• No results found

Barns bildskapande i naturen

N/A
N/A
Protected

Academic year: 2021

Share "Barns bildskapande i naturen"

Copied!
40
0
0

Loading.... (view fulltext now)

Full text

(1)

Estetisk-filosofiska fakulteten

Anna-Karin Vybiral

Barns bildskapande i naturen

Childrens creation of visual art in the nature

Examensarbete 15 poäng

Lärarprogrammet

Datum: 090107

(2)

Abstract

This essay examines from different perspectives how the nature is used as an educational environment for childrens creation of visual arts. Childrens creations of visual arts in the nature are brought together with educationists practice. More closely, one preschool class and their educationists have been examined and interviewed about their experiences, practices and visions of creating art in the forest. The school in this inquiry has focus of outdoor education (sv. ”Ur och Skur”).

The main result is that the environment for childrens creation of visual art make sense and takes an impression of. May children get livelihood/stimulation for their imagination it will be a progress.

(3)

Sammanfattning

Denna uppsats behandlar hur naturen används som ett pedagogiskt rum och barnets bildskapande i naturen sett ur olika perspektiv. De flätas samman i en undersökning hur pedagoger använder barnets bildskapande i naturen. I den här uppsatsen undersöks en förskola för att kartlägga deras vanor och visioner om bildskapande i naturen. Utifrån intervju och studie belyser uppsatsen både pedagogernas erfarenheter och visioner såväl som barnens upplevelser. Studieobjektet i denna undersökning är en Ur och Skur profilerad förskola.

Huvudresultatet är att miljön för barnens bildskapande påverkar och gör sitt avtryck. Får barnet näring till sin fantasi sker en utveckling.

(4)

Innehållsförteckning

1 INLEDNING ... 5

1.1 BAKGRUND ... 5

1.2SYFTE OCH FRÅGESTÄLLNING ... 6

1.3AVGRÄNSNING OCH MOTIVATION ... 6

1.4STYRDOKUMENT ... 6

2 FORSKNINGSÖVERSIKT ... 8

2.1NATUREN SOM PEDAGOGISKT RUM ... 8

2.1.1 Ur och Skur... 11

2.1.2 Naturens fördelar för barnets utveckling ... 11

2.2BARNS BILDSKAPANDE ... 12

2.2.1 Vygotskij ... 13

2.2.2 Bildskapandets tre riktningar ... 15

2.3BILD KONTRA NATUR ... 16

2.3.1 Hur ser Ur och Skur på skapande verksamhet ... 18

3 METOD ... 19

3.1PRESENTATION AV FÖRSKOLAN ... 19

3.2FÖRSTA KONTAKTEN ... 19

3.3FÖRBEREDELSE UNDERSÖKNING ... 20

4 RESULTAT OCH ANALYS ... 23

4.1INTERVJU UR OCH SKUR ... 23

4.1.1 ”Av naturen och med naturen så blir det en bild” ... 24

4.1.1 Analys ... 26

4.2UPPLEVELSEN I SKOGEN,UR OCH SKUR ... 27

4.2.1 Analys ... 28

5 DISKUSSION, SLUTSATS ... 33

5.1PERSPEKTIV LÄROPLANEN ... 33

5.2BARNEN BERÄTTAR SINA UPPLEVELSER MED HJÄLP AV BILDSPRÅKET ... 34

5.3SLUTORD ... 35

(5)

1 Inledning

1.1 Bakgrund

Idag bor många av oss i stora städer. Vi måste ta bilen för att komma ut i naturen. Naturen erbjuder en varierande terräng som gör att vi måste använda och röra våra kroppar på ett skonsamt och naturligt sätt. Det finns en plats för varje enskild. Solen piggar upp oss, snön utmanar oss, vinden väcker oss och biter i våra kinder. Natur och friluftsliv bidrar till en god folkhälsa helt enkelt. Dessutom förstärks våra sinnesintryck i naturen. Sinnesnärvaron sätter fart på fantasin och den egna skapande kraften. Nyanserna naturen erbjuder kittlar sinnet för färg och naturens formrikedom tar aldrig slut. Naturens eget liv ger ständigt ett nytt perspektiv – ett löv virvlar upp med vinden och bilden framför har förändrats.

Som lärarstuderande på Karlstads universitet har jag i min inriktning studerat det estetiska lärandet. På den estetiska inriktningen har vi fått studera hur vi med hjälp av våra sinnen kan uttrycka oss med de estetiska läroämnena dans, bild, drama, musik och rörelse. Metoden var skaparkraft och fantasin drivmedlet. Bildlektionerna var de som fascinerade mig mest. Att få förlänga min arm med en pensel, få fingrarna fulla med färg och förmedla ett tyst budskap, det såg jag fram emot varje vecka. En bild beskriver en historia när orden inte längre räcker till för att beskriva en upplevelse och känsla. Barnets verklighet bygger på bilder - minnesbilder. För mig är barn och bildskapande något av det mest naturliga.

(6)

som helst skapande verksamhet av naturmaterial tas materialet med in till skolbänken och klassrummet. Därmed anser jag att vi förminskar barnets livsvärld för att ersätta den med någonting annat. Min önskan är att ge barnet en möjlighet att upptäcka skaparkraftens tänkbarheter och förhoppningsvis ge ett intresse för framtiden. Om jag öppnar den dörr som gynnar drivkraften mest tror jag att jag ger barnet tillgång till hela sitt livsrum. I min framtida roll som förskollärare vill jag erbjuda barnet en möjlighet att använda sin skapande hand i en inspirerande miljö – naturen. I denna uppsats kommer jag att diskutera hur en förskola som använder naturen som ett pedagogiskt rum för det bildskapande barnet samt barnets upplevelse av bildskapandet i naturen.

1.2 Syfte och frågeställning

Syftet med det här arbetet är att bidra med kunskap om hur barn och pedagoger i en förskola med naturen som ett pedagogisktrum tänker om bildskapande i naturen.

Frågeställningen lyder:

• Hur använder pedagoger naturen i barns bildskapande och som ett pedagogiskt rum? • Hur upplever barnet bildskapandet i naturen?

1.3 Avgränsning och motivation

Jag har valt att undersöka en förskola med Ur och Skur som profilering. Barnen som medverkat i undersökningen är 2,5-5 år. Jag har läst lämplig litteratur och slutligen valt den för ämnet och syftet relevanta och betydelsefulla. Varför jag valde Ur och Skur var för att de har naturen som ett av sina pedagogiska rum men även för att jag visste sedan tidigare att deras verksamhet använder sig av den egna skapande förmågan.

1.4 Styrdokument

(7)

Enligt förskolans styrdokument, Läroplanen för förskolan (Lpfö98) ska alla pedagoger som arbetar med barn i förskolan sträva efter att varje barn ska få möjlighet att uttrycka det som barnet själv har varit med om, funderingar och reflektion genom de skapande estiska läroämnena. Det finns dessutom en förlaga som belyser att barnets inre kraft och vilja ska ses som en tillgång och en instruktion för oss pedagoger vilken riktning vi ska välja för barnets fortsatta utveckling och lärande. Pedagoger ska skapa en miljö där barnets fantasi stimuleras och lockar barnet till att själv vilja utforska nya saker samtidigt som den utmanar den egna förmågan.

