Umeå universitet
Statsvetenskapliga institutionen
EU – JÄMSTÄLLDHETENS RIDDARE ELLER NARR?
En fallstudie över EU:s inverkan på jämställdhet i Kroatien från förhandling till inträde i EU
Cornelia Forsström
Abstract
During the accession period EU has the opportunity to influence a future member state in various political areas. Is gender equality politics one of them? The purpose of this thesis is to explore EUs role in promoting gender equality in Croatia, the latest member who entered 1 July 2013. The theoretical framework consist of two theories, new
institutionalism and radical feminism. New institutionalism helps us analyse the tools EU has in order to influence an accession country by dividing them into two themes.
Institutions and interest. The theory of radical feminism makes the analyse deeper by deciding the quality of EUs impact on gender equality. The result shows that EU has done a sufficient work making sure Croatia implemented gender equality laws but the laws does not cover all political areas why the overall quality of EUs influence over a member state can be questioned.
Nyckelord: jämställdhet; EU; Europeiska kommissionen; new insitutionalism;
radikalfeminism; kvalitativ metod; intresse; institutioner; hard law; soft law.
Innehållsförteckning
1. Inledning ... 2
1.1 Spelar EU någon roll för jämställdhetspolitiken? ... 2
1.2 Syfte och frågeställningar ... 3
1.3 Frågeställningar ... 3
1.4 Avgränsningar ... 3
1.5 Disposition ... 4
2. Bakgrund och tidigare forskning ... 4
2.1 Tidigare forskning ... 5
2.2.1 Conditionality och samspelet mellan inhemsk struktur och EU i skapandet av jämställdhetspolitiken ... 5
2.2.2 Kvinnoorganisationer och pressen på nationella regeringar att implementera jämställdhetspolicys ... 6
2.2.3 Institutionalism som verktyg för att förstå det komplexa förhållandet mellan EU och dess medlemsländer ... 7
3. Teoretiskt ramverk ... 8
3.1 New Institutionalism ... 8
3.2 Radikalfeminism ...10
3.3 Begrepp ...11
4. Metod ... 12
4.1 Val av metod...12
4.2 Datamaterial ...13
4.3 Analys av datamaterial ...14
4.4 Operationalisering ...14
4.5 Reliabilitet och validitet ...15
5. Empiri ... 16
5.1 Vilka verktyg finns för EU att påverka jämställdhetspolitiken för ett inträdesland? ...19
5.2 Vilka förutsättningar för jämställdhet skapades av EU under anslutningsperioden och hur ser det ut idag? ...24
6. Analys ... 26
7. Slutsats ... 29
Referenser ... 31
1. Inledning
I det inledande kapitlet kommer problemformuleringen som arbetet är baserat på att presenteras. Efter det kommer syfte, frågeställningar och avgränsningar att redovisas. Till sist presenteras dispositionen för uppsatsen.
1.1 Spelar EU någon roll för jämställdhetspolitiken?
Med sina 28 medlemmar är Europeiska Unionen en union med en styrelseform som sträcker sig över flera nivåer. EU kan beskrivas som en framgångsrik union sett till ekonomisk integration med de fyra friheterna fri transport av varor, tjänster, människor och kapital. Enligt Kantola sträcker sig EU:s inflytande längre än ekonomisk integration och handelsregler. Kantola menar att EU alltid har haft ett visst inflytande över
jämställdhet och det går att spåra till Romfördragens signering 1957. Eftersom EU är en del i ett multilevel-governance ramverk fraktas EU:s värderingar och ståndpunkter angående jämställdhet från överstatlig nivå till nationell, regional och lokal nivå i medlemsländerna och sedan tillbaka till överstatlig nivå (Kantola, 2010:1f).
Walby (2004, 5f) skriver att forskare är oense om EU:s roll i kampen mot ojämställdhet.
De menar att EU kan sägas ha gjort någon positiv skillnad på jämställdhetsområdet i och med direktivet om likabehandling i arbetslivet, men att deras kapacitet att
åstadkomma mer förändring är kantad av hinder. Exempel på hinder är att i lagstiftning om likabehandling är normen mannen och därför utmanas inte de strukturer som är skadligast för jämställdheten. Walby talar om EU som ett neoliberalt projekt och menar att EU därför inte förespråkar de sociala välfärdsreformer som behövs för att kvinnor ska uppnå jämställdhet. Lombardo (2003, 159) skriver att EU:s jämställdhetspolicy är låst till ett dilemma som kallas ”Wollestonecraft dilemmat”. Med det menas att jämställdhetspolicys är skapade i en miljö som präglas av ett patriarkalt system och därför inte tar hänsyn till kvinnors rättigheter i egenskap av att de är kvinnor, utan rättigheter de borde erhålla för att män redan åtnjuter dem. Även Atchinson (2016, 168f) skriver att forskare och policymakare ifrågasätter EU:s förmåga att förespråka jämställdhet på ett sätt som får genomslag i medlemsländerna och att varken hard law (bindande direktiv) och soft law (rekommendationer och riktlinjer som inte är bindande) har gett framgångsrika resultat. Atchinson tar jämställdhetsintegrering som exempel och menar att sedan 1990-talet har EU använt verktyg som klassas som soft law för att få
med jämställdhetsintegrering i EU policys. Dock utan att jämställdhetsintegrering inom alla EU policys har uppfyllts.
Denna uppsats ämnar undersöka om EU påverkar jämställdhetspolitiken i
medlemsländerna på ett sätt som åstadkommer skillnad eller om EU:s inflytande är svagt och endast påverkar jämställdheten marginellt. Eftersom EU har stor möjlighet att ställa krav och påverka medlemsländer under anslutningsperioden (Europeiska
kommissionen 2015:7) och eftersom det är då som länderna anpassar sig efter EU:s strukturer och tillvägagångssätt, både socialt och politiskt, (Beveridge (2005:1) kommer uppsatsen fokusera på EU:s inverkan på jämställdhet under Kroatiens
anslutningsprocess då Kroatien som gick med i EU 2013 är det senaste landet som blev medlem.
1.2 Syfte och frågeställningar
Denna uppsats syftar till att undersöka EU:s roll som aktör under Kroatiens anslutningsperiod och vilken möjlighet EU hade att göra inverkan på
jämställdhetspolitiken från slutet av 1990-talet, eftersom det var då Kroatien började anpassa sin politik till EU:s, till medlemskap 1 juli 2013. Dessutom kommer en kort nulägesöverblick över Kroatiens jämställdhetspolitik att redovisas med syfte att urskilja om EU:s påverkan under processen har fått effekt. Anslutningsperioden studeras eftersom utvidgningsprocessen är ett ypperligt tillfälle för EU att sprida sina normer och ideal (Manners, 2002:244). Maull (2005, 782) menar att utvidgningsprocessen är EU:s viktigaste redskap för att påverka. Som exempel nämner Maull Central- och Östeuropa och att EU utvidgningen i de regionerna förmodligen bidragit enormt till utveckling, liberala tankar om demokrati och stabilitet mellan länderna.
1.3 Frågeställningar
- Vilka verktyg finns för EU att påverka jämställdhetspolitiken i ett anslutningsland?
- Vilka förutsättningar för jämställdhet skapades av EU under anslutningsperioden och hur ser det ut idag?
1.4 Avgränsningar
Denna uppsats behandlar inte EU:s inverkan på Kroatiens jämställdhetspolitik efter landets inträde i EU 2013 vilket motiveras med att EU:s främsta möjlighet att forma ett medlemslands framtida politik är under anslutningsperioden. Uppsatsens fokus är EU:s roll som aktör och det inflytande EU hade över jämställdhetspolitiken i Kroatien under anslutningsprocessen. Därför ämnar uppsatsen inte besvara hur jämställdheten i Kroatien ser ut på djupet och hur långt Kroatien som land kommit sett till jämställdhet.
1.5 Disposition
I kapitel 1 redovisas uppsatsens problemformulering, syfte och frågeställningar.
I kapitel 2 presenteras tidigare forskning som är relaterat till uppsatsens ämne och som sedan är användbar i valet av teori.
I kapitel 3 redovisas det teoretiska ramverket som uppsatsen bygger på. Dessutom definieras begrepp där innebörden är viktig att förstå. Dessa begrepp diskuteras i relation till EU och Kroatien.
I kapitel 4 presenteras metod och tillvägagångssätt. Val av datamaterial redovisas och till sist förs en diskussion om validitet och reliabilitet i relation till uppsatsen.
I kapitel 5 föreställs uppsatsens resultat. Allra först ges en bakgrundsbeskrivning om hur det går till när ett land blir medlem i EU. Sedan ges även en kortare bakgrund om
Kroatien, dess politik och hur jämställdheten ser ut i landet.
I kapitel 6 diskuteras resultatet.
