Institutionen för folkhälso- och vårdvetenskap
Ett nytt liv
Upplevelser av att ha överlevt ett hjärtstopp efter utförd hjärt- och lungräddning
Författare
Sofia Mård Hultin Johanna Örnfjäder
Examensarbete i huvudämne 15 hp Sjuksköterskeprogrammet 180 hp 2020
Handledare Mona Pettersson
Examinator
Leif Eriksson
SAMMANFATTNING
Introduktion: Hjärtstopp är ett livshotande tillstånd med hög dödlighet där hjärtats
pumpförmåga har upphört att fungera. Under 2019 utfördes hjärt- och lungräddning (HLR) på 8404 personer till följd av ett hjärtstopp i Sverige. Patienterna som överlever hjärtstopp kan drabbas av komplikationer som kan påverka deras återhämtning.
Syfte: Att beskriva patienters upplevelser efter att ha överlevt ett hjärtstopp med utförd HLR.
Metod: En litteraturstudie baserat på tio kvalitativa originalartiklar från databaserna APA PsycInfo och PubMed.
Resultat: Fyra kategorier och tolv subkategorier identifierades. Mötet med vården beskriver upplevelser av bemötandet från vårdpersonal, patienternas informationsbehov och att utskrivningen från sjukhuset var en kritisk period. Påverkan efter hjärtstopp innefattar de fysiska och kognitiva besvär patienten upplever. Känslor efter hjärtstopp beskriver att patienterna upplevde oro och rädsla efter hjärtstoppet samt att synen på livet och döden förändrades. Vägen tillbaka innefattar hur patienten bearbetar händelsen och strävar efter en återgång till normalitet.
Slutsats: Att överleva ett hjärtstopp är en livsomvälvande händelse som medför en ny syn på livet. Patienterna upplevde oro och rädsla inför risken för ännu ett hjärtstopp. Brist på
information skapar osäkerhetskänslor hos patienterna som påverkar dem i sin vardag. Genom tillräcklig information kring händelsen och känslorna som uppstår kan sjuksköterskan minska patientens oro. Genom kunskap om förändrade familjerelationer kan sjuksköterskan bättre möta patienter och anhöriga och hjälpa dem med de nya rollerna de numera behöver inta.
Nyckelord: Patienter, hjärtstopp, hjärt- och lungräddning, kvalitativ, lidande
ABSTRACT
Introduction: Cardiac arrest is a life-threatening condition with a high mortality where the heart’s ability to contract has ceased to function. In 2019 cardiopulmonary resuscitation (CPR) was performed on 8404 cardiac arrest patients in Sweden. Survivors face potential complications that can affect their recovery.
Aim: To describe the experiences after surviving a cardiac arrest with performed CPR.
Method: A literature review based on ten qualitative original articles from the databases APA PsycInfo and PubMed.
Result: Four categories and twelve subcategories were identified. The meeting with
healthcare describes experiences of the treatment from healthcare workers, patients' need for information and that the discharge was a critical time. Effects after cardiac arrest includes patients’ experiences regarding physical and cognitive difficulties. Feelings after cardiac arrest describes that the patients experienced anxiety and fear after the cardiac arrest and a changed view on life and death. The way back includes the processing of the event and the strive for normality.
Conclusion: Surviving a cardiac arrest is a life-changing event that entails a new view on life.
The patients experienced anxiety and fear due to the risk of another cardiac arrest. Lack of information created feelings of uncertainty in the patients that affected them in their everyday life. Through sufficient information regarding the event and the emotions that follows the nurse can ease the patients concerns. Through knowledge about changed family relations the nurse can better aid patients and relatives in their new roles.
Keywords: Patients, cardiac arrest, cardiopulmonary resuscitation, qualitative, suffering.
INNEHÅLLSFÖRTECKNING
INTRODUKTION ... 1
HJÄRTSTOPP ... 1
HLR ... 1
VÅRDEN EFTER HJÄRTSTOPP ... 2
FÖLJDER EFTER HJÄRTSTOPP ... 2
Livskvalitet efter hjärtstopp ... 3
UPPFÖLJNING OCH STÖD EFTER HJÄRTSTOPP ... 3
TEORETISK REFERENSRAM... 4
PROBLEMFORMULERING ... 4
SYFTE ... 5
FRÅGESTÄLLNINGAR ... 5
METOD ... 5
DESIGN ... 5
SÖKSTRATEGI ... 5
Sökord och databaser ... 5
Inklusions- och exklusionskriterier ... 5
Tillvägagångssätt ... 6
BEARBETNING OCH ANALYS ... 7
Kvalitetsanalys ... 7
Resultatanalys ... 7
FORSKNINGSETISKA ÖVERVÄGANDE... 8
RESULTAT ... 8
MÖTET MED VÅRDEN ... 9
Bemötande ... 9
Information ... 10
Utskrivning ... 10
FÖLJDER EFTER HJÄRTSTOPP ... 11
Fysisk funktion ... 11
Kognitiv funktion ... 12
KÄNSLOR EFTER HJÄRTSTOPP ... 12
Oro och rädsla ... 12
Förvåning och skuld ... 13
Döden och en ny syn på livet ... 13
VÄGEN TILLBAKA ... 14
Bearbetning ... 14
Återgå till det normala ... 14
Livsstilsförändringar ... 15
Familj och vänner ... 15
DISKUSSION ... 15
RESULTATDISKUSSION ... 16
Mötet med vården ... 16
Följder efter hjärtstopp ... 17
Känslor efter hjärtstopp ... 18
Vägen tillbaka ... 19
METODDISKUSSION ... 21
SLUTSATS ... 23
REFERENSLISTA ... 24
BILAGOR ... 30
1
INTRODUKTION
Hjärtstopp
Under 2019 utfördes hjärt- och lungräddning (HLR) på och utanför ett sjukhus i Sverige på 8404 personer till följd av ett hjärtstopp, varav 1532 personer överlevde (Svenska Hjärt- lungräddningsregistret, i.d). Hjärtstopp är ett akut tillstånd där hjärtats pumpförmåga har upphört att fungera vilket medför en påverkan på kroppens vitala funktioner (Eikeland, Stubberud & Haugland, 2020). Den vanligaste orsaken till hjärtstopp beror på ett
ventrikelflimmer där hjärtats båda kammare endast börjar vibrera istället för att pumpa. Detta leder i sin tur till att hjärtats pumpkraft försvinner och således även patientens blodtryck och puls vilket resulterar i att kroppens organ inte får en tillräcklig syresättning. Tillslut förlorar patienten sitt medvetande. Om inte andningen har upphört helt så förekommer ofta agonal andning (ineffektiv, långsam andning) i samband med att patienten blir medvetslös och hjärnan får syrebrist (Wikström, 2018). Hjärtstopp kan även uppstå till följd av asfyxi
(syrebrist), trauma, nedkylning eller kraftiga elektrolytrubbningar (Myat, Song & Rea, 2018).
HLR
HLR är den initiala behandlingen och ska påbörjas omgående vid ett misstänkt hjärtstopp då detta minskar risken för att personen avlider eller får svåra komplikationer (Soar et al., 2015).
