UMEÅ UNIVERSITET Institutionen för socialt arbete Examensarbete 15 hp, Termin 6 Vårterminen 2019
”Om jag inte har frivillighet, vad har
jag då kvar?”
En grupp vuxnas syn på ”frivillighet” i sexuella handlingar sett ur ett
genusperspektiv
”If my consent doesn’t matter, then what do I have left?”
A group of adults’ opinions on “consent”
in sexual acts from a gender perspective
Handledare: Författare:
Öncel Naldemirci Dafina Fetiu
UMEÅ UNIVERSITET Institutionen för socialt arbete
Examensarbete, 15 hp Termin 6, VT-19
Författare: Dafina Fetiu Handledare: Öncel Naldemirci
”Om jag inte har frivillighet, vad har jag då kvar?” En grupp vuxnas syn på
”frivillighet” i sexuella handlingar sett ur ett genusperspektiv
Sammanfattning
I samband med den nya sexualbrottslagslagändringen byggd på frivillighet (SFS 2018:618) undersöker denna kvalitativa studie hur en grupp människor ser på begreppet frivillighet i sexuella handlingar, hur de föreställer sig att kvinnor och män i allmänhet ser på begreppet
samt hur den nya lagändringen kan komma att påverka sexualbrott i samhället. Materialet kommer från kvalitativa intervjuer med ett fyrtal vuxna personer utan juridisk bakgrund vilket
har analyserats med stöd av teoretiska begrepp såsom könsnormer och hierarkiskt våld.
Resultatet i studien visade indikationer på att frivillighet är en avgörande faktor i en sexuell handling eftersom alla ska ha tillgång till sin sexuella integritet men att uttryck för samtycke
är komplicerat att definiera. Slutsatsen visade att informanternas definition av begreppet frivillighet i sexuella handlingar var samstämmig med den nya sexualbrottslagändringens
(SFS 2018:618) riktlinjer.
Sökord/Nyckelord:
Frivillighet, sexuell handling, sexualbrott, lagarbete, våld, genus.
Förord
Stort tack till min handledare Öncel Naldemirci för givande rådgivning och uppmuntran samt personerna jag fick möjlighet att intervjua, tack för ert
engagemang.
Innehållsförteckning
1. Inledning ... 5
2. Syfte och frågeställningar ... 6
3. Bakgrund ... 6
Sexualbrott genom åren ... 7
En ny sexualbrottslag baserad på frivillighet ... 8
Innebörden av frivillighet ... 9
Sexualbrott - olika sexuella sammanhang utan frivillighet ... 10
Lagstiftning och socialt arbete ... 10
4. Teoretiska begrepp ... 11
Könsnormer ... 11
Hierarkiskt våld ... 13
5. Metod ... 13
Datainsamling ... 13
Dataanalys ... 14
Urval och avgränsningar ... 15
Etiska reflektioner ... 15
Litteratursökning ... 16
Metodologisk reflektion ... 16
6. Resultat ... 17
Tema 1: Att uttrycka och respektera samtycke ... 17
Tema 2: Problematisering av könsnormer i samband med synen på frivillighet ... 18
Tema 3: Sexualbrottslagens påverkan i samhället ... 20
Diskussion ... 21
7. Referenser ... 25
Bilaga 1 ... 27
Bilaga 2 ... 28
1. Inledning
Sexuella övergrepp och våldtäkter är brott som förekommer dagligen nationellt och
internationellt. Enligt Brottsförebyggande rådet (Brå, 2019) anmäldes i Sverige år 2018 cirka 22 500 sexualbrott, det vill säga ungefär 62 sexualbrott per dag. Sexuellt våld kan vara den mest förolämpande våldsformen som finns (Isdal, 2001) och genom åren som bland annat år 2004 har det stiftats laguppdateringar som strävat efter ett ökat skydd mot sexuella
kränkningar (Prop. 2004/05:45). Trots detta har anmälda sexualbrott ökat dramatiskt, vilket enligt Brå (2015) beror på flera faktorer. En av orsakerna bakom sexualbrott kan vara att det i samhället finns en otydlighet kring vart gränsen mellan en sexuell handling och ett sexualbrott går. År 2018 stiftades en ny sexualbrottslagändring byggd på frivillighet (SFS 2018:618) i 6 kap. brottsbalken (SFS 1962:700) där det handlar om att det är frivilligheten hos deltagarna i en sexuell kontakt som avgör gränsen mellan en sexuell handling och ett sexuellt brott.
Skillnaden mellan sexuella handlingar och sexuellt våld är komplicerat att definiera eftersom det inte handlar om själva handlingen i sig utan om kontexten, det vill säga hur handlingen utförs (Nilsson & Lövkrona, 2015). Det finns enligt Nilsson och Lövkrona (2015) en
upprördhet från allmänheten gällande friande sexualbrottsdomar och ifrågasättanden kring fall där rätten försvarat förövare som med stor uppenbarhet har begått sexualbrott. Man kan ifrågasätta huruvida rätten gjort vissa tolkningar samt hur dessa anknyts till människors personliga föreställningar om sexualbrott, sexuella handlingar och betydelsen av frivillighet i dessa sammanhang (Nilsson & Lövkrona, 2015). I regeringens proposition (2017/18:177) bakom den nya sexualbrottslagen framförs att lagändringsförslaget är till för att förtydliga den mänskliga rättigheten till ett sexuellt självbestämmande. Finns det en otydlighet kring
frivillighet i sexuella sammanhang och vad kan den i så fall handla om? Kan den nya sexualbrottslagen komma att bryta otydligheten i samhället och därmed påverka antalet sexualbrott? Genom att studera begreppet frivillighet i sexuella handlingar kan man se hur olika personers åsikter kring begreppet hänger ihop eller isär och med det skapa en större förståelse för begreppets innebörd. Utifrån flera personliga synvinklar kring begreppet i förbindelse med de teoretiska begreppen könsnormer och hierarkiskt våld samt den nya sexualbrottslagändringen byggd på frivillighet (SFS 2018:618) finns det möjlighet till att upplysa vikten av att tydliggöra problem kring sexualbrott. Begreppsbestämningen av sexuella handlingar som är en återkommande term under studien, kan se olika ut hos
människor beroende av bland annat medier, filmer och omgivningens åsikter (RFSU, 2017).
En fysisk sexuell aktivitet är inte bara ett samlag utan en annan typ av beröring med ett sexuellt syfte (SOU 2016:60). 6 kap. brottsbalken (SFS 1962:700) som består av sexualbrott, hänvisar till sexuella handlingar som bland annat innefattar beskrivningar av situationer där kön mot kön förekommer, eller kön mot kropp. Det finns ingen enkel eller konkret
beskrivning av definitionen av en sexuell handling i allmänhet men kännetecken för en sådan handling är att någon typ av fysisk beröring sker i syfte att väcka gärningspersonens eller offrets sexdrift, eller om det är ett sexualbrott: kränka offrets sexuella integritet (Prop.
2004/05:45).
2. Syfte och frågeställningar
Syftet med denna studie är att med utgångspunkt från den nya lagstiftningen om sexualbrott baserad på frivillighet (SFS 2018:618) undersöka en grupp vuxnas föreställningar om frivillighet i sexuella handlingar.
Frågeställningar:
• Hur definierar informanterna begreppet frivillighet i sexuella handlingar?
• Hur anser informanterna att den nya sexualbrottslagändringen byggd på frivillighet (SFS 2018:618) kan påverka sexualbrott i samhället?
• Hur anser informanterna att män och kvinnor i allmänhet ser på frivillighet i sexuella handlingar?
3. Bakgrund
Denna kunskapsöversikt ger med hjälp av statistiska undersökningar samt lagarbeten en övergripande bild av hur sexualbrott i Sverige utvecklats genom tiderna. Här redovisas även den nya sexualbrottslagens (SFS 2018:618) innebörd och dess påverkan i socialt arbete.
Brottsförebyggande rådet (Brå, 2015) visar på att antalet anmälningar av sexualbrott har ökat drastiskt mellan år 1975 då cirka 800 våldtäkter mot barn och vuxna anmäldes, samt år 2014 då 7600 våldtäkter anmäldes. Antalet anmälningar har ökat i samband med att lagändringar stiftats genom åren. Delvis har lagändringarna gett nya definitioner på olika typer av sexualbrott som inte enbart innefattat brottet våldtäkt. Därmed påvisar Brå att gränsen för tolerans för olika brottshandlingar har nått en lägre nivå, vilket har lett till fler anmälningar.
När modet för att anmäla brott ökar, blir antalet anmälningar i samma takt successivt större.