I kapitel 7 avslutas uppsatsen med vilka slutsatser som kan dras från denna studie. En kort avdelning om hur denna uppsats bidragit till liknande forskning och idéer angående framtida forskning presenteras också.
2. Bakgrund och tidigare forskning
I kapitel 2 presenteras tidigare forskning som är relaterat till uppsatsens ämne och som
2.1 Tidigare forskning
2.2.1 Conditionality och samspelet mellan inhemsk struktur och EU i skapandet av jämställdhetspolitiken
The Limits of Europeanisation: EU Accession and Gender Equality in Bulgaria and Romania
Christina Chiva (2009,195) har studerat området EU och utvidgning samt EU:s sociala policys tillsammans med feministisk teori. Chiva fokuserar på ett av EU:s verktyg som kallas ’conditionality’. Conditionality översatt till svenska blir ungefär ’med villkor’.
Conditionality blev till i och med Köpenhamnskriteriernas utformning 1993 och med conditionality menas att ett land får stöd av EU om det går med på vissa krav. Stödet kan exempelvis vara finansiellt eller i form av ett medlemskap. När studier av
utvidgningsprocessen görs är conditionality ofta ett centralt begrepp. De villkor som sätts kan vara institutionella förändringar eller implementering av policys och belöningarna kan i sin tur vara ekonomiskt stöd eller ett framtida medlemskap. Innan conditionality användes var tillämpningen av EU:s lagar och regler inte strukturerad utan länder i till exempel Central- och Östeuropa anammade EU:s regler sporadiskt (Kantola, 2010:199).
Chiva använder conditionality för att komma underfund med hur EU har lyckats göra skillnad i Bulgariens och Rumäniens lagstiftning, policys och institutioner gällande jämställdhet. Hon menar att europeisering och inhemska strukturer tillsammans bildar en process som är rikt nyanserad och att jämställdhetspolitiken tar form från den processen (Chiva, 2009: 195). Med Europeisering menas utveckling av en gemensam kultur för de länder som ligger i den europeiska regionen. Denna process har pågått sedan århundraden men just under slutet på 1700-talet ökade europeiseringsfenomenet takten. Europeisering har skapats från flera olika håll där vissa faktorer har påverkat mer än andra (Schmale, 2010:1).
Chiva menar att conditionality är det viktigaste EU-verktyget att undersöka när studier av EU-utvidgning österut genomförs. Med detta verktyget har EU lyckats påverka Bulgarien och Rumäniens jämställdhetspolitik markant. För att undersöka hur europeisering av jämställdhet i forna kommunistländer har utformats kan med fördel feministiska teorier användas enligt Chiva. Vid studier av EU-utvidgning kan feministisk teori bidra med
verktyg som hjälper till att avgöra om förändring sker på grund av EU eller inhemska påtryckningar. Vidare menar Chiva att det krävs en mer djupgående insikt om
jämställdhetsbegreppet för att klargöra i vilken utsträckning som ett EU-inträde påverkar jämställdhetspolitiken i ett land. Det räcker inte att endast studera ’conditionality’ och hur jämställdheten förbättras tack vare villkorsverktyget utan det är viktigt att ta med i
beaktning hur kvinnors offentliga och privata liv är sammanlänkat (2009:196). Chiva kommer i sin forskning fram till att feministisk teori bidrar till viktiga slutsatser om jämställdhet i nya medlemsländer eftersom teorin synliggör hur nationella aktörer och fenomenet europeisering samspelar (Chiva, 2009:206).
2.2.2 Kvinnoorganisationer och pressen på nationella regeringar att implementera jämställdhetspolicys
Sisterhood and Solidarity? Women’s organizations in the Expanded Europan Union Silke Roth har studerat de länder som gick med i EU 2004 med störst fokus på Polen, Tjeckien och Slovenien. Roth skriver (2007:460) om anslutning till EU som något tvådelat för jämställdhetspolitiken och kvinnoorganisationer i de länder som gick med 2004. Hon menar att det är allmänt accepterat att EU har influerat medlemsländers
jämställdhetspolicys och att EU har bidragit med finansiellt stöd till
kvinnoorganisationerna i anslutningsländerna. Men samtidigt har kvinnoorganisationer förlorat stöd från tidigare donatorer vilket mindre organisationer har haft svårt att hantera.
Roth pekar ut den europeiska kvinnolobbyn (EWL) som en viktig aktör i arbetet med att förespråka jämställdhetsfrågor till EU. EWL:s arbete beskrivs som ” […] critical for bringing women’s issues on the EU agenda and coordinating national and European actions […] ” (Roth 2007, 461). Vidare uttrycker Roth att arbetet med policys ofta transporteras från nationell nivå till EU-nivå, något som kallas ping-pong effekt. Därmed kan nationella regeringar i kandidatländer känna viss press att implementera
jämställdhetspolicys.
Roth tar i sin studie upp EU:s begränsningar gällande lagstiftning på
jämställdhetsområdet. Som exempel nämner hon reproduktiva rättigheter och våld mot kvinnor. EU har till exempel ingen rätt att lagstifta om abort i medlemsländer (2007, 468f). Våld mot kvinnor blev inte adresserat av EU förrän slutet på 1990-talet. Roth menar att faktumet att EU aktivt började engagera sig i frågan gjorde att problemet talades om
Ett stort hinder som Roth (2007, 473) identifierar i och med anslutningsprocessen till EU är att många NGO’s förlorade ekonomiskt stöd från internationella donatorer. Donatorerna ansåg att pengarna inte skulle behövas i och med anslutning till EU. Dock ansåg de flesta NGO:s att anslutningsperioden var den bästa chansen att förespråka
jämställdhetslagstiftning till de nationella regeringarna och de gjorde det med
förhoppningen om att det som inte uppnåddes under anslutningsperioden kunde uppnås senare (2007, 475).
2.2.3 Institutionalism som verktyg för att förstå det komplexa förhållandet mellan EU och dess medlemsländer
The Path To European Integration – A Historical Institutionalist Analysis
Målet för Pierson (1996, 126) är att undersöka varför EU:s medlemmar inte har full kontroll över vad som händer inom EU och vilka aktörer förutom medlemsländerna som har möjlighet att påverka. Teorin som används är historical institutionalism eftersom politik inom en institution formas över tid. Teorin är användbar när konsekvenserna av temporära processer ska undersökas eftersom det sker inom institutioner. Dessa
institutioner kan exempelvis vara regler, normer och strukturer. Med historical institutionalism förklarar Pierson (1996, 158) att EU visar tendenser av att vara en supranationell enhet som medlemsländerna inte kan kontrollera. Dock understryker
författaren att medlemsländerna naturligtvis har stor makt i och med policyutveckling men att den också är begränsad.
Denna uppsats skiljer sig från tidigare forskning eftersom den främst undersöker EU:s roll som aktör under Kroatiens anslutningsperiod och inte studerar kvinnoorganisationer och deras uppfattning av EU:s inflytande. Roth studerar just kvinnoorganisationer och samspelet mellan dem och EU, men hennes forskning är givande för denna uppsats trots detta eftersom hon har studerat EU:s förutsättningar för att påverka lagstiftningen och kritiserar lagstiftningen för att vara bristfällig. Piersons forskning kommer att vara till nytta eftersom en av denna uppsats analytiska tillvägagångssätt är historical
institutionalism och kommer att användas på samma sätt som han har gjort. Nämligen för att undersöka institutioner och vilken roll de kan spela.
3. Teoretiskt ramverk
I kapitel 3 redovisas det teoretiska ramverket som uppsatsen bygger på. Dessutom definieras begrepp där innebörden är viktig att förstå. Dessa begrepp diskuteras i relation till EU och Kroatien.
3.1 New Institutionalism
New insitutionalism är egentligen en benämning på tre tankegångssätt. Historical institutionalism, sociological institutionalism och rational choice institutionalism.
Tillsammans ämnar de tre analytiska tillvägagångssätten söka svar på vilken inverkan institutioner har i hur sociala och politiska skeenden tar form. New institutionalism analyserar, som förstås av namnet, institutioner och har som huvudmål att förklara hur institutioner och beteende samspelar och hur institutioner uppkommer samt
förändras.(Hall & Taylor, 1996:936f).
Istället för att använda det tredje analytiska tillvägagångssättet sociological
institutionalism kommer en feministisk teori användas. Det känns naturligt att använda en feministisk teori när jämställdhet studeras eftersom feminism bygger på att jämställdhet handlar om att män och kvinnor ska ha samma möjligheter, skyldigheter och rättigheter och när studier ska bedrivas om jämställdhet behövs feministisk teori för att belysa hur jämställdhet talas om och arbetas med i olika politikområden (Nationella Sekretariatet för Genusforskning, 2016).