HLR utförs genom 30 bröstkompressioner som följs av 2 inblåsningar och därefter upprepas proceduren (Nolan, Soar & Perkins, 2012). Kompressionerna ska utföras i en hastighet av 100–120 kompressioner per minut och med ett djup på 5–6 centimeter (Abella, 2016). Att ha god kvalitet på HLR, att den påbörjas omgående samt att den utförs kontinuerligt kan
fördubbla chanserna till överlevnad. Vid ett hjärtstopp är det vanligen kaos i hjärtats
retledningssystem och för att häva det används en defibrillator. Genom att skicka en kraftig strömstöt kan den onormala hjärtrytmen hävas och hjärtat får en chans att starta om med normal hjärtrytm som följd. Denna metod kan behöva upprepas och mellan stötarna fortsätter bröstkompressioner och inblåsningar att utföras. En defibrillator fungerar bara då hjärtat fortfarande har elektriska impulser, exempelvis vid ventrikelflimmer eller ventrikeltakykardi.
Har patienten asystoli (avsaknad av elektrisk aktivitet) har defibrillatorn ingen effekt.
Ovanstående behandlingar kan kompletteras med att ge läkemedel intravenöst (Eikeland et al., 2020).
2 Vården efter hjärtstopp
Då ett hjärtstopp kan uppkomma på grund av ett flertal olika anledningar så kommer eftervården att bero på grundorsaken till hjärtstoppet. Gemensamt är dock att alla patienter som överlever ett hjärtstopp kräver övervakning och fortsatt behandling på en
intensivvårdsavdelning (Eikeland et al., 2020). Där optimeras patientens vitala funktioner genom att säkerställa en fullgod syresättning med olika typer av syrgasmasker eller genom respiratorbehandling. För att upprätthålla en adekvat cirkulation kan patienten behöva behandlas med intravenös vätska och inotropa läkemedel. Hypotermibehandling är en metod som kan bli aktuell för att skydda hjärnan mot ischemisk skada. Då kyls kroppens
kärntemperatur ned till 32–36 grader Celsius med avsikten att minska kroppens metabolism och syreförbrukning. Vid invasiva ingrepp som respiratorbehandling och
hypotermibehandling krävs det att patienten är sederad för att tolerera vården (Nolan et al, 2015a).
Följder efter hjärtstopp
Kompressionerna under HLR är kraftfulla och orsakar ofta frakturer i revben och sternum samt blödningar i thorax (Friberg, Schmidbauer, Walther & Englund, 2019). Revbensfrakturer kan bland annat framkalla smärta, pneumothorax (kollaps av lungan) eller hemothorax
(blodansamling i lungsäcken) och kan därmed komplicera vården efter ett hjärtstopp (Talbot et al., 2017). Patienter som överlevt ett hjärtstopp med HLR kan få någon form av kognitiv nedsättning över tid (Haydon, van der Riet & Maguire, 2016). Kognitiva svårigheter kan medföra en nedsatt förmåga att återgå till arbetet eller bo självständigt. Det kan även leda till nedsättning av den fysiska förmågan, egenvården och möjligheten att kunna utföra sina vanliga aktiviteter (Naber & Bullinger, 2018). Flera studier beskriver att patienter efter ett hjärtstopp kan drabbas av ångest, depression eller posttraumatiskt stressyndrom (PTSD), något som inverkar på deras livskvalitet (Gamper et al., 2004; Haydon et al., 2016; Wilder Schaaf et al., 2013). Återhämtningen kan skilja sig åt mellan patienterna och därmed även när de är redo att ta till sig information om händelsen och det kommande förloppet. Även vilken grad av syrebristskada de har kan påverka omfattning av information de kan tillgodogöra sig och när de är redo för den. Det gäller att vårdpersonal väljer rätt tidpunkt, så kallad timing, för att ge tillfredsställande information till patienterna (Svenska rådet för hjärt-lungräddning, 2016b).
3 Livskvalitet efter hjärtstopp
Livskvalitet definieras enligt WHO (1997) som en individs uppfattning om dennes position i livet i förhållande till kulturen och värderingarna de lever i och deras relation till sina mål, förväntningar, standard och farhågor. Statens beredning för medicinsk och social utvärdering (SBU) tillägger att hälsan har stor betydelse för livskvaliteten, men även familj, arbete och samhörighet med andra människor påverkar den upplevda livskvaliteten (SBU, 2012). Elliot, Rodgers och Brett (2011) utförde en systematisk litteraturöversikt där det framkom att majoriteten av deltagarnas livskvalitet var god alternativt acceptabel efter hjärtstoppet.
Däremot fanns viss variation i resultatet och en mindre del upplevde en nedsatt livskvalitet.
Uppföljning och stöd efter hjärtstopp
Moulaert och medarbetare (2015) undersökte hur en strukturerad uppföljningsmodell påverkade efterförloppet av ett hjärtstopp. Resultatet visade att patienterna hade en bättre mental hälsa och en snabbare återkomst till arbetet efter att de genomgått uppföljningen enligt studiens modell. Denna studie ligger till grund för de europeiska och sedermera svenska riktlinjerna för uppföljning efter ett hjärtstopp (Israelsson & Lilja, 2019). Enligt Svenska rådet för hjärt-lungräddnings (2016a) riktlinjer bör patienter erbjudas uppföljning och den bör ske inom 1–3 månader efter utskrivningen. Avsikten med uppföljningen är att screena efter kognitiva och emotionella svårigheter som kan påverka återgången till vardagen, samt säkerställa att patienten erhållit tillräcklig information om händelsen, efterförloppet och följderna av ett hjärtstopp. Då uppföljningen kan ske på olika vårdavdelningar beroende av orsaken till hjärtstoppet är det av vikt för sjuksköterskan att känna till vanliga problem som kan uppstå efter hjärtstopp för att kunna erbjuda vidare stöd (Israelsson & Lilja, 2019).
Sjuksköterskan bör även vara uppmärksam på individuella behov och hälsoproblem (Israelsson, Lilja, Bremer, Ågren & Årestedt, 2016).
Patienten behöver stöd och handledning från vården för att kunna hantera sjukdomen i vardagen. Sjuksköterskan har ett ansvar att främja patientens självständighet och därmed underlätta rehabiliteringen (Eikeland et al., 2020). Genom omvårdnad kan hälsa och välbefinnande främjas, ohälsa förebyggas och lidande kan lindras (Svensk
sjuksköterskeförening, 2016). För att ge god omvårdnad krävs det att ett förtroende skapas mellan patient och sjuksköterska och då måste sjuksköterskan vara medveten om att de båda parterna går in i mötet med en ojämlik maktbalans (Dinç & Gastmans, 2012). Som
4 sjuksköterska är det av vikt att sträva efter balans i maktförhållandet för att uppnå partnerskap och främja trygghet och respekt hos patienten (Svensk sjuksköterskeförening, 2016).
Teoretisk referensram
Den teoretiska referensramen är Katie Erikssons omvårdnadsteori med filosofin om den lidande människan. Här är berättandet om patientens lidande centralt för sjuksköterskor för att kunna bemöta och hjälpa patienten i dennes lidande till följd av ett hjärtstopp efterföljt av HLR. Eriksson (1994) beskriver att det inom vården finns tre sorters lidande;
sjukdomslidande, vårdlidande och livslidande. I sjukdomslidandet drabbas patienten av lidande på grund av sjukdom, behandling och smärta. Vårdlidande innebär till exempel utebliven vård och kränkning av patientens värdighet. Livslidandet syftar på att sjukdom, ohälsa och att vara patient påverkar hela människans livssituation. Det livet som länge varit självklart har rubbats och tas till mindre eller större del ifrån en. Människans lidande omfattar nu hela livssituationen. Livslidandet är det mest omfattande av lidanden då det berör allt som det innebär att leva. Vidare menar Eriksson att människans kamp är att befria sig från det outhärdliga lidandet eller att försöka försona sig med det. Människan kan välja att göra sitt lidande till en metod för att uppnå tillväxt och utveckling som människa eller till en hämmade omständighet. Att utan förvarning behöva genomgå en ofrivillig förändring av sin
livssituation strider mot det normala och är något som människan behöver tid för att acceptera och för att kunna hitta ett nytt sammanhang. Detta är något som passar väl in på patienter som har fått hjärtstopp och genomgått HLR, då det kan ske utan en tydlig förvarning samt att det kommer medföra någon form av oväntad förändring hos patienten. I lidandet finns det en djupgående mening av att överleva och även om lidandet har inneburit en fördröjning av något slag så har lidandet också medfört utveckling för människan och haft en mening.
