• No results found

Människoöden vid tinget

N/A
N/A
Protected

Academic year: 2021

Share "Människoöden vid tinget"

Copied!
49
0
0

Loading.... (view fulltext now)

Full text

(1)

Människoöden vid tinget

(2)

Innehållsförteckning

1. Inledning ... 2

1.1 Syfte och frågeställningar ... 3

1.2 Källmaterial ... 3

1.3 Metod och metodologisk diskussion ... 5

1.3.1 Hermeneutik ... 5 1.3.2 Mikrohistoria ... 6 1.3.3 Kvalitativ textanalys ... 7 1.3.4 Disposition ... 8 2. Teoretiska utgångspunkter ... 9 3. Tidigare forskning ... 11

3.1 Människan, lag och rätt under 1600-talet ... 11

3.2 Kvinnor och mäns villkor ... 13

3.3 Heder, ära och hushåll ... 16

3.4 Äktenskapet och dess funktioner ... 18

3.5 Brottslighet ... 18

3.5.1 Sedlighetsbrott ... 19

3.5.2 Barnamord och barnakvävning ... 21

3.5.3 Ärekränkning ... 23

3.5.4 Våld ... 23

4. Resultat: människorna på tinget i Vendel socken under 1600-talet ... 25

4.1 Pigan och barnet i skogen ... 25

4.2 Mord och löften om äktenskap ... 30

4.3 Våldtäkten på Annika ... 35

5. Avslutande diskussion ... 41

6. Sammanfattning ... 45

(3)

1. Inledning

Det finns mycket skrivet om trettioåriga kriget och den starka politiska och militära makt som Sverige kom att bli under 1600-talet. Men vad hände egentligen i vanliga människors liv i Sveriges små socknar och byar vid den här tiden? Människors liv stannade inte upp och vardagen hade sin lilla gång i lokalsamhället med allt vad det innebar.1 Livet för människan i lokalsamhället är i den här studien i fokus och vi kommer möta kvinnor som blev gravida utanför äktenskapet, människor som blev förälskade, människor som fick sina drömmar krossade, människor som blev offer för sexuellt våld, människor som oroade sig för framtiden och mer därtill. Gemensamt för dem alla är att de befann sig vid tinget i Vendel socken, fastän vid olika tidpunkter, på grund av olika anledningar och gick olika öden tillmötes.

Människors livs har sedan länge reglerats av vad som anses rätt och fel, av regler och lagar. Lag och rätt påverkar människor och deras liv mer eller mindre i flera avseenden. Brottslighet och straffsystem har förändrats över tid och det hänger samman med att samhällets värderingar ändras, vilket tenderar att också ge upphov till förändrade lagar. I dagens Sverige skall brottets karaktär vara det enda som påverkar påföljden och utfallet av en dom, oberoende av andra variabler som kan tillskrivas den åtalade. Kön kan vara en sådan variabel.

Ett givet mål för historikern är att analysera svunna tiders samhällen. Vi kan aldrig veta hur livet verkligen var, men ett sätt att närma sig forna tiders värderingar, levnadsregler, normer och lagar är genom domböcker och studiet av brottslighet. Här skymtas vardagen som den yttrar sig i domböckerna, men även vardagen bortom tingssalen och extraordinära händelser.2

I den här uppsatsen analyseras 1600-talets kriminalitet och kriminella i det svenska lokalsamhället i förhållande till kön. Tidigare forskning har visat att skillnader förelåg beträffande tingens syn och behandling av den åtalade, av vittnen eller målsägande, beroende på kön. Utifrån den här utgångspunkten skall Vendels sockens domböcker studeras för att analysera människor som hamnade vid tinget. Föreställningar om kön, eller snarare genus, blir centralt för analysen av detta. I centrum för analysen står den vardagliga människan som på intet sätt är frånkopplad från omgivningen och dess kontext.

(4)

1.1 Syfte och frågeställningar

Uppsatsens syfte är att kvalitativt analysera män och kvinnor som aktörer på tinget i Vendels socken under 1615-1645 för att därigenom analysera förhållandet mellan män och kvinnor. Analysen ska se hur genusrelationer yttrar sig i domböckerna och således försöka berätta något om hur livet kunde se ut för människor i början av 1600-talet. För det första riktas fokus mot hur de brottsliga aktiviteterna såg ut: Vad fanns det för orsaker till människors brottsliga beteende och hur påverkade kön detta? Hur såg straffen ut och varför? För det andra riktas uppmärksamhet mot de kärande, svarande och vittnens berättelser: Hur betraktas kärande och svarande vid tinget? Hur såg man på brottslingar eller brottsoffer? På vilket sätt spelade kön någon roll för domen?

1.2 Källmaterial

Genom att undersöka domböcker kan vi skymta värderingar, maktrelationer och människors villkor.3 Texter existerar inte i, och är heller inte skapade ur ett vakuum, vilket följaktligen innebär att de bör förstås utifrån sin kontext. Självfallet kan inte verkligheten reduceras till rätten, men rätten kan dock ge uttryck för den regelstyrda praxisen. Rätten präglas exempelvis av diverse konstruktioner om genus och normavvikelser. Därför skall domböcker tolkas utifrån den rådande rättsliga kontexten, som i sin tur berättar något om samhällskontexten.4

För att nå vanliga människor i lokalsamhället och deras kriminella aktiviteter lämpar sig oundvikligen domböcker som källmaterial. Här kan vi skymta hur brott och dess påföljder såg ut i lokalsamhället. Eftersom vanliga människor såsom allmogen, i regel inte lämnade något skriftligt material efter sig erbjuder domboksmaterial en möjlighet att komma dessa inpå livet. Dessutom kunde kvinnorna, trots att de var omyndiga, föra sin egen talan vid tingen, vilket erbjuder en möjlighet att nå dessa.5 Deltagandet av kvinnor vid tingen förser oss, genom studiet av domböcker, med en betydande glimt av relationen mellan män och kvinnor.6

3 Berglund & Ney 2015, s. 122-125 4 Andersson 1998, s. 24-25

(5)

Historikern Marja Taussi Sjöberg beskriver den kunskapsvinst som kan nås genom domtexter på detta sätt:

Protokolltexten fungerar som ett slags berättelse om det lokala samhället. Genom en kvalitativ läsning av innehållet kan vi komma åt det omätbara i lokala samhällen, inte minst människors förhållningssätt till varandra.7

Det kan dock nämnas att det bör förstås att domböckerna är just juridiska källor som följt juridiska regler, vilket också följer att utsagorna rimligen anpassats till den juridiska kontexten. Den text som möter läsaren i domboken liknar strukturen av en berättelse. Först kommer en inledning där övergripande kort information finns om vilka parter som befinner sig vid tinget och varför. Efter det består texten av rannsakningen som kan bestå av frågor och svar eller en sammanfattning av vad som kommit fram. Därefter följer inte sällan vittnenas utsagor. Slutligen finns ett avslut med en dom. Mängden text för målen är varierande från någon enstaka mening till flera sidor.8 Dessutom var skrivaren en central figur då det var denne som bestämde vad som var viktigt att teckna ned, vilket förefaller som ett mindre problem då parterna i regel hade möjlighet att godkänna resolutionen som upplästes.9 I huvudsak medtogs information som var relevant för rätten och som låg till grund för domen. Därför bör skrivaren varit mer eller mindre bekant med lagen. Dessutom var nämndemännen som kom till domstolen förtrogna med kunskaper om lokalsamhällets invånare, deras rykte och gärningar. Människorna i lokalsamhället höll ögonen på varandra och nämnden i synnerhet hade kunskaper och uppfattningar om människornas rykte.10

Rättsfallen som jag avser studera sträcker sig över perioden 1615-1645. De är hämtade från domböckerna från Vendels socken. Av arbetsekonomiska skäl har använts en utgiven version från 1925 av Vendels dombok. Tre fall har valts ut genom att välja fall bestående av desto mer text för att ha desto mer att analysera. Fallen har också valts ut med hänsyn till att det skall vara kvinnor som berörs i vardera fall. Vendel socken utgör alltså studieobjektet för att besvara uppsatsens frågeställningar.

