr att vara kvinna som inte grundas pŒ manlig erfarenhet eller, som Irigary (1994) sŠger, pŒ en kŠnsla hos kvinnan avatt vara "icke-man".
Violi (1992) har uttryckt samma sak med "women do not have social and collective forms of self-representation which they have produced themselves, as subjects (op cit sid 173).
Fšr att kunna diskutera handlingsstrategier, i en mer utŒtriktad och politisk mening, Šr det nšdvŠndigt att skifta uppmŠrksamheten frŒn begreppet "skillnad"
till det som innefattas i en, fšr bŒde kvinnor och mŠn, genderbestŠmd subjektivi- tet. Dvs tydliggšra hur kollektiva representationer definierar den genderbestŠmda identiteten och pŒverkar det subjektiva utfallet (Violi, 1992). SŠrskilt italienska feminister har arbetat lŠngs denna vŠg, som innebŠr att tydliggšra den symbolik som medierar den privata erfarenheten med samhŠllets utformning, dvs i det patri- arkala systemet mellan den kraft med vilken sociala och politiska fšrhŒllanden samverkar med den symboliska representationen av fadern i den privata sfŠren.
Feminister med denna instŠllning frŒgar sig vilken mening oidipuskomplexet och penisavunden skulle ha i ett annat symbolsystem Šn patriarkatets (Benjamin, 1990; Irigary, 1994). Den subjektivitet, som uttrycks i den universella myten om Oidipus, Šr med deras sŠtt att se, inte bara mannens relation till sitt eget kšn och till samhŠllet, utan ocksŒ mannens subjektivitet riktad mot kvinnan som ett objekt (Violi, 1992).
MŒnga, fšretrŠdesvis mŠn, hŠvdar dock fortfarande en kulturskillnad mellan den privata och den offentliga sfŠren, som skulle ligga i att den privata sfŠren
kŠnnetecknas av en rationalitet fšr handlandet som Šr i linje med kvinnors sŠtt att vara och fungera, och som dŠrmed indirekt legitimerar att handlandet i den offent- liga sektorn ofrŒnkomligen lyder under en annan rationalitet. Protesten mot denna syn fick i Sverige pŒ 60-talet sitt uttryck i stridsropet "det personliga Šr politiskt".
Fortfarande finns det anledning att fšra diskussionen. Martin (1990, 1994) disku-
terar utifrŒn synen att skillnaden snarare Šr ideologisk Šn en social verklighet. Att
fokusera pŒ skillnaden drar bl a uppmŠrksamheten frŒn det faktum att Šven det
som utfšrs inom hemmets vŠggar Šr arbete och ocksŒ betraktas som arbete nŠr
samma sysslor utfšrs i det offentliga. Bologh (1990) pŒpekar att det offentliga
livet fšrutsŠtter det privata men agerar som om det privata i grunden vore "nŒgot
annat". Ett uttryck fšr detta Šr att det offentligas etik vilar pŒ fšrestŠllningen om
broderskap, dvs en etik i allmŠnna termer om opersonlig kŠrlek, som Bologh, och
mŒnga med henne, ser som en tematisk paradox.
Haavind (1985) ser manlighet och kvinnlighet frŠmst som begrepp, som skapas och fšrŠndras i relationen mellan kvinnor och mŠn. Hon menar att den som har grepp om de underliggande reglerna i olika sociala sammanhang, har en form av kontroll som kan anvŠndas bŒde till fšrdel och till skada fšr den enskilda kvinnan.
Detta betyder att, i den šver- och underordning som rŒder mellan kvinnor och mŠn, fŒr de kvinnor, som vill delta pŒ sociala arenor dŠr mŠn Šr i majoritet, šver- lŒta till mŠnnen att avgšra, nŠr kšn Šr relevant i bedšmningen av hennes eller andras handlingar. Denna, socialt skapade och upprŠtthŒllna ordning har en tendens att bevaras relativt ofšrŠndrad just pŒ grund av att maktordningen Šr ett interpersonellt fenomen och inte ett strukturellt (Mumby, 1988). Fšr kvinnor i arbetslivet innebŠr detta, att nŠr de definieras efter kšn, kommer identiteten som kollega eller arbetstagare i skymundan. Fšr mŠnnen fšrhŒller det sig annorlunda beroende pŒ att arbetslivets strukturer Šr uppbyggda efter manliga normer och villkor. Den manliga kšnsidentiteten blir dŠrfšr ofta starkt knuten till yrkesidenti- teten i en fšrstŠrkande relation. Om en man Šr chef škar detta hans maskulinitet.
Fšrbisett i forskning om sjukvŒrden
DŒ det gŠller samhŠllelig sjukvŒrd har den historiskt, genom de manliga lŠkarna, alltid stŒtt nŠrmare samhŠllets makt- och fšrvaltningssystem Šn andra vŒrdformer.
De manliga lŠkarnas fšrankring i medicinsk vetenskap har utestŠngt den vŒrd som exempelvis praktiserats av jordemšdrar eller kloka gummor och gubbar
(Gustafsson, 1987; Holter, 1992). Foucault (1971) beskriver mŒlande denna utestŠngningsprocedur genom att tala om vikten av att fšlja "diskurspolisens"
regler fšr vad som Šr en vetenskaplig disciplin. Fšr den medicinska vetenskapen innebŠr detta att det allt sedan 1800-talet skett en gallring bland dem som fŒtt uttala sig och en utestŠngning av kunskap och sŒdana begrepp som Šr "metafo- riska, kvalitativa och substantiella", som exempelvis "stockning, hetsiga vŠtskor och fšrtorkat stoff" (op cit, sid 25).
Sšrensen (opubl., 1991) menar att de manliga lŠkarna har givits en roll som
"genusregulatorer" mellan den starkt kšnssegregerade produktionsekonomin och reproduktionsekonomin i det patriarkaliska samhŠllet. Fortfarande gŠller dock att kšnsfšrdelning i sjukvŒrden Šr sned, och dŒ Šven inom lŠkarnas eget yrkesomrŒde dŠr kvinnorna innehar de lŠgsta befattningarna (Hellstršm, 1993). Den sneda kšnsfšrdelningen bidrar till att vidmakthŒlla en organisationsform i sjukvŒrden vars utveckling i mycket har styrts av vad Gustafsson (1987) betecknar som
"hierarkiserande, lšnedelande och kompetenssŠnkande rationalisering" (op cit, sid 407).
LŠkarna har genom sina organisationer, mer Šn de flesta professioner, sjŠlva
lyckats definiera sitt fšrhŒllande till samhŠllet och Šven tillskansat sig en hšg grad
av autonomi i sjŠlva arbetet (Dent, 1993). Prioritering av de medicinska vetenska-
perna, som grund fšr hela sjukvŒrdsverksamheten, har haft till fšljd att sjukvŒr-
dens organisationsstruktur vidmakthŒllits och att medicinsk expertis fŒtt kontroll
Šven šver omrŒden i sjukvŒrden som vilar pŒ annan kunskapsgrund Šn den egna,
exempelvis administration, psykologisk verksamhet eller omvŒrdnad (Friedson, 1970; Berg, 1987; Lannerheim, 1994).
SjukvŒrden som helhet kan sŠgas ha en suprastruktur av expertis - den medicin- ska och den politiska - som mer och mer tar šver beslut frŒn de lŠkare och den vŒrdpersonal som, sŒ att sŠga, utfšr arbetet pŒ fŠltet. Det obehag, som detta kan framkalla, formuleras oftast inte fšrrŠn pŒ expertnivŒn och dŒ som problem som skall lšsas. Fšr detta ŠndamŒl inkallas oftast experter som fŒr till uppgift att lšsa de problem som de fšrra experterna skapat, allt i en sjŠlvgenererande process som kan anvŠndas fšr att legitimera expertvŠldet. Fšr det mesta dšljs dock det faktum, att styrkan i dessa "makthandlingar" hŠmtas ur det outtalade antagandet att exper- ternas - makthavarnas - regler och handlingsstrategier varken genererar privilegier eller dominans, utan vilar pŒ myten om det allomfattande goda (Bauman, 1991).