Speciellt år 2005 då våldtäktsbestämmelsen utvecklades såg man enligt Brå (2015) en dramatisk tillväxt av antalet anmälda våldtäkter. År 2014 visar statistisk att majoriteten av offren bestod av kvinnor eller flickor men att det samtidigt inte är representativt för hur många pojkar eller män som blev utsatta. Däremot påvisar det en lägre anmälningsbenägenhet bland pojkar och män som blir utsatta för sexualbrott. Brå (2015) visar att fängelsestraff är vad som varit majoriteten av konsekvenserna utifrån dom för våldtäkt. Av lagföringarna år 2014 var andelen av domar som ledde till fängelse 79%. Dock har påföljden för unga gärningspersoner vanligtvis lett till ungdomstjänst, ungdomsvård och sluten ungdomsvård (Brå, 2015).
Brå (2015) redovisar att de vanligaste varianterna av anmälda sexualbrott mellan år 1975 och 2014 var sexuellt ofredande, våldtäkt och grov våldtäkt. Ungefär vart femte grovt sexualbrott anmäls till polisen. Offer som blev utsatta var både vuxna och barn. Majoriteten av de som blir misstänkta för gärningspersoner är män. Från år 1975 till 2014 har misstanken mot män minskat från 100% till 98%. Gärningspersoner inom sexualbrott brukar ofta befinna sig inom det unga åldersspannet 15–20 år. Gärningspersonernas ålder kan variera i samband med offrets ålder. Småbarnsoffer blir ofta utsatta av närstående i släkten eller familjen medan personer i 12–14-årsåldern blir utsatta av vänner eller bekanta. Offer som fyllt 15 men inte 18 utsätts också av vänner eller bekanta men även främlingar. Från och med 15-årsåldern och
uppåt är det också vanligare att man blir utsatt av en person som man har en närstående relation till. Speciellt för vuxna händer det att de blir utsatta av en partner eller före detta partner. Oavsett vilken relation som varit mellan offer och gärningspersoner inom de anmälda sexualbrotten år 2014 ser man att 85% av dessa brott skedde inomhus (Brå, 2015).
Sexualbrott genom åren
Statens offentliga utredning: Ett starkare skydd för den sexuella integriteten (SOU 2016:60), framför att sexualbrott är den brottskategori som har haft störst förändringar genom åren. Om man backar århundranden i tiden handlade det inte om att skydda människors sexuella
integritet. Det viktigaste var istället upprätthållningen av äktenskap. Att våldta kvinnor sågs snarare som en norm kring att bilda eller upprätthålla ett äktenskap än vad det sågs som ett brott. Vidare påvisar SOU (2016:60) att våldtäkt inte ansågs kunna genomföras i ett äktenskap, därför att när en kvinna befann sig i ett äktenskap var det givet att hon gett ett generellt samtycke. Därmed uppfylldes inte kravet för vad som enligt juridiken ansågs vara en våldtäkt: att samlaget skedde mot kvinnans vilja. Samtidigt som våldtäkt neutraliserades för att beskydda heligheten i äktenskap, kriminaliserades sexuella aktiviteter som tog plats inom för- och utomäktenskapliga kontakter. Det togs för givet att våldtäkt mot en kvinna egentligen skett i samband med hennes vilja då våldtäkten genomförts i ett för- eller utomäktenskap.
Först år 1918 avkriminaliserades sexuella handlingar inom för- och utomäktenskapliga kontakter. Även homosexuellt umgänge avkriminaliserades år 1944. Våldtäktsbrottet i sig gick från att vara neutraliserat inom äktenskap till att år 1962 istället handla om skydd för mänsklig rättighet, sexuell integritet och självbestämmande (SOU 2016:60).
I SOU (2016:60) står att sexualbrottskategorin våldtäkt i brottsbalken (SFS 1962:700) tidigare har handlat om en heterosexuell kontakt där mannen genom våld eller hot genomgått samlag med kvinnan. En kvinna som ansågs vara lättsinnig eller osedlig, dömde man i praxis vara medvillig till att delta i samlaget eftersom kvinnan exempelvis liftade eller följde med till mannens bostad. För att det skulle anses vara en våldtäkt eller ej, var alltså kvinnans lättsinnighet och syndighet påverkande faktorer. Man tog det för givet att kvinnan antingen gett sitt samtycke till mannen eller att mannen iallafall måste ha trott att det fanns ett
samtycke. Med det sagt lades det skuld på offret och det förekom i praxis att gärningspersoner därför blev straffria. Vidare beskriver SOU (2016:60) att förändringar genom åren i
sexualbrottskapitlet har fortsatt med bland annat en utveckling av våldtäktsbestämmelsen, straffbestämmelsen om våldtäkt, könsneutralisering och sexuellt utnyttjande mot barn (SOU 2016:60). Bestämmelsen om våldtäkt har ändrats flera gånger: år 1984, 1998, 2005, 2013 och 2018. År 1984 blev beskrivningen av sexualbrott könsneutral genom att förtydliga att det inte enbart är heterosexuella övergrepp som existerar. År 1998 kom lagändringen att omformulera innebörden av våldtäkt genom att den ska betraktas som inte enbart samlag, utan som
jämförligt sexuellt umgänge. År 2005 utvecklades beskrivningen av våldtäkt ytterligare och även lagen om förbud mot köp av sexuella tjänster tillkom. Samma år infördes även våldtäkt mot barn och grov våldtäkt mot barn som specifika brott. Det grundläggande syftet bakom den brottsbedömningen var att det skulle tydliggöras att det från ett barn inte kan ges
samtycke till sexuella handlingar. Lagändringarna år 2013 och 2018 upplyste båda rätten till ett sexuellt självbestämmande samt en sexuell integritet. Det står i SOU (2016:60) att det
mellan dessa lagändringar ansågs att om den sexuella aktiviteten inte innefattade våld, hot eller något slag av utnyttjande i en utsatt situation, var det upp till målsägande själv att bestämma om hen vill delta i ett oönskat sexuellt sammanhang. År 2018 togs den nya
konstruktionen plats för att göra begreppet frivillighet till en avgörande faktor till sexualbrott istället för enbart våld, hot eller andra slag av utnyttjanden i utsatta situationer (SOU
2016:60).
En ny sexualbrottslag baserad på frivillighet
År 2017 kom ett förslag till riksdagen från regeringen (Prop. 2017/18:177) om en ny sexualbrottslag baserad på frivillighet. Lagändringen innebär enligt propositionen
(2017/18:177) att sexualbrottslagen är byggd på frivillighet, att det inkommit högre straff och ett oaktsamhetsansvar för vissa brott, att det vid bedömningen av grovheten i ett sexualbrott ska tas större hänsyn till offrets låga ålder, samt att det införs en möjlighet för målsägande att få snabbare hjälp i rättsutredningen. Enligt Justitieutskottets betänkande (17/18:JuU29) är lagändringens syfte att klargöra för samhället vilka mänskliga rättigheter som bör följas: den ovillkorliga rätten till en sexuell integritet och ett självbestämmande. I propositionen
(2017/18:177) säger en av dem avgörande punkterna att straff för sexualbrott inte längre ska bero på enbart våld, hot och utnyttjande av ett offers särskilda utsatta situation. Villkoren för straff ska framförallt grunda sig i om medverkandet under en sexuell aktivitet är frivilligt eller inte. Propositionen (2017/18:177) lyfter villkoren med förklaringen att sexualbrott är extrema och respektlösa uttryck som leder till att kränka en annan människa och dennes integritet. För att hindra sådana brott har propositionen som utgångspunkt ett tydligt straffrättsligt skydd.
Samtidigt ska myndigheter ha en god kunskap om sexualbrott (Prop. 2017/18:177).
Den nya lagändringen om sexualbrott byggd på frivillighet (SFS 2018:618) finns sedan år 2018 i brottsbalken (SFS 1962:700) samt rättegångsbalken (SFS 1942:740). Gällande 6 kap. 1
§ brottsbalken (SFS 1962:700) framför regeringens proposition (2017/18:177) förslaget om att det ska leda till dom för bland annat våldtäkt ifall någon deltar i en sexuell gärning utan frivillighet från den andra parten. Vid bedömningen av frivilligheten står i 6 kap. i
brottsbalken (SFS 1962:700) att följande ska tas hänsyn till: 1. En sexuell handling kan inte anses vara frivillig om den närvarande deltar i följd av hot och våld i olika former, som exempelvis fysisk misshandel. 2. Det anses inte vara frivilligt ifall personen befinner sig i en utsatt situation genom bland annat sömn, medvetslöshet, påverkan av droger eller alkohol eller någon slags fysisk eller psykisk funktionsnedsättning. 3. En sexuell handling anses inte heller vara frivillig om det sker ett utnyttjande av en person i beroendeställning.
