Institutionen för pedagogik, didaktik och utbildningsstudier Självständigt arbete, förskollärarprogrammet 15 hp Rapport 2016ht02137
Specialpedagogik
Samverkan mellan olika aktörer
för barn i behov av särskilt stöd
Magdalena Thoor
Linnéa Östblom
Sammanfattning
Denna studie syftar till att undersöka hur barnets nätverk kan se ut utifrån Bronfenbrenners utvecklingsekologiska modell samt skapa kunskap om hur samverkan mellan förskollärare och föräldrar kan fungera för barn i behov av särskilt stöd. För att få svar på detta använder vi oss av intervju som metod där vi intervjuar både förskollärare och föräldrar som har erfarenhet inom ämnet. De förskollärare som deltar i studien är kontakter från våra tidigare verksamhetsförlagda utbildningar. De föräldrar som deltar i studien tog vi kontakt med via en bekant från en särskola. Studien visar att kontaktnätverket för barn i behov av särskilt stöd är väldigt omfattande. Det är särskilt utmärkande i studien att barn i behov av särskilt stöd har fler kontakter i sitt mikro-, meso- och exosystem än andra barn. Det framkommer även i studien att arbetet med samverkan kan bli problematiskt om inte alla parter tar sitt ansvar och samverkar med varandra för barnets bästa.
Innehållsförteckning
1. Inledning ... 4
1.1 Syfte ... 5
1.2 Frågeställningar ... 5
1.3 Arbetsfördelning ... 5
2. Intervju som metod ... 5
2.1 Avgränsningar & urvalsgrupp ... 6
2.2 Genomförande ... 6
2.3 Etiska ställningstaganden ... 7
3. Teoretisk utgångspunkt & begrepp ... 8
3.1 Bakgrund ... 8
3.2 Tidigare forskning ... 12
3.2.1 Barnets nätverk och helhetssyn på barnets behov ... 12
3.2.2 Varför samverkan mellan förskollärare och förälder? ... 14
3.2.3 Hur sker samverkan? ... 15
3.2.4 Möjligheter och hinder för samverkan ... 16
4. Resultat & analys ... 18
4.1 Barnets nätverk ... 18
4.2 Samverkan mellan förskollärare och föräldrar ... 19
4.3 Samverkan mellan förskolan och de professionella kontakterna ... 24
4.4 Kommunikation som verktyg för samverkan ... 26
4.5 Möjligheter och hinder för samverkan ... 30
5. Diskussion ... 36
6. Avslutande reflektioner ... 38
7. Litteraturlista ... 39
8. Bilagor ... 42
Bilaga 8.1 Informationsbrev föräldrar ... 42
Bilaga 8.2 Informationsbrev förskollärare ... 43
Bilaga 8.3 Intervjufrågor till föräldrar ... 44
Bilaga 8.4 Intervjufrågor till förskollärare ... 45
Bilaga 8.5 Kryssformulär barnets nätverkskontakter ... 46
4 1. Inledning
I Sverige vistas omkring 77 % av barnen i förskola redan från tidig ålder. Det är varje kommuns ansvar att möta varje barn med behov av särskilt stöd och erbjuda en plats i förskolan där varje behov ska tillgodoses. Enligt lag ska dessa barn få den hjälp och det stöd som krävs för att få sitt behov mött (Sandberg & Ottosson, 2010, s. 742).
Den svenska förskolan ska idag inkludera alla barn och förskolan ansvarar för att tillgodose alla barns behov. Detta står tydligt skrivet i förskolans läroplan – att förskollärare ska ansvara för att varje barn får sina behov respekterade och tillgodosedda och får uppleva sitt egenvärde (rev. 2010, s. 8). Vi har valt ämnet specialpedagogik med inriktning mot barn i behov av särskilt stöd då intresset för specialpedagogik har växt under vår utbildning. Under specialpedagogik kursen fick inte barn med rörelsehinder och flerfunktionsnedsättning så mycket plats och därför har vi valt att fördjupa oss inom detta då vi kommer att möta dessa barn i förskolan. Under den verksamhetsförlagda utbildningen har vi båda upplevt den bristfälliga kunskapen om hur man bäst bemöter barn i behov av särskilt stöd. På våra VFU-tillfällen har det blivit tydligt att samverkan mellan förskola och hem behöver fungera då båda parter besitter viktiga kunskaper om barnet utifrån olika perspektiv. För att barnets behov ska bli tillgodosedda måste det finnas en samverkan mellan förskollärare och föräldrar. I läroplanen för förskolan står det att förskollärarna ska ha förmågan att förstå och samspela med barnet och få föräldrarnas förtroende, vilket anses viktigt så att vistelsen i förskolan blir ett positivt stöd för barn i behov av särskilt stöd (rev. 2010, s.5).
5 1.1 Syfte
Det övergripande syftet med studien är att undersöka hur nätverket för barn i behov av särskilt stöd kan se ut samt skapa kunskap om hur samverkan mellan förskollärare och föräldrar kan fungera för barn i behov av särskilt stöd.
1.2 Frågeställningar
Hur ser nätverket ut för barn i behov av särskilt stöd?
Vad vill föräldrar till barn i behov av särskilt stöd ha för stöd i samverkan med förskolan?
Vilken samverkan erbjuder förskolan föräldrarna enligt förskollärarnas uppfattningar?
1.3 Arbetsfördelning
I vår studie har vi delat upp arbetet genom att ta ansvar för ett varsitt perspektiv. Linnea har transkriberat och sammanställt empirin från intervjuerna ur ett förskollärar-perspektiv. Magdalena har transkriberat och sammanställt empirin från intervjuerna ur ett föräldraperspektiv. Förberedelserna och underlaget för intervjuerna har vi genomfört tillsammans.
I avsnittet tidigare forskning har vi delat upp skrivandet i olika avsnitt. Linnea har skrivit avsnittet ”Varför samverkan mellan förskollärare och föräldrar?” samt ”Möjligheter och hinder för samverkan”. Magdalena har skrivit avsnitten ”Barnets nätverk och helhetssyn på barnets behov” samt ”Hur sker samverkan?”. Resterande delar av vår studie har vi skrivit och genomfört tillsammans.
2. Intervju som metod
6 2.1 Avgränsningar & urvalsgrupp
Då ämnet specialpedagogik är väldigt stort fokuserar vår studie på barn i behov av särskilt stöd och avgränsas ytterligare med att fokusera på barn med rörelsehinder och flerfunktionsnedsättning. Studien utgår från förskollärarnas och föräldrarnas perspektiv av samverkan för att arbetets omfång inte ska bli för stort sett till den tidsram som finns för arbetet. Hade tidsramen för arbetet varit större hade vi även undersökt samverkan utifrån andra aktörer utanför förskolan.
Vi har valt att intervjua föräldrar till barn med rörelsehinder och flerfunktionsnedsättning på en särskola om deras tidigare erfarenheter av samverkan i förskolan. Intervjuer genomförs även med förskollärare på två olika förskolor som har arbetat med barn i behov av särskilt stöd och har erfarenhet av barn med rörelsehinder och flerfunktionsnedsättning. Med hjälp av intervjuerna är förhoppningen att få en överblick för hur samverkan fungerar mellan dessa parter.
2.2 Genomförande
Genomförandet av intervjustudien inleddes med att göra ett urval av vilka intervjurespondenter som var bäst lämpade för studien. Det förberedande arbetet bestod av utformande av intervjufrågor och informationsbrev till förskollärare respektive föräldrar. Under det förberedande arbetet skapade vi även ett kryssformulär gällande barnets nätverkskontakter inför föräldraintervjuerna. Genom hela det förberedande arbetet utgick vi från Bells checklista för att planera och genomföra intervjuer (se bilaga 8.6) (Bell, 2006, s. 170).
7
Vi tog kontakt med förskollärarna via mejl, där vi först skickade en förfrågan om deltagande i vår intervju, sedan skickades ett mer utförligt informationsbrev till de som ville delta i vår intervjustudie. Förskollärarna svarade sedan via både mejl- och telefonkontakt. Föräldrarna fick svara om de ville delta genom en svarstalong som bifogats i informationsbrevet. De föräldrar som ville delta ringde vi sedan upp för att boka tid och plats för intervjun.