7 Taussi Sjöberg 1996, s. 175 8 Lindstedt Cronberg 1997, s. 27-30 9 Andersson 1998, s. 47

(6)

1.3 Metod och metodologisk diskussion

Undersökningen utgår ifrån ett hermeneutiskt synsätt och ägnar sig åt det som kallas mikrohistoria. Mer konkretiserat utgår analysen ifrån kvalitativ textanalys. Undersökningen utgår ifrån ett kvalitativt tillvägagångssätt för att genom textanalys nå djupare förståelse för dåtidens människor, dess samtid och kultur. Genom en kvalitativ läsning kan det omätbara i samhället nås, däribland förhållningssättet människor emellan.11

1.3.1 Hermeneutik

Hermeneutik fungerar som en slags modell där tolkning och förklaring spelar en central roll. Målet är att nå förståelse för det samhälle som studeras, för dess tankar och för det agerande som skedde.12 Således lämpar sig ett hermeneutiskt tillvägagångssätt då uppsatsen vill belysa mellanmänskliga relationer, människors kriminella beteende, deras agerande på tingen och dess påföljder. I initialskedet av en undersökning är det fördelaktigt att använda sig av hermeneutiken vid en sådan här typ av studie för att söka förståelse för rådande koncept och dess innebörd för människan. Det är eftersträvansvärt att nå vad historikern Miles Fairburn kallar ”tjock beskrivning”. Genom att använda sig av tjock beskrivning tillåts synliggörandet av den svunna tiden, dess kultur och förståelse för denne. För att kunna avkoda källmaterialet blir det essentiellt att tolka den svunna tidens verklighet, handlingar, föreställningar och regler. Först och främst krävs efterforskning för att lära sig och förstå koncepten och reglerna som spelade roll i sin tid: dess kulturella symboler, verbala som icke-verbala. Väl insatt i den svunna kulturen och dess symboliska system görs en redogörelse av samhället som syftar till att presentera handlingar, föreställningar, regler och andra koncept på ett sätt som hade varit begripligt för den dåtida människan, liksom för den nutida.13 På samma sätt har den här studien initialt fokuserat på gedigen efterforskning som varit relevant för ämnet.

Med aktsamhet studeras föreliggande ämne då en fallgrop kan vara att tillskriva personerna attribut och föreställningar som kanske enbart är förenliga med nutidens. För att i så stor grad som möjligt undvika sådana feltolkningar görs en gedigen inläsning av tidigare forskning för att närma sig människorna, deras kultur, värderingar och liv i syfte att få en ökad förståelse för samtiden.14

(7)

1.3.2 Mikrohistoria

Det finns flera motiveringar och förhållningssätt till mikrohistorisk framställning. Till att börja med kan det pekas på att undersökningar av den här karaktären kan bidra till värdefulla kunskaper om allmänna förhållanden, förutsatt att det enskilda studieobjektet sätts i förhållande till allmänna teorier och uppfattningar inom forskningsfältet. Allting behöver alltid förstås i ljuset av någonting mer, någonting annat. Det enskilda fallet kan alltså inte tala för sig själv och det är heller inte särskilt önskvärt eller möjligt. När mikrohistorikern låter det enskilda komma först handlar det inte om att förutsättningslöst undersöka det enskilda för att därefter dra generella slutsatser. Att låta det enskilda komma först är snarast en prioriteringsfråga, där det enskilda betraktas som det centrala, även om det enskilda alltid skall förstås till bakgrund av en större kontext. Det kan således betraktas som ett ansvarstagande som ligger hos historikern vad gäller att placera det enskilda i ett större sammanhang. Inte minst för att försöka återge en så riktig bild av den historiska kontexten som det går. Risken är annars att anakronismen blir ett faktum. Den historiska människan kan inte förstås mot bakgrund av nutidens människa. Slutligen finns det även ett pedagogiskt motiv att använda sig av mikrohistoria. Det kan vara ett redskap för att göra det komplexa mer konkret genom enskilda människoöden. Historien kommer således till liv på ett annat sätt genom konkretisering och engagemanget som följer därtill.15

En mikrohistorisk studie kan alltså generera ny kunskap och inte minst ny förståelse av någonting av mer allmän karaktär. Däremot väcks ur detta frågor gällande representativitet och generaliserbarhet. I ordet representativitet ligger att det enskilda underordnas det allmänna som det är tänkt att det skall kunna ge exempel på. Detta gör således att ett enskilt fall inte skulle kunna bidra till någonting självständigt nytt till vetenskapen eftersom det redan berättar något vi vet.16 Historikerna Karin Hassan Jansson och Jonas Lindström menar att: “Häri ligger mikrohistoriens verkliga potential och, menar vi, dess vetenskapliga legitimitet; inte att diskutera det enskilda i ljuset av det allmänna, utan i att tvärtom diskutera det allmänna i (det nya) ljuset av det enskilda.”17

Det är dessutom välkommet att pröva hur pass framgångsrikt tidigare forskning har beskrivit det allmänna samhället och hur pass framgångsrikt detta kan förklara studiens enskilda fall. Skulle det vara så att det enskilda inte stämmer med tidigare forskning så kan mikrohistoria ge nya förklaringar då det metodologiska perspektivet syftar till att förklara just det enskilda.

(8)

Det är därtill absurt att kräva att studien skall avgöra om det enskilda fallet och dess tillämpade förklaringar är generellt giltigt eller ej. Det är inte rimligt att ge ett absolut svar för hur det verkligen var. Frågor gällande representativitet eller generaliseringar bör därför inte ställas till den mikrohistoriska undersökningen själv. Då missförstås mikrohistoriens utgångspunkter och resultat. Det är frågor som framtida studier bör ställa, där mikrohistoriens resultat i fortsatta studier kan testas mot andra fall. Mikrohistoria utgår på ett medvetet sätt från tidigare forskning men har inte ambitionen att varken underblåsa eller falsifiera denna. Det skulle vara att underskatta möjligheten och potentialen i mikrohistoria att ge ett självständigt bidrag till forskningen. Genom att använda det enskilda kan vi istället förstå det stora sammanhanget med nya ögon.18 För att kunna genomföra en mikrohistorisk studie måste vissa förutsättningar vara uppfyllda. De beskrivs av historikern Annika Sandén med orden:

”För det första att man måste vilja förstå människor i det förflutna och ta dem på allvar. För det andra att det handlar om människor som, liksom vi själva, har fysiska och mentala behov. Man måste försöka att sätta sig in i annorlunda handlingsmönster och tankesätt – och tro att det är möjligt att förstå dem. […] Det handlar om att plocka isär, plocka ihop och spåra en logik som gör det främmande begripligt. Om det sedan överensstämmer exakt med det förflutna eller inte, det får man aldrig veta.19

1.3.3 Kvalitativ textanalys

Innehållet i domböckerna är det centrala i den här studien. För att utvinna detta innehåll har en kvalitativ textanalys gjorts. Språket och vad som uttrycks, eller också inte uttrycks, blir således väsentligt. Vad uttrycks och hur ska detta förstås? Textanalys utgår ifrån att texter är en produkt av sin samtid och således vittnar om denna och dess kultur. Det som upphovsmännen av domtexterna haft som syfte att förmedla är inte av primärt intresse, utan snarare annan invävd information som berättar någonting mer. Således krävs närläsning av materialet i en begränsad kvantitet. Vid sidan om detta är det tacksamt att med hjälp av sekundärlitteratur kontextualisera fynden i domböckerna, vilket också gjorts.20

18 Lindström & Hassan Jansson 2017, s. 364-367, 375-376 19 Sandén 2014, s. 15

(9)

1.3.4 Disposition

(10)

2. Teoretiska utgångspunkter

Förståelse för de brottsliga aktiviteterna berättar något om förhållandet mellan män och kvinnor. Således lämpar sig ett genusperspektiv för att söka förklaringar i den kulturella kontext som utspelade sig genom att jämföra studiens utfall med tidigare forskning. Det finns flera poänger med att analysera manligt och kvinnligt genom domböcker. Till att börja med är det en vedertagen truism att samhällen i regel strukturerats i alla tider utifrån könsföreställningar samt att dessa bestått och består av separata föreställningar kring olika egenskaper. Dessa egenskaper är varierande över tid och rum. Vidare kan det också argumenteras för att en genusanalys av dåtiden skapar en djupare förståelse för samtidens könsrelationer, men viktigare dock, så motiveras genusanalysen av den historiska realiteten. Samhället var de facto organiserat kring en okritiserad könsdikotomi. Även om män och kvinnor levde tillsammans fanns tydliga särskilda uppgifter betingade av kön. Inom varje enhet i samhället existerade den här uppdelningen och det vore en förlust att inte synliggöra könsskillnaderna som en viktig aspekt av samhället.21

Det biologiska könet har vissa egenskaper, men samhället är det som formar genus – det socialt och kulturellt konstruerade könet så att säga. Genus, i sin tur, formar samhället.22 Begreppet genus innebär det socialt skapade könet, skilt från det biologiska. Det skall dock observeras att kvinnan utgörs av fler egenskaper än enbart hennes könstillhörighet, såsom klass, etnicitet och ålder.23 Detta är dock inte variabler som uppsatsen har för avsikt att väva in i analysen. Genus kan betraktas som sociala och kulturella beteendemönster som råder i en given kontext. Genus är något som görs, bevaras och förändras. Det dynamiska samspelet av faktorer som påverkar genus utgörs av exempelvis ideologiska föreställningar, relationer, arbete med mera. Vad som utgörs genus i given tid och rum är en mångfacetterad process, till skillnad från begreppet kön som är statiskt biologiskt förankrat.24

Yvonne Hirdman är professor i kvinnohistoria och har behandlat genusfrågor ingående i flera verk och forskning. Genom att studera genus, kvinnligt och manligt, har Hirdman designat ett ramverk för att förstå genus. Hirdman har skapat en föreställning kring genus som både ett system och ett kontrakt. I genuskontraktet ryms och förklaras könsroller och idealbilder som fortlever generation efter generation. Hirdmans genusforskning bidrar till att förklara de manliga och kvinnliga aktiviteterna och dess utfall på tinget i en samhällskontext. Vi föds med

