Motorisk träning Grundrörelseträning främjar barns koncentrationsförmåga

Självständigt arbete 15 hp

Motorisk träning

Grundrörelseträning främjar barns

koncentrationsförmåga

Författare:

Annika Eriksson & Katarina Torsson Handledare: Åsa Tugetam

Examinator: Karina Adbo Vårtermin 2014

Abstrakt

Syftet med studien är att ta reda på hur pedagoger på förskolan hjälper barn med koncentrationssvårigheter och vilken kunskap som finns hos pedagogerna. Vi undersöker även miljöns inverkan på barn med koncentrationssvårigheter. Det framgår i studien att motorisk träning av grundrörelser har en avgörande betydelse för att barn ska kunna koncentrera sig, motorik och inlärning hör ihop. Det som också lyfts fram är att det är viktigt att skapa lugn och ro samt stöd från vuxen för att ge goda förutsättningar att fokusera och koncentrera sig. Tidigare forskning har visat att extra motorisk träning i förskolan har gett positiva effekter för barns grovmotorik, finmotorik, perception och förmåga att minnas detaljer. I studien har tidigare forskning även visat att en speciell träningsmetod som bygger på gungande, roterande, långsamma rörelser har resulterat i förbättrad motorik, ökad koncentrationsförmåga, bättre humör och att kroppen upplevs mer självgående. Undersökningen bygger på kvalitativa intervjuer av nio pedagoger varav sju pedagoger är verksamma inom kommunal förskola, en inom Montessoriförskola och en inom Reggio Emilia. Informanterna lyfter fram att fasta rutiner, dela in barnen i smågrupper och anpassa verksamheten på en nivå som passar barnen är goda förutsättningar för barn med koncentrationssvårigheter. Det framgår även av informanterna att det är viktigt med motoriska övningar för barns utveckling, både för motoriken och intellektet.

Engelsk titel: ”Basic movement training promotes children´s ability to concentrate”

Nyckelord

Tack

Stort tack till vår examinator Karina Adbo och vår handledare Åsa Tugetam för handledning och stöd i vårt arbete. Vi vill även framföra vårt tack till samtliga informanter som har hjälpt oss att besvara våra intervjufrågor. Genom att ta del av informanternas kunskap och erfarenheter har vi kommit fram till vårt resultat i vår forskning om hur viktigt det är med miljöns utformning, rörelseträning och den motoriska utvecklingen för barn med koncentrationssvårigheter.

Innehåll

1 Inledning/bakgrund ___________________________________________________ 5 2. Syfte och frågeställning _______________________________________________ 6 3. Tidigare forskning ___________________________________________________ 7 3.1 Miljöns utformning skapar möjligheter hos barn _________________________ 7 3.2 Barn som behöver extra uppmärksamhet _______________________________ 7 3.3 Samband mellan prestation, koncentration och motorik ___________________ 8 3.4 Olika rön kring fysisk aktivitet/inaktivitet ______________________________ 9 3.5 Barns bristande grovmotorik ________________________________________ 9 3.6 Sensomotorisk träning ____________________________________________ 10 3.7 Sensomotorisk terapi _____________________________________________ 10

4. Teorianknytning ____________________________________________________ 11 4.1 Miljöns utformning har inflytande på barns beteende ____________________ 11 4.2 Förskolans inrutade schema inverkar på barns inflytande _________________ 11 4.3 Miljöns betydelse för koncentrationen hos barn_________________________ 12 4.4 Motorik, perception och dess samband _______________________________ 12 4.5 Motoriken och sinnena ____________________________________________ 13 4.6 Motorisk utveckling ______________________________________________ 14 4.7 Planerade rörelsepass och korsrörelser i förskolan_______________________ 15 4.8 Innebörden av att vara koncentrerad _________________________________ 16 4.9 Uppmärksamhetsstörningar/koncentrationssvårigheter hos barn ____________ 16

5. Metod _____________________________________________________________ 18 5.1 Metodval _______________________________________________________ 18 5.2 Urval __________________________________________________________ 18 5.3 Genomförande __________________________________________________ 18 5.4 Forskningsetiska principer _________________________________________ 19

6 Resultat och analys __________________________________________________ 20 6.1 Vad förskolan gör för att hjälpa barn med koncentrationssvårigheter ________ 20 6.2 Rörelseträning kan gynna barns koncentrationsförmåga __________________ 22 6.3 Traditionell och specifik rörelseträning främjar koncentrationsförmågan _____ 23 6.4 Erfarenhet och utövande av koordinationsövning _______________________ 25 6.5 Motoriska övningar på förskolan ____________________________________ 27 6.6 Specialpedagogiska insatser för barn med koncentrationssvårigheter ________ 29

1 Inledning/bakgrund

Alla barn behöver röra på sig för att utvecklas och må bra. Ett av förskolans mål är att barnen; ”utvecklar sin motorik, koordinationsförmåga och kroppsuppfattning samt förståelse för vikten av att värna om sin hälsa och sitt väbefinnande” (Lpfö 98, rev 2010:10). Barn är i behov av rörelse i olika former för deras fortlöpande utveckling. Grindberg & Langlo, Jagtöien (2000) menar att kontinuerlig fysisk aktivitet är en nödvändighet och ett verktyg för att barnen ska finna en god självkänsla, vilket också är en förutsättning för att må bra och fungera i samhället. Barn som är bekväma med sin kropp och kan använda den lätt och smidigt i alla former av lekar och aktiviteter har goda förutsättningar att samverka med sin omgivning. För att uppnå detta krävs att förskolan kontinuerligt erbjuder barnen olika former av fysisk aktivitet som leder till positiva känslor och upplevelser hos barnen. ”Det är förskolans plikt att ge barnen goda möjligheter till fysisk aktivitet” (2000:15).

Miljön har inverkan på barns beteende och miljöns utformning har betydelse för vad barnen lockas till att sysselsätta sig med. Enligt förskolans läroplan ska miljön på förskolan vara utformad så att barnen känner trygghet och samtidigt fångar barnens intresse, inspirerar till lek, utveckling och lärande (Lpfö98, rev.2010). Miljön ska erbjuda lek och aktivitet samt möjlighet till utmaning och utveckling. Utomhusmiljön

ska vara utformad för att stimulera, väcka lusten hos barnet samt viljan att utforska och leka. När det erbjuds en utemiljö som är variationsrik har barnen goda möjligheter att utveckla sin motorik (Skolverket 2013). Genom att intervjua pedagoger vill vi

undersöka hur förskolor arbetar och hjälper barn med koncentrationssvårigheter samt hur olika rörelseövningar kan ha inverkan på och underlätta för barn med koncentrationssvårigheter.

2. Syfte och frågeställning

Syftet är att ta reda på hur man hjälper barn med koncentrationssvårigheter. Vi vill undersöka om det finns kunskap hos pedagoger på förskolor om specifik motorisk träning till barn med koncentrationssvårigheter. Vi vill också ta reda på vad det finns för erfarenhet och utbildning hos pedagoger som arbetar inom förskolans verksamhet inom detta samt hur miljön påverkar barn i allmänhet, men vi riktar fokus på barn med koncentrationssvårigheter.

Vår frågeställning är:

1. Vad för sorts rörelseaktiviteter och koordinationsövningar förekommer i förskolan/förskoleklassen och hur är det utformade?

3. Tidigare forskning

Nedan följer tidigare forskning som är relevant till syftet och frågeställningen i vår studie om rörelseträning kan hjälpa barn med koncentrationssvårigheter och om miljön har någon inverkan på barn.

3.1 Miljöns utformning skapar möjligheter hos barn

Haglund (2005) har kommit fram till att barn med koncentrationssvårigheter och relationssvårigheter har ökat. Hon tar även upp att det är av betydelse att barn kan skapa bra relationer och se helheten i ett sammanhang. Att barnet känner tillit till en person utanför familjen är viktigt och att det finns en trygg miljö som är strukturerad. Haglund skriver om en professor och har fördjupat sig i Reggio Emilia som hon beskriver ser till det enskilda barnets nivå och hur pedagogerna bemöter barnet som det är. Hon tar även upp Nordin Hultman som beskriver om hur barn ges inflytande på hur den pedagogiska miljön ska utformas i förskolan så att barn själva utan vuxenstöd ska kunna vara mer självständiga i sitt val av aktiviteter (2005). Även Bergström (2013) lyfter i sin avhandling hur viktigt det är med en miljö som inbjuder barn till inflytande i leken och barn ges utrymme till att skapa egna små vrår där de kan hitta lugn och ro för bättre koncentration. När det finns möjlighet att skapa rum i rummet öppnar det upp för det sociala samspelet mellan barn. Hon menar vidare att miljön i rummen kan likväl inbjuda till lek och lärande som att hindra barns kreativa utveckling. Bergströmlyfter att barn brukar eftersträva att det finns små krypin och rum som är lite mer avskärmade för att kunna leka mer ostört eller där barn kan vara för sig själva utan vuxen. Det har betydelse att kunna stänga om sig ibland när det kräver extra koncentration på en aktivitet eftersom en del barn inte klarar av att fokusera när det är fri passage i rummet (2013).