Vi valde att hålla intervjuerna med förskollärarna på deras förskolor då det varit deras önskemål, vilket går att koppla till Trost som menar att valet av plats för intervjun är något man behöver fundera över innan intervjun ska ske. Ofta låter man den intervjuade själv få bestämma var intervjun ska hålla till, då personen är snäll och ställer upp för en intervju ska den också få rätt att fatta det beslutet (2010, s. 65-66). Intervjuerna med föräldrarna skedde på platser de själva valt och kände sig tryggast med. Samtliga föräldrar önskade att intervjun skulle ske på särskolan och vid ett tillfälle då de ändå hade ett ärende dit. I genomförandet av intervjuerna använde vi oss av ljudinspelning via mobiltelefoner samt utskrivna intervjufrågor (se bilaga 8.3 & 8.4). I föräldraintervjuerna använde vi oss även utav vårt egenutformade kryssformulär som stöd (se bilaga 8.5). Alla intervjuer skedde under vecka 43. Efter genomförande av intervjuer transkriberades all insamlad data som sedan sammanställdes till text.
2.3 Etiska ställningstaganden
8
nyttjandekravet att respondentens uppgifter endast användes för forskningsändamål (2002, s. 14). För att nå det här kravet användes den samlade empirin endast till vår studie.
3. Teoretisk utgångspunkt & begrepp
Vår studie utgår från Bronfenbrenners utvecklingsekologiska modell där vårt syfte är att se hur den fungerar i praktiken i samverkan mellan barnets olika nätverkskontakter. Bronfenbrenners utvecklingsekologiska modell syftar till att beskriva de olika miljöer som barnet kommer i kontakt med på ett eller annat sätt (Evenshaug & Hallen, 2001, s.216). Genom att använda denna modell vill vi skapa en förståelse över samverkan mellan barnets alla nätverkskontakter. Detta gör vi genom att undersöka hur samverkan fungerar mellan modellens alla nivåer.
Bronfenbrenner definierar systemen i modellen där mikrosystemet ses som ett mönster av aktiviteter, roller och mellanmänskliga relationer som upplevs av utvecklingspersonen i en given miljö med speciella fysiska och materiella egenskaper. Mesosystemet omfattar de sociala relationer mellan två eller flera aktörer där utvecklingspersonen deltar aktivt (såsom för ett barn relationerna mellan hem, skola och grannskapet; för en vuxen, bland familjearbete och socialt liv). Exosystemet avser en eller flera aktörer som inte involverar utvecklingspersonen som en aktiv deltagare, men ändå påverkar eller påverkas av de bakomliggande faktorerna som rör utvecklingspersonen. Makrosystemet avser de överenskommelser i form och innehåll av lägre ordningens system (mikro-, meso- och exo-) som finns, eller kan föreligga, i nivå med den subkultur eller kulturen som helhet, tillsammans med någon trosföreställning eller ideologi bakom sådana överenskommelser (Bronfenbrenner, 1979, s. 22-26).
3.1 Bakgrund
9
vars auktoritet och status bygger på hög formell utbildning, ofta universitets baserad” (2016-11-09). Aktör och de professionella kontakterna är två begrepp som är synonyma med varandra. I forskningen används båda begreppen därför är även båda begreppen återkommande i vår studie. Pedagogiskt program för förskolan definierar begreppet barn i behov av särskilt stöd ”barn med olika svårigheter och handikapp som psykisk utvecklingsstörning, rörelsehinder, barn med motoriska-, perceptuella svårigheter, syn- och hörselhandikapp, allergi och andra medicinska handikapp. Det kan gälla barn med mer eller mindre djupgående känslomässiga svårigheter. Barn i familjer i kris kan för kortare eller längre tid behöva särskilt stöd i förskolan /.../” (Pedagogiskt program för förskolan, 1987, s. 50).
10
funktionsnedsättningar förekommer hos en person. Funktionsnedsättningarna förstärker varandra, de inte bara adderas utan multipliceras även med varandra (2016-11-01).
Enligt 1177 vårdguiden har föräldrar till barn med funktionsnedsättning laglig rätt att få hjälp och stöd från samhället för att barnet ska kunna leva ett så självständigt liv som möjligt. Beroende på barnets funktionsnedsättning och hur mycket den påverkar barnets vardag finns det olika stöd att få. Det är kommun och landsting där barnet bor som ansvarar för att barnet får det stöd som barnet har rätt till. De lagar som styr vilket stöd barnet har rätt till och vem som ska erbjuda det är framför allt hälso- och sjukvårdslagen, socialtjänstlagen, lagen om stöd och service till vissa funktionshindrade och skollagen (2016-11-01). Enligt artikel 3 i barnkonventionen påpekas att alla åtgärder som rör barn, vare sig de vidtas av offentliga eller privata sociala välfärdsinstitutioner och administrativa myndigheter ska barnets bästa komma i främsta rummet (Hülphers, 2011, s. 297). Socialstyrelsen menar att för barn med mer omfattande behov kan det vara nödvändigt att flera insatser ges samtidigt för att tillgodose de behov som finns. Vidare menar socialstyrelsen vikten av att barnet och dess föräldrar ses som medaktörer som behöver vara delaktiga i planering, genomförande och uppföljning av stöd och insatser. Det har visat sig genom forskning och utvärderingar att resultaten blir bättre om barn och föräldrar varit delaktiga under denna process, samt att föräldramedverkan bidrar till att bygga upp en effektiv samverkansstruktur (2013, s.19-21).
11
för verksamheter inom socialtjänst, hälso- och sjukvård samt skola (Socialstyrelsen, 2013, s.14). Att barn i behov av särskilt stöd ges tidiga insatser är något socialstyrelsen benämner som avgörande. Detta för att motverka en negativ utveckling hos barn och unga. Verksamheter för barn och unga förändras med tiden i och med att de professionella kontakterna byts ut. Det är därför av största vikt att samverkan sker i så nära kontakt med barnet och dess föräldrar som möjligt för att skapa en kontinuitet i barnets liv (2013, s.15).
12 3.2 Tidigare forskning
3.2.1 Barnets nätverk och helhetssyn på barnets behov
Brodin och Lindstrand menar att när ett barn med rörelsehinder eller flerfunktionsnedsättning vistas i en förskolegrupp behöver förskolläraren både fokusera på det kollektiva och till varje barns individuella behov och möjligheter, vilket ibland blir problematiskt. Vidare menar Brodin och Lindstrand att för att fördelningen av resurser till barn i behov av särskilt stöd ska bli rättvis kan man använda sig av uttrycket ”en del behöver mer, för att få lika mycket”, då detta innebär att var och en får det den behöver (2009, s. 123-124). Enligt Björck-Åkesson är kartläggning en viktig utgångspunkt både för att kunna anpassa vardagen i förskolan till barnets behov, för det generella stödet och för att kunna ge specifikt stöd till barnet. Det generella stödet är nödvändigt men inte tillräckligt för att barnet ska nå sin optimala utvecklingsnivå. För de specifika insatser som specialpedagogik innebär kommer andra kunskapsområden in, såsom psykologi, medicin, sociologi och teknik (2009, s.25-27). Vidare menar Björck-Åkesson att kartläggning och invention av det individuella barnets behov och situation behöver inrymma barnets egna förutsättningar, sociala faktorer och miljöfaktorer. Barnets förutsättningar kan vara eventuell diagnos och barnets olika förmågor, personlighet samt sätt att lära. Den sociala miljön handlar om hur barnet bemöts och samspelet mellan barnet och andra barn och vuxna i förskolemiljön men även hur situationer för lärande struktureras i uppläggning av aktiviteter och tidsplanering. Miljöfaktorer handlar om att anpassa den fysiska miljön av lokaler, hjälpmedel av olika slag, belysning samt material som används för lek, aktiviteter och lärande. Placering vid samling, den vuxnes och andra barns avstånd till barnet eller utformning av själva lekmiljön hör även till miljöfaktorer (2009, s. 25-27).
13
utredning, planering och genomförande av olika insatser i förskolan utgör en viktig del av habiliteringsarbetet för barn (Asmervik; Ogden; Rygvold, 2001, s. 307). Brodin och Lindstrand menar att personal på barn- och ungdomshabiliteringen som bland annat specialpedagoger, sjukgymnaster, arbetsterapeuter och logopeder har till uppgift att besöka förskolan och ge konsultativt stöd och råd till förskollärare för att de i sin tur ska kunna ge det stöd och utveckling som barnet har behov av (2009, s. 130-131). Enligt Björck-Åkesson innebär den professionella rollen som specialpedagog, psykolog, logoped och barnläkare har att främst vara expert på förklaringar på problem både kroppsligt, utvecklingsmässigt och funktionellt och att utforma metoder som bygger på dessa förklaringar (2009, s. 30-31).