(11)

kön och ovanpå det så skapar vi det socialt konstruerade könet – genus.25 När Hirdman talar om genus förstås det som en gedigen process som skapar det maskulina och feminina i samhället. I den här processen betonas olikheter och hierarkiska föreställningar. Det är dynamisk process som bidrar till att forma föreställningar kring det maskulina och feminina och den här processen förstås vara tidsbunden.26 Genussystem är begreppet Hirdman använder vilket används som en beteckning på det nätverk av föreställningar, förväntningar och processer som interagerar och bildar ett slags mönster. Detta mönster bärs upp av två rådande principer eller logiker.27 Till att börja med bygger systemet på principen om dikotomi, vilket innebär att könen hålls isär som dikotoma poler. Olikheten betonas alltså. Dessutom bygger systemet även på principen om hierarki, vilket innebär att mannen är normgivande och överlägsen kvinnan. Dessa föreställningar om män och kvinnor menar Hirdman är djupt rotade, svårrubbliga föreställningar. De manliga och kvinnliga föreställningarna upprätthålls av samhället genom ett slags osynligt kontrakt bestående av män och kvinnors tilltänkta varande och samspel.28

Principen om isärhållande existerar överallt och strukturerar platser, sysslor och egenskaper hos könen. Uppdelningen mellan det manliga och kvinnliga blir meningsskapande eftersom människan tar sig fram i världen utifrån platser, sysslor och vem som gör vad; är en person kvinna så gör kvinnan sak x på plats x, medan mannen gör sak y på plats y. Varje samhälle har som ett osynligt kontrakt mellan könen. Genuskontrakten består av föreställningar kring hur män och kvinnor ska vara mot varandra, i arbetet, när det gäller kärlek, i samtal och utseendemässigt. Kontrakten skall förstås som de rådande föreställningarna medan systemet är processen som genom kontrakten bildar isärhållande och hierarkier.29

De här utgångspunkterna återkommer efter redogörelser av varje domboksfall för att bidra till förståelse och analys av fallen i sin rådande samhällskontext.

(12)

3. Tidigare forskning

3.1 Människan, lag och rätt under 1600-talet

Universitetslektorn och forskaren Christian Häthén har i Stat och straff: rättshistoriska

perspektiv behandlat hur lagen och straffrätten såg ut i Sverige förr. Den svenska straffrätten

hade i och med 1608 års Landslag en mosaisk prägel. Brottshandlingar ansågs i mångt och mycket som syndahandlingar under den här tiden.30 Historikerna Thomas Lindkvist och Maria Sjöberg har också behandlat lag och rättskipning i Det svenska samhället 800-1720: klerkernas

och adelns tid. Under 1600-talets gång blev den lokala rättskipningen i högre utsträckning

kontrollerad på central nivå, men lagarna och rättsuppfattningen byggde fortfarande på den gammaltestamentliga synen genom Mose lag. Att begå brott var inte enbart ett brott mot mänskliga lagar utan även mot Gud, vilket var förenligt med den tidens föreställningar om Gud och det kristna kärleksbudskapet. Gränsen mellan den kyrkliga och värdsliga jurisdiktionen var alltså diffus. Det var inte ovanligt att domsluten kunde hänvisa till något av de tio buden, inte sällan gällde det mål som berörde utomäktenskaplig intimitet. Den religiöst präglade kulturen satte ramverket för människors tänkande och agerande. 31

Historikern Thomas Lindkvist har ägnat en del av boken Metodövningar i historia: historiskt

teori, metod och källkritik åt att grundläggande redogöra för tinget och hur den lokala rättvisan

fungerade. Tinget fungerade som en arena för konfliktlösning av olika slag. Särskilda områden utgjorde ett tingslag, vilket kom att motsvara det som benämns som härad. Lagmannen höll där ting några gånger årligen. Det fördes protokoll i domstolen och domaren som ledde tinget hade dessutom tolv personer till hjälp, vilka utgjorde en nämnd. Nämnden valdes i vederbörande ort och hade som syfte att bistå domaren i sitt arbete. Det var vanligt att nämnden fastställde skuldfråga, eftersom denne hade god insikt och förståelse för lokaliteten. Domaren å andra sidan fastställde lagrum och straff. Den som stod anklagad var beroende av sitt anseende både vad gällde skuldfrågan och bevisföringen. Här spelade de så kallade edgärdsmännen en väsentlig roll, då dessa kunde kallas för att vittna om den anklagades karaktär. Tolv stycken efterfrågades och för den med dåligt anseende var det inte alltid lätt att finna tolv personer, vilket sågs som bekräftelse av skulden. Under 1600-talet skedde flera förändringar inom det juridiska området; domarnas juridiska utbildning ökade och det lades större vikt vid formella kompetenser för domsluten. Svea Hovrätt inrättades 1614 och fungerade jämte kungen som en

30 Häthén 2004, s. 105

(13)

överinstans för lokala domstolar. Det skedde en formalisering samt en centralisering av rättsutövningen. 32

Historikern Jan Sundin gör en omfattande redogörelse för rättssamhället i För Gud,

staten och folket: brott och rättskipning i Sverige 1600-1840. Sundin behandlar hur

rättskipningen såg ut, vilka brott människor begick och även de levnadsvillkor som rådde. Sundin visar också att centralmakten kom att använda rättsväsendet och lagen för att utöva kontroll över lokalsamhället. Sundin undersöker hur den lokala rättvisan fungerade i Linköpings stad och Gullbergs härad från 1600-talet till 1800-talet. De konflikter som uppstod i lokalsamhället skulle resultera i så lite spänningar människor emellan efter att rättsprocessen var avslutad.33 Före de många förändringarna som skedde inom det juridiska området, fanns ett betydande intresse hos de lokala aktörerna att rättsprocessen resulterade i lösningar. Detta eftersom vederbörande även efter tingets beslut skulle samexistera och leva vidare i lokalsamhället. Det var alltså högst väsentligt att konflikter löstes och därför skipades rättvisa i regel genom att kompensera brottsoffret. Eftersom det inte fanns något direkt polisväsende var det privatpersoner som drog fall inför rätta, vilket medförde att lokala intressen bestämde vad som hamnade på dagordningen i tinget.34

Förlikning var en metod som främjade smidiga konfliktlösningar och som samtidigt inte drabbade någons anseende. Dessutom tenderade böter att vara det vanligaste straffet för brott under 1600-talet. Boten delades på tre. Den gick till målsägaren, kronan och domstolen. Det var inte alls lika vanligt förekommande med fängelse eller förvisning och detta drabbade oftare obesuttna grupper. Hur straffen såg ut berodde i hög grad på vem det gällde, men såklart också vad företeelsen gällde. I regel var böter det straff som utdelades, men det förekom hårdare straff vid mycket grovt omotiverat våld och vid brott mot överheten. Arbetet vid tinget präglades av allmogen och deras behov och agerande. Ägandet var centralt på 1600-talet och var ofta utgångspunkt för dispyter, slagsmål och tvister, som tinget kom att hantera. Men domstolarna syftade även till att skydda det mer immateriella, hedern, då den var en viktig tillgång i lokalsamhället och för människors villkor.35

Historikern Gudrun Andersson har i sin avhandling Tingets kvinnor och män – Genus som

norm och strategi under 1600- och 1700-tal behandlat innebörden av att vara man respektive

kvinna samt föreställningar om manligt och kvinnligt. Andersson försöker avtäcka det

32 Lindkvist 1996, s. 46-48 33 Sundin 1992, s. 77-82 34 Lindkvist 1996, s. 48

(14)

dåvarande samhällets genuskonstruktioner genom att studera den rättsliga praxisen då den ansågs ha en central roll för att bevara den sociala ordningen. Hon delar in tingets verksamhet i olika sfärer; den sociala, den ekonomiska och den politiska. Därtill undersöker hon hur dessa sfärer består av genuskonstruktioner och makt samt hur detta varierar inom sfärerna. Anderssons avhandling riktar sitt fokus mot det tidigmoderna samhällets genuskonstruktioner genom att ta fasta på normsystem och praxis. Hon menar att normer såväl som praxis spelar en betydande roll för att upprätthålla den sociala ordningen. Kön var en faktor som påverkade människors möjligheter och begränsningar till handlande på tingen. Kvinnors aktionsmönster var dessutom bundet till civilstatus.36

Historikern Marja Taussi Sjöberg har i Rätten och kvinnorna: från släktmakt till statsmakt i

