Företagsekonomiska institutionen Kandidatuppsats
Vårterminen 2010 2010-06-07
Studenters perspektiv på entreprenörskap
En studie om drivkrafter och hinder som påverkar entreprenörskap
Författare
Andreas Elmertoft Helena Fryklund Handledare Cecilia Pahlberg
Först och främst
Vi vill med denna uppsats öka förståelsen för studenters syn på entreprenörskap. Vi hoppas kunna bidra med ett nytt perspektiv till de undersökningar som hittills har bedrivits, samt komma med insikter som kan vara till nytta för de som strävar efter att stimulera entreprenörskap i samhället.
Ett stort tack vill vi rikta till Sara Arons och Pernilla Westerback på Drivhuset Uppsala, som har hjälpt oss på bästa tänkbara sätt. Vidare vill vi tacka alla de som ställt upp och svarat på våra frågor under intervjuerna. Sist men inte minst vill vi tacka vår fantastiska handledare Cecilia Pahlberg som har gett oss guidning och varit en inspirationskälla under vårt arbete.
Uppsala 2010-06-07
___________________________ ___________________________
Andreas Elmertoft Helena Fryklund
Sammandrag
I och med en ökad konkurrens på den globala marknaden blir företagande allt viktigare för länders ekonomiska situation. Så är fallet även i Sverige där entreprenörskapet är bekymrande lågt trots goda förutsättningar. Följaktligen har entreprenörskapet blivit ett omdiskuterat ämne bland forskare såväl som politiker vilka nu strävar efter att stimulera nyföretagande och stödjer hjälpande entreprenörsorganisationer samt andra insatser. Utifrån detta vänder sig uppsatsen mot personer som varit på vägledning hos en av dessa organisationer; Drivhuset i Uppsala. Studiens målsättning har varit att skapa en förståelse för studenters perspektiv på entreprenörskap med fokus på deras uppfattning om drivkrafter samt hinder mot entreprenörskap. Studiens tvåfaldiga syfte är således att undersöka om de drivkrafter och hinder, som unga entreprenörer förväntar sig att påverkas av, motsvarar de senare faktiskt upplevda. Därtill ämnar studien ta reda på huruvida drivkrafter och förväntade hinder skiljer sig åt mellan entreprenörer och entreprenörsaspiranter. Detta görs genom att genomföra telefonintervjuer med 40 personer, varvid hälften har fullföljt den entreprenöriella processen medan resterande stannat i dess början. Genom en sammanställning samt jämförelse av svaren mellan de båda urvalsgrupperna har försök gjorts att utläsa eventuella mellan dessa.
Resultaten tyder på att respondenternas primära drivkrafter för entreprenörskap är självförverkligande, självständighet samt möjlighet till ekonomisk ersättning. De huvudsakliga hinder som upplevs av respondenterna är rädsla för att erfarenheten av marknadssituationen är alltför begränsad, byråkratiska svårigheter samt finansiella risker.
Dock kan en diskrepans urskiljas mellan entreprenörernas förväntningar och deras upplevda erfarenheter efter företagsstarten. Resultaten indikerar att vare sig byråkratin eller marknadserfarenheten utgjorde ett så stort problem som väntat.
Förklaring av begrepp
Nedan ger vi en förklaring på vår egen definition av några begrepp som används i uppsatsen.
Entreprenöriell process Med detta menar vi den process som föregår ett nystartat företag.
Processen inleds med idéer där individen funderar på att starta ett företag. Dessa idéer kan sedan utvecklas och förverkligas till ett företag, eller så avbryts processen och funderingen förblir på idéstadiet.
Entreprenör En person som utforskar möjligheter och realiserar en affärsidé i ett företag.
Entreprenörsaspirant Här syftar vi på personer som visat intresse för att starta eget företag men som ännu inte gjort det.
Entreprenöriella individer Dessa personer behöver inte nödvändigtvis ha startat ett eget företag, men besitter egenskaper som är typiska för en entreprenör. Deras beteende präglas av idérikhet och upptäckande av möjligheter.
INNEHÅLLSFÖRTECKNING
1 INLEDNING... 7
1.1 Bakgrund ... 7
1.2 Problemformulering och syfte ... 8
1.3 Avgränsningar ... 10
2 PERSPEKTIV PÅ ENTREPRENÖRSKAP ... 12
2.1 Drivkrafter ... 13
2.2 Hinder ... 15
2.3 Byråkrati ... 16
2.4 Studenter och entreprenörskap ... 16
2.5 Sammanfattning av teorier... 17
3 METOD... 18
3.1 Framtagning av urvalsgrupp... 19
3.2 Intervjuernas utformning ... 20
3.3 Intervjuernas genomförande ... 21
3.4 Sammanställning av intervjuer ... 23
3.5 Insamlingsmetodik för primär- och sekundärdata ... 24
3.6 Sekundärdata ... 24
3.7 Trovärdighetsdiskussion... 25
4 ENTREPRENÖRSKAP I PRAKTIKEN ... 25
4.1 Drivhuset Uppsala ... 25
4.2 Studenters attityder till entreprenörskap enligt Drivhusets undersökning... 26
4.3 Uppsatsrespondenternas bakgrund ... 27
4.4 Drivkrafter ... 27
4.4.1 Entreprenörernas drivkrafter ... 28
4.4.2 Drivkrafter hos entreprenörsaspiranter... 30
4.5 Hinder ... 31
4.5.1 Entreprenörers förväntade samt upplevda hinder... 32
4.5.2 Entreprenörsaspiranters förväntade hinder... 34
5 DISKUSSION ... 35
5.1 Drivkrafter ... 35
5.2 Hinder ... 39
6 SLUTSATS ... 42
6.1 Studiens begränsningar... 43
6.2 Förslag till framtida forskning... 44
7 REFERENSER... 45
8 BILAGOR ... 48
1 INLEDNING
1.1 Bakgrund
Entreprenörskap har blivit ett allt mer populärt och omdiskuterat ämne, men det är långt ifrån ett nytt fenomen (Landström, 2005, s.11). Sverige är i stor utsträckning uppbyggt kring uppfinningar och idéer som blivit tillgängliga för oss tack vare stark företagsanda och entreprenörskap. I det svenska samhället får entreprenörskapet allt större betydelse, vilket bland annat visar sig genom ökad internationell konkurrens samt kortare produktlivscykler.
Detta ställer krav på vårt samhälle att ständigt utveckla såväl små som stora företag för att hänga med i utvecklingen. (Landström, 2005, s.11.)
Trots entreprenörskapets ökade betydelse är den svenska entreprenöriella aktiviteten låg - betydligt lägre än i våra nordiska grannländer. Detta enligt den internationella studien Global Entrepreneurship Monitor (GEM) från år 2005, där Sverige hamnade på plats 30 av 35 medverkande länder vad gäller länders entreprenöriella aktiviteter. (Minniti et al., 2005.) Landström (2005, s.11) menar att det totala företagandet minskar i Sverige och att mycket pekar på att konsekvenserna av ett lågt entreprenörskap är omfattande. Vidare skriver han att politiker riktar fokus på entreprenörskap och småföretagande och menar att det är lösningen på en stagnerande ekonomi. Det har lett till att det i dagsläget finns ett stort och ständigt ökande antal organisationer, stiftelser, utbildningar samt åtgärder för att främja nyföretagande.
Dessa bistår med diverse resurser och kunskap till entreprenörerna och fyller en för många viktig funktion i beslutet och genomförandet vid företagsstart. (Landström, 2008, s.11.)
En undersökning genomförd av Svenskt Näringsliv (2010) pekar också på ett minskat företagande i Sverige. Dock tyder resultaten även på att intresset för entreprenörskap ökar bland unga. Hela 40 procent av Sveriges nyföretagare är under 35 år (Kreicbergs, 2010).
Vidare menar Landström (2005, s.11) att studenter visar en allt större efterfrågan på kunskap inom ämnet och detta har mötts med ett mer omfattande utbud av kurser i entreprenörskap från universitets och högskolors håll. Denna målgrupp stöttas också av allt fler organisationer som arbetar för att inspirera och vägleda unga till att starta eget företag. (Landström, 2005, s.11.)
