Självständigt arbete 15 hp
Giftermål, födslovåndor och
trovärdiga vittnen
Kvinnosynen i medeltida mirakelberättelser
Självständigt arbete 15 hp
Giftermål, födslovåndor och trovärdiga vittnen Kvinnosynen i medeltida mirakelberättelser Författare: Emma Svensson
Handledare: Anders Fröjmark Examinator: Steffen Hope Termin: HT19
Ämne: Historia Nivå: 61–90 hp Kurskod: 2HIÄ06
Marriage, Labour Pains and Trustworthy Witnesses
The View on Women in Medieval Miracles
The object of this study of medieval miracles is to illuminate how women were viewed in medieval Sweden through analysis of testimonies to miracles and the canonization processes, marriage, the part the mother and the father respectively had in their chil-dren’s lives, how work is split, and how people are characterized. To achieve this, two methods are used. One is a hermeneutic method, which is a qualitative method where texts are analysed with focus on the cultural and social ideas of the period in question. The other method is a quantitative one which is used to count the male and female wit-nesses respectively, as well as the adjectives used to describe the witwit-nesses. The source material being used is medieval miracle collections as well as the witness inquiries from two canonization processes. Additionally, texts written by Anders Fröjmark, Nina Sjöberg, Yvonne Hirdman, Ann-Sofie Ohlander and Ulla-Britt Strömberg among others helps complete the analysis. The study finds that the women are subordinated to the men in the social hierarchy and the results mostly agree with the results of previous re-search.
Abstract
dels en kvantitativ metod för att räkna antalet kvinnliga respektive manliga vittnen samt vilka adjektiv som används för att beskriva dessa vittnen. Det källmaterial som används är medeltida mirakelsamlingar samt vittnesförhören från två kanonisationsprocesser. Till hjälp för analysen används litteratur skriven av bland andra Anders Fröjmark, Nina Sjöberg, Yvonne Hirdman, Ann-Sofie Ohlander och Ulla-Britt Strömberg. Undersök-ningen finner att kvinnorna är underställda männen i den sociala hierarkin och resultaten överensstämmer huvudsakligen med vad tidigare forskning kommit fram till.
Tack
Innehåll
1 Inledning ____________________________________________________________ 4 1.1 Syfte ___________________________________________________________ 4 1.1.1 Frågeställningar ______________________________________________ 5 1.2 Avgränsningar ___________________________________________________ 5 1.3 Definitioner ______________________________________________________ 5 1.3.1 Hustru ______________________________________________________ 5 1.3.2 Antalet vittnen ________________________________________________ 52 Metod och källmaterial ________________________________________________ 6
2.1 Metod __________________________________________________________ 6 2.2 Källmaterial _____________________________________________________ 7
3 Teori _______________________________________________________________ 9 4 Historisk bakgrund __________________________________________________ 10
4.1 Kristendomens påverkan på kvinnor _________________________________ 10 4.2 Kvinnor och arbete _______________________________________________ 13
5 Forskningsläge ______________________________________________________ 13 6 Resultat och analys __________________________________________________ 17
1 Inledning
Sverige var under 1400-talet ett av de katolska länderna i Europa som hade flitigast hel-gonkult.1 Med inkluderingen av den finska rikshalvan finns det mirakelberättelser beva-rade från tio kultobjekt varav nio är helgon.2 Det var attraktivt för kyrkor att ha ett hel-gon eller annat kultobjekt, både ur en ekonomisk och en religiös bemärkelse eftersom detta lockade till sig pilgrimer och offergåvor. Att bevisa sin lokala kyrkas helgon eller undergörande bilds helande kraft blev därför mycket viktigt.3
Mirakelberättelserna ger insikt i medeltidens vardagsliv som är svår att få komma åt på annat håll. Genom dem går det att få inblick inte bara i borgarnas liv utan även bönder och hantverkare samt deras fruar och barn, personer som ingen annars skulle ha valt att slösa bläck på att skriva om.4
I dagens samhälle talas det mycket om jämställdhet mellan könen och vilka olikheter som finns mellan män och kvinnor. Inom historia är det däremot vanligare att diskutera skillnader mellan klasser och kvinnorna får ett väldigt begränsat utrymme inom sin klass. Det är vanligare att prata om adelsmän än adelskvinnorna, om manliga borgare, som till exempel hantverkare och handelsmän, och manliga bönder. Kvinnorna finns där men det får inte utrymme att synas. Där kan mirakelberättelserna hjälpas, om de är ett källmaterial där även kvinnor fick komma fram, och som kan säga oss en hel del om hur de sociala värderingarna såg ut under den tid de skrevs.
1.1 Syfte
Syftet med den här undersökningen är att genom att analysera medeltida mirakelberät-telser skapa en bild av vilken kvinnosyn som fanns i det medeltida Sverige och på så sätt bidra till forskningen om kvinnor under medeltiden. Det finns viss forskning, ge-nomförd av till exempel Janken Myrdal, om kvinnor i mirakelberättelser, men det har inte varit någon huvudfokus. Kvinnans historia har en tendens att hamna i skuggan av historia som anses viktigare, som till exempel krig och kungar, vilket skapar ett tomrum
1 Fröjmark, 2004, 87.
som den har undersökningen har som avsikt att bidra till att fylla. De frågeställningar som kommer att försöka besvaras är:
1.1.1 Frågeställningar
• Vilken kvinnosyn fanns i Sverige under medeltiden utifrån vad som framkom-mer i mirakelberättelserna?
• Hur förhåller sig kvinnans status till mannens? • Vilken roll verkar kvinnan ha i samhället?
1.2 Avgränsningar
För att undersökningen inte ska bli för stor kommer enbart mirakelberättelser från Sve-rige att användas och det är därmed enbart den svenska kvinnosynen som kommer att studeras.
De mirakelberättelser som kommer att användas kommer ifrån heliga Birgitta, Sankte Erik, Katarina, Nils Hermansson av Linköping, och Brynolf Algotsson eftersom dessa både finns lättillgängliga och är översatta till svenska. Vittnesförhören från de två sist-nämndas kanonisationsprocesser kommer att användas men inte de från Birgitta och Katarina eftersom de texterna enbart existerar på latin. Erik den helige har aldrig blivit formellt kanoniserad.5 Det finns därför ingen kanonisationsprocess för honom.
1.3 Definitioner
1.3.1 Hustru
Även änkor kommer att räknas som hustrur bland vittnena eftersom det huvudsakliga målet är att kontrollera andelen gifta kvinnor. Till kategorin hustru kommer alltså alla gifta kvinnor att räknas, oavsett om maken fortfarande är i livet eller inte. Även kvinnor som beskrivs med ordet matrona kommer att räknas till den här kategorin.
1.3.2 Antalet vittnen
I det fall där det är ett ospecificerat antal vittnen och det inte tydligt framgår vilket kön dessa vittnen har, kommer de inte att räknas med. Står det däremot att en grupp kvinnor vittnade kommer de att räknas som två kvinnor i statistiken. Det beror på att det går att
kategorisera dessa vittnen efter kön och eftersom de är skrivna i plural är de minst två men det går inte att veta ifall de är flera.
1.3.3 Kvinnosyn
Kvinnosyn syftar i det här arbetet till hur det medeltida samhället såg på kvinnan och var hennes plats i samhället ansågs vara.
2 Metod och källmaterial
2.1 Metod
Jag kommer att använda mig av en hermeneutisk metod. Det är en textanalytisk metod som går ut på att försöka förstå texten genom språket, syftet och i vilken situation den uppkommit. När en hermeneutisk metod används bör man fördjupa sig i den kultur, politiska och sociala miljö och det tankesätt som var rådande under den period man stu-derar istället för att försjunka in i vad Stellan Dahlgren och Anders Florén kallar ”en känslofull empati”.6 Det centrala inom hermeneutiken är den hermeneutiska cirkeln eller den hermeneutiska spiralen. De två handlar om de två faserna i tolkningsprocessen, förförståelsen och mötet med nya erfarenheter, och dessas beroende till varandra. I den första fasen uttyder läsaren texten som en helhet utifrån dess detaljer. I fas två fördjupar sig läsaren detaljerna utifrån uttydningen som helhet. Ingen av dessa faser fungerar utan den andra och vilket gör att faserna är beroende av varandra, men det finns en till bero-endeställning, till forskaren själv. Den samtida referensram som forskaren har påverkar tolkningen, vilket kan ses som ovetenskapligt men inte nödvändigtvis behöver vara det, utan samspelet mellan forskare och text är något nödvändigt inom hermeneutiken.7
Det jag kommer att analysera är hur giftermål verkar se ut, relationen mellan makarna, hur mödrar respektive fäder förhåller sig till sina barn, hur arbetsfördelningen ser ut samt hur de personer som medverkar i mirakelberättelserna namnges.
För att ta reda på om de adjektiv som används för kvinnliga respektive manliga vittnen skiljer sig och ifall något adjektiv är vanligare för ettdera könet kommer dessa att ställas upp i ett stapeldiagram.
En kvantitativ metod kommer även användas för att ta reda på hur många av vittnena som var kvinnor. För att illustrera andelen kvinnliga vittnen kommer ett cirkeldiagram att användas. Antalet kvinnliga vittnen kommer sedan att jämföras med antalet mirakel-berättelser som har en kvinna som huvudperson.