Duerr (1982) illustrerar "expertrollens" illusionistiska karaktŠr med att citera ordstŠvet "nŠr etnologerna kommer sŒ lŠmnar andarna šn" (op cit sid 136).
Makt Šr sŒledes ett slags socialt beroende men, fšr att kunna erhŒlla och
upprŠtthŒlla makten, sŒ krŠvs att maktens handlingar springer ur vissa gemensamt accepterade definitioner av verksamheten (Gergen, 1993). Makt Šr fšrmŒgan att skapa illusioner om en sakernas bŠsta ordning och pŒ sŒ sŠtt definiera verkligheten fšr andra, men ocksŒ fšrmŒgan att upprŠtthŒlla ett tillstŒnd av skillnad som sank- tioneras av dem som befinner sig i underordnad stŠllning (Smircich&Morgan, 1982).
Maktutšvande kan ocksŒ fŒ till fšljd att kunskaper och sŠrintressen osynliggšrs just genom att de verklighetsfšrestŠllningar och samtalsvillkor som prŠglar den sociala interaktionen kontrolleras (Holm, 1993). …verfšrt till professionaliserings- teorier anvŠnds termen "utestŠngning" nŠr yrkesgrupper, utifrŒn en uppfattning om att det egna reviret hotas, sŠtter grŠnser mot varandra (Lannerheim, 1994).
Priset, fšr att erhŒlla identitet och en kŠnsla av helhet i ett sŒdant system, kan vara att mer eller mindre aktivt trŠnga bort de sidor av en uppfattad yrkesidentitet som genom de nya grŠnserna definieras som icke-identiska i fšrhŒllande till systemet.
SŒ Šven om det ideala fšrhŒllandet fšr ett systems šverlevnad och utvecklings- mšjligheter Šr att šppna dšrrarna fšr olika ršster, sŒ kan den faktiska mšjligheten att utveckla yrkesidentitet i harmoni med systemet med tanke pŒ maktaspekten, vara olika fšr olika yrkeskategorier.
Kort historik šver begreppet yrkesidentitet
Yrkesidentitet Šr ett relativt modernt begrepp - occupational self-identity - och pŒtrŠffas i den socialpsykologiska litteraturen frŒn mitten av 50-talet (Dai, 1955;
Miller, 1962). Yrkesidentitet, sΠsom Miller definierade begreppet, har tre dimen-
sioner. KŠrnan; som kan hŠnfšras till dispositioner i det psykodynamiska begrep-
pet sjŠlvet, subidentiteter; upplevelsen av jaget i Œterkommande situationer eller
vistelseomrŒden samt persona; som Šr den attityd som man visar upp i en viss
situation.
I Sverige introducerades Millers begreppsbildning avseende yrkesidentitet av Gardell&Westlander (1968). I projektet "Industriarbete och mental hŠlsa" under- sškte de kopplingen mellan industriarbete och mental hŠlsa. Intresset fšr den problematik, som uttrycks i projektets titel hade škat som ett resultat av att det blev alltmer synliggjort att "man has created a social environment of large organizations....In a very real sense, that environment is now creating Man"
(Kahn&French, 1962, cit. s. 127).
Gardell&Westlander belyste dialektiken i termer av sjŠlvkŠnsla. De gjorde distinktion mellan sŒdana upplevelser av yrkesverksamheten som hšr till den enskildes anpassning till arbetet, och sŒledes har att gšra med vad man kan kalla yrkesrollen, och sŒdana upplevelser som kan kopplas till motivationen infšr arbe- tet, upplevelsen av arbetet som sŒdant, den egna personen samt hur arbetskontak- ter upplevdes, dvs i anslutning till Millers terminologi "yrkessubidentitet".
Rollteori
TŠnkandet kring den problematik, som ligger i att allt fler mŠnniskor tillhšr stora organisationer, utvecklades av Katz&Kahn (1976). De hšr till de ledande organi- sationsteoretikerna frŒn denna pionjŠrtid. Katz&Kahns teoribildning kring
begreppet yrkesroll utvecklades dock inte sŒ mycket mot vad som hŠr har beteck- nats som yrkesidentitet. De sŒg uppkomsten av en yrkesroll som ett uttryck fšr att mŠnniskor blir tilldelade ett fšrhŒllningssŠtt i och med att de ingŒr i ett organiserat arbetssammanhang. De klargjorde den begreppsliga Œtskillnaden mellan den "till- delade" rollen och den "uppfattade" rollen, vilket lyfte fram att det finns en dyna- mik mellan de formellt stŠllda fšrvŠntningarna pŒ organisationsnivŒ och positiv eller negativ motivation pŒ individnivŒ. De tydliggjorde ocksŒ att det uppstŒr en sammanhŒllande kraft kring rollbildningen, genom att mŠnniskor tenderar att Œter- upprepa fšrvŠntade rollbeteenden, Šven om dessa gŒr stick i stŠv med de egna individuella fšrestŠllningarna. HŠr refererade Katz&Kahn bl a till Milgrams (1968) vŠl kŠnda experiment som visade att mŠnniskor har en tendens att relativt oreflekterat acceptera de rollbeskrivningar och de rollfšrvŠntningar, som det šver- ordnade systemet stŠller pŒ den enskilde, Šven om detta beteende leder in absur- dum. Det Šr viktigt att notera att Katz&Kahn sŒg begreppet "yrkesroll", som nŒgot som tillhšr en viss kontext, som tillfšrs utifrŒn och som mŠnniskor hanterar pŒ olika sŠtt. Roll, som fenomen, Šr med deras sŠtt att se till stor del skilt frŒn indivi- den. Yrkesrollen Šr i detta perspektiv sŒledes nŒgot som inte med nšdvŠndighet integreras i personligheten pŒ ett djupare plan.
Yrkesrollsbegreppets abstrakta och diffusa karaktŠr har gjort att rollteorin
utsatts fšr hŒrd kritik, och att vissa t o m menar att den Šr omšjlig som teoretisk
referensram. Westlander (1993) lyfter fram risker fšrenade med rollteori, som
hŠnger ihop med att individen och de relationer den har till andra och till de orga-
nisatoriska betingelserna, dvs det som Šr sjŠlva kŠrnan i analysen, placeras i peri-
ferin. Westlander poŠngterar att detta speciellt blir ett problem om rollen Šr
analysenhet och rollsŠndarna Šr abstrakta och inbŠddade i kulturen, som ofta Šr
fallet i studier av arbetslivet.
Kšnsrollsteorier har pŒ samma sŠtt kritiserats fšr att sakna ett stabilt teoretiskt objekt. "Because there is no area of social life that is not the arena of sexual diffe- rentiation and gendered relations, the notion of a sex role necessarily simplifies and abstracts to an impossible degree" (Carrigan, Connell & Lee, 1985 cit. s. 581).
Citatet antyder att studier av kvinnligt och manligt, som utgŒr ifrŒn en allmŠnt accepterad standard eller norm fšr kšnsroller istŠllet fšr att fšrsška fšrstŒ hur dessa normer eller standards tillkommit, bara kan visa att diskrepanser kan uppstŒ mellan den samhŠlleligt accepterade normen och det egna levda livet och att ett och samma problem kan fŒ alternativa fšrklaringar (Bengtsson & Frykman, 1987).
Rollteorin kan ocksŒ kritiseras utifrŒn maktaspekten. I studier frŒn ett kšnsrolls- perspektiv Šr det vanligt att maktaspekten negligeras. MŠns och kvinnors olika beteende fšrklaras helt enkelt sŒ att de socialiserats olika. "Kšn betraktas som en fšrklarande variabel istŠllet fšr en strukturerande kategori" (Wahl, 1992 cit. s. 32).