För att undersöka vilka verktyg EU har för att påverka ett anslutningslands
jämställdhetspolitik och för att utröna vilka förutsättningar EU skapade i Kroatien under anslutningsperioden kan New Institutionalism med fördel användas som teoretiskt
ramverk. New institutionalism talar om institutioner och intressen vilka kan kopplas till de olika analytiska tillvägagångssätten. Historical institutionalism studerar institutioner och om de spelar roll och på vilket sätt (Hall & Taylor: 937f). Rational choice institutionalism belyser istället intressen (Hall & Taylor: 944). Med New institutionalism kan institutioner och intressen tillsammans utgöra två teman för att analysera EU:s roll som aktör under Kroatiens anslutningsperiod.
Historical insitutionalism uppkom omkring 1960 som ett svar på funktionalistiska teorier och andra gruppteorier som var vanliga då. Teorin lånade vissa idéer från gruppteori, bland annat att en tävlan om knappa resurser är politikens grundkärna (Hall & Taylor, 1996:937). Institutioner, enligt historical institutionalism är formella eller informella skeenden, normer, rutiner och tillvägagångsätt som finns i det styrande systemet och i den politiska ekonomin. Institutioner är sammankopplade med organisationer och deras arbetssätt och regler (Hall & Taylor, 1996:938). Institutioner kan också enligt B. Guy Peters (2012, 74) vara lagstiftande organ och lagar. Historical insitutionalism har en bred definition av förhållandet mellan en institution och en individ. Dessutom är institutionens utveckling och tillvägagångssätt kopplat till hur makten hos institutionerna ser ut. En annan viktig faktor är hur institutionernas har utvecklats genom ’path dependence’ och oförutsedda händelser (Hall & Taylor, 1996:938).
Enligt Hall & Taylor (1996, 938) proklamerar inte historical institutionalism att institutioner är den enda bakomliggande kraften i politik. Institutioner är en del medan socioekonomisk utveckling och idéer kan spela roller i politiska skeenden likväl. Jämfört med rational choice insitutionalism är historical institutionalism villig att förklara världen som mer flerdelad. Idéer om politik kan få ett stort utrymme hos institutioner där vissa understödjs medan andra försvagas.
Rational choice institutionalism är en teori som ofta används vid forskning om utveckling av politiska institutioner. EU är en institution som blivit föremål för analyser genom rational choice institutionalism. Enligt detta analytiska tillvägagångssätt antas att aktörer har vissa preferenser som de alltid står fast vid, att de alltid vill nyttomaximera och därför beter sig helt rationellt samt att de alltid räknar ut vad som ger bäst resultat för dem själva.
Institutioner är skapade av aktörer eftersom aktörerna anser att samarbete kommer att leda till att de får ut mer nytta än vad de skulle få på egen hand. Institutionerna är beroende av aktörernas välvilja och om institutionen får konkurrens kommer den att överleva om den erbjuder mer än de andra institutionerna (Hall & Taylor, 1996:944f). Även Peters (2012, 49) menar att aktörer inom rational choice institutionalism har intressen men att de intressena kan nås om de samarbetar med andra aktörer och blir medlemmar i en
institution. Då kan intressena hållas tillbaka eftersom de är beroende av andra aktörer och institutionen i sig. Detta kan kopplas till conditionlity som nämnts i tidigare forskning och som exempelvis kan vara att EU beviljar medlemskap till ett land om de uppfyller vissa villkor.
3.2 Radikalfeminism
Radikalfeminism är som namnet säger en rörelse som från början ansågs extrem.
Anhängare till teorin ville undersöka kvinnoförtryck på djupet och tydliggjorde att radikalfeminism är en teori som både är skapad av kvinnor och gjord för kvinnor. Teorin bottnade i att kvinnornas upplevelser och uppfattningar skulle stå i centrum. Grunden i teorin är att kvinnor har skilda intressen från män och vill få gehör för dem tillsammans som kvinnor, inte som tillhörande en viss etnicitet eller klass. En annan viktig aspekt av teorin är att manlig dominans sträcker sig från det offentliga livet till den privata sfären.
Män har kontroll även i privata frågor som sexualitet och familj (Bryson, 2003:163f).
Enligt Bryson uppstod tankar och idéer om radikalfeminism på riktigt under slutet av 1960-talet i och med att unga kvinnor som engagerade sig i vänsterrörelser insåg att även de rörelserna präglades av en kvinnosyn som inte gav dem andra roller än sekreterare, sexobjekt eller hemmafru. Roller som gjorde kvinnan en uppasserska till mannen och hans behov. Radikalfeministerna startade med att uppmärksamma kvinnor om deras förtryckta roll i samhället vilket gjorde att kvinnor insåg att problem de trodde att de var ensamma om att bära också bars av andra kvinnor. Det starka budskapet som uppstod ’ the personal is political’ krävde att det var dags att forma politiken efter kvinnors upplevelser istället för hur det kunde tänkas vara. Ordet patriarkat introducerades av Kate Millet på 1970-talet (Bryson, 2003:165f). Ordet hade förekommit innan men nu hade den en betydelse som gick att koppla till kvinnoförtryck. Patriarkatet är ett fenomen där mannen har makt över kvinnan och därmed kan dominera över henne. Patriarkatet och dess roll till staten har också studerats genom radikalfeministisk teori. En känd kritik är att lagar, institutioner och strukturer i en stat är gjorda för att passa män och inte kvinnor eftersom det är män som ligger bakom konstruktionen av dem (Bryson, 2003:196).
Med det teoretiska ramverket new institutionalism tillsammans med radikalfeminism kommer resultatet kunna analyseras på två sätt. New institutionalism kan synliggöra EU:s verktyg för att påverka jämställdhetspolitiken i ett anslutningsland medan radikalfeminism kan synliggöra kvaliteten på den jämställdhetspolitik som EU:s inflytande resulterade i.
Radikalfeminism kan urskilja om konsekvenserna av EU:s inflytande inte bara påverkade det offentliga livet och arbetslivet utan om det även hade inverkan på det privata livet eftersom radikalfeminism menar att det privata är politiskt.
3.3 Begrepp
Soft Law
Definitionen av soft law är i denna uppsats tagen från Eurofound, en EU-organisation som arbetar med att förbättra levnads- och arbetsvillkor. Eftersom uppsatsen behandlar soft law som ett övergripande namn på vissa verktyg som EU har tillgång till är det rimligt att använda en EU-organisations definition av begreppet. Till skillnad från fördrag och direktiv som är bindande i EU:s medlemsländer är soft law, som exempelvis kan vara EU:s rekommendationer, riktlinjer, ståndpunkter och deklarationer, inte bindande för medlemsländerna. Med det sagt behöver det inte betyda att soft law är ett meningslöst. Till exempel kan soft law påverka policys och dess utveckling eftersom medlemsländerna då kan vilja ta sig an olika projekt i större utsträckning jämfört med om de skulle bli
tvingade. Den högre viljan kan förklaras med att de verkar i en mer fri miljö. (Eurofound, 2011)
Hard Law
Hard law är en övergripande benämning på de verktyg som har rättslig kraft. Exempel är EU-domstolens domslut, fördrag och direktiv. EU-lagens överhöghet gör att
medlemsländer måste implementera lagen på nationell nivå (Kantola, 2010:192).
Medlemsländerna måste rätta sig efter EU-lag vilket är fastställt i Fördraget om Europeiska Unionen och Fördraget om upprätthållandet av Europeiska Gemenskapen (2002/C 325/01) av den 24 december 2002 i artikel 226. Kommissionen kan styra
medlemsländernas medgörlighet genom EU-domstolen på detta vis men kommissionen är inte ensam i arbetet utan de har andra aktörer till hjälp såsom offentliga intressegrupper, medborgare och EU-parlamentet. Medborgare i EU kan till exempel lämna in en
stämningsansökan till den egna regeringen om de anser att ett brott mot EU-rätten har begåtts som gör att deras rättigheter enligt EU inte har vidhållits (Kantola, 2010:192).
Under Hard Law nämner Kantola (2010:193) fenomenet ’pincers’. ’Pincers’ är också ett sätt att få medlemsländer att följa EU:s regler. Kommissionen kan från ovan skicka påtryckningar nedåt till medlemsländerna genom att övervaka bindande domslut och överträdelser samt sköta bestraffningar i form av betalning. Dock krävs det att
påtryckningarna ovanifrån understöds av aktörer som intresseorganisationer eller andra nationella aktörer för att de ska få någon effekt i medlemsländerna. Vidare beskriver Kantola att eftersom många medlemsländer i EU ser olika ut, i vissa länder är nationella
aktörer väldigt svaga och har inte lika stor möjlighet att understödja EU medan andra länder har starka nationella aktörer, får inte alla samma möjlighet till EU-rättslig hjälp och andra resurser. Tanja A. Börzel (2006:135) menar att ojämlikheterna i länderna leder till att om institutioner försöker utöka medborgares rättigheter och säkerhet samt få igenom lagar i länder som har varit sämre på att följa EU:s regler och rekommendationer, och som har svaga nationella aktörer, kommer det inte att bli lika effektivt. Det är ett dilemma som visar att de länder som behöver mest stöd av EU har svårast att använda det.