2.2 Källmaterial
Den här undersökningen kommer att använda sig av mirakelberättelser ur heliga Birgit-tas mirakelsamling, insamlad i Vadstena insamlade från 1374 till 1376; mirakelberättel-ser från 1404 till 1414 och processförhör under biskop Brynolf Algotssons kanonisat-ionsprocess som ägde rum i Skara och Vadstena 1417; mirakelberättelser i form av för-hörsartiklar ur Nils Hermanssons kanonisationsprocess som ägde rum i Linköping och Vadstena år 1417 samt mirakelberättelser ur Katarina av Vadstenas mirakelsamling, nedtecknade i Vadstena mellan åren 1469 och 1473. Källmaterialet är i helhet översatt från latin och förutom Brynolf Algotsson är samtliga fall översatta av Tryggve Lundén. I Brynolfs fall är översättningen gjord av Göran Bäärnhiem.
Miraklerna utfördes till stor del i de södra delarna av mellersta Sverige. Det stift som omnämns mest är Linköping och både det och Vadstena omnämns ofta i Katarinas mi-rakelsamling. Även andra platser som till exempel Norge förekommer men det är hu-vudsakligen personer från Linköpings stift med omnejd som medverkar. Det gör att resultatet inte nödvändigtvis behöver vara representativt för hela landet eftersom det geografiska området är så pass begränsat, vilket är värt att ha i åtanke.
Mirakelberättelserna var en del av kanonisationsprocessen, vilket var den juridiska pro-cess som slutade med att påven avgjorde om en person fick bli ett helgon eller inte. Be-rättelserna inleddes vanligtvis med en presentation av den drabbade, vilken inkluderade namn, bostadsort samt i vissa fall ålder och titel eller yrke. Därefter kommer en beskriv-ning av varför personen behöver hjälp och sedan bönen om hjälp till helgonet. Den kunde ibland, men inte alltid, involvera en gåva utöver den pilgrimsfärd som i alla fall utlovas. Som fjärde moment kommer själva miraklet och berättelsen avslutas med att det löfte som gavs i bönen uppfylls.8
Det material som skickades till påven för att starta en kanonisationsprocess bestod av två delar. Den en var en biografi över den person man ville få helgonförklarad och den andra var mirakelsamlingen. Detta material kallades därför vita et miracula, liv och mi-rakel.9 Mirakeldelen delades sedan in i två kategorier, mirakel som utförts när helgonet levde, in vita, och mirakel som utförts efter dennes död, post mortem.10
Anledningen till att kanonisationsprocessen existerade var att påven år 1234 förbehöll sig rätten att fatta beslut om vilka som skulle få bli officiella helgon inom hela den ka-tolska kyrkan.11 Efter att påven och kardinalkollegiet mottagit vita et miracula, och om
de godkände att man gick vidare med processen, följde vad som kallades processus in partibus. Den gick ut på att vittnesförhör genomfördes i helgonets hemtrakter. Den här lokala undersökningen leddes av en grupp kyrkliga personer av rang som blivit utsedda av de kardinalerna och som var bekanta med området. Inför förhören hade intressenter-na, det vill säga de som ville få personen helgonförklarad, rätt till att utse ombud som hade till uppgift att samla ihop de personer som kunde vittna. Vittnesförhören skedde sedan enskilt och inleddes med att vittnet fick avlägga en ed innan de lämnade sitt vitt-nesmål. Under processen fördes noggranna protokoll som sedan sammanställdes och skickades till påven och kardinalkollegiet.12
För den här uppsatsen är enbart miraklerna, och inte biografin, relevanta samt vitt-nesmålen från kanonisationsprocessen i den mån de finns tillgängliga. Protokollen från vittnesförhören ger nämligen mer information än de ursprungliga mirakelberättelserna, som i de flesta fall är väldigt korta och koncisa.
Eftersom materialet är skrivet med avsikt att få ett helgon kanoniserat så finns det en tendens i texterna. Det var viktigt att framställa helgonen i så god dager som möjligt och få honom eller henne att verka tillräckligt mirakelgörande för att få påvens intresse. Det kan ha påverkat vad som har tagits med i mirakelberättelserna. Det har om inte annat påverkat vilka berättelser som följde med i kanonisationsprocessen. I alla fall förutom Brynolf Algotsson har ett urval gjorts gällande vilka berättelser som skickades vidare. I
Brynolf Algotssons fall var ursprungsmaterialet så pass litet att det inte var realistiskt att göra ett urval.
Vittnesprotokollen från kanonisationsprocessen är utförligare än mirakelberättelserna, men medan mirakelsamlingarna nedtecknades fortlöpande när vittnen dök upp vid det tilltänkta helgonets grav genomfördes vittnesförhören systematiskt. Vittnena var då kal-lade och därmed också noggrant utvalda.
Det är dessutom värt att ha i åtanke att texterna är skrivna av män. Innehållet är utvalt och formulerat av de män som skrivit snarare ger en manlig syn på kvinnor än en gene-rell kvinnosyn. Eftersom vittnesmålen framstår som sammanfattade har det därför även i de fall där kvinnor vittnat gjorts ett urval av de män som skrev texten i det hon sade. Alla värderingar som kan tänkas framkomma i texten är från manligt håll, om inte ett kvinnligt vittne uttryckligen sade något som kan innehålla en värdering om det egna könet. Att det är en manlig syn på kvinnor är dock inget negativt för undersökningen, eftersom det också är en kvinnosyn, men det kan vara värt att hålla i minnet att det är en manlig kvinnosyn.
Det är dessutom viktigt att ha i åtanke att materialet består av översättningar vilket på-verkar tolkningen eftersom orginalformuleringarna till viss del försvinner när texten översätts. Latin använder sig av fri ordföljd och mycket information ligger i hur orden har böjts. Till exempel används ofta inte han och hon eftersom substantiv och adjektiv kan böjas i maskulinum, femininum och neutrum. Likaså finns också ofta subjektet med i verbböjningen och behöver inte skrivas ut. Det går därför inte att direkt översätta latin till svenska utan en omformulering måste göras.
3 Teori
av arbete och idén om det manliga och det kvinnliga. Dessa två är sammanlänkade på så sätt att, som Hirdman beskriver, ”sort 1 gör sak 1 på plats 1; sort 2 gör sak 2 på plats 2; därför att sort 1 gör sak 1 blir sort 1 sort 1. Är man på plats 2 gör man sak 2 och är en sort 2 etc.”. Det här leder till ett maktskapande där man legitimerar handlandet hos sort 1 genom att urskilja och avskilja sort 2. Däri ligger genusformningen där könen forme-ras till vad Hirdman kallar hangenus och hongenus. De generella dragen i genusform-ningen är att den utnyttjar den biologiska skillnaden mellan könen, nämligen att män inte kan föda barn, och den bygger på ett motsatstänkande i vilket män är det positiva och kvinnor det negativa. Eftersom barn föds in i det här kulturella tänkandet är det ing-en som föds till varking-en man eller kvinna utan båda skapas. Hon nämner Jürging-en Haber-mas och de tre nivåer han tänkte sig för att förklara vad han kallade livsvärlden, och förklarar hur hon tänker sig att dessa kan appliceras till genus. Den nivå som kallas för kulturell överlagring handlar om tankefigurer, nivån social integration har att göra med instutioner, artefakter och arbetsfördelningen mellan män och kvinnor, och den sista nivån, socialisering, är den direkta inlärningen. Det kan till exempel handla om att man säger till pojkar att de inte ska gråta. På alla dessa nivåer finns så kallade genuskontrakt. Dessa kontrakt, som i det här fallet inte är en överenskommelse mellan två jämlikar utan snarare ett kontrakt uppdraget av en starkare part som definierar den svagare, har funnits i alla samhällen i alla tider. På den kulturella överlagrings-nivån utgörs genuskontrak-ten av idealtypsrelationen, det vill säga de uppfattningar och idéer som finns om relat-ionen mellan man och kvinna. Att den andra kategorin är mer abstrakt förhindrar inte att genuskontrakten finns där också. På den tredje nivån kan de vara så pass konkreta som ett äktenskapskontrakt.13
Hirdmans teori används som stöd för analysen av resultatet.