3.2 Barn som behöver extra uppmärksamhet

Haglund (2005) menar att det har skett en stor förändring i tiden vad gäller de barn som inte ”passar in”. Avvikande beteende hos barn har fått en snävare ram. Det beror dels på att det är större barngrupper på förskolan idag och fler uppgifter läggs på pedagogen, vilket bidrar till mindre tid för barnen som behöver mer vuxenstöd. Författaren lyfter att nutidens föräldrar har en annan strategi för uppfostran och barn kan tänja mer på gränserna än vad barn gavs möjlighet till tidigare. Många föräldrar idag upplevs ha svårare för att vara tydlig med vad som är tillåtet och inte. Det är viktigt att hålla på regler och rutiner och inte låta barnet bestämma allt själv. Pedagogers barnsyn påverkar sättet att se på barns utveckling. De som har skolats i olika utvecklingsteorier kan ha svårt för att se barnets positiva sidor. Det beror på att det finns kunskap hos pedagoger om vad som är rimligt hos barn i deras utveckling i olika åldrar och stadier (2005). Förskolans verksamhet ska anpassas till alla barn samt ge det stöd som behövs för att alla ska ha goda förutsättningar att lyckas, därför kan inte verksamheten se likadan ut överallt (Lpfö98, rev.2010).

och hämmar istället utvecklingen. Hon belyser även att vuxna måste bli mer medvetna om stressens negativa inverkan på hur både vuxna och barn reagerar. Det är ett problem som finns i vårt samhälle som är negativt för alla människors hälsa och välbefinnande (2005).

3.3 Samband mellan prestation, koncentration och motorik

Studiens syfte som Ericsson (2003) presenterar är att ge ökad kännedom om kopplingen mellan motorik, koncentration och barns prestaitonsförmåga. En forskning som är angelägen i Norden pekar på att det krävs undersökningar som upprepas under en tid för att kunna jämföra och studera barns motoriska status. Då det inte finns några klara test eller mätinstrument att använda för att fastställa koordination och motorik hos barn har hon utgått från: ”Ett lokalt utvecklingsarbete, kallat MUGI-Motorisk Utveckling som Grund för Inlärning (Ericsson, 1985-87) startade i Lund i början av 1980-talet” (2003:1). Arbetet var i samarbete med skolan och tre närbelägna förskolor. Alla sex-åringar som gick på förskolan fick en timme motorisk träning varje vecka i skolans idrottshall som förskollärare och idrottslärare ansvarade för. Däremellan hade pedagoger i förskolan ”rörelseträning med barnen, med utgångspunkt från de barn som observerats vara i behov av extra motorisk träning” (2003:2). De föräldrar som visade intresse fick information om lämpliga lekaktiviteter och rörelser och kunde därigenom hjälpa barnen att även på fritiden ge stimulans i deras motoriska utveckling. Vid skolstarten blev de barn som var i behov av extra motorisk träning erbjudna en timmes specialundervisning i veckan i en mindre barngrupp. ”En utvärdering av MUGI-projektet visade att extra motorisk träning i förskolan gav positiva effekter för barns grovmotorik, finmotorik, perception och förmåga att minnas detaljer” (2003:2).

Ericsson (2003) beskriver en annan studie som gjorts efter MUGI-modellen; Bunkefloprojektet som innefattas av flera forskningsprojekt. De genomförde bland annat motorikobsevationer varje år i förskoleklasser och de barn som visade ha behov av extra motorisk träning blev erbjudna som nämnts ovan specialundervisning. Datainsamlingen pågick under tre läsår med start vårterminen 1999. ”Insamlade data har bearbetats och analyserats i statistikprogrammet Statistical Package for the social Sciences SPSS (Aronsson 1994)” (2003:5). ”Resultaten från genomförda motorikobservationer bekräftar studiens första hypotes att barns grovmotorik förbättras med ökad fysisk aktivitet och motorisk träning i skolan” (2003:5). Det märks redan skillnad efter ett år mellan interventionsgruppen och jämförelsegruppen som inte får extra motorisk träning. Efter tre år är skillnaderna ännu större, främst då det gäller barnens bilaterala koordination och balansförmåga.

I jämförelsegruppen som haft skolans ordinarie idrottsundervisning, fanns inga mätbara skillnader vid för och eftertest hos elever med små och stora motoriska brister. Detta tyder på att motoriska brister inte går över av sig själv och att skolans två idrottslektioner inte är tillräckligt för att stimulera dessa elevers motoriska utveckling. Resultaten stämmer väl överens med andra studier (Cratty 1997; Cantell, Smyth & Ahonen, 1994; Cantell 1998; Kadesjö & Gillberg 1999; SEF, 2000), som bekräftar att utan någon åtgärd kommer många barn med motoriska brister att ha kvar dessa långt upp i åldrarna (Ericsson 2003:6-7).

De få idrottslektioner som är på skolschemat i dagsläget räcker inte. Specialundervisning för barn som behöver extra motorisk träning borde vara självfallet. Pedagoger ”som undervisar i idrott och hälsa borde få utbildning i att observera och stimulera barns motoriska utveckling” (2003:11). Alla som arbetar med barn bör även själva förknippa rörelse med glädje för att kunna föra över den känslan och glädjen till barnen. Så att fysisk aktivitet blir en del av deras liv som främjar hälsan och välbefinnandet under hela livet (2003).

3.4 Olika rön kring fysisk aktivitet/inaktivitet

Barn blir koncentrerade om de får utöva idrott och det är oroväckande att det dras ned på idrottsundervisningen i skolan. Dessa nedskärningar kommer garanterat att märkas både i folkhälsostatistiken och i skolresultat framöver. Det finns många fördelar med regelbunden rörelseträning och motion (Riksidrottsförbundet 2009).

Några av de mest avgörande faktorerna är ökat välbefinnande, stärkt självförtroende, bättre koncentrationsförmåga, ökad inlärningsförmåga, ökad muskelstyrka, bättre kondition och mindre risk för belastningsskador” (Riksidrottsförbundet 2009:3).

I det nutida samhället finns det många barn som inte rör sig tillräckligt utöver den träning som erbjuds i förskola/skola. Hammar & Tass (2009) tolkar den tidigare forskning som gjorts på detta. De menar att ett stort antal av den yngre generationen utövar för lite fysisk aktivitet för att uppnå en maximal hälsa (2009).

Ett exempel på en bieffekt som tillkommer då skolidrotten skärs ned är att fler barn blir överviktiga. ”I takt med att skolgymnastiken har skurits ned har övervikten bland svenska ungdomar fyrdubblats på 20 år” (Riksidrottsförbundet 2009:15). Detta problem märks av ute i hela Europa och experter har vädjat till EU att alla skolor ska införa minst en timmes fysisk aktivitet varje dag på skolschemat. Rösser (2009) är inte nöjd med resultatet, på grund av att övriga ledamöter inte kunnat enas och inte kommit fram till konkreta förslag eller några rekommendationer som borde tillämpas i skolan. Barn som är fysiskt aktiva visar i mindre grad psykisk ohälsa. Träningen främjar deras självkänsla, ökar deras prestationsförmåga, inverkar positivt på minnet, koncentrationsförmågan och deras utveckling i social kompetens (2009).

Kirk (2009) beskriver vår hjärna som ett byggprojekt som pågår under hela livet med diverse om och tillbyggnader. Han menar att fysisk inaktivitet missgynnar människans kognitiva funktioner. Oavsett ålder kan brist på motion leda till stress som påverkar koncentrationsförmågan och som gör det svårare att lösa problem. Fysisk aktivitet ger energi och bidrar till ökad hjärnkapacitet (2009).

3.5 Barns bristande grovmotorik

om hur barns grovmotoriska färdigheter ser ut idag, för att sedan jämföra dessa resultat och avgöra om eleverna i framtiden kan upprätthålla dem. De rörelser som valts ut inför testet grundas på grovmotorik, koordination och kombination av dessa färdigheter som mättes på en skala från 1-4. Exempel på övningar är; krypa, hoppa, rulla, stå, balansera, hänga och stödja med armar och händer, hantera bollar såsom kasta, studsa och fånga. I de lägre åldrarna, årskurs 3-6 visar studien att flickor och pojkar är på en jämn nivå i sin grovmotoriska utveckling. Det man lade märke till var att flickorna var bättre på de generella gymnastikrörelserna som exempelvis, hoppa, rulla och krypa under, medan pojkarna visade mer färdigheter i bollövningar. Resultat i årskurs 6 visade att 29 procent av eleverna visade någon form av brister i sina grovmotoriska färdigheter. De som hade lägst poäng var övervägande flickor med tendens till övervikt och dålig muskelmassa. I årskurs 9 noterade man att pojkarna är starkare än flickorna vilket är en viktig lärdom för idrottslärare att flickor och pojkar inte utvecklar samma styrka i puberteten. När det gäller balansövningar kunde man inte märka någon skillnad mellan pojkars och flickors färdigheter oavsett ålder. De viktigaste resultaten var att många av de yngre barnen visade brister i sin grovmotorik. Studien visade också att många elever i årskurs 6 visade dåliga resultat fastän skolan strävar efter att barn i årskurs 5 ska ha en välutvecklad grovmotorik. De barn som visar brister i sin motorik väljer sannolikt bort fysisk träning på sin fritid och detta kan generera till hälsoproblem i framtiden. Eftersom man vet att många orsaker till dålig hälsa är uppkomna på grund av fysisk inaktivitet (Tidén & Nyberg 2006).