Med hänsyn lagändringens innebörd av frivillighet, kan graderna av våldtäkt och sexuella övergrepp variera (Prop. 2017/18:177). Den som döms för våldtäkt får fängelse i lägst 2 år och högst 6 år. Ett våldtäktsbrott som anses vara mindre allvarligt leder till fängelse i
maximum 4 år. För grov våldtäkt är strafftiden i samband med den nya lagändringen höjd från 4 år till 5 år som minimum. För att ett brott ska dömas som grov våldtäkt ska ofrivilligheten i en sexuell aktivitet bero på följande: hot och våld eller att fler än en gärningsperson deltagit i situationen. I mätningen för bedömning av grov våldtäkt inkluderas också ålder som en starkt
påverkande faktor. Utförs det en annan sexuell handling gentemot en person, utan frivillighet, kan gärningspersonen dömas för sexuellt övergrepp (Prop. 2017/18:177).
Utifrån justitieutskottets betänkande (2017/18:JuU29) finns det olika diskussioner kring värdet av lagändringen. Ett remissyttrande kom in år 2017 från Nationellt centrum för kvinnofrid (NCK, 2017) gällande betänkandet i SOU (2016:60). I yttrandet av NCK (2017) framförs synpunkter som framhäver stöd för brottsoffret. Där redovisas argument för att en ny lagstiftning som baseras på frivillighet borde införas. Straffpåföljden av ett sexualbrott ska enligt yttrandet mätas utifrån ifall deltagandet i den sexuella handlingen varit frivilligt. I yttrandet redovisas att man borde tydliggöra olika beteckningar inom sexualbrott genom att ändra begreppet våldtäkt till bland annat sexuellt övergrepp och sexuellt tvång, då våldtäkt av allmänheten anses kräva våld eller tvång. Genom att stifta en sexualbrottslag baserad på frivillighet menar NCK (2017) att man i samhället kan skapa en norm om att sexuella gärningar inte är tillåtna utan samtycke. Själva lagändringen leder möjligtvis inte till mindre kriminalitet men däremot finns det en sannolikhet för att den leder till att nya, eftertraktade och normgivande effekter växer i samhället. Det kan ske om bland annat NCK kontinuerligt jobbar med utbildnings- och informationsansatser (NCK, 2017).
Innebörden av frivillighet
Den nya sexualbrottslagen (SFS 2018:618) baseras på frivillighet och använder begreppet som en avgörande faktor till att göra en avgränsning mellan sexuella handlingar och
sexualbrott, så vad innebär frivillighet enligt lagen? Regeringens proposition (2017/18:177) framhåller att uppskattandet av frivillighet beror på uttryck genom ord, handlingar eller annat.
Med ”annat” menas att det kan anses vara ett sexuellt brott även när offret inte gett något uttryck överhuvudtaget för sin frivillighet men ändå är med i den sexuella handlingen (SOU 2016:60). Det är alltså inte ett fullkomligt krav att offret uttryckt sig genom ord eller
handlingar. Om någon som deltar i en sexuell handling inte visar något tecken på frivillighet ska det förstås att personen inte vill delta (SOU 2016:60). Det anses inte vara en frivillig sexuell handling ifall personen har sagt nej eftersom hen av egen vilja bestämt sig för att inte vara delaktig i ett sexuellt sammanhang. Det anses inte heller vara frivilligt ifall en person varken sagt ja eller nej, det vill säga att hen av egen vilja inte bestämt sig för om hen ska vara delaktig i ett sexuellt sammanhang (SOU 2016:60). Att uttrycka frivillighet på ”annat” sätt kan däremot också definieras som ett så kallat tyst samtycke (prop. 2017/18:177). Ett tyst samtycke kan ses som en passivitet, vilket kan vara ett uttryck för antingen ofrivillighet eller ett tyst samtycke (SOU 2016:60). Alla som deltar i en sexuell handling bär på ansvaret att avläsa om den andre deltar av egen vilja. Frivilligheten är betydelsefull under hela sexuella akten då personen i fråga kan ångra sitt deltagande vid vilken tidpunkt som helst
(SOU 2016:60). Anledningen bakom ett ofrivilligt deltagande kan vara vilket som helst. Till exempel kan motiv vara att man inte känner attraktion för den andra parten eller att man är trött. Ett frivilligt deltagande i en sexuell aktivitet innebär att man av fri vilja valt att delta i denna. SOU (2016:60) redovisar att det frivilliga deltagandet, som står i samband med självbestämmanderätten, kan se olika ut och det kan vara passivt eller aktivt. Frivilligheten ska inte kräva något slags motiv som exempelvis att låta sig övertalas genom tjat eller att ha sex i utbyte med exempelvis en karriärmässig fördel (SOU 2016:60).
Sexualbrott - olika sexuella sammanhang utan frivillighet
För att en handling i första hand ska anses vara en sexuell handling krävs att den har ett sexuellt syfte (prop. 2004/05:45). Sexuellt våld är en handling gentemot en persons sexualitet som skapar smärta, skrämmer, skadar eller på något sätt kränker offret genom att tvinga hen att göra något hen inte vill göra eller tvinga hen att avstå från något som hen vill göra (SOU 2016:60). SOU (2016:60) hänvisar till Straffrättskommittén som menar att samlag inte behöver innebära penetration, som allmänheten brukar mena när man talar om samlag. Det kan innebära oralsex eller att det förs in fingrar eller föremål i vagina eller anus. En sexuell handling kan även innebära att offret tvingas onanera. Ett sexuellt övergrepp kan också vara icke-fysiskt genom att en sexuell gärning utan frivillighet sker genom exempelvis internet (prop. 2017/18:177). Ett sexualbrott kan enligt SOU (2016:60) innebära att offret inte fått chansen att ta ett eget beslut kring sitt deltagande i den sexuella handlingen. Det kan i sådana fall handla om oväntade och överrumplade situationer där sexuella gärningar genomförs under exempelvis läkarundersökningar eller festivaler och konserter med folksamlingar.
Situationer där personen i fråga inte kan eller har svårigheter med att ge uttryck för sin frivillighet, kan bero på att hen befinner sig i en viss utsatt situation som handlar om bland annat sömn, allvarlig oro, påverkan av droger eller alkohol, eller en psykisk eller fysisk funktionsnedsättning av något slag. Det kan vara så att offret förstår att det sker ett sexuellt övergrepp men att hen inte har en fullkomlig möjlighet att göra motstånd. Det anses inte vara frivilligt sex när en gärningsperson utnyttjar en person i beroendeställning genom att driva denna i en sexuell handling. En beroendeställning kan enligt bland annat vara ekonomisk som exempelvis när en anställd är beroende av sin arbetsgivare (SOU 2016:60). Den som enligt sexualbrottslagen (SFS 2018:60) genomför en sexuell handling med någon som inte deltar frivilligt och genom det är grovt oaktsam gällande frivilligheten i situationen, döms för oaktsam våldtäkt. Om gärningspersonen varit grovt oaktsam har hen enligt SOU (2016:60) varit medvetet oaktsam genom att hen förstått eller misstänkt att det deltagandet från motparten varit ofrivillig men ändå utfört den sexuella gärningen. För att utesluta uppsåt av gärningspersonen kan det i brottsbedömningen inte godtas att hen misstolkat lagen eller den rättsliga bedömningen. Däremot kan gärningspersonen ha misstolkat exempelvis målsägandes kroppsspråk som ett frivilligt val att delta, eller något annat i situationen som kan anses vara en avgörande omständighet i brottsbedömningen (SOU 2016:60).
Lagstiftning och socialt arbete
Lagstiftning är samhällets sätt att markera att något såsom våldtäkt, mord och hot är brottsligt och därmed inte acceptabelt (Nilsson & Lövkrona, 2015). Å andra sidan legaliseras våld i form av exempelvis sporter som bland annat boxning eller genom olika uttryck såsom film och musik. Det finns mycket för- och motargument bland forskare och jurister gällande huruvida en samtyckeslagstiftning ska införas eller inte, om det är meningsfullt eller nödvändigt samt om det överhuvudtaget kan bidra till minskning av sexualbrott i samhället (Nilsson & Lövkrona, 2015). Asp (2010) diskuterar kring begreppet frivillighet med termen samtycke. Innan den nya sexualbrottslagen (SFS 2018:618) infördes såg Asp (2010) att den dåvarande lagstiftningen indikerade på att frånvaro av samtycke eller frivillighet spelar en roll i sexuella sammanhang. Däremot fanns det inga konkreta yttranden om samtycke i lagen som
kunde ge underlag till de rättsliga besluten. Samtycke är enligt Asp (2010) en betydande grundpelare i sexuella sammanhang och behövs för att respektera människors
självbestämmande. Skillnaden mellan en sexual handling och en våldtäkt är tvång och utnyttjande av en annan person (Nilsson & Lövkrona, 2015). Nilsson och Lövkrona (2015) hänvisar till forskaren Ulrika Andersson som anser att man istället för att ifrågasätta om förövaren tvingat sig på offret med exempelvis våld, borde ifrågasätta ifall offret för det första ville ha samlag, det vill säga om det fanns ett samtycke. Därmed borde man ifrågasätta ifall gärningspersonen kunde ha vetat om offrets motvilja. Det diskuteras bland jurister gällande hur man borde förhålla sig till samtycke i sexuella sammanhang. Exempelvis anser en del att det borde vara uppenbart att människors kroppar inte ska vara tillgängliga för andra att beröra förrän det finns ett tydligt samtycke. Kritiker tar fram invändningar som säger att en
samtyckeslag vore meningslös därför att det inte skulle kunna leda till flera fällande domar.