Ölund menar att barn med rörelsehinder och flerfunktionsnedsättning har stöd från många professionella kontakter och att det varje vecka kan upptas av flera besök på olika mottagningar och till olika terapeuter. Vidare beskriver hon att dessa kontakter kan ses som ett multiprofessionellt team som behöver samverka för att kunna ge barnet så bra stöd som möjligt. Det multiprofessionella teamet kan bestå utav psykolog, musikterapeut, logoped, kurator, dietist, läkare, arbetsterapeut, specialpedagog, sjuksköterska och sjukgymnast (2012, s. 23, 31-32). Andersson hänvisar till Bronfenbrenner som poängterar vikten av att de vuxna runt barnen samverkar för det som händer barnet i förskolan påverkar vad som händer i hemmet och tvärtom. Hon benämner detta samarbetssystem för mesosystemet och menar att det är av stor vikt att det finns många länkar mellan de olika miljöer som barnen vistas i. Mötet mellan hem och förskola är oerhört betydelsefullt för barnets utveckling men även för förskollärarna och föräldrarna (2004, s. 45-46). Ylvén och Wilder menar att enligt ekologisk systemteori och utvecklingsekologiskt perspektiv kan barnet ses som ett individuellt system där familjen är barnets proximala miljö som också ses som ett system som kallas mikrosystemet. Vidare anser de att barn med behov av särskilt stöd har kontakt med många instanser och när många personer är involverade kring barnet ökar komplexiteten för samverkan i mesosystemet (2009, s. 240, 251-252).
14
en pedagogisk och lustfylld förskoleverksamhet”. Enligt Ottosson är det ett exempel som visar att helheten har ställts åt sidan och där en oförståelse för barnets vardagssituation synliggjorts (2009, s. 269). Klefbeck och Ogden menar att föräldrarna är de viktigaste i barns utveckling och att Bronfenbrenner med sitt nätverksperspektiv bidragit till att uppvärdera föräldrarnas roll och betydelse i arbetet med utsatta barns svårigheter och behov (2003, s.110).
3.2.2 Varför samverkan mellan förskollärare och förälder?
Värdet av samverkan mellan förskola och hem är något Sandberg och Vourinen betonar som allmänt accepterat och något som står skrivet i olika styrdokument i Sverige. De värderingar och förordningar som finns är dock inte alltid så enkla att underhålla. Många aktörer vill stärka samverkan mellan förskola och hemmet men det är många som intar olika perspektiv. Förskollärare, politiker, chefer och föräldrar betonade dock behovet av samverkan baserat på föräldrarnas behov av stöd (2008, s.151). Samverkan mellan förskola och hem är inte enbart av förmån gällande det individuella barnet utan Sandberg och Vourinen menar även att det också är för genomförandet av olika samhällsmål – exempelvis jämlikhet (2008, s. 151-152). En lyckad samverkan mellan förskollärare och föräldrar tenderar att ha en avsaknad av konflikter och Sandberg och Vourinen antyder att en god relation de sinsemellan gör föräldrarna mer benägen till samverkan. Sandberg och Vourinen påpekar även vikten av att klargöra vilken roll förskollärare och föräldrar har i barnets utveckling och tydliggöra kommunikationen mellan dem, då det anses bli en framgångsrik samverkan mellan förskola och hemmet om de båda kan bidra till att enskilda barns problem upptäcks och åtgärdas i tid (2008, s.152).
15
uppleva att de vuxna som finns runt omkring dem samverkar i god stämning och gemensamt klarar att lösa problem (2009, s. 266).
3.2.3 Hur sker samverkan?
Ylvén och Wilder menar att samverkan mellan förskolan och föräldrar gynnas av flexibilitet hos lärare, samt lyhördhet, respekt och engagemang gentemot familjen (2009, s. 253). Enligt Ottosson har kommunikation en framstående plats för samverkan och hon påpekar vikten av att förskollärare lyssnar på föräldrarna för att förskollärarna ska kunna planera och genomföra en utvecklande verksamhet för varje barn (2009, s. 268). Enligt Ottosson är forskarna överens om att samverkan mellan föräldrar, lärare i förskolan och andra berörda professionella är betydelsefull för barns positiva utveckling. Vidare beskriver hon olika former av samverkan i förskolan såsom utvecklingssamtal, åtgärdsprogram eller handlingsplan, skriftlig information, föräldramöten, samt daglig muntlig information vid lämning och hämtning som kompletteras med en skriftlig lapp (2009, s. 266-267).
Även Sandberg och Vourinen beskriver de former som samverkan i huvudsak sker i, dessa är vid den dagliga kontakten vid lämning- och hämtning men också vid utvecklingssamtal där dialoger skapas (2008, s.155). Dock betonar Sandberg och Vourinen att kvalitén av mötet vid lämning- och hämtning kan variera beroende på vilken tid på dagen det sker. Vid tider då många barn lämnas och hämtas reduceras kommunikationen till att enbart handla om det som är mest nödvändigt (2008, s.155). Ottosson menar att när professionella från samhällets stödfunktioner finns inkopplade för ett barn innebär det ofta att dessa andra inte bara besöker förskolan utan även medverkar på förskolans utvecklingssamtal för att undvika att föräldrarna ska tvingas att agera som budbärare mellan förskolan och de andra professionella (2009, s.260).
16
förälder och förskollärare. Förälder kan där informera om t.ex. justeringar av mediciner och hur natten varit och förskollärare kan informera om t.ex. om vad barnet ätit bra eller smakat något det tyckte särskilt bra om (2009, s. 254). Sandberg och Vourinen menar att förskollärare och föräldrar tenderar att inspireras av samverkansformer som bär typiska egenskaper från skolan såsom vecko- och månadsbrev. Vidare menar Sandberg och Vourinen att denna typ av kommunikation mestadels ses som en fördel då informationen når alla föräldrar och ger föräldrarna möjlighet att läsa informationen i lugn och ro i deras hem (2008, s.157).
Ylvén menar att trots den individuella planen ger incitament för samverkan mellan verksamheter som erbjuder stöd och insatser är det idag föräldrarna som själva får samordna stödet som behövs för barnet med funktionsnedsättning. Hon påpekar även att både socialstyrelsen och riksrevisionen beskriver att involverade verksamheter upprättar egna planer var för sig och att föräldrarna får agera informationsbärare mellan verksamheterna, samordna kontakterna och vara sammankallanden till möten (2015, s.39). Enligt Ylvén tar allt detta samordningsansvar tid som föräldrar istället skulle kunna använda för att vara tillsammans med familjen. Vidare menar Ylvén att flera föräldrar efterlyser en samordnare för att underlätta familjens vardag (2015, s. 39).
3.2.4 Möjligheter och hinder för samverkan
För att skapa möjligheter för en god samverkan menar Ottosson att ett genomtänkt arbetssätt är en bidragande faktor. Ett genomtänkt arbetssätt ses som en grundförutsättning för att klara uppdraget som förskollärare i förskolan. Ottosson menar att breda grundkunskaper hos förskolepersonalen och kompetensutveckling anpassad efter barns behov är något som inger förtroende hos föräldrar (2009, s. 270). Att det finns en vilja att samverka från båda parter samt att det finns en viss nivå av social kompetens menar Sandberg och Vourinen vara en faktor som bidrar till att möjliggöra samverkan, men också genom att ha en ömsesidig respekt och förtroende för varandra. Vidare menar Sandberg och Vourinen att förskollärare anser att engagerade föräldrar förenklar samverkan, då det bidrar till att förskollärare ges möjlighet att dela underliggande pedagogiska resonemang på ett informellt sätt (2008, s.158).
17
måste bearbeta innan de kan gå vidare (2009, s. 274). En förklaring till detta kan vara att människor inte ser mer än de vill och har mod och beredskap nog för att handskas med. Det är en sorg föräldrar kan känna inför sitt barns funktionshinder vilket gör det både svårt att ge uttryck för och svårt att ta emot (Ottosson, 2009, s.274). Sandberg och Vourinen menar att brist på tid, personal och föräldrar som är stressade ses som ett problem som komplicerar samverkan (2008, s.158). En annan faktor som komplicerar samverkan mellan förskola och föräldrar är det Sandberg och Ottosson uppdagar i sin studie, där förskollärare påpekar att de under sin utbildning fått väldigt lite kunskap gällande samverkan, samtalstekniker, attityder och krishantering vilka samtliga anses som viktiga komponenter till att bemöta människor i alla situationer inom förskolan (2010, s.750). Sandberg och Vourinen påvisar vikten av att förskollärare ska erbjuda varierande former av samverkan. Med ett brett utbud finns möjlighet att nå alla föräldrar och göra de involverade i förskolan samt ge dem möjligheten att ha inflytande över verksamheten (2008, s. 160).