Problemformulering
Hjärtstopp är ett tillstånd med hög dödlighet. Forskningen visar att patienter som överlevt hjärtstopp kan uppleva smärta, genomgå olika behandlingar, löpa risk för hjärnskador samt medföra kognitiva nedsättningar. Patienten kan hamna i en kris, framförallt om hjärtstoppet har lett till fysiska men eller skador. Genom att sammanställa tidigare forskning av
patienternas upplevelser efter ett hjärtstopp, både från tiden på sjukhus samt tiden i hemmet efter avslutad behandling, kan ett större kunskapsläge uppnås. Det skulle kunna öka
förståelsen för patienter som överlevt ett hjärtstopp och således främja bättre vård.
5 Syfte
Syftet med denna litteraturstudie var att beskriva upplevelser av att ha överlevt ett hjärtstopp med utförd hjärt- och lungräddning.
Frågeställningar
• Hur upplever patienter vården på sjukhus efter ett hjärtstopp med utförd hjärt- och lungräddning?
• Hur upplever patienter tiden efter utskrivning från sjukhus efter ett hjärtstopp med utförd hjärt- och lungräddning?
METOD
Design
För att besvara syftet genomfördes en litteraturstudie då det är en lämplig design för att samla det rådande kunskapsläget inom ett specifikt område (Friberg, 2017b). För att undersöka upplevelser valdes att fokusera på studier som använt sig av en kvalitativ metod.
Sökstrategi
Sökord och databaser
Sökningar genomfördes i databaserna APA PsycInfo och PubMed, se Tabell 1 för sökresultat.
APA PsycInfo innehåller vetenskaplig litteratur med psykologisk inriktning och PubMed är en databas som innehåller vetenskaplig litteratur med medicinsk inriktning, vilka båda passar syftet (Forsberg & Wengström, 2016). Sökorden som användes var: cardiac arrest,
experience, sudden cardiac arrest, resuscitation, heart arrest och survivors. Sökordet quality of life exkluderades då det gav övervägande kvantitativa resultat. Sökningarna genomfördes med hjälp av de olika sökorden och kombinationer av dessa. Den booleska söktekniken för att kombinera sökorden applicerades för att skapa sökningar och operatorn AND användes (Östlundh, 2017). Endast filtret “15 years” användes.
Inklusions- och exklusionskriterier
Inklusionskriterierna var kvalitativa originalartiklar som var publicerade i en vetenskaplig tidskrift från 2005 och framåt. Språket begränsades till engelska. Artiklarna skulle ha
genomgått peer review. Artiklarna skulle svara på syftet för studien om patienters upplevelser och deltagarna i studierna skulle vara över 18 år. Exklusionskriterier var artiklar med måttliga
6 eller stora brister enligt kvalitetsgranskningen och artiklar som inte fanns tillgängliga utan avgift via Uppsala Universitets prenumerationer eller open access. Artiklarna skulle vara godkända av en etisk kommitté eller uppfylla de etiska riktlinjerna i Helsingforsdeklarationen.
Tillvägagångssätt
Urvalet av artiklar genomfördes i flera steg. Ett första urval gjordes genom att utföra sökningar i valda databaser och granska dess titlar, se tabell 1. Titlarna från samtliga
sökningar lästes och valdes ut efter relevans till syftet. Därefter lästes sammanfattningarna på valda artiklar och de som använde sig av kvantitativ metod eller inte svarade på syfte
exkluderades. Sökningarna genererade nio dubbletter, dessa redovisas i tabell 1 under Antal efter läst abstract. Totalt svarade 18 artiklar, exklusive dubbletterna, på syftet efter att ha läst sammanfattningen. Dessa lästes noggrant igenom i sin helhet och sju exkluderades på grund av brist på relevans för syftet eller att de inte använde kvalitativ metod. En artikel
exkluderades på grund av ett bristfälligt beskrivet resultat.
Tabell 1. Sökresultat
Databas Sökord Begräns-
ningar
Utfall Antal efter läst titel
Antal efter läst abstract
Antal granskade artiklar
Inkluderade artiklar
APA PsycInfo 2020-11-23
Cardiac arrest AND
experience
15 years 122 15 8 8 5
PubMed 2020-11-23
Sudden cardiac arrest AND resuscitation AND experience
15 years 117 7 5
(Varav 2 är dubbletter från tidigare sökningar)
3 3
PubMed 2020-11-23
Heart arrest [MeSH Terms] AND survivors/
Psychology [MeSH Terms]
15 years 71 35 14
(Varav 7 är dubbletter från tidigare sökningar)
7 2
7 Bearbetning och analys
Kvalitetsanalys
Artiklarna granskades med hjälp av SBU:s granskningsmall Bedömning av studier med kvalitativ metodik (SBU, 2020) se Bilaga 1. Som stöd för att besvara granskningsmallen användes SBU:s Vägledning för granskning av studier av kvalitativ metodik (2020b), samt Polit & Becks (2017) beskrivning av hur kvalitativ forskning genomförs. I mallen besvarades frågor angående studiens urval av deltagare, datainsamlingsmetod, analys samt forskarens roll. Frågorna besvarades med “ja”, “nej” eller “oklart”. Inför granskningen diskuterades innebörden av varje fråga i granskningsmallen för att säkerställa att dessa tolkades likvärdigt.
Artiklarna graderades därefter utifrån kategorierna obetydliga eller mindre brister, måttliga brister och stora brister (SBU, 2020a). Då det inte fanns ett poängsystem eller en bestämd mall för vad som klassades som obetydliga eller stora brister fanns en risk för subjektiv bedömning. Därav granskades artiklarna individuellt och resultatet från
kvalitetsbedömningarna jämfördes för att upptäcka om skillnader i bedömningarna fanns för att uppnå en så objektiv bedömning som möjligt. Vid oenigheter i bedömningarna
diskuterades dessa och artikeln bedömdes på nytt gemensamt. Totalt granskades elva artiklar varav tio bedömdes ha obetydliga eller mindre brister och inkluderades i studien. En artikel bedömdes ha måttliga brister och exkluderades därav. Ingen artikel bedömdes ha stora brister.
Resultatanalys
Artiklarna granskades för att identifiera resultat som besvarade syftet och Fribergs (2017a) analysmetod tillämpades för ändamålet. I ett första steg lästes artiklarna igenom ett flertal gånger för att uppnå en djupare förståelse. Bärande meningar i artiklarna identifierades individuellt för att sedan jämföras med varandra och enas om relevanta nyckelfynd. Utifrån dessa nyckelfynd skapades en schematisk översikt med en sammanställning av varje studies resultat. Därefter jämfördes de olika studiernas resultat för att identifiera likheter och
skillnader dem emellan. Detta gjordes genom att skapa preliminära kategorier och subkategorier och sedan sortera in de olika nyckelfynden under respektive kategori.