Sverige på 1500- och 1600-talet behandlat den kvinnliga rättsliga ställningen i Sverige under

tidigmodern tid. Även fast lagen föreskrev tydligt att ogifta kvinnor inte fick lov att föra sin egen talan i rätten före 1697 så förekom detta under hela 1600-talet. Lagen föreskrev dock att gifta kvinnor kunde tala i rätten som ersättare av sin man, om denne tillät. Änkor hade därtill nästan samma möjligheter som mannen och var i princip myndig. Trots lagen framträdde alla typer av kvinnor i rätten både som kärande, svarande, vittnen och värningsmän (edgärdsmän). Antalet kvinnor i rätten var dock inte alls lika många som männen.37 Kvinnorna spelade en underordnad roll i rättsliga sammanhang, men under 1600-talet blev det allt vanligare att kvinnor agerade självständigt på tingen som svarande och vittnen.38

3.2 Kvinnor och mäns villkor

Historikern Maria Sjöberg har djupare analyserat kvinnors handlingsutrymme i artikeln

Kvinnans sociala underordning – en problematisk historia: om makt, arv och giftermål i det äldre samhället. Människor på 1600-talet hade begränsat handlingsutrymme, då de flesta var

beroende av någon, någon att underordna sig. Att kvinnan var underordnad mannen visar lagstiftningen. Enligt lagen var kvinnan underställd mannen, medan hon i praktiken kunde arbeta och leva under acceptabla förhållanden. Sjöberg poängterar att underordning inte motsvarar förtryck och lidande. Innebörden av underordnad förklaras som att kvinnan hade reducerad möjlighet till maktutövning och verksamhetsområde i förhållande till mannen. Den man som stod kvinnan närmast var den som satte ramverket för hennes rättigheter.

36 Andersson 1998, s. 13-16, 40, 87, 123 37 Taussi Sjöberg 1996, s. 100

(15)

Undantagsvis hade änkor nästintill likställda rättigheter som männen oavsett om hon var mycket förmögen eller enbart bondhustru. För änkorna kan det beskrivas som en slags förskjutning av genus, då dessa i rättsligt mening i princip bytte kön och blev en fullvärdig man.39

Kvinnan var på den här tiden omyndig, bortsett från om hon var änka. Den ogifta kvinnan lydde under sin far, medan den gifta lydde under sin make. Änkorna hade däremot en annan juridisk ställning än övriga gifta och ogifta kvinnor. Änkorna hade i princip samma rättigheter som män. Änkorna kunde förvalta egendom samt förestå hushåll. Det tedde sig logiskt att kvinnans status berodde på civilstånd, då samhället förordade att kvinnans status berodde på mannens.40 Det var vanligare att kvinnor befann sig på tinget som kärande, snarare än som svarande. Målen som de tenderade att agera inom rörde sällan fast egendom, men däremot arv, skulder och lös egendom. Detta hängde samman med hur kvinnors förhållande till jorden såg ut, och den var svag. Kvinnliga aktörer på tinget utgjorde en minoritet förutom när det gällde sexuella avvikelser.41

Kvinnans förhållande till jorden var av central betydelse för hennes tillvaro, då den låg till grund för försörjningen. Generellt sett hade kvinnor äganderätt och kunde ta del av sin familjs förmögenhet. Detta kunde ske genom arv eller hemgift. Kvinnors position gällande arvet var dock sämre. Jorden var den tidens basresurs och i 1600-talets samhälle var det exklusivt ett manligt kapital. Arvssystemet underhöll den här organisationen då egendom fördes från män till män, med kvinnan som mellanstation (det tenderade att överföras via kvinnan från hennes far och vidare till hennes make). Arvsrätten och äganderätten gynnade inte kvinnor. När ärenden på tinget handlat om jord eller arv på tingen är det av kvinnorna änkorna som varit aktiva som både kärande och svarande. Det var ovanligt att ogifta och gifta kvinnor själva agerade på tinget i civila mål. Kvinnor som begick brott kunde ställas till svars och dömas, men böter betalades av kvinnans målsman. Kvinnor kunde agera som målsägare och utkräva straff när någon begått brott gentemot henne. Kvinnan blev inte ekonomiskt ersatt vid brott utan istället riktade sig ersättningen till manliga aktörer runt henne. Dock har lagen visat sig vara en sak och praxisen en annan. Diskrepansen däremellan pekar på en större handlingsfrihet bland kvinnor än lagen vittnar om.42 Trots att arv inte kommit att stå i fokus i den här uppsatsen visar arvs- och äganderätten ibland en större handlingsfrihet och, på ett i vissa sammanhang, mer komplicerat förhållande mellan män – kvinnor.

39 Sjöberg 2008, s. 165-168 40 Lindkvist & Sjöberg 2014, s. 329 41 Sundin 1992, s. 105, 162

(16)

Historikern Kekke Stadin har i sin bok Stånd och genus i stormaktstidens Sverige behandlat manliga och kvinnliga könsroller, dess utformning och uppfattning. Med genus i fokus har hon sedan utgått ifrån samhällets två grundpelare, hushållet och ståndet. Stadin har skildrat de manliga och kvinnliga idealbilderna i 1600-talets samhälle. Bland annat talas det om dygden som ett nyckelord för den här tiden. Detta tankesätt skapade mening åt vad som var manligt och kvinnligt. Dygden kopplas inte sällan ihop med sexualiteten, i synnerhet kvinnans. Utöver det så kan det dygdiga vara förankrat i förnuftet och sinnelaget. Såväl dygd förknippat med sexualitet som med förnuft var levande föreställningar under 1600-talet. Rent konkret fanns det dygder som talade till både män och kvinnor, såsom de kristna förankrade dygderna: gudsfruktan, givmildhet, flitighet och äktenskapskärlek. Uppfattningen av manligt och kvinnligt är en levande konstruktion beroende av tid och rum, vilken behöver motiveras med hjälp av en ideologi och för stormaktstidens Sverige skedde detta genom religionen som modell för samhällsordningen. Att män var överordnade kvinnor tolkades som Guds vilja och skulle därför inte ifrågasättas, än mindre vara föremål för förändring. Att bryta mot Gud och hans heliga ordning var otänkbart. Kvinnor skulle vara underordnade sina män och leva i harmoni och sämja inom äktenskapet. Gudsfruktan var det högsta av ideal, och var gemensam för båda könen. Från gudsfruktan härrör allt gott och samhället som sådant vilade på det här idealet.43

Historikern Annika Sandén behandlar flera brottsfall utifrån rättsprotokoll i Missdådare:

brott och människoöden i Sverige omkring 1600. Här analyserar hon vanliga människors liv,

öden och värderingar i lokalsamhället för att söka svar på hur det var att leva under den här tiden, hur konflikter uppstod, hur brott begicks och hur den lokala rättvisan behandlade det här. Hon ställer sig frågor som ämnar besvara hur dåtiden såg på brott och straff, på heder samt skam och gemenskap. Könen då sågs som både vitt skilda men också i en ömsesidig beroendesituation. Tanken på män och kvinnor, dess kroppar och egenskaper som olika var förenat med att också de uppgifter som män och kvinnor ägnade sig åt var olika. Det manliga och kvinnliga var kopplat till arbetet och att utföra ett gott arbete befäste heder. På mannens arena fanns diverse utomhusarbete, medan kvinnans arena till största del bestod av inomhusarbete. För männen gällde det att göra ett gott arbete, vara hygglig och sann för att upprätthålla sin heder. För kvinnorna var det ständigt och väl utfört husmorsarbetet som genererade en god och ärbar idealbild. Andra kvinnliga dygder var gudsfruktan, fromhet och att tjäna sin make och på intet vis bekymra honom. Tålamod var dessutom en väl ansedd egenskap under tidigmodern tid. Lydnad och underkastelse var essentiella i den hierarkiska

(17)

ordningen, och för det här krävdes just tålamod, att uthärda svårigheter och prövningar. Arbetsuppgifterna människor utförde var förknippat med heder och ära i lokalsamhället. De uppgifter som ingick i den roll människan hade skulle göras väl. Det gällde att erhålla kunskap om rollerna och dess implikationer, då människor genom det kunde använda argument om bristande dygdighet som ett vapen och medel vid svåra situationer.44

Hur förhållandet mellan könen såg ut under 1600-talet berodde på mer än en hierarkisk ideologi. Historikern Eva Österberg har fokuserat på kvinnors liv, möjligheter och begränsningar i Jämmerdal och fröjdesal: kvinnor i stormaktstidens Sverige. Här visar Österberg hur även andra krafter satte upp ramverket för kontraktet mellan könen. Villkoren för män och kvinnor och förhållandet mellan könen skapades i spännvidden mellan föreställningen och resonemangen kring Gud och äktenskapet, äran och dygden samt familjen och hushållsordningen.45

3.3 Heder, ära och hushåll

Både hedern och hushållet är centrala aspekter som berörs i rätten. Hedern var en viktig aspekt av samhället, och likaså hushållet som en fundamental grund för samhällets organisation. Heder och ära betraktades som avgörande när omgivningen skapade sig en uppfattning om en person, vilket påverkade dennes anseende och ställning i samhället. Eftersom det personliga anseendet var betydande för den rättsliga processen och utfallet, var hedern en viktig ingrediens. Hedern var en organiserande kraft i det lokala samhället.46