Nilson och Lövkrona (2015) förklarar att de även lyfter fram påståenden om att samtycke är något som enbart kan bevisas per skrift. De som förespråkar samtyckesbegreppet
argumenterar mot detta med tron om att en samtyckeslagstiftning kan bidra till att stärka stöd för självbestämmanderätten och succesivt förändra samhällets föreställningar om normer kring sexualitet för män och kvinnor (Nilsson & Lövkrona, 2015).
Problemområdet sexualbrott och frivillighet i sexuella handlingar relateras till socialt arbete eftersom det involverar förebyggande arbeten med människor som är utsatta eller riskerar att bli utsatta av någon typ av våld, i detta fall sexuellt våld. Man kan sammanfatta socialt arbete som en verksamhet som arbetar för att minska samhällsförtryck och utsatthet hos grupper och individer (Meeuwisse & Swärd 2016). Socialt arbete är ett brett yrke med många olika
kontext och interaktioner där det är svårt att definiera en primär uppgift i arbetet (Healy, 2005). I praktiken inom socialt arbete sker det enligt Healy (2005) interaktioner med andra aktörer, institut, klienter och samhället i helhet. I dessa interaktioner använder socialarbetare sig av sina formella metoder i form av bland annat teorier som tillhör deras profession. I samband med att socialt arbete innehåller ett stort utbud av olika fält och kontext kan de primära uppgifterna variera mellan att handla om terapeutiska interventioner, administration, kommunutbildning, forskning eller implementering av lagar. Oavsett hur praktiken är
utformad och vilket inflytande den har på samhället påverkas den av flera faktorer som bland annat socialarbetares individuella åsikter och idéer kring professionsrollen, erfarenheter hos olika organisationer, deras kunskap samt förväntningar från klienter. Professionens praktik påverkas alltid av institutionella kontext innehållande lagar, regler och organisationers mål.
Genom att socialarbetare åstadkommer en förståelse för hur institutionella kontext är
uppbyggda och hur dessa påverkar professionspraktiken kan socialarbetare börja kontrollera förändringar i kontexten samt hur de förhåller sig till dem (Healy, 2005).
4. Teoretiska begrepp
Könsnormer
Könsnormer som befinner sig på en samhällelig nivå relateras bland annat till studiens
frågeställning gällande informanternas uppfattning om hur män och kvinnor i allmänhet ser på frivillighet i sexuella sammanhang.
Till skillnad från det biologiska könet, finns det sociala könet: genus eller könsnormer, som handlar om relationen mellan dem egenskaper som anses vara manliga eller kvinnliga (Edling
& Liljeros, 2016; West & Zimmerman, 1987). I det vardagliga livet anpassar vi oss efter en viss könskategori som vi lär oss tillhöra för att ha en social identitet som passar samhället (West & Zimmerman, 1987). Sociala kön är något vi skapar både medvetet och omedvetet för oss själva och varandra eftersom vi har olika förväntningar kring hur olika kön ska bete sig (Edling & Liljeros, 2016). Samhället består av ett genussystem där det finns en maktordning mellan könen på grund av de åtskilda egenskaperna som placerar män och kvinnor i olika fack (Gemzöe, 2002). Fördelningen mellan könskategorierna markeras genom att män endast besitter manliga egenskaper som därmed inte ska förknippas med dem egenskaper en kvinna har (Gemzöe, 2014; West & Zimmerman, 1987). Könsrollen formas i tidig ålder som håller en borta från den könskategori man inte borde tillhöra (Gens, 2002; Edling & Liljeros, 2016).
Från stunden att ett barn föds, sätts det in i facket som man eller kvinna (Gemzöe, 2014).
Omgivningen utgår ifrån könet för att beskriva flickan som ömtålig och pojken som stark eftersom pojkar tränas till en könsnorm som innebär att ha makt och kontroll (Gens, 2002). I en pojkes uppväxt är det därmed vanligt att en tävlingsattityd ska vara central i alla möjliga sammanhang där man efterfrågar vem som är modigast, starkast eller snabbast (Gens, 2002).
Kännetecken som ur ett dualistiskt perspektiv skiljer könen åt är att mannen besitter logik, intellekt, förnuft, ordning, självständighet samt bedöms som ett subjekt (Gemzöe, 2014).
Kvinnan relateras till kännetecken såsom känsla, intuition, kaos, beroende, kropp samt att hon bedöms som ett objekt (Gemzöe, 2014). De manliga egenskaperna ses som ett ideal i
samhället och därmed som något mer värdefullt i jämförelse med de stereotypiska och snarare avvikande kvinnoegenskaperna (Gemzöe, 2014; Edling & Liljeros, 2016). Om en pojke har egenskaper som anses vara feminina, ses det som en svaghet och bristande kapacitet till att uppnå det manliga idealet (Gens, 2002). Denna obalans har funnits genom alla tider och har orsakat ett genussystem med en strukturell maktordning bland könen inom olika områden såsom makt, kultur, politik och ekonomi (Gemzöe, 2014). Könsnormer kontrollerar hur människor agerar och bemöter varandra (Edling & Liljeros, 2016). Edling och Liljeros (2016) samt Gemzöe (2014) menar att könsnormerna i helhet styr våra livsförhållanden,
förväntningar och drömmar då det upprätthåller en könsmaktsordning och hierarki i
samhället. När människor bryter könsnormerna innebär det en frigörelse från begränsningarna som de bidrar till både för kvinnor och män (Edling & Liljeros, 2016).
Synsättet på mäns och kvinnors sexualitet och sexuellt våld har sin grund i könsnormer samt en heteronorm (Nilsson & Lövkrona, 2015). Genom historien har kvinnors sexualitet
beskådats som passivt och mottagande medan mäns sexualitet ansetts vara driftig och erövrande (Nilsson & Lövkrona, 2015). I hierarkierna som orsakas av könsnormer så förekommer det diskrimineringar framförallt mot kvinnor (Edling & Liljeros, 2016).
Forskningen kring sexuellt våld har med tiden skiftat fokus från att koppla mäns stereotypiska sexuella drifter som orsak till våldet, till att se sexuellt våld som en makthandling (Isdal, 2001). När det kommer till makt- och maktlöshetsförhållanden finns det könsnormer som påverkar flickor till att lära sig att skydda sig genom att vara i underordning och
tillbakadragande medan pojkar utvecklas till att ha ett starkare skydd genom att ta kontroll över omvärlden och försvara sig genom angrepp (Isdal, 2001). Majoriteten av
sexualbrottsoffer består av kvinnor (Isdal, 2001) och hemmet är den mest säkra platsen för mannen men den minst säkra platsen för kvinnan (Nilsson & Lövkrona, 2015).
Hierarkiskt våld
Begreppet hierarkiskt våld redovisas för att se ett samband mellan sexualbrott, maktrelationer och könsnormer i samhället. Detta samband kan relateras till eventuella bakomliggande orsaker till sexuella brott. Föreställningar om vad som kategoriseras som våld samt
föreställningar om kvinnors respektive mäns sexualitet är båda en gemensam nämnare till hur samhället agerar i frågor om sexualbrott (Nilsson & Lövkrona, 2015). Våld finns enligt Isdal (2001) i olika former, varav sexuellt, fysiskt, psykiskt och latent våld är några av dem.
Sexuellt våld är möjligtvis den mest psykologiskt kränkande våldsformen som finns, eftersom den fokuserar på den mest sensitiva, sårbara och privata delen hos människan (Isdal, 2001).
Hierarkiska system kan ligga till grund för en våldsam handling då våld i allmänhet är ett redskap för att upprätthålla makt (Isdal, 2001; Nilsson & Lövkrona, 2015). Hierarkiskt våld är en vanligt förekommande och maktinriktad handling som innebär att våldsutövaren från början besitter mer makt än offret, eller så utförs våldet för att skapa en maktskillnad (Isdal, 2001). Utifrån en ångestfylld maktlöshet vill våldsutövaren hålla igång dominansen mellan sig själv och offret, det vill säga den underordnade. När det är män som förbrukat sexuellt våld i nära relationer brukar förklaringen till handlingen vara att mannen reagerat våldsamt för att undvika att bli avvisad (Isdal, 2001). När män väl utövat våld som ett effektivt redskap till att bota maktlöshet, är risken stor att botemedlet upprepas till ett beteendemönster (Isdal, 2001). Kvinnors våldsutövning mot män är ett väldigt okänt fenomen men när det väl sker förminskas handlingen eftersom samhället inte förknippar våld med kvinnlighet (Nilsson &
Lövkrona, 2015).