Genom att betrakta kšn som en variabel fšrlorar man dess karaktŠr av analytisk kategori, av reglerande samhŠllsprincip och nyckel till fšrdelning av makt och maktlšshet (Holter, 1992). Vi talar t ex inte om rasroller eller klassroller, makta- spekterna i dessa avseenden Šr mer omedelbart uppenbara.
Jagidentitet
Den forskningstradition, som bygger pŒ fšrestŠllningar om kognitiva och etiska utgŒngspunkter fšr handlandet, har vad det gŠller teorier kring identitetsbildning ofta haft ett perspektiv som utgŒtt antingen frŒn kognitiva eller motivationella aspekter pŒ drivkrafterna bakom mŠnsklig verksamhet. Bovone (1989), en fšretrŠ- dare fšr den riktning inom sociologin som studerar "every-day life", diskuterar denna tudelning i perspektiv och menar att "identitet" skulle kunna vara det begrepp som fšrenar genom att det innefattar bŒde kognitiva och emotionella aspekter. Identitet uppstŒr genom interaktion med omgivningen och det Šr genom denna interaktion som den enskilde har mšjlighet att uppfatta sin egen permanenta identitet. Identitet borde dŠrfšr enligt Bovone vara ett begrepp som Šr ekvivalent till personlig mening.
Andra sociologer betonar mer kontextens betydelse fšr hur identitet kan uppfat- tas och beskrivas (Lange&Westin, 1981; Liebkind, 1984). Liebkind (1984) fram- hŒller att identitetens innehŒll Šr ett uttryck fšr den enskildes sŠtt att balansera upplevelsen av sŒdana allmŠnna och yttre komponenter som kulturell tillhšrighet eller grupptillhšrighet med mer individuella karakteristiska som intressen och vŠrderingar. Mest beroende pŒ den yttre omgivningen finns det alltsŒ fšr den enskilde tillgŒng till ett stort antal mšjliga sociala identiteter.
Utvecklingen av begreppsbildningen kring identitet kan ocksŒ ses mot bakgrund av den objektrelationsteoretiska teoribildningen kring jagutveckling som vŠxte fram vid samma tid som begreppet yrkesidentitet bšrjade anvŠndas (se exempelvis Fairbairn, 1952; Erikson, 1956; Winnicott, 1965).
Erikson (1956), som har en sociologisk konceptualisering av jagutvecklingen,
talar om kontinuitet i fšrhŒllande till det egna jaget, en kŠnsla av att omvŠrlden Šr
stabil samt att relationerna till omvŠrlden pŒ ett šmsesidigt sŠtt ocksŒ upplevs
stabila. Identitet Šr med Eriksons tŠnkande sŒledes ett "lyckat" resultat av indivi- duell socialisation. En škad kŠnsla av identitet upplevs pŒ ett medvetet plan som en kŠnsla av "psykosocialt vŠlbefinnande".
En av de forskare inom psykologin, som utvecklat tŠnkandet kring jagutveck- lingen, Šr Kernberg (1976). Kernberg analyserar jagets utveckling i fšrhŒllande till de viktiga objekt som jaget fšr sin utveckling Šr beroende av. I stark fšrenkling kan Kernbergs definition av den s k objektrelationsteorin sammanfattas i tre karakteristiska. Objekt-relationsteorin fokuserar pŒ hur interpersonella relationer i olika utvecklingsstadier internaliseras, hur dessa bidrar till ett normalt eller pato- logiskt jag och šverjag samt den šmsesidiga influensen mellan intrapsykiska och interpersonella relationer. Kernberg fšljer i stort Eriksons resonemang men han lŠgger till en diskussion som utgŒr ifrŒn den fšr- eller omedvetna aspekten av identitetsbildningen nŠmligen att identiteten Šr en komprimering av representatio- ner, dels av den yttre vŠrlden dels av begreppet "sjŠlvet". I ljuset av detta tillŠgg noteras att den fortlšpande identitetsbildande processen med tiden blir alltmer selektiv och tenderar att endast infšrliva sŒdana aspekter av nya objektrelationer som Šr i harmoni med den redan formade identiteten.
NŠr det gŠller jagidentitetens kšnsdimension har Chodorow (1978) analyserat de olika villkor i fšrhŒllande till objektvŠrlden som pojkar och flickor har under utvecklandet av identitet. Hon menar att flickor under uppvŠxten mer har mŠnnis- kan som fšrebild Šn vad pojkar har, vilket gšr att hela den identitetsskapande processen fšr flickan fŠrgas av det personliga och emotionella. Pojkar tvingas mer eller mindre till ett medvetet och intellektualiserat identitetsskapande, dels genom introjektion av den sida av manligheten som de fruktar hos fadern, dels genom identifikation med den kulturellt betingade manliga rollen, dvs mannens position i samhŠllet. Fšr mannens del innebŠr detta en brŠckligare identitet som han hela livet igenom fŒr arbeta med att upprŠtthŒlla, fšrhandla om och rekonstruera.
Undersškningens utgŒngspunkter
Fšr att ringa in begreppet yrkesidentitet kan, som ovan visats, begrepp fšr yrkes- roll, kšnsroll, jagidentitet och kšnsidentitet ge perspektiv och vara klargšrande.
Fšr att ge kunskap, som kan tjŠna som grund fšr utveckling och fšrŠndring, har
i undersškningen tagits hŠnsyn bŒde till hur mŠnniskor faktiskt handlar och till
hur de motiverar sitt handlande. Om de individuella aspekterna negligeras kan
fšrŠndring innebŠra att strukturer fragmenterar, marginaliserar och likriktar
mŠnsklig erfarenhet. Uttryckt i habermaska termer Šr detta att likna med en "pato-
logisk kolonisation" av livsvŠrlden, patologisk dŠrfšr att de beršrda sŠllan blir
medvetna om de manipulativa dragen i den pŒgŒende processen (Habermas,
1990). En sŒdan utveckling fŒr till fšljd att drag och egenskaper, som Šr icke-
identiska i fšrhŒllande till det rŒdande systemet, men inte i fšrhŒllande till den
eller de enskildas identitet och som kan vara nog sŒ vŠrdefulla i ett vidare eller
fšrŠndrat sammanhang, inte har nŒgon mšjlighet att komma till uttryck (Lasch,
1980).
Vi antar vidare att system - som en organisation - konsolideras om majoriteten av de ingŒende medlemmarna ger uttryck fšr att det rŒder harmoni mellan de handlingar, som utgŒr ifrŒn regler fšr plats och ordning (exempelvis organisatio- nens struktur) respektive inre regler fšr handlandet (exempelvis normer, vŠrde- ringar) (Searle, 1972). En potential fšr en utvecklande fšrŠndring av systemets utformning, kan dŒ ligga i om ett flertal individer gšr det aktiva valet att handla efter nya inre regler (Allvin&Bjerlšv, 1994). Med jagpsykologisk terminologi kan samma sak uttryckas som att det Šr jagets fantasidimensioner som Šr de verk- samma krafter som kan konsolidera eller Šndra vŠrlden (Elliot, 1992).
I undersškningen har vi utgŒtt ifrŒn att all identitetsbildning; jagidentitet, yrkes- identitet, kšnsidentitet, Šr processer av identifikation och differentiering vilka sker kontinuerligt genom stŠndiga fšrhandlingar och rekonstruktioner i olika vardag- liga sociala sammanhang (Collinson&Hearn, 1994). Handlingar och upplevelser som utgŒr ifrŒn dels kollegialt delade fšrestŠllningar om de institutionellt beting- ade referensramarna fšr arbetet, dels inre principer fšr praktiken tolkas hŠr som uttryck fšr yrkesidentitet.
I fšrsšket att fŒnga innehŒllet i begreppet yrkesidentitet i sjukvŒrd, har en utgŒngspunkt varit att beakta att det som sker i organisationen, sett utifrŒn organi- sationens struktur, framstŒr relativt klart, medan drivkrafterna bakom sjŠlva handlandet eller, om man sŒ vill, den interaktiva processen, inte Šr lika lŠtt urskilj- bara.
