"Jag har inte tid att träna!"

UPPSATSER

Kulturgeografiska institutionen

____________________________________________________

”Jag har inte tid att träna”

En tidsgeografisk undersökning av individers upplevelse av tidsbrist

Sara Collin & Ingrid Möllerberg

Kurs: 2KU039: Uppsats STS - Kulturgeografi, 15 hp Termin: VT 2019

Handledare: Lisa Larsson Kursansvarig: Cecilia Bygdell

ABSTRACT

Collin, S & Möllerberg, I. 2019. ”Jag har inte tid att träna”. Uppsatser Kulturgeografiska institutionen, Uppsala universitet.

I denna studie studeras upplevelsen av tidsbrist att utföra planerad träning. Planerad träning syftar på aktiviteter som har planerats in i syfte att träna. Studien använder sig av den tidsgeografiska metoden tidsdagböcker tillsammans med kvalitativa intervjuer för att undersöka åtta individers upplevelse av tidsbrist för träning. Den tidsgeografiska metoden har kompletterats med en egenkonstruerad prioritetsövning för att tydliggöra hur individernas individuella prioriteringar påverkar deras tidsupplevelse och tidsbrist. Resultaten visar att det är en skillnad mellan det möjliga och det uppfattade handlingsutrymmet. Det möjliga handlingsutrymmet är alla de möjliga aktiviteter en individ kan utföra när de mest basala behoven är fyllda. Det uppfattade handlingsutrymmet är de aktiviteter en individ själv uppfattar att hen kan utföra, vilket innebär att det är det uppfattade handlingsutrymmet som påverkar individers upplevelse av tidsbrist för träning. Prioriteringar spelar stor roll för det uppfattade handlingsutrymmet. Dessa prioriteringar styrs delvis av hur samhället kring individen är utformat, men även av vilka projekt individerna strävar efter att fullfölja.

Dessutom kan man se andra faktorer som begränsar det möjliga handlingsutrymmet och därmed skapar tidsbrist. En av de främsta begränsningarna som kan observeras är kapacitetsbegränsningar, vilket innefattar bland annat energibrist, stress och hunger. Kapacitetsbegränsningarna förstärks när tidens intensitet är stor eftersom den ökar individens återhämtningsbehov. Frånvaro av överblicksbegränsningar påverkar även upplevelsen av tidsbrist positivt.

Överblicksbegränsningar innebär en ovisshet om valmöjligheter. En avsaknad av överblicksbegränsningar innebär ett större uppfattat handlingsutrymmet vilket därmed kan minska den uppfattade tidsbristen.

Keywords: Tidsbrist, tidsuppfattning, träning, tidsgeografi, prioriteringar.

Handledare: Lisa Larsson.

INNEHÅLLSFÖRTECKNING

1. INLEDNING 1

1.2. Syfte och frågeställningar 2

1.3 Disposition 2

2. TEORI OCH TIDIGARE STUDIER 3

2.1 Träning och tidsbrist 3

2.2 Tidsgeografi 4

3. METOD 7

3.1 Urval av respondenter 7

3.2 Tidsdagbok 8

3.3 Intervjuer 9

3.4 Kritisk diskussion av metod 11

4. RESULTAT OCH ANALYS 13

4.1 Vardagsrörelser i tidrummet 15

4.2 Varianter av tidsbrist 22

4.3 Begränsningar i tidrummet 23

4.4 Prioriteringar av aktiviteter 26

5. DISKUSSION 28

5.1 Prioriteringarnas inverkan på det uppfattade handlingsutrymmet 28

5.2 Orsaker till prioriteringar 32

5.3 Begränsningar av handlingsutrymmet 33

5.4 Synen på träning 35

6. SLUTSATSER 36

REFERENSLISTA 38

BILAGA 1 40

1. INLEDNING

Enligt World Health Organization, WHO, är fysisk inaktivitet ett globalt hälsoproblem (2018a).

Regelbunden fysisk aktivitet har genomgående bevisats förebygga hjärt- och kärlsjukdomar, diabetes samt bröst- och koloncancer. Fysisk aktivitet är även associerad med förbättrad mental hälsa, förskjutande av annalkande demens och bidrar till allmän förbättring av livskvalitet och välmående (WHO, 2018a). Enligt WHO är 23.1% av alla vuxna i Sverige fysiskt inaktiva, det vill säga utför medelintensiv träning mindre än 150 minuter per vecka (2018b.). Den främsta orsaken som anges till fysisk inaktivitet är brist på tid (Strazdins et al., 2016). Vardagen består av en uppsjö av ”måsten” och aktiviteter som tävlar om vår uppmärksamhet. Hämtning av barn, heltidsstudier, jobb och hushållsarbete, men även sociala möten och nöjen är bara några exempel på aktiviteter som ska få plats i vardagen. Att hinna med träning i allt detta kan därför ibland uppfattas som en omöjlighet.

Samtliga aktiviteter har en plats i tid och rum, så även träning. Ofta innebär avståndet till den plats där aktiviteten äger rum att en förflyttning kan behöva ske. (Hägerstrand et al., 1991). Händelser i rummet har stor betydelse inom kulturgeografi. Tidsgeografi är en gren av kulturgeografi som dessutom lägger stor vikt vid skeenden i tid, och använder sig av koordinater i tid. Rörelser sker i tidrummet, vilket är ett begrepp som tar hänsyn till både tid och rum. Tidrummet innefattar begränsningar på grund av tidsåtgång, vilket inkluderar begränsningar i förflyttning, kommunikation och basala mänskliga behov (Ellegård, 2019a). Aktiviteters position, liksom den egna positionen, har alltså en plats i tidrummet. Mellan dessa platser kan det finnas ett avstånd, och är det avståndet stort kan det uppfattas som att det finns brist på tid att utföra aktiviteten. I tidrummet finns även ett handlingsutrymme, som består utav av individens alla potentiella framtida positioner.

Denna studie utgår från tidsgeografiska metoder och tankesätt för att studera hur tidsbrist gällande träning uppfattas. Vedertagna tidsgeografiska metoder såsom tidsdagboksskrivande används tillsammans med kompletterade uppföljande intervjuer. Därutöver använder vi oss av en av oss framtagen metod i form av en prioritetsövning. Detta för att synliggöra hur individerna upplever och värderar sin tid.

1.1. Avgränsningar

Fysisk aktivitet kan se ut på många olika sätt. Att ta en löprunda eller träna på gym är två exempel på fysiska aktiviteter som vi kallar för planerad träning. De består utav aktiviteter som planerats in i syfte att motionera och som inte ingår i ett större mål att till exempelvis transportera sig. Att cykla till jobbet eller bära matkassar uppför trapporna i lägenhetshuset är också fysiska aktiviteter men de ingår i ett större mål, såsom att inhandla mat. Dessa kategoriserar vi som vardagsträning.

I denna uppsats fokuserar vi främst på planerad träning. Huruvida denna aktivitet är ändamålsenlig, effektiv eller passar individen analyseras inte. Det är endast fem vardagar som studeras, vilket motiveras under avsnitt 3.2 ”Tidsdagbok”.

1.2. Syfte och frågeställningar

Syftet med uppsatsen är att ur ett tidsgeografiskt perspektiv undersöka individers upplevelse av brist på tid att utföra önskad planerad träning i vardagslivet. Undersökningen innefattar intervjuer med ett antal utvalda respondenter som upplever att de inte har tid för den planerade träning de önskar utföra. Inför intervjuerna för respondenterna en tidsdagbok som sedan används som underlag vid intervjuerna. För att uppfylla syftet ska följande frågeställningar besvaras:

● Hur rör sig individerna i tidrummet i sitt vardagsliv?

● På vilka sätt upplever sig individerna ha brist på tid att utföra planerad träning i vardagslivet, det vill säga, hur uppfattar de sitt handlingsutrymme?

● Vad upplever individerna hindrar deras planerade träning?

● I vilken ordning prioriteras planerad träning i relation till andra aktiviteter i vardagslivet?

● Hur påverkas handlingsutrymmet för planerad träning utav individernas prioritering av aktiviteter?

● Hur väl kan den tidsgeografiska metoden bidra till att undersöka hur individer upplever tidsbrist?

1.3 Disposition

Uppsatsen är efter detta inledande avsnitt uppdelat i fem delar som består av teorier och tidigare studier, metod, resultat och analys, diskussion och slutsats. I avsnittet ”Teorier och tidigare studier”

presenteras tidigare studier kring träning och tidsbrist, samt tidsgeografiska teorier och begrepp.