3.6 Sensomotorisk träning

Celsing (2009) menar att sensomotorisk träning kan hjälpa barn att öka deras koncentrationsförmåga. Hon har tagit del av en studie om detta som utförts av Mats Niklasson, doktorand i psykologi vid universitetet i Karlstad. De rön som upptäckts i hans studier ska även testas i flera vetenskapliga studier. Niklasson har en bakgrund som idrottslärare och har upptäckt att barn med nedsatt motorik får god hjälp genom en speciell träningsmetod där man utövar sådana rörelser som utförs i bebisstadiet. Det bygger på gungande roterande långsamma rörelser. Dessa rörelser stimulerar muskler, hud och leder och tränar upp balanssinnet. Niklasson har följt 232 barn och ungdomar, han har dokumenterat deras tillstånd både före och efter övningarna. Han har noterat att träningen leder till förbättrad motorik, ökad koncentrationsförmåga, bättre humör och kroppen tycks bli mer självgående. Sammantaget drar Niklasson slutsatsen att all den energi som barnen tidigare lagt på att styra sin kropp frigörs genom sensomotorisk träning och kan istället ägna sig fullt ut på annat som kräver deras uppmärksamhet (2009).

3.7 Sensomotorisk terapi

4. Teorianknytning

I teorianknytning framställs olika teoretiska perspektiv som är relevant till syftet och frågeställningen med vår studie. Här beskrivs miljöns inverkan på barn samt vad rörelseträning har för betydelse för barn med koncentrationssvårigheter.

4.1 Miljöns utformning har inflytande på barns beteende

Bergström (2013) lyfter att den fysiska miljön har stor betydelse för barnens beteende. Ett barns beteende formas efter olika situationer. Den enskilda individen kan utmana miljöer på olika sätt och ser möjligheter utifrån sitt eget perspektiv vad miljön kan erbjuda. Den naturliga miljön beskrivs som en miljö som ger barn möjlighet att kunna vara kreativa medan en mer bestämd utformning av miljön är mer förutbestämd på vilken aktivitet som är passande i just den miljön. I början på förra seklet hade Vygotsky en teori om att den fysiska miljön har betydelse för olika processer i lärandet (2013). Denna uppfattning delar även Nordin Hultman (2004) som menar att det är utformningen av miljön som ger barnen förutsättningarna att utveckla olika förmågor. Det är miljön som ska ses över och förändras, det är inte barnen som ska bli utpekade som avvikande (2004).

4.2 Förskolans inrutade schema inverkar på barns inflytande

Nordin Hultman (2004) har i sin avhandling kommit fram till att miljön på förskolan ibland är inrutad och styrd av planerade aktiviteter. Material är ofta placerade i en för barnen oåtkomlig placering, exempelvis för högt upp på en hylla eller inlåst i ett skåp. Här beskrivs en miljö som enligt författaren inte kan erbjuda barnen inflytande och ge barnen möjlighet att utvecklas till självständiga individer (2004). Förskolans verksamhet ska vara utformad med hänsyn till alla barns behov och förutsättningar. Miljön ska vara trygg och samtidigt vara utmanande och fånga barnens intresse för lek och lärande (Lpfö98, rev.2010).Omgivningens utformning och vad den inbjuder till att göra har betydelse för barns agerande. Personer i barnets omgivning skapar en struktur för vad som anses vara bra för barnet i ett socialt sammanhang. Barn lär sig att vuxna är olika och har olika sätt att agera i olika situationer, barn lär sig att utnyttja de vuxnas sätt till sin egen fördel eftersom vuxna såväl föräldrar som pedagoger på förskolan är och tycker olika för vad som är tillåtet och inte (Lindahl 1998).

Nordin Hultman (2004) anser att förskolan har ett inrutat schema när det gäller tid och rum. Barn ges inte möjlighet att välja den miljön där det fungerar bäst och har störst förutsättning för att koncentrera sig. Miljön är inte anpassad efter varje barns individuella behov och de förutsättningar som krävs för att alla ska fungera som bäst. Hon menar att det handlar om stor hänsyn och anpassning till varje barn. Verksamheten ska utformas så att varje enskild individ ska erbjudas inflytande och det bästa förutsättningarna för koncentrationsmöjlighet vad gäller rum och miljö. Vidare menar hon att förskolor och skolor inte har tillräckligt med variation på sitt arbetssätt och upplägg. Det finns olikheter hos barn som gör att det behövs olika material och olika tillvägagångssätt att lära sig på (2004).

cirkelformade plattor. Det har även varit lodräta, raka linjer med längd och höjdskillnader. Genom att utforska och undersöka lägger barnen grunden för sin matematiska och vetenskapliga förståelse. Nutbrown har även sett intresse hos barn för det som finns inuti, att barn plockar i och ur föremål i en låda, stoppar klossar i en klosslåda. När barnen visar intresse i dessa situationer menar hon att vuxna behöver finnas tillgängliga. Då finns möjlighet att utmana barnen vidare och stimulera deras tänkande då de är mottagliga för lärande när intresse finns (1998). Miljön är avgörande för vilka möjligheter ett barn har att utvecklas och alla som vistas i miljön är med och påverkar dess utformning. Det är viktigt att förskolan är flexibel och beredd att omforma och anpassa miljön efter barngruppens behov. Det är viktigt att miljön är stimulerande och utmanande för att fånga barns nyfikenhet och lusten till lärande (Skolverket 2013).

Lindahl (1998) skriver om att förskolan ska vara en variationsrik planerad verksamhet som erbjuder barn både lugna och livliga aktiviteter. En samlingsstund eller gemensam aktivitet ska erbjudas för att få barn att känna gemenskapen och tillhörigheten med hela barngruppen. Barn ska få uppleva lugn och ro för att känna att det ges tid för att leka och avsluta det som påbörjats. Verksamheten ska vara utformad så att utevistelse kan erbjudas och vara utmanande oavsett väder. Hon tar upp att det är viktigt att skapa en bra relation både mellan barn/pedagog och mellan pedagog/förälder. Pedagogen ska se till varje barns behov för att fånga deras intresse och ge barn som behöver extra stöd i sin utveckling det stöd som varje individ har rätt till för att få stimulans (1998).

4.3 Miljöns betydelse för koncentrationen hos barn

Olsson & Olsson (2013) lyfter att symptomen yttrar sig på olika sätt hos barn med koncentrationssvårigheter och med diagnosen ADHD beroende på i vilken miljö barnet befinner sig. Lugn och ro har betydelse för dessa barn för att fokusera på det som fångat deras intresse. Om barnet blir avbrutet kan det bli svårt för barnet att återgå och fokusera på nytt igen, det som en gång fångat koncentrationen hos barnet. Oro hos barnet kan uppstå vid en situation som är främmande eller om något inte blir som barnet har föreställt sig att det ska bli. Det blir frustrerande för barn som har ADHD (2013). Kadesjö (2008) menar att det visar sig att barn har lättare för att koncentrera sig när barnet känner trygghet i en situation. En vuxen som barnet känner tillit till kan vara ett stöd för barnet eller miljön som barnet befinner sig i. Koncentrationssvårigheter hos ett barn visar sig oftast i en situation där barnet inte får bekräftelse och uppmärksamhet (2008).

4.4 Motorik, perception och dess samband

utomhus där de kan röra sig fritt. ”Den som är fysiskt aktiv får starkare benstomme, mer muskelkraft, större uthållighet, bättre balans och koordinationsförmåga” (2011:129).