I undersškningen riktas uppmŠrksamhet mot, Œ ena sidan, det handlande som kan knytas till den formella uppgift, som de tre personalkategorierna - lŠkare, sjukskšterskor och underskšterskor/bitrŠden - inom sjukhusvŒrden tilldelas och som utgŒr ifrŒn organisationens struktur, Œ andra sidan den uppfattning om hur arbetet bŠst skall utfšras, som Šr knuten till dels fšrmŒgan hos de enskilda, dels till den process av mellanmŠnsklighet som bl a Šr en fšrutsŠttning fšr behandling och vŒrd. Vi utgŒr ifrŒn att "yrkesidentitet" uppkommer som en fšljd av samspel mellan det tilldelade och det upplevda. Dvs den egna yrkeskategorins yrkesidenti- tet fŠrgas mot bakgrund av en viss social ordning (Giddens, 1984;
Ashforth&Mael, 1985). Identiteten fšrstŠrks om det sker ett rutinmŠssigt Œterska- pande av i sammanhanget historiskt grundade uppfattningar om egen och andras identitet.
I analyserna har vi kallat identitetsskapande samspel fšr "mšten". I de valda mštena har analyserna riktats mot uttryck som antyder hur den enskilde relaterar till situationen utifrŒn en av "yrket fŠrgad sjŠlvbild", d v s den bild den enskilde fŒtt genom erfarenhet av och reflexion šver sig sjŠlv i skilda yrkesmŠssiga sammanhang.
Iakttagna handlingar och uttalanden har tolkats utifrŒn uppfattningen att de Šr uttryck fšr hur mŠnniskor upplever och tolkar sin egen medverkan i en aktuell situation och att de i fšrsta hand refererar till sociala regler fšr den aktuella situa- tionen och inte till en kausalt betingad kedja av intrapsykiska hŠndelser
(Polkinghorne, 1988).
Chodorows (1978) analys, av de olika villkor som bestŠmmer hur kšns-identifi-
kationen utvecklas, har legat till grund fšr att tolka data i termer av person- och
positionsorientering. I Chodorows begreppsvŠrld innebŠr positionsidentifikation att barnet i sin identitetsutveckling identifierar sig med speciella aspekter av en roll, dŠr sŒvŠl allmŠngiltiga som differentierande inslag fŒr en framtrŠdande plats.
Personidentifikation dŠremot innebŠr att identifikationen prŠglas av att en person- ligt fŠrgad kŠnsla starkt pŒverkar rollinlŠrningen, d v s identifikationen knyts till personliga fšrebilder som internaliseras. …verfšrt till denna undersškning innebŠr positions-orientering att den yrkesmŠssiga sjŠlvbilden uttrycks i termer av profes- sionens uppfattade karakteristika, medan personorientering innebŠr att olika uttryck fšr den yrkesmŠssiga sjŠlvbilden Šr personligt och kŠnslomŠssigt fŠrgade.
Fokus i analyserna har varit pŒ sŒdana uttryck fšr yrkesidentitet som samman- tagna ger en bild av den kollektiva sjŠlvbilden i de tre yrkeskategorierna.
Sammanfattande kan sŠgas att yrkesidentitet, som den kommer till uttryck i en av
yrket fŠrgad sjŠlvbild, Šr ett slags svar pŒ det nŠrvarande (Turner, 1992).
3. Metodologisk ansats
"The implications for this for the organizational investigator are first to recognize his or her skills and connoisseurship in the processes of investigation. Second, to realize that people in organizations participate, work, communicate and relate in ways also involve such elements of passionate and tacit knowing which may not be readily accessible at an analytical level. And third, to recognize that much of knowledge which is build in to the behaviour of the people concerned and is not merely part of their cognition" (Turner, 1992, cit sid 60).
Detta citat (Turner, 1992) kan tjŠna som en inledning till beskrivningen av pro- jektets metodologiska ansats. Fšr att fšlja sociologen Turner sŒ har den, som vill fšrstŒ det dagliga livet i en organisation, att skaffa sig kunskap om hur grupper och fraktioner i organisationen "generate and maintain their identity" (op cit sid 47, vŒr kursivering). Turner ser yrkesidentitet som ett svar pŒ de fšrestŠllningar och idŽer som utgšr sjŠlva organisationen och som har tillkommit historiskt. I och med att kollektivt delade yrkesmŠssiga identiteter byggts upp, sŒ utgšr de sedan den plattform som anvŠnds fšr att svara pŒ det nŠrvarande.
Att ta hŠnsyn till det faktum att regler och normer Šr historiskt-socialt betingade innebŠr metodologiskt att undersškaren intar ett fšrhŒllningssŠtt som medger
"meeting and talking to people in the organization" (op cit sid 46). Om dŒ organi- sationen ses som ett socialt sanktionerat symboliskt nŠtverk, dŠr det finns en funktionell komponent, som exempelvis kan komma till uttryck i en organisa- tionsplan, och en symbolisk komponent, exempelvis fšrestŠllningar om befogen- heter, sŒ kommer analysen att riktas mot det sociala samspelet som utgŒr ifrŒn dessa komponenter och som oftast fŒr sprŒkliga uttryck (Castoriadis, 1984). Det mest medvetna arbetet lŠngst denna vŠg har utfšrts av feminister (se ex Harding, ed, 1987). De har bl a utmanat den empiricistiska tradition som bygger pŒ
"objektivitet" och istŠllet fšrsškt nŠrma sig begrepp som exempelvis "erfarenhet"
och "sinnesdata" som sprŒkliga konstruktioner som har speciella syften. Ett syfte - om Šn fšr det mesta omedvetet - Šr att problem (erfarenhet) formuleras sŒ att det perspektiv som mŠn fšretrŠder bevaras och fšrstŠrks. Som Harding (1987) sŠger:
"A problem is always a problem for someone or other" (op cit sid 6). SjŠlva fšre- teelsen "att erfara" mŒste dŠrfšr bli fšremŒl fšr tolkning. I det ljuset blir traditio- nen, att utifrŒn nŒgon fšrment "objektivitet" hos forskaren "mŠta" folks beteende, svar och reaktioner, ett intrŒng pŒ subjektiviteten, dvs den enskilde fšrvŠgras rŠtten att representera sig sjŠlv i forskningsprocessen (Gergen, 1985).
Praktiskt Šr den tolkande forskningsinriktningen inte bunden till en bestŠmd
metod. Det gŠller att inse att det varken existerar ett "fšnster" in mot den andre
eller att det finns en sŠker metod (Denzin&Lincoln, 1994). Kritiska ršster har dŠr-
fšr invŠnt att "everything goes". Den interpretativa ansatsen, om man med den
menar ett fšrnekande av en absolut standard och en hŒllning som utgŒr ifrŒn att
kontextbundna, gemensamma šverenskommelser fungerar som sanningar, stŠlls
emellertid infšr samma krav pŒ konsekvens, šppenhet, dokumentation o s v som
all annan forskning. Den trygghet, som den positivistiska forskningsinriktningen kan ge genom ansprŒk pŒ i konventionell mening "objektiv" kunskap, Šr ej fšrun- nad den som intar en tolkande hŒllning.
Val av metoder i projektet
Den švergripande vŠgledningen fšr val av metoder var šppenhet. Vi utgick frŒn att mŠnniskan handlar, inte i enlighet med en "objektivt" och "kausalt" ordnad vŠrld, utan efter hur hon fšrstŒr och tolkar sin situation. Denna tolkning Šr i hšg grad ett resultat av sprŒkliga praktiker, som sŒ att sŠga, bestŠmmer det mentala innehŒllet. Till det yttre framstŒr den bestŠmmande diskursen som ett aktivt, gemensamt "fšretag" mŠnniskor emellan. MŠnniskor tolkar och stŒr i kontakt med sin omgivning genom olika former fšr framfšrhandlad fšrstŒelse (HarrŽ, 1983;
Gergen, 1985). Genom att sŒledes fokusera analysen pŒ "det sociala", konkret i denna undersškning i olika slag av mšten, ville vi komma till insikt om hur de olika yrkeskategoriernas verkligheter upplevs, fšrstŒ hur dessa verkligheter skapas och Œterskapas och hur de kan resultera i vad vi hŠr kallar yrkesidentitet.