18 4. Resultat & analys
Resultatet av vår intervjustudie gällande barnets nätverk, samverkan mellan förskollärare och föräldrar, samverkan mellan förskola och de professionella kontakterna, kommunikation som verktyg för samverkan samt möjligheter och hinder för samverkan presenteras nedan. Resultatet presenteras från två perspektiv där både förskollärare och föräldrar får uttrycka sin uppfattning gällande ovanstående ämnen.
4.1 Barnets nätverk
I intervjustudien framkommer det att barn med rörelsehinder och flerfunktionsnedsättning har ett omfattande kontaktnät. Nedan visar vi Bronfenbrenners utvecklingsekologiska modell och använder den sedan för att tydliggöra och sammanställa helheten av barnets alla kontakter utifrån intervjustudien. De olika systemen kan enkelt beskrivas på följande vis. Mikrosystemet omfattar relationerna i barnets närmiljö medan mesosystemet omfattar relationerna mellan barnets närmiljöer. Exosystemet omfattar de andra miljöer som barnet sällan eller aldrig har direktkontakt med. Makrosystemet representerar de mer generella mönster, normer och värderingar som finns i den kultur eller delkultur som de övriga systemen ryms inom. Det som framgår i studien är att barn med rörelsehinder och flerfunktionsnedsättning har väldigt många kontakter inom modellens alla system – vilket är något som skiljer sig från andra barn.
19
Vår sammanställning av barnets alla kontakter utifrån intervjustudien (se bilaga 8.5).
4.2 Samverkan mellan förskollärare och föräldrar Förskollärarperspektiv
20
får ta del av aktuella utbildningar och får vara med på möten och uppföljningar kring barnet som ger förskollärarna en bra koll på hur allting ser ut i dagsläget.
För att samverkan ska fungera bra menar samtliga förskollärare att det måste finnas ett engagemang från föräldrarnas sida för att uppnå en god samverkan. Det framkommer av Förskollärare 1 att många föräldrar till en början är i en förnekelsefas och inte vill acceptera att deras barn är annorlunda sett till de flesta andra barn på förskolan, vilket har visat sig vara en problematik då förskollärarna i de fallen känner att de inte får den hjälp och de resurser som behövs om inte föräldrarna är villiga att samverka. Förskollärare 1 uttrycker att ”föräldrarna har inte accepterat att det är något fel och hur mycket stöd de behöver. Jag tror att de ofta är i förnekelse, de har fortfarande hopp om att barnet bara är sen i utvecklingen och att allting kommer bli bättre än vad andra säger”. Förskollärare 3 uttrycker även tankar om att föräldrarna förnekar ”när det handlar om barn i behov av särskilt stöd är det oftast en väldigt lång inkörsport innan man når fram till föräldrarna. När vi på förskolan kan konstatera en sak, förnekar föräldrarna. Det är en lång process innan man kommit fram till vad barnet behöver” Däremot upplever flertalet av förskollärarna att när barnen har fått en plats på förskolan och börjat sin inskolning finns en önskan från både förskollärarna och föräldrarna om att göra det så bra som möjligt för barnet ifråga. Denna inställning är enligt de flesta förskollärare vi intervjuat något de flesta föräldrar får när de passerat förnekelsefasen och istället börjat acceptera hur situationen är och kommer fortsätta vara.
De föräldrar vars barn är i behov av särskilt stöd får enligt vår intervjustudie både personliga och praktiska stödinsatser för att underlätta och göra vistelsetiden på förskolan till en bra tid. De stödinsatser som erbjuds är bland annat resurser i form av personal från habiliteringen så som talpedagoger, logopeder och sjukgymnaster. Förskollärare 1 nämner även att hjälpmedel såsom gåstol och olika tekniska hjälpmedel även är något som erbjuds. Utöver att erbjuda stöd från olika aktörer så påpekar Förskollärare 3 att de även erbjuder stöd i form av tecken som stöd för de barn som har svårt att kommunicera. Förskollärare 3 exemplifierar dessa följande:
21
Hur förskollärares ansvar gentemot det som står i styrdokumenten gällande samverkan mellan förskola och föräldrar är något förskollärarna har en delad uppfattning om. Några upplever att det fungerar ganska bra, det finns en bra dialog mellan båda parter och det sätts upp kortsiktiga och långsiktiga mål för barnets utveckling och lärande. Förskollärare 4 menar att ”de långsiktiga målen är ju de som står i läroplanen. Men sen eftersom att barnen med resursplats behöver mer stöd i att nå målen, bryter man egentligen ner de långsiktiga målen i mer kortsiktiga mål”. Förskollärare 1 upplever att det kan vara svårt att uppfylla det som står skrivet i läroplanen för förskolan och anledningen till att målen blir svåra att uppfylla anses vara bristen på resurser. Det läroplanen tydligt förmedlar med att utgå från barnet, inte alltid fungerar i alla lägen och uttrycker sig följande gällande vad det är som skapar känslan av att målen inte går att uppfylla:
För det första har vi i en småbarnsgrupp säg normalt 15-16 barn, har jag då en som är 1 år som inte kan gå eller röra sig, då blir jag tvungen att lägga denne någonstans, säg sandlådan, för att jag måste fixa 5-6 barn till. Så det är bristen på resurser. För att det här barnet ska vara med och göra saker kanske den behöver hjälp hela tiden, och någon sådan personal finns det inte. I alla fall inte förrän vi fått in extra personen vi oftast får tjata oss till. Det här att utgå från barnen fungerar inte alltid i alla lägen.
22
Föräldraperspektiv
I resultatet ser man att alla fyra intervjudeltagare har informerat förskollärarna om barnets diagnos i samband med att barnet började på förskolan. Samtliga föräldrar uttryckte att de inte hade informerat förskollärarna om barnets alla kontakter. Förälder 1 säger i intervjun att
jag informerade inte om alla kontakterna vi hade, utan de var ju framförallt habiliteringen eftersom det var ju de som hälsade på förskolan ett par gånger och var där och hjälpte till. Jag tog för givet att de förstod att de var fler än de som hälsade på förskolan eftersom de märkte att vi var borta från förskolan och behövde åka på dessa besök.
Förälder 2 säger att ”förskollärarna förstod inte helheten av barnets alla kontakter utan bara de kontakter på barnhabiliteringen som förskolan kom i kontakt med”. De övriga föräldrarna beskriver att de uppfattar att förskollärarna inte kände till helheten av barnens alla kontakter men att förskollärarna borde förstått att de var många kontakter eftersom barnet var borta från förskolan mycket för att åka på besök till barnhabilitering och sjukhus.
Föräldrar 3 uttrycker att ”samverkan mellan förskolan och mig som förälder fungerade jättebra. Förskollärarna lyssnade på mig och ville göra allt för mitt barns bästa, de beställde saker som mitt barn skulle bli stimulerad av”. Förälder 1 säger i intervjun att ”samverkan mellan förskolan och mig som förälder fungerade väl bra i och med att vi hämtade och lämnade hela tiden och utbytte information i hallen. Vi hade ju ingen kontaktbok som vi har i skolan nu vilket jag skulle önska att vi borde ha haft”. Förälder 4 berättar följande:
samverkan mellan förskolan och oss föräldrar fungerade till viss del, för jag tyckte inte att de lyssnade på våra eller vårt barns behov fullt ut. Vi tog ju ändå dit specialpedagog och sjukgymnast som försökte informera personalen om olika aktiviteter som de kunde hitta på med vårt barn och hur de även kunde göra de andra barnen delaktiga.
23
I studien finns tydliga exempel på stödinsatser som föräldrarna beskriver att förskolorna erbjudit barnen i samverkan med föräldrarna. Förälder 3 upplevde god samverkan när förskolan gav stödinsatser till barnet
rektorn och vi satte oss ner och hade ett möte i början där vi skrev ner allting som de tyckte att vårt barn behövde och så pratade vi om vårt barns behov. Sedan hade vi kontinuerliga möten en gång per termin och utvärderade vad som hade varit bra och om det var någonting annat som vi kände att vårt barn behövde. Förskolan beställde även saker som till exempel ett ljusbord, sandlådebord så att vårt barn kunde stå i sitt ståskal, en speciell gunga från komikapp och special leksaker anpassade efter vårt barns nivå och behov.