Den som var arbetsam, trovärdig och hygglig hade äran i behåll även om ärans innebörd kunde skifta beroende på kön eller social ställning. Äran var en betydelsefull stämpel och en viktig aspekt av identiteten. Däremot var äran inte statisk utan kunde fråntas människor, på tinget exempelvis. Om en person fick sin heder fråntagen eller hotad var det kritiskt då det här var bland det värsta som kunde hända.47

Ett verbalt angrepp behövde vara direkt kopplat till personen i fråga om det skulle upplevas som kränkande. Angreppet skulle ifrågasätta personen för att det skulle vara tal om kränkning. Tidsenliga begrepp för kränkning såg något annorlunda ut för män än för kvinnor. För män kunde ord som tjuv eller mördare vara kränkande av hedern. För kvinnor kunde samma

(18)

ord vara kränkande, men också ord som hora och trollpacka. Såväl män som kvinnor använde sig av verbala angrepp och vid ett angrepp var det ytterst viktigt att försvara sig. Ett aktivt försvar av heder var tvunget för att bibehålla sin ställning i lokalsamhället.48 Försvaret av hedern och äran var viktigt och stundom var våld en del av det här försvaret mot kränkningar som genast måste besvaras. På så sätt vaktade människor sin position genom att direkt markera. Såväl kvinnor som män försvarade sin ära. I kvinnors fall förekommer hårdrag, blånader och blodviten ständigt i protokollen.49

Ett ärans samhälle gestaltar sig under 1600-talet. Skällsord som gjorde angrepp på äran och anklagade en person skulle bevisas, och lyckades inte det fick anklagaren böta. Här spelade sociala relationer stor roll, då dessa kunde intyga huruvida mannen eller kvinnan ifråga som blivit hotad var en ärbar människa eller ej. I den kvinnliga äran ingick bedömning av hennes sedlighet men också av hennes tillhörighet i ett hushåll.50 Om svarande i ett fall hade ett gott rykte kunde det vara en stor fördel för domens utfall. Hedern fungerade som ett slags kapital som hade reell effekt gällande målets utgång.51

(19)

3.4 Äktenskapet och dess funktioner

Den formella underordningen genererar frågor kring hur den uttrycktes och verkade. Arv och giftermål anses ha varit viktiga faktorer. Äktenskapet och arvet spelade en central roll i 1600-talets Sverige vad gäller kvinnans roll och möjligheter till egendom. Vid äktenskap övergick målsmanskapet från fadern till den blivande maken.54 Människorna såg på äktenskapet som en slags trygghet som innebar försörjning och överlevnad. Det fanns olika skäl att gifta sig. En del var förälskade, andra var förutbestämda att leva ihop av familjers vilja och andra ansåg sig tvungna på grund av plötsliga graviditeter. Oavsett så innebar äktenskap möjligheten att etablera en egen gård, vilket innebar försörjningsmöjligheter. Utan att vara hushållsmedlem var det alltså svårt att klara sig. Betydelsen av äktenskapet kan inte nog understrykas. Genom äktenskapet skapades familjer, släktrelationer bildades, överföring av egendom ägde rum och produktion av tjänster och varor skedde.55 Historikerna Thomas Lindkvist och Maria Sjöberg uttrycker det träffande som att: “Det äkta paret var hushållets nav”.56 Majoriteten av svenskarna levde på landsbygden vid den här tiden. Innan giftermål var aktuellt arbetade människor inte sällan som piga eller dräng, vilket kunde betraktas som en tid att lära. Att vara tjänstefolk var sällan någonting människor var på livstid utan snarare under en begränsad, men självklar, del av livet57 Äktenskapet betraktades således som den högsta livsformen. Reformationen medförde en starkare koppling mellan sexualitet och äktenskap. Sexualiteten bejakades och uppmanades, men inom äktenskapliga ramar så som Gud menat, annars var det tal om brottslig aktivitet.58

3.5 Brottslighet

Sociala relationer formar och färgar dels hur brottslighet definieras, dels de föreställningar kring av brottslighet som finns. Historikerna Lennart Johansson, Roddy Nilsson och Håkan Nordmark menar att: ” I äldre tider handlade dessa framför allt om status, hierarki, släktskap och en rad informella beroendeförhållanden”. Det här är en del av det som Johansson, Nilsson och Nordmark tar upp i Småländska brott: brott och straff i Småland under 500 år där de studerat hur brottslighet och bestraffning sett ut i Småland på lång sikt och vad som format

54 Sjöberg 2008, s. 170-174

(20)

utvecklingen.59 Även kvinnor förtalade och slogs, vilket framkommer i flera domböcker från förr. Enligt den tidens kvinnosyn skulle dock en hedersam kvinna vara tyst, tålig och underordnad mannen.60 Män och kvinnor begick brott, men inte nödvändigtvis samma typer av brott, och fler män än kvinnor agerade på tingen. Brottmål var en liten del av det som avhandlades på tingen.61

3.5.1 Sedlighetsbrott

Det typiska kvinnliga brottet beskrivs som lägersmål, det vill säga sexuellt umgänge utanför äktenskapet.62 Historikerna Eva Bergenlöv, Marie Lindstedt Cronberg och Eva Österberg har fokuserat på olika typer av sexualbrott och barnamord över tid i boken Offer för brott: våldtäkt,

incest och barnamord i Sveries historia från reformationen till nutid. Där analyseras just dessa

brott ingående och kvinnan som både brottsling och oskyldig är centralt i analysen över tid. Samhällssynen på brott och brottsoffer lyfts fram tillsammans med resonemang kring människors livsvillkor. Sexualbrott var under 1600-talet mycket allvarligt och reglerades tämligen detaljerat, där flera brottstyper ledde till döden. Det finns en rad kategorier under sedlighetsbrotten där några är: mökränkning, lönskaläge, enkelt hor, dubbelt hor och våldtäkt. De sexuella normerna och föreställningar vilade under 1600-talet på en biblisk sexualmoral. Det enda tillåtna sexuella umgänget var, så som den mosaiska lagen också menade, den mellan två gifta människor. Allt annat sexuellt umgänge var kriminellt.63

Mökränkning var en typ av brott där en man legat med en ogift kvinna. Eftersom äktenskapet var det enda accepterade förhållandet som kunde rymma sexuella relationer, var den ogifta kvinnans ära i och med mökränkning äventyrad. Efter utomäktenskapligt sexuellt umgänge var det svårt för familjen att få kvinnan gift. Vid mökränkningsbrott fick mannen böta till kvinnans far som kompensation och upprättelse.64 Mökränkning gav till en början enbart påföljder för mannen, medan rubriceringen av samlag mellan ogifta successivt kom att kallas lönskaläge och i och med den här rubriceringen kom både mannen och kvinnan att bestraffas. Således blev kvinnorna juridiskt ansvariga för företeelsen liksom mannen.65

59 Johansson, Nilsson & Nordmark 2010, s. 45 60 Sandén 2014, s. 20-21

61 Lindkvist 1996, s. 45-49 62 Taussi Sjöberg 1996, s. 123

63 Bergenlöv, Lindstedt Cronberg & Österberg 2002, s. 59 64 Sandén 2014, s. 88

(21)

Sexuella relationer utanför äktenskapet var en allvarlig företeelse och benämndes som hor när en eller båda var gifta med andra personer. Man såg strängt på hor då det vanhelgade äktenskapet, men också samhällsordningen. Det äktenskapliga hushållet var fundamentalt i samhällsordningen.66 Var båda parter gifta benämndes brottet som dubbelt hor och annars som enkelt hor.67 Lönskaläge dömdes till böter medan horsbrotten enligt lag skulle dömas till döden, som emellertid ofta omvandlades till böter. Otrohet var således en mycket riskabel företeelse då det kunde kosta livet om inte det dömdes till att omvandlas höga bötessummor. 68 Horsbrott var en oerhört allvarlig företeelse som, oavsett kön, betraktades hårt.69

Å andra sidan var allt sexuellt umgänge inte frivilligt. Det manliga våldet som involverade kvinnor innebar ofta att hon var offer och det här var signifikant vad gäller våldtäktsmål. Bevisläget för våldtäkt var svårt, om det inte var så att gärningsmannen var tagen på bar gärning av vittnen. Lagen pålyste bevis som blodvite, blånader, sönderrivna kläder och rop på hjälp. Det var essentiellt att kvinnan skulle ropa och protestera högljutt. Dessutom skulle anmälan göras fortast möjligt enligt lagen. Om det fanns bevisning som räckte så gjorde gärningsmannen skyldig till att ha brutit edsöret och bestraffades i regel genom att förlora all sin egendom, höga böter, kroppsstraff eller förvisning. Det var inte ovanligt att bevisningen var för svag och att våldtäktsmannen därmed gick fri, varpå kvinnan istället dömdes till lönskaläge eller hor.70 Lagstiftningen kring våldtäkt yrkade på att männen runt det kvinnliga brottsoffret skulle kompenseras.71 Historikern Karin Hassan Jansson har i sin avhandling Kvinnofrid – synen på

våldtäkt och konstruktionen av kön i Sverige 1600-1800 studerat våldtäkt och

könskonstruktioner. Redan i begreppet våldtäkt gjordes en distinktion mellan könen då lagen menade att män våldtog kvinnor, inte tvärtom. Den här könsfördelningen av brottet gjorde mannen till aktiv medan kvinnan var passiv.72 Våldtäkt konstruerades genom att könen isärhölls. Endast kvinnor tenderade att våldtas, inte män. Våldtäkt konstruerades även genom könens olika positioner i samhället där civilståndet var en viktig aspekt. Skillnaden mellan gift och ogift kvinna är särskilt intressant då den gifta våldtagna kvinnan spelade på föreställningar kring ärbar hustru och tillhörande sin make. Det var snarare den gifta kvinnan, någons hustru som således våldtogs, än den faktiska individen.73