4. Metod
I kapitel 4 presenteras metod och tillvägagångssätt. Uppsatsens insamlade data redovisas och till sist förs en diskussion om validitet och reliabilitet i relation till uppsatsen.
4.1 Val av metod
Metoden som ska användas för att uppfylla uppsatsens syfte och besvara ovan redovisade frågeställningar är en fallstudie. Fallstudier behandlar ett studieobjekt som ska undersökas grundligt. Enheten som ska studeras kan vara ett samhälle, människor eller ett visst fenomen. Fallstudier måste inte vara utförda på ett sätt som bereder väg för jämförelse.
Det kan vara svårt att definiera ett fall på ett tydligt sätt eftersom socialt liv sällan är helt avskilt från andra enheter (David & Sutton, 2016:149).
”Generellt sett är fallstudier den metod som föredras då frågor som ”hur” eller ”varför’”
ställs, då man har ringa kontroll över den situation som studeras och då fokus ligger på aktuella skeenden i ett konkret socialt sammanhang” (Yin, 2007:17). Eftersom denna uppsats syftar till att undersöka hur EU:s roll såg ut under Kroatiens anslutningsperiod är en fallstudiemetod lämplig. Dessutom motiveras metoden med att ansatsen är att beskriva och undersöka EU:s roll som aktör i Kroatiens anslutningsperiod till EU och enligt David och Sutton (2016:149) karaktäriseras en kvalitativ fallstudie av att vara deskriptiv och explorativ. En negativ aspekt med fallstudiemetoden i denna uppsats är att fallstudier ofta studerar aktuella händelser vilket denna uppsats inte gör. Men eftersom fallstudiers centrala mål beskrivs vara att undersöka beslut och: ”varför de fattades, hur de genomfördes och vilka resultaten blev” (Yin, 2007:30) är metoden till övervägande del lämplig. I denna uppsats motsvaras fallstudiers centrala mål med att undersöka vilka verktyg EU har och använder för att påverka jämställdhetspolitiken i ett anslutningsland
I denna uppsats är fallet som studeras EU:s roll som jämställdhetsförespråkare i Kroatien.
Det är EU:s roll som står i centrum men för att se hur väl de lyckades ska Kroatien studeras som är det land som gick med i EU senast (2013). Valet motiveras med att även om varje anslutningsperiod ser olika ut för länderna i EU är ett medlemskap alltigenom likt på ett formellt plan. De lagar och regler som ett medlemskap i EU kräver att landet gör till nationell lag ser i princip lika ut för varje anslutningsland (Beveridge, 2005). Dock bör det tilläggas att varje medlemsland i EU är unikt och eftersom jämställdhetspolitiken ständigt är i utveckling skiljer sig säkerligen de resurser EU hade för att förespråka
jämställdhet i Kroatien mot de resurser EU hade när till exempel Grekland gick med 1981.
En anslutningsperiod kan klassas som ett fenomen vilket stämmer överens med tidigare beskrivning från David och Sutton. David och Sutton (2016, 150) menar att även om ett fall ska vara begränsat vilket möjliggör för fallet att betraktas som en sammanhängande grupp kommer ett fall allt som oftast inte vara helt avgränsat från andra skeenden. Vidare menar David och Sutton (2016, 154) att den största styrkan med fallstudier är att ett fenomen studeras på djupet och kan skapa en förståelse för varför skeenden utformades som de gjorde. Det kan vara svårt att utröna kausala processer men samtidigt
argumenteras det vara en styrka då variabler i kvantitativa studier anpassas och därmed inte beter sig som det skulle i situationer som utspelas i verkligheten.
4.2 Datamaterial
Det är viktigt att tänka igenom valet av textuell data noggrant. David & Sutton (2016:163) menar att: ” […] autenticitet, trovärdighet, representativitet och mening” är fyra begrepp som ska tas i beaktning vid valet av datamaterial. Autenticitet är viktigt eftersom den textuella datan måste vara äkta och utge sig vara det den är. Trovärdighet handlar om att textmaterialet ska gå att lita på. Det vill säga att författaren är insatt i ämnet och att det som skrivits är pålitligt. Med representativt menas att texten inte ska skrivas från ett smalt perspektiv utan vara skrivet från många individers/aktörers sidor. Meningen med den textuella datan är helt enkelt vad texten förmedlar. Textuell data är fördelaktigt att använda av flera olika anledningar. En fördel är att dokument inte är reaktiva som
människor. Det kan resultera i att dokument kan avslöja mer än vad människor kan (David
& Sutton, 2016:159).
Datamaterialet som har inhämtats och studerats är olika sorters textuell data som rapporter och dokument. Många av rapporterna är producerade av Europeiska Kommissionen men även av nationella aktörer i Kroatien som jämställdhetsombudspersonen. Lagar från EU:s hemsida EUR-Lex utgör även en stor del av datamaterialet. Webbsidor som United Nations Development Programme och Landguiden har också använts för att inhämta datamaterial.
4.3 Analys av datamaterial
”En analys av data inbegriper granskning, kategorisering, sammanställning, prövning och olika kombinationer av både kvantitativa och kvalitativa belägg då man tar itu med de initiala hypoteserna i en undersökning.” (Yin, 2007:137).
Enligt Yin (2007:137) är fallstudiedata svår att studera eftersom det inte finns något specifikt tillvägagångssätt. Eftersom det datamaterial som ska finnas kommer att analyserar genom bland annat new instiutionalism och två teman, institutioner och intressen, kan en tematisk analys med fördel användas. Tematisk analys beskrivs av Bryman (2012, 578f) som en av de vanligaste analysformerna av kvalitativ data. Det som skiljer tematisk analys av kvalitativ data är dock att denna analysmetod inte har någon specifik bakgrund om hur den har uppkommit. Ändå är det en erkänd metod som används flitigt. I denna uppsats kommer datamaterialet granskas noga vilket utmärker en tematisk analys. I och med att EU:s påverkan på jämställdhetspolitik kan delas in under två teman institutioner och intressen blir det enkelt att sortera in de verktyg som EU använder sig av under rätt tema och därmed underlättas även den kommande analysen. Resultatet kommer också delas in i termerna hard law och soft law som definierats ovan. Detta motiveras också med att det är enklare att få en överblick av resultatet om det är noga insorterat i kategorier.
4.4 Operationalisering
Operationalisering innebär att ett begrepp preciseras för att en undersökning ska kunna ske (Bjereld & Demker & Hinnfors, 2017:111). Eftersom denna uppsats studerar hur EU arbetar med jämställdhet måste jämställdhet operationaliseras för att det ska gå att utröna om EU:s arbete leder till positiv skillnad för jämställdhetspolitiken i ett land. Jämställdhet, som tidigare nämnts, är generellt att kvinnor och män ska ha samma rättigheter,
skyldigheter och möjligheter (Nationella Sekretariatet för Genusforskning, 2016). För att mäta och således avgöra om EU:s lagar, regler och projekt har gett effekt måste
definitionen av jämställdhet förklaras djupare. Män och kvinnor ska ha samma rättigheter, skyldigheter och möjligheter men med det sagt måste de områden där dessa rättigheter, skyldigheter och möjligheter ska ta form diskuteras. Den svenska regeringen och Nationella sekretariatet för Genusforskning menar att jämställdhet ska råda inom alla områden som finns (Nationella Sekretariatet för Genusforskning, 2016; Regeringskansliet, u.å.) Europeiska Kommissionen förespråkar jämställdhet genom uttalade mål som att män och kvinnor ska vara självständiga ekonomiskt, att det inte ska finnas ett lönegap mellan män och kvinnor, att det ska vara en jämn balans mellan män och kvinnor i beslutsfattande organ och att det inte ska förekomma könsbaserat våld (Europeiska kommissionen, u.å.d).
Eftersom de målen finns på Europeiska kommissionens hemsida i år (2018) behövs mål som var aktuella under anslutningsperioden undersökas. I ’A Roadmap for Equality’ har EU preciserat prioriteringar för jämställdhetsarbetet. Dessa prioriteringar är att män och kvinnor ska vara ekonomiskt självständiga, att arbete, privatliv och familjeliv ska kunna vara möjligt för både män och kvinnor, att män och kvinnor ska ha lika stor chans att vara med och ta beslut inom områden som politik, ekonomi och naturvetenskap, att könsbaserat våld och trafficking ska få ett slut och att könsstereotyper inte ska få utrymme i samhället (Europeiska kommissionen, 2006a). Dessa mål är relativt lika de som EU arbetar för i nuläget. Genom att undersöka jämställdhets betydelse djupare är det möjligt att studera om EU som aktör har någon påverkan på jämställdhetspolitiken i Kroatien. Till exempel genom att titta på om de har influerat Kroatien att lagstifta om eller anordna projekt som ska möjliggöra att kvinnor och män kan ha ett privatliv, familjeliv och arbetsliv samtidigt.