Den sneda kšnsfšrdelningen i sjukvŒrden fšranledde oss att sška kunskap om genderiserande processer, och dŒ utifrŒn uppfattningen att kšn i mycket Šr konstruerade skillnader mellan kvinnligt och manligt, feminint och maskulint.
Med detta synsŠtt Šr kšn nŒgot som dagligen Œterskapas, bŒde individuellt och kollektivt, genom att vi i samhŠllet deltar i olika av kšn prŠglade sammanhang.
Fšr att fŒ kontextanknuten kunskap genomfšrdes undersškningen i vad man kan kalla "naturlig" miljš, dock utan att vi med vŒr nŠrvaro syftade till att Œstadkomma fšrŠndring (HarrŽ, 1983). Vi Šr ŠndŒ medvetna om att vi utšvade pŒverkan, inte minst nŠr vi fšljde med i arbetet, vilket ibland gjorde personalen uppmŠrksam pŒ lokala problem eller gav den fšrvŠntningar pŒ fšrŠndring.
SŠttet att nŠrma sig forskningsfŠltet liknar det fšrfarande som ligger till grund fšr att kunna utfšra den sortens analys som benŠmns abduktion (Alvesson &
Skšldberg, 1994). Abduktion utgŒr frŒn empiriska fakta, liksom induktion, men avvisar inte teoretiska fšrfšrestŠllningar. I den abduktiva processen utnyttjas forskarens kunskap och referensramar fšr att upptŠcka mšnster eller djupstruktu- rer, som i sin tur kan ge upphov till nya teorier som, om de Šr sanna, fšrdjupar fšrstŒelsen av de mšnster eller strukturer som framtrŠder i tolkningen av ett enskilt fall. Under sjŠlva forskningsprocessen sker sŒledes en alternering mellan tidigare teori och ny empiri, varvid bŒda successivt omtolkas i skenet av ny kunskap. Resultat frŒn den abduktiva processen kan styrkas genom tillŠmpning pŒ nya fall.
I det konkreta forskningsarbetet valde vi att anvŠnda oss av metoderna delta- gande observation, dagbok och intervju.
Deltagande observationer
Observation som metod valdes dels dŠrfšr att vi som forskare ville fŒ en mer "in
pŒ huden" uppfattning om arbete pŒ sjukvŒrd Šn den vi besatt, dels ger metoden en
unik mšjlighet att fšlja hŠndelser i sina naturliga fšrlopp. €ven om metoden teoretiskt sett Šr styvmoderligt behandlad, sŒ finns en allmŠn acceptans fšr att erkŠnna det speciella vŠrdet som studier av den naturliga miljšn har, nŠmligen att det studerade framtrŠder i sitt rŠtta sammanhang och inte relateras till i fšrvŠg uppstŠllda kategorier eller mŒtt. Icke desto mindre utšvas genom metoden "att fšlja och anteckna pŒ fŠltet" en betydlig pŒverkan, som enligt vissa forskare vida šverskrider den som man kan inlŠsa i beteckningar som exempelvis "deltagande observation". Det studerade fŠltet blir inte en plats utan en speciell relation mellan den observerande och de andra (Sanje, 1990).
Vad gŠller "observatšren" sŒ finns ett antal teoretiskt fšrankrade "roller" att anta. Kortfattat spŠnner dessa mellan att likt Wallraff, utan de observerades vetskap helt och fullt delta i en verksamhet, till att osedd betrakta densamma. Vi utfšrde observationerna i denna undersškning som deltagande observatšrer, dvs vi tog ingen aktiv del i arbetet och vŒr roll var kŠnd fšr de personer som vi fšljde i arbetet (Dane, 1990).
Dagbok
VŒrt val av dagbok kan motiveras dels utifrŒn ett psykologiskt perspektiv, dels ett sociologiskt. Ur psykologisk synvinkel Šr berŠttelsen den bild av det egna jaget som en person vill fšrmedla eller om man sŒ vill ett uttryck fšr identitet (Gergen, 1985). Det sociologiska perspektivet kan illustreras med Elklits (1986) pŒstŒende att dagboksmetoden Šr "et net mellem organisatoriske rammefaktorer och person- lig mŒlsšgende adfaerd" (op cit sid 89). Elklit kategoriserar vidare metoden bero- ende pŒ om syftet frŠmst Šr klargšrande eller om dagboken mer syftar till att dokumentera hŠndelser. Dessa huvudsyften kan sedan kombineras med en mer eller mindre styrd eller systematisk form fšr hur dagboken skall fšras och slutli- gen med vem som fšr dagboken och fšr vem. I denna undersškning har syftet med dagboken varit att kasta ljus šver hur lŠkare, sjukskšterskor och underskšterskor ser sig sjŠlva och sin del i ett gemensamt arbetssammanhang, dagbšcker har fšrts av de beršrda och stŠllts till forskarnas fšrfogande och formen var obunden.
Intervjuer
Det šppna fšrhŒllningssŠtt, som vi fšrordat i syfte att komma sŒ nŠra "verklighe- ten" som mšjligt, pŒverkade ocksŒ upplŠggningen av intervjuerna. Vi har inspire- rats av ny forskning som pŒ olika sŠtt har lyft fram den risk som finns inbyggd i intervjusitutationen, nŠmligen den att den intervjuade blir eller kŠnner sig behandlad som ett objekt (Reinhartz, 1992; Smith, 1987). Man tar avstŒnd ifrŒn den gamla distanserade synen pŒ intervju bl a dŠrfšr att den ger uttryck fšr ett hierarkiskt tŠnkande och dŠrfšr minskar den intervjuades engagemang.
Marcus&Fischer (1986) visar att den gamla stilen istŠllet fšr att ge oss en, som vi uppfattar "objektiv" bild, ger oss en ensidig och dŠrfšr mindre trovŠrdig bild.
Nyare syn pŒ intervjusituationen medger dŠrfšr mer av šmsesidigt utbyte emellan
den frŒgande och den svarande.
Datainsamling
Datainsamlingen skedde vid fyra sjukhus, tvŒ belŠgna i Sydsverige, ett i Stockholm och ett i Norrland.
Deltagande observationer
Den "verklighet" vi ville studera var vi - en kvinna och en man - direkt delaktiga i genom att fšlja med i arbetet och kontinuerligt diskutera de intryck och de
uppfattningar som vi fick. I samband med att vi fšljde lŠkare, sjukskšterskor och underskšterskor i deras arbete noterades pŒ en sŠrskild blankett arbetsinnehŒll och tidsŒtgŒng i femminuters intervaller. PŒ blanketterna fanns fšrtryckt ett antal arbetsinnehŒllsaspekter (Behandling. OmvŒrdnad; skštsel. Dokumentation.
Samvaro. Administration; "pappersarbete". StŠdning och bŠddning. Rond.
Rapportering, mšten. Rast. …vrigt). PŒ blanketterna markerades ocksŒ om arbetet utfšrdes hos/med patienten eller tillsammans med annan personal. PŒ dessa blan- ketter antecknade vi Šven vŒra egna kommentarer och reflexioner. Blanketterna utgjorde sedan det underlag som vi baserade vŒr beskrivning av verksamheten pŒ och som mšjliggšr tidsmŠssig bestŠmning av en arbetsdag.
Som vi ser det har vŒr direkta nŠrvaro vid olika kliniker varit en fšrutsŠttning fšr att fŒ mer av en helhetsbild av arbete pŒ sjukhus och en uppfattning om sŒdana meningar och innebšrder som pŒ nŒgot sŠtt definierar det sociala samspelet.