Kategorierna kodades och de olika nyckelfynden markerades med relevant kod. Detta gjordes för att skapa en översikt i arbetsdokumentet och möjliggöra en enklare sökning. I ett femte och sista steg presenterades de nya kategorierna och subkategorierna och en text skapades utifrån artiklarnas resultat för att ge de nya kategorierna en innebörd.
8 Forskningsetiska övervägande
Vid all forskning krävs ett etiskt förhållningssätt, så även vid en litteraturöversikt. I en litteraturstudie är det inte etiskt försvarbart att endast inkludera artiklar som överensstämmer med forskarnas önskade resultat (Forsberg & Wengström, 2016). I detta examensarbete inkluderades endast artiklar vars studier blivit godkända av en etisk kommitté eller studier som uppfyller de etiska riktlinjerna i Helsingforsdeklarationen. Helsingforsdeklarationen är ett grundläggande dokument som berör etiska riktlinjer för medicinsk forskning.
Deklarationen i sig är inte juridiskt bindande men har en stor inverkan på den etiska
lagstiftningen i Sverige (Etikprövningsnämnden, i.d.). Samtliga artiklar har kvalitetsgranskats individuellt, likaså identifieringen av nyckelfynd, för att sedan jämföras. Detta för att minska risken för påverkan från författarnas egen förförståelse eller värderingar och därmed öka tillförlitligheten på resultatet.
RESULTAT
Tio kvalitativa artiklar inkluderades i denna litteraturöversikt. Sex av studierna utfördes i Sverige och av de resterande utfördes två i England, en på Island och en i Australien. En översikt av de olika studierna och deras resultat finns i Bilaga 2.
Resultatet beskrivs utifrån fyra kategorier, till kategorierna hör tolv underkategorier.
Kategorierna är Mötet med vården, Följder efter hjärtstopp, Känslor efter hjärtstopp och Vägen tillbaka. Kategorierna och dess subkategorier presenteras i Tabell 2.
9 Tabell 2. Översikt av kategorier och subkategorier.
Kategorier Subkategorier
Mötet med vården ➺ Bemötande
➺ Information
➺ Utskrivning
Följder efter hjärtstopp ➺ Fysisk funktion
➺ Kognitiv funktion
Känslor efter hjärtstopp ➺ Oro och rädsla
➺ Förvåning och skuld
➺ Döden och en ny syn på livet
Vägen tillbaka ➺ Bearbetning
➺ Återgå till det normala
➺ Livsstilsförändringar
➺ Familj och vänner
Mötet med vården
Tre subkategorier identifierades i kategorin Mötet med vården. Kategorin beskriver
bemötandet deltagarna upplever av vården och vilket informationsbehov de har. Kategorin berör även upplevelser till följd av utskrivning från sjukhus.
Bemötande
Flera deltagare uttryckte en tacksamhet gentemot vården och de personer som medverkat vid återupplivningen (Bremer, Dahlberg & Sandman, 2009; Brännström, Niederbach & Rödin, 2018; Forslund, Zingmark, Jansson, Lundblad & Söderberg, 2014). Deltagarna kände sig väl omhändertagna och att deras behov hade tillgodosetts av vårdgivarna (Brännström et al., 2018). Det infann sig en känsla av trygghet vid närvaro av vårdpersonal och deras möjlighet att kontinuerligt övervaka vitala funktioner (Bremer, Dahné, Sturesson, Årestedt & Thylén, 2019; Brännström et al., 2018). Vårdpersonalen som närvarat under hjärtstoppet var viktiga för deltagarna, då det uppfattades som att de var de enda som hade kunskap om händelsen och kunde svara på frågor (Klint, Sjöland & Axelsson, 2018). Det uppskattades när personer som genomfört återupplivningen kom och hälsade på för att se hur deltagaren mådde (Forslund et al., 2014). Under sjukhusvistelsen upplevde deltagare det obekvämt att vara i en situation där de tvingades att be om hjälp och förlita sig på andra människor (Brännström et al., 2018). Vid bristande uppmärksamhet från vårdpersonal uppstod känslor av övergivenhet från
10 vårdsystemet och att vara en i mängden. Deltagarna upplevde att de behövde hantera den nya livssituationen ensamma, utan tillräckligt stöd från vårdpersonalen. Dessa känslor påverkade deltagarna en lång tid efter utskrivningen (Bremer et al., 2019).
Information
Efter att ha överlevt hjärtstoppet uppstod ett informationsbehov hos deltagarna. Behovet av information varierade under vårdtiden och tiden efter utskrivning (Klint et al., 2018).
Genomgående i deltagarnas vårdförlopp uppfattades bristfällig alternativt utebliven information negativt och var något som skapade oro, rädsla och viss frustration (Forslund, Jansson, Lundblad & Söderberg, 2017; Klint et al., 2018). Mottog de för stor mängd
information samtidigt uppstod svårigheter att ta in det som sades och det blev därmed svårt att formulera följdfrågor. Det fanns en uppfattning hos deltagarna att informationen som givits under vårdtiden hade tagits emot annorlunda om den givits vid ett senare tillfälle. Det
upplevdes positivt om informationen gavs skriftligt eller om närstående närvarade under tiden vårdpersonal gav information. Tillfredsställande information skapade en större förståelse över hjärtstoppet och upprepades informationen ökades insikten med en minskad oro som följd (Klint et al., 2018).
Utskrivning
Utskrivningen från sjukhuset till hemmet var en kritisk period för deltagarna. Känslan av trygghet som infunnit sig på sjukhuset utbyttes mot känslor av osäkerhet och sårbarhet då de nu tvingades att stå på egna ben (Bremer et al., 2019; Ketilsdottir, Albertsdottir, Akadottir, Gunnarsdottir & Jonsdottir, 2014). Osäkerheten grundades i rädslan av att återfå symtomen de haft innan hjärtstoppet och att inte vara medveten om sina egna begränsningar (Ketilsdottir et al., 2014). Det fanns en önskan att vårdpersonalen tydligare kommunicerat vad deltagarna kunde göra och inte kunde göra (Uren & Galdas, 2014). Oron ökade efter utskrivning i samband med att kontakten med vården avtog. Efter utskrivningen upplevde deltagarna att de inte haft tillräcklig kapacitet att ta in all information som givits till dem på sjukhuset (Klint et al., 2018). Den första månaden efter utskrivningen var den svåraste tiden och känslor som otålighet och irritation var vanliga (Ketilsdottir et al., 2014). Efter utskrivningen sökte deltagarna självmant vård när de upplevde oförklarliga symtom (Brännström et al., 2018;
Forslund et al., 2017). De ville bli undersökta för att försäkra sig om att symtomen de upplevde inte var starten på ett nytt hjärtstopp (Haydon, Van der Riet & Inder, 2019).
11 Deltagarna berättade att de vill få genomföra planerade undersökningar och bli undersökta för att få sina frågor besvarade och känna trygghet (Forslund et al., 2017). Det upplevdes som otillfredsställande när läkarbesök med undersökningar tog tid att få genomförda (Ketilsdottir et al., 2014). Deltagarna ville veta och sökte i vissa fall själva upp information gällande vilka förebyggande åtgärder de skulle vidta för att förhindra att drabbas av ytterligare ett hjärtstopp (Forslund et al., 2017; Forslund et al., 2014; Ketilsdottir et al., 2014; Klint et al., 2018).