En av dessa organisationer är Drivhuset, som arbetar med att väcka studenters intresse för entreprenörskap samt hjälpa dem i den entreprenöriella processen (Drivhuset, 2010:A).
Drivhuset har sedan sin uppkomst för 17 år sedan hjälpt runt 2000 företag med deras start- och tillväxtfaser i flertalet städer. En målsättning är att ge arbetsmarknaden tillgång till idérika och kreativa studenter, samt skapa kontakter mellan dessa och näringslivet. (Drivhuset 2010:A.)
1.2 Problemformulering och syfte
Drivhuset genomförde år 2007 undersökningen Attityd 07, där 26 000 studenters attityder till entreprenörskap studerades. Resultaten av Attityd 07 pekar på att många både har affärsidéer samt intresse av att starta eget företag, men att få planerar att göra detta till verklighet.
(Drivhuset, 2007.)
Undersökningarna ovan visar på en låg grad av svenskt entreprenörskap i kombination med ett stort intresse, inte minst bland unga. Detta har fört oss mot ett smalare ämne inom entreprenörskapet, nämligen själva beslutsprocessen som föregår startandet av ett företag.
Varför beslutar sig vissa för att ta klivet och starta eget företag medan andra väljer att inte göra det? För att bättre förstå detta har uppsatsens utgångspunkt blivit de drivkrafter samt hinder som individer upplever under den entreprenöriella processen. Inom detta ämne har bland andra Shane et al. (2003) kartlagt entreprenörers primära drivkrafter, något som är väsentligt för att kunna ta reda på vad som lockar människor att starta företag (Shane et al., 2003, s. 258). Landström (2005) har istället fokuserat på entreprenörers karaktärsdrag för att få förståelse för vad de individer som är benägna att starta företag har gemensamt. Han beskriver en entreprenör som en innovativ individ som är självständig, tävlingsinriktad, kreativ och har en god självkänsla, något som präglar dennes drivkrafter. (Landström, 2005, s.
17). Hindren mot entreprenörskap har också studerats, bland annat av Fogel et al. (2006) som har undersökt huruvida institutionella hinder påverkar entreprenörers situation.
Vi anser det viktigt att studera både de som fullföljt den entreprenöriella processen, samt de som bromsat vid en tidig fas, för att bättre förstå bakomliggande faktorer. Detta stöds av Mazzarol et al. (1999, s.48) som hävdar att både entreprenörer och icke-entreprenörer bör studeras för att ta reda på vad som stimulerar samt hindrar nyföretagande. Således avser vi att utöver etablerade entreprenörer även intervjua personer som visat intresse för att starta företag, men som sedan valt att inte gå vidare. Den senare gruppen har vi valt att kalla entreprenörsaspiranter. Vi strävar efter att jämföra drivkrafterna hos entreprenörsaspiranterna med de hos entreprenörerna. För att se vilka uppfattade svårigheter som påverkar beslutet om att starta företag vill vi även finna båda gruppernas förväntningar på de hinder en entreprenör
kan tänkas ställas inför. Därtill anser vi det intressant att ta reda på hur entreprenörerna ser på dessa förväntade hinder efter företagsstarten. Är drivkrafterna och de upplevda hindren desamma idag? Perspektivet från entreprenörsaspiranterna blir då en intressant synvinkel när det visar sig huruvida de två urvalsgrupperna uppfattade situationen likartat under beslutsprocessen, eller om olika uppfattningar kan vara en anledning till att den ena gruppen startade företag och den andra inte gjorde det. Därmed blir vårt syfte att:
1) Ta reda på huruvida drivkrafter och förväntade hinder skiljer sig åt mellan entreprenörer och entreprenörsaspiranter.
1) Därtill vill vi undersöka om de drivkrafter och hinder som unga entreprenörer förväntar sig att påverkas av, motsvarar de senare faktiskt upplevda.
1.3 Avgränsningar
Denna studie avser undersöka studenters egna perspektiv på entreprenörskap, vilket gör att resultaten präglas av deras subjektiva erfarenheter och förväntningar. Objektiva externa faktorer ligger således utanför studiens omfattning. Avsikten är därmed att ta reda på hur våra respondenter upplever sin specifika situation, inte att dra generella slutsatser om perspektiv på entreprenörskap.
Det existerar många organisationer som arbetar för att för att främja entreprenörskap bland unga. Vi har valt att rikta in oss enbart på Drivhuset i Uppsala och intervjuat studenter som varit på vägledning hos dem.
Vidare har en kort bakgrund av de intervjuade respondenterna återgetts i uppsatsen. Dock inte ingen urskiljning gjorts bland de representerade utbildningarna, branscherna eller vad gäller könsfördelning.
1.3 Disposition
PERSPEKTIV PÅ FENOMENET
ENTREPRENÖRSKAP
Här ges läsaren en genomgång av den forskning och de teorier vilka har legat till grund för utformandet av den egna
definitionen av begreppet entreprenörskap. Vidare presenteras teorier om drivkrafter och hinder som utgör basen för den kategorisering som gjorts av respondenters svar.
METOD I metodavsnittet förklaras tillvägagångssättet som valts för att uppnå uppsatsens syfte. Här presenteras urvals- och
intervjuprocessen, sammanställning av intervjusvaren, användning av sekundärdata samt hur teorin har
operationaliserats. Avslutningsvis diskuteras metodvalens trovärdighet.
ENTREPRENÖRSKAP I PRAKTIKEN
Det empiriska avsnittet innehållet sekundärdata i form av undersökningar om entreprenörskap samt information om Drivhuset. Vidare presenteras svaren från intervjuerna och illustreras i figurer.
DISKUSSION I diskussionsavsnittet sammanbinds den teoretiska referensramen med sekundärdata samt intervjuerna. I detta avsnitt förs även egna tolkningar in i diskussionen.
SLUTSATS Här presenteras egna slutsatser av undersökningen. En
diskussion förs även om studiens begränsningar. Avslutningsvis presenteras förslag på framtida forskning.
2 PERSPEKTIV PÅ ENTREPRENÖRSKAP
Att få grepp om fenomenet entreprenörskap är enligt Lindgren och Packendorff (2007, s. 22) en utmaning. Forskarna oense om entreprenörskapets innebörd och de kritiserar varandras teorier. Entreprenörskap som forskningsområde sträcker sig över en mängd vetenskapliga fält, vilket har resulterat i ett mycket fragmenterat perspektiv på entreprenörskap. (Lindgren &
Packendorff, 2007, s. 22.)
Nationalekonomen Joseph Schumpeter har kommit att betraktas som något av entreprenörskapets fader (Landström, 2005. s. 11). Schumpeter var verksam under första halvan av 1900-talet och blev känd för sina teorier om kreativ förstörelse. Utifrån hans perspektiv är entreprenören en innovativ mönsterbrytare som skapar förändring på marknaden och bryter jämvikten, oftast genom att lansera en ny idé. (Landström, 2005. s. 11.)
Ett perspektiv som kan ställas mot Schumpeters är Israel M. Kirzners. Kirzner (1973, s. 30) menar att entreprenören driver ekonomin mot jämvikt genom att finna gap på marknaden och fylla dessa, vilket skapar balans på marknaden. Dessa två författares perspektiv har kommit att dominera nationalekonomins entreprenörsforskning där frågan om entreprenören som skapare av balans eller obalans har blivit central (Landström, 2005, s. 29).
Gartner et al. (1992, s. 25) betraktar entreprenörskapet annorlunda och menar att en individ som startar en organisation för att exploatera en ekonomisk möjlighet är en entreprenör. Den definitionen inkluderar fler individer än vad Schumpeters definition gör, då det är lättare att starta ett nytt företag än att bidra med en unik idé till marknaden (Svensson, 2005).
Shane och Venkataraman (2000, s. 218) definierar till skillnad från både Schumpeter (1982, s.