Därefter, i metodavsnittet, presenteras respondenterna och hur urvalet av dessa gått till, de tidsgeografiska och intervjumetoderna vi använt oss av, samt en diskussion kring metoderna. I

”Resultat och Analys” presenteras de resultat som framkommit under studien. Avsnittet inleds med en beskrivning av subjekten och deras rörelse i tidrummet. Därefter presenteras och analyseras respondenternas begränsningar och prioriteringar. I ”Diskussion” sammanförs dessa och en bredare diskussion förs kring prioriteringar och begränsningar, samt hur individers syn på träning kan påverka deras tidsuppfattning. Avslutningsvis sammanfattas de slutsatser som kan dras utifrån studiens resultat.

2. TEORI OCH TIDIGARE STUDIER

Denna uppsats bygger på teorier kring träning och tidsbrist men också på den tidsgeografiska begreppsapparaten, vilka tillsammans bidrar till analysen av empirin. I detta avsnitt beskrivs först tidigare studier av tidsbrist kopplat till träning. Därefter följer en presentation av de tidsgeografiska begreppen och hur dessa nyttjas i studien.

2.1 Träning och tidsbrist

Strazdins et al. (2011) benämner tid som en resurs som är nödvändig för att uppnå god hälsa. Tid är, liksom ekonomi, en värdesatt och ändlig resurs som erfordras oavsett aktivitetens karaktär (ibid). På samma sätt som arbete, vila och omsorg, behöver även aktiviteter för att uppnå god hälsa, såsom fysisk aktivitet, tid för att kunna utföras (Strazdins et al., 2016). WHO (2011), rekommenderar åtminstone 150 minuter medelintensiv träning per vecka, alternativt 75 minuter av högintensiv träning per vecka för att upprätthålla en hälsosam livsstil. De fysiska aktiviteterna bör genomföras under åtminstone tio minuter per tillfälle. Tidsbrist är den faktor flest anger som orsak till att de inte utför fysisk aktivitet (Strazdins et al., 2016). Strazdins et al. (2016) undersöker hur tid spenderas på arbete och omsorg och hur intensiv den tiden är, vilket syftar på om tiden innefattar stress, ansträngning och/eller ett högt tempo. De kunde se att tidsfattigdom i kombination med att ofta, eller alltid, stressa är ett hinder för att utföra fysisk aktivitet.

Tidsfattigdom innebär att mer än 80 timmar per vecka spenderas på arbete och omsorg (ibid).

Strazdins et al. (2011) menar att tid liksom alla resurser är socialt konstruerad. Vad tid är, hur den används, vilka värden den tar, såsom sekunder, minuter och timmar, och vem som har kontroll över den är inte konstant detsamma (Strazdins et al., 2011). Vad som menas med tidsbrist är något som ofta tas för givet. I kvantitativa studier mäts tid ofta i timmar, minuter och sekunder. Tidsbrist är då resultatet av att man har för många behov att fylla, eller konkurrerande behov och att det inte finns nog timmar för att uppfylla alla dessa behov. Tidsbrist kan även uppstå på grund av prioriteringar och attityder, vilket innebär att det finns tillräckligt med timmar men fördelningen av dessa orsakar bristen av tid (Strazdins et al., 2016). Strazdins et al. (2016) menar att detta inte är en tillräcklig beskrivning av tidsbrist utan vill ytterligare addera att brist på tid även kan innebära en känsla av att tiden tilltar i intensitet vilket är kopplat till en ökad livstakt och en önskan att hinna mer på kortare tid. Denna intensitet i tiden går inte att upptäcka genom att räkna timmar (ibid).

Strazdins et al. (2011) tar även upp hur tid kan besparas då tidsbrist råder. Antalet timmar en dag rymmer går inte att förändra. Däremot kan tid sparas genom att välja vilka aktiviteter som ska utföras eller inte. Dessutom kan tid sparas genom att välja på vilket sätt aktiviteter synkroniseras och ordnas, eller hur man väljer att utföra aktiviteten. Aktiviteter kan alltså kombineras eller påskyndas för att spara tid (ibid).

2.2 Tidsgeografi

Tidsgeografin utvecklades av Torsten Hägerstrand på 1960 talet och han förklarar tidsgeografin som ”ett synsätt, som eftersträvar att koppla ihop [...] rumsliga och tidsliga perspektiv på ett fastare sätt” (1991, s.134). Människors vardag och dess organisering är ett av de främsta inriktningsområderna inom tidsgeografin (LiU, u.å.a). I sin avhandling om kvinnors vardag följer Tora Friberg (1990) kvinnor i en bestämd fysisk omgivning och återger deras rörelsemönster och egna förklaringar till hur detta mönster ter sig. Friberg menar på att tidsgeografin fungerar väl för att beskriva detta (ibid).

Kajsa Ellegård är en forskare inom tidsgeografi i Sverige. Hon tar upp ett antal viktiga begrepp och koncept som används inom tidsgeografin: tidrummet, projekt, kopplingar, olika typer av begränsningar, samt prisma som vi väljer att kalla för handlingsutrymme (Ellegård 2019a). Alla koncept inom tidsgeografin bygger på idén om tiden som en kontinuerlig dimension vilken består av tre huvudsakliga komponenter: dåtid, nutid och framtid. Alla former av aktiviteter sker i det så kallade tidrummet, som tar hänsyn till tid och rum parallellt (ibid).

Figur 2.1 Handlingsutrymmet visar de möjliga positionerna en individ kan ha i tidrummet.

Figuren är baserad på Ellegårds prisma (Ellegård, 2019b)

Friberg (1990) talar om att varje individ har en begränsad tidsinkomst från det att hon föds till att hon dör. Denna utgör en budgetram för vad som är möjligt att åstadkomma. Det finns därmed en maktkamp om aktiviteters tillträde till tid och rum. Alla händelser som möjligtvis skulle kunna äga rum är inte alltid realiserbara därför att det finns andra händelser som konkurrerar om tillträde till tid och rum (ibid). Handlingsutrymmet är de möjliga framtida positioneringar en individ kan ha i tidrummet (se figur 2.1). Vid varje ögonblick har individen en position i tidsrummet där hen har

möjlighet att lämna eller närma sig andra potentiella positioner i tidsrummet. Handlingsutrymmets storlek beror på tre saker: för det första var individen befinner sig geografisk i nutid. För det andra beror storleken på hur snabbt individen kan transportera sig och vilka transportmedel den har till sitt förfogande. För det tredje beror den på när i framtiden individen behöver befinna sig hemma eller på någon annan specifik geografisk plats (Ellegård, 2019b). Hägerstrand (2009) menar på att varje individs vardag utspelar sig inom begränsade områden, som kan variera i storlek mellan olika individer. Dessa benämns som ”hemområden” och ska inte likställas med det snävare begreppet

”hem”. Individerna förankras i hemområderna enligt hemmastaddhetens princip, vilken beskrivs av ”önskad hemkomsttid” i figur 2.1. Hemmastaddhetens princip grundar sig på en slags

”hembas”, vilket är den plats där individen regelbundet kan se till sina grundläggande behov.

Denna princip reglerar därmed storleken på handlingsutrymmet (ibid). Det grundläggande antagandet att individen är odelbar leder till att den i varje ögonblick endast kan utföra en av handlingsutrymmets möjliga utfall (Ellegård, 2019a).

Ett projekt är en idé om hur något bör vara eller ett framtida tillstånd. Projekt skapas då en eller flera individer sätter upp ett mål för framtiden, gör en aktivitetsplan och sedan gör ett försök att följa planen för att nå sitt mål. Ett projekt kan även bestå av flera mål, och ett eller flera projekt kan ingå i ett mer långsiktigt mål. Individuella projekt är något en individ vill uppnå för sig själv genom sina aktiviteter, medan organisatoriska projekt är mål som bestämts av individer i auktoritära positioner inom organisationer. En familj kan ses som en sådan ”organisation” där ett övergripande mål exempelvis kan vara att ”leva ett gott liv”. För att nå ett sådant mål i dagens samhälle krävs det ofta att någon i familjen utför projektet att arbeta (Ellegård, 2019a).

Som tidigare nämnts konkurrerar händelser om tillträde till tid och rum. För att förstå vad som gör det möjligt att realisera vissa händelser behövs en förståelse och kunskap om individens omgivning. Individen möter och övervinner olika typer av barriärer och begränsningar när hen rör sig framåt i tiden (Friberg, 1990). Handlingsutrymmet begränsas i varje givet ögonblick av individens medfödda och förvärvade personliga egenskaper, tillgängliga resurser, regler och normer samt andra individers val. Handlingsmöjligheterna bestäms därmed utav handlingsbegränsningarna (ibid).