Som tidigare nämnt kommer två teman användas tillsammans med New institutionalism.
Dessa är institutioner och intresse. För att förtydliga hur de kommer användas kommer institutioner betraktas som lagar. Under temat institutioner kommer därför EU:s inflytande över Kroatiens jämställdhet sett till lagar hamna. Conditionality kommer istället hamna under kategorin intresse då conditionality är ett verktyg som EU använder för att få länder att till exempel implementera vissa lagar eftersom landet får något i gengäld.
4.5 Reliabilitet och validitet
Reliabilitet är ett viktigt begrepp som handlar om hur någonting mäts. Hög reliabilitet kan påvisas genom att flera forskare utför samma studie och får samma resultat. Ett annat ord
för det är intersubjektivitet (Bjereld & Demker och Hinnfors, 2017:116). En kvalitativ uppsats som denna kommer utgå från författarens perspektiv och tolkningar av
datamaterialet som samlas in varför det är svårt att uppnå total reliabilitet. Dock kan en författare till en kvalitativ uppsats försöka uppnå reliabilitet i så hög utsträckning som det går genom att studera datamaterialet noga och förhålla sig källkritisk till det material som används. Datamaterialet i detta fall är för det mesta från EU och det kan vara
problematiskt eftersom det är EU:s inflytande över jämställdhetspolitik som ska
undersökas. Dock har det inte varit enkelt att hitta källor som utvärderar EU:s arbete från en objektiv synvinkel. Dessutom är de flesta av EU:s rapporter och dokument tillgängliga för allmänheten vilket gör de enkla att undersöka.
Validitet kan vara låg eller hög. Med hög validitet menas att det som undersöks är det som ska undersökas och inte något annat ( Bjereld & Demker och Hinnfors, 2017:112).
Dimensionsmässigt kommer det vara svårt att få med alla aspekter av jämställdhet som EU kan påverka eftersom dimensionerna är så pass många. Dessutom har inte dokumenten varit enkla att hitta utan det har krävts omfattande sökningar som kan ha resulterat i att material missats. Det är också komplext att påvisa att det är EU som har påverkat
jämställdheten och inte någon annan faktor. Gällande lagar och regler står det svart på vitt men om till exempel fler kvinnor arbetar i Kroatien 2013 jämfört med 2003 är det svårt att bevisa att det är EU och inte andra aktörer som har varit inblandade. Denna svårighet kommer diskuteras vidare i analysen av resultatet.
5. Empiri
I kapitel 5 föreställs uppsatsens resultat. Allra först ges en bakgrundsbeskrivning om hur det går till när ett land blir medlem i EU. Sedan ges även en kortare bakgrund om
Kroatien, dess politik och hur jämställdheten ser ut i landet.
EU-medlemskap – en lång process
Ett land som vill gå med i EU blir medlem endast när de kan visa att de uppfyller EU:s regler och standards, har alla medlemsländers och övriga EU: institutioners samtycke samt har sina egna medborgares samtycke som brukar ges eller nekas i en folkomröstning eller av regeringen (Europeiska kommissionen, 2016a).
I artikel 49 i Europeiska unionens fördrag står det att alla länder i Europa kan ansöka om medlemskap men på vissa grunder. Dessa grunder är att de måste respektera EU:s
demokratiska värderingar och verka för att de understödjs inom EU (Europeiska Unionens fördrag [FEU] artikel 49). Grunderna är specificerade i artikel 2 i EU-fördraget och där står det att:
” Unionen ska bygga på värdena respekt för människans värdighet, frihet, demokrati, jämlikhet, rättsstaten och respekt för de mänskliga rättigheterna, inklusive rättigheter för personer som tillhör minoriteter. Dessa värden ska vara gemensamma för medlemsstaterna i ett samhälle som kännetecknas av mångfald, icke-diskriminering, tolerans, rättvisa, solidaritet och principen om jämställdhet mellan kvinnor och män” (FEU, artikel 49).
År 1993 hölls ett EU-toppmöte i Köpenhamn. På detta toppmötet kom EU:s ledare överens om vissa anslutningsvillkor som måste uppfyllas som första steg för att bli medlem. Dessa villkor kallas Köpenhamnskriterierna och behandlar politik, ekonomi och skyldigheter. Eftersom det är EU som tar emot nya medlemmar är det också EU som beslutar när det sker (Europeiska kommissionen, 2015:5). Det finns dessutom ett tillägg gällande kandidatländer från västra Balkan. Förloppet beskrivs som en
stabiliserings- och sammanslutningsprocess och går ut på att EU främjar
marknadsekonomi i anslutningslandet, förespråkar samarbete med grannländer och stabiliserar politiken i landet (Europeiska kommissionen, 2016b). Stabiliserings- och sammanslutningsprocessen är ett avtal och måste skrivas under av inblandade parter.
2001 skrev Kroatien och EU med resten av medlemsländerna under
stabiliseringsavtalet. I avtalet stod det att Kroatien måste se till att lagarna på nationell nivå överensstämmer med EU:s lagar. I och med det var Kroatien ansvarig för att anpassa sig efter EU:s standards på jämställdhetsområdet (Gender equality ombudsperson, 2004:3).
Kroatien – Från ett auktoritärt styre till demokrati
Det är inte möjligt att prata om EU:s möjlighet att implementera lagstiftning och
förespråka jämställdhet utan att veta någonting om landets historia och vilka som hade den politiska makten under anslutningsprocessen.
Kroatien är en del av västra Balkan och blev självständigt från forna Jugoslavien 1991.
Kroatien är en enhetsstat med en president och en premiärminister där den första är
statschef och den andra regeringschef. Landet har ett parlamentariskt styre men det är premiärministern som har regeringsmakten. Det bor ca 4 170 600 (2016) i landet. Det är inte längesedan Kroatien var ett krigshärjat område med ett auktoritärt styre. Mycket har skett sedan dess och idag är Kroatien medlem i EU och Nato (Landguiden, 2016a). Det auktoritära styret fick sitt slut i januari 2000 då Kroatiens socialdemokratiska parti (SDP) vann över HDZ, Kroatiens nationalistparti. I och med SDP:s maktövertagande blev kontakten med omvärlden bättre vilket är tydligt då en stävan mot EU-medlemskap
påbörjades. Under denna tid förändras landet både genom mer rättigheter, som mediafrihet och genom ekonomiska avregleringar (Landguiden, 2016b).
Socialdemokraterna förlorade makten till HDZ 2003 och eftersom partiet var känt som ett nationalistiskt parti trodde många att vägen till EU och ett mer öppet samhälle var hotad.
HDZ hade dock förändrats och blivit ett mer traditionellt konservativt parti och hade inga planer på att avbryta det som SDP hade startat. Under en tid var det dock problematiskt för Kroatien att bli medlem i EU då andra EU-medlemmar ansåg att samarbetet med krigsförbrytartribunalen var för dåligt från Kroatiens sida. När samarbetet blev bättre beviljades Kroatien status som kandidatland i juni 2004. Processen till EU gick inte så snabbt som Kroatien hade hoppats på eftersom FN-tribunalen kom med mer klagomål om samarbetsproblem. Det fanns också andra problem som EU krävde att Kroatien skulle åtgärda och som därför gjorde att processen gick långsamt. Dessa var bland annat
organiserad brottslighet, ett bristande rättssystem och korruption. HDZ hade makten fram till 2010 då Socialdemokraternas kandidat segrade i presidentvalet. Under 2011 slutfördes förhandlingarna om EU-medlemskap och när folkomröstningen om EU-fördraget hölls 2012 blev svaret ja för två tredjedelar av befolkningen. Kroatien blev således medlem i EU i juli 2013.
I Kroatien utgörs stora delar av bruttonationalprodukten av turism. När Kroatien var en del av forna Jugoslavien var landet relativt rikt. Kriget resulterade i produktionsbortfall och höga kostnader när infrastruktur skulle byggas upp på nytt. Kroatien drabbades hårt av finanskrisen 2008. Detta berodde delvis på upplåning internationellt. Det dröjde fram till 2015 innan Kroatien fick positiv tillväxt (Landguiden, 2017).
EU har ett jämställdhetsinstitut som heter European Institute for Gender Equality (EIGE).