4 Historisk bakgrund
4.1 Kristendomens påverkan på kvinnor
Till skillnad från det hedniska äktenskapet var det kristna äktenskapet monogamt och mannen kunde efter kristendomens inträdande inte längre ha bihustrur. Det innebar en säkrare ställning för gifta kvinnor och deras barn, till skillnad från hur det hade varit innan då det inte spelat någon roll huruvida barnen var födda inom eller utom
skapet när det kom till möjligheter och rättigheter, förutom att de utomäktenskapliga barnen möjligtvis kan ha fått ärva lite mindre än de inomäktenskapliga. För ogifta möd-rar och deras barn blev förhållandena däremot sämre, då det blev skamligt att vara en ogift mor och allt eftersom förlorade de utomäktenskapliga barnen rätten att ärva. Vad som var ett inomäktenskapligt barn skilde dock. Enligt hednisk tradition var ett så kallat trolovningsbarn ett barn fött inom äktenskapet, eftersom ett trolovat par räknades som ett gift par medan kyrkan enbart räknade kyrkligt vigda par som gifta och par som levde samman innan dess ansåg de begå synd. En förbättring som infördes med kristendomen var att äktenskap mot kvinnans vilja inte längre tilläts. För kyrkan var äktenskapet något som var frivilligt för båda parter men oupplösligt. Det här var inget de jordägande släk-terna var glada över eftersom de använde äktenskap för att för att bygga nätverk och allianser. Äktenskapet var ett kontrakt mellan två släkter med noggrant förhandlade och beskrivna överenskommelser rörande brudens hemgift och vad hennes make skulle ge henne i morgongåva. Den tilltänkta bruden skulle nu kunna förstöra alliansen genom att inte ge sitt samtycke och det sannolika är att kyrkans krav på samtycke vanligtvis kringgicks, speciellt inom kungliga familjer. Det var kyrkan som införde bruket att upp-rätta ett testamente och för kvinnorna innebar det i praktiken att det var änkorna som kunde skriva ett testamente eftersom övriga kvinnor stod under manligt förmyndarskap. Enligt den kristna läran var kvinnan i ett religiöst avseende jämlik med mannen och inför Gud var alla lika. En trälkvinna skulle gå i kyrkan, vigas om hon ingick äktenskap och hennes barn skulle döpas enligt kyrkan eftersom hon, precis som alla andra, ingick i den kristna gemenskapen. Kvinnans status kan dock ha sänkts av kyrkans strävan att eliminera all folklig magi, till skillnad från tidigare då trolldom och spåkonst ansågs vara en nyttig kunskap som värdesattes högt, vilket borde ha lett till att kvinnan också uppskattades, eftersom fornnordisk magi tycks ha varit något kvinnor specialiserade sig i. Uppskattningen för kvinnors arbete lär ha ökat mer med kyrkans intresse för sådant som omvårdnad av sjuka.14
Kyrkans avskaffande av blodshämnd lär ha lett till en viss lättnad för kvinnor eftersom de lätt hamnade i en lojalitetskonflikt om den släkt hon gift in sig i blev fiender med hennes egen släkt.15
Det var inte bara i det kristna samhället som religionen hade haft en stor plats utan det-samma gällde även i det hedniska där kvinnorna representerades genom dyrkandet av ett flertal gudinnor. Det är även troligt att det fanns prästinnor som hade en viktig roll i de religiösa ceremonierna. Inom kristendomen var det dock förbjudet för kvinnor att vara kultledare, det var bara män som kunde bli präster. Eftersom kristendomen heller inte har några kvinnliga gudar flyttades dyrkan över från de hedniska gudinnorna till Jesus moder Maria, som blev viktig för medeltidens kvinnor. Förutom Maria erbjöd kristen-domen andra kvinnliga förebilder i form av helgon och martyrer. Dessa säger även en del om kvinnans ställning i det kyrkliga samhället eftersom helgonen ansågs vara en länk mellan människan och Gud och det var en funktion som kvinnor ansågs kunna fylla. Kvinnan har genom historien alltid haft en synlig närvaro i kyrkan och varit inne-sluten i dess ritualer och ceremonier till samma grad som männen. Dock var könen av-skilda i kyrkorummet då männen satt på sin sida och kvinnorna på sin. Detsamma gällde gravar innan det blev vanligt med familjegravar.16
Kvinnor var bland de första som tillägnade sig kristendomen men det var innan det kvinnofientliga drag som existerade inom kyrkotraditionen hade utvecklats i sin helhet. När det väl hände påverkade kvinnofientligheten även det värdsliga livet, till exempel genom att man av ekonomiska intressen helst undvek att dela upp gods och gårdar och den äldsta sonen fick rätten att ärva allt. Det blev då ännu viktigare att barnen skulle vara födda inom äktenskapet och kontrollen av äktenskap och sexualitet blev ännu strik-tare eftersom det inte fick finnas en endaste misstanke om att arvingens mor skulle ha varit otrogen. Kvinnors sexualitet började anses vara något som måste bevakas eftersom den sågs som ett hot. Kvinnosynen från kyrkan var dock dubbel. Förutom att kvinnan var en kroppslig och opålitlig frestelse för män var hon den goda modern.17
Klostren gav kvinnor nya möjligheter. Där fick de tillgång till kunskapskällor som de annars hölls borta från och kunde leva ett godtaget liv som ogifta. Kvinnor som hade egendom att skänka kunde göra det i utbyte mot ett skyddat liv. För att förhindra att de fick arvingar som kunde splittra familjeegendomen kunde dock döttrar från adelsfamil-jen tvingas gå i kloster mot sin vilja. Det kunde dessutom bli prestigefullt för en adels-man att donera jord och överlämna sin dotter till ett kloster och gav honom en bättre relation med samhällets religiösa maktskikt. Detta kunde dock utnyttjas av flickor som 16 Ohlander & Strömberg, 2018, 22–23.
ville undkomma sina tyranniska fäder eller ett påtvingat äktenskap eftersom det inte var lätt att inte låta dottern tjäna Gud trots att det gick emot de planer fadern hade för henne.18
4.2 Kvinnor och arbete
Det var omöjligt att driva ett jordbruk utan de specialkunskaper kvinnor besatt. De an-svarade till exempel för en av Sveriges största exportprodukter under medeltiden, smör. Det var kvinnorna som kärnade smör, ystade mjölk till ost, skötte om korna och mjöl-kade. De deltog dessutom i skördearbetet och utförde de sysslor som fanns inomhus, som till exempel matlagning. Fäbodsarbete, som gick ut på att vallflickor på våren flyt-tade ut till en fäbod med korna, var en kombination av stort ansvar och självständighet. Korna behövde konstant övervakas och det var viktigt att hålla koll på mjölktiderna men det lät även flickorna och de unga kvinnorna som skötte jobbet råda om sig själva och ha tillit till sin egen organisationsförmåga.19
Under medeltiden var det viktigt att ha en duktig husmor eftersom hon var den som kunde hålla svälten borta. Det var hennes ansvar att planera så att det fanns mat och dryck fram till nästa gång det var dags att skörda och slakta.20
5 Forskningsläge
Janken Myrdal, ekonomhistoriker och professor i agrarhistoria, skriver i sin bok Kvin-nor, barn & fester i medeltida mirakelberättelser (1994) att mirakelberättelserna berör tillfällen då mannen i hushållet skickar ut hustrun för att utföra sysslor, vilket han menar tyder på att det var mannen som bestämde över arbetet på gården. Kvinnor hade dock ett visst inflytande, bland annat nämner han ett fall då en hustru lyckades få sin make att skjuta upp sin utlovade vallfärd så pass länge att hon själv drabbades som straff, vilket visar på att kvinnor hade möjlighet att influera gårdens skötsel. Det framgår även i tion-delängder och jordeböcker att änkor självständigt kunde driva sin gård efter det att deras make hade gått bort men det finns väldigt få exempel på det i mirakelberättelserna. En änka efter en storman kunde ha ett väldigt stort ekonomiskt ansvar över godset och går-den. De planerade skötseln av godset och fogdarna och skrivarna rapporterade direkt till
dessa änkor. Den bild mirakelberättelserna ger om kvinnors arbete kan främst kopplas till de olyckor som kvinnorna råkade ut för och inte råkade ut för i arbetet och därmed få en bild av vilka farliga arbeten de utförde och vilka de inte utförde. Männen är de som dominerar i rena arbetsolyckor, och de är även en majoritet av dem som råkar illa ut under resor av olika slag.21
Det finns en idé att föräldrar och barn kunde vara tillsammans hela tiden i det medeltida bondesamhället. Det är inte en sanningsenlig bild. Precis som idag behövde föräldrar i medeltidens bondesamhälle anstränga sig för att få klart arbetet i tid och många arbets-uppgifter var svåra att kombinera med att passa barnen. I mirakelberättelserna finns exempel på olyckor som inträffat både när föräldrar tvingats lämna barn som inte kun-nat bäras ensamma hemma och när de har haft barnen med sig när de utfört arbetet. Aga ansågs tillåtet i viss mån inom barnuppfostran och i rättsmaterialet är det ännu ovanli-gare med barnmisshandel än med hustrumisshandel. Aga var en vanlig uppfostringsme-tod inom de medeltida skolorna men heliga Birgitta menade att en god moder enbart hotade med aga och även använde sig av belöningar och lockelser när hon uppfostrade sina barn.22