Handlingsbegränsningarna kan delas upp i sex kategorier. Den första kategorin, kapacitetsbegränsningar, består av begränsningar på grund av biologiska egenskaper och prestationsförmåga hos de redskap individen använder. Varje individ har ett behov av att sova, äta och vila. Detta innebär att det finns tider då hen behöver befinna sig i sitt hem och tider då hen kan röra sig utanför. Den tiden då individen rör sig utanför är begränsat av den tiden då hen behöver befinna sig hemma igen enligt hemmastaddhetens princip (Friberg, 1990). Handlingsutrymmet är då begränsat av de färdmedel hen har till förfogande och som kan ta hen tillbaka hem i tid. Den andra begränsningen, kopplingsbegränsningar, består utav begränsningar på grund av behovet av andra människor, professionella roller eller material som krävs för att kunna utföra en uppgift. Den

tredje begränsningen, styrningsbegränsningar, innefattar faktorer som öppettider eller lagar och regler skapade av en auktoritet (ibid). De tre följande kategorierna har namngivits av oss eftersom de saknar egna benämningar i teorin. Den fjärde kategorin innefattar överblicksbegränsningar som uppstår på grund av att en individ i en valsituation inte alltid kan se alla möjliga valmöjligheter.

Den femte kategorin består av normbegränsningar vilka är begränsningar på grund av rådande normer och förväntningar, både uttalade och underförstådda. Den sjätte och sista kategorin består utav ideologiska begränsningar på grund av individens egna personliga värderingar och preferenser (ibid).

2.2.1 Aktiviteter inom tidsgeografin

Inom tidsgeografin finns ett hierarkiskt system för hur aktiviteter kan sorteras in i ett större, mer generellt mönster (Ellegård, 2019b). Alla aktiviteter en individ kan utföra kan enligt Ellegård (2019b) sorterats in i en av följande sju sfärer.

1. Ta hand om sig själv Exempel: Äta, sova, träna

2. Ta hand om andra Exempel: Hjälp andra att äta, hjälp andra att ta hand om sig 3. Hushållsomsorg Exempel: Ta hand om ägodelar, hushållsadministration 4. Förflyttning Exempel: Förflyttning mellan platser

5. Reflektion/Rekreation Exempel: Vila, socialisera, bli inspirerad

6. Laga och förbereda mat Exempel: Köpa mat, laga mat, förbereda matlagning 7. Arbete/studier Exempel: Arbeta, studera

Inom varje sfär finns fler nivåer av beskrivande aktiviteter. Nivån under sfär kallas för klasser.

Inom sfären ”ta hand om sig själv” finns till exempel klassen sova. Exempel på aktiviteter inom klassen sova är att gå och lägga sig, somna eller vakna (Ellegård, 2019b). Dessa klasser är användbara i de fall då man önskar att studera en viss specifik sfär mer genomgående. I en prioriterinsövning utnyttjas både sfärer och klasser för att tydliggöra hur de väljer att prioritera sina aktiviteter. Uppdelningen av sfärer i klasser är gjord för att upptäcka vilka aktiviteter som spelar roll vid upplevelsen av tidsbrist. Användning och uppdelning av svärer och klasser beskrivs vidare under avsnittet 3.3.1 ”Prioritetsövningen”.

2.2.2 Användning av de tidsgeografiska begreppen

Genom att använda de tidsgeografiska koncepten vill vi liksom Friberg studera individers vardag.

Vi vill följa dem i en bestämd fysisk omgivning och återge deras rörelsemönster och deras egna förklaringar till dessa rörelsemönster. Detta för att få en förståelse för huruvida det kommer sig att vissa individer upplever tidsbrist att utföra planerad träning. Genom att låta respondenterna föra tidsdagbok kan vi studera handlingsutrymmet där projektet planerad motion skulle kunna utföras som en aktivitet. Genom att studera dessa tidsdagböcker och de begränsningar som respondenten upplever förväntar vi oss kunna få ökad förståelse för individens upplevelse av brist på tid för planerad träning.

3. METOD

För att besvara frågeställningarna i denna studie har en blandning av metoder använts. Intervjuer ger utrymme för kvalitativa svar på studerade frågor. Inför intervjuerna har samtliga respondenter fyllt i en tidsdagbok under fem på varandra följande veckodagar. Vi försökte inte finna ett generellt svar som gäller för vissa typer av människor, utan undersökte kvalitativt faktorer som kan påverka upplevelsen av tidsbrist

3.1 Urval av respondenter

Åtta respondenter deltog i studien. Urvalet baserades på två frågor. Respondenterna skulle dels ha en önskan om att träna, dessutom skulle de uppleva brist på tid att träna. Enligt Statistiska centralbyrån (2003) är det framförallt yngre och föräldrar med hemmaboende barn som uttrycker att de upplever tidsbrist. Till följd av detta valde vi att inkludera individer i åldrarna 24–39. Då vi önskade en spridning mellan olika typer av familje- och boendesituationer, har följande respondenter inkluderas i studien: två respondenter som har familj med barn, två singlar, två som har sambo och två som är särbos. Vi önskade dessutom en viss spridning mellan olika typer av sysselsättningar, vilket uppnås då tre är studenter, fyra arbetar kontorstider och en arbetar skift.

Studien uppnådde även en jämn könsfördelning. En varierad respondentgrupp kan möjliggöra för variation av tidsbristupplevelser. Individer med psykiska begränsningar och funktionsvariation tillfrågades inte att delta i studien då det var önskvärt att alla respondenter skulle ha liknande fysiska och psykiska förutsättningar att utföra träning. Det har till exempel visats att individer som lider av depression utför fysisk aktivitet i mindre utsträckning än psykiskt friska individer (Paluska and Schwenk, 2000). Ingen av respondenterna uppfyller heller kriterierna för tidsfattigdom enligt Strazdins et al., vilket innebär att de ska ha liknande förutsättningar för att hinna planerad träning (2016). Alla respondenter var på något sätt bekanta med någon av oss, vilket möjliggjorde för ett gott samtalsklimat. I de flesta fall var en av oss helt okänd för respondenten och kunde därmed både delta och analysera intervjun mer objektivt. Respondenterna presenteras i tabell 4.1 under avsnitt 4.1 ”Vardagsrörelser i tidrummet”.

3.2 Tidsdagbok

Att föra tidsdagbok innebär att en person under en förutbestämd tidsperiod för anteckningar över de aktiviteter han eller hon utför. Tidsdagböckerna var organiserade enligt kategorierna ”aktivitet”,

”plats”, ”tillsammans med” och ”kommentarer” (Se Tabell 3.2) (Ellegård, 2019a). Dessa kategorier gav tillräcklig information för att skapa en grundläggande bild av respondenternas vardag.

Tabell 3.1 Exempel på tidsdagbok

Tid Aktivitet Plats Tillsammans med

Kommentarer

07:56 Borstar tänderna Hemma - Stressigt, skulle hinna till bussen 08:10 Bussen till jobbet Hem-Jobb Arbetskollega Kände mig lite orolig inför ett

kommande samtal med min chef

I kommentarsfältet gavs utrymme för respondenterna att notera övrig information, som exempelvis känslomässiga upplevelser eller övriga avvikelser i aktiviteten. Alla respondenter använde sig inte av denna kategori. I fall då kommentarer saknades och var nödvändiga kunde information samlas in under intervjutillfällena. Eftersom vi undersökte upplevelsen av tidsbrist var kommentarer som belyser individens inställning till aktiviteten viktiga.

I tidsgeografiska studier förs ofta tidsdagbok över några dagar (Ellegård, 2019a ; Friberg, 1990). I denna undersökning har åtta personer fyllt i tidsdagbok i fem på varandra följande vardagar.

Antalet dagar valdes för att hinna fånga respondenternas resonemang kring träning, vilket kan vara något som inte sker varje dag. Samtidigt behövde tidsintervallet vara snävt nog för att ge utrymme till analys, och vara rimligt för respondenterna att genomföra. Vardagar valdes för att det utgör lagom lång period för respondenterna att anteckna, men också för att vardagens rutin utgör en grund som kan underlätta för analys. Vardagar kan i de flesta fall bättre representera vardagslivet till skillnad från helgdagar.

Efter tidsdagboksundersökningen utförts sammanställdes och bearbetades informationen från tidsdagböckerna. Detta gjordes med hjälp av analysprogrammet Vardagen. Med data från tidsdagböckerna presenterade Vardagen respondenternas rörelser i tidrummet i en graf (se figur 3.1) (LiU, u.å.b). Genom att studera materialet som Vardagen presenterade tillsammans med de utförda intervjuerna kunde olika typer av begränsningar hittas (Ellegård, 2019b)

Figur 3.1 Gabriels rörelse i tidrummet, genererad av analysprogrammet Vardagen

För att hjälpa respondenterna att korrekt utföra tidsdagboksundersökningen, och eventuellt likforma svaren så att de lättare kunde jämföras, fick alla respondenter en instruktion att läsa innan den undersökta veckan påbörjades. Här beskrevs de tabeller tidsdagboken innehåller, och vad som kan fyllas i var. Alla respondenter fick samma instruktioner gällande tidsdagboken. Instruktionen kan läsas i bilaga 1. Respondenterna fyllde i tidsdagböcker och blev intervjuade under februari och mars 2019. De fick själva välja vilken vecka de ville utföra tidsdagboken, och därefter planerades en intervju in ungefär en vecka efter avslutad tidsdagbok.