4.5 Motoriken och sinnena

Den motoriska basen bygger på tre sinnen; det taktila/känsel, vestibulära/balans, kinestetiska/led och muskelsinnena. Dessa ”utgör basen för annan utveckling som motoriska färdigheter, visuella/synfärdigheter, auditiva/hörselfärdigheter” (Ellneby 2011:103). När det uppstår någon form av problem i barns utveckling måste man i många fall blicka bakåt och se till att de tre sinnena stimuleras för att kunna hjälpa barnen framåt i deras utveckling (2011). Motorisk träning ”påverkar så stora delar av ett barns utveckling och ingår i alla barns vardagliga aktiviteter ända upp i tonåren” (Kadesjö 2008:224). Motoriken har en väsentlig betydelse även med sådant som inte är direkt kopplat till den. Det är viktigt med motoriska färdigheter när barnen deltar i leken med sina jämnåriga, när de ska sitta i en samling eller lära sig konsten att styra en pensel eller penna som kräver öga- hand koordination. Barn som brister i sina motoriska färdigheter riskerar att hamna i utanförskap. Det beror på att människor i deras omgivning kan visa irritation om barnen är klumpiga och inte klarar sådant som deras jämnåriga kan. Det är därför viktigt att barnen får tillfälle i förskolan att använda kroppen så varierat som möjligt genom olika aktiviteter. Exempelvis dans, drama och skapande där barnet med de olika sinnena skaffar sig erfarenhet av sina kroppsfunktioner. När pedagoger möter barn som påtagligt visar ogillande att röra på sig är det viktigt att skapa särskilda tillfällen med dem och utföra motorisk träning. Det kan vara tillsammans med en liten grupp barn eller bara ihop med en vuxen. Vid denna träning är det viktigt att välja sådant som barnet verkligen behärskar. Detta för att väcka deras lust att fortsätta med motoriska övningar så att de stärker sin självkänsla och kroppsuppfattning och får tillit till sina egna kroppsrörelser (2008). ”Piaget (1962) och Vygotskij (Bråten 1996) menar att barnets yttre perception liksom dess inre föreställningar bygger på tidigare motorisk aktivitet. För att kunna föreställa sig något som inte är närvarande, spelar de praktiska erfarenheter som barnet tidigare gjort en viktig roll” (Grindberg & Langlo Jagtöjen 2000:59).

Ellneby (2011) lyfter att det taktila sinnet kräver stimulans som är viktig att beakta för barns psykiska utveckling under hela barndomen ”Huden är vårt största sinne och beröring skapar balans i hjärnan” (2011:105). Kroppen mår bra av beröring då nervsystemet påverkas positivt. Hon påtalar att man har noterat en förbättrad koncentrationsförmåga i barngrupper där de kontinuerligt arbetar med beröring och massage. ”Det beror på att oxytocinet minskar de stressämnen i kroppen som gör det svårt att koncentrera sig” (2011:51). Oxytocin är ett hormon som bildas i hjärnan, det utsöndras när man vidrör huden eller i situationer som upplevs som rofyllda och som man blir upprymd av. För barnen kan det exempelvis vara en extra rolig lek, aktivitet eller en god måltid (2011).

och inte hindra dem genom att gå för fort fram med nya rörelser. Fastän barn kräver utmaningar måste dessa ske på deras egna villkor och vara anpassade därefter (2011).

Ellneby (2011) lyfter att det vestibulära sinnet är något som man sällan nämner, men som ”påverkar hela hjärnan och i förlängningen alla våra funktioner och vår förmåga till inlärning” (2011:107). Barn stimulerar balanssinnet bland annat genom att klättra, hoppa, gunga, rulla och snurra runt på olika sätt. Dessa livliga lekar bidrar till att hjärnan är vaksam och tar då lättare till sig information som omvandlas till kunskap. Det är viktigt att tänka på att barnen på något sätt har fått utlopp för sitt rörelsebehov om man vill att de ska koncentrera sig och fokusera på något speciellt. Att gunga är en bra aktivitet som ger effektiv stimulans på balanssinnet och som påverkar hjärnans funktioner då det gäller att ordna och tolka olika sinnesförnimmelser. De flesta barn gillar att variera sin gungteknik mellan att bitvis gunga högt och häftigt för att sedan lugna ner tempot ett tag. Denna aktivitet är så värdefull för barn att uppleva att alla barn borde ha rätt till en egen gunga anser en del forskare. ”Barn behöver både lugna och vilda lekar eftersom hjärnan vill ha balans mellan kaos och ordning för att kunna vara kreativ och lära sig nya saker” (2011:102).

4.6 Motorisk utveckling

Huitfeldt (1998) menar att barns motoriska utveckling börjar redan i fosterstadiet, den utvecklas i olika faser och delas in i grov och fin motorik. Grovmotoriken utvecklas uppifrån och ned med stora monotona kroppsrörelser. Barn lär sig först att lyfta på huvudet för att senare öva sig att röra på bål, armar och ben. Finmotoriken sker inifrån och ut ”till exempel att armens rörelse utvecklas först från axeln och sedan vidare tills fingrarna kan utföra väldigt fina och differentierade rörelser” (1998:27). Barnen lär sig en färdighet i taget och när de tagit sig igenom alla moment från att åla till att gå och springa klarar de också av kombinationsmotoriska rörelser. Som exempelvis lära sig cykla, vilket innebär att barnen måste utveckla en förmåga att behärska flera rörelsemoment samtidigt (1998).

Motoriken utvecklas i fyra olika faser. Den första fasen är reflexfasen som alltid reagerar på samma sätt genom yttre påverkan. Som till exempel blink och hostreflexen som är aktiv livet ut och som fungerar som ett skydd från skador. Vissa medfödda reflexer måste däremot avta för att motoriken ska kunna utvecklas normalt, exempelvis måste fotens gripreflex mattas ned för att vi ska kunna gå obehindrat. Den andra fasen i barnets motoriska utveckling är de symmetriska rörelserna, det vill säga när två kroppsdelar rör sig likadant. Den tredje fasen är asymmetrisk och utförs diagonalt, den fjärde är automatiserad vilket innebär att barnet lärt sig rörelsen utantill (Huitfeldt 1998).

4.7 Planerade rörelsepass och korsrörelser i förskolan

Huitfeldt (1998) menar att barn mellan 2-6 år utvecklar sin motorik främst genom grovmotoriska lekar genom att balansera, krypa, klättra, hoppa, springa, kasta, fånga, gripa och sparka. Med vetskap om detta vore det lämpligt att de styrda rörelsepassen i förskolan mestadels består av koordinationsövningar. Detta för att barn i yngre åldrar har stor förmåga att tillägna sig rörelsemönster som de förfogar över resten av sitt liv. ”De yngre barnen (4-9 år) har en oerhörd motorisk inlärningsförmåga, samtidigt som de inte kommit i kontakt med de organiserade idrottsformerna” (1998:19). Det är viktigt att ge barnen utrymme för deras behov av rörelse och stödja dem med att de får testa på övningar som de inte vanligen utför som till exempel, stå på händer, slå kullerbytta eller använda hopprep. Kondition och styrka som är färskvara måste underhållas men är lättare att genomföra även om man inte satsat så mycket på uthållighetsövningar förut (1998).

Berg & Cramér (2003) beskriver att hjärnan är uppdelad och består av vänster och höger hjärnhalva som binds samman med hjärnbalken. Denna kan beskrivas som en hjärnväg mellan de båda hjärnhalvorna och alla de nervtrådar som ska kopplas ihop. ”Vi männniskor fungerar korsvis. Höger hjärnhalva styr våra kroppsfunktioner på vår vänstra sida och vänster hjärnhalva styr vår högra kroppshalva” (2003:41). Således är kroppsrörelser mycket viktigt för sammankopplingen av de tre hjärndelarna. Eftersom vi är korskopplade måste hjärnhalvorna samspela och det tränar man genom att utföra diagonala rörelser som stärker koordinationsförmågan samt grov och finmotoriken. Korsrörelser som är bra att använda i praktiken förekommer bland annat i traditionella fingerramsor, sång och rörelselekar. Andra korsrörelser kommer ursprungligen från Taiji och Qigong, där man utför långsamma diagonala rörelser. Det finns även vissa rörelser som är speciellt utformade av forskare som ”arbetar med hjärnans utveckling och kontroll av kvarvarande spädbarnsreflexer” (2003:92). När träningen utförs långsamt får man bäst resultat eftersom dessa rörelser stimulerar sambandet mellan de båda hjärnhalvorna (2003).

Berg & Cramer (2003) påtalar att tillämpning av speciella kroppsrörelser kan sänka stressnivån och förbättra koncentrationsförmågan. De individer som har inlärningsproblem lider många gånger av blockeringar som bidrar till att de har svårt att koppla ihop saker. Det uppstår ofta stress i sådana situationer vilket leder till att det bara är den ena hjärnhalvan som används. För att avhjälpa detta finns det idag kunskap och speciella träningsprogram att tillgå. Särskilda kroppsrörelser som hjälper till att förstärka nervbanorna mellan de båda hjärnhalvorna. Dessa rörelser bidrar till att stressnivån sjunker och minskar därmed de blockeringar som gör det svårt att lära sig nya saker. ”Kroppsrörelser är således nödvändiga för utveckling av hjärnans funktioner och inlärningsförmågan” (2003:68).