Anders Fröjmark är docent i historia vid Linnéuniversitetet och hans forskning rör främst nordisk medeltid. I artikeln ”Barn och ungdomar i medeltida mirakelberättelser” (1997) skriver han att många missuppfattningar kring barn under medeltiden kommer av att man inte utnyttjat mirakelberättelserna i forskningen utan bara har studerat kunglig-heter och högadeln, som är extrema fall. Till skillnad från vad som kommits fram till i tidigare studier visar mirakelberättelserna, genom vilka flera samhällsklasser än enbart adeln går att komma åt, att föräldrar under medeltiden visst älskade sina barn och blev ledsna om de dog eller försvann. Många av barnen som förekommer i mirakelberättelser är under sju år, spädbarn är vanligt förekommande, medan ungdomar i åldern 14–19 år är ovanligt. Ett exempel på ett Katarinamirakel från Skåne, där en mor förlorar sin dot-ter och ber till S:t Olof om att få henne tillbaka men inte blir bönhörd, illustrerar att hel-gonet inte nödvändigtvis behövde besvara bönen.23
Sjuka blev i vissa fall beskrivna som besatta av djävulen, skriver Fröjmark i ”Demons in the miracula” (2000), både om det gäller fysiska och psykiska besvär. Det gäller främst i fall där personen eller någon i dennes omgivning tror att han eller hon har träffat djävu-len eller en demon och det är ovanligt att besatt av djävudjävu-len är den diagnos som ställs om något sådant inte inträffat innan sjukdomen. I Birgittas mirakelsamlingar finns det enbart fyra exempel på det. Ett av dem är en kvinna vars besittning av djävulen gjorde att hon sade olämpliga saker. I Nils Hermanssons mirakelsamling är det ovanligt att personer bedöms vara besatta av djävulen. Det tycks ha varit vanligare i Vadstena att prästerskapet beskrev sjukdomar som att offret blivit besatt av djävulen.24
I kandidatuppsatsen En moders sorg övergår ju varje annan: Familjerelationer ur me-deltida mirakelberättelser från höstterminen 2011, skriver Johanna Petersson, då stu-dent vid Högskolan i Halmstad, bland annat att föräldrarna tycktes sörja lite äldre barn mer än spädbarn, baserat på det att det fanns större utryck för känslor i de mirakelberät-telser, där ett barn som var några år gammalt, hade råkat illa ut. Liksom Fröjmark menar hon att föräldrar visst sörjde sina barn, till skillnad från tidigare idéer om hur relationen mellan barn och föräldrar såg ut på medeltiden, och moderns sorg tycks ha ansetts vara den starkaste, även om fäder också älskade och sörjde när barnen dog. Rörande uppdel-ningen av arbetsuppgifter hade männen i mirakelberättelserna bara utomhussysslor. De kunde till exempel hämta ved, fiska och åka på affärsresor. Jämfört med hur många ar-betsuppgifter som existerade nämns inte särskilt många i mirakelberättelserna, men mannen tycks ha agerat som familjens ansikte utåt och till exempel varit den som åkte till marknaden. Det nämns ännu färre arbetsuppgifter för kvinnor. I enstaka fall nämns kvinnor som bryggt öl och öst upp vatten. Det finns även fall där hon har vallat kreatur till och från betesmarkerna. Kvinnans arbetsuppgifter involverar sällan något som gör att hon behöver lämna gården, till skillnad från mannens. De hugger inga träd och fiskar heller inte, vilket tyder på att mannen hade de tyngsta sysslorna, och uppdelningen framstår som väldigt tydlig. Persson håller inte med om att kvinnorna ska ha haft hand om de minsta djuren då det finns exempel på kvinnor som vallar kreatur. I likhet med Myrdal konstaterar hon dock att det är mannen som agerar som familjens överhuvud och delar ut arbetsuppgifter till sin hustru och sina barn och hon hittar inga exempel på tillfällen då det är tvärtom. Det går dessutom att konstatera att i de fall då barnen är med föräldrarna när de arbetar så är sönerna med pappan och döttrarna med mamman. Det
finns inget i mirakelberättelserna som strider mot påståendet att modern skulle fostra döttrarna och fadern skulle fostra sönerna. Det finns stöd för Hirdmans teori att mannen är normen och det mer aktiva könet i samhället medan kvinnor är mer passiva och exi-sterar i bakgrunden.25
Landsarkivarie Nina Sjöberg, som är teologie doktor i kyrkohistoria, disputerade 2003 avhandlingen Hustru och man i Birgittas uppenbarelser. I den tar hon bland annat upp Erikskrönikan, i vilken det beskrivs att Erik som belöning för fem av sina män ska ha låtit dem välja varsin hustru och hållit bröllop för dem. Brudarna är passiva deltagare i affären, till skillnad från Birgittas uppenbarelser som nämner konsensus, det vill säga samtycke.26
Det har gjorts en del forskning med hjälp av med mirakelberättelser men den forskning-en har inte haft sitt fokus på just kvinnosynforskning-en. Kvinnor är visserligforskning-en forskning-en del av det Myrdal tar upp i sin bok men det är inte det enda han tar upp, och kvinnorna och deras relation till männen tas upp av Petersson, men hennes fokus är familjerelationerna. Just kvinnosynen i mirakelberättelserna är därför lite av ett tomrum och det är det jag har valt att jobba med.
6 Resultat och analys
6.1 Vittnen
Figur 1. Andelen manliga respektive kvinnliga vittnen
Källa: Den heliga Birgittas mirakler, 1959, 237–266; Eriksmiraklerna, 55–76; Brynolfs mirakler, 174– 196; Sankt Nikolaus' av Linköping kanonisationsprocess: efter en handskrift i Florens = Processus ca-nonizacionis beati Nicolai Lincopensis, Bonnier, Stockholm, 1963, 301–355; Vita Katherine: facsimile tryck av Bartholomeus Ghotans i Stockholm 1487 tryckta bok, Pro veritate, Uppsala, 1981, 63–103
Det är en klar majoritet manliga vittnen i mirakelberättelserna där männen utgör 84% av alla vittnen.27 Det ska dock tilläggas att det i ett par fall nämns ett ospecificerat antal kvinnor som vittnen, i vilka fall de har räknats med som två kvinnor eftersom det inte går att veta hur många kvinnor det var. Det är till exempel ett fall i ett Katarinamirakel där ”de närvarande kvinnorna” är listade som vittnen, men det framgår inte hur många kvinnor som var närvarande.28
Av de 70 kvinnor som vittnat är 45 uttalat gifta, sju är nunnor och enbart en kvinna är inskriven som jungfru, och därmed ogift. Det framgår inte huruvida de resterande 17 är gifta eller ogifta, men eftersom flera av dem var med vid barnsängen är det sannolikt att
27 Den heliga Birgittas mirakler, 1959, 237–266; Gallén, Jarl & Lundén, Tryggve, Sankt Erik konung, Nike-tr., Stockholm, 1960, 55–76; Brynolfs mirakler, 174–196; Sankt Nikolaus' av Linköping kanonisat-ionsprocess: efter en handskrift i Florens = Processus canonizacionis beati Nicolai Lincopensis, Bonnier, Stockholm, 1963, 301–355; Vita Katherine: facsimile tryck av Bartholomeus Ghotans i Stockholm 1487 tryckta bok, Pro veritate, Uppsala, 1981, 63–103.
28 Vita Katherine: facsimile tryck av Bartholomeus Ghotans i Stockholm 1487 tryckta bok, Pro veritate, Uppsala, 1981, 100.
Figur 1. Andelen manliga respektive kvinnliga vittnen
de var det.29 Deras uppgift där var att vara den kvinna som skulle föda barn behjälpliga och det sannolika är du är det mer hjälp om du har fött barn själv än om du inte har det. I en berättelse räknas alla de kvinnor som var närvarande vid födseln upp som hustrur, och en logisk slutsats är att det var så det brukade vara. Det är även värt att nämna att trots att hon inte var nunna jobbade den ogifta kvinnan vid Vadstena kloster, som en del av tjänstefolket där.30 Det tyder på att kyrkan ansåg att gifta kvinnor samt kvinnor
an-ställda av kyrkan var pålitligare än ogifta kvinnor, även om kvinnorna inte ansågs vara lika pålitliga som männen.
Huruvida gifta eller ogifta män föredrogs går inte att säga eftersom det inte ansågs nöd-vändigt att nedteckna männens äktenskapsstatus i samma utsträckning som kvinnornas.
Figur 2. Andelen huvudpersoner som är män, kvinnor, barn och annat
Källa: Den heliga Birgittas mirakler, 1959, 237–266; Eriksmiraklerna, 55–76; Brynolfs mirakler, 167– 196; Sankt Nikolaus' av Linköping kanonisationsprocess: efter en handskrift i Florens = Processus ca-nonizacionis beati Nicolai Lincopensis, Bonnier, Stockholm, 1963, 71–87; 301–367; Vita Katherine: facsimile tryck av Bartholomeus Ghotans i Stockholm 1487 tryckta bok, Pro veritate, Uppsala, 1981, 63– 103.
29 Den heliga Birgittas mirakler, 1959, 237–266; Eriksmiraklerna, 55–76; Brynolfs mirakler, 174–196; Sankt Nikolaus' av Linköping kanonisationsprocess: efter en handskrift i Florens = Processus canoni-zacionis beati Nicolai Lincopensis, Bonnier, Stockholm, 1963, 301–355; Vita Katherine: facsimile tryck av Bartholomeus Ghotans i Stockholm 1487 tryckta bok, Pro veritate, Uppsala, 1981, 63–103
30 Vita Katherine: facsimile tryck av Bartholomeus Ghotans i Stockholm 1487 tryckta bok, Pro veritate, Uppsala, 1981, 93.