3.3 Intervjuer

Friberg menar på att tidsgeografin inte tar tillräckligt med hänsyn till mänskliga aktiviteter och sociala processer (1990). Genom att komplettera de tidsgeografiska metoderna med uppföljande intervjuer sökte vi fånga upp individernas sociala förhållanden, egenskaper och upplevelser som inte kan kartläggas med hjälp av de tidsgeografiska metoderna. Intervjuerna tydliggjorde vad anteckningarna i tidsdagboken hade för betydelse för författaren. Individer använder språket olika, och det är viktigt att förstå innebörden av de skrivna kommentarerna korrekt för att kunna tolka situationer rätt. Intervju som metod är inte bara ett komplement till tidsdagboken, utan tidsdagböcker gör intervjun rikare och vice versa. Inför varje intervjutillfälle fanns ett underlag från tidsdagböckerna. Intervjuns inriktning kunde formas utefter underlaget och därmed besvara frågeställningarna på ett mer effektivt sätt. Genom att kombinera undersökningsmetoderna kunde förståelsen av det undersökta maximeras (Valentine, 2005). Tidigare studier visar att intervjuer som föregås av att respondenten fört tidsdagbok leder till bättre intervjuer. Intervjuaren har ett

underlag att bygga frågor kring, och respondenten har redan reflekterat över sin situation när han eller hon skrivit tidsdagboken (Ellegård, 2019a).

Alla intervjuer spelades, efter respondenternas godkännande, in och har i efterhand transkriberats.

Vid varje intervju var båda uppsatsförfattarna närvarande. Detta möjliggjorde för oss att inta två separata roller vid intervjutillfällena. En var huvudansvarig för att ställa frågor och driva intervjun framåt. Den andra personens uppgift var att anteckna sådant som en inspelning kan missa, så som ljudlösa gester, miner eller handlingar, exempelvis under prioritetsövningen som beskrivs senare.

Den anteckningsansvarige kunde även samla in en övergripande bild av resonemanget och vid behov sticka in med frågor under intervjun. Eftersom alla respondenter på något sätt var bekant med någon av oss sedan innan, gjordes en avvägning inför valet av intervjuledare huruvida den mest kända av oss skulle kunna skapa en tryggare intervjustämning och därmed bädda för en bättre intervju. Alternativt kunde den person som var okänd för respondenten ta färre saker för givna och därmed inte missa viktiga följdfrågor. Båda uppsatsförfattarna antog rollen som huvudansvarig lika många gånger.

Hälften av intervjuerna skedde i respondenternas hem. En intervju var i ett av våra hem, två intervjuer på respondentens arbetsplats och en intervju via Skype där respondenten var på sin skola. För att möjliggöra för respondenten att uttrycka sig fritt valdes platsen med mål att finna en för respondenten trygg och bullerfri plats. Eftersom vi var respondenten överlägsna i antal blev övrig trygghetskänsla som kunde skapas i situationen extra viktig (Valentine, 2005).

Alla intervjuer utfördes utifrån en frågemall där samtliga frågor ingick i olika teman. Intervjuerna var semistrukturerade för att kunna följa upp tankar som dök upp under intervjun. Dessa teman inkluderade frågor kring önskad träningsform, transportmöjligheter, begränsningar samt en prioritetsövning och genomgång av den utförda tidsdagboken. Intervjun inleddes enligt Valentines intervjumetodik med uppvärmningsfrågor som var lätta för respondenten att besvara, men som även tillät respondenten att prata fritt, vilket visade att vi sökte deras personliga åsikter (2005).

Respondenten fick fritt presentera sig själv och sin relation till träning, eftersom det gav information som sedan kunde användas under resten av intervjun (Valentine, 2005). I vårt fall kunde det innebära att vi tidigt fick höra om individens syn på träning, vilket kan ha betydelse för hur tidsbristen kring planerad träning uppfattas.

3.3.1 Prioritetsövningen

I slutet av intervjun utförde respondenterna en prioritetsövning. De fick 12 papperslappar framför sig där varje lapp representerade en aktivitet i vardagslivet. Under övningen fick respondenterna rangordna hur de prioriterar de olika aktiviteterna i dagsläget genom att flytta papperslapparna på bordet. Dessa aktiviteter var baserade på Ellegårds sju sfärer (2019b), där två sfärer delats in i ytterligare klasser för att fånga upp intressanta prioriteringar inom sfärerna. ”Ta hand om sig själv”

delades upp i klasserna ”kost”, ”träning” och ”sömn”. ”Reflektion/rekreation” delades upp i

klasserna ”reflektion”, ”socialisera”, ”nöje” och ”vila”. Förflyttning är en viktig aspekt när det kommer till hur en individs tid kan användas. Vi valde dock att utesluta sfären förflyttning ur övningen då förflyttning är något som måste göras oavsett aktivitet. I den mån förflyttning sker och prioriteras framgick av den övriga intervjun. Vi informerade alla respondenter om en möjlig tolkning av aktiviteterna på lapparna, men betonade att de skulle utgå från sin egen tolkning av dessa. De sfärer och klasser som fanns representerade i övningen presenteras nedan.

● Kost ● Hjälpa barn ● Reflektion ● Nöje

● Sömn ● Hjälpa övriga ● Socialisera ● Laga och förbereda mat

● Träning ● Hushållsomsorg ● Vila ● Arbete

I de fall respondenten inte hade barn uteslöts kategorin ”Hjälpa barn”. Under skypeintervjun genomfördes prioritetsövningen något annorlunda än vid övriga intervjuer. Ett dokument öppnades online av båda parter där kategorierna kunde flyttas runt av oss i realtid. Det tog bort möjligheten till att tänka fritt kring hur kategorierna skulle placeras. Dessutom försvann möjligheterna för oss att observera ansiktsuttryck och rörelser i och med att kamerabilden byttes mot prioriteringsdokumentet under övningen. Resonemanget kring kategorier blev dock liknande.

I övrigt hade skypeupplägget ingen större inverkan på intervjun.

Mot slutet av intervjun fick respondenterna se de framtagna graferna som var baserade på datan från deras tidsdagböckerna. De fick även höra en summering av hur många timmar de lagt på olika aktiviteter. Respondenterna fick sedan möjlighet att kommentera om tidssummeringen eller graferna väckte några tankar eller funderingar hos dem. Detta möjliggjorde för oss att identifiera eventuella avvikelser i individernas tidsdagböcker mot en standardvecka.

3.4 Kritisk diskussion av metod

Vid utförandet av tidsdagboken förde respondenterna anteckningar över de aktiviteter han eller hon utförde, vilket kan ha bidragit till en medvetenhet om vilka val och beslut som togs. Det blir oundvikligt att de reflekterar över hur dagen sett ut. Denna medvetenhet påverkar sedan hur respondenten väljer i framtiden. Exempelvis kan det ha påverkat respondenterna att utföra en aktivitet som i vanliga fall skulle ha uteblivit då de blivit mer medvetna om sina val. Det innebär att de dagar då individen förde tidsdagbok skulle kunna varit annorlunda om personen inte haft i uppdrag att föra dagbok. Respondenterna använde även sitt eget språk vid nedtecknandet av tidsdagboken. Det kan också vara så att respondenten anpassade sitt språk och det den nedtecknade efter vad hen trodde att studien vill veta. Detta individuella språk behövde sedan tolkas av oss.

Alla respondenter försågs med ett instruktionsdokument kring hur tidsdagböckerna skulle utföras.

Trots detta antecknade respondenterna informationen på olika sätt, vilket innebar att vi behövde tolka och likforma den kvantitativa datan. Ellegård menar att det finns risk att mening går förlorad i tolkningsprocessen (2019b). Intervjuerna blir dock en del i tolkningsprocessen av datan, och

tolkningen blir en del av analysprocessen. Därför är det viktigt att vara medveten om båda dessa saker i analys av datan.