4.8 Innebörden av att vara koncentrerad

Kadesjö (2008) menar, att vara koncentrerad ”innebär att öppna sig för och ta in omvärlden; att med sina sinnen registrera intrycken från allt som finns omkring” (2008:15). Det är omöjligt att ta till sig allt som omvärlden inger, det är därför nödvändigt att bestämma sig för vissa perspektiv för att komma underfund med sina upplevelser. ”Koncentrationsförmåga förutsätter en mental process där vi värderar och sorterar vilka intryck som får tränga in respektive stängas ute” (2008:16). Barn koncentrerar sig när det uppstår ett samband mellan deras inre tillvaro och den yttre verkligheten de möter. En förutsättning för att barn ska kunna koncentrera sig på något, är att det de ställs inför är betydelsefullt, bekant och intressant för dem (2008).

4.9 Uppmärksamhetsstörningar/koncentrationssvårigheter hos barn

I förskolan är det vanligt att pedagoger upplever att vissa barn visar någon form av koncentrationsvårigheter. Barn med koncentrationsvårigheter har blivit en vanlig benämning för barns olika avvikande beteenden. Det handlar främst om de barn som har långvariga problem och som ställer stora krav på sin omgivning både hemma och i förskola/skola. En del barn visar bristande koncentrationsförmåga endast i vissa situationer så kallade situationsbundna svårigheter (Kadesjö 2008). Barn med koncentrationssvårigheter kan också visa specifika beteenden som orsakas av underliggande problem. Barnet kan visa dåligt bordsskick som kan bero på försvagad mun och handmotorik. Ett annat specifikt beteende kan synas genom att barnet knuffas, slår sönder material eller använder ett oacceptabelt språk. Här kan det vara fråga om att barnet har dåligt socialt omdöme, svag empatikänsla eller nedsatt perceptuell förmåga (Juul 2005).

Det finns en blandad skara av barn som visar bristande impulskontroll och uppmärksamhetsförmåga. Barn som lider av uppmärksamhetsstörningar har också svårigheter med att kontollera sina impulser. Det handlar både om hyperaktiva barn som härigenom blir ouppmärksamma men även av barn som uppfattas som tröga och behöver lång tid på sig eller barn som har bekymmer med att ändra fokus och styra sin uppmärksamhet i olika situationer. Koncentrationssvårigheter kan också visa sig hos barn med nedsatt perceptionsförmåga. Gemensamt för dessa barn är att de har svårt att få ordning på sig själv och sin tillvaro (Juul 2005).

koncentrerade långa stunder (2013). Maltén (2002) menar att det dessvärre kan vara skadligt att tillbringa alltför mycket tid med dataspel och TV-tittande som endast tillför passiva andrahandsupplevelser till barnen. Det finns en risk att barnen förlorar en bit av det sociala umgänget som är så viktigt för dem. ”Den levande verkligheten runt omkring oss stimulerar hjärnstammens kraftresurser till förmån för individens optimala utveckling” (2002:45).

5. Metod

Här presenteras den metod som har använts i studien. Det ges även en beskrivning av genomförande av intervjuer samt tillvägagångssätt med det empiriska materialet och en redogörelse av Vetenskapsrådets forskningsetiska principer.

5.1 Metodval

Det är syftet som styr vilken metod som är lämplig för den aktuella studien. Den kvalitativa studien är lämplig om intresset ligger i att ta reda på hur människor hanterar och ser på olika situationer som uppstår och även har förmågan att urskilja eller särskilja ett handlingsmönster. När frågeställningen handlar om att förstå och upptäcka mönster ger en kvalitativ studie en bred bild av hur något har upplevts. Vid en kvantitativ studie får man en mer ytlig uppfattning om hur ofta, hur många eller hur vanligt något är (Trost 2010). I vår studie ville vi fördjupa oss lite mer i hur pedagoger tänker om rörelse och motoriska övningar för barn och hur viktiga grundrörelserna anses vara för barns koncentration, därför valde vi att använda den kvalitativa studien.

Det är viktigt att den som intervjuar är väl förberedd med sin frågeställning, däremot är det en fördel att låta den intervjuade svara på frågorna i den ordning som passar bäst och ibland vävs svaren samman i de olika frågorna. Meningen är att den som intervjuar ska försöka se utifrån den intervjuades synvinkel och förstå innebörden. När vi har intervjuat har vi använt oss av semi-strukturerade intervjuer. Det innebär att vi har utgått från särskilda frågor som den intervjuade haft stora möjligheter att besvara utifrån sitt eget sätt att tänka. En flexibilitet av nya frågor som har dykt upp i sammanhanget har besvarats och undersökningens fokus har haft möjlighet att ändras i förhållande till de frågor som har dykt upp under intervjun (Bryman 2011).

5.2 Urval

Som underlag till vår studie har vi valt att intervjua pedagoger som är verksamma inom förskolan/förskoleklass i två olika kommuner. Vi har valt nio pedagoger (samtliga kvinnor), varav sju arbetar inom kommunal förskola, en inom Montessoriförskola och en inom Reggio Emilia. Av de pedagoger vi har valt att intervjua har en del gått utbildning på 80-90 talet och en del har gått utbildning på 2000-talet men samtliga har arbetat inom förskolan i ca 10-30 år. Det innebär att informanterna har olika bakgrund på förskollärarutbildning. En del av de intervjuade pedagogerna har även utbildats inom rörelsepedagogik. Vi har valt pedagogerna vi har intervjuat själva och tyckte det var intressant att ha med någon med en annan pedagogik i studien.

5.3 Genomförande

transkiberas och att vi använder fiktiva namn för att informantens identitet ska skyddas och endast användas i forskningsundersökningen. Vi informerade även om att det är frivilligt att medverka och att intervjun kan avbrytas om så önskas. Samtliga intervjuer genomfördes enskilt. Intervjuerna spelades in för att det skulle vara lättare med bearbetning av materialet och att det då skulle finnas möjlighet att lyssna på intervjun flera gånger för att få mer helhet av intervjun.

Trost (2010) menar att det finns både för- och nackdelar med att spela in intervjuer. En fördel är att man kan uppfatta tonfall, ordval och mer exakt ta del av vad som sagts under intervjun. Samtidigt kan man ta lärdom genom att höra sig själv vad som framfördes bra och vad som kan förbättras till nästkommande intervju. Det som kan upplevas som nackdel är att det är tidskrävande att lyssna på inspelade intervjuer (2010).

5.4 Forskningsetiska principer

6. Resultat och analys

Här redovisas resultat av undersökningen som är relevant för syfte och frågeställning samt analys där resultatet kopplas till litteraturen i teorianknytningen och tidigare forskning.

6.1 Vad förskolan gör för att hjälpa barn med

koncentrationssvårigheter

Samtliga informanter lyfter fram att det är viktigt med en lugn atmosfär kring barn med koncentrationssvårigheter. De menar att miljö och dagsrutiner måste vara välorganiserad för att inte skapa onödigt kaos för barnen.

Hanna: Det är viktigt med fasta rutiner, gå igenom med barnen vad som händer under dagen. Skapa lugn miljö i möjligaste mån, då vi är medvetna om att barn med koncentrationssvårigheter tar in alla intryck och har svårt att sortera och fokusera. Vi försöker skärma av, göra små rum i rummen.

Anita: Tydligheten är viktig till alla barn och det är något som pedagogerna behöver tänka på, som exempelvis ”Nu kommer vi att gå ut, och

idag måste vi ta på oss regnkläder”. Förklara för barnen varför vi gör si eller så, låta barnen tänka efter och att de får lära sig att ta ansvar för sina konsekvenser och sitt handlande.

Olsson & Olsson (2013) menar att barn med koncentrationssvårigheter och barn med diagnosen ADHD behöver en miljö med lugn och ro för att kunna fokusera på något som fångat deras intresse och inte klarar av störande moment i omgivningen. Bergström (2013) lyfter att det är viktigt för barn att ha tillgång att skapa sina egna små vrår där de kan hitta lugn och ro för bättre koncentration. Barn ges möjlighet att leka mer ostört och avskilt där de kan vara för sig själva. Hon menar att miljöns utformning har stor inverkan på barnet. Miljön kan hämma ett barns utveckling likväl som det kan inbjuda till lek och kreativitet. Lindahl (1998) menar att personer som vistas tillsammans med barnen i dess omgivning skapar en struktur som barnen ska förhålla sig till. Vuxna i barnens miljö bedömer vad barnet är moget för i den situation de befinner sig i för tillfället. Barn lär sig att vuxna är olika och har olika åsikter om saker och ting beroende på vad det gäller (1998).

Det framgår hos informanterna att pedagogerna arbetar individanpassat i sina verksamheter. De menar att det är viktigt att ha god kännedom om barnet och anpassa verksamheten utifrån barnets egna förmågor.

Kicki: Vi brukar dela in barnen i smågrupper, det behöver inte bara vara barn med koncentrationssvårigheter, utan alla barn mår bra av att vara i smågrupper. Och se till att det finns en vuxen i närheten av ”barnet” som har svårt med koncentrationen.