5. Metod
Datainsamling
Datainsamlingsmetoden för denna studie har sin grund i kvalitativ metod i form av kvalitativa intervjuer. Intervjuerna är semistrukturerade genom att jag i förväg har delat upp
intervjufrågorna i teman (Davidson & Patel, 2011) för att försöka nå anslutningen mellan de oförutsagda svaren från intervjupersonerna och själva studiens frågeställningar. Centrala kännetecken för kvalitativa intervjuer är enligt Bryman (2011) samt Davidson och Patel (2011) att utforska personers upplevelse av ett fenomen på djupet, vilket är anledningen till att jag förberedde en intervjuguide (se bilaga 1) med så öppna frågor som möjligt. Med denna datainsamlingsmetod ville jag åstadkomma en struktur men också en frihet för
intervjupersonerna att dela med sig av deras synvinkel. Davidson och Patel (2011) skriver att man i kvalitativa intervjuer ska upprätthålla en sammanhängande konversation i förhållande till undersökningsämnet samtidigt som man som forskningsperson inte justerar
intervjupersonernas svar. Intervjupersonerna ska ges ett stort utrymme att uttrycka sina tankar (Davidson & Patel, 2011). Gällande frågeställningen om informanternas uppfattning om hur kvinnor och män i allmänhet värderar kring frivillighet i sexuella handlingar, ställdes breda frågor om allmänna egenskaper istället för enbart kön som informanterna kunde tänka sig påverkar synen på frivillighet. Anledningen till det var att undvika att kontrollera
intervjupersonernas svar och därför inte förutsäga att det finns skillnad i värderingarna mellan
just kvinnor och män. Hade studiens frågeställning innefattat ytterligare egenskaper än kön såsom ålder och kultur, hade studien behövt ett betydligt större utrymme för fler teorier.
Intervjufrågan om vilka känslor som väcktes hos intervjupersonerna när de hör om en våldtäkt på nyheterna ställdes för att förstå deras syn på allvaret gällande sexualbrott.
En del av förberedelsen inför kvalitativa intervjuer är att man som forskningsperson är påläst inom problemområdet och det genom att bland annat undersöka tidigare forskning och litteratur. Davidson och Patel (2011) menar att man borde skapa en kunskapsöversikt för att se hur relevant problemområdet är för ens forskning. Min bakgrundsforskning har till största del innefattat lagarbeten kring frivillighet och sexualbrott. Anledningen till att
bakgrundsavsnittet inte omfattar mycket tidigare forskning är att jag under arbetets gång ansåg att lagarbeten tillsammans med statistik skapade en tillräcklig helhetsbild av problemområdet. Studien tar del av tidigare forskning genom bland annat de teoretiska begreppen. Det kvalitativa arbetssättet blev abduktivt genom att jag innan datainsamlingen samlade rättsliga och teoretiska begrepp för att inför intervjuerna veta vilka grundprinciper jag skulle förhålla mig till (Davidson & Patel, 2011).
Dataanalys
Det insamlade datamaterialet i denna studie har analyserats med hjälp av tematisk analys.
Tematisk analys är en mycket vanlig analysmetod inom kvalitativ forskning trots att det saknas specifika förklaringar kring hur stegen i processen ser ut (Bryman, 2011). Bryman (2011) beskriver tematisk analys utifrån tillväggångasättet Framework från National Centre for Social Research i Storbritannien. Syftet med Framework är att skapa teman och subteman som man ordnar upp i en tabell. I en tematisk analys skapar man teman med återkommande motiv utifrån det insamlade materialet. Bryman (2011) förklarar att man kodar data och slutligen delar upp det i teman som ska besvara syftet och frågeställningarna. När man analyserar insamlingsmaterialet ska man vara uppmärksam på bland annat upprepande nyckelord, motiv, metaforer och analogier, samt se olika uttryck i de transkriberade intervjuerna som sticker ut eller är avvikande (Bryman, 2011).
Jag började med att noggrant läsa de transkriberade intervjuerna upprepade gånger för att bli bekant med innehållet och se mönster i texterna i form av frekventa motiv. Kodningen utfördes genom att gå igenom varje transkriberad intervju för sig och skriva kod bredvid alla väsentliga delar. Vad som ansågs vara väsentligt var det som gav indikerande svar på
intervjufrågorna. Bryman (2011) förklarar att en nackdel med kodning är att man kan komma att missa kontexten i flera viktiga delar av empirin eftersom man ständigt plockar ut stycken från större och möjligtvis kontextfyllda texter (Bryman, 2011). Under kodningen fokuserade jag därför på att vara noga med att göra flera kodningar utifrån hela stycken och inte enbart utifrån en mening av texterna i taget. De olika intervjuerna särskildes genom att jag
färgkodade varje intervju och dess koder i en varsin färg. Det skapades sedan ett nytt dokument där jag klistrade in koderna och kategoriserade dem utefter hur koderna liknade varandra eller också upprepades. Det framkom kategorier där kodningarna även var olika eller avvikande men att de hölls sig till samma ämne. Grupperna av koder rubricerades sedan till olika teman som jag sedan parade ihop för att skapa tre övergripande teman som slutligen
skulle redovisa för studiens resultat. De semistrukturerade intervjufrågorna underlättade tematiseringen genom att det snabbt blev tydligt hur kodningarna skulle grupperas.
Urval och avgränsningar
Målgruppen består av två kvinnor och två män varav ingen hade studerat eller arbetat inom juridik. Alla informanter befann sig under intervjuerna i 23–28-årsåldern. Utifrån detta målinriktade urval strävade jag efter att åstadkomma en relevant koppling mellan de utvalda intervjupersonerna samt syftefrågeställningarna (Bryman, 2011). Anledningen till det aktiva valet att söka ett jämlikt antal män och kvinnor var för mig att hålla en så könsneutral
datainsamling som möjligt, vilket också blev relevant för studiens frågeställning gällande hur informanterna ansåg att kvinnor och män i allmänhet ser på frivillighet i sexuella handlingar.
Graneheim och Lundman (2012) lyfter att ett sådant val kan öka möjligheten av att få en bred materialinsamling med olika erfarenheter från olika personer. Enligt egen uppfattning kan chansen för en vuxen målgrupp vara att erfarenheterna inom sexuella handlingar är större och att man därmed fått en tydlig bild av hur frivilligt sex ser ut. Detta kan innebära en större självsäkerhet i svaren från intervjupersonerna om bland annat deras definition av frivillighet.
För att nå ut till intervjupersonerna skickade jag ut informationsbrev (se bilaga 2) genom privata meddelanden på den sociala medier såsom Facebook då det är en vanlig plats för mig och mitt sociala nätverk att kommunicera. Informationsbreven skickades till sex personer varav fyra personer hade möjlighet att delta som intervjupersoner. Då respondenterna befinner sig i olika delar av landet genomfördes en av intervjuerna genom videosamtal. Övriga tre intervjuer genomfördes i direkta möten.
Intervjupersonerna har valts ut utifrån ett bekvämlighetsurval. Denna urvalsmetod innebär enligt Bryman (2011) att man som forskarperson skickar ut förfrågan till personer som finns tillgängliga, vilka i mitt fall var personer i mitt sociala kontaktnät. Målet var att hitta en grupp vuxna privatpersoner utan någon juridisk bakgrund för att se deras personliga åsikter kring den nya sexualbrottslagen (SFS 2018:618). Urvalsmetoden är effektiv genom att
svarsfrekvensen med sannolikhet förblir stor, dock är bekvämlighetsurval ett icke- sannolikhetsurval då det inte går att generalisera resultatet. Samtidigt var det inte heller avsikten att ha ett representativt resultat då det är kvantitativa studier som har målet att generalisera (Bryman, 2011).
Etiska reflektioner
Innan intervjuerna genomfördes var det viktigt att intervjupersonerna fick ett informativt brev där samtyckeskravet, nyttjandekravet och konfidentialitetskravet fanns med. I
informationsbrevet förberedde jag informanterna med en försäkring om att de har kontroll över sin egen medverkan i intervjuerna, att deras personuppgifter behandlas så anonymt som möjligt samt att de endast används för ändamålet av forskningen (Bryman, 2011). Deltagarna i forskningen fick självfallet också kunskap om forskningens syfte, bakgrund och metod vilket är uppfyller informationskravet (Vetenskapsrådet, 2003). I forskningsetiken som gäller under hela processen är det bland annat viktigt att skydda forskningsdeltagarnas integritet dock finns det alltid en risk för intrång i informanternas privatliv och man kan därmed inte garantera att det inte medför någon typ av diskriminering (Vetenskapsrådet, 2018). Då studien
rör ett känsligt område fanns risken där men eftersom det inte frågades om informanternas egna erfarenheter av sexuella övergrepp samt att de hade möjligheten att avbryta intervjun eller hoppa över frågor, minskade risken.