66) och Kirzner (1973, s. 30) entreprenörskapet som upptäckandet, utvärderandet samt exploaterandet av entreprenöriella möjligheter. Detta innebär till skillnad från det resonemang som förs av Gartner et al. (1992, s. 25) inte nödvändigtvis att en organisation måste uppkomma. Enligt Shane (2003, s. 7) är entreprenörskap ett resultat av att vissa individer är relativt mer benägna att agera på möjligheter samt att våga ta risker.
Mazzarol et al. (1999, s. 48) betraktar entreprenörskapet som primär drivkraft i den moderna ekonomin. Han menar att det finns mycket tidigare forskning om entreprenören och de egenskaper denne tenderar att besitta, samt demografiska faktorer som influerar. Dock fokuserar merparten forskning på entreprenörer som arbetar i nystartade företag och har
ignorerat personer som befinner sig i början av den entreprenöriella processen. För att ta reda på vad som stimulerar samt hindrar nyföretagande bör båda grupper studeras. (Mazzarol et al., 1999, s. 48.)
2.1 Drivkrafter
Enligt Carter et al. (2003, s. 16) står uppkomsten av nya oberoende företag för nästan en tredjedel av variationen av ekonomisk tillväxt i många industrialiserade länder. Därmed kan kunskaper om vilka faktorer som påverkar individers val att skapa företag leda till insikter som påverkar nationers ekonomiska tillväxt (Carter et al., 2003, s. 16). Utifrån detta har författarna konstruerat en modell som kategoriserar människors primära drivkrafter för att utveckla entreprenöriella möjligheter (Carter et al., 2003, s. 19). Dessa har grupperats till de sex primära kategorierna innovation, självständighet, erkännande, roller, finansiell framgång samt självförverkligande (Carter et al., 2003, s. 19.)
Figur 1. Egen illustration av indelning av individers drivkrafter för entreprenörskap, utifrån Carter et al. (2003, s. 19).
Innovation förklarar Carter et al. (2003, s. 14) som en individs avsikt att utföra något nytt.
Enligt dem är lärandet ett centralt koncept och de menar att de individer som drivs av att vara innovativa strävar efter att konstant ligga i framkant vad gäller teknologi (Carter et al., 2003, s. 14). Även Scheinberg och MacMillan (1988, refererade i Carter et al. 2003, s. 19) nämner vikten av fortsatt lärande, men menar att innovation även kan relateras till strävan efter personlig utveckling. Mintzberg (1983, refererad i Burns 2001, s. 49) menar att innovation betyder att bryta sig fri från existerande mönster. Han menar att innovation kan vara många saker och att det inte nödvändigtvis är en produkt av teknologisk forskning - det kan vara allt
Innovation Självständighet Erkännande Roller
Finansiell framgång Självförverkligande
Individers primära drivkrafter
från bättre marknadsföring till ny användning av ett material eller nytänkande distributionsmetoder (Mintzberg, 1983, refererad i Burns 2001, s. 49).
Självständighet förknippas framför allt med frihet, flexibilitet och egen kontroll av tid samt andra resurser (Carter et al., 2003, s. 14). Enligt författarna är möjlighet till frihet en betydande anledning i karriärvalet för många entreprenörer. Detta kan bland annat innebära att kunna tillämpa ett eget tillvägagångssätt på det arbete som ska utföras. En önskan om högre flexibilitet kan beröra såväl en mer anpassningsbar situation med hänsyn till familjelivet som strävan efter mer mångfacetterade arbetsuppgifter, menar författarna. Tidsaspekten är också väsentlig för det självständiga arbetet då entreprenörer agerar som sin egen chef och därmed kan ha möjlighet att välja när arbete ska utföras. (Carter et al., 2003, s. 14.)
Individer som i stor utsträckning drivs av andras bekräftelse har sannolikt erkännande som en primär drivkraft (Scheinberg & MacMillan, 1988; Shane et al., 1991; Birley & Westhead, 1994; refererade i Carter et al., 2003). Detta kan handla om sökandet efter inflytande såväl inom familjen som i övriga samhället, menar Shane et al. (1991, s. 436). Vidare menar de att större respekt bland vänner eller nya kontakter också kan upplevas motiverande. Att klättra i rang och uppnå en högre status i sitt sammanhang kan också vara lockande för individer som drivs av erkännande (Shane et al., 1991, s. 436). Prestige och inflytande menar författarna är ytterligare nyckelord för denna drivkraft (Shane et al., 1991, s. 436).
Shane et al. (1991, s. 435) beskriver även roller som en drivkraft för entreprenörskapet och även detta kan handla om att öka sitt inflytande i omgivningen. Enligt författarna kan det även innebära att föra en familjetradition vidare då individer kan hamna i en roll utifrån sitt sociala arv, vilket för med sig vissa förväntningar (Shane et al., 1991, s. 435).
När det gäller finansiell framgång menar Birley och Westhead (1994, s. 28) att somliga individer motiveras av att kunna bidra till familjens och släktingars trygghet, medan Scheinberg och MacMillan (1988, citerad i Carter et al., 2003, s. 19) lyfter fram önskan om en hög inkomst samt tillgång till indirekta ekonomiska fördelar.
Carter et al. (2003, s. 14) beskriver anledningar som faller under kategorin för självförverkligande motiv till entreprenörskap. Detta handlar framför allt om att bedriva egna mål och följa sina personliga intressen. Författarna menar att människor gärna kombinerar sina personliga intressen med karriärväg, något entreprenörskapets karaktär kan lämna utrymme för. (Carter et al., 2003, s. 14).
Detta är i linje med den berömda behovstrappan som Maslow (1943, s. 18) utvecklade för länge sedan men som fortfarande används flitigt. Hans teorier kan också appliceras på entreprenörskapet då han menar att människan söker förverkliga sig själv då de mest grundläggande behoven är uppnådda och då uppnå sin fulla potential Maslow (1943, s. 18).
Enligt honom upplever individer en känsla av rastlöshet och missnöje om de inte gör vad de är ämnade för (Maslow, 1943, s. 10).
Burns (2001, s. 71) skiljer på positiva och negativa drivkrafter. Han menar att många människor vid någon tidpunkt i livet har idéer med potential att utvecklas till företagande, dock väljer få att ta det steget. Det som stimulerar det faktiska beslutet att omvandla en idé till en kommersiell handling kan delas in i så kallade push- och pull-faktorer. Push-faktorerna tvingar individer till egenföretagande när detta är deras enda alternativ. Vidare menar Burns (2001, s. 17) att arbetslöshet, sjukdom eller otrivsel på företaget är exempel på sådana faktorer. Dessa kan vara mycket starka drivkrafter till att starta företag men sällan till att utveckla det vidare, varför dessa företag ofta karaktäriseras av en kort livscykel. (Burns, 2001, s. 17).
Den motsatta situationen representeras av pull-faktorer som består av positiva drivkrafter och tenderar att resultera i verksamheter med längre livscykler, vilka kan exemplifieras genom de drivkrafter som Carter et al. (2003, s. 19) kategoriserat. Burns (2001, s. 17) menar att det är vanligt att drivkrafter består av en kombination av push- och pull-faktorer. Exempelvis kan företag härstamma från innovativa affärsidéer som kommer från missnöje om den dåvarande arbetssituationen (Burns, 2001, s. 17).
2.2 Hinder
Burns (2001, s. 71) menar att de drivkrafter som kan locka människor till att bli entreprenörer alltför ofta blockeras av andra faktorer. Detta kan vara allt från en familj att ta hand om, behov av en mer regelbunden inkomst till en alltför liten tro på sin egen förmåga. Utan förmågan att hantera dessa blockeringar menar han att affärsidéerna kommer att förbli på idéstadiet. (Burns 2001, s. 71.)
Enligt Fogel et al. (2006, s. 541) har även institutioners roller betydande inverkan på entreprenören och dennes förutsättningar. Med institutioner menar författarna de mänskliga restriktioner som formar vår interaktion, vilka skapar en uppfattning av socialt accepterat beteende. Somliga institutionella krafter som påverkar entreprenörskapet är direkt kontrollerade av staten, såsom lagar och regleringar. Andra, likt kultur eller religion, ligger
utom denna kontroll men påverkar också entreprenörskapet. Institutionella aktörer kan hindra informationsflöde och höja dess kostnader, exempelvis genom krångliga redovisningsstandarder eller ineffektiva juridiska krav. (Fogel et al., 2006, s. 541).