Stina: Pedagoger måste tänka på att barn som har koncentrationssvårigheter behöver närhet till en vuxen vid sin sida och att det är viktigt att tänka på att anpassa verksamheten på en nivå som passar barnen. Försöka vänta in barnen så de hinner förstå uppgiften och se sammanhanget.

lyckas och förskolan ska anpassa sin verksamhet och ge stöd till de behov som finns i barngruppen (Lpfö 98, rev.2010). Kadesjö (2008) anser att när ett barn känner trygghet och tillit i situationen och i den miljön de vistas i har det också bättre förutsättningar för att koncentrera sig och lyckas.

Informanterna anser att det blir harmoni i barngruppen när barn själv kan välja sysselsättning. Det är en fördel om det material som de tar fram alltid står på samma ställe. De menar att det underlättar för barnen både när de plockar fram och ska plocka undan efter sig när de vet var grejorna förvaras.

Monika: Montessoriförskolans miljö är utformad på ett speciellt sätt, möbler och inredning är anpassade så att barnen själva kan ta fram det material som de vill aktivera sig med. Allt material som finns framme har sin plats och får användas och jag anser att en sådan miljö skapar ro i barngruppen.

Nordin Hultman (2004) påtalar att material i förskolor ofta förvaras på höga hyllor eller i skåp. Det resulterar i att barnen inte kan vara lika självständiga vilket kan vara en bidragande orsak till oro i barngruppen då de ofta måste vänta på att få hjälp av en vuxen (2004).

Ett par av informanterna tar upp som alternativ att barn som har svårt att fokusera kan få ha någon form av finmotorisk övning under tiden de deltar i en stillasittande aktivitet. De menar att pedagoger måste vara lyhörda för vad barnen ger för signaler och stödja dem så de känner att de klarar sina uppgifter tillsammans med den övriga barngruppen.

Anna: Jag fick tips en gång att en ”plock-sak” är bra för barn som har svårt att koncentrera sig. Om de kan sitta och ”fingra” med den och träna sin finmotorik kan de bli hjälpta av det och lättare ta till sig viktig information. Nina: Man måste skapa lugna stunder och vänta in barnen så de hinner förstå uppgiften och se sammanhanget. Och ställa lagom svåra krav för att barnen ska känna att de lyckas, då växer de med uppgiften.

Lindahl (1998) hänvisar till Nutbrown som har gjort observationer där barn har visat intresse för det som finns ”inuti” exempelvis plocka i och ur föremål i en låda och plocka klossar i en klosslåda. Nutbrown menar att barn har en förmåga att koncentrera sig på en speciell aktivitet. I dessa situationer behövs vuxnas tillgänglighet för att utmana och stimulera barnet i sin utveckling och sitt lärande (1998). Bergström (2013) hänvisar till Vygotskij som i sin teori hävdar att den fysiska miljön har inverkan på lärandeutvecklingen. Nordin Hultman (2004) menar att barnen påverkas av miljön i sitt sammanhang och barn utvecklar sina förmågor därefter. Ambitionen är att göra förändringar i miljön som gynnar barnen istället för att utmana dem på ett negativt sätt.

Inom Reggio Emilias pedagogik arbetar man mycket med skapande där barnen får använda sin kreativitet och använda sina sinnen vilket främjar barns koncentrationsförmåga.

Ellneby (2011) anser att det är känsel, balans, led-och muskelsinnena som utgör basen för utveckling av de motoriska färdigheterna, visuella/synfärdigheter och auditiva/hörselfärdigheter. Det är viktigt att alla sinnen stimuleras för ett barns vidareutveckling. Hon betonar att det är viktigt med motoriska färdigheter i leken med de jämnåriga för att inte hamna i utanförskap på grund av att de uppfattas som klumpiga och inte klarar av det som jämnåriga klarar av (2011).

6.2 Rörelseträning kan gynna barns koncentrationsförmåga

Samtliga informanter anser att rörelser är viktigt för hälsan i allmänhet, det lägger grunden till att kunna koncentrera sig vid inlärning. De påtalar att motorisk träning är nödvändig för barns utveckling.

Monika: Barnen får ofta vara ute här på Montessoriförskolan vilket är bra för alla barn, men barn som har svårt att koncentrera sig behöver extra motorisk träning som de får träna mycket ute genom att klättra, hoppa och gunga. Kicki: Genom en allsidig rörelseträning med både fin och grovmotorik gynnas hela utvecklingen. Barnen får en god kroppsuppfattning och lär sig behärska sin kropp och balans.

Grindberg & Langlo, Jagtöien (2000) menar att pedagogerna på förskolan bör vara väl medvetna om att den motoriska utvecklingen hör samman med inlärningen. Att allsidiga vardagliga rörelser som barn kan utmanas i genom leken ger en styrka för kroppen och dess rörlighet. Sigmundsson & Vorland Pedersen (2004) tar upp vikten av att pedagoger är väl medvetna om att det är lika viktigt att stimulera och utveckla grovmotoriken som finmotoriken hos barn. De barn som inte automatiskt väljer att klättra på klätterställningen ska få utmaning med stöd från vuxen. Berg & Cramér (2003) påtalar att barn måste få en varierad rörelseträning i samband med undervisning för att nå bättre resultat. Det har visat sig att barn som får kontinuerlig rörelseträning jämsides med övrig undervisning förbättrar sin motorik, koncentrations och inlärningsförmåga. Kirk (2009) menar att vår hjärna utvecklas hela livet och kräver regelbunden kroppsträning som gynnar den intellektuella utvecklingen. Oavsett om det är barn eller vuxna kan otillräcklig kroppsträning leda till stress som missgynnar koncentrationsförmågan (2009).

Informanterna tar upp att barn måste träna ofta med varierande kroppsrörelser och prova på olika rörelseaktiviteter för att kroppen ska bli självgående.

Anita: Rörelser tränar upp hjärnan och automatiserar kroppens rörelsemönster som bidrar till att man lättare kan fokusera på annat.

Huitfeldt (1998) menar att barn lär sig motoriska färdigheter i olika etapper, från att åla till att springa för att senare kunna utföra flera rörelser samtidigt. Exempel på automatiserade rörelser är när barnen har lärt sig cykla eller simma (1998).

Ett par av informanterna menar att barn som misstänks ha reflexer kvar som stör deras rörelsemönster måste få chans att träna bort dem genom enkla rörelseaktiviteter.

träna bort detta måste man göra rörelser på golvet. Det bästa är att åla och ta stöd med tårna, eller vicka på rumpan. Jag har uppmärksammat att många barn har svårt att utföra grundrörelser, framförallt att åla.Vi håller på mycket med yoga i barngruppen, en gammal beprövad metod med många rörelser som utförs ungefär likadant som barnens grundrörelser.

Celsing (2009) hänvisar till Niklasson som utövar sensomotorisk träning för barn som har nedsatt motorik och koncentrationssvårigheter. Metoden går ut på att genomföra liknande rörelser som vanligtvis praktiseras i bebisstadiet. Denna träning bidrar till att barnen får ett automatiserat rörelsemönster som gör att de lättare kan fokusera på olika aktiviteter och uppgifter (2009).

Det framgår i intervjuerna att barn bör få utlopp för sina rörelsebehov innan de utmanas i en aktivitet som kräver att de måste vara stilla och uppmärksamma.

Nina: Man bör tänka på att man ska ha någon form av rörelseträning före exempelvis en stillasittande samling/aktivitet eller inför en måltid. Rörelseträning kan vara sång och rytmik, rörelsesång, klappramsa eller uppmaningar som att stå på ett ben, eller stå på tå etc.

Hanna: Rörelser hänger ihop med koncentration. Vi gör språklekar och tränar mycket på rim och ramsor med rörelser till, både grov och finmotoriska röresler och olika korsrörelser.

Ellneby (2011) menar att hjärnan kräver någon form av rörelse för att hållas igång. Hon förespråkar livliga rörelseaktiviteter som stimulerar balanssinnet vilket har inverkan på alla kroppsfunktioner och inlärningsförmågan. Det är viktigt att erbjuda olika aktiviteter med kroppsrörelser som barnen behärskar så de samtidigt får en upplevelse av att det är roligt att röra på sig. Berg & Cramér (2003) menar att rörelser som utförs diagonalt skapar balans mellan de båda hjärnhalvorna, vilket är en förutsättning för att kunna fokusera och ta in ny kunskap (2003).

6.3 Traditionell och specifik rörelseträning främjar

koncentrationsförmågan

Informanterna anser att barn med koncentrationssvårigheter ofta behöver speciell motorisk träning. De menar att barn som visar uppenbara motoriska brister på något sätt måste få specialträning som är individanpassad. Verksamheterna använder ofta skogen som träningsplats där barnen kan leka tillsammans och samtidigt tillfredsställa sina rörelsebehov i lugn och ro. Informanterna upplever att skogen lockar till varierad träning där barnen kan klättra och balansera över stock och sten.