Institutet är självständigt från själva EU men arbetar med att förespråka jämställdhet inom alla EU:s politikområden. De arbetar också med att medlemsländer implementerar
jämställdhet inom alla områden och att medborgare i EU ska bli varse om jämställdhet. De
arbetar efter visionen: ”Making equality between women and men a reality for all
Europeans and beyond” (EIGE, 2018a). De understödjer visionen med faktumet att ett av EU:s fundamentala värden är just jämställdhet mellan kvinnor och män. EIGE arbetar också med ett jämställdhetsindex som består av 6 indikatorer som är pengar, arbete, kunskap, tid, hälsa och makt. Ett indexvärde på 1 betyder totalt ojämställt medan 100 betyder helt jämställt (EIGE, 2018b). Den tidigaste mätningen som har gjorts i Kroatien är från 2005. EIGE:s index visar att Kroatiens jämställdhet mättes till 50,3 år 2005 vilket kan jämföras med Sverige som hade ett index på 78.8 2005 och EU-28 (ländernas snittindex) som låg på 66.2. Kroatiens index bör betraktas som relativt lågt då det ligger under EU:s snittindex.
UNDP, United Nations Development Programme, arbetar också med index och att mäta olika typer av utveckling i länder. De mäter även jämställdhet men genom att titta på hur stor ojämställdhet landet har. Indexet mäter skillnaden mellan män och kvinnor genom två indikatorer, ekonomisk status och makt att styra sitt eget liv. Från år 1995 då Kroatiens index låg på 0,28, vilket kan jämföras med Sverige som hade 0,090 samma år, har
ojämställdheten i Kroatien sjunkit fram till år 2014 då mätningarna visade 0,120 (UNDP, (u.å).
Women’s network Croatia är en feministisk icke-statlig nationell organisation som
förespråkar jämställdhet i Kroatien. Organisationen anser att Katolska kyrkan är ett hinder för jämställdhet i Kroatien. De menar att delar av katolska kyrkan upprätthåller den traditionella rollen som kvinnan har haft genom att förespråka att kvinnor ska vara hemmafruar eller mödrar. Kvinnor ska hålla sig till den privata sfären. Vidare menar organisationen att Katolska kyrkan influerar skolsystemet och undervisningen på ett sätt som går emot konstitutionen i Kroatien. Women’s network Croatia menar också att katolska kyrkan uttalanden och åsikter strider mot sexuella rättigheter då de vill förbjuda abort, anser att homosexualitet är förkastligt och att sex ska gå ut på att producera barn.
5.1 Vilka verktyg finns för EU att påverka jämställdhetspolitiken för ett inträdesland?
Hard Law
Förutom att uppfylla Köpenhamnskriterierna måste anslutningslandet godkänna EU:s regelverk, känt som ’Acquis’ och anta EU-lag som nationell lag. Att anta regelverket och sedan implementera det på nationell nivå är själva grunden för
anslutningsförhandlingarna. Regelverket är en samling rättigheter och skyldigheter som alla medlemsstater måste följa. Regelverket är i ständig uppdatering och innefattar EU:s fördrag och med det fördragens innehåll, principer och mål. I regelverket finns även lagstiftning från EU-domstolen och lagstiftning antagen enligt EU:s fördrag. Dessutom finns deklarationer och resolutioner, rättsliga dokument från den gemensamma utrikes- och säkerhetspolitiken och av EU sammanfattade internationella överenskommelser och tillägg från medlemsstaterna själva (Europeiska kommissionen, 2016c).
I Regelverket nämnt ovan finns det avdelningar som behandlar jämställdhet. Eftersom regelverket måste antas av anslutningsländerna måste även EU:s lagar om jämställdhet antas och implementeras. I ’A Roadmap for Equality’ finns ett stycke som skriver om anslutningsländer, kandidatländer och potentiella kandidatländers och hur de måste acceptera den ”fundamentala principen om jämställdhet mellan kvinnor och män”
(Europeiska Kommissionen, 2006a:22). De länderna måste även se till att lagstiftning gällande jämställdhet finns på plats och att det finns tillräckliga administrativa system och rättssystem. I texten står det dessutom att EU prioriterar jämställdhetslagstiftning och dess implementation och kraft under utvidgningsprocesserna. Nedan kommer en genomgång av de lagar om jämställdhet som ingår i regelverket och som således ska implementeras av nya medlemsstater under anslutningsperioden. Alla lagar som presenteras är hämtade ur publikationen ’EU Gender Equality Law’ som är finansierad och skapad för att användas av Europeiska Kommissionen (Burri & Prechal, 2013) och ’Gender Equality Law in Europe’ (Timmer & Senden, 2016).
En av de första lagarna om jämställdhet som numera är stadgad i Artikel 157 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt säger att män och kvinnor ska ha lika lön för lika arbete. ”Each Member State shall (…) ensure and susequently maintain the application of the principle that men and women should receive equal pay for equal work” (Fördraget om Europeiska unionens funktionssätt [TFEU], artikel 157). Dock aktiverades lagen först några år senare. Lagen om lika lön för män och kvinnor kan sägas vara den första som behandlar diskriminering på grund av kön. Sedan dess har det tillkommit flera lagar inom det området. Direktivet om lika lön för män och kvinnor som kom 1975 (75/17/EEC) och direktivet om lika behandling i arbetslivet som kom 1976 (76/207/EEC), är numera ersatt av Europaparlamentets och Rådets Direktiv 2006/54/EG av den 5:e juli 2006 om
genomförandet av principen om lika möjligheter och likabehandling av kvinnor och män i arbetslivet också kallat Recastdirektivet (Timmer & Senden, 2016:7). Recastdirektivet
heter som det gör eftersom målet var att förtydliga och samla lagtext gällande
jämställdhet inom arbetslivet. Recastdirektivet består av fyra titlar. I den första titeln står det beskrivet vad målet med direktivet är och definitioner om vad som menas med sexuell trakassering, trakassering och diskriminering. Den andra titeln behandlar lika lön, lika behandling inom socialförsäkrings planer och lika behandling inom arbetslivet. I tredje kapitlet står det om straff, bevisbörda och diskriminering. Kapitel fyra behandlar hur lagarna ska implementeras. För att sammanfatta har lagen om lika lön för lika arbete som skrevs ned i Romfördraget 1957 senare aktiverats i två direktiv från 1975 och 1976 som senare tagits upp av Recastdirektivet. Det mest relevanta från Recastdirektivet säger att:
” For the same work or for work to which equal value is attributed, direct and indirect discrimination on grounds of sex with regard to all aspects and conditions of
remuneration shall be eliminated. In particular, where a job classification system is used for determining pay, it shall be based on the same criteria for both men and women and so drawn up as to exclude any discrimination on grounds of sex.” (Direktiv 2006/54/EC, artikel 4, 2006)
Tredje direktivet, som det kallas eftersom de två direktiven som blivit ersatta av Recastdirektivet är de föregående, om likabehandling av män och kvinnor gällande lagstadgande socialförsäkringsplan och heter Rådets Direktiv 79/7/EEG av den 19 december 1978 om successivt genomförande av principen om likabehandling av kvinnor och män i fråga om social trygghet. I december 1978 var direktiv 79/7 antaget och det förbjuder diskriminering på grund av kön, både indirekt och direkt (Timmer & Senden, 2013:12).
Europaparlamentets och Rådets Direktiv 2010/41/EU av den 7 juli 2010 om tillämpning av principen om likabehandling av kvinnor och män som är egenföretagare, är ett direktiv som säger att män och kvinnor som är verksamma inom någon form av egenföretagare- verksamhet ska behandlas lika. 1992 blev Rådets Direktiv 92/85/EEG av den 19 oktober 1992, om åtgärder för att förbättra säkerhet och hälsa på arbetsplatsen för arbetstagare som är gravida, nyligen har fött barn eller ammar, antaget. Enligt lagen måste alla medlemsländer i EU tillåta mödrar 14 veckor mammaledighet och när den är slut ska de få komma tillbaka till samma arbete eller till ett arbete som motsvarar det personen gjorde innan. Även arbetsvillkoren och förhållandena måste vara detsamma. En liknande lag kom 1996 och behandlar föräldraledighet. Lagen blev ändrad 2010 och heter Rådets Direktiv 2010/18/EU av den 8 mars 2010 om genomförandet av det ändrade ramavtalet om föräldraledighet. Denna lag beskrevs som mycket viktigt enligt EU-domstolen
eftersom det måste vara möjligt att både ha ett familjeliv och ett arbetsliv samtidigt. Den minsta garanterade tiden för föräldraledighet är 4 månader. Precis som i föregående lag måste personer som återvänder från föräldraledigheten kunna komma tillbaka till det arbetet de hade innan ledigheten.
Den sista lagen som ingår i regelverkets avdelning om jämställdhet är en lag som heter Rådet direktiv 2004/113/EC av den 13 december 2004 om genomförande av principen om likabehandling av kvinnor och män när det gäller tillgång till och tillhandahållande av varor och tjänster. Detta direktivet är speciellt eftersom det inte rör jämställdhet inom arbetslivet som de andra lagarna. Med detta direktivet är målet att uppmärksamma att sexuella trakasserier inte bara sker på arbetsplatsen utan kan ske i det privata livet. En sammanfattning över jämställdhetslagstiftningen följer nedan.