Figur 2. Andelen huvudpersoner i mirakelberättaleserna som är män, kvinnor, barn och annat
Skillnaden mellan antalet män och kvinnor är inte lika stort när det gäller huvudperso-ner som när det kom till antalet vittnen, något som tyder på att kvinnorna i många fall inte fick vittna rörande mirakel de själva hade påverkats av. Detsamma gäller även vissa mirakel där det fanns kvinnliga vittnen men en man som hade hört vad som hänt fick vittna istället, trots att han inte själv varit närvarande och bevittnat miraklet.
Ett exempel på det är i ett vittnesmål rörande ett av Nils Hermanssons mirakel. Där står det att
Framförd, edsvuren och förhörd sade han att innehållet i sagda artikel var sant, ty ehuru han, medan innehållet i sagda artikel tilldrog sig på det vis som där berättats, själv icke hade varit i sitt hus just då, återvände han likväl på kvällen hem och hörde av sin hustru In-grid och av sin hustrus moder Elisabet och en viss Helga, dotter till Johan i Grönhög, fyrtio år gammal, och Peter Johansson i Röbäck, Värna socken, och Gunhild, hustru till samme Peter, och många andra trovärdiga vittnen att det verkligen hade varit och var så.31
Det finns här ett flertal vittnen som till skillnad från Peter Magnusson, som vittnar i det här fallet, var med och såg vad som hände men under vittnesförhören var det inte någon av dem som fick uttala sig. Ur ett modernt källkritiskt perspektiv hade det varit bättre att låta Ingrid, Elisabet eller Helga uttala sig snarare än Peter Magnusson, eftersom de tre förstnämnda är förstahandskällor och Peter Magnusson är en andrahandskälla. Ville de ha en manlig förstahandskälla hade de Peter Johansson men han fick inte heller vittna.
Ett annat exempel kommer även det från Nils Hermanssons kanonisationsprocess. Rö-rande miraklet där en kvinna vid namn Katarina hade fött ett dött barn och sedan själv varit nära att dö uttalade sig Katarinas make Sigvid samt en man vid namn Lars Nilsson. Ingen av dessa två män var närvarande när miraklet inträffade det utan fick höra om det i efterhand av dem som var närvarande, vilket var ”Lucia, hustru till Björn i Vånga, Estrid eller Ester, hustru till Nils i Säby, Kristina, hustru till Knut i Vigerstad, [och] He-lena, hustru till Rangvid i Oppeby”. Det är fyra kvinnor som hade kunnat vittna, fem om man räknar med Katarina själv, men istället fick två män som inte varit närvarande vittna. Vad Lars Nilsson hade för koppling till Katarina framgår heller inte, bara att han hade fått händelsen återberättad för sig av Lucia, vilket ur ett källkritiskt perspektiv gör honom till ett ännu sämre val av vittne.
Det tydliggör att män föredrogs som vittnen framför kvinnor, antingen för att män an-sågs mer pålitliga eller för att de anan-sågs vara bättre än kvinnor generellt. Hade båda kö-nen ansetts vara jämlika hade antagligen de kvinnor som var närvarande fått vittna.
Det finns dock ett par fall där det uttryckligen står att kvinnan miraklet gäller är obenä-gen att vittna. I ett Brynolfsmirakel är hon död och i ett av Nils Hermanssons mirakel vittnar hennes make å hennes vägnar för att hon själv snart ska föda barn.32
Kombination av det högre antalet vittnen och manliga vittnen visar på att kvinnorna var underrepresenterade i källmaterialet och inte fick samma plats som männen, vilket skulle kunna vara en reflektion av det samtida samhället, om kvinnorna inte fick samma utrymme som männen där heller.
Figur 3. Antal adjektiv per kön
Källa: Den heliga Birgittas mirakler, 1959, 237–266; Eriksmiraklerna, 55–76; Brynolfs mirakler, 174– 196; Sankt Nikolaus' av Linköping kanonisationsprocess: efter en handskrift i Florens = Processus ca-nonizacionis beati Nicolai Lincopensis, Bonnier, Stockholm, 1963, 301–355; Vita Katherine: facsimile tryck av Bartholomeus Ghotans i Stockholm 1487 tryckta bok, Pro veritate, Uppsala, 1981, 63–103
De personer som är beskrivna som fromma är huvudsakligen munkar och nunnor. Det-samma gäller de fem personer som beskrivs som Gud hängivna, av vilka två var munkar
32 Brynolfs mirakler, 177; Sankt Nikolaus' av Linköping kanonisationsprocess: efter en handskrift i Flo-rens = Processus canonizacionis beati Nicolai Lincopensis, Bonnier, Stockholm, 1963, 315
0 10 20 30 40 50 60 Ak ta d Fr o m Fö rn u fti g Fö rs tå n d ig G u d h än gi ve n He d er lig He d er vä rd K lo k P ål it lig Sk äl ig Tr o vä rd ig V äl b o re n V äl fr ej d ad V äl fö rs tå n d ig V äl vi s V ö rd n ad sv är d V ö rd ig Äd el Äd el b o re n Är b ar Är lig
Figur 3. Antal adjektiv per kön
och tre var nunnor. Dessa två adjektiv tycks vara mer kopplade till en specifik yrkes-grupp än ett visst kön.
Hedervärd är det adjektiv som använts mest för att beskriva både kvinnor och män. Den större mängd män som beskrivs som hedervärda reflekterar det större antalet män som vittnade, då andelen manliga vittnen var 84 procent och andelen män av dem som rivs som hedervärda är 77 procent. Eftersom 23 procent av kvinnorna som vittnat besk-rivs som hedervärda och 15 procent av männen är det vanligare att beskriva kvinnor som hedervärda men det är det näst mest könsneutrala adjektiv som förekommer.
Det var fler män än kvinnor som beskrevs som trovärdiga men som med hedervärd är det en reflektion av skillnaden i antalet kvinnliga och manliga vittnen. Av dem som be-skrivs som trovärdiga är 14 procent kvinnor och 86 procent män, vilket nästan exakt motsvarar andelen vittnen där förhållandet är 16 och 84 procent. För båda könen är delen vittnen som beskrivs som trovärdiga tre procent. Däremot verkar det inte ha an-setts vara nödvändigt att poängtera att någon kvinna var pålitlig eller att någon man var hederlig eller ärlig. Det verkar dock ha funnits ett något större behov att påpeka att de kvinnliga vittnena gick att lita på. Tio procent av de kvinnliga vittnena beskrivs som antingen trovärdig, hederlig eller ärlig men bara fyra procent av de manliga vittnena beskrivs som antingen trovärdiga eller pålitliga.
Det är inga kvinnor som beskrivs som vara sig kloka, förståndiga, förnuftiga, välför-ståndiga eller välvisa. Intelligens tycks därmed inte vara något som associerades med kvinnor. Det går i linje med att det enda barn som omnämns gå i skola är en pojke.33
Välvis tycks dock ha varit reserverat för personer inom kyrkan. Av de två personer som beskrivs med de adjektivet är den ena dekan och den andre prost.34 De hade därmed gått
en prästutbildning, vilket i likhet med annan högre utbildning inte fanns tillgängligt för kvinnor. Detsamma gäller förståndig. Fyra personer beskrivs med det adjektivet och av dessa är två prostar, en kanik och en ärkediakon.35
33 Vita Katherine: facsimile tryck av Bartholomeus Ghotans i Stockholm 1487 tryckta bok, Pro veritate, Uppsala, 1981, 93.
34 Brynolfs mirakler, 176; 179.
Välförståndig är däremot inte ett adjektiv som har lika starka kopplingar till personer inom kyrkan. Ingen av de 23 personer som beskrivs som välförståndig är präst av något slag. Det närmaste kyrkan som går att komma är en klockare.36 Det är däremot tolv som är lekmän,37 det vill säga inte tillhör prästerskapet.38 Det går heller inte att säga något om huruvida adjektivet välförståndig är kopplat till en specifik utbildningsnivå eftersom även det varierar. Många är enbart beskrivna som lekmän, eller lekmän och borgare, utan yrkestitel och för en del finns ingen sådan information med alls. Bland de som har en yrkestitel finns två rådmän, en klockare, en skräddare, en guldsmed, en läkare, en skattebonde, en väktare i Skara domkyrka och en syssloman vid Helgandshuset i Skara. Bland de män som beskrivs som kloka är en kanik och en är husföreståndare för sin bror som är kyrkoherde och sedan prost, men dessa två är de enda som har någon koppling till kyrkan. Två personer beskrivs som lekmän och har uttryckligen ingen starkare kopp-ling till kyrkan. Utöver det är en av dessa män är en borgmästare och en tjänare, en tredje berättas bara vara borgare och resterande tio finns det ingen information om, föru-tom att en utav dessa bor på en gård, och antagligen är bonde eller dräng.39 Den gemen-samma nämnaren bland de som beskrivs som välförståndiga är att de är män.
För att återkomma till de tidigare nämnda närvarande kvinnorna så är det värt att nämna att de tillsammans med maken till den kvinna miraklet gäller är de vittnen som inte nämns vid namn. Det finns ytterligare två vittnen, Lars grytgjutare och Peter hattma-kare, som båda nämns med namn och yrke.40 I ett annat Katarinamirakel är vittnena ”Lars Ulfsson och hans hustru”41 och i ett tredje är ett av vittnena ”den sjukes egen
hustru”42. Ingen av dessa kvinnor namnges trots att det finns män som vittnar till samma
mirakel som står uppskrivna med namn. Männen tycks därmed värderas högre eftersom det läggs större vikt vid att deras namn står med.