Ulla: Även om de är aktiva själva innebär det inte att de tränar själva på det som de är mest i behov av. Skogen är en bra träningsplats där barnen får utlopp för sitt rörelsebehov och finner lättare ett lugn där jämfört med förskolans miljö. Jag upplever att det är väldigt individuellt om barn behöver speciell träning: Kan inte så många specialövningar i huvudet men använder en bok där det står om särskilda övningar. Den använder jag om jag märker att någon behöver träna extra.

upptåg. Barnen tar efter och utmanar varandra fast de inte är medvetna om det själva. De klättrar, balanserar, kryper, ålar, hoppar och på så sätt ger de sig själv utmaning i motoriska färdigheter.

Stina: Det är oerhört viktigt för barns utveckling med motoriska övningar både för motorik och intellekt men även för den sociala utvecklingen som de får med gruppträning. Jag tror att det kan vara positivt för barn som har bokstavskombination och att det skulle kunna minska diagnoser om alla barn hade fått mer rörelseträning i förskolan. Barn som är hyperaktiva kan rörelseträning inverka på med en lugn och avstressande effekt.

Grindberg & Langlo Jagtöien (2000) menar att barn får naturlig styrka och kroppsträning när de utför sina grundrörelser i olika miljöer som inspirerar till mångsidig motorisk träning. Rösser (2009) påtalar att kroppsträning är främjande för hälsan i allmänhet men det stärker också barnens självkänsla och sociala kompetens. Kadesjö (2008) menar att det är viktigt med motoriska färdigheter för att underlätta barnens tillvaro i leken både vid livliga och lugna aktiviteter (2008).

Informanterna menar att motorisk träning gynnar alla barn. Men alla barn har inte samma förutsättningar och därför är det viktigt att lekmiljön i förskolan erbjuder varierade former av rörelseaktiviteter.

Stina: Det är viktigt för alla barn med motoriska övningar, en del barn har det gratis men alla behöver träning. Barnens lekmiljö ska vara utformad för motorisk träning. Att gunga är en del av den motoriska inlärningen. Man måste kunna gunga med i gungmomentet för att senare kunna klättra på höjder, till exempel på ribbstol eller att hålla balansen när de ska cykla. Ofta har barn svårt att cykla om de inte klarar ”gungningen”, det har att göra med balansen mellan hjärnhalvorna.

Ellneby (2011) hävdar att gungning är ett bra sätt att stimulera balanssinnet och som genererar till att utveckla barnens perceptionsförmågor. I gungaktiviteter varieras tempot hela tiden vilket är positivt då hjärnan kräver både livlig och lugn aktivitet för att vara kreativ och ta in ny kunskap (2011).

Informanterna anser att kroppsträning bidrar till att det skapas balans mellan kropp och själ. Vilket är en förutsättning när barn måste koncentrera sig vid olika situationer i vardagen. Det krävs god koncentrationsförmåga för att barnen ska kunna ta del av vad som händer runt omkring dem.

Monika: Motoriken är jätteviktig, motorisk träning sätter igång hjärnans alla impulser, känslor, inlärning, koncentration och nervsystem. Har man ingen motorisk träning parallellt med övriga aktiviteter kan det bli svårt för barnen att hänga med, speciellt för de som har svårt att koncentrera sig. Jag antar att många barn sitter mycket stilla framför TV och dator hemma, då behöver de inte så mycket av den varan i förskolan. Det är viktigare att lägga fokus på att barnen får utlopp för sina rörelsebehov. Vi delar in barnen i grupper för att ha yoga-pass varje vecka och ser vi att något barn behöver extra träning gör vi det spontant i leken eller i en planerad rörelseaktivitet och tränar på det de visar brister på.

Informanterna anser att sånger med rörelser är en bra koordinationsövning, likaså fingerramsor som tränar finmotoriken och skapandeaktiviteter där barnen pärlar, klipper, ritar och målar.

Ulla: Även om vi dagligen kör med fingerramsor, rim - ramsor med rörelser, sånger med olika koordinationsrörelser och munmotorik är nog pedagoger inte alltid medvetna om att det är motoriska övningar som utövas.

Berg & Cramér (2003) framhäver att korsrörelser som är enkla att använda i vardagen förekommer i traditionella sång, rörelselekar och fingerramsor. Dessa aktiviteter gagnar barnens kroppsuppfattning, koordinations och perceptionsförmåga (2003).

Några av informanterna känner till speciella träningsmetoder som gynnar barn med koncentrationssvårigheter. De använder sig av det i barngruppen och anser att det är en bra träningsmetod.

Stina: Jag har tagit del av MTI som står för Motorisk Träning och Inlärning på min VFU-plats som Christer Sundberg i Båstad är grundare till. Metoden utgår från reflex och koordinationsövningar. Tanken bakom detta är att barn ska träna bort reflexrörelser för att få bättre kontroll över sina kroppsrörelser. Monika: Jag har erfarenhet av rytmisk rörelseträning och har gått en kurs för Harald Blomberg som är grundaren till denna metod. Han är läkare i botten och håller kurser och föreläser numera runt om i hela världen. Metoden går ut på att utföra grundläggande rörelser så att kvarvarande reflexer tränas bort. Pia: Jag läste en artikel i förskoletidningen för något år sedan som hette ”Glada rörelser för hjärnan”, det har jag använt ibland. En av övningarna är att vifta på svansen och i en annan övning kramar man sig själv med korsade armar.

Maltén (2002) menar att vissa barn som exempelvis har svårt att sitta still, är fumliga, håller ovanligt hårt i en penna långt upp i skolåldern kan ha kvardröjande reflexer. Det krävs i vissa fall professionell hjälp för att hjälpa barnen att bli av med besvären som stör deras rörelsemönster (2002).

Att hjälpa barn att gå ned i varv anser ett par informanter är viktigt, det är därför bra att erbjuda dem något som de förknippar med välbefinnande.

Stina: Massage och taktil beröring ger positiv energi för barn i allmänhet men framförallt barn med koncentrationssvårigheter.

Monika: Vi har massagevila varje dag efter lunch, för de barnen som vill.

Ellneby (2011) hävdar att känselsinnet kräver stimulans för den psykiska utvecklingen. Regelbunden beröring gynnar koncentrationsförmågan och har en positiv inverkan på nervsystemet. Vid kroppsberöring utsöndras hormonet Oxytocin som bildas i hjärnan, hormonet reducerar stressämnen som missgynnar koncentrationsförmågan. När Oxytocin utsöndras känner man sig rofylld och nöjd med tillvaron (2011).

6.4 Erfarenhet och utövande av koordinationsövning

får kontroll över sina kroppsrörelser. Träningen bidrar till att barnen får lättare med finmotoriken som att pärla, pennfattning, måla, klippa och liknande sysselsättning.

Ulla: Jag gör mycket med dans och musik, även gymnastikövningar, lekar med olika koordinationsövningar, men dansen har mycket steg och korslagda rörelser som är bra koordinationsövning anser hon.

Kicki: Allt som har med öga/hand koordination blir lättare för dem sedan. När barn hittar kontrollen över sin kropp blir de lugnare och tryggare. Jag upplever att barn som ofta får koordinationsträning i F-2 ger positiva resultat. När barn kommer upp i åk 3-4 är det mycket annat på schemat, då man kan se att en del barn blir mer okoncentrerade och faller tillbaka.

Grindberg & Langlo, Jagtöien (2000) menar att pedagoger ska ha vetskap om barns motoriska utveckling. De bör även ha kunskap om sinnenas förbindelse med olika rörelser och att rörelseförmåga och inlärning har ett samband (2000).

Att träna koordinationsövningar i samarbete med hela barngruppen anser informanterna är bra träning. Det är klurigt när man måste ta hänsyn till varandra i en koordinationsövning, men roligt och lärorikt för barnen. Informanterna menar att det är bra att alla barn är med och provar på samma övningar. Detta för att alla ska få samma möjligheter till variation oavsett om man har koncentrationssvårigheter eller ej.

Anita: Jag kör veckans lek som varierar i utförande, men det går ut på att träna koordination; till exempel ”flätan och kanelbullen”. Båda lekarna kräver samarbete av barngruppen.

Anna: Jag kör allmän likvärdig gymnastik för alla barn. När jag tänker på särskilda koordinationsövningar är det bollekar, det är bra att lära sig dribbla, studsa, kasta och fånga en boll. Barnen får också prova på innebandy och lära sig hantera klubba och boll samtidigt, vilket kräver mycket koncentration och är en bra koordinationsövning. Jag tar ofta fram rockringar och hopprep för att erbjuda barnen olika sorts aktiviteter som de annars själva inte skulle komma på. Viktigt att visa barnen att det finns olika saker att prova på.