66 Andersson 1998, s. 184; Sandén 66 67 Sundin 1992, s. 127

68 Johansson, Nilsson & Nordmark 2010, s. 30, 98 69 Sjöberg 2008, s. 170-174

70 Lindstedt Cronberg 1997, s. 124-126; Hassan Jansson 2002, s. 162-165

71 Häthen & Nilsén 2008, s. 46; Bergenlöv, Lindstedt Cronberg & Öserberg 2002, s. 194 72 Hassan Jansson 2002, s. 19-21

(22)

Att utgå ifrån att kvinnor alltid blev lurade till sexuellt umgänge är tämligen reduktionistiskt och skevt. Ibland var kanske så fallet, men det fanns andra omständigheter som också spelade roll. Inte orimligt skulle det vara att kvinnor själva ibland tog initiativet och att de hade skäl att göra detta som låg bortom den enkla lusten. Lindstedt Cronberg visar hur kvinnors väg till äktenskap ibland varit beroende av att de själv tog kontakt med potentiella friare och en strategi kunde då vara att locka med sin egen kropp. Äktenskapet var, som tidigare nämnts, högst essentiellt för människors välstånd. En fattig omyndig kvinna hade bara äktenskapet som livlina för att skapa sig ett bra liv. På så sätt var sexuallagstiftningen gynnsam för kvinnor, eftersom mannen straffades hårt, vilket kunde skapa motiv hos mannen att istället fria om kvinnan dessutom blev gravid. Äktenskapet var säkerligen ett eftersträvansvärt mål i tiden och avsikten med en sexuell relation kunde vara just att förverkliga drömmen om ett äktenskap. Även om mycket stod på spel, inte minst äran, i och med inledandet av en sexuell relation så var kanske insatsen värt det för att i ett senare skede bli gift.74

På grund av lagens hårda syn på utomäktenskaplig sexuellt umgänge var det en stor risk för en kvinna att ha samlag med män utanför äktenskapet.75 Ledde sexuellt umgänge vidare till graviditet och födsel av ett barn hade barnet ingen arvsrätt.76 Då en ogift kvinna blev med barn var hon tvungen att tillkännage fadern eftersom olagliga sexuella relationer inte var tillåtna och skulle bestraffas. Gick däremot fadern med på giftermål mildrades straffet och barnet blev också legitimt.77

3.5.2 Barnamord och barnakvävning

Det kunde också vara så att en i lönndom gravid kvinnan födde sitt barn och därefter begick barnamord, vilket var ett typiskt kvinnligt brott. Det här var ett mycket allvarligt och grovt brott med stränga straff, med lite utrymme för sympati för kvinnans svåra situation. Barnamord var den vanligaste anledningen till att kvinnor avrättades.78 Historikern Gudrun Andersson har studerat jämförelser mellan barnamord och barnakvävning. I hennes studie framkommer en skillnad vad gäller bemötandet av kvinnorna i rätten. Om det var tal om en barnamörderska fick hon utstå hårdare bemötande än barnakväverskan. Även de fall där det verkar som att en ogift

74 Lindstedt Cronberg 1997, s. 184-187, 205-206 75 Sandén 2014, s. 99-103

76 Sjöberg 2008, s. 170-174 77 Sandén 2014, s. 99-103

(23)

kvinna råkat kväva sitt barn i sömnen har hon anklagats för barnamord. De gifta kvinnorna å andra sidan var sällan anklagade för just barnamord.79

Särskilt lägersmål utreddes noggrant. Taussi Sjöberg menar att: ”kvinnan kom att få betala priset för skamstämplingen”. Det här ledde till att många ogifta kvinnor kom att dölja sin graviditet, föda i hemlighet samt döda barnet. För barnamord straffades till döden enligt lag.80 I Lindstedt Cronbergs studie visade det sig att männen kom att betala högre böter medan kvinnorna kom att drabbas hårdare socialt, genom den skamfläck på hedern som kom med sedlighetsbrott och oönskade graviditeter. I domböckerna kallas kvinnan för kvinnofolk, konan eller löskvinnfolk, vilket speglar det skadade hedern som kvinnan upplevde. Kvinnor degraderades desto mer än män, då kvinnor tenderade att på grund av lägersmålet gå från ärbar piga till kvinnfolk. Däremot har männen, trots böterna, fortsatt vara densamme man som tidigare. Att kvinnor således var villiga att föra ärekränkningsprocesser när det gällde äran i förhållande till sexuell aktivitet är inte så konstigt.81

Under 1600-talet var Sverige ett av de länder i Europa som var mest teokratiska gällande just sexualbrott. Brott och synd var sammanflätade och skillnaden var tämligen diffus.82 Historikern Marja Taussi Sjöberg har visat att familjen inte var isolerad och att något privatliv inte fanns. Istället var relationerna i hushållet sammanvävda med andra hushåll. Allmogen var ålagd att kontrollera sin omgivning och den här plikten togs på allvar och samexisterade med skvallret. På 1600-talet fanns en offentlighet som var önskvärd, då saker och ting skulle ske öppet. Hemligheter och smygande var avvikande beteende som kunde leda till förtal och i sin tur rättsliga åtgärder. Även om ingen kärande fanns skriven, så var det inte sällan så att misstankar om exempelvis barnamord kom till prästen eller länsmannens kännedom via skvallret. Allmogens uppgift var att kontrollera sina grannar och vid oacceptabelt beteende, som sedlighetsbrott, rapportera det vidare. Det hängde samman med skvaller och ryktesspridning och togs på stort allvar.83

79 Andersson 1998, s. 141-149 80 Taussi Sjöberg 1996, s. 154

81 Lindstedt Cronberg 1997, s. 100-101, 237-238 82 Sundin 1992, s. 135

(24)

3.5.3 Ärekränkning

Inte bara faktiska handlingar som sedlighetsbrott fick konsekvenser, utan ordets kraft kunde också leda till förödande resultat. Att beskyllas för att vara hora var en kränkning av rang. När och om en kvinna blev kallad hora ansågs det vara det absolut värsta skällsord som kunde yttras mot en kvinna. Vidare kunde beskyllningar om att vara exempelvis hora eller tjuv göra orden till sanning. Vid sådana anklagelser krävdes motstånd. Ordens laddning krävde att frågan skulle utredas. Eftersom kränkningens allvar var ett faktum kunde även den som gjort anklagelsen bli dömd för sådant allvarsamt skvaller.84 Skvaller var inte bara allvarligt utan hade också en central funktion för att hålla uppsikt på varandra och i den här bevakningen vara medveten om att det hela tiden fanns ögon som såg och som hade skyldighet att rapportera överträdelser och avvikande oacceptabelt beteende. På så sätt utövades kontroll i samhället och gemensamma normer vidmakthölls.85

3.5.4 Våld

De våldsbrott som utspelade sig under 1600-talet tycks många gånger ha uppstått oplanerade eller som av en slump. Någon diskussion tar vid som mynnar ut i hetsigare beteende och agget blir till slag. Då prestigen var viktig var förolämpningar eller skvaller föremål för kamp.86 Det fysiska våldet har i tidigare forskning pekat på manlig dominans. Våldet var främst förknippat med män. Män slog oftast män, men när kvinnor förekom i fall gällande våld var de oftare offer än förövare. Det kvinnliga våldet hade en något annan karaktär då det generellt sett rörde sig om munslag och knuffar, eller gräl och dylikt med lite våldsinslag, kvinnor emellan.87

Som synes finns en hel del forskning gjord i ämnet sedan tidigare av flera forskare och historiker. En gedigen inläsning av tidigare forskning har varit grundläggande för att kunna arbeta hermeneutiskt och skapa förståelse för en svunnen tid och dess kultur.88 Genom att besitta kunskaper om 1600-talets lag och rätt, män och kvinnors villkor, heder, ära, hushåll, äktenskapet och olika typer av brottslighet är det möjligt att närma sig domboksfall från Vendel socken för att mikrohistoriskt studera det här och söka förståelse för de berättelser som yttrar sig där och vittnar om hur könsrelationer, liv och vardag kunde se ut i 1600-talets lokalsamhälle. Det har dock inte framkommit någonting om just Vendel socken i det material som presenterats

84 Sandén 2014, s. 89, 194

85 Taussi Sjöberg 1996, s. 132-133 86 Sundin 1992, s. 109

(25)
(26)

4. Resultat: människorna på tinget i Vendel socken under 1600-talet

I kommande avsnitt analyseras tre stycken fall från domboken i Vendel socken 1615-1645. Varje fall inleds med en presentation och ett referat av domstolsprotokollet, följt av analys kopplat till teoretiska utgångspunkter och tidigare forskning. I fotnoterna nedan avses enskilda sidor alltid komna från domboken om inget annat anges. I de tre fallen möter läsaren pigan Elisabet, som dömdes för barnamord; Karin, som dömde för dråp med vilja på mannen Matz som hon haft en sexuell relation med; samt dottern Annika, som säger sig ha blivit utsatt för våldtäkt av den ryske tjänaren Alexi. Alla personerna levde och verkade under 1600-talet och med ödmjukhet och respekt skall nu deras historier få se dagens ljus. Även om vi bara får följa människorna en kort stund vid tinget så kan deras berättelser säga en hel del om 1600-talets samhälle och genuskonstruktioner.