Följder efter hjärtstopp
Två subkategorier identifierades i kategorin Följder efter hjärtstopp. Kategorin beskriver deltagarnas upplevda påverkan av fysiska och kognitiva aspekter.
Fysisk funktion
Efter hjärtstoppet kunde deltagarna uppleva fysisk smärta från återupplivningen som begränsade dem på olika sätt. Återupplivningen hade resulterat i frakturer som gav vissa deltagare kraftig smärta vilket påverkade deras sömn (Forslund et al., 2014). Deltagarna upplevde att de inte fått tillräcklig information om att den kraftiga smärtan berodde på återupplivningen och genom detta hade onödig ångest kunnat undvikas (Forslund et al., 2017). Inverkan hjärtstoppet hade på förmågan att utföra fysiskt tunga aktiviteter de tidigare utfört upplevdes betungande samt att tröttheten och svagheten som följde hjärtstoppet utmanade deras identitet. Identiteten utmanades även av fysiska begränsningar eller minskad kapacitet (Bremer et al., 2009). Reducerad fysisk styrka och fatigue var vanliga
komplikationer efter utskrivningen (Brännström et al., 2018; Forslund et al., 2017; Ketilsdottir et al., 2014; Whitehead, Tierney, Biggerstaff, Perkins & Haywood, 2020). Det medförde känslor av skam för vissa av deltagarna (Forslund et al., 2017) samt sorg och ilska (Bremer et al., 2009). Deltagarna hade ett behov av att veta de fysiska begränsningarna gällande vad de fick eller inte fick göra och de testade sig fram för att hitta en ny nivå för dessa (Uren &
Galdas, 2014). Det fanns en oro över att utföra vissa aktiviteter på grund av rädsla att de inte skulle kunna utföras smärtfritt. När deltagarna testade sig fram och insåg att vissa aktiviteter var möjliga att utföra utan smärta så ökade frekvensen av dessa. Att testa sig fram innebar även en utvärdering av kroppen för att kontrollera om den kunde prestera som före
hjärtstoppet (Forslund et al., 2017). I vissa fall resulterade oron i att deltagarna inte vågade utföra aktiviteter eller ansträngningar överhuvudtaget och detta kunde leda till passivitet (Bremer et al., 2009).
12 Kognitiv funktion
I efterförloppet av hjärtstoppet upplevde deltagarna en nedsatt kognitiv funktion med till exempel reducerad förmåga att läsa och svårigheter att känna igen människor (Ketilsdottir et al., 2014). De upplevde även svårigheter att följa en konversation på grund av tillfälliga bortfall av ord. Den nedsatta kognitiva funktionen kunde dessutom leda till talproblem, svårigheter att ta beslut och minnesproblem (Whitehead et al., 2020). Att överleva innebar att hantera olika grader av minnesförlust. Det fanns individuella skillnader hos deltagarna angående påverkan på minnet. Vissa uppgav att de inte hade några minnen alls från
hjärtstoppet, några att de hade minnesluckor på flera veckor innan medan en del mindes allt fram till hjärtstoppet (Brännström et al., 2018). Minnesluckorna var viktiga att få
kompletterade för deltagarna och ett behov av förklaring fanns. Minnesluckorna kunde fyllas i av personal, närstående, journaler eller dagbok som fördes under deras vårdtid (Bremer et al., 2009; Bremer et al., 2019; Brännström et al., 2018). För vissa framkom inga nya minnen efter hjärtstoppet (Forslund et al., 2017), medan det hos andra uppkom minnen långt efter att hjärtstoppet skett (Bremer et al., 2009). Hos vissa deltagare kunde minnesförlusten förbättras, men den återkom inte fullständigt (Brännström et al., 2018; Ketilsdottir et al., 2014).
Minnesförlusten gjorde det svårt för deltagarna att veta vad som hade hänt och det fanns ett behov av att få klarhet i vad anledningen till hjärtstoppet var och hur överlevnaden blev möjlig (Bremer et al., 2009). I samband med att patienterna återvände hem ökade deras behov av att få veta vad som hade hänt (Klint et al., 2018).
Känslor efter hjärtstopp
Tre subkategorier identifierades i kategorin Känslor efter hjärtstopp. Kategorin beskriver deltagarnas känslor efter hjärtstoppet och deras syn på livet och döden.
Oro och rädsla
Det fanns en tydligt uttalad rädsla kring risken att drabbas av ännu ett hjärtstopp och en stark oro för om de skulle kunna känna igen symtomen om de uppkom på nytt (Bremer et al., 2009;
Bremer et al., 2019; Forslund et al., 2014, Ketilsdottir et al., 2014; Klint et al., 2018;
Whitehead et al., 2020). Många av deltagarna upplevde en ökad oro, ångest och rädsla i samband med utskrivning från sjukhus och den största delen av ångesten grundades i att stå ensam med sina rädslor (Bremer et al., 2019). Rädslan kunde ta sig uttryck i form av att deltagarna var rädda för att gå och lägga sig, uppleva mörkerrädsla, en undran över om hjärtat
13 skulle sluta slå samt att de kände känslor av hopplöshet (Bremer et al., 2019; Brännström et al., 2018). Oron deltagarna upplevde när de återvänt till hemmet delades av deras partner vilket ledde till att de i början gjorde allt tillsammans (Forslund et al., 2014).
Förvåning och skuld
Deltagarna blev förvånade över att ett hjärtstopp hade drabbat dem då de ansåg sig vara hälsosamma och inte typiska personer som drabbades av hjärtstopp. Då deltagarna var oförberedda på hjärtstoppet medförde det att de utvecklade känslor av tvivel och osäkerhet gentemot sina kroppar när de upplevde att de inte var så pålitliga som de tidigare upplevt att de var (Brännström et al., 2018; Haydon et al., 2019; Whitehead et al., 2020). Många tankar om varför detta hänt just dem fanns bland deltagarna (Bremer et al., 2019; Brännström et al., 2018; Forslund et al., 2014; Forslund et al., 2017; Klint et al., 2018). Skuld uppkom i
efterdyningarna av hjärtstoppet, särskilt gällande att det kan ha varit deltagarna själva som hade orsakat hjärtstoppet på grund av det ohälsosamma sätt de tidigare levt på. Det fanns även skuld över ignoransen de haft gällande symtomen som föregick hjärtstoppet (Bremer et al., 2009). Skuldkänslor uppkom även över situationen som deltagarna kände att de försatt andra i på grund av vad de behövt genomgå (Forslund et al., 2014). Vissa deltagare i studien av Forslund och medarbetare (2017) uttryckte att de även kände skuld över att vara en börda för sina familjer och att familjen klarat sig bättre om de hade dött av hjärtstoppet.
Döden och en ny syn på livet
Att överleva ett hjärtstopp medförde tankar på döden (Bremer et al., 2019; Brännström et al., 2018; Forslund et al., 2014; Forslund et al., 2017; Haydon et al., 2019). Synen på döden förändrades och en acceptans för att livet är skört och döden är oundviklig infann sig (Haydon et al., 2019). Deltagarna upplevde inte längre oro eller rädsla för döden (Forslund et al., 2014;
Forslund et al., 2017). Hjärtstoppet var ett startskott för förändring mot en mer hälsosam livsstil och deltagarna upplevde en ny uppskattning för livet (Haydon et al., 2019). Deltagarna upplevde att de såg saker de tidigare tagit för givet i ett nytt ljus (Ketilsdottir et al., 2014).
Deltagarna kände sig lyckosamma som hade överlevt och det fanns en känsla av tur och tacksamhet till de omständigheter och de personer som gjorde deras överlevnad möjlig (Bremer et al., 2009; Forslund et al., 2014; Haydon et al., 2019).