Att använda naturen som pedagogiskt rum har sitt stöd i strävans målet att varje barn ska få en möjlighet att stimulera den egna kroppens fysiska möjlighet och belysa vikten om en bra hälsa. Den verkliga världen ska introduceras ur flera synvinklar. Barnet ska få möjligheten att erfara ett naturfenomen ur flera olika perspektiv. Det ska även ge en förståelse av för hur naturen påverkas av hur barnet väljer att agera (Lpfö 98).

(8)

2 Forskningsöversikt

Verkligheten och naturen är komplex och komplicerad att förstå. Att exemplifiera samband av ett fenomen och göra delar till en helhet underlättar för barnets begreppsbildning. Att flytta ut lärandet i naturen innebär en pedagogisk miljö utan begränsningar. Naturen har lika många pedagogiska rum som den har skiftningar. De fyra årstiderna, solsken, regn, dis, gryning, skymning, ljus och mörker gestaltar alla ett fenomen ur ett nytt perspektiv (Ericsson 2002). Att använda naturen i utbildningssyfte är ingen nyhet. Redan tidigt 1800-tal tog pedagoger med sina elever ut i naturen för att underlätta i deras lärande.

”Konst är något underbart – ett spår som skapandet lämnat efter sig, en hälsning från den lilla människan som vill kommunicera utan ord” (Nordenfalk 1996:115). Det finns en glädje i ett barn när det upptäcker att det har gjort ett avtryck på någonting. En glädje som ger en inspiration. När barn målar använder de ofta hela kroppen. Gränsen mellan penna och hand raderas ut och rörelsen blir en del i bildens tema. Ibland pratar de med bilden (Nordenfalk 1996). När små barn målar, 2 – 3år, målar de ofta med rytmiska rörelser och de försöker fånga rörelsen och livet i deras minnesbild. De använder lodräta och horisontala linjer med framträdande slut och början. Det äldre barnets bilder är ett fruset ögonblick (Ericsson 1991). Det är inte alltid bilden är medvetet målad, men barnet finner alltid en beröringspunkt till sig själv i den. Det är inte heller alltid som vi vuxna med enbart ögat kan utläsa vad motivet på bilden vill säga. Men barnen talar samma språk. De vet precis vad de själva och deras kompisar har målat. De har ett kodspråk sinsemellan där ett tecken står för någonting och ett tecken för någonting annat (Nordenfalk 1996). Om vi följer ett barns bilder under en tid kommer vi att upptäcka ett genomgående tema i framställningarna. Får barnet en möjlighet att prata om sina bilder förtydligas betydelsen och barnets känsla för bilden. Inget barns bilder är det andras likt. Varje barn har sitt eget språk i bildskapandet (Ericson 1991).

2.1 Naturen som pedagogiskt rum

(9)

Människan måste lita till sina egna upplevelser och inte förvilla sig av andras genom litteraturen (Dahlgren & Szczepanski 1997). Rousseau har författat sin pedagogik i romanen Émile, ou Traité de l’éducation (1762). Eleven Émile utbildades till en skötsam medborgare genom aktivitet och kreativitet. Undervisningen var nu och överallt - några klockslag och klassrum existerade inte. Émile uppmanades till att undersöka, iaktta och dra egna slutsatser. Undervisningen gick ut på att fånga upp Émiles spontana påhitt och intresse och genom spänning och nyfikenhet skapa en vilja och längtan till att ta reda på fortsättningen så att han därigenom måste utmana sin egen förmåga (Svedberg & Zaar 1993).

(10)

Fröbel vill ha en skolform i enlighet med Gud. Naturen är skapad av Gud och det är i naturen som människan kan hitta det äkta rena och oförfalskade. Därmed är den också Gud närmast. Människan i jämförelse med naturen är inte lika ren och klar. Men det är däremot barnet, i barnets ögon finns fortfarande en renhet. Leken likaså, leken är en gestaltning av barnets inre och den är den renaste och mest äkta handlingen. Leken betyder glädje och frihet. Fröbel liknar barnet med en blomknopp i sin tillvaro i naturen. Med tiden slår den ut. Näringen är barnets nyfikenhet på naturens växtlighet och intryck. Det är en drift hos ett barn att söka sig till den inre kärnan menar han och utifrån kunskapen om den får barnet en förståelse om det yttre. Det yttre är den gripbara formen av ett fenomen som har utkristalliserats från dess inre kärna. Den inre kärnan är en kraft som strömmar ut efter fenomenets linjer. Ett fenomen ska förstås utifrån sin kraft och kärna menar Fröbel. Han förtydligar sin teori genom att jämföra kraften med konstnären och hans verk; ett verk är en konstnärs inre kraft. Det gripbara verket är i sin tur konstnärens förstärkta kraft. Form och kraft är därför en symbios. Krafter i naturen är också i beroende av varandra. Formen med sin kraft är således en del i naturen som i en helhet. Verklig kunskap menar Fröbel, bygger på den vetskapen. Gud och naturen är självständiga men i kraften förenas dem och i naturens kraft och existens gestaltas gudomligheten. Människan lever enligt naturens lagar. Det gör henne i en beroendeställning till naturen. Genom att studera naturen når således barnet fram till den verkliga och äkta kunskapen. När ett barn sparkar sönder ett fenomen i naturen är det bara för att det vill undersöka dess mitt. Om denna handling inte tas vara på blir den till en våldsam handling i framtiden. Fröbels grundsten för barnets uppväxt och tillväxt blir således att pedagogen och barnet ska ha en läromiljö i den verkliga naturen, för att uppleva ”naturens ande och liv” (Fröbel 1995:113). Genom en direktkontakt och direktupplevelse får allt liv ett sammanhang som underlättar i förståelsen. Att uppleva fenomenet i den autistiska miljön likaså. Att dessutom handla praktiskt fördjupar vetskapen. Människan ska fostras till ett liv sida vid sida med naturen (Fröbel 1995).

(11)

uppmärksamhet och fantasi. Det finns krav och en strävan efter målfokusering. Forskare av idag ser naturen som en lisa för själen (Dahlgren & Szczepanski 2001).

2.1.1 Ur och Skur

”Friluftsliv är vistelse och fysisk aktivitet utomhus för att uppnå miljöombyte och naturupplevelser utan krav på prestation” (Westerlund 2007:51).