Nyckeln till att stimulera samhällsekonomin ligger enligt Robertson et al. (2003, s. 1) i att reducera barriärer för företagande. Från ett brittiskt perspektiv menar de att negativa attityder formar ett avgörande hinder för nyföretagande.
2.3 Byråkrati
Flera författare är överens om att byråkrati är ett stort hinder för entreprenöriella individer och till och med kan sätta stopp för företagarplaner (Robertson et al., 2003, s. 11; Fogel et al., 2006, s. 548; Sørensen, 2007, s. 391). Tidig forskning föreslog att byråkratins karaktär med dess konservativa inslag och tekniska detaljer inte är förenligt med de typiska karaktärsdragen hos en entreprenör (Merton, 1968, s. 255). Schumpeter (1950, s. 206) menar till och med att administrativa aktiviteter kan ta död på entreprenörers vision.
Svensson (2005) förklarar forskares, enligt honom, negativa uppfattning om byråkrati genom sina teorier om ideologisk inverkan. Han menar således att byråkratin och dess länk mellan entreprenörskap och utveckling fått en ideologisk betydelse. Enligt honom målar media målar ofta upp byråkrati som ett stort hinder för företagande som försvårar både starten och utvecklingen av företag. Individer har därför mött en bild i media med de mest extrema exempel på byråkratiska procedurer. Detta perspektiv har lett till politiska konsekvenser världen över då nationer inför handlingsplaner för att minska de byråkratiska bördorna.
(Svensson, 2005)
2.4 Studenter och entreprenörskap
Burns (2001, s. 71) menar att det är naturligt att entreprenörer startar sina rörelser antingen i unga åldrar eller närmare 40-årsåldern. Under dessa stadier är blockeringarna mot företagande färre och familjelivet tenderar att inte vara ett hinder (Burns, 2001, s. 71).
Dock visar en studie av Robertson et al. (2003, s. 311) att studenters uppfattning om entreprenörskap hindrar dem från att överväga egenföretagande som karriärval. Studenternas intresse för entreprenörskap drivs av egen kontroll, frihet, finansiella möjligheter samt
möjligheter att ta risker. De förväntar sig samtidigt svåra hinder i form av tidsåtgång, hårt arbete, stressaversion samt en rädsla för att misslyckas. (Robertson et al., 2003, s. 311.)
Enligt Pacheco (1998, refererad i Robertson et al. 2003, s. 311) har man funnit att endast 13 procent av studenterna som uttrycker en önskan att starta eget företag gör något åt saken vad gäller utbildning.
2.5 Sammanfattning av teorier
Entreprenörskapet är onekligen ett fragmenterat ämne. För att skapa en egen definition som samstämmer med uppsatsens syfte har vi därför presenterat olika teorier om entreprenörskap, på vilka det egna perspektivet bygger. Uppsatsens definition baseras bland annat på Kirzners (1973, s. 30) perspektiv där entreprenören strävar efter att fylla marknadens tomrum och föra den mot jämvikt genom att förverkliga sina affärsidéer. Detta perspektiv står i kontrast mot Schumpeters (1982, s. 66) där entreprenören istället för marknaden bort från jämvikt genom att lansera innovativa idéer och skapa rörelse. Då studiens respondenter består av entreprenörsaspiranter samt entreprenörer med mindre företag finner vi att Kirzners (1973, s.
30) perspektiv lämpar sig bättre för syftet. Kirzners perspektiv blir således viktigt då vi vill betona att idéer inte nödvändigtvis måste vara revolutionerande och unika för att dess resultat ska kallas entreprenörskap. Därmed blir dessutom Schumpeters definition alltför snäv att utgå från i vår undersökning då den utelämnar en alltför stor grupp människor vars idé inte nödvändigtvis är av en innovativ karaktär, även om hans teorier bidrar med intressanta bidrag beträffande entreprenöriella beteenden (Schumpeter, 1982, s. 66).
För att komma närmare en definition av entreprenörskap som speglar egenskaper hos våra respondenter, bidrar Shanes och Venkataramans (2000, s. 218) med intressanta infallsvinklar.
Deras resonemang om upptäckande, utvärdering och exploatering av möjligheter tillför ytterligare en dimension i uppfattningen om entreprenörskap. Vi anser detta vara väsentligt då det ger en tillräckligt bred bas där individer med såväl befintliga som nya affärsidéer ryms inom definitionen samt beskriver hur individen agerar i den entreprenöriella processen.
Däremot definierar inte Shane och Venkataraman (2000) i vilket skede individer blir till entreprenörer. Hur möjligheter ska exploateras för att entreprenörskap ska uppkomma är inte tydliggjort, en organisation behöver inte nödvändigtvis startas för att detta ska ske. Då vi ville kontakta entreprenörer som har startat eget företag blev därför även Gartners (1992, s. 25)
perspektiv av relevans då detta i kontrast till teorierna ovan innebär att individer måste starta organisationer för att kallas entreprenörer.
Följaktligen består vår definition av entreprenörskapet huvudsakligen av teorier från Kirzner (1973), Shane & Venkataraman (2000) samt Gartner (1992). Vi definierar entreprenörskap som upptäckande och utvärderande av en entreprenöriell möjlighet vilken exploateras genom startandet av en organisation.
För att kategorisera entreprenörskapets drivkrafter finner vi de sex kategorier som presenteras av Carter et al. (2001, s. 19) som en bra utgångspunkt. Dock anser vi att denna uppdelning missar att ta hänsyn till faktorer som snarare tvingar än lockar ut individer i företagande.
Därmed ger uppdelningen av push- och pull-faktorer, som Burns (2001, s. 71) bidrar med ytterligare insikter i vad som motiverar individer till egenföretagande. Vid en undersökning av individers inställning till entreprenörskap som karriärval är det även viktigt att ta reda på vilka barriärer som motverkar ett intresse.
Att närmare undersöka byråkratins inverkan på entreprenörskap är viktigt och enligt Svensson (2005) växer samförståndet mellan forskare, regering och entreprenörer att regleringar om byråkrati är ett allvarligt problem.
Slutligen är det nödvändigt att ta studenters specifika situation i beaktning. Exempelvis menar Burns (2001, s. 72) att studenters livs- och familjesituationer tenderar att vara flexibla, något som kan reducera barriärer för att investera tid och resurser i eget företagande. Robertson et al., (2003, s. 313) menar dock att studenters brist på erfarenhet även kan resultera i att de får en uppfattning om entreprenörskap som leder till att de undviker detta som karriärval.
3 METOD
I uppsatsens tidiga skede då vi hade ett utkast till uppsatsens syfte kontaktade vi kontaktade Sara Arons, VD på Drivhuset Uppsala. Vi hade hört talas om organisationen då de vid flertalet tillfällen varit aktiva på vårt universitet samt genom vänner fått hjälp av Drivhuset.
Utifrån syftet blev det nödvändigt att komma i kontakt med studenter som är intresserade av entreprenörskap, vilket samstämmer med organisationens målgrupp. Drivhuset blev en önskvärd samarbetspartner då de har kunskaper om studenters relation till entreprenörskap
samt kontaktuppgifter till dessa. Hos Drivhuset fick vi tillgång till Arons kunskaper genom fyra möten under uppsatsens gång.