14 Vägen tillbaka
Fyra subkategorier identifierades i kategorin Vägen tillbaka. Kategorin beskriver hur deltagarna bearbetar händelsen och vägen tillbaka till livet.
Bearbetning
Att ha överlevt ett hjärtstopp innebar att kastas ut i en okänd situation och deltagarna upplevde overklighetskänslor och en förlust av kontroll över livet (Brännström et al., 2018;
Haydon et al., 2019). Att få klarhet i vad de hade varit med om och i viss mån sätta ihop de fragmentariska minnena till en helhet var ett sätt att bearbeta händelsen (Bremer et al., 2009).
Samtidigt uppgav deltagarna att de i deras kamp för att få klarhet i händelsen kunde fastna i grubblande tankar på om hjärtstoppet kunde ha förhindrats eller det faktum att de var på rätt plats vid rätt tidpunkt. Att fastna i dessa reflektioner hindrade dem från att gå vidare i livet, och undveks genom att konstant hålla sig sysselsatt (Bremer et al., 2019). Vissa deltagare använde humor och sarkasm för att skydda sig mot sårbarhet och lindra de känslomässiga och kognitiva utmaningarna de upplevde (Forslund et al., 2017; Ketilsdottir et al., 2014). För att åter se sig själv som en hel människa med en identitet och ett sammanhang spelade de sociala relationerna med andra en stor roll (Bremer et al., 2009). Att träffa andra som delade liknande upplevelser och utbyta erfarenheter ingav trygghet och en känsla av samhörighet (Bremer et al., 2019; Ketilsdottir et al., 2014). Känslor av att inte längre vara samma person, på grund av fysiska nedsättningar, kunde resultera i ett socialt undvikande (Forslund et al., 2017).
Återgå till det normala
Det fanns en önskan att återgå till det normala hos deltagarna (Forslund et al., 2014; Forslund et al., 2017; Haydon et al., 2019; Uren & Galdas, 2014; Whitehead et al., 2020). I ett tidigt skede fanns dock en viss fruktan och osäkerhet inför att komma tillbaka till familjeliv, jobb och fritid (Haydon et al., 2019). Det fanns ett behov av att kunna klara sig själv och återfå kontrollen över både sina kroppar och framtiden och i slutändan omdefiniera sig som överlevare (Brännström et al., 2018; Haydon et al., 2019). För de som fortfarande var i
arbetsför ålder var återkomst till arbetet ett viktigt steg för att återgå till det normala (Forslund et al., 2017; Ketilsdottir et al., 2014). Trots att det fanns en strävan att återgå till det tidigare livet upplevde vissa osäkerhet inför framtiden och hur livet framöver kommer att utspela sig (Whitehead et al., 2020). Denna osäkerhet kunde påverka humöret (Forslund et al., 2017) och det vardagliga livet (Bremer et al., 2009).
15 Livsstilsförändringar
Hjärtstoppet medförde krav på olika former av livsstilsförändringar. Deltagarna utvärderade tidigare vanor och prioriteringar och ändrade dem med målet att utsätta sig för mindre stress och leva ett mer hälsosamt liv (Ketilsdottir et al., 2014). Hjärtstoppet hade även påverkat vissa av deltagarnas levnadssituation och innebar till exempel att flytta från hus till lägenhet
(Brännström et al., 2018). Att ha närhet till hjälp var viktigt för deltagarna och påverkade var de valde att bosätta sig. Deltagarna uttryckte att hjärtstoppet var en startpunkt för förändring i deras liv och främjade en ny hälsosammare livsstil. En frustration växte fram gällande den obrydda attityden hos andra angående deras hälsa och riskerna för hjärtstopp. Detta skapade en stor vilja hos deltagarna att öka den generella kunskapen om hjärtstopp (Haydon et al., 2019). Deltagarna i studien av Forslund och medarbetare (2017) beskrev att de efter hjärtstoppet levde mindre stressiga liv och numera kunde göra saker i lugn och ro. De reflekterade över de positiva och negativa vanor de tidigare haft, vilket även bidrog till positiva livsstilsförändringar inom deltagarnas familjer.
Familj och vänner
Att ha goda relationer med familjen värderades högt hos deltagarna (Bremer et al., 2009;
Haydon et al., 2019; Ketilsdottir et al., 2014). För många upplevdes det positivt att kunna prata med familj och vänner om hjärtstoppet och efterföljande tid (Forslund et al., 2014) och stödet de mottog från dem var ovärderligt (Haydon et al., 2019). Efter hjärtstoppet och de efterföljande fysiska och kognitiva konsekvenserna kunde familjesituationen förändras.
Tidigare roller rubbades och närstående tvingades ta ett större ansvar. Det kunde leda till spända relationer inom familjen (Forslund et al., 2017; Uren & Galdas, 2014; Whitehead et al., 2020). Vissa deltagare ville inte oroa sina närstående och därför berättade de inte alltid om symtom som de upplevde (Forslund et al., 2017). Det fanns även en oro över närståendes upplevelser av händelsen (Ketilsdottir et al., 2014).
DISKUSSION
Patienter som överlevt ett hjärtstopp med utförd HLR upplevde en tacksamhet till de som medverkat till att överlevnaden blev möjlig och till den vård de mottagit. Vägen tillbaka till vardagen var skör då patienterna kunde uppleva känslor av övergivenhet av vården vid bristfällig information eller för lite uppmärksamhet. Utskrivningen var en kritisk period då övergången från tryggheten de upplevde på sjukhuset till osäkerheten att stå på egna ben i
16 hemmet påverkade dem. Osäkerheten rörde främst oron och rädslan att kunna drabbas av ett nytt hjärtstopp. Patienterna upplevde fysiska begränsningar och minnessvårigheter efter hjärtstoppet. Överlevnaden medförde tankar på döden och en förändrad syn på livet. Sociala relationer och att åter kunna utföra uppgifter självständigt var av stor vikt i kampen för att återgå till det normala.
Resultatdiskussion Mötet med vården
Resultatet i denna studie visade på att deltagarna upplevde ett informationsbehov efter hjärtstoppet, däremot hade de vissa svårigheter att tillgodogöra sig den informationen som gavs. Dessa svårigheter grundades ofta i hur informationen presenterades. Detta går att jämföra med Svenska rådet för hjärt-lungräddnings (2016b) beskrivning av begreppet timing.
En möjlig orsak till att patienterna upplever att de inte får tillfredsställande information kan vara att de får informationen vid ett tillfälle då de inte är mottagliga för den. Sjuksköterskan har en viktig uppgift att läsa av patienten för att säkerställa om hen är redo för att få
information och även vara uppmärksam på om informationen som har getts behöver upprepas för att patienten ska uppfatta vad som sägs. Dinç och Gastmans (2012) beskriver att det finns en obalans i maktförhållandet mellan sjuksköterska och patient. Sjuksköterskan måste vara medveten om att den medicinska kunskapen som innehas kan medföra ett överläge i mötet med patienten. I skriften Värdegrund för omvårdnad pekar Svensk sjuksköterskeförening (2016) på att det i mötet med patienten skapas ett tillfälle där partnerskap mellan patient och sjuksköterska uppnås. Partnerskap ska innebära ömsesidig respekt mellan patientens kunskap om dennes mående och sjuksköterskans kunskap inom området. Genom att balansera det existerande maktförhållandet kan patienten uppleva trygghet och respekt. Vidare menar de även att omvårdnadens mål är att lindra lidande och förebygga ohälsa. Information är en del av omvårdnaden och ett tillräckligt och gott informationsutbyte mellan sjuksköterskan och patienten skulle kunna både lindra lidande och förebygga ohälsa för patienten. Sjuksköterskan måste även aktivt verka för att uppnå partnerskap med patienten då det i sin tur kan främja informationsutbytet.