Idag finner vi liknade profilering i det svenska Friluftsfrämjandets Ur och Skur. I Sverige idag finns det ca 200 förskolor, skolor och fritidshem för ungdomar mellan 1-16 år. Ur och Skur baserar sig på Friluftsfrämjandets naturmetodik och styrdokumenten för förskolan är Lpfö 98. På förskolan använder pedagogerna naturens tillgångar som verktyg för barnets tillväxt och lärande. Naturens föränderlighet skapar nya möjligheter där varje skepnad formar ett pedagogiskt rum som ett komplement och variation till innerummet. Basen är direktupplevelsen. En tillvaro i naturen ger barnet en direktupplevelse av en naturföreteelse. Lärandet är en process och den går genom direktupplevelsen. En direktupplevelse förankrar en kunskap på ett unikt sätt. Direktupplevelsens omvandling till kunskap innefattar fem steg: Den personliga delaktigheten genom sinnen och känslor, avstannandet i handlingen för att fundera över hur, när och var, pedagogens respons, utvecklandet och det nya handlandet och det femte och sista steget - att använda den nya kunskapen. Genom den självupplevda situationen är barnet även en del i helheten. Genom att vara en delaktig kan barnet lättare identifiera sig med fenomenet. Identifikation underlättar för begreppsbildningen. Det värnas om hälsa och motion, social och emotionell kompetens, lust och naturkänsla. Att ha en naturkänsla betyder att visa omtanke och respekt till livet i naturen. Det finns en genuin harmoni i naturen vilket inger ett lugn som i sin tur sänker prestationskraven. Pedagogerna i förskolan vill skapa en trygg barngrupp där man tillsammans möter naturens förunderligheter med spänning, nyfikenhet och glädje (Westerlund 2007).

2.1.2 Naturens fördelar för barnets utveckling

(12)

den som vill ta det lugnt. För den nyfikne finns det djur, växter och svampar att undersöka. Handlingsfriheten kan dessutom ge barnet en ny roll i gruppen. Valmöjligheterna bidrar till att minska konflikter och spänningar. Samtidigt som barnen leker på olika håll skapar de ändå en gemenskap. Tillsammans tillhör de ”samma gemensamma upplevelse och minne” (Ericsson 2002:9). Dahlgren & Szczepanski (2001) uttrycker följande om samma tema att ett lärande i naturen skapar ett beroendeförhållande till den övriga gruppen, den enskildes styrkor bedöms och används som tillgång i gruppen. Samhörigheten med kamraterna i naturen blir tätare.

I naturen kan vad som helst hända. En förutsättning för att barnet av egen vilja ska vilja ta reda på mer måste barnet känna en nyfikenhet inför det främmande och okända. Nyfikenhet kan väckas genom spänning. I naturen kan vi inte alltid beräkna vad som kommer att hända. Det kan skapa en spänning (Ericsson 2002).

Naturen som pedagogiskt rum förankrar en kunskap på ett alldeles särskilt sätt. Nyhus Braute och Bang (1997) sammanfattar uteverksamheten i tre punkter- handla, upptäcka och att reflektera. I relation till den teoretiska och abstrakta kunskapen medför handlandet en djupare förankring för barnets begreppsbildning. Att reflektera är att noggrant begrunda någonting. Det är i reflektionen som någonting internaliseras och blir till en kunskap. Handlandet är en tyst kunskap. Att stanna till i sin aktivitet och ge uttryck för den tysta kunskapen leder till den verkliga kunskapen (Dahlgren & Szczepanski 2001).

2.2 Barns bildskapande

(13)

som utgångspunkt för att lära känna dess egenskaper får det experimentera med färg, form och material. Barnet lär sig genom den naturliga förändringen i ett naturfenomen och förändringen som barnet gör med sitt experimenterande. Pedagogerna utgår från barnets impulser. Bilder ger näring för språket, språket skänker näring åt bilden. Barnen ska använda sina egna ögon och öron. Ett syfte med verksamheten är att barnet ska forma sitt eget språk. Barnets fantasi föder det egna språket. Utan eget språk blir människan en slav. Fantasi är tänjbart och går att stimulera. Så som logiken är fantasin en del av verkligheten (Wallin 1981). Fantasi och produktivitet hör ihop. Pedagoger inom Reggio Emilia vill uppmuntra barnet till att upptäcka alla sina språk. En av upphovsmännen till Reggio Emilia är Loris Malaguzzi. Han har varit verksam som psykolog, pedagog, teaterarbetare och redaktör. Han menar att ”Ett barn har hundra språk men berövas nittio” (Lindqvist 1989:27). Orden kommer från en dikt där han även uttrycker sin kritik mot skolans fostran att dela på barnets kropp och tänkande förmåga.

Hjärnforskaren Matti Bergström menar att om barnet inte får möjligheten att göra sina egna val kan det skapa en falsk trygghetskänsla och ett beroende av andras beslut. Ett barn är kreativt och fantasifullt av naturen. Genom att låta barnet uttrycka sig i de estetiska läroämnena stimuleras barnet i att använda båda hjärnhalvorna samtidigt. Den vänstra hjärnhalvan står för det logiska och matematiska tänkandet medan den högra står för skönhetsupplevelser, färg och form. Den logiska hjärnhalvan arbetar utifrån erfarenheterna som den högra upplever (Nordenfalk 1996).

Cilla Ericson, konstnär och har arbetat med att vägleda barn i den konstnärliga världen och särskilt med bildskapandet i över 30 år, menar att barnet inte alltid har alla ord klart för sig och kan inte alltid uttrycka vad de vill förmedla, då kan bilden vara en väg till språket. Att sedan samtala om bilden hjälper barnet att sätta ord på känslan, nya ord och redan kända ord. Att måla har även en lugnande sinnesstämning (Ericson 1991). Heidi Trakowski, konstnär, bildlärare och ordförande i Riksförbundet för Barnakademier och Bildkonstskolor menar att det är viktigt att barnet får möjlighet att själv få utforska i det egna skapandet för att finna sin formulering i uttrycket. Det hjälper barnet att välja sin egen färdriktning genom livet och att bli sin egna åsiktsbildare. Det kommer att påverka i deras beslutfattande senare i livet (Nordenfalk 1996).

2.2.1 Vygotskij

(14)

det. Barnet stannar sällan länge i sin skapande aktivitet. Det beror på att all aktivitet uppkommer ur ett starkt behov att förverkliga och när känslan avtar vilket oftast går lika snabbt som känslan uppkom avtar även den skapande lusten och aktiviteten (Vygotskij 1995).