Exempelvis har vŒrt deltagande škat fšrstŒelsen fšr hur kšn och makt konstrueras och rekonstrueras genom att vi kunnat se uttryck fšr sŒdana processer speglas i det vardagliga arbetet, i de reaktioner som vŒr nŠrvaro gav upphov till och i vŒra egna intryck och erfarenheter.
Vi fšljde Œtta lŠkares, Œtta sjukskšterskors och Œtta underskšterskors arbete pŒ fyra olika kliniker. Sammantaget dokumenterades tjugofyra arbetsdagar i form av protokoll šver arbetsinnehŒll och tidsŒtgŒng.
Dagbšcker
HŠftade dagbšcker distribuerades till all personal pŒ de medverkande avdelning- arna. Dagboken innehšll en beskrivning av vŒrt syfte, dvs att vi genom dagboks- anteckningar ville fŒ information om hur den skrivande spontant uppfattar sig sjŠlv i arbetet. Vi understršk att vi inte var intresserade av hur framstŠllningen gjordes utan bara av upplevelser, tankar och kŠnslor i samband med arbetet. De personer, som sedan skrev dagbok, kunde skicka den direkt till oss i ett frankerat kuvert.
Sammanlagt inkom 74 dagbšcker. Tretton frŒn lŠkare (varav tre frŒn kvinnliga),
tjugoen frŒn sjukskšterskor (varav en frŒn en man) och fyrtio frŒn underskšterskor
(varav en frŒn en man).
Intervjuer
En preliminŠr bearbetning av dagbšckerna och den kunskap, som vi fick genom att fšlja med i arbetet pŒ de olika klinikerna, bestŠmde de huvudtemata som intervjuerna skulle beršra. Inom ramen fšr dessa huvudtemata uppstod under intervjutillfŠllet en dialog styrd av den intervjuades instŠllning.
Karakteristiskt fšr šppna intervjuer Šr "vida" frŒgor och respondentens mšjlig- het att utveckla sitt svar i den riktning som hon eller han finner betydelsefull.
Intervjuaren fšljer upp de omrŒden som den intervjuade gŒr in pŒ.
FšrhŒllningssŠttet motiveras av en strŠvan att samla kunskap om subjektivt
upplevda sammanhang, dvs hur respondenten relaterar sig i den omgivning som Šr fšremŒl fšr utforskning (Denzin&Lincoln, 1994).
VŒr intention var att vid varje sjukhus genomfšra tio šppna intervjuer med fem kvinnliga och fem manliga fšretrŠdare fšr varje yrkeskategori, dvs sammanlagt 120 intervjuer. Inte alltid gick det, under de dagar vi vistades pŒ klinikerna, att ta ut det šnskade antalet intervjupersoner ur personalen, vid sŒdana tillfŠllen lŠt vi det bero med det mšjliga antalet. Urvalet deltagare šverlŠts till respektive klinik och, i de fall det inte fanns personer tillgŠngliga i nŒgon kategori inom de avdel- ningar dŠr vi fšljt med i arbetet, sŒ deltog personer frŒn andra avdelningar.
Samtliga intervjuer skedde pŒ arbetstid och pŒ arbetsplatsen. TidsŒtgŒngen var mellan en och en och en halv timma. Intervjuerna bandinspelades utom vid de fŒ tillfŠllen nŠr en intervjuad sjŠlv inte šnskade det. Intervjuerna skrevs sedan ut.
Sammanlagt genomfšrdes 98 en till en och en halv timmars intervjuer med 15 kvinnliga och 17 manliga lŠkare, 27 kvinnliga och 5 manliga sjukskšterskor samt 29 kvinnliga och 5 manliga underskšterskor.
Databearbetning
Fšr att mšjliggšra šverskŒdlighet och slutligen sammanhŠngande tolkningar sŒ utfšrdes dataanalys i flera led. Detta innebar rent konkret att utsagor gŠllande ett visst tema ("patienter", "kollegor", o s v) sorterades och noterades med avseende pŒ meningsinnehŒll.. Utsagor med liknande innehŒll fšrdes samman, vilket mšjliggjorde en mer švergripande kategoribenŠmning, kategorier som i sin tur kunde fšras ihop till nya kategorier. Detta syntesarbete upprepades tills samman- hŠngande tolkningar var mšjliga. NŠr det gŠllde det initiala sorteringsarbetet (stringsškning) utfšrdes detta med hjŠlp av dataprogrammet " QS R NUD.IST , Qualitative Data Analysis Software for Research Professionals. Nonnumerical Unstructured Data. Indexing, Searching and Theorizing".
Data frŒn samtliga metoder Šr mšjliga att analysera kvantitativt eller kvalitativt.
Kvantitativt exempelvis med avseende pŒ hur frekvent ett begrepp fšrekommer i
berŠttelserna, kvalitativt som pŒ vilka sŠtt och i vilka sammanhang olika temata
framtrŠder, dvs ge en bild av de subjektivt uppfattade arbetsvillkoren. Metoderna
ger mšjlighet att lyfta fram fšrhŒllanden "som fšr olika mŠnniskor kan vara
kritiska i ett psykosocialt arbetsmiljšperspektiv" (LindŽn&Torkelson, 1991, cit sid
18). I denna undersškning har vŒr avsikt just varit att lyfta fram dels temata, som
Šr gemensamma inom de olika yrkesgrupperna, dels sŒdana som differentierar pŒ annat sŠtt, exempelvis utifrŒn kšn.
Dataredovisning
I rapporten redovisas data som gŠller kvinnliga och manliga lŠkare men i yrkes- kategorierna sjukskšterskor och underskšterskor endast de data som gŠller kvinn- liga sjukskšterskor respektive underskšterskor. Anledningen till detta Šr att dag- bšcker och intervjuer med mŠn i dessa yrkeskategorier blev fŠrre Šn vad vi krŠvde fšr att kunna genomfšra jŠmfšrande analyser i grupperna sjukskšterskor och underskšterskor. Av de inkomna dagbšckerna har sŒledes tvŒ utgŒtt, gŠllande intervjuerna har fem med manliga sjukskšterskor och fem med manliga underskš- terskor utgŒtt. Dessa intervjuer kommer att redovisas i en kommande studie gŠllande mŠn i vŒrdyrken.
I de fšljande tre kapitlen presenteras undersškningens resultat utifrŒn hur identi- tetsskapande mšten framstŒtt och fšrmedlats genom de olika undersškningsmeto- derna; deltagande observationer, dagbšcker och intervjuer.
I tabeller presenteras yrkeskategorierna i bokstavsordning och fšrkortas enligt fšljande: Kvinnliga lŠkare: K lŠkare; manliga lŠkare: M lŠkare; sjukskšterskor:
Ssk och underskšterskor: Usk.
4. Identitetsskapande mšten - fšrmedlade under deltagande observationer
ArbetsinnehŒll
Vid de deltagande observationerna, som gŠllde Œtta lŠkare (tvŒ kvinnliga), Œtta sjukskšterskor och Œtta underskšterskor, dvs tjugofyra arbetsdagar, antecknades tidsŒtgŒngen fšr olika aktiviteter. De moment, som registrerades pŒ ett tids- schema, omfattade: Behandling, omvŒrdnad, rondarbete, administration, rapporte- ringar, stŠdning och bŠddning, samvaro, rast, švrigt, samt den del av den samman- tagna arbetsdagen som innefattade patientkontakt. Tabell 1 redovisas fšr varje yrkeskategori tidsŒtgŒngen i de olika momenten uttryckt som procent av arbets- dagen.
Tabell 1 visar bl a att under ungefŠr halva arbetstiden stŒr lŠkare och
underskšterskor i direkt kontakt med patienter, sjukskšterskorna nŒgot mindre.
Att notera Šr ocksŒ att underskšterskorna sŠllan deltog rondarbetet. Vidare visar tabellen att alla tre yrkeskategorierna kunde anslŒ en dryg timma till raster.