Resultatet av tidsdagböckerna kan även ha påverkats av det faktum att respondenterna själva fick välja vilken vecka de ville delta. Det är rimligt att anta att respondenterna valde att delta under en vecka då de ansåg sig ha tid att utföra dagboken, det vill säga en vecka då tidsbristen inte är som störst. Daniella och Emil tränade exempelvis mer än de vanligtvis brukar. Dock bör det inte ha en större effekt på resultatet då vi valde att utföra intervjuer med samtliga respondenter där avvikelser i dagboksveckan kan fångas upp. Båda dessa nämnde att veckan då de deltog i undersökningen var lugnare än normalt. I och med kommentarer kring hur representativ veckan var, var det också möjligt för oss att upptäcka om någon individ potentiellt blivit påverkad i sina aktivitetsval som beskrivs ovan. Därmed kunde vi se en förklaring till dessa avvikelser. Det kan dock ha förekommit andra avsteg som vi inte lyckats fånga upp under intervjuerna.

Att studien riktar sig till personer som inte tränar men har en vilja av att göra det kan ha påverkat vilka respondenter som i slutändan deltog i studien. Vi som sökte efter respondenter gjorde mer eller mindre undermedvetet en sållning bland bekanta. Vår uppfattning av vilka som kunde tänkas svara ja på de två frågorna, huruvida de vill träna och om upplever tidsbrist kopplat till träning, kan ha påverkat vilka som faktiskt fick frågan om deltagande. Förutfattade meningar kan därför ha haft en inverkan på vilka som blev tillfrågade. I och med att studien innefattar individer som upplever tidsbrist finns dessutom en stor möjlighet att de mest intressanta fallen, där tidsbristen är som störst, kan ha fallit bort på grund av just tidsbrist.

Respondenterna genomförde som tidigare nämnts undersökningen under vårvintern vilket kan ha spelat roll för i vilken grad och vilken typ av fysisk aktivitet som genomförs eller önskas. Flertalet respondenter nämner vintern och mörkret som en begränsning för fysisk aktivitet, och därmed kan ett annorlunda resultat erhållits om undersökningen genomförts under en varmare och ljusare tid av året.

4. RESULTAT OCH ANALYS

I följande avsnitt presenteras och analyseras resultaten från intervjuerna och tidsdagböckerna.

Först sammanställs respondenterna i tabell 4.1 där deras verkliga namn är utbytta till slumpmässigt valda namn vilka överensstämmer med respondenternas könsidentifikation. Därefter presenteras individernas beskrivning av deras vardagsliv. Denna beskrivning, samt resultatet av deras tidsdagbok, synliggörs i en graf av individens rörelse i tidrummet. Sedan beskrivs på vilka sätt de upplever tidsbrist och hur de uppfattar deras handlingsutrymme. Slutligen presenteras de begränsningar de möter i anslutning till planerad träning följt av hur prioriteringar av aktiviteter sker.

Tabell 4.1 Sammanställning av respondenterna.

4.1 Vardagsrörelser i tidrummet

Genom att studera resultaten från tidsdagböckerna och intervjuerna kan vi se att varje respondent har sitt eget unika vardagslivsmönster. Mönstret varierar beroende på boende- och familjesituation och huvudsysselsättning. Även om det förekommer variationer inom detta mönster så kan en generalisering presenteras. Nedan följer en presentation av respondenterna samt en graf över de enskilda respondenternas vardagslivsmönster. Vi har ritat om graferna i ett bildredigeringsprogram i och med att de i Vardagen presenteras på engelska (se figur 3.1). Detta gör det lättare att lägga fokus på de delar av graferna som är relevanta för vår studie. Vi har även kompletterat graferna med en distanscirkel för att tydliggöra aktiviteternas avstånd i rum och tid. Den dag som presenteras i individens graf är vald för att vi bedömer att den bäst representerar en vanlig dag för respondenten.

4.1.1 Alfred

Alfred har två småbarn och bor med sin familj ungefär 20 minuter från tätorten. Alfred börjar ofta dagen med att genomföra kroppsövningar. Därefter hjälper han barnen med frukost och åker sedan in till kontoret. Arbetet beskrivs som flexibelt, och han har möjlighet att stanna hemma med sina barn vid behov. Arbetet är dock periodvis intensivt, vilket kan orsaka stress. Alfred uttrycker att han prioriterar sin familj. Detta innebär att Alfred alltid vill försöka vara hemma till middagen, så att han har tid för sina barn innan de ska lägga sig (”Alfred,” 2019, int.).

Alfred uttrycker att det enbart är träningen på morgonen som han hinner utföra. Denna varar dock inte i mer än några minuter, vilket inte uppfyller WHOs (2011) rekommendationer för träning.

Utöver detta löptränar han sporadiskt (”Alfred,” 2019, int.). I figur 4.1 presenteras en av Alfreds dagar från tidsdagboken.

Figur 4.1 Alfreds rörelse i tidrummet.

4.1.2 Beata

Beata har nyligen påbörjat en heltidspraktik i sina studier. Praktiken innebär tre timmars pendling varje dag. Beata föredrar att hålla kvällarna relativt fria så att hon hinner förbereda sig för nästa arbetsdag. Beata beskriver sin praktik som oflexibel och hektisk vilket gör henne stressad.

Framförallt är hon ovan vid bristen på flexibilitet i vardagen eftersom hon tidigare studieår har kunnat utföra andra aktiviteter mer spontant (”Beata,” 2019, int.).

Beata har alltid älskat att idrotta. Hon föredrar att löpträna hemifrån och utför träningspass hemma.

Beata nämner att hon har perioder då hon tränar mer intensivt, bland annat i höstas när hennes schema var mer flexibelt (”Beata,” 2019, int.). I figur 4.2 presenteras en av Beatas dagar från tidsdagboken.

Figur 4.2 Beatas rörelse i tidrummet.

4.1.3 Conny

Conny har uppehåll från sina studier och arbetar på annan ort dit han pendlar. Conny anser sig inte ha några specifika rutiner utan arbetar så länge det krävs. Han är anställd på 80% men arbetar heltid i och med att arbetsbelastningen är hög, dock är arbetet någorlunda flexibelt. Utöver arbetet har han inga fasta schemalagda aktiviteter, men han är fortfarande engagerad i studentlivet.

(”Conny,” 2019, int.).

Conny nämner att han aldrig har varit träningsintresserad, men att han började träna då han blev anställd vid ett jobb som ställer krav på de anställdas fysik. Dessutom innefattade arbetet i sig träning. För tillfället tränar han ungefär en gång per vecka, vilket är mindre än WHOs rekommendationer för fysisk aktivitet, då dessa träningstillfällen sällan överstiger 60 minuter (2011). De tillfällen han utför träning löptränar han gärna hemifrån. Vid enstaka tillfällen tränar han på arbetets gym där han antingen konditionstränar på löpband eller utför kroppsövningar.

Arbetsplatsen tillåter de anställda att träna några timmar i veckan på arbetstid då anställningen kräver en viss nivå av fysik. Kravet oroar inte Conny eftersom han anser att han enkelt klarar av fystesterna utan någon vidare hårdträning. Conny prioriterar sitt arbete högt, och även nöje såsom att läsa nyheter (”Conny,” 2019, int.). I figur 4.3 presenteras en av Connys dagar från tidsdagboken.

Figur 4.3 Connys rörelse i tidrummet.

4.1.4 Daniella

Daniella studerar och arbetar i samma byggnad vilket minimerar behovet av förflyttning.

Studierna är mycket flexibla eftersom få timmar är schemalagda. Hon varierar arbetet med studierna under dagtid. Därefter försöker hon hinna med att träna, innan hon slutligen åker hem för att laga mat och varva ner. Daniella anser inte att studierna är intensiva, arbetet tycker hon däremot kan vara krävande eftersom hon är relativt ny i rollen och inte har hunnit lära sig alla arbetsuppgifter än (”Daniella,” 2019, int.).

Träning har alltid varit en stor del av Daniellas liv. Vid ung ålder tränade hon intensivt, upp till åtta träningstillfällen per vecka. Detta är något hon menar sitter i än idag, och hon ser gärna att hon utför någon form av träningsaktivitet varje dag. I dagsläget tränar hon dock i snitt två gånger per vecka. När hon tränar föredrar hon att löpträna eftersom det är en flexibel träningsform, samt att

gå på pass på gymmet eller gymma. Hon klättrar även då och då. På vintern åker hon längdskidor, och på sommaren spelar hon tennis (”Daniella,” 2019, int.). I figur 4.4 presenteras en av Daniellas dagar från tidsdagboken.

Figur 4.4 Daniellas rörelse i tidrummet.

4.1.5 Emil

Emil har två barn i skolålder och bor med sin familj på landet, 30 minuter från tätorten. Emil anser att arbetet är relativt flexibelt men att det kan vara intensivt periodvis vilket han upplever gör honom tröttare. Efter arbetet hjälper han sina barn, slösurfar på mobilen efter att de nattats, för att sedan själv sova. En vanlig vecka tillkommer dessutom ofta aktiviteter som barnen ska skjutsas till och från, samt hembjudningar. Veckan för tidsdagboksundersökningen tillkom inga extra aktiviteter, vilket möjliggjorde för Emil att utföra träning, vilket han uttryckligen säger sig inte ha gjort på flera månader (”Emil,” 2019, int.).