3.1 Framtagning av urvalsgrupp
Liksom Mazzarol et al. (1999, s. 48) hävdar anser vi det viktigt att studera både entreprenörer och icke-entreprenörer för att få en uppfattning av vad som driver och hindrar individer i den entreprenöriella processen. I enighet med syftet att skapa en förståelse för huruvida dessa perspektiv samstämmer eller skiljer sig åt, har vi framtagit två urvalsgrupper:
(1) Entreprenörer, vilka har startat eget företag
(2) Entreprenörsaspiranter, vilka inte har startat företag men visat intresse för entreprenörskap under möten med Drivhuset
Till Drivhuset söker sig studenter som har ett intresse för entreprenörskap, antingen för att delta i deras inspirationsaktiviteter eller för att få vägledning av Drivhusets personal. Den senare gruppen kan antingen ha en konkret affärsidé som de är på väg att förverkliga, eller endast en nyfikenhet för olika aspekter inom ämnet. För att hitta de individer som befinner sig i den entreprenöriella processen koncentrerade vi oss på de som kommit till Drivhuset på vägledning. För att få perspektiv från såväl etablerade entreprenörer som icke- entreprenörer sökte vi sedan respondenter som både startat eget företag efter vägledningen, samt de som valt att inte göra detta. Drivhuset för dokumentation över de som varit på vägledning hos organisationen, samt gör i viss grad uppföljningar på vad som skett med deras affärsidé eller planer sedan senaste mötet. Denna information förs över i Drivhusets databas och behandlas konfidentiellt. Tillsammans med Arons har vi utifrån denna databas framtagit respondenter som lämpar sig för vårt syfte.
För att ta fram begränsad urvalsgrupp beslutade vi att finna vår population bland de som varit på vägledning hos Drivhuset år 2008. Detta år valdes med anledning av att respondenterna har haft möjlighet att samla erfarenheter som kan komma vår undersökning till nytta, medan tidsperspektivet fortfarande är så pass snävt att de med största sannolikhet minns sitt resonemang innan företagsstarten. Under år 2008 genomförde Drivhuset 347 vägledningar vilket resulterade i 99 nystartade företag (Drivhuset, 2009:A.) För att begränsa urvalet valde vi att först och främst välja enskilda firmor, då vi även såg en fördel i att det var personer som själva startade sina företag. Detta då vi ansåg att sannolikheten var större att personerna då drevs av sina egna drivkrafter, och inte efter någon kompis drivkrafter. Arons hjälpte oss att plocka fram kontaktinformationen och det blev till slut en lista med 64 personer.
Bland de studenter som kontaktat Drivhuset men ej startat företag har vi avgränsat vårt urval till de som varit på vägledning mer än ett tillfälle då vi anser att de troligtvis har kommit in i den entreprenöriella processen. Detta för att inte ta med de personer som kan ha besökt Drivhuset en enstaka gång utan ett seriöst intresse för att starta företag. Genom att endast kontakta entreprenörsaspiranter som varit på vägledning två eller fler gånger hoppas vi nå de som kommit längre i den entreprenöriella processen och i större utsträckning funderat på entreprenörskapets innebörd. Inom denna urvalsgrupp har respondenter i kontakt med drivhuset år 2008 kompletterats med de från år 2009 då majoriteten av studenterna endast besökt Drivhuset en gång och därmed fallit bort från vår målgrupp. Följaktligen består urvalsgruppen av 40 entreprenörsaspiranter av de som varit på vägledning hos Drivhuset två eller fler gånger under år 2008 samt första och andra kvartalet år 2009. I detta fall ser vi inte en delvis kortare tidsram som en nackdel då vi endast undersöker resonemanget under respondenternas beslutsprocess.
3.2 Intervjuernas utformning
Då situationen skilde sig åt mellan de två urvalsgrupperna utformades två typer av intervjuformulär vars frågeställningar var anpassade till respektive grupp men så lika som möjligt för att en jämförelse mellan gruppernas erfarenheter och åsikter skulle kunna göras.
Bland urvalsgrupp ett, entreprenörerna, ville vi ta reda på vad som motiverade dem mest till att starta sin verksamhet, följt av vad de i dagsläget upplever motiverar dem till ett fortsatt företagande. Likaså ville vi finna svar på vad de hade förväntat sig skulle vara de största svårigheterna med att driva ett företag, och vad de har upplevt som största utmaningar och hinder under resan. För att kunna jämföra dessa två tidsperspektiv vilka har ca två år mellan sig, bad vi respondenterna tänka tillbaka i tiden före företagsstarten och återge deras dåvarande upplevelser och förväntningar. En brist med detta tillvägagångssätt kan vara att människor lätt glömmer vad som varit, eller blir färgade av sina mer aktuella upplevelser. Det är lätt att tänka att dagslägets resonemang ständigt har varit detsamma. Av denna anledning såg vi det ytterligare angeläget att inkludera entreprenörsaspiranter som inte färgats av tiden efter vägledningen på samma sätt då de inte har startat något företag. Vidare såg vi till att alltid ge respondenterna god tid på sig och uppmana dem att tänka tillbaka till början av processen. Då detta beslut har varit högst avgörande för deras livssituation var det många som tydligt sade sig minnas deras resonemang vid den tidpunkten.
Genom intervjuerna med den andra urvalsgruppen, bestående av entreprenörsaspiranter, ville vi också finna svar på förväntningar vad gäller drivkrafter samt hinder. Personerna i denna urvalsgrupp har inte startat något företag, men samtliga har haft mer eller mindre intresse av det, och befunnit sig någonstans i den entreprenöriella processen. Även dessa personer ombads tänka tillbaka i tiden då de funderade på att starta eget företag och var på vägledning hos Drivhuset. Därefter fick de lista de huvudsakliga drivkrafter de hade vid tiden då de befann sig i beslutsprocessen. Vidare uppmanades de att nämna vad de hade förväntat sig att det skulle ha stött på för hinder vid och efter företagsstart. Även hos denna urvalsgrupp kan minnet vara en påverkande faktor, vilket kan vara till undersökningens nackdel. Dessutom kan frågan om hur de upplevda hinder och drivkrafter vara känsligare inom denna grupp ifall någon skulle betrakta företagsplanerna som aldrig blev verklighet, som ett misslyckande.
Kanske är individerna benägna att vinkla sina svar för att inte lägga något ansvar på sig själva, och därmed skulle yttre faktorer kunna få större svarsfrekvens. Ytterligare en aspekt att vara medveten om är att situationen inom denna grupp troligen ser mer olikartad ut än bland den första urvalsgruppen. Det framgick av intervjuerna att ett fåtal hade besökt Drivhuset med en mindre nyfikenhet för företagande och några frågor, medan andra varit nära att starta företag men av olika orsaker inte fullföljt detta. Dessa faktorer kan komma att påverka vårt resultat.
Provintervjuer genomfördes med fyra respondenter, två från vardera urvalsgrupp. De intervjuade fick sedan kommentera intervjun varpå vi har modifierat våra frågor och en del har lagts till eller tagits bort. Vi insåg att somliga frågor inte förde oss närmare vårt syfte, såsom frågan ”hur har du hanterat dessa hinder?”, då vi ansåg att det var utanför uppsatsens mening. Efter provintervjuerna lade vi till de inledande meningarna till varje fråga då vi upplevde att även små olikheter i våra formuleringar gav en viss vinkling på frågorna.
Slutligen hade vi utformat ett talmanus som med utrymme för endast följdfrågor om något svar var oklart. Denna metod var effektiv och reducerade olikheter i frågeformuleringar som kan uppstå med två intervjuare, men gav mycket begränsat utrymme för följdfrågor eller att anpassa intervjuerna efter situationen. Se bilaga 1 respektive bilaga 2, under rubriken bilagor.
3.3 Intervjuernas genomförande
För att få fram representativ och trovärdig data ville vi ta del av ungefär 30-50 respondenters åsikter. Detta antal ansåg vi lämpligt då vi ville ha så många respondenters perspektiv som
möjligt, men med hänsyn till studiens omfattning beräknade vi att detta skulle vara det maximala antalet som vi skulle hinna kontakta. Vi upplevde att ett fåtal djupgående intervjuer inte skulle vara representativt för att besvara vårt syfte, men ville ändå kunna tala med respondenterna då det krävdes att kunna kommunicera och ställa följdfrågor. Vidare misstänkte vi att enkäter skulle ge oss en allt för låg svarsfrekvens vilket vi inte hade utrymme för i en begränsad population. Vi valde därför att genomföra telefonintervjuer på ca 5-10 minuter vardera då vi bedömde denna metod som mest effektiv. Telefonintervjuerna visade sig vara en bra metod om än något tidsödande för att få tag på tillräckligt många respondenter.
En vecka innan intervjuerna påbörjades skickade Arons e-post till samtliga respondenter för att informera om vilka vi är, varför vi skulle kontakta dem samt att deltagandet var frivilligt.