Vygotskij menade att barnet mer eller mindre går igenom fyra olika stadier i sitt bildskapande. Han frångår klottringsstadiet och börjar där barnet börjar formge. Den första tiden i barnets tecknande målar barnet bara det som det redan vet och har kunskap om, det målar från sitt minne och det målar det som det tycker är väsentligt att framställa. Barnet lägger gärna till någonting extra på bilden som egentligen inte hör till motivet och som i verkligheten är orimligt. Orimligheten blir ett signum för det första stadiets målningar. Bilderna är mer eller mindre en uppräkning menar Vygotskij där barnet bättre uttryckt berättar det som gestaltas på papperet. Bilderna är schematiska och barnet är snarare en symbolist än en naturalist. I nästa stadium har barnet fått en känsla för form och relationer i delar och linjer på teckningen. Uppräkningen avtar delvis och det går att urskilja ett formellt inslag. Verkligheten går också att ana. I det tredje stadiet börjar bilden bli realistisk, få en verklighetstrogen form med konturer på rätt ställe men än så länge finns det inget perspektiv och bilden förblir en platt siluett. Det fjärde och sista steget kan barnet måla en verklighetstrogen bild. Bilden har perspektiv och skuggor och ljus faller på rätt ställe. Tidigare har barnet intresserat sig för själva handlingen i att måla och rörelsen i kroppen inte i resultatet, vilket förklarar minnesmålningen. Nu fokuseras resultatet. Barnet har i det fjärde stadiet lärt sig att måla av någonting som finns framför det, seendet tar överhand. Vygotskijj åldersindelar inte barnet mer än i runda drag. Upp till 7-8 år är barnet i det andra stadiet. När barnet är runt 10-15 år menar han avtar barnets lust för att teckna, den skapande fantasin är inte längre tillräcklig (Vygotskij 1995).

(15)

nytänkande och det är den som driver barnet och verkligheten framåt. Om barnet och verkligheten stannar i att bara reproducera tenderar världen att upprepa det som en gång redan har skett. Vad som stimulerar barnets fantasi är de erfarenheter de har med sig och miljön som omger barnet. En rikare miljö ger en rikare fantasi (Vygotskij 1995).

2.2.2 Bildskapandets tre riktningar

Barnets bildskapande kan ses ur olika perspektiv och det finns tre kategoriserande riktningar: kognitiv utvecklingsteori, perceptions teorin samt semiotik och kommunikationsteorin.

Den kognitiva utvecklings teorin är en tanke om barnets bildskapande som ett uttryck för den egna kunskapen och erfarenheten. Barnet kan bara uttrycka och förmedla sådant som det redan har lärt sig. Utvecklingen i bilden sker således enligt ett visst mönster i en trappstegsmodell. Bildskapandet blir följaktligen förutbestämt (Ahlner Malmström 1991).

Ur ett annat perspektiv är barns bildskapande inom perceptionsteorin. I bilden som barnet skapat synliggörs det som barnet ser runtomkring sig sammanflätat med den kognitiva kunskapen, det som barnet redan vet och kan. En samling bilder kan ge en överblick i hur barnet förståelse för ett fenomen har utvecklats. Ju mer ett fenomen blir detaljerad ju mer kännedomen får barnet om fenomenet. Perceptionsteorin frångår tanken om att bildskapandet är arvsbetingat. Det är fullt möjligt att öva sig sig till ett skickligare bildskapande. Skapandeförmågan går att påverka genom miljö (Ahlner Malmström 1991).

(16)

belyser vikten av att dagens barn ska känna till bildspråkets underliggande budskap för att på bästa sätt kunna samverka i det informations och mediasamhälle människan lever i idag (Ahlner Malmström 1991).

2.3 Bild kontra natur

Ett fenomen måste klargöras i fler uttryck än bara ordet menade Fröbel. Genom ögon, öron, syn, känsel och lukt upplever och lär barnet verkligheten. Att teckna från naturen går genom ögat till tanken och ut i handen. Resultatet blir en kunskap inte bara hämtad från litteratur och tänkandet utan en kunskap som inkluderar hela kroppen från intrycket i ögat till en rörelse i kroppen. En praktisk handling förankrar på ett djupare plan menar Fröbel. Fröbel använde tecknandet för att ge barnet ytterligare ett perspektiv att förstå ett fenomen i naturen. Ett steg i barnets undervisning var att kopiera nyligen upplevda fenomen genom att teckna av det. Barnet fick lära sig teckna genom att pedagogen ritade före och berättade vad han gjorde och barnet fick därefter göra samma sak. Till en början var formen på ett fenomen i fokus och experimenterandet med linjer. Vilken senare skulle utvecklas till en bild i färg. Först klara färger för att sedan upptäcka hur de fungerar tillsammans. Kunskap i färglära var betydelsefullt. Den skulle ge barnet en djupare förståelse för naturen. Fröbel menar att en distinktare känsla för färg påverkar barnets själsliga arbete, den öppnar barnets sinne och fördjupar naturkänslan. Att undersöka färgnyanser stimulerar barnet att lägga märke till färgen på ett fenomen före formen. En färgnyans blev en egen enhet innanför formen. Formen blir en sammansättning av olika färger och färgerna utgörs av det fallande ljuset. Färg är ljusets kraft i olika skepnader, en helhet har blivit till enheter, ett steg närmare kärnan och ett steg närmare till en förståelse av naturen (Fröbel 1994).

(17)

I Uppfostran genom konsten (1956) beskriver Herbert Read, konstteoretiker, författare och konsthistoriker, hur barnet genom att utbildas genom och med de konstnärliga uttrycken formas till en rikare, friare och lyckligare människa. Read refererar till Fröbels lekteori där han beskriver det lilla barnets lek som det friaste och mest utvecklande uttrycket. Dessutom är den spontan och den renaste och mest ädla handlingen. Read ramar in leken som en kroppslig aktivitet och en själslig process. Den estetiska verksamheten fortsätter han, består i samma ursprung. Read menar att när somliga teoretiker betraktar konst som en form av lek så betraktar han lek som en form av konst. Leken och konsten blir således två sidor av samma mynt. Read menar att människans intelligens och förmåga till omdöme vilar på en estetisk grund. Genom att utveckla den estetiska känsligheten skulle barnet få en ballans mellan det yttre och det inre vilket skulle forma en harmonisk personlighet. Det yttre består i verkligheten barnet lever och verkar i och kraven som följer med den, det inre är det sinnliga, tankarna, intuitionen och förnimmelserna. För Read är det viktigt att kunna uttrycka sig på flera sätt än bara med det verbala språket. Han vill berika barnet med estetikens rikedom och framförallt bilden. Read vill ”skapa konstnärer, människor som är förfarna med olika uttryckssätt” (Read 1956:22). Barnets teckning är ett outvecklat socialt språk och ett försök att uttrycka en personlig egenskap och det egna temperamentet. Det som gestaltas på bilden är det som barnet ser och uppfattar bearbetat med fantasin. Bildskapandet är för barnet ett verktyg och ett försök att fly undan och frigöra sig från tvång och påverkan som finns i verkligheten runtomkring. Det finns således ingen motsättning mellan konst och vetenskap, konst är framställningen av det som vetenskapen förklarar. Bildskapandet består i två element, färg och form. Form baserar sig på en fysiklag medan färg är ljusströmmar som träffar formens yta. Förändringarna bildar mönster. De renaste och ädlaste formerna och färgerna och för barnet mest tilltalande, är från naturens egna förråd. Därifrån vill även Read att barnet ska hämta sina intryck, finna inspiration och skaparkraft. Naturens färger i sig talar direkt till barnets sinne och i den identifierar barnet sina känslor. När barnet med bilden uttrycker en liten del av en naturupplevelse uppträder nya tankar om den framställda bilden. I sin tur ger den nya känslan ny näring till helheten. Barnets bilder ”är en naturlig produkt ( ’Naturprodukt’ ) av barnets psyke” (Read 1956:143).