Emil tränade mycket som liten med flera olika slags träningsformer. Han föredrar att styrketräna på gym eftersom han anser att träningen blir effektiv när han inte utför den hemma. Emil har dock börjat träna mer kondition vilket han beskriver som enklare att få till (”Emil,” 2019, int.). I figur 4.5 presenteras en av Emils dagar från tidsdagboken.

Figur 4.5 Emils rörelse i tidrummet.

4.1.6 Fia

Fia skiljer sig från övriga respondenter då hon inte arbetar eller studerar på kontorstider. Hon arbetar skift på heltid, med en timmes pendling till arbetsplatsen. Fia upplever sig styrd av sitt sömnbehov eftersom sömnen blir rubbad av de ständigt skiftande arbetstiderna. De varierande arbetstiderna innebär att hennes vardagar skiljer sig åt. Hon bor tillsammans med sin sambo i en tätort. Deras arbetstider sammanfaller sällan, därför prioriteras umgängestiden dem emellan högt de dagar och tider när båda är lediga samtidigt. Utöver arbetet är hon även engagerad i social aktivitet på kvällstid (”Fia,” 2019, int.).

Fia har i hela sitt liv tränat mycket, och har från barndomen fått med sig tankesättet att man bör röra på sig. Hon föredrar att löpträna, men har nyligen hittat klättring som träningsform vilket hon gärna utför eftersom hon tycker det är roligt. Dessutom ligger lokalerna nära bostaden. Fia försöker träna två gånger per vecka, men oftast blir det ett eller inget träningstillfälle. Veckan för genomförandet av tidsdagboken är en av de tuffare arbetsveckorna i Fias skiftschema, vilket innebar att sömn prioriterades extra högt (”Fia,” 2019, int.). I figur 4.6 presenteras en av Fias dagar från tidsdagboken.

Figur 4.6 Fias rörelse i tidrummet.

4.1.7 Gabriel

Gabriels arbetstid varierar beroende på vad han ska göra på kvällen. Ofta stannar han kvar på arbetsplatsen och äter middag innan han cyklar ner till centrum för att utföra kvällsaktiviteter, såsom att dansa eller öva musik. De dagar då han inte har fritidsaktiviteter avslutar han dagen genom att arbeta lite mer hemifrån, läsa och utföra hemmasysslor. Gabriel har ett flexibelt arbete och har möjlighet att arbeta hemifrån. Stundvis kan arbetet upplevas som intensivt, men han upplever generellt ingen stress (”Gabriel,” 2019, int.).

Gabriel upplever inte att han i dagsläget utför planerad träning, även om den dans han utför kan kännas ansträngande. Han menar dock att han inte dansar för motionens skull, utan för nöjet och den sociala bitens skull. Som träning föredrar han att cykla och simma och han uppskattar att träna utomhus. Han vill i dagsläget lägga större delen av sin fritid på musiken och dansen eftersom han upplever att det ger honom lycka och tillfredsställelse i livet (”Gabriel,” 2019, int.). I figur 4.7 presenteras en av Gabriels dagar från tidsdagboken.

Figur 4.7 Gabriels rörelse i tidrummet.

4.1.8 Helena

Helena är musikstudent och bor tillsammans med sin sambo. Skoldagarnas längd varierar. Efter studierna åker hon hem och umgås med sin partner, övar musik och tittar på tv. Helena bytte nyligen hemort, vilket har inneburit färre kvällsaktiviteter då de flesta av hennes vänner bor i hennes tidigare hemstad. Alla Helenas transporter sker med kollektivtrafik (”Helena,” 2019, int.).

Det innebär att hon inte utför vardagsmotion i någon högre grad.

Helena har utfört olika typer av fysisk aktivitet i hela sitt liv och hon nämner att hon varit aktiv fram tills för något år sedan då det avtog. Hennes främsta träningsform har varit dans, bland annat poledance (”Helena,” 2019, int.). I figur 4.8 presenteras en av Helenas dagar från tidsdagboken.

Figur 4.8 Helenas rörelse i tidrummet.

4.2 Varianter av tidsbrist

Respondenterna upplever tidsbrist på olika sätt. Mer specifikt upplever respondenterna tidsbristen för att kunna utföra fysisk aktivitet olika. Som Strazdins et al. (2016) beskriver är tidsbrist inte enbart brist på timmar och minuter att utföra en viss aktivitet, utan tidsbrist handlar även om prioriteringar och attityder. Tiden påverkas av hur aktiviteter prioriteras samt placeras i tidrummet.

Dessutom menar Strazdins et al. (2016) att tidsbrist även kan innebära en upplevelse av att tiden ökar i sin intensitet. Vi kan se att de orsaker respondenterna anger till att de inte hinner träna i huvudsak kan delas upp i två kategorier. Den första handlar om prioriteringar, det vill säga att andra aktiviteter prioriteras högre än träningen. Den andra handlar om att tidens intensitet under det övriga dygnet ökar respondenternas återhämtningsbehov.

Den vanligaste förekommande orsaken till utebliven träning är prioriteringen av aktiviteter. Alfred beskriver exempelvis att han prioriterar sin familj högt och att det är svårt att hinna med träning utanför den tid han behöver lägga på arbetet och familjen. För att spara tid beskriver Alfred att han väljer göra dagarna framtunga, vilket innebär att han utför de tyngre uppgifterna tidigt på dagen då han har mycket energi. (”Alfred,” 2019, int.). I avvägningen mot familjetid blir träningen något som prioriteras ned vilket påverkar hans upplevelse av tidsbrist i enlighet med beskrivningen av Strazdin et al (2016). Gabriel gör det tydligt att arbete, dansen och musiken är de främst prioriterade aktiviteterna i hans liv just nu, och att det i dagsläget inte finns tid över till träning.

Även Conny prioriterar andra aktiviteter högre, som exempelvis att hjälpa vänner och nöje.

Därefter nämns ofta återhämtningsbehov, vilket är en följd av bland annat tidens intensitet, som en orsak till att träningen uteblir. Ett större återhämtningsbehov påverkar hur aktiviteter prioriteras där mer återhämtande aktiviteter blir högre prioriterade. Vad som är en återhämtande aktivitet kan

skilja sig mellan olika individer. Conny som upplever hög intensitet på arbetet prioriterar aktiviteter som nöje högt, vilket för honom är en återhämtande aktivitet. Även Fia beskriver att arbetet kan vara fysiskt ansträngande eftersom det inte finns möjlighet att sitta ned. Arbetet innebär därmed en fysisk intensitet, men hon tycker inte att arbetet i övrigt är intensivt. Detta gör att hon prioriterar sin sömn högt. Emil uttrycker även han att arbetets intensitet gör honom trött. Likt Conny utför han nöjen som aktivitet för återhämtning. Han nämner dock att han även tar aktiva val, oberoende av återhämtningen, då han prioriterar övriga aktiviteter över träningen, såsom att umgås med familjen. Beata beskriver att det handlar om en ny och ovan situation då hon har börjat pendla, vilket hon inte gjort tidigare. Tidens intensitet har ökat för Beata eftersom hon ska hinna med mer under samma tid än hon gjorde tidigare när hon studerade och inte behövde pendla. Den tid Beata har över på kvällarna spenderar hon på att förbereda sig inför kommande dag och på hushållssysslor vilket hon finner återhämtande eftersom oordning gör henne stressad.

Intensitet kan upplevas på flera olika sätt. Helena upplever sitt studieliv som ljud- och intrycksintensivt, vilket skapar en mental och fysisk trötthet hos henne. Hon säger:

”[...] jag får lätt ont i huvudet för att det är så mycket ljud och grejer så jag försöker använda öronproppar så mycket som möjligt. Och sen så åker jag hem, och oftast då så är jag helt slut, och då är det värsta projektet om jag skulle göra nånting annat. Så då blir det oftast att man sitter och såsar, typ, lyssnar på lite låtar först och övar och sen så kollar man på nån serie eller sådär. Och sen så går jag och sover.”

Daniella är en av få respondenter som lyckas träna på relativt regelbunden basis, åtminstone till den grad att hon uppfyller de kriterier WHO anger som rekommendationer för fysisk aktivitet.