Detta sparade oss tid under intervjuerna då det tillät oss att gå mer rakt på sak. De som inte ville delta uppmanades att meddela oss detta via e-post. Vi delade upp listan och ringde parallellt till de olika respondenterna. Frågorna lästes upp från manuset och anteckningar fördes på en dator. Initialt hade vi planerat att spela in intervjuerna för att vid ett senare tillfälle kunna lyssna igen och till exempel höra om vi missat något. Vi beslutade att genomföra intervjuerna utan att spela in samtalen då vi under testintervjuerna märkte att det räckte bra att föra anteckningar på datorn. Detta kunde enkelt göras då respondenterna uppmanades att kortfattat lista ett fåtal faktorer som svar på vardera fråga, vilka tillsammans med endast några få citat av särskilt intresse skrevs ner. Inledningsvis förklarade vi kortfattat vilka vi var, att deltagandet var helt frivilligt och att alla svar skulle behandlas anonymt.
Det visade sig vara svårt att nå personerna på listorna då många inte svarade. Till en början tycktes den låga svarsfrekvensen utgöra ett problem då svaren inte kändes tillförlitliga. Vi ringde därför under tre dagar spridda över tio dygn för att höja svarsfrekvensen. Under den tredje intervjudagen höjdes dock denna till en tillräcklig nivå då svaren upprepades och vi upplevde svarsresultaten kändes mättade. Vi hade vid det laget ringt 104 personer i tre omgångar. Bland de 64 entreprenörerna tackade fyra stycken nej och tre av dem hade lagt ner sitt företag och var därför inte av intresse i sammanhanget. 37 personer svarade inte och 20 intervjuer blev genomförda. För att få jämförbara siffror arbetade vi parallellt med att få samma antal respondenter bland entreprenörsaspiranterna. Bland dessa hade vi en population på 40 personer varpå ingen tackade nej men 20 inte svarade då de blev uppringda. Således består våra slutliga respondenter av 20 entreprenörer och 20 entreprenörsaspiranter.
Under intervjuerna ombads samtliga respondenter att återge tre faktorer angående drivkrafter samt hinder. Med hänsyn till syftet att återge studenternas egna perspektiv, utformades frågorna så att respondenterna fritt kunde lista sina svar, därför gav vi dem heller inte några svarsalternativ. Under intervjuerna följdes talmanuset med en inledning till varje fråga.
Anledningen till denna strategi är att vi båda intervjuade respondenterna parallellt och ville undvika att ge olika vinkling på frågorna. Dock ger detta ett begränsat utrymme för följdfrågor eller att anpassa intervjun efter respondenten, men vi såg det som en nödvändighet för att intervjuerna skulle bli så lika som möjligt.
3.4 Sammanställning av intervjuer
Sammanställningen av intervjusvaren har baserats på Carters et al. (2003, s. 19) sex kategorier av individers drivkrafter för entreprenörskap. Dock ville vi förutsättningslöst ta reda på
respondenternas drivkrafter och upplevda hinder och bad dem därför att fritt lista dessa, varpå vid medvetet försökte undvika att styra in på några teorier. Därefter grupperades svaren in i de ovan nämnda kategorierna.
Då några respondenter upplevde att de av praktiska skäl var tvungna att starta sin egen firma lade vi till Burns (2001, s. 71) kategori push-faktorer. För att kategorisera hindren skapade vi sex egna kategorier, vilka vi upplever representerar deras svar väl då vi inte fann några motsvarande kategoriseringar bland teorierna om entreprenörernas hinder.
För att sammanställa svaren gick vi igenom de 40 intervjuformulär vi hade fyllt i under samtalen där respondenternas åsikter kortfattat skrevs ner i kolumner för att sedan grupperas noggrannare. Efter en överblick av våra resultat fördes de sedan in under Carters et al. (2003, s. 19) kategorier, medan anteckningar sparades på specifikt vilka åsikter som rymdes i respektive kategori. Vi särskiljde entreprenörernas och entreprenörsaspiranternas resultat i två diagram. Entreprenörernas åsikter före och efter företagsstart presenterades i ett jämförande diagram för att visualisera en eventuell diskrepans mellan åsikterna. För att tydliggöra intervjusvaren valde vi att illustrera hur många procent av respondenterna som angett respektive kategori som en huvudsaklig drivkraft eller hinder. För att inte resultatet skulle bli snedvridet valde vi endast presentera ett av respondenternas svar i varje kategori. Således innebär detta att om en person listade mer än en drivkraft som samtliga gick att relateras till
kategorin självförverkligande, så får denna grupp endast en ökning i sammanställningen.
Detta var nödvändigt med anledning av att vi ville påvisa andelen respondenter som angett respektive kategori som primär, varför en persons svar inte kan finnas under en och samma kategori tre gånger. Nackdelen med detta är att somliga åsikter inte syns i statistiken. Ett annat alternativ som övervägdes var att illustrera resultaten i absoluta siffror. Det vill säga att genom ett stapeldiagram visa hur många personer som listat respektive hinder eller drivkraft som primärt. Det problem som då uppstod var att även om respondenterna ombads lista tre faktorer på samtliga av frågorna, kunde inte alla komma på tre stycken. Detta skulle innebära ett snedvridet resultat. Nu visar våra sammanställningar den andel personer som listat respektive kategori som viktig.
3.5 Insamlingsmetodik för primär- och sekundärdata
För att reda ut begreppet entreprenörskap och dess mångtydiga innebörd har böcker samt artiklar från databaser via Uppsala Universitet granskats. Därefter har vi valt ut de som ger en bred bild av ämnet och är erkända inom entreprenörskapsforskningen. Ytterligare källor har hämtats från litteraturens respektive referenslistor. För att få en mer kunnig inblick i den litteratur som är mest relevant i sammanhanget kontaktade vi Uppsala Universitets entreprenörsforskare, Ivo Zander, som vi över telefon fick råd av samt tips på ytterligare författare att granska. Som tidigare nämnt har vi avvaktat med att fastställa den teoretiska referensramen med anledning av att vi inte visste vart intervjuerna skulle leda oss. Vi skapade därför en teoretisk bakgrund bestående av en mängd forskares perspektiv på entreprenörskap för att skapa oss själva, samt återge till läsaren, en övergripande bild av entreprenörskap som forskningsområde. Då det av intervjuerna framgick att flest personer ansåg byråkrati vara ett hinder, fann vi det nödvändigt att lägga fokus på detta i vårt teoretiska avsnitt.
3.6 Sekundärdata
För att placera vår problematisering i ett större sammanhang har vi studerat omfattande kvantitativa undersökningar som visar på nationella trender vad gäller entreprenörskap, och framför allt ungt företagande. Vi har använt oss av studien Global Entrepreneurship Monitor vilken mäter många varianter av entreprenöriell aktivitet världen (Minniti et al., 2005), samt kompletterat detta med en undersökning från Svenskt Näringsliv, som visar åt vilket håll de svenska entreprenörstrenderna går (Kreicbergs, 2010). För att se till studenternas specifika
situation har vi även använt Drivhusets undersökning Attityd 07 (Drivhuset, 2007). Detta är en omfattande undersökning om attityder till företagande bland 26 000 studenter på svenska universitet och högskolor. I denna studie görs ingen skillnad mellan studenter som driver eget företag och de som inte gör det. I Attityd 07 använde man sig av internetbaserade webbformulär, där de flesta av frågorna var flervalsfrågor med färdiga svarsalternativ. Detta gjordes troligtvis av bekvämlighetsskäl, då det annars skulle bli ett oerhört arbete att sammanställa intervjusvaren. Dock tror vi att det skulle ha blivit än mer pålitliga svar ifall det inte hade varit färdiga svarsalternativ att välja mellan.
Vidare har Arons gett oss tillgång till sekundärdata från Drivhuset i form av deras årsredovisning, verksamhetsberättelse samt kontaktuppgifter till våra respondenter.