Förälder 2 upplevde god samverkan när förskolan gav stödinsatser till barnet
förskolans snickare fixade ett litet podium så att vårt barn kunde komma upp och få in liften. De ordnade fram utrymme för att förvara den portabla liften. Förskolan beställde och köpte in en specialanpassad gunga så att vårt barn fick chans att gunga som alla andra barn. Förskolan rensade ut ett litet förråd och gjorde ett litet upplevelserum för vårt barn men som även kunde utnyttjas av de andra barnen på förskolan. Det sista året vårt barn gick på förskolan anställde förskolan en resursperson för att kunna ge det stöd som vårt barn behövde.
Även förälder 1 upplevde god samverkan när förskolan gav stödinsatser till barnet
24
Förälder 4 upplevde god samverkan när förskolan gav stödinsatser till barnet ”förskolan satte upp ett skötbord till vårt barn för blöjbyte, de skaffade in en ”bronko” som är en slags gåstol så att vårt barn kunde ta sig fram utomhus”.
Sammanfattning
I undersökningen visar intervjusvaren att förskollärare uppfattar att samverkan i de flesta fall fungerar bra medan föräldrarna däremot inte visar en lika enhetlig bild om hur de uppfattar att samverkan fungerar. Det som är gemensamt mellan de olika perspektiven är att båda parter uttrycker att informationen om barnets diagnos och behov har kommit fram. Samtliga föräldrar uttrycker att de inte informerat om barnets stora kontaktnätverk men utgår ändå från att förskollärarna borde förstå vidden av det. Samtliga föräldrar uttrycker att de upplevde god samverkan i samband med att förskolan gav stödinsatser till barnet. Medan förskollärarna uttrycker vikten av att en förbättrad relation och positiv inställning är förutsättningarna för en god samverkan.
4.3 Samverkan mellan förskolan och de professionella kontakterna Förskollärarperspektiv
25
Samverkan med habiliteringen har flera förskollärare upplevt som väldigt bra. Det är den instans som oftast kommer till förskolan och visar hur förskollärarna kan arbeta och ger förslag på hur arbete kan utvecklas och förbättras. De blir även erbjudna att delta i aktuella utbildningar och kurser. Finns det exempelvis ett barn med en CP-skada på förskolan blir de erbjudna att gå en utbildning för just barn med CP-skada. Men utöver att de blir erbjudna utbildningar och kurser får de även hjälpmedel och hjälp med vad för material som kan vara bra att ha till barnet i behov av särskilt stöd. Förskollärare 2 uttrycker även att habiliteringen är lätt att nå och att en bra dialog går att föra dem sinsemellan både via telefon- och mejlkontakt ”habiliteringen är lätta att nå om det är något vi funderar över, de svarar på mejl och telefon om det är något. De har även nära kontakt med föräldrarna så vi kan samverka väldigt bra”.
För att underlätta samverkan mellan förskollärarna och de professionella kontakterna så anser Förskollärare 4 att mycket hänger på att man måste ha en förståelse för varandras uppdrag, man måste vara medveten om vart sitt egna uppdrag slutar och vart den andres tar vid ”vi vet ju hur vi ska jobba, de flesta är erfarna och vet vart vårt ansvar tar slut och vart deras börjar”. Förskollärare 1 uttrycker det som att för att upprätta en bättre samverkan måste de fortsätta tjata och stå på sig, men även få deras chefer att stå på sig mer och visa vad som går att åstadkomma inom förskolan med rätt resurser. Förskollärare 2 menar att om man skapar en bättre relation mellan varandra skapas också en bättre samverkan. Att vara ärlig och uppriktig med varandra är något som främjar samverkan, att våga tala om för en annan instans vad man kan göra och även tala om vad man behöver hjälp med anses vara en viktig faktor för en god samverkan.
Föräldraperspektiv
26
Förälder 4 och 2 berättar att barnhabiliteringens logoped stöttade förskollärarna med att hitta det kommunikationssätt som bäst passade barnet såsom t.ex. kommunikation med bilder, tecken eller föremål. Förälder 4 säger i intervjun att ”specialpedagog, sjuksköterska och sjukgymnast kom med förslag till förskolan på dagsschema för mattider och träningsprogram”. Flera av föräldrarna beskriver även att de professionella kontakterna erbjöd förskolan att gå på olika kurser för att få ökad kunskap om barnets funktionsnedsättning och rätt stödinsatser som passar barnet. Flera av föräldrarna menar att det blev synligt att samverkan mellan förskolan och de professionella kontakterna fungerade bra i de gemensamma möten som anordnades för förskolan, föräldrarna och de professionella kontakterna. Förälder 4 berättar att ”förskollärarna visade samverkan med de professionella genom att ibland följa med mig och mitt barn på besök på barnhabiliteringen. Förskollärarna följde även med oss fredagsgruppen som var en samling för flera barn med flerfunktionsnedsättning som anordnades av specialpedagogen”. Flera av föräldrarna beskriver att förskolan och de professionella kontakterna vid flera tillfällen hade direktkontakt eller telefonkontakt med varandra utan att behöva gå via föräldrarna, vilket framkommer att föräldrarna uppskattade eftersom det underlättade för föräldrarna.
Sammanfattning
I resultatet framkommer det tydligt inom förskollärarperspektivet att det finns ett missnöje för samverkan mellan förskolan och kommunen. Missnöjet har byggts upp i och med att det är långdragna processer för att få stöd och rätt resurser från kommunen. Habiliteringen som går under landstinget är den instans samtliga respondenter är mest nöjda med. Där fungerar samverkan bra och de alla känner att deras behov har blivit tillgodosett. Det uppdagas i flertalet av intervjuerna från båda perspektiven att habiliteringen är den instans som erbjudit mest stöd genom både utbildningar, kurser samt besök till förskolan. Alla respondenter känner att habiliteringen erbjuder stödinsatser som passar barnet ifråga bäst.
4.4 Kommunikation som verktyg för samverkan Förskollärarperspektiv
27
så kommuniceras det även via tekniska verktyg så som ”iPads”. Förskollärare 4 nämner att barn i behov av särskilt stöd, och främst de som har svårt med tal, får en ”iPad” från hjälpmedelscentralen att kommunicera via. Det kan då vara att förmedla vad man gjort under dagen via bilder och en kort sammanfattande text. Det förekommer även i intervjustudien av mer än hälften av förskollärarna kommunicerar med föräldrarna via mobiltelefon och då främst sms, det kan vara en påminnelse om något viktigt eller också för att meddela om aktuella saker. Förskollärare 4 nämner även att de skickar ut veckoreflektioner via mejl och exemplifierar vad som skrivs i detta som följande: ”vi har veckoreflektioner som vi skickar ut via mejl varje vecka. Den innebär att vi skriver ner vad som har hänt i veckan, skickar med en bild, skriver påminnelser. Sen är det ett sätt att ge information och ha dialog med föräldrarna. Ibland skriver vi även med frågor”. Kontaktbok är även ett verktyg som det framkommer att hälften av de intervjuade förskollärarna använder sig av och betonar att det är ett bra verktyg för både förskollärare och föräldrar att nå ut med viktig information i till båda parter. I kontaktboken antecknas medicinering av barnet och annan livsviktig information, men även kort om vad som hänt under dagen.
Förskollärare 1 nämner det digitala verktyget Unikum som hjälpmedel till att kommunicera med föräldrarna. I Unikum kan föräldrar läsa om allmänna saker och se bilder på vad som gjorts under dagen men även under en längre tidsperiod. Utöver att man kan läsa och se nödvändig information använder de sig även att funktionen lärlogg, i denna skriver de mer konkret om varje barn och hur barnets utveckling och lärande fortskrider. Förskollärare 1 uttrycker sig följande om lärloggen: ”varje barn har en lärlogg där man kan skriva konkret för varje barn. För barn med speciella behov fylls lärloggen på mer och mer”. Det framkommer även av Förskollärare 1 att de använder sig av en blogg som är kopplad till verktyget Unikum där de dagligen uppdaterar om händelser och aktiviteter som gjorts på förskolan, detta för att på ett aktivt sätt hålla föräldrarna uppdaterade med aktuell information.
28
handlingsplan över hur arbetet med barnet i behov av särskilt stöd ska tas vidare, det diskuteras även vad som har gått bra och mindre bra.