I instruktionerna inför vittnesförhören för Brynolf Algotssons kanonisationsprocess står följande:
36 Brynolfs mirakler, 1994, 177. 37 Brynolfs mirakler, 177–192.
38 Nationalencyklopedin <www.ne.se> ”Lekman” (avläst 2020-01-07).
39 Sankt Nikolaus' av Linköping kanonisationsprocess: efter en handskrift i Florens = Processus canoni-zacionis beati Nicolai Lincopensis, Bonnier, Stockholm, 1963, 305–351.
40 Vita Katherine: facsimile tryck av Bartholomeus Ghotans i Stockholm 1487 tryckta bok, Pro veritate, Uppsala, 1981, 100.
41 Vita Katherine: facsimile tryck av Bartholomeus Ghotans i Stockholm 1487 tryckta bok, Pro veritate, Uppsala, 1981, 73.
Nedanstående frågor ställdes beträffande alla dessa påståenden, artiklar och mirakel, vilka enligt de vittnen som uppträder i landsorten noggrant skall utfrågas och förhöras.
Först skall varje vittne tillfrågas varifrån han härstammar, hos vem eller vilka han har fram-levat sitt liv, hur gammal han är, om han är klerk eller lekman, hur mycket egendom han har, om han är fri eller ofri.
Vidare om han avlägger sitt vittnesmål på någons begäran, mot betalning, av hat, fruktan el-ler kärlek, och om han hoppas dra någon fördel elel-ler nytta av sitt vittnesmål elel-ler ådraga någon skada, nackdel eller kränkning i den händelse att han inte skulle vittna över dessa ar-tiklar.43
Texten fortsätter efter det men det som går att lägga märke till här är det konsekventa användandet av ordet han när vittnena talas om. Även i instruktionen för vittnesförhören i Nils Hermansson kanonisationsprocess används ordet han när frågorna som ska ställas till vittnena beskrivs.44 Ordet han förekommer inte i de latinska originaltexterna utan det här är en tolkning gjord av översättarna, Göran Bäärnhiem och Tryggve Lundén, som antagligen är baserad på att adjektiven är böjda i maskulinum i texterna snarare än fe-mininum. Till exempel har den som nedtecknade Nils Hermansson kanonisationspro-cess skrivit det maskulina quilibet45 (vem som helst, någon) istället för det feminina
quaelibet. Likaså används det maskulina oriundus46 (kommer från, född i) snarare än det feminina oriunda. Det tyder på att normalvittnet antogs vara en man vilket i sin tur skulle kunna antyda att, som Hirdman säger, mannen ansågs vara normen i samhället.47 Här nästan förutsätts det att vittnet kommer att vara en man. Hade de antagit att vittnet skulle vara en kvinna hade de skrivit texten med böjningar i femininum istället.
6.2 Giftermål
I ett av Brynolf Algotssons mirakel rusar en flicka vid Gunvor ut från sin egen bröllops-fest och springer runt på fälten. Hon beskrivs av maken som ha befunnit sig ”i ett till-stånd av vansinne” under ett år efter bröllopet.48 Frågan som går att ställa sig är varför Gunvor reagerade på det här sättet. Enligt Ohlander och Strömberg bör hon ha samtyckt
43 Brynolfs mirakler, 171.
44 Sankt Nikolaus' av Linköping kanonisationsprocess: efter en handskrift i Florens = Processus canoni-zacionis beati Nicolai Lincopensis, Bonnier, Stockholm, 1963, 89.
45 Sankt Nikolaus' av Linköping kanonisationsprocess: efter en handskrift i Florens = Processus canoni-zacionis beati Nicolai Lincopensis, Bonnier, Stockholm, 1963, 88
46 Sankt Nikolaus' av Linköping kanonisationsprocess: efter en handskrift i Florens = Processus canoni-zacionis beati Nicolai Lincopensis, Bonnier, Stockholm, 1963, 88
47 Hirdman, 1988, 51.
till äktenskapet, men de menade också att det var möjligt att kringgå kravet på sam-tycke. Baserat på hennes agerande verkar hon inte ha valt äktenskapet själv. Det står inte hur gammal Gunvor är, men hon beskrivs som flickan i Bäärnhielms översättning, vilket antyder att hon var relativt ung. Mannen hon gifte sig med, Gunnar, var omkring 25 år, baserat på det faktum att han var 30 när förhöret genomfördes år 1417 och bröllo-pet inträffade år 1412.49 Det är möjligt att Gunvor var ännu yngre, förutsatt att flickan i
det här fallet inte används synonymt med jungfru för att beskriva att hon var ogift. Ett annat alternativ var att Gunvors så kallade tillstånd av vansinne berodde på att hon var nervös inför bröllopsnatten. Eftersom kyrkan inte tillät sexuella relationer utanför äkten-skapet skulle det vara första gången för henne. Hade hon dessutom inte valt att gifta sig med Gunnar själv skulle hon dessutom bli påtvingad att ha sex för första gången.
”Då hon sedan blev giftasvuxen, överlämnades hon lagligen till en man vid
Mår-tensmässotid.” är en mening i ett Birgittamirakel som beskriver en ung kvinna vid namn Kristina som sedan hon var ett litet barn varit besatt av djävulen.50 Formuleringen i det här fallet får det att låta mer som ett påtvingat äktenskap än något den unga kvinnan ingick frivilligt. Formuleringen får det också att låta som att hennes far försökte bli av med henne så fort som möjligt och gifte bort henne så fort hon var tillräckligt gammal.
Det framgår inte vad makarna till vare sig Gunvor eller Kristina hade för yrke men Kris-tinas far var en rik bonde,51 vilket gör det troligt att hon blev bortgift till en annan bonde. Gunvor däremot finns ingen sådan information för. Om Kristina gifte sig med en bonde är det aningen konstigt att hon blev bortgift så fort han var giftasvuxen, eftersom en bonde inte skulle ha särskilt stor nytta av en så pass ung flicka. Om det var viktigt att ha en duktig husmor för att kunna överleva vintern hade det varit bättre att gifta sig med någon som var lite äldre och hade lite erfarenhet än en flicka som precis var tillräckligt gammal. Eftersom hennes far var rik kan hemgiften ha varit motivation för Kristinas make att gifta sig med henne. Det innebär dock i sin tur att Kristinas far betalat för att bli av med henne, vilket tar bort hennes rättighet att samtycka till sitt äktenskap. Det finns en antydan att även Gunvor var ung, hon beskrivs med ordet flicka, men där finns ingen antydan till att vare sig hennes far eller make är bönder men eftersom de bor i en socken på landet och inte i en stad var de med största sannolikhet bönder. De kan
möjli-49 Brynolfs mirakler, 168; 172; 179.
gen ha varit lantbyggdshantverkare också, men även dessa hade mer nytta av en hustru som kunde hjälpa till med verksamheten.
Både Gunvor och Kristinas fall kan överensstämma med det Sjöberg tar upp om bruden som en passiv deltagare i giftermålet. Det gällde visserligen en annan situation där kungen, Erik, lät sina män välja ut hustrur åt sig själva,52 men i alla tre fallen tycks
männen ha varit de som haft något att säga till om och kvinnorna har bara fått finna sig i det som bestämts åt dem. Konsensus har därmed varit något man tagit sig runt.
Som tidigare nämnts nedtecknades inte huruvida männen var gifta eller inte i samma utsträckning som den informationen finns med för kvinnorna. Det antyder att kvinnorna definierades mer utifrån sina makar och huruvida de var gifta än männen definierades utifrån sina hustrur och ifall de var gifta eller inte. Det antyder också att det var vikti-gare för en kvinna att vara gift än det var för en man.
6.2.1 Relationen mellan man och hustru
I ett Birgittamirakel berättas om en änka som ”långt före sin mans död, med hans sam-tycke lovat att leva i återhållsamhet, som fört ett lovvärt liv och i sanning redan tros vara oskiljaktigt förenad med sin himmelske brudgum”.53 Det här kan vara ett tecken på djup kärlek mellan makarna, att hon lovade att leva återhållsamt efter sin makes död.