3.7 Trovärdighetsdiskussion
Vi är medvetna om att de intervjuade respondenterna kan ha glömt vissa tankar kring beslutet om att starta företag eller minns det annorlunda. Detta har vi haft i åtanke då vi utformade frågorna och vi tror att de trots tidsperspektivet minns ett så pass viktigt beslut ett eller två år senare. En annan risk är att de kan tänkas sätta viss prestige i sina svar och gärna nämna yttre faktorer som hinder snarare än personliga anledningar. Vidare visar våra resultat inte hur viktiga de olika faktorerna är. Det kan vara specifika drivkrafter och hinder som haft en avgörande roll för respondenterna, men detta påvisas inte i undersökningen.
4 ENTREPRENÖRSKAP I PRAKTIKEN
4.1 Drivhuset Uppsala
Drivhuset är en ideell stiftelse med verksamhet på tio orter i Sverige. Initiativet till Drivhuset togs 1993 av studenter vid Karlstads universitet. De ansåg att deras högskola lade för mycket fokus på anställning och att utrymmet och stödet för att förverkliga egna idéer var begränsat.
(Drivhuset, 2010:B).
Enligt Drivhuset (2010:C) är deras målsättningar följande:
Att skapa ett ökat nyföretagande i Sverige.
Att ge arbetsmarknaden tillgång till kreativa och idérika studenter.
Att få studenter att tänka som entreprenörer.
Att skapa kontakter mellan näringsliv och studenter.
Att befintliga företag får fler partners och potentiella kunder.
Den lokala organisationen i Uppsala strävar efter att ”skapa, medverka till och stödja sådana verksamheter som gynnar nyföretagande bland studenter i Uppsala”. De samarbetar med studentorganisationer samt Uppsala Universitet, SLU och det lokala näringslivet. Med ett sådant samarbete hoppas de skapa kommersiell kreativitet inom Uppsalaregionen genom att stimulera och stödja fler studenter till att starta och driva företag. (Drivhuset, 2009:B, s. 12.) Enligt Arons (2010), VD på Drivhuset Uppsala, arbetar de med två huvudsakliga metoder för att uppnå sina mål; att inspirera till nyföretagande samt att ge konkret vägledning till de som kommit en bit på vägen. Organisationen arrangerar föreläsningar, kurser, temadagar, casetävlingar och strävar efter en attitydförändring beträffande företagande hos studenterna.
(Arons, 2010.)
4.2 Studenters attityder till entreprenörskap enligt Drivhusets undersökning Drivhusets riksomfattande undersökning, Attityd 07, syftade till att kartlägga hur studenterna ser på företagande, samt hur fler studenter kan stimuleras till idéutveckling och företagande (Drivhuset, 2007). Resultaten av studien tyder på att svenska studenter har intresse för att starta eget företag och även har affärsidéer som de gärna skulle realisera. Dock är det få som har planer på att starta eget företag inom de närmaste fem åren och många anser sig inte ha kunskap om hur de skulle gå tillväga eller vart de kan vända sig för stöd. Studenterna i undersökningen efterlyser inspirerande möten med entreprenörer, en bättre social- och ekonomisk trygghet vid företagande, samt mer information inom sin utbildning om vad företagande innebär rent konkret (Drivhuset, 2007.) Vidare visar resultaten av Attityd 07 att de studenter som inte kan tänka sig eget företagande som karriärval huvudsakligen nämner osäkerhet (både ekonomiskt och socialt), tidsbrist, bristande engagemang och intresse, samt krånglig byråkrati som de största anledningarna till detta. Få ser finansieringen av företagsstarten som ett problem. Vad gäller attityden till att driva ett eget företag så tror respondenterna att eget företagande ger bättre möjlighet till personlig utveckling. (Drivhuset, 2007.) Samtidigt förväntar sig majoriteten att det är svårt att starta eget. Tre fjärdedelar har funderat på egna affärsidéer och hälften av respondenterna skulle vilja förverkliga en sådan i ett eget företag. Dock visar studien att endast 3,6 procent tror att de kommer att genomföra det inom ett år, och 15,2 procent tror att det kommer att ske inom fem år. (Drivhuset 2007.)
4.3 Uppsatsrespondenternas bakgrund
Av de 40 personer som intervjuats var 37 stycken studenter vid tiden då de var i kontakt med Drivhuset. Entreprenörerna och entreprenörsaspiranterna representerade ett brett spann av utbildningar bestående av agronomi, apotekare, civilingenjör, historik, matematik, stadskunskap, textil, ekonomi, ekonomisk historia, försäljning, genusvetenskap, juridik, landskapsarkitektur, lingvistik, psykologi, retorik, teknisk fysik samt data- och systemvetenskap. Bland entreprenörernas företag fanns även en mängd olika branscher såsom bland annat textil, IT farmaceut, konservator, inredning, samt PR. Då vi i intervjuerna benämnde denna grupp som ”entreprenörer” reagerade fem personer på detta begrepp och menade att de inte ansåg sig själva vara entreprenörer. Detta då de menade att de inte skapat några nya produkter utan deras varor och tjänster redan funnits tillgängliga i någon utsträckning.
4.4 Drivkrafter
Som tidigare nämnts har respondenternas drivkrafter kategoriserats i de sju grupperna innovation, självständighet, erkännande, roller, finansiell framgång, självförverkligande samt push-faktorer. För att en jämförelse ska kunna göras mellan entreprenörernas och entreprenörsaspiranternas drivkrafter ur samma tidsperspektiv, har respondenternas besvarat vilka drivkrafter som frambringade deras intresse för entreprenörskap.
Inom kategorin innovation ryms svar från de respondenter som menar att en huvudsaklig drivkraft har varit tron om att affärsidén kan bidra med något nytt på marknaden. Gruppen Självständighet representerar svar såsom strävan efter flexibilitet samt att vara sin egen chef.
Detta innebär även möjligheter att själva bestämma över sina liv och disponera sin tid. De svar som relateras till erkännande handlar om att lyckas, få erfarenhet på sitt CV, driva projekt samt att få uppmärksamhet av omgivningen. Under rubriken roller finns de respondenters svar som uttrycker de låter andras åsikter påverka beslutet huruvida de bör ägna sig åt egenföretagande eller ej. De svar som har härletts till finansiell framgång har prioriterat ekonomiskt oberoende eller extra inkomst som viktiga drivkrafter. Anledningarna kan även vara förknippade med mer indirekta ekonomiska fördelar såsom inköp av produkter till ett lägre pris. Självförverkligande är den sjätte kategorin bland drivkrafterna. Denna karaktäriseras bland annat av att kunna bedriva ett intresse på heltid, göra något man tycker är
roligt och vill lära sig mer av, en känsla av äventyr, nyfikenhet eller att utmana sig själv. Mer filantropiska anledningar faller också inom denna ram, såsom att lösa andras problem eller viljan att förbättra någon del av samhället. Samtliga av de sex kategorierna ovan är exempel på pull-faktorer, vilka lockar individer till egenföretagande. Utöver dessa tillkommer en sjunde drivkraft bestående av push-faktorer. Inom denna grupp faller de svar där drivkraften kommer från att entreprenörskapet uppfattas som det enda möjliga karriäralternativet.
Svårigheter att få jobb på grund av en mättad arbetsmarknad eller en alltför snäv utbildning, alternativt för dålig ekonomisk situation är svar som ryms under denna kategori.
4.4.1 Entreprenörernas drivkrafter
Figur 2. Sammanställning av de svar som framkommit i urvalsgruppen entreprenörer då de tillfrågats vilka drivkrafter de hade innan de startade sina företag, respektive vilka drivkrafter de har idag (2 år efter företagsstart).
Utifrån intervjusvaren framgår det att ungefär en tredjedel av entreprenörerna har motiverats av innovation innan de startat sitt företag, medan denna siffra sjunkit till hälften efter företagsstarten. Det framgick även att de innovativa drivkrafter som entreprenörerna
0%
10%
20%
30%
40%
50%
60%
70%
80%
90%
100%
Drivkra'er
Entreprenörer (innan företagsstart) Entreprenörer (2 år e<er
företagsstart)
motiverats av har föregåtts av upptäckten av ett tomrum på marknaden. Enligt ungefär tre fjärdedelar av respondenterna har detta lett till introducerandet av en produkt för att lösa målgruppens problem, medan det för resten istället handlar om att vara nytänkande i sina metoder, vad gäller material eller marknadsföring. Dock har inte någon av entreprenörerna framtagit en helt ny produkt utan istället sålt en befintlig sådan på en ny marknad. En av entreprenörerna hade exempelvis importerat ett material till Uppsala som hon funnit en ny användning av, medan en annan importerande färdiga produkter till en marknad som dittills inte kommit i kontakt med varan.