I studien påvisas det tydligt att nästintill ingen av förskollärarna arbetar aktivt med att låta barn utan tal använda alternativa kommunikationssätt för att få berätta om sin dag. Flertalet nämner att de har tankar och visioner om hur de vill att det ska vara, men att det för närvarande endast har bilder på väggen i form av pedagogisk dokumentation eller någon kort text i barnens kontaktbok – men detta är inget sätt för barnen att kommunicera på själva. Däremot förmedlar Förskollärare 3 att denne aktivt försöker få med sig barnet i återberättandet av dagen i den dagliga hallkontakten med föräldrarna, dock är detta något som är svårt då barnets intresse är svikande när det är dags för barnet att lämna förskolan för dagen ”jag försöker om möjligt få barnet att reflektera själv till det vi har gjort. För mig känns det mer naturligt att försöka få med barnet i berättandet, men sen kan det bli så att jag mer berättar för det går inte att fånga barnet”. Förskollärare 1 uttrycker det som att barnets bildalster kan fungera som ett verktyg för att de själva ska kunna kommunicera om vad de har skapat under dagen, men något annat tydligt arbetssätt för att barnet ska kunna kommunicera själv förekommer inte. Förskollärare 4 nämner att ”iPaden” kan fungera som ett alternativt kommunikationssätt då det finns ”appar” att använda sig av som det går att förmedla vad man gjort under dagen med både bild och text.
Föräldraperspektiv
29
kommunikationssätt fick föräldrarna skriftliga utskick i form utav de vanliga vecko- eller månadsbreven som gick ut till alla föräldrar på förskolan.
I intervjustudien framkommer att kommunikationen mellan föräldrar och de professionella kontakterna skedde genom besök på habiliteringen, förskolan och hembesök men även genom kallelser via post och regelbundna telefonsamtal. Flera av föräldrarna uttrycker att de oftast fick agera som en länk mellan förskolan och de professionella kontakterna när det gäller att förmedla viktig information och råd, vilket inte alltid var så lätt då det blir andrahandsinformation om t.ex. stretching, sjukgymnastik och viktig läkarinformation. Oftast var denna kommunikation muntligt med undantag för sjukgymnastikprogram som kunde fås skriftligt och med bildinstruktioner, vilket uppskattades av föräldrarna. Förälder 4 säger i intervjun att ”det hade varit bra att få viktig information skriftligt eftersom mitt barn har så många kontakter och det är så lätt att glömma för mig som förälder att föra vidare viktig information till förskolan”. Förälder 2 och 3 beskriver att de uppmuntrat förskollärarna att ha direktkontakt på telefon med de professionella när det gällde saker som inte föräldrarna behöver vara med på t.ex. att justera hjälpmedel på förskolan och att låna leksaker från lekoteket.
I resultatet ser man att barnen inte fått tillräckligt med stöd för att själv kunna få berätta om sin dag på förskolan. De barn som är representerade i föräldraintervjuerna är barn som inte har något tal utan behöver ett alternativt kommunikationssätt för att göra sig förstådd. Förälder 4 berättar i intervjun att ”förskolan skrev ut stora bilder på speciella händelser som skickades hem men det kom alltid hem flera dagar för sent så mitt barn kunde inte använda sig utav dem att berätta om sin dag”. Förälder 1 berättar att
30 Förälder 2 berättar att
mitt barn fick ett kommunikationshjälpmedel som kallas ”step by step” där en vuxen kunde spela in flera meddelanden på raken och där tanken var att mitt barn skulle få trycka på knappen och på så sätt berätta om sin dag. Tyvärr åkte ”step by stepen” mest fram och tillbaka utan att komma till användning, däremot användes den ibland vid sångsamling då förskollärarna spelade in några sånger
Förälder 2 berättar även att förskolan och föräldern ibland använde barnets pärm med bilder och alster för att tillsammans med barnet titta på vad barnet gjort på förskolan. Förälder 3 berättar i intervjun att
förskolan hade som motiv att använda en kontaktbok för att berätta om vad mitt barn gjort på förskolan och hemma men att den användes inte så flitigt. Kontaktboken användes även ibland för noteringar om att blöjor är slut eller om det var något annat speciellt som förskolan eller vi som föräldrar behövde veta.
Sammanfattning
I studien blir det tydligt av både förskollärare och föräldrar att det vanligaste kommunikationssättet om barnets dag sker via samtal vid lämning och hämtning. Det som även är gemensamt för de två perspektiven är att barnet inte fått tillräckligt med stöd för att själv kunna berätta om sin dag men att båda parter vill hitta ett sätt för att göra det möjligt. Både förskollärare och föräldrar uttrycker en önskan för god samverkan och nämner flera förslag på hur man kan kommunicera för att underlätta för samverkan.
4.5 Möjligheter och hinder för samverkan Förskollärarperspektiv
31
det är för mycket att göra ibland, så är det ju. Man behöver hjälp att prioritera och någon som säger att det här är viktigast och det här är mindre viktigt”. Denna upplever även att för att motarbeta tidsbristen som ett hinder för samverkan gäller det att jobba med sig själv och menar att det främst handlar om att inte tänka på allt som ska göras, för då anses ingenting bli gjort, utan istället tänka att fokus ligger här och nu.
Förskollärare 2 uttrycker sin oro över läroplanens alla mål och menar på att tiden för att nå alla mål är kort. Förskollärare 2 uttrycker sig följande gällande detta: ”i förskolan får man se det som så att vi har ett styrdokument som har väldigt många punkter, men man får tänka att barnet går här i en femårsperiod och man får tänka att man ska nå så många av de här målen under fem år, det går inte satsa på att nå alla under ett år”. Ett annat hinder som uppdagas är storleken på barngruppen. Flertalet av de intervjuade förskollärarna anser att barngrupperna är alldeles för stora och att det är den bidragande faktorn till att tiden inte räcker till. Förskollärare 3 uttrycker att under hela dennes aktiva yrkesliv inom förskolan så har barngrupperna varit alldeles för stora och personalen för få, detta är något som lett till en oönskad stress och en känsla över att rätt prioriteringar måste göras och uttrycker sig följande: ”man känner sig stressad vissa gånger när det inte ens finns någon anledning till det men tiden räcker inte till och man behöver göra rätt prioriteringar”. Förskollärare 1 påpekar även storleken på barngruppen som en hämmande faktor för samverkan och understryker att det blir allt svårare att få tiden att räcka till när ett barn i behov av särskilt stöd kommer in i gruppen, då det redan är för stora barngrupper och för lite personal som arbetar. Att det var bättre för barn i behov av särskilt stöd för omkring 15 år sedan är något som Förskollärare 1 belyser: ”om jag fick ändra på något skulle jag vilja backa tillbaka tiden 15 år, då tycker jag att barn med speciella behov hade det mycket bättre – de fick mycket mer vuxenkontakt. Idag är de mer lämnad åt sig själva”. Förskollärare 1 poängterar även att barngrupperna var inte mindre då men barnen hade inte lika långa dagar så det fanns mer tid till att fokusera på barnen i gruppen.
32
Förskollärare 2 uttrycker att det handlar om att ta tillvara på tiden och exemplifierar ett arbetssätt de själva använder:
vi försöker att dela barngruppen så gott det går för att hinna med varje individ där de är i utvecklingen och där de behöver utmanas och så. Så det är ett sätt att lösa det på när man delar gruppen, för när man har alla så blir det lätt att undra över vem som behöver vad. Men har man mindre grupper är det betydligt lättare att fokusera på barnen. Vi har delat barnen efter hur de ligger utvecklingsmässigt och där de behöver utmaning på olika sätt.
Förskollärare 3 är inne på samma spår och anser att om man ser att det en dag är mycket personal så kan man ta tillvara på en sådan situation genom att ta några barn och göra något som man verkligen har velat göra, det handlar om hur man prioriterar.
Föräldraperspektiv
I intervjustudien framkommer det att det finns både hinder och möjligheter för samverkan. Flera föräldrar uttrycker att den muntliga kommunikationen vid lämning och hämtning varit bra men att det skulle varit positivt att även ha ett skriftligt dokumentationsforum, för att få ner mer saker än vad man hinner eller kommer ihåg att säga när man lämnar och hämtar. Samtliga föräldrar som nu har erfarenhet av särskolans arbetssätt beskriver att det hade underlättat kommunikationen med förskolan om de fått använda kontaktbok redan i förskolan. Föräldrarna menar att kontaktboken kan användas både för att skriva viktiga saker som berör barnet men även om vad barnet gjort under dagen. Samtliga föräldrar uttrycker en önskan att deras barn hade fått möjlighet att få berätta om sin dag på förskolan med hjälp utav alternativa kommunikationssätt såsom bild och text i kontaktbok, inspelade meddelanden med hjälp utav kommunikationshjälpmedel t.ex. ”big mac”, ”step by step” eller ”iPad”.