I denna studies resultat uttryckte deltagarna känslor av trygghet och att de blivit väl
omhändertagna av vårdpersonalen. Det framkom även känslor av övergivenhet från vården när de inte fick den uppmärksamhet som önskades. Detta resulterade i känslor av att ha
17 tvingats hantera förändringarna hjärtstoppet medförde själv utan att ha fått tillräckligt med stöd från vården. Deltagarna i en studie av Engström och Söderberg (2007) menar att när anhöriga är närvarande på sjukhuset så förstärks deras trygghet. De beskriver vidare att deras anhöriga var de viktigaste personerna i deras liv och anledningen till att de fortsätter att kämpa. Eikeland och medarbetare (2020) menar att patienter behöver stöd och handledning från vården för att hantera sin sjukdom. Genom att sjuksköterskan stödjer patienten främjas möjligheterna till egenvård vilket även kan främja ett positivt rehabiliteringsförlopp. Då anhöriga verkar ha en positiv inverkan på patienterna kan de även ha betydelse för upplevelsen av vårdtiden och rehabiliteringen. Som sjuksköterska är det därför av vikt att inkludera även de anhöriga i vården och bedriva familjecentrerad omvårdnad för att främja återhämtningen för patienten.
Det framkom i resultatet att utskrivningen var en avgörande period i patienternas förlopp, en brytpunkt från tryggheten de tidigare upplevt på sjukhuset. Övergången till att vara
självständig resulterade i en sårbarhet och osäkerhet hos patienterna då det fanns en oro att åter drabbas av ett hjärtstopp. Patienterna efterfrågade möjligheten att få ställa frågor och få information om förebyggande åtgärder. Enligt de svenska riktlinjerna för uppföljning efter hjärtstopp bör denna patientgrupp erbjudas ett uppföljande möte efter utskrivning (Svenska rådet för hjärt-lungräddning, 2016a). På mötet kan patienterna ställa frågor och sjuksköterskan kan säkerställa att patienten har tagit del av relevant information om händelsen och den
efterföljande rehabiliteringen. Moulaert och medarbetare (2015) visade på vikten av en strukturerad uppföljning. Deltagarna i studien som genomgick en uppföljning med sjuksköterska hade en snabbare återgång till det vardagliga livet och upplevde en bättre mental hälsa. Detta styrker värdet av att implementera uppföljning med vården för patienterna och på sikt öka deras förutsättningar att återgå till tidigare liv.
Följder efter hjärtstopp
Resultatet påvisade att vissa patienter upplevde kraftig smärta efter återupplivningen, vilket medförde ångest och sömnsvårigheter. Patienterna upplevde att den bristande informationen om detta skapade onödig ångest för dem, något som hade kunnat undvikas med rätt
information från vårdpersonalen. Det styrks av Talbot och medarbetares (2017) studie som visar att det kan uppstå komplikationer efter traumatiska revbensfrakturer. Det är även i enlighet med Erikssons (1994) teori om sjukdomslidandet som uppstår av behandling och smärta. Att vissa patienter upplever smärta som beror på återupplivningen de genomgått är ett
18 faktum som är svårt att förändra då HLR är en våldsamt utförd behandling. Däremot kan sjuksköterskan lindra ångesten vissa upplever i samband med smärtan genom att exempelvis klargöra orsaken till smärtan.
Utifrån litteraturstudiens resultat framkom det att patienterna upplevde en inverkan på aktiviteter samt en oro inför att utföra en del av dessa. I somliga fall ledde oron till att patienterna inte vågade vara aktiva, med passivitet som följd. Minskad fysisk styrka och fatigue var vanliga begränsningar som påverkade patienterna i deras dagliga liv då det skapade en ram för vad de kunde utföra. Något som överensstämmer med Erikssons (1994) teori om livslidandet och att människan antingen kan göra sitt lidande till en utvecklande eller hämmande omständighet, i detta fall det senare. Detta är även överensstämmande med Naber och Bullinger (2018) som påvisar att patienter som överlevt ett hjärtstopp kan påverkas fysiskt vilket kan påverka det vardagliga livet negativt. Öhman, Söderberg och Lundman (2003) menar att fatigue kan ha negativ påverkan på möjligheten att utföra vardagliga aktiviteter.
Oron inför att utföra vissa aktiviteter kan bero på bristande information från vården. Det är därför viktigt att sjuksköterskan försäkrar sig om att patienten mottagit tillräcklig information om vad hen får och inte får göra. Det skulle vidare kunna minska risken för en passivitet hos patienterna samt främja självständighet och självförtroende hos patienterna när de upptäcker aktiviteter som de kan utföra.
Att den kognitiva funktionen och främst minnet påverkades av hjärtstoppet är ett tydligt resultat i denna litteraturstudie. Minnesluckorna skilde sig åt mellan patienterna avseende omfattningen av dessa. Det fanns en skillnad mellan patienterna rörande om och i så fall när minnen från händelsen återkom. Den nedsatta kognitiva funktionen uppvisades exempelvis genom talproblem, svårigheter att läsa och problem att följa med i en konversation, vilket är överensstämmande med vad Haydon och medarbetare (2016) skildrar i sin studie. Vid hjärtstopp uppstår syrebrist i kroppen som även drabbar hjärnan, vilket resulterar i celldöd (Wikström, 2018). Att resultatet visar att minnesluckor uppstår efter hjärtstoppet är inte förvånande, men leder till funderingar om utbredningen av minnesluckorna står i korrelation till hur lång tid det gick innan HLR påbörjades alternativt hur länge HLR utfördes.
Känslor efter hjärtstopp
Utifrån litteraturstudiens resultat framkom att oro, ångest och rädsla var ett utbrett problem efter ett hjärtstopp. Det var något som orsakade patienterna lidande i deras dagliga liv.
19 Majoriteten av oron och rädslan grundades i risken att behöva uppleva ett nytt hjärtstopp och att inte upptäcka varningssignaler i tid. Detta överensstämmer med ett flertal studier som beskriver att deltagarna upplever ångest efter hjärtstopp (Gamper et al., 2004; Haydon et al., 2016; Wilder Schaaf et al., 2013). Enligt Eriksson (1994) kan ett sjukdomsorsakat livslidande upplevas, något som dessa patienter genomlider i och med deras oro för ytterligare sjukdom.
Sjuksköterskan bör vara medveten om att oro, ångest och rädsla är vanliga följder efter ett hjärtstopp för att kunna informera patienterna. Denna medvetenhet skapar en förståelse hos patienterna att deras upplevelser är naturliga reaktioner och deras oro kan således minska. Det möjliggör även för sjuksköterskan att delge patienterna verktyg att hantera dessa känslor i vardagen och således försöka minska påverkan det kan ha på deras vardagliga liv.
Förvåning och en undran varför de drabbats av ett hjärtstopp framkom i resultatet. Samtidigt upplevde patienterna även skuld över tidigare ohälsosamt leverne. Detta överensstämmer med Öhman och medarbetare (2003) där deltagarna också upplever ett behov av att få svar på frågor om varför de drabbats av sjukdom. Att det uppkommer förvåning över hjärtstoppets inträffande kan bero på flera olika anledningar. Frågan finns om patienterna har levt i förnekelse, har en bristande kunskap gällande ämnet, inte besitter självinsikt om sättet de lever på eller om det endast handlar om otur att detta drabbade dem. Att förvåning hos vissa av patienterna uppstod trots att ohälsa fanns i deras liv skulle kunna bero på något av dessa resonemang.