I ett Katarinamirakel står det att
Samma år hände följande. Peter Petersson i Vadstena hade redan fått tretton barn med sin hustru, men modern kunde, på grund av mjölkbrist i sina bröst, inte själv amma något av dem. Fadern var då tvungen att låta leja ammor och sköterskor ta hand om barnen; han kände stor förtrytelse mot hustrun och tillfogade henne smädande och skymfande ord. Hon var mycket bedrövad över detta, kom att tänka på fru Katarina, vars helighet är ryktbar i världen på grund av de mirakler, som Gud verkar genom henne, och sade vid sig själv: ’O saliga fru Katarina, om du verkligen är så helig, som du anses av alla kristtrogna, hjälp mig så att jag kan amma mitt barn med mjölk från mitt eget bröst och därigenom blidka min make.’ När hon nu övervägde detta och liknade i sin själ, tillade hon följande löfte: ’Om jag i detta trångmål, kära fru, verksamt får röna din välvilja mot mig och du hjälper mig hos Gud, så skall jag till Guds och ditt namns ära offra två silverbröst till din grav. Och jag bön-faller dig ytterligare, att du beveker din käraste moder, den heliga Birgitta, att bedja för mig 52 Sjöberg, N. 2003, 93–94.
synderska till Herren, och jag lovar att jag ända till döden skall ägna er båda daglig tjänst.’ Efter att ha bett detta med sitt hjärtas innerligaste fromhet, betäckte hon sina bröst med kor-sets tecken och gav dem därefter åt barnet, som genast började dia dem. Och modern både kände och såg att den flytande mjölken inte sinade. Vid denna oväntade händelse kom mannen tillstädes, och det som man länge önskat blev nu uppenbart, ty hustrun förklarade utförligt för honom vilken nåd som vederfarits henne tack vare fru Katarinas förtjänster och förböner. Och i sitt hjärtas omätliga jubel kunde han inte hålla tillbaka tårarna. Jämte sin hustru, som också grät, föll han på knä och tackade Gud och fru Katarina för den barmhär-tighet som vederfarits henne. Och löftet infriade hon med all vördnad och tacksägelse.54
I citatet ovan beskrivs en make som, i sin irritation över att behöva anlita ammor, föro-lämpade sin hustru. Noterbart är att hustrun, även om hon beskrivs som bedrövad av orden, inte tycks se något fel i hur han behandlar henne. När hon ber sin bön för att få mjölk i brösten är det heller inte för att hon vill kunna amma för sin egen skull utanför att hon vill kunna amma för att blidka sin make. Däremot tycks kyrkan inte vara över-förtjust i hur Peter behandlade sin hustru, baserat på hur det är beskrivet att han ”tillfo-gade henne smädande och skymfande ord”, på samma sätt som det går att säga att man tillfogar någon smärta. Han blir dock aldrig straffad för sitt beteende vilket antyder att det ändå var okej att vara elak mot sin hustru om hon inte kunde amma barnen. Hustrun själv tycks dessutom tycka att det är befogat, eftersom hon ber om mjölk för att blidka maken, inte att maken ska sluta behandla henne illa.
I ett mirakel vi kommer att återvända till nedan blir en man besatt av djävulen och för-söker bland annat döda sin hustru. Hon blir dock räddad av andra män,55 vilket tyder på att en man inte ansågs ha rätt att döda sin hustru. Eftersom han dessutom gjorde det när han var besatt av djävulen verkar det ha varit ett beteende som låg utanför det normala.
6.2.1.1 Makar som ber för varandra
Torborg från Björlanda by och socken i Oslo stift, Norges rike, gick vid Ma-rie bebådelsetid med sin man över den mycket bräckliga och ihåliga isen. Plötsligt brast isen, och båda föllo på en gång ned i djupet. Men när de be-gynte drunkna, ropade kvinnan: ’O heliga Birgitta, rädda mig!’ Och genast lyftes hon liksom av någon osynlig hand över isen, som var så bräcklig, att 54 Vita Katherine: facsimile tryck av Bartholomeus Ghotans i Stockholm 1487 tryckta bok, Pro veritate, Uppsala, 1981, 81.
den flera gånger brast under hennes fötter efteråt. Hon drunknade emellertid ej, och då hon kom till stranden, var nästan hela isen, så kallt det än var, söndersprängd av den storm, som då höll på att blåsa upp, samt upplöst i vatten. Kvinnan kom till Vadstena tredje dagen efter pingst, och hon hade icke vittnen med sig från sin hembygd, eftersom ingen människa sett, vad som hänt med henne, men hon bekände ståndaktigt och frivilligt att nåd ve-derfarits henne på detta sätt. Vittnen äro de hedervärda männen herr Tyrgils från helgeandshuset i Skänninge i Linköpings stift, och herr Olov, kyrko-herde i Heda, samma stift, vilka jämte andra hört henne sannfärdigt berätta detta.56
Kvinnan i det här miraklet bryr sig enbart om sin egen överlevnad, inte sin och sin ma-kes. Hon ropar rädda mig, inte rädda oss. Det framgår inte vad som händer med maken efter att Torborg har blivit räddad, och Torborg själv verkar inte särskilt bekymrad över hans öde. Det kan tolkas på två sätt. Antingen överlevde han och det fanns inget behov för Torborg att oroa sig, eller så var äktenskapet inte särskilt lycklig och Torborg var inte ledsen över hans död. Ett tredje troligt alternativ är också att personen som skrev ner miraklet inte ansåg att Torborgs sorg var viktig för sammanhanget och valde att hålla den utanför miraklet för att Birgitta inte skulle ställas i dåligt ljus för att inte ha räddat båda makarna.
Det finns exempel på både hustrur som ber för sina män och män som ber för sina hust-rur.
I ett mirakel från Nils Hermansson blir en 34-årig man besatt av djävulen. I det fallet är det inte hans hustru som ber för hans förbättring utan hans föräldrar. I sitt vansinne eller sin besatthet försökte mannen döda både sin mor och sin hustru.57 Det kan såklart tänkas
att hustrun inte var lika förlåtande gentemot mannen efter försöket att döda henne som modern och att hon inte längre brydde sig om hans välstånd efter det, eller att mödrar helt enkelt ansågs vara de som skulle förlåta sina söner medan hustrur inte hade samma skyldigheter gentemot sina makar. Det finns inget i miraklet som antyder att hustrun
56 Den heliga Birgittas mirakler, 1959, 258.
klandrades för att hon inte bad om makens förbättring, det står bara att det var föräldrar-na som bad till Nils Hermansson.
6.2.2 Sexualitet
I ett av Birgittas mirakel återvänder en borgarhustru vid namn Katarina en kväll från ett gästabud där hon ”anfört mindre ärbara danser”.58 Det framgår inte vad personen som
skrev ner miraklet menade med det men det ligger en värdering i ordvalet. De danser hon hade framfört var inte något som gillades av kyrkan, vilket kan antyda att de var av en promiskuös natur. Eftersom kyrkan dessutom värdesätter monogami så skulle pro-miskuösa danser kunna ses som otrogenhet gentemot maken.
6.3 Kvinnor och barn
6.3.1 Barnafödande
I vittnesmålet till ett Brynolfmirakel berättar vittnet att ”fadern befann sig på annat håll medan modern låg till sängs efter nedkomsten”.59 Det tyder på att fadern inte var den
som tog hand om barnet efter födseln, utan den uppgiften föll på någon annan om mo-dern som i det här fallet var sängliggande.
I ett flertal fall tycks fadern till barnet inte ha varit närvarande vid födseln, utan modern hade hjälp av andra kvinnor. Förutom det ovan nämnda miraklet från Nils Hermanssons kanonisationsprocess förekommer det ett exempel i Birgittas mirakelsamling där det står att ”Kettilborg, hustru till Gunnar … låg under tre dygn i de farligaste födslovåndor, så att de kvinnor, som voro hos henne, alldeles misströstade om hennes liv.”60 Ett annat exempel kommer från Katarina. ”Samma år födde en kvinna i Lundby… ett barn, som var dött i två timmar sedan det kommit till världen ur moderlivet. Men de närvarande kvinnorna, som såg denna ömkliga syn, gjorde ett löfte till … fru Katarina”.61
Det finns ett avvikande fall i ett av Brynolfs mirakel där det står att fadern var närva-rande.62 I övrigt nämns bara andra kvinnor som närvarande i det rum där förlossningen skedde. Det står heller inget om var fadern befann sig när barnet kom till världen, men han tycks heller inte ha varit närvarande när bönen om hjälp för modern eller barnet
58 Den heliga Birgittas mirakler, 1959, 250. 59 Brynolfs mirakler, 181.
60 Den heliga Birgittas mirakler, 1959, 241.
61 Vita Katherine: facsimile tryck av Bartholomeus Ghotans i Stockholm 1487 tryckta bok, Pro veritate, Uppsala, 1981, 79.
blivit avlagd, vilket innebär att han antingen inte befann sig tillräckligt nära för att det skulle gå att kalla in honom eller att mannens närvaro vid förlossningen helst skulle undvikas. Det går dock att konstatera att rummet där födseln skedde var kvinnornas sfär.