(18)

(Nyhus Braute och Bang 1997). I bildskapande använder barnet sina sinnen (Nordenfalk 1996:114). Nyhus Braute och Bang menar att en naturupplevelse ger starka intryck, naturen erbjuder starka färger, kontraster, lukter och ljud. Barnet upplever och tar den till sig med hela sin kropp med sina sinnen. Barnen behöver bearbeta intrycket och inte alltid räcker orden till. I de estetiska uttrycken finns det andra möjligheter för barnet att forma det de har upplevt (Nyhus Braute och Bang 1997).

2.3.1 Hur ser Ur och Skur på skapande verksamhet

”Mål är att förmedla kunskap till barnen genom lek, upplevelsebaserat lärande och genom våra olika uttrycksmedel i och med hjälp av naturen”(Westerlund 2007:6). Ett mål i verksamheten är att använda sig av de estetiska uttryckssätten i barnets lärande. Att använda sig av de estetiska läroämnena ger barnet ytterligare verktyg för att uttrycka och förstå det som finns runtomkring dem, det vidgar deras begreppsvärld. Ett språk är inte bara det talade ordet. Att öppna sina sinnen främjas genom att vara ute i naturen. Barnet lär sig bäst med öppna sinnen. Pedagoger inom verksamheten strävar alltid att stimulera så många sinnen som möjligt för att underlätta för inlärning. De ser gärna att barnet använder sig av naturens resurser i sitt skapande, ull, trä, pinnar och stenar. Mossa blir pensel och jord, bär och bark kan bli färg. Bara fantasin sätter gränser. I skogens mångfald finns inspiration till fantasin i oändlighet. Varje barn ska få möjligheten att utforska vilken form som passar dem bäst (Westerlund 2007).

(19)

3 Metod

För att få svar på mina frågor har jag gjort två undersökningar. En undersökning för att söka svar på min första frågeställning som vill belysa hur pedagoger arbetar och en annan undersökning hur barnen upplever situationen. Undersökningsmetoden för den första frågeställningen var kvalitativa intervjuer. Jag ville ha kvalité snarare än kvantitet. En intervju med en konstfärdig pedagog inom motivet är tillräcklig (Kvale 1997). Hur barnen upplever situationen har jag också använt mig av intervju men i grupp och under en gemensam aktivitet. Jag har dessutom observerat barnen (Doverborg, Pramling Samuelsson 2000).

3.1 Presentation av förskolan

Förskolan som jag har gjort min undersökning på är ett föräldrakooperativ som har Ur och Skur som pedagogisk inriktning. Förskolan ligger vid skogskanten i nära anslutning till naturen en bit från ett bostadsområde utanför staden. Det finns 11 barn i äldregruppen och 10 barn i den yngre gruppen. Det finns två pedagoger i den yngre gruppen och två pedagoger i äldregruppen. Föreståndaren är delvis med i yngre gruppen, samtliga är förskolärare. För att få driva en förskola i Ur och Skurs verksamhet måste mestadels av pedagogerna ha Ur och Skurs egna grundutbildning för ledarskap inom Ur och Skur. Därefter erbjuds det regelbundna inspirationsträffar. Alla utom en pedagog disponerar den kompetensen. Olika förskolor inom organisationen går till skogen olika ofta och den här förskolan går till en bestämd plats i skogen två förmiddagar i veckan oavsett väder. De andra dagarna stannar de ute på gården.

3.2 Första kontakten

(20)

en fantastisk intervju. Vi bestämde att jag skulle komma tillbaka och intervjua henne några veckor senare. Hon visade runt mig på förskolan och presenterade mig för pedagogerna och barnen. Jag pratade även med de andra pedagogerna och bestämde en lämplig förmiddag då jag skulle följa med barnen till skogen för att de skulle lära känna mig och för att jag skulle lära känna dem. Följde vecka gick jag med dem till skogen. Några barn tog kontakt med mig med en gång vilket jag uppskattade. Vi gick på upptäcktsfärd med lupp och njöt av de sista och kvarglömda blåbären. Vid lunchtid gick vi tillbaka till förskolan och pedagogerna kokade soppa i en stor gryta över en öppen eld på baksidan av gården. Något barn var eldvakt medan de andra lekte på gården. Vi bredde smörgåsar och när soppan var färdig samlades alla barn runtomkring och vi åt smörgåsar och varm soppa ur en kåsa under glimmande höstsol.

3.3 Förberedelse undersökning

Jag har i min intervju fokuserat på två områden vilka är naturen som ett pedagogiskt rum och bildskapande. Frågorna var strukturerade som delvis följdes av uppföljningsfrågor delvis av tystnad (Kvale 1997:125). Jag planerade att använda mig av en bandspelare för att kunna fokusera på frågorna och pedagogens svar. Att föra anteckningar tyckte jag skulle stjäla både tid och uppmärksamhet. Tillsammans hade föreståndaren och jag planerat att intervjun skulle ske på kontoret en förmiddag då alla barn och pedagoger var ute och hon inte hade någon annan tid att passa. Jag skulle få den tiden som jag behövde tyckte hon. Som ett komplement till min tidigare kunskap hade jag studerat Friluftsfrämjandets egen litteratur för att få förkunskap i Ur och Skurs metodik. Det skulle hjälpa mig att förstå och analysera det föreståndaren berättade. Det material jag fick efter intervjun har jag transkriberat och sedan analyserat.

(21)

bekanta med. Det ger dem trygghet. Att vara tillsammans med sina kompisar i denna kanske nya miljö ger också barnet trygghet. Förtroende är en utgångspunkt för ett bra samtal med ett barn. Jag föredrar att benämna det samtal med barn än att kalla det intervju. Vi samtalar med varandra på deras villkor. Att lyssna på varandra kan också ge barnet ett annorlunda perspektiv. Jag valde att använda bildskapande för att fokusera tankarna till bild som uttryck och att dessutom framställa den skulle knyta an till egen erfarenhet och det egna skapandet. Valet av platsen var av samma fokustänkande. Jag använde mig av bandspelare för att kunna vara mer uppmärksam på det som händer. Vi skulle dessutom få en gemensam upplevelse som förhoppningsvis skulle bringa glädje och spänning (Doverborg, Pramling Samuelsson 2000). Det finns även nackdelar med hur jag valt att lägga upp undersökningen. Skogen som plats betyder mycket att undersöka och naturen som fenomen är utom människans kontroll när det gäller väder, vind och annat föränderligt. För alla barn är kanske inte skogen en lisa för själen. Alla intryck kanske stjäl barnets intresse och de kanske måste undersökas. Somliga barn kanske upplever rädsla. Det gör mitt förväntade resultat en motsatt effekt. Det som jag trodde skulle sammanföra splittrade. Att använda sig av gruppens åsikter kan göra att jag inte får möjlighet att lyssna till varje barns röst utan påverkan av något annat barns uppfattning. Dessutom skogens egna ljud kan bidra med att bandupptagningarna får sämre kvalité.