Trots detta upplever hon sig inte ha tid för den träning hon önskar utföra. Den upplevda tidsbristen menar hon varierar över tid och när schemat blir för intensivt och fullspäckat är det träningen som får stå tillbaka (”Daniella,” 2019). Det en individ upplever som tidsbrist är därmed inte automatiskt tidsbrist för en annan. Somliga respondenter har högre mål än andra, vilket vi ser när vi jämför Daniellas fall med till exempel Fia. Fias mål är enbart en delmängd av Daniellas mål, och är dessutom den träningsmängd Daniella utför i dagsläget. Detta innebär att Daniella upplever tidsbrist att utföra träning trots att hon uppnår Fias mål för träning. Därmed har målsättningar en inverkan på den upplevda tidsbristen.

4.3 Begränsningar i tidrummet

Vid varje handlingstillfälle möter individen olika typer av begränsningar och som Friberg nämner sker en kamp om aktivitetens tillträde till tidrummet (1990). Vi undersökte vilka begränsningar respondenterna upplever sig möta i deras strävan för att få tid till träning.

Som tidigare nämnts består kapacitetsbegränsningar av faktorer som exempelvis energibrist, stress, och näringsbehov (Friberg, 1990). Som nämnts beskrev flera av respondenterna att de behövde den tid de har efter jobbet till återhämtning eftersom jobbet eller studierna är så pass

intensiva. Helena uttryckte att hon har mycket ljud runt sig i sina studier och behöver en lugn miljö för att återhämta sig, och Fia nämner återkommande hennes behov av att återhämta sig mellan de oregelbundna skift hon jobbar. Daniella beskrev att hon behövde äta innan hon kunde träna på kvällstid, och i de fall hon inte hinner få i sig den näring hon behöver kan träningen utebli. I kapacitetsbegränsningarna ingår även hemmastaddhetens princip vilket innebär att personen behöver vara hemma en specifik tid för att se till sina basala behov och inte kan ge sig iväg för träning på annan plats efter det (Hägerstrand et al., 2009). Samtliga respondenter, så när som på en, angav en tid då de önskar vara hemma för kvällen, vilket följer hemmastaddhetens princip enligt Torsten Hägerstrands teorier. Tiderna för respondenternas önskade hemkomsttid presenteras i nedanstående tabell, Tabell 4.1.

Tabell 4.1 Respondenternas önskade hemkomsttid

Respondent Önskad hemkomsttid

Alfred Till middag (ospecificerad tid)

Beata 18:00/18.30

Conny Har ingen önskad hemkomsttid

Daniella 18:00

Emil 20:00/21:00

Fia 19:00

Gabriel 22:00

Helena 19:00/19:30

Den önskade tiden för hemkomst varierade för respondenterna efter vilka aktiviteter och sysslor de ville hinna utföra innan läggdags. Daniella uttryckte följande angående vilken tid hon skulle vilja vara hemma på kvällen:

”Om det är en vanlig typ vardag då jag inte har något inplanerat då vill jag gärna vara hemma vid typ såhär, beroende på om jag ska laga mat eller inte. Men jag kanske vill vara hemma typ sex. Och kanske då ha tränat.

Men om jag har något planerat på kvällen och är ute på kvällen och så och ska bara hem och typ sova och upp nästa dag, då vill jag gärna vara hemma vid typ nio, för då hinner jag göra kvällsrutin och allt det där och sen ändå kanske ligga och scrolla lite på telefonen innan jag släcker lampan liksom. Jag brukar vilja lägga mig vid typ, ah jag går ju upp vid typ sju varje dag, så jag brukar vilja lägga mig vid typ senast elva.”

Denna önskade hemkomsttid skapar en kapacitetsbegränsning för respondenterna eftersom den begränsar handlingsutrymmet i tidrummet. Ju tidigare hemkomsttid respondenterna angett, desto mindre blir handlingsutrymmet för att utföra aktiviteter utanför hemmet.

Ytterligare en kapacitetsbegränsning är avståndet till träningsplats. De flesta respondenter uttrycker att de inte vill göra en förflyttning i rummet för att påbörja träning. Det påverkar vilken typ av träning respondenterna kan genomföra, även om de egentligen skulle föredra något annat.

Emil, som bor 30 minuter från tätorten förklarar:

”Avstånd spelar nog roll. När jag väl är hemma och liksom kommit hem och landat, vi har lagat middag och jag har ätit, det känns lite motigt att ta sig tillbaka till [...] [tätortens namn], 1,5 mil liksom. [...] Hade vi haft nåt gym ute där vi bor då skulle det absolut vara mycket oftare.”

Vi kunde inte finna några styrningsbegränsningar, såsom öppettider, bland de faktorer som begränsade träningens tillträde till tidrummet. Tvärtemot uttrycker Fia att hennes udda arbetstider underlättar för henne att utföra den träning hon önskar. Hennes lediga tider överensstämmer med träningslokalernas öppettider, och sammanfaller sällan med deras rusningstider. Conny uttrycker att det finns en förväntan och en viss avsatt tid varje vecka för träning på arbetstid. Därmed finns en avsaknad av stryningsbegränsingar. Trots detta blir träningen oftast ändå inte av på arbetsplatsen, vilket enligt honom själv beror på bristande motivation.

Överblicksbegränsningar är svåra att observera då det är svårt att fånga in respondenternas brist på kunskap om träningsalternativ. Det är lättare att observera frånvaron av överblicksbegränsningar än förekomsten av den. En person som ser många olika typer av aktiviteter som möjliga träningsalternativ kanske har en bättre överblick än de som har ett begränsat synsätt på möjliga aktiviteter. Vilka träningsalternativ man ser kan dock även bero på intresse. Somliga respondenter kan ha ett bredare intresse av flertalet träningsaktiviteter, medan andra har ett snävare intresse. Frånvaron av överblicksbegränsningar skapar ett större handlingsutrymme då de möjliga positionerna i tidrummet blir fler. Daniella nämner att hon utför flertalet varierande träningsaktiviteter vilket tydligt visar på att det inte är överblicksbegränsningar som hindrar henne från att träna så mycket som hon vill. I andra fall är det svårare att uttala sig om huruvida överblicksbegränsningar spelar in i träningsmöjligheter i och med att de är svåra att observera.

Den tydligaste kopplingsbegränsningen som syns finns hos de personer som gärna skulle vilja träna tillsammans med andra, men inte har en grupp att göra det tillsammans med. En kopplingsbegränsning innebär en brist av kopplingar till andra människor eller föremål som behövs för att kunna utföra en aktivitet. Alfred, Beata, Daniella och Emil beskriver att de skulle vilja utföra olika aktiviteter som görs tillsammans med andra människor då de finner det motiverande, men i alla fallen är det ogenomförbart eftersom de inte har tillgång till ett nätverk

med likasinnade som har möjlighet att ses. Alfred önskar exempelvis utföra lagsporter och crossfit då han blir motiverad av att träna med andra, och av att ha tydliga instruktioner för vad man ska göra. Han upplever dock att han inte har tid för denna typ av träningsform, och att laget han tidigare tränade med har upplösts skapar kopplingsbegränsningar.

En annan kopplingsbegränsning är brist på material och ekonomi. Beata nämner båda dessa kopplingsbegränsningar när hon säger:

”[...] jag älskar att spela tennis, o liksom, så sport på det sättet, men jag har inte haft någon att göra det tillsammans med, och jag vill inte börja gå på tennis heller för det är ganska dyrt [...].”

Vissa respondenter har kring vissa typer av aktiviteter en bild om den kan klassas som träning eller inte. Den uppfattningen påverkar om träningsformen är något respondenten vill utföra, och blir vid ett nekande svar en typ av överblicksbegränsning. Till viss del går detta in både i normbegränsningar och ideologibegränsningar. Gabriel vill till exempel inte styrketräna och sade som delorsak att han har fördomar om hur en styrketränare ska vara, och att han inte vill vara sådan.

Under intervjuerna framkom fler begränsningar som vi inte tycker passar i någon av teorins begränsningskategorier. Conny säger att framför allt nöjesaktiviteter kan distrahera från träning.

Till sist visade sig begränsningar i den fysiska miljön. Exempelvis minskar Alfreds löpträning drastiskt under vinterhalvåret då han upplever att de mörka omgivningarna nära hemmet begränsar honom. Han upplever en känsla av att det är riskabelt att löpträna i mörker eftersom området han bor inte har gatlampor, och vägen där han löptränar är smal med mycket trafik. Beata beskriver en bristande känsla av trygghet kopplat till den planerade träningen då hon menar att området hon bor i är osäkert eftersom det skett skottlossning och explosioner i närområdet.