De dagar, som vi gick med i arbetet, fšrflšt pŒ samtliga avdelningar relativt lugnt, vi observerade dock, att arbetet fšr samtliga personalkategorier hade karak- tŠren av en planerad verksamhet, som stŠndigt avbršts av oplanerade uppgifter. De flesta, bŒde lŠkare, sjukskšterskor och underskšterskor, smŒsprang dŠrfšr och utfšrde sina arbetsuppgifter mycket snabbt Šven om situationen i švrigt var lugn.
Vi sŒg det som en strategi fšr att bemŠstra ryckigheten, att snabbt arbeta undan det man vet mŒste gšras, och fšr att kunna ha kvar kŠnslan av kontroll om nŒgot akut plštsligt intrŠffar.
Ur vŒra anteckningar och reflexioner, frŒn de dagar vi genomfšrde de deltagan- de observationerna (sammanlagt 24 dagar), analyserades tre slag av mšten. De slags mštena, som valts, sker med regelbundenhet och innefattar kommunikation och samhandlingar mellan de tre personalkategorierna. De mšten, som beskrivs och analyseras, Šr tvŒ traditionella "Ronder", ett par vŒrdplaneringsmšten s k
"Social rond" samt ett par mšten av mer informell karaktŠr, "Kafferaster".
Tabell 1. ArbetsinnehŒll i procent av arbetsdagen.
Yrkes- kate- gori
Be- hand- ling
Om- vŒrd- nad
Rond Social rond
Doku- menta- tion
Rap- port
StŠda BŠdda
Sam- varo
Rast …vrigt Patient kon- takt
LŠkare 39 16 27 1 1 13 3 46
Ssk 25 13 7 18 16 4 1 12 4 39
Usk 3 46 1 2 12 19 2 14 1 52
Dessa mšten fšrekommer i all sjukhusverksamhet. och beršr alla tre personal- kategorierna, lŠkare, sjukskšterskor och underskšterskor. De har en kontinuerlig
"historia", som ger dem betydelse ur det identitetsskapande perspektivet.
I ytterligare en analys stŠller vi frŒgor som ršr "det fysiska rummets" betydelse i processer som Œterskapar eller skapar en yrkesmŠssig sjŠlvbild, dvs uttryck fšr yrkesidentitet.
R ond
Den organisatoriska upplŠggningen av ronden kan variera. Ibland tillŠmpas tradi- tionell rond, dvs patienterna ligger kvar i sŠngarna pŒ salarna och personalen kommer till patienterna. Ibland, och om patienterna kan, tillŠmpas sittrond. Vid denna kommer patienterna till ett mštesrum dŠr de fŒr trŠffa lŠkaren och annan sjukvŒrdspersonal. Omfattningen av ronden varierar beroende pŒ hur arbetet pŒ avdelningen Šr organiserat.
Oavsett hur arbetet kring patienten Šr organiserat uppmŠrksammade vi att ronden styrdes av skilda logiker. Vi sŒg att ronden inte endast Šr bestŠmd utifrŒn en logik som utgŒr ifrŒn arbetsorganisatoriska fšrhŒllanden utan ocksŒ av en social logik som har flera funktioner. Ronden visade sig vara ett av de mšten dŠr yrkes- identiteter kontrasteras mot varandra och definieras. Ronden tydliggjorde den inbšrdes rangordningen mellan personal och den synliggjorde ocksŒ vilket utrymme de gav eller tog samt vem eller vilka som hade makten att definiera situationen.
Fšr att kunna skilja ut det arbetsorganisatoriskt "objektivt" bestŠmda innehŒllet i ronden frŒn annat mer "subjektivt" eller socialt bestŠmt innehŒll stŠlldes frŒgorna:
- Vad innefattar arbetet med ronden ur arbetsorganisatorisk synvinkel?
- Vem "bestŠmmer" hur ronden organiseras (lŠkare, vŒrdpersonal, patienter)?
Med bestŠmma menar vi inte hŠr strikt mandatmŠssigt enligt arbetsinstruktionen utan sŒ som det fungerar i praktiken.
- Hur gestaltar sig arbetet och hur ser relationerna ut?
Vad innefattar arbetet med ronden?
En vŒrdavdelning Šr den fasta arbetsplatsen fšr avdelningsfšrestŒndare, sjukskš- terskor, underskšterskor. AvdelningsfšrestŒndaren har, som arbetsledare, ansvaret fšr att organisera verksamheten pŒ ett sŒdant sŠtt att arbetet fšrlšper sŒ smidigt som mšjligt. In till avdelningen kommer mer tillfŠlligt lŠkare, kuratorer, sjukgym- naster, osv. Ronden Šr en sŒdan situation dŠr verksamheten tar in utomstŒende.
HŠr mšts de olika yrkeskategorierna i en arbetsorganisatorisk struktur som inne- fattar patientkontakt, men framfšrallt informationsutbyte om och ibland med pati- enten samt fšrdelning av arbetsuppgifter.
Ronden Šr ett viktigt mšte fšr informationsutbyte om och med patienten som
framfšr allt innefattar patientens akuta sjukdom och behandling. LŠkarens och
patientens dialog fšrs mot bakgrund av tidigare inhŠmtad information; journal,
provsvar, sjukskšterskans iakttagelser och ibland Šven underskšterskans, informa-
tion som Šr nšdvŠndig fšr att mštet med patienten skall bli meningsfullt bŒde frŒn lŠkarens sida och patientens. Ronden Šr ett av de fŒ tillfŠllen dŠr patienten kan stŠlla frŒgor direkt till lŠkaren. Ronden skall resultera i fšrslag fšr fortsatt behand- ling och fšrdelning av arbetsuppgifter. Arbetet med ronden "inkrŠktar" pŒ det lšpande arbetet pŒ avdelningen samt det arbete som lŠkaren har utanfšr avdel- ningen, huvudsakligen mottagningsarbete.
Rond 1. Vem "bestŠmmer" hur ronden organiseras?
Rondarbetets utformning pŒ den aktuella avdelningen varierade och variationen var inte arbetsorganisatoriskt betingad. Arbetets upplŠggning styrdes i hšg grad av vad de manliga lŠkarna ansŒg, vilket gjorde att pŒ en och samma avdelning tillŠm- pades tvŒ olika rondsystem fšr att tillmštesgŒ de tvŒ ansvariga lŠkarnas šnskemŒl.
AvdelningsfšrestŒndarens svar, pŒ frŒgan varfšr arbetet organiserades pŒ tvŒ skilda sŠtt, var att "de vill ha det pŒ det sŠttet", vilket innebar att avdelningsperso- nalen fick anpassa sig efter tvŒ arbetssŠtt. Ibland var det "traditionell" rond och ibland sittrond. De dagar den "traditionella ronden" tillŠmpades skulle allt fšrbe- redande arbetet pŒ avdelningen vara klart 07.45, "kvart i Œtta sharp", som avdel- ningsfšrestŒndaren uttryckte det, dŒ den ansvariga lŠkaren infann sig pŒ avdel- ningen. Ofta blev det dŠrfšr brŒttom pŒ morgonen fšr bŒde personal och patienter.
De dagar sittrond tillŠmpades var lugnare men systemet innebar samtidigt att arbe- tet pŒ avdelningen stŠndigt avbršts fšr att hjŠlpa patienter till och frŒn det rum dŠr lŠkaren satt. Han "hŠmtade" inte patienterna sjŠlv. I personalen fanns olika Œsikter om rondsystemen. Vissa fann fšrdelar andra nackdelar med bŒda systemen, men viktigt att notera Šr, att vŒrdpersonalens uppfattningar inte pŒverkade utform- ningen av rondarbetet. Rondarbetets upplŠggning styrdes helt av lŠkarnas šnske- mŒl trots att rondarbetet i hšg grad pŒverkade det švriga arbetet pŒ avdelningen.
NŒgon samordning mellan lŠkarna diskuterades inte. VŒrdpersonalen underord- nade sig lŠkarnas vilja och medverkade genom detta till att konservera systemet.
Personalen "knorrade" visserligen lite om fšrhŒllandena men deras Œsikter och meningar togs inte upp vare sig av dem sjŠlva eller av nŒgon annan.