(22)

Att måla med barn ställer också krav på mig som pedagog. Om det är barnets tanke och uttryck jag vill synliggöra måste jag tänka på att inte styra barnet i någon riktning. Följden kan bli att jag formar en ram för hur någonting ska eller inte ska kan se ut. Istället kan jag visa intresse för barnets bildskapande, fantasi och personliga uttryck (Ericson 1991).

(23)

4 Resultat och analys

4.1 Intervju Ur och Skur

Intervjupersonen berättar att hon var med och startade Ur och Skurverksamheten på förskolan för 17,5 år sedan. Innan det var förskolan ett vanligt föräldrakooperativ med en vilja från föräldrarna att barnen skulle vara ute mycket. Med tidens gång skulle alla profilera sig och ett naturligt steg för deras verksamhet var att följa samma spår som de haft genom åren och de omvandlade sig till en förskola i Ur och Skur. Ett argument varför de profilerar sig som de gör är barnets hälsa och motorik. Det finns forskning som säger att människan mår bättre av att vara ute i naturen än att vara inomhus. En baktanke med aktiviteterna är att stimulera motoriken. Fantasin och skapandet är en väg dit. Skogen med sin gröna färg inger även ett lugn. En lisa för själen.

Miljön har en betydelse för barnens bildskapande. Bilden är en del av det som barnen känner med sin kropp och sina sinnen. Ett kalt rum exempelvis där finns inga känslor. Bilden får ett annat känslointryck när hela kroppen är med och upplever omgivningen genom sina sinnen. I naturen är barnen verksamma med hela kroppen. När barnen är i skogen är den bildskapande aktiviteten oftast styrd men om de är på gården brukar barnen själva be att få göra någonting. Personalen säger sällan nej. Ibland kan något eller några barn få stanna inne och pyssla själva. Det brukar vara uppskattat för det är lite spännande att vara själva. Oftast är det de äldre barnen som skapar i naturen och det är även de som går till skogen. De allra minsta är inte ute på samma sätt och de stannar på förskolan. Just nu har de en barngrupp då det är barn från 2,5 till 5 år som går iväg.

(24)

och främst förskolärare men med ett brinnande intresse för det som de gör. Är det någonting som de inte kan så har de oftast en bok med sig i ryggsäcken att slå upp det i eller så tar de tillsammans med barnen reda på svaret vid ett senare tillfälle. Resultatet är att de i högre grad reflekterar över varje fenomens detaljrikedom.

4.1.1 ”Av naturen och med naturen så blir det en bild”

Att bildskapa i naturen går till på olika sätt. Men det handlar om att utgå från det som finns ute. På förskolan finns lådor färdiga att ta med ut med material som kritor, pärlor, färg på flaska, papper och klister. Det finns även hårdpapp som kan användas till hårt underlag och för att papperet inte ska blåsa bort. Till det använder sig pedagogerna av naturens eget material. Jord, bark och bär blir färgpennor, jordskorpan kan bli ett målarblock, en pinne blir en penna och en bit mossa blir en pensel. Oavsett vad de gör så stimulerar de sin motorik. På en öppen yta kan barnen göra eller bygga en bild med kottar - istället för att som inomhus rita av den egna kroppen på ett stort papper så kan barnen i naturen lägga sig ned på marken och en kompis placerar kottar runt kroppen. Barnen bryr sig inte så mycket om att de måste ta bilden med sig tillbaka till förskolan. Ibland är bilden kvar när de kommer tillbaka nästa gång ibland är den inte det. Det spelar inte så stor roll. Hade barnen varit inomhus hade de blivit uppretade men utomhus så gör det oftast ingenting. Det kan ju ha varit en ekorre som tagit en kotte. Istället bär de med sig bilden som ett bildminne. En väv är också en bild. Då spänner pedagogerna upp tråd på en ram där barnen sedan väver in vad de tycker passar. Det är saker de hittar i naturen. Vid ett tillfälle hade de en väv uppställd för en längre tid och barnen kunde gå dit när de själva hade lust för att väva in någonting. Väven blev en naturlig del av vardagen. Av naturen och med naturen blir det en bild. På vintern kan de använda sig av skaren. När skaren är hård kan de ta med sig vattenfärger ut som barnen får måla på med penslar. Eller så kan de blanda vattenfärger i en sprayflaska som de sedan sprayar med på snön. När vädret blir varmare älskar alla barnen att se hur färgen flyter iväg. Det är jättespännande tycker de. Vintertid kan de också skapa en väv. Det finns alltid något vinterstånd som sticker upp ur snön. Ibland vill barnen väva in pärlor.

(25)

Bild kan vara ett fotografi. Ibland tar de bara med en kamera till skogen och tar ett kort på någonting i naturen som de sedan tar med sig tillbaka tillförskolan. De samtalar om bilden som ”det här har jag verkligen sett”. Vid ett tillfälle studerade de en vårblomma, vitsippan. Hur ser den verkligen ut? Alla förvånades hur många olika antal kronblad blomman kunde ha. Efteråt plastade de in blomman och alla fick måla sin blomma. Variabeln av vitsippor blir oändlig. Vissa blommor hade tre kronblad medan andra hade så många att papperet inte räckte till. Ingenting var fel. Det är ett resultat av vad naturen kan hjälpa till med.

Barnen kan ibland få återge ett bildminne genom att skulpturerna i lera. Det brukar ske inomhus mest för att somliga kläder inte alltid tål den sorts aktivitet.

Form är också bild. Skogen och naturen är fullt med former. Fjällskivlingen, hur är dess form? Olikformade löv går att sortera i storleksordning då tränar de även sin matematiska förmåga. Pedagogerna använder sig i de flesta lägen av naturliga bilder och material istället för att gå och köpa färdiga. Med hjälp av naturen kan även barnens färgseende stimuleras. Bara genom att samla till exempel röda svampar, lägga dem bredvid varandra – hur många nyanser av röd kan barnen se? Naturens förråd är oändligt. Mönster finns det mycket av i naturen det kan också studeras i bildsyftet. Fjällskivlingen igen, den kan bli riktigt spännande. Pedagogen har en tanke om att den traditionella verksamheten inte har samma syn och kunskapsbredd på naturen och dess form- och färglära. Det hade i alla fall inte hon tidigare.

(26)

4.1.1 Analys

Intervjun varade i 75 min och pedagogen när jag ställde mina frågor tvekade inte en minut när hon svarade. Orden kom naturligt och för mig betyder det att det hon sa inte var henne främmande. Barns minne bygger på bilder i form av minnesbilder. Barnen använder bilder i allt de gör. Från det att de kommer på morgonen och lyfter ena foten över förskolans tröskel, går till skogen och tillverkar en naturväv till det att de ser sin mammas siluett teckna sig i vägens slut.