Samtliga föräldrar uttrycker att de har kontakt med väldigt många professionella kontakter och upplever att de känner att de själva behöver vara spindeln i nätet för att få pusslet att gå ihop och att de ibland får upprepa samma information vid ett flertal tillfällen. Förälder 4 beskriver att
33
jobba med kommunikation på ett sätt och syn- och hörcentralen tyckte att vi skulle jobba på ett annat sätt. Så då kände jag att de bara tjafsade och inte såg till mitt barns behov och helhet alls. Vi blev oftast kallade till möten eller besök till en professionell kontakt åt gången, vilket försvårade vår situation mer. Jag önskar att besöken kunde samordnas bättre så att mitt barn kunde få vara på förskolan mer. Jag hade önskat att vi hade haft nätverksmöten som vi har nu där man samordnar många personer som tar hand om barnet för att få en bättre bild om helheten och att inte bara vi föräldrar ska försöka förmedla vad vi tror är rätt utan att de som har det som profession visar att det här behöver ni träna på.
Samtliga föräldrar påpekar vikten av att se helheten av barnets behov och alla kontakter. Det framkommer att föräldrarna är väldigt nöjda med de samordnade uppföljningsmötena som hölls på förskolan en gång per termin. Flera av föräldrarna beskriver att barnet missar mycket av sin tid på förskolan när de behöver åka iväg på sjukhus- och habiliteringsbesök och påpekar därför att de uppskattar när kontakterna från barnhabiliteringen samverkar med att komma ut till förskolan istället. Förälder 1 uttrycker sig ”då som nu är det ju många kontakter och man kan ju uppleva att man själv måste ha koll på och hålla i allting, jag tycker att jag får säga samma sak och upprepa saker hela tiden”. Förälder 2 säger i intervjun att
det är lite minus att det ibland tagit så lång tid för habiliteringen så att jag fått ringa och påminna och det är det sista man vill göra som förälder när man kommit överens om någonting t.ex. om en kallelse till ett möte eller ett nytt hjälpmedel. Jag tycker att jag som förälder inte ska behöva tjata, jag menar vi har ju så mycket ändå och så många kontakter. Jag tycker även att det är viktigt att tänka på som förälder att vara tydlig med när det är lättast att träffas under dagen för att underlätta samverkan med alla parter.
Förälder 3 önskar en koordinator som kan se på helheten och säger ”jag tycker att det borde finnas någon slags koordinator som har ansvar för att koordinera alla barnets nätverkskontakter, speciellt för nya föräldrar som får barn med funktionsnedsättning för i början får man bara massa namn och så vet man inte vad man ska göra”.
34
sa förskolläraren att nej det behöver vara så för de andra barnen. Anpassningarna tog även väldigt lång tid och ibland i princip blev färdiga när det var dags för vårt barn att gå över till skolan”. Förälder 2 uttrycker ”jag önskar att det hade funnits någon slags plan för anpassning eller någon lista på anpassningar som förskolan kunde ta hjälp utav för att anpassningen skulle vara enklare och gå fortare”. Förälder 4 uttryckte en begränsning i anpassning av den pedagogiska verksamheten ”förskolan planerade skogsutflykter de dagar då mitt barn inte vistades på förskolan trots att mitt barn hade en terränggående vagn. Jag önskar att förskollärarna bättre hade inkluderat mitt barn som en del av gruppen på samma sätt som andra barn”.
Det framkommer att föräldrarna är väldigt nöjda med kursutbudet som barnhabiliteringen erbjöd eftersom både förskollärare och föräldrar behöver kompetens för att bäst kunna möta barnets behov. Förälder 2 säger i intervjun att ”det är viktigt att både förskolläraren och föräldrar faktiskt får samma utbildning och att vi hör samma ord för att få bästa utfall i samverkan”.
Studien visar tydligt att lösningen av personal kan ge olika utfall för barnets vistelse och förutsättningar för samverkan. Förälder 4 säger i intervjun att ”mitt barn hade sin personliga assistent som följde med på förskolan och den personliga assistenten tränade mitt barn individuellt enligt de träningsprogram vi fått och att den mesta kommunikationen mellan förskolan och föräldrarna skedde via assistenten”. Förälder 1 berättar att ”vårt barn vistades på en resursavdelning med färre barn och personal med god erfarenhet av barn med funktionsnedsättning, där var de vana att samverka med föräldrar och professionella kontakter”. Förälder 2 beskriver att
förskolan hade inte någon erfarenhet alls av barn med funktionsnedsättning innan och det blev sårbart när de två personer som tog hand om vårt barn blev sjukt. Vid några tillfällen hände att jag var tvungen att vara hemma från jobbet trots att mitt barn var fullt friskt bara för att ingen kunde ta hand om mitt barn. Det var väldigt frustrerande eftersom mitt barn redan missade förskolan mycket ändå, på grund av alla besök.
35
Sammanfattning
36 5. Diskussion
I vår studie har vi studerat hur samverkan fungerar mellan förskollärare och föräldrar samt undersökt hur stort nätverk ett barn i behov av särskilt stöd har utifrån vår teoretiska utgångspunkt. Enligt forskningen syftar Bronfenbrenners utvecklingsekologiska modell till att beskriva de olika miljöer som barnet kommer i kontakt med på ett eller annat sätt (Evenshaug & Hallen, 2001, s.216). Forskningen påvisar även helhetens betydelse och poängterar vikten av att inte enbart se barnets problem utan även uppmärksammar det sammanhang som barnet befinner sig i (Ottosson, 2009, s. 269). I likhet med det forskningen påvisar framkommer det även i vår intervjustudie att barn med rörelsehinder och flerfunktionsnedsättning har väldigt många kontakter på modellens alla nivåer, vilket är något som skiljer sig från andra barn.
37
framkommer dock i intervjustudien att föräldrarna önskar ett skriftligt dokumentationsforum som komplement till det muntliga för att garantera att viktig information alltid når fram.
Forskningen visar att föräldrarna själva får samordna stödet som behövs till barnet med funktionsnedsättning trots att den individuella planen ger incitament för samverkan. Vidare menar forskningen att involverade verksamheter upprättar egna planer var för sig och att föräldrarna får agera som informationsbärare mellan verksamheterna, samordna kontakterna och vara sammankallande till möten (Ylvén, 2015, s.39). I likhet med forskningen är detta något som även framkommer i intervjustudien då föräldrar uttrycker att de har kontakt med väldigt många professionella kontakter och upplever att de känner att de själva behöver vara spindeln i nätet för att få pusslet att gå ihop och att de ibland får upprepa samma information vid ett flertal tillfällen. En förälder uttrycker en önskan om nätverksmöten där man samordnar många personer som tar hand om barnet för att få en bättre bild om helheten och att inte bara föräldrarna ska försöka förmedla vad de tror är rätt utan att de som har det som profession visa att det här behöver ni träna på. Föräldrarna uttrycker även en önskan om en koordinator som kan se på helheten av barnets alla nätverkskontakter.
38 6. Avslutande reflektioner
Genom tidigare forskning och vår genomförda intervjustudie har våra frågeställningar blivit besvarade. Vi har blivit medvetna om hur stort barnets nätverk är och jämfört det med Bronfenbrenners utvecklingsekologiska modell. En tydligare bild har skapats av vilket stöd föräldrar med barn i behov av särskilt stöd vill ha i samverkan med förskolan. Tidigare forskning och resultatet av vår intervjustudie har uppmärksammat oss på vilka stödinsatser och former av samverkan förskolan kan erbjuda föräldrar och barn i behov av särskilt stöd. Något som har uppmärksammat oss under studiens gång är att det framkommer att föräldrarna inte informerat förskollärarna om barnets alla kontakter. En förutsättning för att samverkan ska fungera är att alla kontakter vet om varandra och kan samverka tillsammans för barnets skull. En annan sak som uppmärksammats är att när samverkan brister leder det till att barnets behov inte blir tillgodosett och i vissa fall leder det till diskriminering av barn med rörelsehinder och flerfunktionsnedsättning. Som förskollärare blir det därför extra viktigt att tänka på det främjande arbetet genom att skapa en tillgänglig förskolemiljö för alla barn samt skapa pedagogisk tillgänglighet så alla barn oavsett hinder får känna sig delaktig i barngruppen.
39 7. Litteraturlista
Andersson, Inga (2004). Lyssna på föräldrarna om mötet mellan hem och skola. Stockholm: HLS Förlag.
Asmervik, Sverre; Ogden, Terje; Rygvold, Anne-Lise (2001). Barn med behov av särskilt
stöd – Grundbok i specialpedagogik. Lund: Studentlitteratur AB.