Efter att ha sammanställt det tolkade materialet skickade jag det till intervjupersonerna och fick bekräftelse på att jag framfört deras ord korrekt. Informanternas godkännande av den skriftliga resultatredovisningen bidrog till att stärka studiens tillförlitlighet. Det har varit viktigt för mig att genom hela studiens process hålla mig till de etiska reglerna, vilka inkluderar att samla ihop empirin på ett objektivt och rättvist sätt. Det är därmed viktigt att vara ärlig med forskningsprocessen (Vetenskapsrådet, 2018) och bedriva den utan att skada omgivningen (SFS 2003:460). Då studien har fått sitt material från ett bekvämlighetsurval finns en medvetenhet kring att personerna i mitt sociala nätverk har en viss syn på studiens problemområde, vilket kan komma att forma slutsatsen. I försök att kompensera detta så mycket som möjligt har jag fokuserat på att använda mig av intervjuguiden enhetligt med varje intervjuperson för att inte justera svaren på frågorna.
Litteratursökning
I bakgrundsundersökningen använde jag mig av sökmotorn Google för att få fram statistikundersökningar och lagsammanfattningar om sexualbrott i Sverige. Nationellt
centrum för kvinnofrid, regeringens och riksdagens hemsida är några informationskällor som lyfte bakgrundsinformationen i denna studie. Några sökord som användes var sexualbrott, sexualbrottslag, samtyckeslag och frivillighet. För att leta ytterligare studier kring studiens område använde jag mig av databaserna Diva och SocIndex. Framförallt kom Zeteo till användning som både databas och sökmotor för att komma åt brottsbalken (SFS 1962:700) och olika förarbeten till den nya lagändringen. Uppsatsen hänvisas kontinuerligt till Statens offentliga utredning (SOU 2016:60) vilket omfattar en utförlig lagkommentar till den nya sexualbrottslagändringen (SFS 2018:618) i 6 kap. brottsbalken (SFS 1962:700) på Zeteo som också uppdateras.
Metodologisk reflektion
Denna studie har sin grund på en kvalitativ metod vilket har medfört en datainsamling av personliga berättelser, tankar och upplevelser. Om jag hade använt mig av en kvantitativ metod kunde studien under vissa förutsättningar ha fått ett mer generaliserande resultat eftersom den metoden skapar en mer objektiv och ytlig förklaring av verkligheten (Bryman, 2011). Dock skulle studien troligtvis inte få ett lika djupt och karaktäristiskt resultat som en kvalitativ metod kan medföra. En kvalitativ metod bidrar enligt Bryman (2011) till att ge en social och konstruktiv förklaring av en föränderlig verklighet med hjälp av människors egna tolkningar. Studien rör ett aktuellt problemområde som jag antar kan se annorlunda ut om några år och därmed är intervjupersonernas tolkningar kring sexualbrottslagen (SFS 2018:618) placerad på en föränderlig verklighet. En annan skillnad mellan kvalitativ och kvantitativ metod är att den kvalitativa metoden kan generera en teori medan en kvantitativ metod prövar och även genererar en teori (Bryman, 2011).
6. Resultat
Tema 1: Att uttrycka och respektera samtycke
Alla deltagande intervjupersoner redovisade för begreppet frivillighet i sexuella handlingar som en ömsesidig kontakt där båda parterna både vill och tydligt visar att de vill delta i en sexuell aktivitet. Informanterna framförde att grunden till varför frivillighet i sexuella
handlingar är viktigt beror på att vi har mänskliga rättigheter i form av självbestämmanderätt och integritet. Med en självbestämmanderätt och integritet menade intervjupersonerna att alla människor ska ha möjligheten att bestämma över sin egen kropp och sina egna handlingar utan att överträda någon annan.
”Det är viktigt för mig för att alltså om jag inte har frivillighet, vad har jag då kvar? Att bestämma över sig själv är jätteviktigt, man lever ju bara för sig själv. Om jag inte kan bestämma över mig själv, är det inte rätt att någon annan gör det.”
När någon bryter mot en annan människas självbestämmande och sexuella integritet genom exempelvis en våldtäkt, ansåg intervjupersonerna att offret troligtvis får en långsiktig och negativ påverkan genom livet som innebär en förstörd självkänsla samt en bristande tillit och trygghet gentemot personer i sin omgivning. När dem kvinnliga informanterna reflekterade över sina känslor kring sexualbrott framkom starka känslor såsom ilska, hat och för en av dem även rädsla för att själv bli utsatt.
”Man tänker: tänk så skulle det där vara jag liksom. Det skulle lika gärna kunna varit jag.”
För dem manliga informanterna uttrycktes frustration, ilska och sorg för sexualbrottsoffer. De riktade frustrationen mot gärningspersoner som de ansåg oftast vara män.
”Det är klart jag bli extremt irriterad för jag fattar inte att det kan finnas män, till 99,9 % av fallen som gör sånt… Jag tycker det är så himla konstigt och jag blir så arg på att det finns män som verkligen breder på de stereotyper som vi försöker få bort och de förstör för alla, oavsett kön. Män får sämre bild av män och kvinnor mår sämst på grund av att män gör så mot dem.”
För att veta ifall en sexuell handling är frivillig eller ofrivillig talade informanterna om hur de tycker att man ska uttrycka sitt samtycke i en sådan situation. För att visa att man vill delta i en sexuell handling behöver man enligt intervjupersonerna visa ett självklart och tveklöst intresse för sex genom kroppsspråk eller fysisk beröring samtidigt som man inväntar en ömsesidig respons. Fysisk beröring såsom kyssar och intim kroppsberöring är enligt
intervjupersonerna exempel på hur man kan uttrycka sitt ett intresse för sex. Det förtydligades däremot av intervjupersonerna att sådana gester eller annan fysisk beröring inte behöver betyda att man i den situationen är ute efter sex. De menade att man i vissa fall möjligtvis enbart vill kyssas och ta på varandra utan att behöva övergå till samlag.
”Bara för att man pussar och kramar betyder det inte att man vill ha sex med någon men att man typ tar på varandra ömsesidigt och visar det på det sättet.”
Varje intervjuperson förklarade att tal är ett tydligt sätt att visa sitt samtycke, speciellt om det finns minsta lilla osäkerhet från någon av parterna inom den sexuella situationen. För en av intervjupersonerna var tal det enda sättet som kan försäkra ett samtycke. För en annan intervjuperson räckte det med att visa samtycke genom att inte göra motstånd när en annan visar ett sexuellt intresse, vilket går emot intervjupersonernas övriga påståenden som visar en gemensam bild om att frivillighet i sexuella handlingar ter sig när parterna gett varandra ett mycket tydligt samtycke.
”Allting utom ett ja är ett nej, har man hört andra säga.”
Att säga ”nej” i en sexuell situation kunde enligt intervjupersonerna bland annat ske verbalt.
Tal var för majoriteten av intervjupersonerna den tydligaste faktorn för att uttrycka sin motvilja inför en sexuell handling. Att ta avstånd med kroppen och vara passiv var enligt alla informanter också ett sätt att visa att man inte vill delta i ett sexuellt sammanhang. Andra sätt som hälften av intervjupersonerna nämnde var även förflyttning av sin egen kropp eller den andre personens kropp eller hand.
”Det känns som att grunden är att man ska utgå ifrån att den andre inte vill, förrän man fått ett övertydligt ja. Så jag tycker liksom att bara genom att inte göra någonting så säger man nej. Det enda sättet att visa att man vill är när man är övertydlig och tar på den andre.”
Samtycke är något som borde respekteras, oavsett om man i en sexuell situation är den som väntar på ett samtycke eller den som ska bestämma sig för att uttrycka samtycke. Majoriteten av intervjupersonerna lyfte vikten av det ska finnas en möjlighet för de inblandade att
använda sin frivillighet. Man ska fråga och lyssna efter den andre personens uttryck av frivillighet eller ofrivillighet. Det ska inte antas eller tas för givet att det finns ett samtycke.
Majoriteten av intervjupersonerna förklarade att allt annat än ett tydligt ”ja” är ett ”nej”.
Tema 2: Problematisering av könsnormer i samband med synen på frivillighet Trots att intervjuerna inte innehöll frågor om genusstrukturer eller könsnormer kom dessa begrepp på tal upprepande gånger av alla intervjupersoner. Det drogs paralleller mellan sexuella brott samt könshierarkier i samhället. Intervjupersonerna ansåg att majoriteten av gärningspersoner är män och att dem utsatta oftast är kvinnor. De problematiserade mäns våld mot kvinnor som ett resultat utifrån att det finns genusstrukturer och könsnormer i samhället.
Samhällets könsnormer uppmuntrar en machokultur som innebär att män ska vara i överläge samt ha makt och kontroll över kvinnor, förklarade intervjupersonerna.
”Jag tror att det är en kultur typ, att spela svår, att killar ska tolka det som att det är ett spel.