Naturväv är bara ett sätt att uttrycka en bild. På förskolan använder de sig av bilduttrycket på flera olika sätt. Naturen och det som finns just då är utgångspunkten. Tidigare tog de med sig materialet från skogen tillbaka till förskolan för att skapa någonting. Idag stannar de kvar i skogen med samma material och skapar där. Materialet till bilden är allt som fantasin kan forma av naturens eget förråd, sommar som vinter. Ibland använder de material som de har köpt från affären som papper och kritor. Ibland följer bara papper med på utflykten då får bär, mossa och jord stå för färg och pensel. Då blir det en bestående bild som barnet kan ta med sig tillbaka till förskolan. Naturväv är ett annat bildskapande. Av naturen och med naturen så blir det en bild och ramen, som delvis är tillverkad av köpt material, kan vara placerad i skogen eller på förskolans gård. Det går dessutom att bygga en bild. Genom att lägga kottar på en öppen bit mark kan barnen undersöka hur stora de är. På samma bit mark kan de även rista in en bild med en pinne. Den bilden är inte bestående. Vintertid erbjuder också många möjligheter. Naturväven kan stå kvar även då, den blir som en del av vardagen om den får stå uppe en längre tid. Skaren när den är hård, kan bli det perfekta papperet. Blandteknik skulle jag vilja kategorisera det. Ytterligare en kategori av bildanvändandet är att undersöka ett fotografi på ett naturfenomen och samtala om det. Bilden som målas därefter blir en bild med papper och färger inne på förskolan som barnen kan återkomma till.

(27)

4.2 Upplevelsen i skogen, Ur och Skur

Jag gjorde min undersökning med de äldre barnen på förskolan. Detta års barngrupp har en vid ålder 2,5-5 år. I samspråk med pedagogerna delade jag upp barnen i mindre grupper 3-4st. Under tiden som jag målade med min grupp gick den ena pedagogen iväg med en såg under armen och de andra barnen följde med som små svansar. Barnen som jag målade med i den första gruppen ville aldrig sluta. Trots att den ena pedagogen kom tillbaka flera gånger för att se om det var läge att byta grupp. Förmiddagen i skogen hann bli till lunchtid och tid att gå tillbaka innan de blev klara. Så jag tog alla de barn som var kvar på samma gång med lite assistans av en pedagog. Den andra pedagogen gick tillbaka till förskolan med de som var färdiga eller gärna ville gå tillbaka. Sammanlagt målade jag med 8 barn.

(28)

4.2.1 Analys

Jag upplevde att alla barnen var mycket förväntansfulla och ivriga att få börja. Det var inte första gången de fick uppleva en av lådorna. Vant tog de till sig innehållet. De lyssnade uppmärksamt på mig och de svarade på mina frågor om inte med ord så med kroppen och de tittade mig allvarsamt rakt in i ögonen. De svarade individuellt utan att upprepa vad kompisen sagt. I deras bildskapande fanns uppfinningsrikedom och skaparglädje. Barnen som målade tyckte det var spännande och roligt, de som väntade på sin tur smygkikade på avstånd. Spänning kopplar jag även ihop med samarbetsvilja. Det var en samarbetsvilja jag sällan varit med om. Det som fanns runt omkring dem som ljud och rörelsen från skogen själv blev som en del av dem. De vistades i skogen på ett ömsint sätt. Stämningen när vi målade var intensiv med bilden som fokus.

(29)

Flygplan på väg till Stockholm

(30)

Min familjs hus

(31)

Nyckelpigsstenen

(32)

Bilden som berättar sin egen historia

(33)

5 Diskussion, slutsats

Vem kan undvika att känna skaparglädje när fåglar sjunger, trädens löv har alla tänkbara nyanser från grönt, gult och rött och på marken framför finns det en stor svart skalbagge i en trasad svamp knaprandes på sin middag. Skalbaggens alla ben kämpar kraftfullt för att inte falla ur kalaset. Det är inte fullt så frestande att plocka fram paletten på en busshållplats i någon av våra städer. Om det görs blir antagligen bilden annorlunda. Upplevelser och tankar hämtar energi från den omgivande miljön. Dessutom, den sköna synen, med tiden det tar för en vind att blåsa förbi kan synen förändras och bilden blir någonting annat. Får barnet näring till sin fantasi sker en utveckling. Ett barns bildskapande kan starta på många olika ställen men miljön det skapas i påverkar och gör sitt avtryck.

5.1 Perspektiv läroplanen

(34)

Jag tror att en pedagogs personlighet, tidigare erfarenheter och tankar påverkar och formar den egna yrkesrollen. Föreståndarens vetskap i barnsbildskapande (och naturens pluralism) tror jag således färgar det dagliga arbetet med barnen på förskolan. En förskola där pedagogers kunskap om bildens (och naturens) möjligheter inte är lika välformulerad försvårar barnets tillgänglighet till den. Givetvis kan barnen finna sin egen väg men den kan bli aningen krokigare och besvärligare än den skulle behöva vara. Istället för att finna vägen kan de använda sina krafter till att undersöka den. Att lära genom bildskapandet upplever jag som en resa och en helhet. På en resa finns det hållplatser. Varje hållplats är en ny vändning i bilden och där finns det något att lära. Det gör att det finns något att lära under hela resans gång ända fram till målet. Målet blir således bara ett kunskapstillfälle av många. Stressen i vårt samhälle i dag gör att många glömmer bort vägen dit. Att förbereda, handla och packa väskan är också en del av resan.

5.2 Barnen berättar sina upplevelser med hjälp av bildspråket

(35)

har inte den här förmågan att se dörren, men vissa har det. Minnet består i erfarenhet, historia och verklighet. Fantasi är för mig förnyelse och framtid. Minnet är fundamentet och fantasin finns i blickfånget. Reggio Emilia menar att fantasin förtjänar en plats bland människans intelligenser.

En annan intressant tanke är barnens reaktion angående bestående bilder och icke bestående bilder. Det kan vara en oförlåtlig handlig om någonting förstörs. Det kan vara egen vårdslöshet eller att en kompis händelsevis råkar förstöra något. Den upprördheten som kan uppstå om en teckning blir nedsölad med smutsfärgat vatten, om den rivs sönder eller försvinner kan vara hejdlös, om det sker inne på förskolan. Men varför reagerar inte barnen på samma vis när de är i skogen? Varför är en negativ handling i naturen inte lika upprörande? Ekorren kan ju inte bara vara liten och söt, om det vore ett av de yngsta barnen som förolyckats någonting för ett äldre – han eller hon är också söt. Hungrig, ekorrar så som barn, alla har sina behov. Vad gör skogens liv som kan vara mer förlåtande?

I bilden kan jag läsa vad som påverkar barnet i deras verklighet, deras erfarenheter och det som berör dem. Jag vill härmed inte utesluta andra tolkningar. Det finns lika många tolkningar på en bild som det finns människor på jorden. Jag vill trots allt vara lite försiktig med att tolka in för mycket betydelser i bilder och särskilt barns bilder. Det finns en viss risk tycker jag att bilden analyseras sönder och känslan i och med bilden försvinner. Ett barn lägger inte medvetet in en värdering eller ett budskap i sina bilder. De analyserar inte heller sina kompisars bilder. De målar inte heller med insikten att bli en framtidsinriktad människa. Att måla är istället en stund av glädje. Vissa bilder tycker jag bara kan få finnas där som ett konstverk för skönhetens skull och smälta in i varje människans inre som ett eget tyst budskap.