Barnafödsel och graviditet är en inte alltför ovanlig kategori mirakelberättelser. Det förekommer tre exempel bland Brynolfsmiraklena, fyra bland Birgittas mirakel, ett i Katarinas mirakelsamling
6.3.2 Barnuppfostran
När ett barn råkar illa ut i berättelserna uppvisar båda föräldrarna sorg. Det finns flera exempel där antingen båda föräldrarna är ledsna över sina barn eller bara den ena föräl-dern omnämns. Dessa exempel inkluderar ett Katarinamirakel där en pojke drunknar och fadern beskrivs som bedrövad när han har blivit kallad till platsen och sedan är den som sitter och ber till Katarina till dess att sonen kommer till liv igen.63 I ett annat Kata-rinamirakel står det dock att ”en moders sorg övergår ju varje annan”64, vilket antyder
att modern förväntades sörja mer än fadern. Det går i linje med det Petersson tar upp gällande att, även om fäder också sörjde sina barn, ansågs moderns sorg vara den stark-aste.65
Som både Fröjmark och Petersson nämner går de sörjande föräldrarna emot tidigare missuppfattningar om kärleken mellan barn och föräldrar under medeltiden.66
Den viktiga föräldern verkar dock anses vara fadern. Patronymikon används i ett flertal fall, till exempel Johan Karlsson och Sigrid Vikmansdotter,67 men aldrig matronymikon. Utöver det beskrivs barnen ofta som söner eller döttrar till sina fäder. Bland Brynolfs-miraklerna är det tre barn som benämns som son eller dotter till sin far men bara ett barn som benämns som son till sin mor. Eftersom fadern ofta var den viktiga när det kom till arv är det logiskt att barnen skulle definieras efter vem deras far är.
63 Vita Katherine: facsimile tryck av Bartholomeus Ghotans i Stockholm 1487 tryckta bok, Pro veritate, Uppsala, 1981, 71.
64 Vita Katherine: facsimile tryck av Bartholomeus Ghotans i Stockholm 1487 tryckta bok, Pro veritate, Uppsala, 1981, 87.
65 Petersson, 2012, 26.
Det finns dock fall där modern är den förälder som används för att identifiera barnen. Det gäller framförallt om hon är änka.68
Den tvåårige Bo, son till landbonden Peter i Klåstads by och socken nära Vadstena, Linkö-pings stift, svalde onsdagen efter S:t Pauli omvändelses dag ett stort stycke av ett järnspett, vilket trängde så djupt in i hans strupe, att det varken kunde röras upp eller ned. Hans mo-der Margareta kunde beröra det med sitt långfinger men kunde inte draga ut det. Då hon såg, att gossen var nära döden bar hon honom till kapellet (hans ögon voro redan över-dragna och han kunde ej andas) och åkallade ödmjukt fru Birgitta för honom. Medan hon bad, försvann järnet, och barnet började genast dia modersbröstet med glad uppsyn. Vittnen äro Olov och Johan, landbönder i nämnda by.69
Birgitta-miraklet ovan tyder på att små barn ofta var med sina mödrar, om inte annat för att Bo fortfarande tycks bli ammad. Det är också modern som försöker få ut järnet och, när det inte lyckas, tar med sitt barn till kapellet för att be till Birgitta. Fadern nämns enbart som ett sätt att identifiera barnet men medverkar inte i miraklet.
Att Bo var med sin mor skiljer sig lite ifrån det Petersson tar upp att sönerna följde med sina fäder i arbetet och döttrarna sina mödrar. Visserligen vet vi inte vad Margareta gjorde när Bo lyckades svälja järnspettet, hon kanske hade arbetat klart för dagen och satt tog just då enbart hand om sitt barn. Det hade dock varit svårt för Bo att följa med fadern om han fortfarande ammade, vilket innebär att han antingen lämnades ensam under dagarna eller att han var med modern. Om han var ensam är det troligaste att mo-dern var den förälder som var närmast, eftersom det är hon som försöker få ut järnbiten. Det skulle i sin tur stödja det Petersson säger om att kvinnors arbetsuppgifter ofta höll dem hemma, medan männen var de som utförde arbetsuppgifterna som behövde utföras bortanför hemmet.70
Ett annat mirakel som går emot det Petersson säger om att söner följde med fäder i arbe-tet och döttrar följde med mödrar finns i Katarinas mirakelsamling.
Samma år följde hustrun till Peter Nilsson … nötkreaturshjorden till betesmarkerna i fälten och skogarna, och hon förde med sig sin treårige son. Denne blev trött av färden, satte sig ned och somnade strax. Modern glömde emellertid bort sonen och följde korna vart de gick, 68 För exempel se Den heliga Birgittas mirakler, 1959, 254.
ända tills de om kvällen vände hem till fållorna. Då först kom hon ihåg sin son, som hon lämnat kvar i skogen. Ytterst bedrövad gick hon till sin man och sade honom vad som hänt. I stor sorg gick han ofördröjligen in i skogsdjupet för att söka, men den dagen kunde han ingenting uträtta och inte heller följande dag, fastän han hade skaffat sig många medhjäl-pare, som sökte tillsammans med honom. Men på tredje dagen knäböjde han i sin själs för-tvivlan och sorg och lovade att vallfärda till fru Katarinas, den heliga Birgittas dotters, grav i Vadstena med offergåvor, och så innerligt han kunde bad han till nämnda fru Katarina att hon skulle giva honom hjälp till att finna hans förlorade son. Därefter gick han med sina vänner åter in i skogen för att ännu en gång försöka finna honom. Efter att ha gått skallgång hela dagen fann de honom på kvällen där han låg, maktlös och skälvande på marken. Fa-dern tog honom i famnen och återgav honom med glädje till moFa-dern för att bli uppvärmd och vederkvickt. I sin moderliga kärlek och medömkan vederkvickte hon honom, så att han inom kort blev helt återställd.”71
I det här miraklet följer sonen med sin moder när hon arbetar, inte fadern. Det är även modern som, i sin så kallade moderliga kärlek och medömkan, tar hand om sonen när han är återfunnen. Det märks att båda föräldrarna älskar sin son och blir ledsna när han försvinner men att sköta om honom är moderns jobb. Det är hon som ser till att han blir frisk igen och han följde med henne ut i arbetet. Däremot verkar det bara vara fadern som är ute och letar efter honom när han försvunnit, och det är fadern som lejer hjälp till sökandet.
I ett annat Birgittamirakel nämns en tvåårig flicka som kvävs till döds av sängkläderna som modern råkat lägga över henne när hon gått upp ur sängen och den lilla flickan le-gat kvar. Det var också modern som flera timmar senare hittade sin döda dotter och bad till Birgitta för att få henne tillbaka.72 Modern tycks vara den som har ansvaret för dot-tern. De sover i samma säng och det är modern som ser dottern sist på morgonen och först när hon återvänder från var hon hade varit under dagen. Fadern framträder inte förrän modern har bett i flera timmar.
Det sistnämnda miraklet är också ett exempel på det Myrdal tar upp om olyckor som drabbade barn som föräldrarna tvingades lämna hemma när de var iväg och arbetade.
71 Vita Katherine: facsimile tryck av Bartholomeus Ghotans i Stockholm 1487 tryckta bok, Pro veritate, Uppsala, 1981, 103
6.4 Kvinnor och arbete
Av de yrken som nämns i mirakelberättelserna tillhör de flesta män. Männen jobbar bland annat som ett flertal olika typer smeder (till exempel guldsmed eller knivsmed), skräddare, skomakare, hattmakare, grytgjutare, mjölnare, slottsfogde, hovman, borg-mästare, skrivare och upplysningsman. För kvinnorna däremot nämns väldigt få yrken. Både manliga och kvinnliga tjänare nämns73 och i ett Birgittamirakel förekommer en bagerska74 och i ett annan en hushållerska75. Även inom kyrkan råder en stor skillnad mellan antalet positioner som fanns för män respektive kvinnor. Männen kunde inneha positioner som präster i olika former och på olika nivåer, som kaplan, prebendepräst och kyrkoherde, de kunde ha olika kyrkliga ämbeten som biskop och diakon, de kunde ar-beta som till exempel klockare och de kunde vara munkar eller abbot i ett kloster inom en ordern. Kvinnor var begränsade till klostret inom kyrkan, där de kunde bli nunnor och den högsta position de kunde uppnå var som priorinna.
På gården tyder mirakelberättelserna på att det var mannen i familjen som delade ut arbetsuppgifter. I ett Katarinamirakel skickar en man ut sin dotter för att föra hem gäs-sen,76 i ett annat befaller en far sin son att hämta foder åt kreaturen77 och i ett tredje blir en kvinna skickad med boskapen till betesmarkerna av sin make.78 Det innebär också att
mannen befinner sig i en position där han kan beordra sin hustru att göra saker. Det stämmer överens med det Myrdal tar upp om att mannen är gårdens arbetsledare och i likhet med Petersson har jag inte funnit några exempel på det omvända.79
Bland männens arbetsuppgifter nämns huggning, fiske80 medan kvinnorna öser upp vat-ten.81 Det är dock väldigt få arbetsuppgifter som nämns, vilket gör det svårt att säga
73 Den heliga Birgittas mirakler, 1959, 255. 74 Den heliga Birgittas mirakler, 1959, 243. 75 Den heliga Birgittas mirakler, 1959, 253.
76 Vita Katherine: facsimile tryck av Bartholomeus Ghotans i Stockholm 1487 tryckta bok, Pro veritate, Uppsala, 1981, 72.
77 Vita Katherine: facsimile tryck av Bartholomeus Ghotans i Stockholm 1487 tryckta bok, Pro veritate, Uppsala, 1981, 89.
78 Vita Katherine: facsimile tryck av Bartholomeus Ghotans i Stockholm 1487 tryckta bok, Pro veritate, Uppsala, 1981, 101.
79 Myrdal & Bäärnhielm, 1994, 40; Petersson, 2012, 21. 80 Den heliga Birgittas mirakler, 1959, 255; 243