Bell, Judith (2006). Introduktion till forskningsmetodik. Lund: Studentlitteratur AB.
Björck-Åkesson, Eva (2013). Specialpedagogik i förskolan. I Sandberg, Anette, Med sikte på
förskolan – barn i behov av stöd. Lund: Studentlitteratur AB.
Brodin, Jane; Lindstrand, Peg (2013). Barn med rörelsehinder i förskolan. I Sandberg, Anette,
Med sikte på förskolan – barn i behov av stöd. Lund: Studentlitteratur AB.
Bronfenbrenner, Urie (1979). The ecology of human development: Experiments by nature and
design. Cambridge: Harvard University Press.
Evenshaug, Oddbjörn; Hallen, Dag (2001). Barn och ungdomspsykologi. Lund: Studentlitteratur AB.
Esaiasson, Peter; Gilljam, Mikael; Oscarsson, Henrik; Wängerud, Lena (2012).
Metodpraktikan: Konsten att studera samhälle, individ och marknad. Norstedts Juridik AB.
Hülphers, Olof (2011). Barns och ungas rättigheter. I Lärarens handbok. Lund: Studentlitteratur AB.
Hwang, Philip; Nilsson, Björn (2011). Utvecklingspsykologi. Stockholm: Natur och kultur. Klefbeck Johan; Ogden Terje (2003). Barn och nätverk – Ekologiskt perspektiv på barns
utveckling och nätverksterapeutiska metoder i behandlingsarbete med barn. Stockholm:
Liber.
Lpfö 98/2010. Läroplan för förskolan. Reviderad 2010. Stockholm: Skolverket.
Ottosson, Lisbeth (2009). Samverkan mellan föräldrar, lärare och andra professionella, I Sandberg, Anette, Med sikte på förskolan – barn i behov av stöd. Lund: Studentlitteratur AB.
40
Sandberg, Anette; Ottosson, Lisbeth (2010). Preschool teachers, others professional and parental concerns on cooperation in preschool all around – all around children in need of special support: the Swedish perspective. International Journal of Inclusive Education. Vol. 14, No. 8, s. 741-754.
Sandberg, Annette; Vourinen, Tuula (2008). Preschool-home cooperation in change.
International Journal of Early Years Education. Vol. 16, No. 2, s. 151-161.
SFS 2010:800. Skollag. Stockholm: Utbildningsdepartementet.
Skolverket (2013). Allmänna råd med kommentarer för förskolan. Stockholm: Elanders Sverige AB.
Socialstyrelsen (2013). Samverka för barns bästa – en vägledning om barns behov av insatser
från flera aktörer. Västerås: Edita Västra Aros.
Socialstyrelsen (2008). Samverkan i re/habilitering – en vägledning. Västerås: Edita Västra Aros.
Socialstyrelsen; Specialpedagogiska institutet (2005). Ta ansvar för samverkan-
helhetsperspektiv på samhällsstöd till barn och unga med funktionshinder. Stockholm:
Elanders Gotab.
Trost, Jan (2010). Kvalitativa intervjuer. Lund: Studentlitteratur AB.
Vetenskapsrådet (2002). Forskningsetiska principer: inom humanistisk-samhällsvetenskaplig
forskning.
Ylvén, Regina; Nationellt kompetenscentrum anhöriga (2015). Samordning av stöd för barn
och ungdomar med flerfunktionsnedsättning och deras familjer. Västra Frölunda: Sandstens
Tryckeri AB.
Ylveń, Regina; Wilder, Jenny (2013). Samverkan med barn och familjer. I Sandberg, Anette,
Med sikte på förskolan – barn i behov av stöd. Lund: Studentlitteratur AB.
Ölund, Ann-Kristine (2012). Medicinsk omvårdnad vid svåra flerfunktionshinder. Stockholm: Gothia Förlag.
Webbsidor
Nationalencyklopedin, aktör. http://www.ne.se/uppslagsverk/encyklopedi/lång/aktör (hämtad
2016-11-01).
Nationalencyklopedin, profession.
41
Nationalencyklopedin, samverkan. http://www.ne.se (hämtad 2016-11-01).
Socialstyrelsen, frågor och svar om funktionsnedsättning, användning av begreppen.
http://www.socialstyrelsen.se/fragorochsvar/funktionsnedsattningochfunktio#anchor_3 (hämtad 2016-11-07).
FUB, för barn och unga med utvecklingsstörning.
http://www.fub.se/utvecklingsstorning/flerfunktionsnedsattningar/definition-av-flerfunktionsnedsattningar (hämtad 2016-11-01).
1177 vårdguiden
42 8. Bilagor
Bilaga 8.1 Informationsbrev föräldrar
Till föräldrar
Information om en studie gällande samverkan mellan förskollärare och föräldrar med barn i behov av särskilt stöd
Hej!
Vi är lärarstudenter som går sista terminen på förskollärarprogrammet och har påbörjat ett självständigt arbete vid Institutionen för pedagogik, didaktik och utbildningsstudier, Uppsala universitet.
Vi håller just nu på att genomföra en studie inför vår c-uppsats där vi intervjuar både förskollärare och föräldrar som har tidigare erfarenhet av samverkan mellan förskolan och föräldrar med barn i behov av särskilt stöd. Vi vill därför intervjua dig för att få mer kunskap om ämnet. Intervjun kommer att ljudinspelas för att vi på ett enkelt sätt ska kunna samla in all data. Efter vi transkriberat intervjun kommer den att raderas. All samlad data kommer endast användas i studiesyfte och förvaras på sådant sätt att ingen obehörig kan ta del av den, samt avskilt från personuppgifter. Allt deltagande är frivilligt och du som deltar har rätt att avbryta din medverkan, även efter att datainsamlingen är genomförd. Ingen ekonomisk ersättning utgår. Intervjun kommer att ske under v.43 och beräknas ta cirka 30-45 minuter. Insamlad data kommer att analyseras under oktober och november. Om ni är positiva till deltagandet i vår intervju skriv ditt namn, mejladress och telefonnummer nedan och lämna den senast 19/10 till barnets behöriga lärare så hör vi av oss för vidare information. Vid ytterligare frågor angående studien går det bra att kontakta oss eller vår handledare.
Studiens handledare: Jörgen Mattlar, Universitetslektor i didaktik och studierektor för förskollärarprogrammet. E-post: jorgen.mattlar@edu.uu.se
Magdalena Thoor E-post: magdalena.thoor.8905@student.uu.se Linnéa Östblom E-post: linnea.ostblom.9654@student.uu.se Med vänliga hälsningar
Magdalena Thoor & Linnéa Östblom, förskollärarstudenter vid Institutionen för pedagogik, didaktik och utbildningsstudier, Uppsala universitet.
.………
43
Bilaga 8.2 Informationsbrev förskollärare
Till förskollärare
Information om en studie gällande samverkan mellan förskollärare och föräldrar med barn i behov av särskilt stöd
Hej!
Vi är lärarstudenter som går sista terminen på förskollärarprogrammet och har påbörjat ett självständigt arbete vid Institutionen för pedagogik, didaktik och utbildningsstudier, Uppsala universitet.
Vi håller just nu på att genomföra en studie inför vår c-uppsats där vi intervjuar både förskollärare och föräldrar som har erfarenhet av samverkan mellan förskolan och föräldrar med barn i behov av särskilt stöd. Vi vill därför intervjua dig för att få mer kunskap om ämnet. Intervjun kommer att ljudinspelas för att vi på ett enkelt sätt ska kunna samla in all data. Efter vi transkriberat intervjun kommer den att raderas. All insamlad data kommer endast användas i studiesyfte och förvaras på sådant sätt att ingen obehörig kan ta del av den, samt avskilt från personuppgifter. Allt deltagande är frivilligt och du som deltar har rätt att avbryta din medverkan, även efter att datainsamlingen är genomförd. Ingen ekonomisk ersättning utgår. Intervjun kommer att ske under v.43 och beräknas ta cirka 30-45 minuter. Insamlade data kommer att analyseras under oktober och november. Vid ytterligare frågor angående studien går det bra att kontakta oss eller vår handledare.
Studiens handledare: Jörgen Mattlar, Universitetslektor i didaktik och studierektor för förskollärarprogrammet. E-post: jorgen.mattlar@edu.uu.se
Lärarstudenter:
Magdalena Thoor E-post: magdalena.thoor.8905@student.uu.se Linnéa Östblom E-post: linnea.ostblom.9654@student.uu.se
Med vänliga hälsningar