5.3 Slutord

(36)

I Sverige finns det även en lag i barnets förmån som lyder ”en skola för alla”. För att uppnå det målet anpassar vi miljön i den mån ekonomi och annan resurs räcker till. Alla barn är unika personligheter. Min erfarenhet av skolan idag är snarlik Deweys. Med naturen som ett pedagogiskt rum kan alla barn medverka var och en på sitt sätt. Bland barnen som deltog i min undersökning kunde jag inte upptäcka missnöje hos någon. Sitta, ligga eller stå – alla kunde välja, tätt intill kompisarna eller en bit därifrån. När de tröttnade fanns det en spännande aktivitet i nästa dunge. I naturen behöver vi heller inte anpassa någon miljö och vi behöver inte heller några extra pengar. Där kan alla hitta sin roll, verka tillsammans och tillhöra ett och samma klassrum. Det finns samma dynamiska gränser i bildskapandet. Naturen och bildskapandet är för mig ett. Naturen är en inspirationskälla. Den är kravlös, det finns inga bra eller mindre bra konstuttryck, särskilt inte i ett barns otvungna bildskapande. Alla skapar på sina villkor och det som kommer fram på bilden är en visuell bild och en djupt personlig process. I litteraturgenomgången var det dessutom en svårighet att separerar natur, bild och mötet i naturen och bilden. På ett eller annat sätt hittar jag vändningar och mellanled till det ena eller det andra. Egyptierna ristade sina levnadshistorier på grottans väggar och idag pryder många av våra väggar tavlor föreställande orchidéer och vackra landskap -jag tror inte det kan vara en slump att konstnärer genom tiderna ofta använder sig av naturen. Jag tror att i naturen finns ett intryck till varje sinnesstämning till varje människa. Natur kontra bildskapande förenar kropp, tanke och själ.

(37)

mig, så hade jag sluppit att göra en mycket stor omväg. Mitt råd till andra är att söka och läsa relevant och inspirerande litteratur för att sedan undersöka deras referenser och se till att det är förstahandslitteratur. Återigen, det handlar om styrka i egna val och sortera bland all information som möter oss varje dag.

(38)

Referenslista

Ahlner Malmström, E. (1991). Är barns bilder språk? Malmö: Carlssons Bokförlag (ISBN 91 7798 473 0)

Andersson, A. mfl (2003). Att skriva för barn. Stockholm: Ordfront förlag (ISBN 91-7321-939-4)

Dahlgren, L.O. & Szczepanski, A. (2001). Utomhuspedagogik, Boklig bildning och sinnlig erfarenhet. Lindköpings universitet, Skapande Vetande (ISBN 91-7871-979-8)

Dewey, J. (2004). Individ, skola och samhälle. Stockholm: Natur och Kultur (ISBN 91-27-09799-4)

Doverberg, E., Pramling Samuelsson, I. (2000). Att förstå barns tankar. Stockholm: Liber AB (ISBN 91-47-04968-5)

Ericson, C. (1991). Det målande barnet. Stockholm: Författarna och Almqvist & Wiksel Förlag AB (ISBN 91-11960-0)

Ericsson, G. (2002). Lära ute. Friluftfrämjandet

Fröbel, F. (1995). Människans fostran. Lund: Studentlitteratur (ISBN 91-44-36711-2)

Hansén, S., Thor, C. (1997). Intervjua. En grundbok för media. Stockholm: Ordfront förlag (ISBN 91-7324-509-7)

Read, H. (1956). Uppfostran genom konsten. Stockholm: Natur och kultur

Svedberg, L., Zaar, M. (1993). Boken om pedagogerna. Falköping: Gummessons Tryckeri AB (ISBN 91-634-0268-8)

Lindqvist, G. (1989). Från fakta till fantasi. Lund: Studentlitteratur (ISBN 91-44-30561-3)

(39)

Nyhus Braute J och Bang C (1997) Följ med ut! Barn i naturen. Stockholm: Universitetsforlaget (IBSN 91-88584-24-0)

Read, H. Uppfostran genom konsten. (1956). Stockholm: Natur och Kultur

Wallin, K. (1981). Ett barn har hundra språk. Stockholm: Utbildningsradion (ISBN 91-26-81500-1)

Westerlund, A. m fl (2007). I Ur och Skur, Grundbok för Friluftsfrämjandets I Ur och Skurverksamhet. Friluftsfrämjandet

(40)

Bilaga 1 Frågor Ur och Skur;

• Hur arbetar ni med bild i naturen? Sommar, vinter, använder ni det på olika sätt? • Hur tänker ni kring barns bildskapande?

• I Ur och Skur säger ni att barnen själva får undersöka och upptäcka vilket uttryck de tycker bäst om. Hur går det till?

• Hur spelar barnens ålder in?

• Kan du avläsa i barnens bilder att stor del av deras verksamhet är i skogen? • Har profileringen inneburit några nya tankesätt?

Frågor barn;

• Vad tycker du om att göra när du är i skogen? • Kan du göra något mer?

• Kan du hitta något spännande? • Brukar ni måla utomhus?

• Har du målat någon gång förut när du har varit i skogen? • Hur gjorde ni då? tog ni med er kritor och papper?

• Men om fröken har glömt papper/kritor hemma, hur ska du göra då? • På vintern hur kan du måla utomhus då?

References

Related documents

De intervjuade förskollärarna arbetar enligt mig inte utefter den fria lekens pedagogik när det kommer till deltagandet i leken, men jag anser däremot att de gör det när det

Genom enkäterna ville jag få en överskådlig bild över pedagogers tankar kring naturen, samt vilka förutsättningar de anser att de har för att naturen ska kunna bidra till

Enligt Ericsson (2002) talar Dewey om att pedagogerna skall vara medupptäckare, till exempel genom interaktion som innebär samspelet mellan barn och pedagog, mellan

Resultatet visar också många exempel på olika förhållningssätt där pedagogerna engagerade sig och följde barnens intresse, även förhållningsätt där

113 Jag vill mena att det är just detta Tidholm försöker göra, och att det syns inte bara i poesins innehåll utan även i hans vardagliga och lättbegripliga språk samt i det

Eftersom elevernas svar och vår idé för innehållet låg till grund för undervisningen kunde ingen jämförelse göras om eleverna fått en ökad förståelse för hur

Den ambivalenta känslan inför naturens skönhet och skogsflickornas sexuella dragningskraft samt det destruktiva förförelsemotivet ger ett samlat intryck av att det i

Därefter fick barn nummer två att ta upp ett kort ur den hemliga påsen. På kortet var det ett motiv av ett löv. Jag uppmanade barnet att springa ut i skogen och hämta ett löv till