4.1 Pigan och barnet i skogen

Den anklagade konan Elisabet, Per Abrahamssons dotter, stod i januari 1639 i rätten anklagad för barnamord. Elisabet skall enligt domtexten ha haft sexuellt umgänge med en ung dräng vid namn Pedher. Elisabet presenteras i domboken med ordet ”kona”.89 Kona betyder kvinna bland annat och användes ofta i negativ klang under 1600-talet, vilket visar på vilken slags etikett hon fick.90 Både Elisabet och Pedher ska ha arbetat hos Per Olofsson när samlaget skedde och resulterade i en graviditet.91

Elisabet bar på barnet i magen och när det blev dags att föda gav sig Elisabet ut ensam i skogen. Där ute i skogen låg hon själv, och födde barnet. När barnet fått se dagens ljus lämnade hon kvar det, täckt med mossa, för att sedan återvända utan barnet hemåt. 92 När Elisabet återvänt från sin förlossning i skogen undrade hennes matmoder över var barnet var. Elisabet visade då vart hon lämnat barnet för en torparhustru vid namn Anna och matmodern. Väl framme vid platsen i skogen, där Elisabet bara några timmar tidigare fött och lämnat sitt nyfödda barn, fick Anna och matmodern med egna ögon se barnet livlöst. Kvinnorna hade gått fram till barnet för att känna på det och uppgav för rätten att värmen från barnkroppen fortfarande var märkbar när de kände på barnet.93

89 s. 143-144

90 Lindstedt Cronberg 1997, s. 100-101 91 s. 143-144

(27)

Elisabet tillfrågades i rättssalen om denna utsaga som Anna och matmodern precis uppgett stämde, varpå hon inte nekade. Till en början nekade dock Elisabet till att barnet skulle ha varit vid liv vid födseln, men ändrade sedan sin utsaga och bekände att hennes barn var vid liv när hon födde det och lämnade det i skogen. 94 Elisabet tillfrågades även om barnets far tillsammans med henne hade tänkt ut och planerat gärningen: att låta barnet dö i skogen efter födseln. Elisabet nekade till det, vilket i sin tur resulterade i att barnets far blev fri från några misstankar eller anklagelser. Elisabet bekände alltså att barnet varit levande, att hon gick till skogs för att föda och lämnade barnet där i smyg. Det beslutades att Elisabet således gjort sig skyldig till barnamord enligt första och andra kapitlet i Högmålsbalken och därför skulle möta sitt straff; att brännas till döden. Fallet beslutades dock att behandlas av kungliga hovrätten för vidare domslut. Elisabet dömdes som barnamörderska och straffet verkställdes enligt lag hösten 163995

Eftersom Elisabet och Pedher arbetade tillsammans kände de förmodligen varandra ganska väl. Det framgår dock inte om Elisabet och Pedher hade ett förhållande, om de brukade ha sexuellt umgänge, eller om det var en engångsföreteelse. Oavsett har tidigare forskning visat att något sexuellt umgänge mellan ogifta inte var acceptabelt, utan tvärtom betraktades som allvarligt normavvikande beteende för båda könen.96 Av domtexten framkom även att Elisabet befann sig vid tinget för lägersmål, vilket kom att vara det typiskt kvinnliga brottet under den här tiden.97 Utav domtexten framkommer även att hon föder barnet ensamt, så vitt vi vet, och att hon har för avsikt att barnet skall dö i skogen. Det faktum att hon gick iväg för att föda i ensamhet, dolt från omvärlden, genererade säkert misstankar, vilket tidigare forskning också framhävt genom att belysa att smygande och hemlighetsmakeri sågs som avvikande beteende.98

Inte osannolikt var Elisabet säkerligen medveten om tidens syn på oäktingar till barn och hur denne inte minst inte hade någon arvsrätt.99 Tidigare forskning berättar att brott som drogs inför rätta gällande lägersmål som resulterat i graviditeter kunde kringgås genom att ingå äktenskap, vilket skulle göra barnet legitimt.100 Här väcks dock frågan varför Elisabet väljer en helt annan väg. Det kom att vara mycket riskabelt att inleda sexuella relationer på den här tiden på grund av de starka värderingar gällande sexualitet som vilade på den mosaiska rätten och

(28)

detta må Elisabet ha vetat om.101 Någonstans så väljer hon ändå att ha samlag med Pedher, trots alla risker det innebar för henne. Det kan möjligen spekuleras kring om Pedher uppgett för Elisabet att han inte är intresserad av att gifta sig, varpå hon blev utlämnad att försöka lösa sin situation själv. En ensamstående mor utan make var marginaliserad i 1600-talets samhälle som var så starkt präglat av hushållsideologin.102 Eftersom äktenskapet ansågs vara den främsta och högsta livsformen, är det inte omöjligt att Elisabet kände sig uppgiven över sin situation och önskade sig ett annat öde. Eftersom matmodern frågar Elisabet om var barnet är när hon kommer tillbaka från skogen är det dessutom rimligt att Elisabets graviditet inte varit någon hemlighet i hushållet. Det må ha varit svårt att dölja en växande mage lika mycket som en försvunnen, vilket gjorde att kvinnan fick söka lösningar trots detta.

Det verkar således som att Elisabet så långt det gick försökt hålla sig till historien om att barnet inte var levande vid födseln, men efter kvinnornas vittnesmål om barnets kroppstemperatur hade svårt att vidhålla sin historia om händelsen. Det väcker frågor om kvinnornas relation sinsemellan. Var Elisabet över huvud taget själv förtvivlad över sin gärning och ville således inte kvinnorna försöka hjälpa henne ur knipan genom att bara bekräfta barnets död? Det var sannerligen en krissituation som Elisabet befann sig i och med graviditeten, födseln av barnet och inte minst barnamordet. Elisabet befann sig i ett samhälle där hushållet och lokalsamhället hade som skyldighet att frambringa händelsen. Saker som skedde i hemlighet skulle fram i ljuset och klaras upp.103 Kanske kan kvinnornas vittnesroll i händelsen ses som just en del av den lokala sociala kontrollen som utövades. Således var kvinnorna en medskapande del till att upprätthålla ramverket och handlingsutrymmet för vad som ansågs vara legitimt beteende.

Elisabet kunde dessutom ha försökt göra sig av med barnet på annat mer smidigt sätt. Att barn dog av kvävning kunde förekomma och bevisningen kunde kanske vid sådant fall vara mer svårtytt. Ett barn som sover vid sin mors sida och efter nattens vila inte vaknar, kan framstå som mer av ett misstag än en aktiv handling, såsom att lämna barnet att dö i skogen. Däremot visste kanske Elisabet att hennes ogifta status samt ett oäkta barn skulle presentera en bild för rätten som gjorde det mer tänkbart att det var tal om barnamord än barnakvävning. Det här är frågor som Andersson behandlat i sin avhandling, där gifta mödrar som förlorat sina barn till

101 Sundin 1992, s. 135 102 Sandén 2014, s. 67

(29)

sängs, sällan blivit dömda för barnamord utan istället barnakvävning (utan uppsåt), medan ogifta i samma situation gått en annan dom till mötes – barnamord.104

Det kan också reflekteras kring religionens roll i sammanhanget. Tidigare forskning har visat hur präglat samhället var av kristen etik, där trofastheten gentemot Gud stod högst. Tidens främsta ideal var gudsfruktan.105 Rimligen kände de vittnande kvinnorna en skyldighet att berätta för tinget att barnet fortfarande var varmt, eftersom det här också var en fråga om att vara Gud trogen.