4.4 Prioriteringar av aktiviteter

Under intervjuernas prioritetsövning fick respondenterna rangordna de olika aktivitetskateogrierna i den ordning de ansåg sig prioritera i dagsläget. För att förenkla förståelsen av prioriteringarnas betydelse gjorde vi i efterhand en indelning i hög, medelhög, medellåg och låg prioritering för varje respondent. Varje prioriteringsgrupp består av tre till fyra aktiviteter i den ordning respondenterna prioriterat dem under övningen, såvida inte respondenten tydligt sorterade aktiviteterna på annat vis. Detta gjordes för att underlätta för analys då fyra prioriteringskategorier är enklare att hantera än tolv. Prioriteringarna presenteras i tabell 4.2 nedan.

Tabell 4.2. Respondenternas prioriteringar kategoriserade utefter hög, medelhög, medellåg och låg prioritering efter hur de anser sig leva idag.

Högst prioriterat har sex av åtta respondenter placerat kategorin arbete. I övrigt är det nöjen och aktiviteter för återhämtning som placerats högt, vilket är ett återkommande mönster. Beata och Fia prioriterar båda aktiviteter som ger dem återhämtning för att klara av det jobb eller praktik de har.

De två respondenter som är föräldrar prioriterar barnen högt. Detta är en stor kategori som övriga respondenter inte behöver ägna lika mycket tid åt. Vi ser att ingen respondent placerat träning som hög prioritet, och endast några få har lagt det bland medelhög prioritet. Det överensstämmer med hur respondenterna hanterar sin tid idag. Intressant är att det enbart är Alfred och Daniella som har träningen bland de sex första kategorierna i sin prioritetslista. De är också endast de som mer regelbundet får till någon form av planerad träningsaktivitet.

5. DISKUSSION

Vi ser att handlingsutrymmet kan delas upp i ett möjligt och ett uppfattat handlingsutrymme. Det möjliga handlingsutrymmet är den plats som finns över i tidrummet då vi tagit hänsyn till respondenternas mest basala behov. Dessa innefattar sömn, arbete samt förberedelse och förtärande av mat. Det uppfattade handlingsutrymmet är det handlingsutrymme som individen själv uppfattar och därmed kan nyttja. I detta fall har vi uppskattat respondenternas uppfattade handlingsutrymme utifrån deras angivna prioriteringar av aktiviteter. Tid för planerad träning finns då en aktivitets prioriteringsnivå är lika eller lägre än träningens prioriteringsnivå. Uppdelningen av handlingsutrymmet i det möjliga och det uppfattade handlingsutrymmet är en vidareutveckling av det tidsgeografiska begreppet handlingsutrymme. Denna uppdelning är gjord av oss för att vi upplever att de begreppen bättre kan beskriva hur individerna uppfattar sin tid och därmed även tidsbrist. I denna studie har ingen av respondenterna befunnit sig under gränsvärdet för tidsfattigdom. Det innebär att de alla har ett möjligt handlingsutrymme att fylla med potentiella aktiviteter, där träning är en av dem. Trots detta uppnår de flesta av respondenterna inte WHO:s (2011) rekommendationer på fysisk aktivitet. Det är därmed inte det möjliga handlingsutrymmet utan storleken av det uppfattade handlingsutrymmet som skapar upplevelsen av tidsbrist. Det uppfattade handlingsutrymmet utgör dock en del av det möjliga handlingsutrymmet, därmed är det av relevans att förstå vad som formar både det möjliga och det uppfattade handlingsutrymmet.

Nedan presenteras hur prioriteringar och dess orsaker, begränsningar och synen på träning påverkar handlingsutrymmet.

5.1 Prioriteringarnas inverkan på det uppfattade handlingsutrymmet

Graferna nedan synliggör det möjliga och det uppfattade handlingsutrymmet för tre av respondenterna vilka exemplifierar prioriteringars roll för tidsuppfattning. Alla grafer innehåller prioriteringsinformation som tillsammans med visualiseringen av det möjliga och det uppfattade handlingsutrymmet kan bidra till en vidare utveckling av de tidgeografiska metoderna. Dessa möjliggör en vidare förståelse av individers upplevelse av tid och tidsbrist. Relationen mellan begränsningar i tidrummet och prioriteringar blir tydlig när vi studerar handlingsutrymmet för några av respondenterna (se figur 5.1, 5.2, 5.3). Under fredagen var Fia halva dagen på arbetsplatsen, därefter spenderade hon resterande tid hemma. Vi kan se att de aktiviteter hon utförde stämmer överens med hennes prioritering av aktiviteter. Vid studie av Fias graf kan det observeras att det möjliga handlingsutrymmet är stort nog att rymma planerad träning (se figur 5.1). Någon av aktiviteterna som utförs när hon kommer hem skulle kunna ersättas av planerad träning. Dock utförs de prioriterade aktiviteterna först. Framför allt prioriteras sömn då jobbet innebär oregelbundna tider vilket gör återhämtning oerhört viktigt för henne. Sömn är en faktor flera respondenter nämnt som en begränsning till planerad fysisk aktivitet. Sömn, eller brist på sömn verkar ha stor effekt för hur individer väljer att prioritera sin tid. Att Fias arbete kan vara fysiskt ansträngande snarare än intensivt motsäger inte Strazdins et al:s (2016)? utökade

tidsbegrepp där tidens intensitet ingår. Därmed minskar det uppfattade handlingsutrymmet vilket skapar en upplevelse av tidsbrist. Detta stämmer överens med hur Strazdins et al. (2016) beskriver tidsbrist.

Figur 5.1 Fias rörelse i tidrummet med aktiviteternas prioritering.

Beatas mönster är liknande (se figur 5.2). Arbetet prioriteras högst, och när hon kommer hem från praktiken efter en arbetsdag med pendling, förblir hon i hemmet. Väl hemma spenderar hon resterande tid med att socialisera med sin pojkvän, förbereda mat och vila. Att vila har en hög prioritet, och även aktiviteter som att ta hand om sig själv och förbereda för nästa arbetsdag är medelhögt prioriterade. Beata uppfattar därmed handlingsutrymmet som väldigt litet. Dessutom begränsas det uppfattade handlingsutrymmet av den önskade hemkomsttiden, enligt hemmastaddhetens princip. Beata skulle kunna utföra träningsövningar hemma och därmed inte frångå hemmastaddhetens princip. Införande av hemmaträning i det uppfattade handlingsutrymmet kan dock eventuellt innebära en större intensitet av tiden, eftersom hon då ska hinna med ännu en aktivitet. Detta kan vara en orsak till att hon väljer att inte utföra en sådan aktivitet även om möjligheten finns.

Figur 5.2 Beatas rörelse i tidrummet och aktiviteternas prioritet

Conny är den enda av respondenterna som inte har en önskad hemkomsttid, vilket öppnar upp för ett större uppfattat handlingsutrymme (se figur 5.3). Dock prioriteras nöjesaktiviteter högt, vilket troligtvis beror på att de bidrar till hans återhämtning, och tar plats i handlingsutrymmet. Detta stämmer överens med Strazdin et al:s (2016) teori kring tidens intensitet och dess inverkan på upplevelsen av tidsbrist. Enligt grafen finns utrymme för planerad träning då han pratar i telefon. Respondentens uppfattade handlingsutrymme beror av vilken kategori aktiviteten placeras in i. I detta fall framgick det vid intervjun att aktiviteten var att ”socialisera”, men telefonsamtal skulle kunna klassas som både ”socialisera” eller ”hjälpa övriga”. Den

förstnämnda är av medellåg prioritering för Conny, medan den andra är av hög. Därmed skulle aktiviteten kunna minska Connys uppfattade handlingsutrymme ifall den skulle ingå i sfären

”hjälpa övriga”.

Figur 5.3 Connys rörelse i tidrummet och aktiviteternas prioritering

Vi ser att de högst prioriterade aktiviteterna enligt färgskalan sätter gränser för individens uppfattade handlingsutrymme. Det är först när de högst prioriterade aktiviteterna garanterat fått plats i handlingsutrymmet som övriga aktiviteter kan föras in i tidrummet. Även den önskade hemkomsttiden sätter gränser för det uppfattade handlingsutrymmet, vilket påverkar vilka aktiviteter individen väljer att föra in i tidrummet. En senare eller saknad önskad hemkomsttid öppnar upp för ett större uppfattat handlingsutrymme.

Prioriteringars inverkan på det uppfattade handlingsutrymmet är något som inte ingår i de tidsgeografiska metoderna utan enbart tas upp i enstaka studier kring träning och tidsbrist (Strazdins et al., 2016). Vi kan dock se att prioriteringar har stor inverkan på hur individer uppfattar tid och tidsbrist. Därmed bör de tidsgeografiska metoderna kompletteras med en vidare diskussion kring prioriteringarnas betydelse för tidsuppfattning. Vi kunde se att prioritetsövningen i kombination med att placera dessa prioriteringar i respondenternas tidsgrafer var en bra metod för att notera denna betydelse.