Huitfeldt (1998) förespråkar att planerade rörelsepass med yngre barn mestadels ska bestå av koordinationsövningar. Därför att barn i unga år har lätt att skaffa sig ett rörelsemönster som de disponerar resten av livet. Barn mellan fyra och nio år lär sig snabbt nya motoriska färdigheter och därför är det viktigt att låta dem prova på rörelsemoment som de annars inte brukar få tillgång till (1998).

Informanterna menar att barn behöver regelbunden och varierad motorisk träning. De anser att förskolans vardag består av många motoriska övningar. Informanterna hävdar att pedagoger inte alltid är medvetna om att det är motoriken de tränar när de kör med dagliga sång och rörelselekar samt olika fingerramsor.

Maltén (2002) påtalar att barnens motorik måste tränas ordentligt så att deras kroppsrörelser ska bli automatiserade. Ellneby (2011) menar att det tar olika lång tid för barn att automatisera sitt rörelsemönster. Därför är det viktigt att ge barnen tid att träna och låta dem lära sig en sak i taget och inte gå för fort fram (2011).

Informanterna låter barnen träna sina grundrörelser i olika former och använder fingrarna mycket som de anser stärker koordinations -och koncentrationsförmågan.

Stina: När det gäller grovmotoriken utgår jag från att använda grundläggande koordinationsövningar som exempelvis åla, krypa, passgång och indianhopp som jag anser bidrar till bättre koncentrationsförmåga. När det gäller finmotoriken använder jag fingerramsor som hjälp för barnens utveckling av pennfattning/pincettgrepp, till exempel att göra ”imse vimse spindel” med långsamma rörelser så det blir ordentligt roterande rörelser som övar upp koordinationsförmågan.

Enligt Berg och Cramér (2003) får man det bästa resultatet när träningen utförs långsamt eftersom korsrörelser stimulerar sambandet mellan de båda hjärnhalvorna. Författarna berättar att vi människor fungerar korsvis, vår hjärna är uppdelad och består av vänster och höger hjärnhalva som styr våra kroppsrörelser. Vänster hjärnhalva styr den högra sidans kroppsfunktioner medan höger hjärnhalva styr den vänstra sidan. Träning av diagonala rörelser skapar balans mellan hjärnhalvorna och stärker koordinationsförmågan (2003).

6.5 Motoriska övningar på förskolan

Det framgår av informanterna att de erbjuder barnen en mångfald olika ställen där barnen kan röra sig fritt. Många verksamheter har tillgång till fotbollsplan eller idrottshall med stor rörelsefrihet. Barnen får träna balans och koordination i en miljö som är genomtänkt för att barnen ska kunna träna sina grundrörelser tillsammans i grupp.

Ulla: Tillgång till idrottshall och lekhall gör att det är lättare att träna grovmotoriken och grundrörelserna. Genom att utgå från leken kan man utmana barnen och träna många rörelser. Det vävs in på ett lekfullt sätt och sker spontant i leken. När det är något barn som behöver träna något speciellt kan det läggas till utan att något enskilt barn behöver känna att det är en övning enbart för ett specifikt barn.

Huitfeldt (1998) menar att motoriken hos barn mellan 2-6 år utvecklas genom grovmotoriska lekar som tränar grundrörelser. Det är därför lämpligt att ha planerade styrda rörelsepass i förskolan som består av koordinationsövningar, eftersom barn i yngre åldrar har stor förmåga att ta till sig rörelsemönster som de lär in och som de har med sig hela livet (1998).

Några av informanterna menar att ordna särskilda rörelseaktiviteter ute på förskolan som barn vanligtvis inte tränar på är lockande för barnen. Ett bra alternativ för dem som inte har tillgång till lekhall eller idrottshall. Och för dem som inte har gungor på gården är det nyttigt att ge extra stimulans åt balanssinnet.

Ellneby (2011) påtalar att det är viktigt att stimulera balanssinnet eftersom det har inverkan på hela hjärnan och påverkar våra kroppsfunktioner och vår inlärningsförmåga. Barn stimulerar sitt balanssinne bland annat genom hopp och snurrövningar (2011).

Det framkommer i intervjun att det är viktigt att fånga upp barnen när de visar intresse för en viss aktivitet och spinna vidare på den. Det är lättare att motivera barn att lära sig nya saker om de har en egen drivkraft.

Anna: Jag tror på utmaningar till barnen och tänker på ett barn som har svårt att fokusera men som fick ett stort intresse för en bollaktivitet som jag planerade in som rörelsepass och som sedan övergick till fri lek under utevistelsen efteråt. Jag menar att det är avgörande för barnen att de klarar av en aktivitet, att den är på lagom nivå annars kan det uppstå nya koncentrationssvårigheter.

Lindahl (1998) skriver om en undersökning av Nutbrown (1994) där hon lyfter att barn har en förmåga att koncentrera sig på en speciell aktivitet. Cirkelformade föremål som bollar och cirkelformade plattor har visat sig vara en sådan aktivitet. Hon menar vidare att det är viktigt att en vuxen finns i närheten för att kunna utmana och stimulera barnen då intresse finns (1998).

Det är en mångfald av grov och finmotoriska övningar som förekommer i informanternas verksamheter, en del förstärker rörelseövningarna med musik och rytmik. Samtliga övningar går ut på att träna koordinationsförmågan. En av informanterna ger bland annat tips på hur det går att träna finmotoriken med hjälp av fötter och tår. Att arbeta med fötterna kräver stor precision och är en bra övning som stärker barnens koncentrationsförmåga.

Nina: Vi har både spontana och planerade rörelselekar och sånger, fingerramsor och taktfast musik för koordination, dansa fritt, drama, samarbetslekar, uppdragsövningar, klappramsa och kroppsuppfattning. Vi använder instrument som exempelvis maracas och trumma men även cd med rörelsemusik. Och brukar också använda smartboard kopplat till Ipad där vi använder ”sång-hatten” med tecken och sjunger med Sanna (youtube). Kicki: Den fria rörelselek som erbjuds i idrottshallen under ordnade former har gett bra resultat i utvecklingen. Vi tränar mycket på att hoppa hopprep, de yngre barnen hoppar med rock-ring, det är bra när man ska träna på koordinationen. Att barnen får börja med rock-ring före hopprep för att få in rörelsen/koordinationen.

Pia: Fingerlekar är bra träning och när barnen målar övar de sin öga-hand koordination. Jag brukar låta barnen måla med fötterna och en rörelse som jag använder ofta är att barnen får greppa kulor med tårna som kräver otrolig koncentration.

6.6 Specialpedagogiska insatser för barn med

koncentrationssvårigheter

Informanterna ger här en bild av hur deras specialpedagogiska resurser ser ut gällande barn med koncentrationssvårigheter i förskolan.

Ulla: Vi har inte mycket kontakt med specialpedagog och får inte mycket hjälp i förskoleklass. Jag upplever att det är mer skolinriktat och då läggs det mer fokus på kunskapsnivå och inte den motoriska delen. Ibland får vi handledning från specialpedagog eller ifrån ett resursteam. Eftersom jag nyligen studerat till idrottslärare känner jag att resurserna inte alls läggs på motorik, men vi har fördelen i förskoleklass att själva styra. Min uppfattning är att det blir det ännu svårare för barnen att få motorisk hjälp när de börjar skolan.

Anita: Vi har ingen kontakt med specialpedagog i nuläget, har haft handledning vid något tillfälle som inte gav så mycket.

Hanna: Vi har inget stöd från specialpedagog för tillfället i vår verksamhet och inte vad jag särskilt kan minnas sedan tidigare heller.

Anna: Jag har ingen kontakt med special pedagogik nu men haft förut och då i form av en assistent som stöd till barn med diagnos. Har ingen erfarenhet av att få speciell hjälp för barn med koncentrationssvårigheter, inte med hjälp av rörelser i alla fall, möjligen lite hjälp gällande miljö och rutiner i så fall vad jag kan komma på.

Pia: Jag har en viss erfarenhet med att ha fått specialanpassat material som hjälp från specialpedagog, men inte med rörelser. I så fall genom balansbrädor av olika slag.

Stina: Vår verksamhet har tillgång till specialpedagog där vi får material och övningar för barn med koncentrationsövningar för att underlätta deras dag i verksamheten. Men det rör sig inte om rörelseövningar.

Nina: Jag har erfarenhet av specialpedagog både från min tidigare och nuvarande arbetsplats. Där finns en specialpedagog som besöker barngruppen och ger tips och idéer hur pedagogerna kan gå vidare i barngruppen.

Kicki: Vår verksamhet har samarbete med en rörelsepedagog som deltar i den dagliga verksamheten och ger återkoppling till barn med koncentrationssvårigheter. Hon fungerar som bollplank, kommer med tips och idéer som kan användas i barngruppen och med barn som har koncentrationssvårigheter. Hon har övningar som pedagogerna kan ta del av och träna med barnen.