Varför ändrar då Elisabet sig sedan och erkänner att barnet fötts levande? Är det samvetskval? Orkar hon kanske inte bära skulden? Vi vet inte helt enkelt. Det vi vet är att människorna på den här tiden var påverkade av religionen då den satte ramverket för handlande och tänkande.106 Tidigare forskning har också pekat på att dygden var nära sammankopplad med den kvinnliga sexualiteten.107 Med det här i åtanke kan det förefalla som rimligt att Elisabet inte längre ansågs dygdig, kanske upplevde sin framtid som mycket svår att utvinna någonting bra ifrån då hon redan inlett en sexuell relation utanför äktenskapet och dessutom fått barn. Framtiden såg eventuellt inte så ljus ut för Elisabet i och med det. Kanske är det sådana övervägande som gör att Elisabet till slut känner sig manad att erkänna. Det här är bara en tolkning och behöver inte stämma överens med verkligheten. Däremot måste vi tillåtas att tolka för att försöka närma oss och förstå Elisabet, hennes levnadsförhållande och de genuskonstruktioner som tar plats i hennes samhällskontext.

Utifrån domtexten kan det dessutom antas att Elisabet inte hyste något agg emot barnets far, då hon inte önskade beskylla honom för att ha planerat gärningen ihop. Hon var således beredd på att själv ta skulden för barnamordet, även om hon kunde påstått annat. Med alla bekännelser på bordet hänvisas läsaren av domboken till lagen som dömer barnamörderskor till bränning.108 Det är också värt att stanna upp vid det faktum att barnamord var ett typiskt kvinnobrott, inte ett manligt brott.109 Med det konstaterat kan vi möjligen också försöka förstå det här utifrån genuskonstruktioner och vilket handlingsutrymme som hör därtill. För det första kan det tänkas att det av uppenbara skäl var närmare till hands för en kvinna att begå barnamord av fysiska och biologiska skäl. Modern föder barnet och är därefter barnet närmast rent fysiskt och kan därför lättare begå handlingen. Varför inte män upplevde samma behov av att lösa

104 Andersson 1998, s. 141-149

105 Häthen 2004, s. 105; Österberg 1997, s. 76 106 Lindkvist & Sjöberg 2004, s. 364-366 107 Stadin 2004, s. 30-32

108 I Högmålsbalkens andra kapitel står skrivet om fader eller moder som dräper barnet sitt. Dräper föräldern med

vilja sitt barn skall fadern steglas och modern brännas, se ex. Häthen & Nilsen 2004, s. 47

(30)

situation kan tolkas som att män inte i samma utsträckning fick ett skadat anseende på livstid så som en sexuellt aktiv kvinna med en oäkting till barn. I och med ett barn i världen stod det mer på spel för en kvinna än för en man. Könsrollerna ramade in kvinnor och mäns accepterade beteende och särskilt befläckat rykte fick kvinnan vid en händelse som Elisabets.110 Elisabet bröt inte bara mot lagen, utan också mot den ordning som var av Gud given. Inte bara mot de skrivna lagarna hade hon brutit, men också mot könsrollen och föreställningen om hushållsordningen. Kvinnors villkor och könsrelationerna formerades i flera dimensioner så som historikern Eva Österberg påpekat. Föreställningen kring Gud och äktenskapet, äran och hushållsordning var tre sådana komponenter som satte ramarna för levnadsvillkoren.111 Elisabet kan förstås som ett offer för omständigheterna som rådde, men också som dubbelt stämplad: dels som sexualförbrytare och dels som mördare, i såväl en juridisk som religiös kontext.

Hirdmans genussystem kan bidra till förståelse av fallet. Olikheterna mellan könen och den hierarkiska föreställningen kommer till uttryck på flera sätt i fallet.112 Ovan påvisade olikheter mellan könen kom att prägla hela Elisabets tillvaro. Elisabets negativa beskrivning som ”kona” i förhållande till den icke-existerande beskrivningen av mannen kan lyftas fram som ett exempel där det kvinnliga ansvaret för gärningen framhålls och skuldbeläggs medan den manliga inte gör det. I Hirdmans teori ses mannen som normgivande och överlägsen och det finns flera exempel på även det här i domstolsfallet.113 Trots att sexuellt utomäktenskapligt umgänge var allvarligt och brottsligt för båda könen, kom ändå konsekvenserna drabba kvinnan på ett helt annat sätt än mannen, särskilt om det resulterade i en graviditet som Elisabets. Det manliga och kvinnliga ansvaret för handlingen blir här intressant, eftersom Elisabet lämnades till att lösa sin situation själv. Det faktiskt fysiska hindret för Elisabet att varken dölja eller kunna fly från sin egen mage gör ju att hon inte förmår ta sig ur sin situation, så som en man kunnat. Dessutom kunde ett giftermål löst problemet med oäktingen och graviditeten, men för Elisabet var det inte tal om något sådant. Det här pekar också på den manliga överordningen där det kvinnliga handlingsområdet var begränsat i fråga om äktenskap. Kvinnan var beroende av ett manligt aktivt frieri som sedermera gick i uppfyllelse. Här stod Elisabet passiv och maktlös, underordnad en frånvarande manlig potentiell make. Krisen som Elisabet befann sig i var reell och beslut om att avsluta sitt barns liv kom att väga tyngre än att bära skammen och den socioekonomiska bördan som kom med en ensamstående mor med en oäkting. Priset

(31)

Elisabet fick betala blev högt, även om hennes förhoppning må ha varit en annan än att själv behöva betala med sitt liv för sin gärning. De manliga och kvinnliga rollerna kommer väl till uttryck vad gäller sexuellt umgänge, graviditet och alla konsekvenser och omständigheter som kom därtill.

4.2 Mord och löften om äktenskap

I nästa fall möter vi en kvinna vid namn Karin som dömdes för dråp med vilja, alltså mord, på Matz Nilsson. Det 26 februari 1644 stod Karin i rätten, för att stå till svars för Matz Nilssons död. Under julen som gick hade Matz och Karin haft sexuellt umgänge, vilket Karin erkände var riktigt. Matz hade lovat att äkta henne, men Matz blev sjuk och sängliggande. Karin hade då försökt att få tala med honom, men blivit förvägrad då han ignorerat henne och inte svarat henne. Karin kom att beklaga sig hos sin värdinna Brita i Alberga över att Matz inte ville prata med henne. Matz Nilssons kamrat Carl hade hört Brita och Karin talas vid och uppmanat Karin att inte vänta på Matz då han aldrig skulle komma att ta henne till hustru.114

Matz bröt sedermera tystnaden och tog sig upp ur sängen för att be Karin om ursäkt. Till svar tycks Karin ha understrukit att Matz faktiskt lovat henne äktenskap som inte fullbordats, men att hon inte ville honom något ont. Matz bad sin kamrat Carl att förse Karin med en tunna korn, vilket också skedde. Texten fortsätter sedan att berätta att gårdsfolket och Carl emot kvällen begav sig till badstugan för att tvätta sig. De bad Karin att följa med, men hon insisterade att hon skulle bli hemma för att ta hand om den sjuka Matz. Efter en stund kom Karin springandes från stugan och ropade: ”Gud nåde mig Matz har slagit sig till döds”. Karin jämrade sig och bad folket gå till granngården för att de skulle komma och se hur Matz skadat sig och bad att de inte skulle säga att hon varit ensam med honom i stugan när det skedde.115

I rätten frågades därefter Karin om hon inte hört något från Matz när han skadat och dödat sig själv. Karin uppgav då att hon enbart hört rosslande i halsen, gått in till sängen och lyft på Matz tröja följt av blodsprutande upp i taket. Andra vittnen kallades till att frågas ut i rätten. En av dessa var Oloff Persson i Allberga och han berättade att det även fanns blod på bordet i rummet. Flera andra vittnen instämde i det. Tomas Matzsson i Grytteby, Per Larsson i Alberga, Thomas Andersson i Huusby och Erich Tomesson berättade att den döde låg vidöppen med sin högra arm åt väggen men att såren vittnade om att kniven var utdragen fram åt golvet, trots att

References

Related documents

MUCF bedömer att konsekvenserna för unga av utredningens förslag kommer att vara positiva genom mer jämlika möjligheter till gymnasie- och yrkesutbildning samt en tryggare

Det är visserligen en relevant kategori att ta upp, men i relation till syftet om likvärdighet saknar vi en liknande analys av grupperna nyanlända elever och elever med

Åkestam (2017) hävdar i sin avhandling om att förstå stereotyper inom reklam, att det krävs en stor medvetenhet hos företagen på en mängd olika plan för att normkritisk

Detta till trots att den utredning om damfotboll som genomförs av SvFF under 1971 menar på att damfotbollen bör ses som en specialförgreningen inom fotbollen och bör ha

om att ta cistern ur bruk enligt Naturvårdsverkets föreskrifter (2003:24) om skydd mot mark- och vattenförorening vid lagring av brandfarliga vätskor.. (kan godtas

Vi i HRF ska värna barnens rätt till en bra start i livet genom att arbeta för att landstingets habilitering tar en aktiv roll för att ge alla hörselskadade barn och ungdomar

I samband med att SAK firade 30 års närvaro i Afghanistan i november förra året reste Lotta Hedström (mp) till Kabul tillsammans med tre riksdagskollegor, Lena Asplund (m),

Livsvillkor, ett av de teman som varit centrala för programmet, kan relateras till forskningsproblemet som vi har studerat, kvinnor och kriminalitet. Tidigare