Hur gestaltar sig arbetet och hur ser relationerna ut?
FšrhŒllningssŠtt och samspel mellan de personer som gick ronden styrdes helt av lŠkaren med markeringar som "kan syster vara vŠnlig och knŠppa upp kragen"
eller "kan syster ta av strumpan", arbetsuppgifter som lŠkaren fšrdelade dŒ han skulle lyssna med stetoskopet eller kŠnna pŒ en patients fot. Andra exempel pŒ arbetsuppgifter som "delegerades" var att dra vagnen med journalpŠrmar eller att vid anmodan strŠcka lŠkaren den begŠrda journalen.
Inga av de uppgifter som "delegerades" till sjukskšterskan eller underskšterskan underlŠttade arbetets utfšrande, eller var pŒ annat sŠtt rationellt motiverade, utan kom att manifestera position, makt och Œtskillnad. Ingen i vŒrdpersonalen oppone- rade sig mot denna "delegering" i lŠkarens nŠrvaro. I hela sitt fšrhŒllningssŠtt bidrog de till att Œterskapa traditionell Œtskillnad mellan vŒrdpersonal och lŠkare. I samtal med oss ansŒg vŒrdpersonalen dŠremot att "sŠttet var lite gammalmodigt"
men "han Šr som han Šr och det Šr lika bra han fŒr hŒllas, det Šr inte illa menat".
Personalens accepterande fšrhŒllningssŠtt bidrog ocksŒ till att skapa distans mellan patienten och lŠkaren. Exempelvis nŠr en lŠkare fšrklarade fšr patienten (utan att titta i šgonen) att han fšrstod att hennes problem inte bara var medicinska utan att man kunde "ha ont i sjŠlen ocksŒ" varpŒ han klappade patienten pŒ axeln och lŠmnade rummet med resten av personalen. Distansen mellan lŠkare och patient vidmakthšlls ocksŒ genom personalens vana att efter ronden fšrsška besvara de frŒgor som patienterna inte vŒgade stŠlla direkt till lŠkarna. De kunde inte alltid svara pŒ frŒgorna och dŠrmed uppfyllde ronden inte heller kravet pŒ gott informationsutbyte.
Det oreflekterade, i de manliga lŠkarnas vana att tolka utifrŒn hierarki, kom vid en rond ocksŒ till uttryck genom vŒr nŠrvaro. Den aktuelle lŠkaren var uppenbarli- gen dŒligt informerad om vilka vi var och om syftet med vŒr vistelse pŒ avdel- ningen men likafullt bestŠmd i sin uppfattning om vŒr position. Han betraktade den manlige forskaren som rationaliserings- eller tidsstudieman och den kvinnliga som en sjukskšterska som "hšll pŒ med nŒgon undersškning".
Rond 2. Vem "bestŠmmer" hur ronden organiseras?
Rondarbetet vid den andra avdelningen startade inte pŒ ett exakt klockslag utan berodde pŒ hur det švriga arbetet pŒ avdelningen fšrlšpte. Ronden innefattades i avdelningsarbetet som en del av detta.
Ronden inleddes med samtal av blandad informell och formell karaktŠr mellan den manliga lŠkaren, sjukskšterskan och underskšterskan innan de tillsammans gick in till patienten. LŠkaren gav "ledning" med "ska vi bšrja ronden nu"? Vid ronder pŒ denna avdelning hŠnde det att sjukskšterskan avbršt ronden fšr att ta ett samtal pŒ expeditionen eller gŒ ifrŒn fšr att ge en patient en spruta. Eller att en underskšterska "avbršt" ronden fšr att stŠlla frŒgor till lŠkaren. StŠmningen under ronden var avslappnad utan att det nšdvŠndiga arbetet blev lidande.
Hur gestaltar sig arbetet och hur ser relationerna ut?
Rondarbetet "anpassades" till avdelningsarbetet i švrigt. Arbetsuppgifterna, som ingick i det praktiska rondarbetet, fšrdelades som det fšll sig. Uppgiften att dra vagnen med journalpŠrmar fšll naturligt pŒ den som stod nŠrmast vagnen nŠr det var dags att gŒ vidare. Ibland drog lŠkaren vagnen, ibland en sjukskšterska eller en underskšterska. Hantering av pŠrmar och "pyssel" med patienterna fšljde samma mšnster. Arbetsuppgifterna fšrdelades sŒledes inte efter rangordning i hierarkisk eller kšnsmŠssig bemŠrkelse, utan samspelet mellan lŠkaren och švrig personal var avspŠnt och utan tecken pŒ markeringar av position.
Patientkontakten var "nŠra", vilket kunde ta sig sŒdana uttryck som att lŠkaren kunde sŠtta sig ner pŒ sŠngkanten dŒ han talade med patienten. …gonkontakt etablerades och ibland kunde kontakten fšrstŠrkas av att lŠkaren hšll patienten pŒ axeln eller i handen. Patienterna stŠllde mŒnga frŒgor till lŠkaren som gav
utrymme fšr detta. Ett sŠtt, som lŠkaren anvŠnde fšr att markera att utrymme
fanns fšr fler frŒgor, var att han tyst vŠntade en stund efter det att patienten stŠllt
sina frŒgor. Han gav patienten mandatet att avsluta frŒgestunden.
Social rond
Den sociala ronden Šr ett sammantrŠde fšr informationsutbyte om patientens sjuk- dom, satt i ett vidare sammanhang som kan innefatta vŒrdfšrhŒllande utanfšr sjukhuset, hemfšrhŒllanden mm. Syftet Šr att faststŠlla en relevant vŒrdplanering. I den sociala ronden ingŒr, fšrutom lŠkare, sjukskšterskor och underskšterskor, ocksŒ paramedicinsk personal som kurator, arbetsterapeut, sjukgymnast och i fšrekommande fall dietist. Patienten deltar inte i dessa mšten. Nedan beskrivs tvŒ socialaronder vid en avdelning. I det ena fallet leddes den sociala ronden av en manlig šverlŠkare och i det andra fallet av en kvinnlig underlŠkare. Vi stŠllde samma frŒgor i analysen av detta mšte som av rondarbetet nŠmligen:
- Vem "bestŠmmer" hur ronden organiseras?
- Hur gestaltar sig arbetet och hur ser relationerna ut?
Social rond 1
Den sociala ronden Šgde rum i kafferummet i anslutning till eftermiddagskaffet en gŒng i veckan. En manlig šverlŠkare ledde arbetet. Den manliga lŠkarens upptrŠ- dande gjorde mycket tydligt klart vem det var som styrde gruppen och diskussio- nerna. Han valde att stŒ medan resten av de nŠrvarande satt. Han stŠllde riktade frŒgor till ansvarig sjukskšterska, underlydande lŠkare samt paramedicinsk perso- nal. Underskšterskor och bitrŠden tillfrŒgades aldrig och de gjorde inte heller nŒgon ansats att "blanda sig i". Kuratorn och sjukgymnasten tog pŒ eget initiativ upp frŒgor kring patienten och var mer otvungna i sitt fšrhŒllningssŠtt gentemot lŠkaren Šn vad vŒrdpersonalen var. Vi tolkade vŒrdpersonalens passivitet som en tyst šverenskommelse att vŒrdpersonalens Œsikter skulle framfšras via avdelnings- fšrestŒndaren eller ansvarig sjukskšterska. Samtalen under ronden hšll sig strikt till de spšrsmŒl som anfšrdes. Ingen i personalen hade nŒgra spontana kommenta- rer. Mštet prŠglades av kontroll och rationalitet och blev dŠrfšr, Œtminstone pŒ ett ytligt plan, effektivt. Endast pŒ fšrhand efterfrŒgad information behandlades. Vi hŒller fšr troligt att "ovidkommande information" fšrsvann. En kŠlla, som pŒ ett ofšrutsŠgbart sŠtt skulle kunna bidra till helhetsfšrstŒelse, blev dŠrmed avstŠngd.
Social rond 2