Att tjejen låtsas som att hon vill även fast hon inte vill. Att det är tänkt att killar lär sig att vara framåt, ta mycket plats, vara bestämmande och sånt och det känns som att den rollen kommer fram i det sammanhanget men det blir så fel när det handlar om samtycke och sånt där. Jag tror det handlar mycket bara om hur killar är allmänt.”
Alla intervjupersoner tryckte på sambandet mellan genusstrukturer och mäns attityd mot kvinnor samt att machokulturen därmed behöver brytas. En intervjuperson förklarade att det är viktigt att i så tidig ålder som möjligt motarbeta machokulturen och acceptansen av våldsamma beteenden. För att skapa en hälsosam attityd mellan alla människor behöver man dels låta barn utmana samhällets normer samt uppfostra alla barn utifrån samma regler, oavsett kön.
”Om man tänker på våldspyramiden så ligger längst ner: otrevliga kommentarer, rasism, kränkningar… Om man vet om att barn tänker att det går att leva med, att det inte är värt att gå till rektorn för att man bara kommer bli retad ännu mer. Tolererar man våldet på lägsta planet i pyramiden så har man plötsligt lyft gränsen där det förekommer övergrepp och andra typ av våldsbrott och till och med där när man kanske inte anmäler, när ens partner tvingar på sig en sexuellt och man inte har någon aning om att det inte är okej oavsett om man är i ett förhållande eller inte, då har man plötsligt dragit den gränsen ett snäpp upp också.”
En av de kvinnliga intervjupersonerna framförde hur vägen till förändring är att prata, diskutera och säga ifrån och menade att män som tillhör den utsättande gruppen bör ta större ansvar kring att bidra till en förändring. En annan kvinnlig intervjuperson tyckte att den processen redan börja komma igång nu under modern tid. Av de manliga intervjupersonerna förklarades av en person hur han i sitt privatliv alltid är extra försiktig i sexuella kontakter med kvinnor för att han är medveten om deras utsatthet och därmed bristande tillit till män.
Utifrån problematiseringarna kring könsnormer och hierarkier beskrev intervjupersonerna hur synen på frivillighet ser olika ut beroende på om man är man eller kvinna. Åsikter och
värderingar kring begreppet frivillighet i sexuella handlingar kunde intervjupersonerna givetvis inte beskriva utifrån varje man och kvinna utan talade om gruppen män och gruppen kvinnor i allmänhet. I relation till påståendet om att män oftast är gärningspersoner och att kvinnor oftast är offer när det kommer till sexuellt våld, ansåg intervjupersonerna att kvinnor därmed har en större förståelse för begreppet. Alla intervjupersoner ansåg att åsikterna mellan män och kvinnor i allmänhet skiljer sig genom att män ofta inte förstår innebörden av
frivillighet i samma utsträckning som kvinnor gör eftersom de inte har samma erfarenheter av att bli utsatta av sexualbrott. De menade att män löper mindre risk att bli sexuellt utnyttjade.
”Inte för att dra alla över kant men begreppet gynnar ju tjejer först och främst. Jag tror att killar har lite blandade känslor för det här för att jag vet inte… inte alla killar men
våldtäktsmän, det är ju… män. Så det är inte så att de tänker så mycket på frivilligheten, om du förstår.”
Det framkom i intervjuerna antaganden om att män i allmänhet ifrågasätter frivillighet och har blandade känslor inför det snarare än att det finns en uppskattning kring begreppet.
Förklaringen till det kunde enligt intervjupersonerna vara att mäns behov av att ha makt hamnar i centrum. Män i allmänhet kunde enligt informanterna finna kvinnors motstånd nedvärderande. Denna matkontroll menade intervjupersonerna vara indikationer på att det finns könsnormer och genusstrukturer i samhället. Intervjupersonerna förklarade vidare hur
kvinnor i allmänhet kan relatera till frivillighetsbegreppet samt hålla med dess innebörd och syfte eftersom det lyfter frågan om mänskliga rättigheter såsom självbestämmande och sexuell integritet.
Tema 3: Sexualbrottslagens påverkan i samhället
Anledningen varför Sverige har stiftat en ny sexualbrottslagändring med frivillighet som en avgörande faktor till sexualbrott är att förtydliga och specificera gränsen mellan rätt och fel i en sexuell handling, påstod en intervjuperson. En intervjuperson förklarade att en
bakomliggande faktor till den nya lagändringen helt enkelt är den stora problematiken kring sexualbrott. Me too-rörelsen borde också vara en bakomliggande faktor, menade en annan.
”Man kan inte gå och blunda för det när det är så mycket människor som går upp och säger att det är ett problem”
Oavsett underlag till beslutet av den nya sexualbrottslagen var alla intervjupersoner positivt inställda till lagen och hade åsikter om både för- och nackdelar kring den. Överlag fanns det förhoppningar om att lagen kan komma att påverka människors uppfattning om frivillighet, skydda offer och leda till uppklarande av brott. Det uttryckes påståenden om att lagen kan komma att uppmuntra diskussioner bland människor angående självbestämmanderätt och frivillighet. Flera av intervjupersonerna ansåg att eftersom lagen präglas av begreppet frivillighet kan kunskap om begreppet spridas. Alla personer som deltog i en intervju framhävde hur lagen kan komma att förtydliga och klargöra vart gränsen går mellan en ömsesidig sexuell handling samt ett sexuellt brott. Begreppet frivillighet som utgångspunkt i lagändringens beskrivningar om vad som är rätt och fel beteende i sexuella kontakter ger enligt intervjupersonerna ett klargörande både för offer och gärningspersoner. Informanterna menade att det kan finnas en liten möjlighet för en del gärningspersoner att få insikt eller åtminstone kunskap om vad som är skadliga beteenden. För offer kan lagen fungera som ett skyddsnät och en stödpelare som klargör för dem att de blivit fel behandlade. Lagen hjälper därmed offer att förstå deras utsatthet. Med det menade intervjupersonerna att lagen även kan uppmuntra sexualbrottsoffer till att våga anmäla. Anmälningsbenägenheten kan då öka.
”Jag tror att man har någon helt annan slags självbestämmanderätt än vad man hade innan.
Även om man hade det innan så var det inte lika tydligt i lagen. Om något skulle gå fel då har man lagen att luta sig mot, vilket kan vara skönt.”
Gällande att den nya sexualbrott inkluderar straffhöjning för vissa brottskategorier kan enligt intervjupersonerna leda till en större försiktighet bland gärningspersoner och potentiella gärningspersoner. Majoriteten menade att straffhöjning kan medföra en ökad insikt om hur allvarliga sexuella brott är.
”Det är ju bara positivt. Dels för att de är instängda längre men också för att förövaren kanske inte begår brottet på grund av att hen inte vill ha konsekvenserna som numera finns.”
Enligt en intervjuperson kan straffhöjning också innebära återfallsrisk.
”Det finns alltid en återfallsrisk och därmed ytterligare kriminella banor man kan hamna i när man väl hamnat i fängelse. Man blir ju exkluderad. Det blir en gemenskap i fängelset.
Man pratar om brotten man begått och det väcker också nyfikenhet. Man hittar en mening tillsammans i allt misär man antagligen upplever där.”
Intervjupersonerna förklarade att lagen även uppmärksammar de mildare sexualbrotten i hand med att frivillighet är en avgörande faktor samt att den specificerar brottskategorierna
ytterligare. Hälften av intervjupersonerna lyfte även fram oaktsamhetsansvaret, som den nya lagen har lagt till bland sexualbrottskategorierna, som en bidragande faktor till att man problematiserar alla sexualbrott, oavsett nivå av grovhet. Nackdelar med lagändringen visade sig när intervjupersonerna problematiserade frågor om människor som på grund av ung ålder, funktionshinder eller psykisk ohälsa riskerar att ha mindre möjlighet till att kunna uttrycka eller använda sin frivillighet i sexuella handlingar. En intervjuperson problematiserade hur befinnandet i en parrelation kan begränsa möjligheten att förstå att man blir sexuellt utsatt.
Två intervjupersoner lyfte båda även fram att det finns en liten risk för vissa offer att utnyttja sin offerroll och anklaga en oskyldig person för sexuellt brott. Av en intervjuperson
diskuterades risken för missförstånd mellan de olika parterna i ett sexuellt sammanhang i samband med att lagens definition av sex och ofrivilligt sex i verkligheten kan få en tunnare gräns.
”Jag tror att den kommer göra mycket nytta men också att det kan uppstå situationer där denna gränsen kommer utnyttjas och att personer kommer bli anklagade och antagligen fällda utan att det var en våldtäkt.”
Vare sig det handlar om missförstånd eller aktivt sexuellt utnyttjande så är sexualbrott även svåra att bevisa och det höll de flesta intervjupersonerna med om. Lagen kan möjligtvis inte täcka svårigheten att bevisa vad som faktiskt skett i en sexuell handling och det enda som då återstår är ord mot ord mellan gärningspersonen och offret, menade intervjupersonerna. Vissa informanter menade däremot att den nya lagändringen kan minska svårigheterna med att bevisa sexualbrott. Intervjupersonerna trodde att det i anknytning till den nya lagändringen är lättare att bedöma sexualbrott utifrån dess utvecklade specifikationer och tydligheter kring sexualbrott.