- Direktivet om lika lön för lika arbete mellan män och kvinnor (75/117) - Direktivet om lika behandling av män och kvinnor på arbetsplatsen (76/207)
numera ersatt av 2006/54/EG, också kallat Recastdirektivet
- Direktivet om lika behandling av män och kvinnor gällande lagstadgande socialförsäkringsplan (79/7)
- Direktiv om lika behandling av män och kvinnor som är egenföretagare (2010/41) - Direktiv om säkerhet på arbetsplatsen för kvinnor som är gravida eller ammar
(92/85/)
- Direktiv om föräldraledighet (2010/18)
- Direktiv om likabehandling av män ock kvinnor gällande tillgång till och tillhandahållande av varor och tjänster (2004/113)
EU-domstolen är en viktigt institution för jämställdhetsarbetet i EU och för att förespråka jämställdhet i medlemsländerna. Tolkningar av EU:s lagstiftning och av fördragen har lett till utveckling inom jämställdhetslagstiftningen. EU:s medlemmar måste implementera lagstiftning som överensstämmer med direktiven och fördragen (Burri & Prechal, 2009:3)
Förutom lagstiftning bör pengar betraktas som ett verktyg för att påverka
jämställdhetspolitiken under anslutningsperioden. Innan ett land blir medlem erhåller landet ekonomiskt stöd för att genomföra reformer. EU kallar stödet för pre-accession funds och motiverar stödet med att det både är en investering för landet och en
investering för EU eftersom det möjliggör utveckling och därmed banar väg för framtiden
för båda parter. De ekonomiska och politiska reformerna som pengarna ska gå till är till exempel att ländernas medborgare ska åtnjuta samma möjligheter till utveckling som andra EU-medborgare. Även EU gynnas av fonderna eftersom de bidrar till att nå målen inom områden som miljö, hållbar ekonomisk utveckling och transportering m.m
(Europeiska Kommissionen, 2016d).
Ett annat verktyg som EU använder och som har diskuterats i relation till EU:s möjlighet att påverka är conditionality som tidigare nämnts betyder ’med villkor’. Conditionality är till exempel när en institution som EU vill att ett medlemsland ska gå med på vissa krav.
Landet kanske går med på kraven men endast om de får något i gengäld (Kantola, 2010:199). Som tidigare förklarats är de villkor som sätts förändringar eller
implementeringar av policys. Belöningarna kan i sin tur vara ekonomiskt stöd eller ett framtida medlemskap. Conditionality fastslogs som ett verktyg under
anslutningsprocessen i och med mötet i Köpenhamn som resulterade i
Köpenhamnskriterierna. Innan conditionality användes var tillämpningen av EU:s lagar och regler inte strukturerad utan anammades sporadiskt.
Soft law
Förutom konkreta lagar och regler tillämpar EU också soft law. Soft law som definierats ovan som rekommendationer, riktlinjer, åsikter och deklarationer är inte tvingande vilket betyder att medlemsstater som verktyget riktas åt inte måste följa EU:s ståndpunkt i frågan. Verktyg som kan kategoriseras som soft law är bland annat the Open Method of Co-ordination OMC. Genom OMC skapas mellanstatliga policys som dock inte resulterar i bindande lag men som kan riktas mot gemensamma mål som medlemsländerna har. Det är också medlemsländerna som utvärderar varandras arbete med att nå målen. EU
kommissionen roll är endast övervakande (EUR-Lex). De årliga rapporterna som kommissionen tar fram över medlemsländernas framsteg är också en form av soft law. I rapporten utvärderar kommissionen anslutningslandets arbete med att tillämpa EU:s lagar och regler och pekar på brister där fler åtgärder krävs (ESI, 2018).
Förutom lagarna är det viktigt att nämna fördragen och vad de säger om jämställdhet. I Europeiska unionens fördrag står det att EU ska förespråka jämställdhet mellan män och kvinnor inom alla områden vilket betyder att hela EU ska arbeta med
jämställdhetsintegrering. Just jämställdhetsintegrering måste dock benämnas som soft law
eftersom individer inte kan väcka åtal för bristande jämställdhetsintegrering men det är fortfarande viktigt för tolkningar av EU-lagen.
5.2 Vilka förutsättningar för jämställdhet skapades av EU under anslutningsperioden och hur ser det ut idag?
Det enklaste sättet att titta på vilka förutsättningar för jämställdhet som skapades är via den lagstiftning som implementerades i Kroatien i och med anslutningen till EU.
Direktoratet för inre policys har studerat policyområdet för medborgerliga rättigheter och konstitutionella frågor och har tagit fram en rapport över Kroatiens implementering av EU-lag gällande jämställdhet och kvinnors rättigheter. Studien över Kroatiens
implementering förordnades av FEMM som är Europaparlamentets jämställdhetskommitté (Bodiroga-Vukobrat & Martinović, 2017). Även en äldre rapport från samma kommitté men med andra författare kommer att användas som källmaterial (Palikovic-Gruden &
Gruden, 2013).
När studier över de lagar som Kroatien implementerat genomförs är det uppenbart att Kroatien började förbereda sig för en jämställdhetspolitik som skulle accepteras av EU redan under slutet av 1990-talet. Enligt EIGE var den första startpunkten för Kroatiens jämställdhetspolitik då landet antog Beijing Platform for Action som en nationell policy för jämställdhet 1997 (EIGE, 2018c). I november 2000 ändrades den Kroatiska
konstitutionen och med den ändring blev jämställdhet omnämnt som ett av konstitutionens främsta värden. I juli 2003 kom den första lagen om jämställdhet som säger att
jämställdhet ska skyddas och förespråkas eftersom det är ett av den kroatiska
konstitutionens fundamentala värden. Lagen säger också att män och kvinnor ska ha samma möjligheter inom områden som utbildning, politik, ekonomi och det sociala området. Lagen definierar också diskriminering och nämner både direkt- och indirekt diskriminering, sexuella trakasserier och andra trakasserier (Gender equality
ombudsperson, 2004:3f). Denna lag var dock senare ogiltigförklarad eftersom den inte antogs med den majoritet som krävdes för att den skulle bli giltig (Bodiroga-Vukobrat &
Martinović, 2017:11).
I juli 2008 klubbades en antidiskrimineringslag igenom i Kroatien. Denna lagen är bredare än den första jämställdhetslagen 2003 eftersom den tydliggör att all diskriminering på
socioekonomisk status, civilstånd, könsidentitet och sexuell läggning är förbjudet. Samma månad och år (juli 2008) presenterades den nya jämställdhetslagen som liknar den som togs fram 2003. Denna lag benämner också jämställdhet som ett av konstitutionens fundamentala värden. Lagen specificerar vad jämställdhet betyder och likaså vad sexuell trakassering, direkt- och indirekt diskriminering och mobbning innebär. Lagen är också bred i den bemärkelsen att den sträcker sig över områden som utbildning, media och anställning. När jämställdhetslagen kom 2008 konkluderades kapitlet om sociala policyfrågor och anställning som var en del av regelverket som ingår i
anslutningsförhandlingarna med EU (Palikovic-Gruden & Gruden, 2013:8f).
Förutom lagstiftning har nationella inrättningar startats upp i och med anslutningen till EU. 2001 blev kommittén för jämställdhet i det kroatiska parlamentet etablerad.
Kommittén ska bestämma och styra policyimplementering samt se till att jämställdhet blir integrerat i all Kroatiens lagstiftning. En annan uppgift är att se över den nationella policyn om jämställdhet och ansvara för att jämställdhetsintegrering implementeras enligt EU:s lagar och projekt (Palikovic-Gruden, 2013:7). I och med den första
jämställdhetslagen 2003, som senare blev ogiltigförklarad, uppkom posten
jämställdhetsombudsperson. Ombudspersonen för jämställdhet har som uppgifter att arbeta mot diskriminering inom flera områden. Exempel på dessa är könsidentitet, civilstånd, kön, graviditet och sexuell läggning. Ombudspersonen tar emot klagomål och försöker lösa konflikter innan de går vidare till rättegång. Kroatiska parlamentet är det organ som utser ombudspersonen och det är även de som beslutar som entledigande (Bodiroga-Vukobrat & Martinović, 2017:12).