Hälften av entreprenörerna anser självständighet vara en primär drivkraft, både före och efter företagsstarten. Det vanligaste svaret för entreprenörerna som föll inom denna kategori var önskan om frihet samt att få vara sin egen chef, tillsammans med att få disponera egen tid.
Denna drivkraft består som sagt även efter att företaget utvecklats och därefter blev det allt vanligare att entreprenörerna nämnde möjligheten att kunna utveckla ett koncept i vilken riktning som helst.
Endast fem procent ansåg att de hade drivits av ett behov av erkännande i beslutet att starta eget företag. Denna siffra ökar till femton procent efter företagsstarten. Respondenterna som står för denna ökning anger att de sporrats av att de mötts av positiv respons av deras yrkesval och att det uppfattas som unikt att vara företagare vid ung ålder. Därtill nämner samma respondenter att de upplever att de fått mer respekt av personer inom näringslivet som egna företagare än tidigare. Även roller är en kategori som får låg svarsfrekvens där fem procent av entreprenörerna listar sådana faktorer som drivkrafter både för och efter företagsstarten.
Finansiell framgång var en primär för en tredjedel av respondenterna i sitt intresse för entreprenörskap, och andelen ökar något då de hållit sitt företag vid liv ett tag. Ambitionerna bland entreprenörerna skiljer sig dock och vissa önskar ha en extra inkomstkälla under studietiden, medan andra strävar efter ekonomiskt oberoende.
Den kategori som är vanligast innehåller svar som kan relateras till självförverkligande. 50 procent av entreprenörerna väntade sig att självförverkligande faktorer skulle vara deras primära drivkrafter för företagande. Denna siffra stiger till 60 procent då de drivit företag ett tag. Av dessa menar många entreprenörer att stark tro på affärsidén var en anledning till att företaget startades. Intresset samt passionen för det egna företagets verksamhet var mest motiverande för ett fortsatt företagande. Filantropiska faktorer inom denna kategori är endast
marginell. Ett fåtal ansåg det viktigt att hjälpa andra och bland dessa är anledningarna ofta nära anknutna till att upptäcka gap på marknaden som i sin tur kan leda till lönsamhet.
En tredjedel av entreprenörernas intresse för företagande påverkades av diverse push-faktorer innan de blev entreprenörer. Efter att företaget startats sjönk andelen till en femtedel. Förutom arbetslöshet och en oönskad finansiell situation anser entreprenörer att praktiska skäl har resulterat i företagande. Detta då arbeten utförda som enskild individ upplevdes alltför krångliga av skattetekniska skäl.
4.4.2 Drivkrafter hos entreprenörsaspiranter
Figur 3. Sammanställning av de svar som framkommit i urvalsgruppen entreprenörsaspiranter då de tillfrågats vilka drivkrafter de hade då de var i beslutsprocessen då de funderade på att starta företag.
Bland entreprenörsaspiranterna finns ett liknande mönster av drivkrafter som hos de etablerade entreprenörerna. Då entreprenörsaspiranterna genom sin kontakt med Drivhuset visat intresse för entreprenörskap men inte startat företag, består intervjusvaren av de drivkrafter som skapade deras intresse. Det framgick under intervjuerna att många av respondenterna har kvar detta intresse, bland vilka somliga har en seriös ambition att i framtiden starta företag medan andra endast är nyfikna på företagande. För andra har intresset falnat och dessa respondenter har inte längre planer på att starta företag. Därmed visar
0%
10%
20%
30%
40%
50%
60%
70%
80%
90%
100%
Drivkra'er
Entreprenörsaspiranter
entreprenörsaspiranternas intervjusvar på de drivkrafter de dragit sig till minnes skapade deras intresse för entreprenörskap, varvid vissa är bestående och andra inte.
Innovation anges som en av de stora drivkrafterna bakom det entreprenöriella intresset av femton procent av entreprenörsaspiranterna. Självständighet vilket är den näst störst kategorin anses vara motiverande av 65 procent av dess respondenter. Erkännande är en driv kraft för endast fem procent av de svarande, medan ingen av dessa anser att roller är motiverande för entreprenörsintresset. En tredjedel av entreprenörsaspiranterna drivs av möjligheten till finansiell framgång. Bland denna urvalsgrupp innebär svaren i kategorin en extra inkomst vid sidan av studiemedlet eller annan inkomstkälla, alternativt en möjlighet till att tjäna en tillräcklig lön för att överleva på entreprenörskapet. Ingen uttrycker någon strävan om att stor ekonomisk framgång eller oberoende. Självförverkligande är en drivkraft för 80 procent av entreprenörsaspiranterna, som även de menar att kunna bedriva ett intresse på heltid är som mest motiverande. Slutligen har push-faktorer väckt intresse hos en av entreprenörsaspiranterna. För denne var push-faktorerna den enda anledningen till det ursprungliga intresset, vilket nu hade avtagit.
4.5 Hinder
De hinder som entreprenörsaspiranterna förväntar sig uppleva och de som entreprenörerna faktiskt upplever har kategoriserats i grupperna kunskapsbrist, personlig osäkerhet, byråkrati, finansiella risker, tidsbrist samt brist på marknadserfarenhet.
De respondenter vars svar faller inom ramen för kunskapsbrist har bland annat antytt en rädsla för att inte ha tillräckligt relevant utbildning. Teknisk kunskap är också ett oroande moment för somliga medan andra nämner personliga gränser och ängslan över att deras nuvarande kompetens skulle vara för låg för att driva ett eget företag. Kategorin personlig osäkerhet innefattar exempelvis rädslan för oförutsedda händelser och respondenterna menar att man som egenföretagare står som ensam ansvarig vid sådana händelser. Inom samma kategori utgörs en barriär för de som värdesätter en mycket säker framtid av den oförutsägbarhet som respondenterna upplever att ett eget företag innebär. Vidare ser studenterna svårigheter med att motivera sig tillräckligt som ensam ansvarig.
En tredje typ av hinder är byråkrati, vilket respondenterna förväntar sig som krånglig att ta sig igenom. De intervjuade nämner skattetekniska frågor, deklarationer, administration,
fakturering och annan typ av pappersarbete som något de upplever hämmande mot sina entreprenöriella idéer. Finansiella risker utgör också en osäkerhet och hindrar de respondenter som värdesätter ekonomisk trygghet och förutsägbarhet att starta eget företag. Att finna tillräckligt startkapital är en annan svårighet, tillsammans med att sedan nå upp till de budgeterade målen. Tidsbrist utgör ytterligare ett typ av hinder mot att starta företag för respondenterna. Att finna tid till att driva sitt eget företag och engagera sig i sådana frågor kunde till och med uppfattas som orealistiskt. Även vid tanken på företagande först efter studietiden är tidsaspekten bekymrande för många. Slutligen anser respondenterna att praktiska frågor som försäljning, att nå ut till kunder och leverantörer, finna bra samarbetspartners, utveckla kontaktnätet eller hur man går tillväga vid förhandling, som alltför svårt i dagsläget. Dessa problem ryms under kategorin brist på marknadserfarenhet.
4.5.1 Entreprenörers förväntade samt upplevda hinder
Figur 3. Andelen hinder angivna av urvalsgruppen entreprenörer. De blå staplarna representerar de hinder som urvalsgruppen entreprenörer förväntade sig innan företagsstarten och de röda visar de hinder som de har upplevt under sina ca 2 år som företagare.
0%
10%
20%
30%
40%
50%
60%
70%
80%
90%
100%
Hinder
Entreprenörer (innan företagsstart) Entreprenörer (2 år e<er
företagsstart)