Diskussion
I denna kvalitativa intervjustudie har syftet varit att utifrån den nya sexualbrottslagen (SFS 2018:618) undersöka vad en grupp vuxna utan någon juridisk bakgrund har för föreställningar om begreppet frivillighet i sexuella handlingar. Studien har också efterfrågat hur
informanterna föreställer sig att sexualbrottslagen kan påverka samhället, samt hur de tror att åsikterna kring begreppet frivillighet i sexuella handlingar ser ut hos kvinnor och män i allmänhet. Att uttrycka och respektera samtycke är ett av resultatets tre teman som innefattar intervjupersonernas svar på studiens frågeställning om hur de definierar begreppet frivillighet i sexuella handlingar. Intervjupersonerna delade en gemensam bild av att frivillighet i
sexuella sammanhang är obligatoriskt eftersom alla människor ska ha tillgång till ett
självbestämmande. Asp (2010) framhäver samma påstående. Intervjupersonerna ansåg att alla människor besitter ansvaret att i sexuella situationer vara uppmärksamma och respektfulla gällande signaler från den andre parten som indikerar på att hen är intresserad eller
ointresserad av att delta i en sexuell handling. Att uttrycka frivillighet, eller med andra ord ge samtycke, skulle enligt intervjupersonerna ske på ett tydligt sätt genom tal, kroppsspråk eller ömsesidig kroppsberöring som successivt och ömsesidigt leder till en sexuell handling. Det skulle enligt intervjupersonerna aldrig tas för givet att det finns ett samtycke. Om ett samtycke inte ges på ett övertydligt sätt ansågs det inte räknas som ett samtycke. I
intervjuerna framfördes däremot olika åsikter gällande vad som definieras som ett tillräckligt tydligt samtycke. Exempelvis påstods kroppsberöring och kyssar vara tydliga uttryck för samtycke men att det inte heller måste betyda att man är intresserad av sex. För en
intervjuperson var användning av tal det enda tydliga sättet att uttrycka samtycke, medan det för en annan var tydligt nog att utrycka samtycke genom att inte göra motstånd. Påståendet om att inte göra motstånd krockade med samtliga intervjupersoners åsikt om att passivitet å andra sidan är ett sätt att säga ”nej” till en sexuell handling. Som det står i den nya
sexualbrottslagen (SFS 2018:618) uppskattar man frivillighet i sexuella handlingar utifrån ord, handlingar och annat. ”Annat” innebär enligt lagändringen (SFS 2016:618) att en sexuell handling kan anses vara ofrivillig och därmed som ett sexualbrott ifall offret inte gett uttryck för varken ett ”ja” eller ”nej” i sammanhanget. Det går i linje med intervjupersonernas påstående om att det inte anses vara frivilligt ifall personen inte gett ett tydligt samtycke.
”Annat” har däremot en annan innebörd som står för tyst samtycke, vilket betyder att passivitet kan vara uttryck för både frivillighet och ofrivillighet (prop. 2017/18:177). Det påvisar hur komplex definitionen av frivillighet kan vara eftersom det inte finns ett enda specifikt svar på hur man ger ett samtycke i alla sexuella sammanhang. Som Nilsson och Lövkrona (2015) skriver så är det inte själva handlingen i sig som avgör ifall det är en
våldtäkt eller inte, istället handlar det om hur handlingen utförs. Intervjupersonerna lyfte detta påstående med att beskriva de olika uttryckssätten såsom fysisk beröring eller hur man
bemöter varandras beröring ömsesidigt. Intervjupersonerna ansåg att man maximerar
tydligheten av frivillighet i sexuella sammanhang genom att använda sig av tal, speciellt vid fall där det finns en osäkerhet. De såg svårigheter med att veta ifall en sexuell handling är frivillig när personer befinner sig i utsatta situationer såsom psykisk ohälsa eller
funktionshinder som kan minska möjligheten för personer att kunna uttrycka samtycke.
Yttranden från sexualbrottslagen (SFS 2018:618) pekar inte på att sexuella handlingar är ofrivilliga om de inblandade personerna exempelvis har funktionshinder, däremot beror det på om personen överhuvudtaget har möjlighet att på något sätt kunna uttrycka att hen är villig eller motvillig till sex. En sexuell handling blir automatiskt ofrivillig om en person inte har möjlighet att uttrycka samtycke, oavsett vilken typ av utsatt situation hen befinner sig i (SOU 2016:60). Intervjupersonerna fokuserade inte på våld, hot eller andra utsattheter som
avgörande faktorer i bedömningen om en sexuell handling är frivillig eller inte. De gjorde som Nilsson och Lövkrona (2015) samt sexualbrottslagen (SFS 2018:618) frågesättningar om hur sexuella handlingar borde inledas och utföras, för att upprätthålla en hänsyn och
uppmärksamhet till människors uttryck av frivillighet.
Det framfördes av intervjupersonerna problematiseringar av samhällets genusstruktur och könsnormer som de menade är bakomliggande faktorer till sexualbrott. Enligt
intervjupersonerna bidrar könsnormer till att samhället tenderar att normalisera ohälsosamma beteenden, framför allt hos män. De tog fram samband mellan könsnormer och deras
påståenden om att majoriteten av sexualbrottsförövare är män och att majoriteten av
sexualbrottsoffer är kvinnor. Intervjupersonerna ansåg att män i allmänhet förmodligen har bristande empati, mindre förståelse och mer kritiska synpunkter kring begreppet frivillighet i sexuella handlingar medan kvinnor i allmänhet enbart är positivt ställda till begreppet. Detta relateras till studiens frågeställning om hur informanterna föreställer sig att män och kvinnor i allmänhet ser på begreppet frivillighet i sexuella handlingar. Nilsson och Lövkrona (2015) drar samband mellan föreställningar om sexuellt våld samt kvinnors och mäns sexualitet för att förstå hur sexualbrott kommer till och hanteras i samhället. Intervjupersonerna tog fram liknande samband, delvis för att kartlägga mäns och kvinnors syn på frivillighet. Kvinnors sexualitet har genom historien betraktas som mottagande och passiv medan mäns sexualitet har ansetts vara erövrande och driftig (Nilsson & Lövkrona, 2015). Intervjupersonerna definierade den stereotypiska mansrollen med egenskaper såsom kontroll- och maktbehov samt behovet av att ta plats och få uppmärksamhet. Deras påståenden om att kvinnor överlag tenderar att vara mer försiktiga och män mer påstridiga och erövrande går att relatera till historiens beskådning av mäns och kvinnors sexualitet. De menade att könsnormer, som uppfostrar flickor och pojkar till att ha olika könskategoriserade attityder och beteenden (Isdal, 2002), leder till bland annat att män innehar maktfokuserade och våldsamma egenskaper. Jag tolkar intervjupersonernas påstående om mäns könsnorm-relaterade
egenskaper som en förklaring till varför begreppet frivillighet inte alltid respekteras, eftersom sexuellt våld ses som en maktinriktad och hierarkisk handling (Isdal, 2002). Könsnormerna påverkar hur människor förhåller sig till varandra (Edling & Liljeros, 2016) och enligt intervjupersonerna kan det problematiseras huruvida män, som erhåller mer makt, behandlar kvinnor.
Sexualbrottslagens påverkan i samhället är temat som besvarar studiens frågeställning om informanternas föreställningar om hur den nya sexualbrottslagen (SFS 2018:618) kan komma att påverka sexualbrott i samhället. Sexualbrottslagändringen (SFS 2018:618) kunde enligt intervjupersonerna komma att påverka samhället positivt genom att skapa större trygghet hos offer. De menade även att lagändringen kan leda till en ökad anmälningsbenägenhet i
samband med att frivillighetsbegreppet illustrerar rätten om människors sexuella integritet och självbestämmande. De ansåg att lagändringen kan komma att skapa diskussioner och kunskap i samhället gällande hur människor borde behandla varandra samt hur vi borde förhålla oss till frivillighet i sexuella handlingar. Intervjupersonerna ansåg att sexualbrottslagen (SFS
2018:618) hade tydligare och mer specifika riktlinjer kring gränsen mellan sexuella handlingar och sexualbrott, tack vare frivillighetsbegreppet och oaktsamhetsansvaret. De antog att straffhöjningen kan skapa en större försiktighet bland förövare. Det uttrycktes även åsikter om lagens brister gällande svårigheter att bevisa sexualbrott samt att det finns en risk att vissa kan utnyttja lagen till att anklaga oskyldiga människor. Könsnormer och
genussystem var enligt intervjupersonerna relaterade faktorer till både frågeställningen om kvinnors och mäns syn på frivillighet samt till frågeställningen gällande lagändringens