Under anslutningsperioden till EU utvärderades Kroatiens arbete med att uppfylla de villkor för att bli medlem i EU. Rapporterna är utfärdade av EU kommissionen och behandlar alla områden som Kroatien måste utveckla för att bli medlem. Även jämställdhetsarbetet utvärderades för att se vilka framsteg Kroatien hade gjort på det området. I den årliga framstegsrapporten från 2006 konstaterar kommissionen att Kroatien anammade en nationell policy för att förespråka jämställdhet. Den nationella policyn behandlar kvinnors rättigheter i frågor som att kunna kombinera privatliv, familjeliv och arbetsliv, att uppmuntra kvinnor till att bli entreprenörer och att uppmuntra kvinnor att anmäla om de blir diskriminerade på grund av sitt kön (Europeiska kommissionen, 2006b:10). I den årliga rapporten från 2008 konstaterar kommissionen att Kroatiens nya jämställdhetslag blivit antagen. Dock efterlyses mer lagar gällande jämställdhet inom
arbetslivet (Europeiska kommissionen, 2008:11). Två år senare har det skett förbättring inom jämställdhetsområdet. Rapporten från 2010 uppmärksammar att den nationella regeringen och lokala styrande enheter har fått verktyg för att arbeta med jämställdhet.
Dessutom har problemet med våld inom familjen börjat hanteras och en lag om att skydda den som utsatt för våld inom familjen håller på att implementeras (Europeiska
kommissionen, 2010:11). Rapporten från 2012, som är ett år innan Kroatien gick med i EU och som därför utvärderar ett Kroatien som i princip ska vara redo för ett medlemskap, konstaterar att Kroatiens lagstiftning i princip överensstämmer med EU:s lagstiftning om jämställdhet. Det enda som kritiseras är att kvinnor fortfarande är gravt
underrepresenterade på arbetsmarknaden (Europeiska kommissionen, 2012:30).
Inför anslutningen till EU 2013 fick Kroatien sammanlagt 93,5 miljoner euro (Europeiska kommissionen, 2015). Verktyget som nämnts ovan är pre-accession funds och en del av pengarna har gått till arbetsmarknaden och att stödja underrepresenterade grupper att komma i arbete. Bland de grupperna finns kroatiska kvinnor (Europeiska kommissionen, 2013:3). CFCA (Central Finance and Contracting Agency) är ett projekt finansierat av EU som arbetar med EU-fonder i Kroatien. CFCA har listat vart det finansiella stöd som Kroatien tog emot under anslutningsperioden gick. De har listat det nationella kontoret för jämställdhet som en av mottagarna av stödet (CFCA, u.å).
Som nämnt i bakgrunden om Kroatien var jämställdhetsindexet från EIGE 50,3 2005.
2010 hade indexet ökat till 52,3 (EIGE, 2018d). Den senaste mätningen som gjordes 2015 visar att indexet ökat ytterligare till 53,1 (EIGE, 2018e). Den senaste mätningen över jämställdhet från UNDP är också från 2015. UNDP:s index, som mäter ojämställdhet, visar att ojämställdheten ökat från 2014, då indexet låg på 0,120 vilket är det lägsta uppmätta måttet på ojämställdhet sedan 1995, till 0,141 2015. Enligt UNDP har Kroatien alltså blivit mer ojämställt sedan 2014. Indikatorerna UNDP använder är ekonomisk status och makten att styra sitt eget liv (UNDP, u.å).
6. Analys
Genom det två teorierna new institutionalism och radikalfeminism kan intressanta analyser dras från resultatet. Genom två teman, institutioner och intressen, kan EU:s inflytande över Kroatiens jämställdhetspolitik utvärderas på ett överskådligt sätt.
Radikalfeminism kan utvärdera kvaliteten på de förutsättningar EU skapat under Kroatiens anslutningsperiod.
För att svara på vilka förutsättningar för jämställdhet som skapades av EU under anslutningsperioden kommer temat institutioner som är lagstiftning om jämställdhet analyseras. EU kan sägas ha påverkat Kroatiens jämställdhetspolitik gällande lagstiftning.
I resultatet redovisas inte mindre än 7 lagar som Kroatien implementerat och som rör jämställdhet. Förutom lagarna skapade Kroatien en jämställdhetsombudsperson och en jämställdhetskommitté i det kroatiska parlamentet. De passar också in i temat institutioner.
Enligt de årliga rapporterna utfärdade av kommissionen har Kroatien uppfyllt all
lagstiftning som krävs på jämställdhetsområdet för att bli medlem i EU. Dock riktades det kritik mot att kvinnor fortfarande är underrepresenterade på arbetsmarknaden. EU:s verktyg conditionality har i denna uppsats hamnat under kategorierna hard law och intresse. Hard law eftersom conditionality är ett verktyg som använts då ett land går med på vissa villkor och därmed får någon form av kompensation. Conditionality kan kopplas till intresse och därmed teorin rational choice institutionalism. Det är värt att diskutera om Kroatien endast implementerade lagstiftning om jämställdhet eftersom de visste att om de inte hade adekvat lagstiftning på området skulle det inte få medlemskap i EU. Detta är ett utmärkt exempel på conditionality. Dock är inte analysen till för att avlägga en värdering över om jämställdhetslagstiftning anammades i Kroatien på grund av att de ville åt ett medlemskap. Analysen är till för att utröna vilka förutsättningar för jämställdhet som skapades utav EU och även om Kroatien implementerade lagstiftningen på grund av conditionality har lagstiftningen fortfarande implementerats.
De årliga rapporterna som EU kommissionen har utfärdat för att utvärdera Kroatiens framsteg och utveckling mot ett medlemskap kan placeras under temat intresse. Det ligger i Kroatiens intresse enligt rational choice teori att utvärderingarna visar positiva resultat eftersom Kroatien vill bli medlem i EU. Enligt rational choice teorin räknar Kroatien med att det finns fler fördelar än nackdelar att gå med i EU. För att summera hur EU har influerat Kroatien går det att konstatera att EU har skapat goda förutsättningar för jämställdhet i Kroatien sett till lagstiftning. Dock är det svårt att säga vilken effekt
lagstiftningen i sin tur har haft och kommer att ha i Kroatien. Där kan endast spekulationer göras. Dock är lagstiftning normativt och skickar signaler om vad som är accepterat i ett samhälle varför lagstiftningen med säkerhet har en viss effekt på jämställdheten. Det är dock svårt om inte omöjligt att mäta exakt hur stor den effekten är. Gällande
jämställdhetsombudspersonen och jämställdhetskommittén i det kroatiska parlamentet är de också institutioner skapade på grund av att Kroatien anslöt sig till EU. Genom dessa kan EU sägas ha skapat förutsättningar för jämställdhetspolitik Kroatien.
Radikalfeminism används i analysen för att utvärdera kvaliteten på de förutsättningar för jämställdhet som EU har skapat. I detta fall är de enda förutsättningar som går att utröna från resultatet lagstiftning samt jämställdhetsombudspersonen och
jämställdhetskommittén. Radikalfeminism är en teori som menar att patriarkatet
genomsyrar hela samhället och medför att kvinnor förtrycks av män, både i det offentliga livet och det privata. För att nå jämställdhet måste strukturer ändras och det räcker inte att lagstifta om att män och kvinnor ska ha lika lön för lika arbete utan privatlivet måste också behandlas. EU:s största bedrift i att influera Kroatien är lagen som kom 2008 och som förbjuder diskriminering på grund av kön. Ur ett radikalfeministiskt perspektiv är lagen väl utförd eftersom den förbjuder diskriminering inom alla områden och inte bara i arbetslivet. En utvärdering av EU:s sammanlagda skapade förutsättningar ur ett
radikalfeministiskt perspektiv måste sägas vara relativt undermåliga. Detta eftersom EU inte efterfrågade särskilt mycket lagstiftning för områden som inte hade med arbetslivet att göra. Det enda försök från EU att influera Kroatien via soft law har varit genom de årliga rapporterna. Det är svårt att mäta vilken effekt de rapporterna fått men det går att urskilja från resultatet att viss kritik som Kroatien fått har åtgärdats enligt senare rapporter.
Om hänsyn tas till EU:s mål om jämställdhet, det vill säga att män och kvinnor ska vara ekonomiskt självständiga, att arbete, privatliv och familjeliv ska kunna vara möjligt för både män och kvinnor, att män och kvinnor ska ha lika stor chans att vara med och ta beslut inom områden som politik, ekonomi och naturvetenskap, att könsbaserat våld och trafficking ska få ett slut och att könsstereotyper inte ska få utrymme i samhället har EU inte lyckats influera Kroatien inom alla dessa områden under anslutningsperioden. Där de lyckas bäst enligt resultat är lagstiftning om att män och kvinnor ska kunna kombinera arbetsliv, privatliv och familjeliv och att kvinnor och män ska behandlas lika på arbetsplatsen. Något som dock bör tilläggas är att EU inte har satt upp dessa mål så att Kroatien ska uppfylla dem för att få gå med i EU utan de målen är EU:s generella mål för jämställdhet. Men dessa mål är ändå relevanta eftersom det är så EU definierar
jämställdhet och de uppmuntrar anslutningsländer att värdera jämställdhet som ett fundamentalt värde.