I resultatet framkom att hjärtstoppet förändrade sättet patienterna såg på livet och döden. En acceptans för att livet är skört och döden är oundviklig infann sig. De upplevde numera ingen oro eller rädsla inför döden. Det särskiljer sig från en studie av Öhman och medarbetare (2003) där man undersökte personers upplevelser av att leva med allvarlig kronisk sjukdom.
De deltagarna upplevde istället en rädsla inför döden. En möjlig förklaring till denna skillnad kan vara att patienterna i denna litteraturstudie har varit nära döden vilket ger dem en
möjlighet att se den med andra ögon än en person som inte varit nära döden kan göra, vilket i sin tur skulle kunna påverka synen på livet.
Vägen tillbaka
I denna litteraturstudies resultat framkom att det fanns ett behov av att träffa likasinnade för att utbyta erfarenheter. Det inverkade positivt på deltagarna när de upplevde en känsla av samhörighet och det bidrog till att de såg sig själva som en hel människa igen. Katie Eriksson
20 (1994) beskriver att människan utövar en kamp för att befria sig från det outhärdliga lidande hen drabbats av. Genom att utföra dessa metoder för att återigen se sig själv som en hel människa så utövas denna kamp och strävan. Sjuksköterskan bör informera patienterna om fördelarna med att komma i kontakt med andra som genomgått en liknande händelse. Innan utskrivning bör patienterna få information om stödgrupper där de kan komma i kontakt med likasinnade då det kan vara ett kostnadseffektivt stöd för att uppnå ett bättre välmående för denna patientgrupp.
Resultatet påvisade att patienterna hade en önskan att återgå till det tidigare livet avseende familjerelationer, jobb och fritid. I ett tidigt skede fanns dock en rädsla och osäkerhet inför denna återgång samt en ovisshet gällande framtiden. Detta är i enlighet med studien av Öhman och medarbetare (2003) där deltagarna uttrycker en längtan av att återgå till tidigare liv. SBU (2012) beskriver att familj, arbete och samhörighet med andra påverkar
livskvaliteten. I en studie av Rodgers och Brett (2011) uttrycker deltagarna att livskvaliteten efter hjärtstoppet skiljer sig mot den de tidigare upplevt. Vetskapen att patienterna har en längtan och vilja att återgå till hur livet var innan hjärtstoppet medför att sjuksköterskan kan ha patientens önskan i åtanke vid utformandet av vården. Detta för att underlätta att en
återgång kan ske så effektivt som möjligt. Vetskapen om patientens önskan och mål bidrar till att ett partnerskap med patienten skapas av sjuksköterskan vilket överensstämmer med Svensk sjuksköterskeförenings (2016) Värdegrund för omvårdnad.
Denna litteraturstudies resultat visade att patienterna behövde utvärdera och förändra sina levnadsvanor för att reducera risken att drabbas av ytterligare hjärtstopp. Det medförde att de var tvungna att granska sina tidigare liv för att hitta riskfaktorer i tidigare vanor och
prioriteringar. Att patienter behöver utvecklas och förändras som personer för att kunna fortsätta leva överensstämmer väl med vad Eriksson (1994) skriver gällande att göra sitt lidande till en strategi för att uppnå tillväxt och utveckling. En studie av Forslund, Lundblad, Jansson, Zingmark och Söderberg (2013) beskriver patienter som överlevt ett hjärtstopps inställningar till livsstilsförändringar. Där framkommer det att trots att det finns en medvetenhet om vilka förändringar som krävs för att minska risken för ytterligare hjärt- kärlsjukdom har vissa patienter svårigheter att genomföra dessa. Sjuksköterskan kan utbilda patienten i egenvårdsråd och förebyggande åtgärder för att motverka ytterligare sjukdom och således hjälpa denne att komma till insikt om vilka livsstilsförändringar som behöver utföras.
Det kan skapa tydlighet för patienten och möjligtvis bidra till att förändringarna kan utföras
21 tidigare när patienten vet vilka dessa är. Patienterna kan behöva mer än information från sjukvården för att klara av förändringarna och de bör bli erbjudna verktyg eller strategier för att kunna förebygga ett framtida återinsjuknande.
Att ha goda relationer till familj och vänner påvisade resultatet vikten av. Att motta deras stöd samt att kunna prata med dem om vad de genomgått var värdefullt. Det framkom även
negativa aspekter från patienterna där familjerollerna hade förändrats. Relationer kunde bli spända då anhöriga numera tvingades ta ett större ansvar. Detta går att jämföras med studien av Engström och Söderberg (2007) där de beskriver att de anhöriga behöver ta ett större ansvar i hemmet och att deltagarna upplever att de är en börda för dem. Relationerna mellan deltagarna och deras anhöriga förändrades på grund av den svåra tiden de genomgått och det beskrivs hur de tack vare den har kommit närmare varandra. Vid uppföljning med sjukvården kan det vara viktigt att sjuksköterskan samtalar med patienterna och anhöriga om att
förändringar i förhållandet kan ske samt att de inte är ensamma om detta. Genom att diskutera hur relationerna fungerar och har förändrats i dagsläget kan sjuksköterskan identifiera en betydelsefull del av patientens mående. Vidare kan dessa diskussioner identifiera behov av stödinsatser från exempelvis hemtjänst. Detta skulle kunna underlätta för både patienten och anhöriga och i slutändan även deras relation.
Metoddiskussion
För att uppnå ett samlat kunskapsläge valdes litteraturstudie som metod. Kvalitativa artiklar valdes för att besvara syftet samt frågeställningarna, då det är en lämplig metod för att undersöka patienters upplevelser (Friberg, 2017b). I ett tidigt skede av examensarbetet var syftet att beskriva upplevelser från patienter som överlevt ett hjärtstopp som inträffat på sjukhus. En första preliminär sökning resulterade i begränsat antal studier med forskning på området och syftet fick vidgas och inkludera hjärtstopp som skett både på och utanför ett sjukhus. Slutligen var det endast en artikel som berörde enbart hjärtstopp som skett på sjukhus. Då det bedömdes vara en väl utförd studie och resultatet var applicerbart på hjärtstoppspatienter överlag inkluderades den i detta arbete och syftet förblev brett.
Då forskningsläget var begränsat utökades inklusionskriterierna från att artiklarna skulle vara publicerade de senaste 10 åren till 15 år. Det är möjligen en brist för detta arbete då avsikten var att samla den senaste forskningen i ämnet. Dock inkluderades endast en artikel som är äldre än 10 år och en majoritet av artiklarna är publicerade inom de senaste 5 åren.
22 En styrka med detta arbete är att kvalitetsgranskningen utfördes individuellt för att sedan jämföras med varandra. Samma tillvägagångssätt utfördes vid identifiering av nyckelfynd i respektive artikel. Detta bidrog till en mer objektiv bedömning och en mindre risk för påverkan av den egna förförståelsen (Polit & Beck, 2017). De inkluderade artiklarna bedömdes ha obetydliga eller mindre brister, även det är en styrka för detta arbete.
En artikel (Bremer et al., 2009) utförde sin datainsamling under åren 2005–2006. Enligt rådande lagstiftning vid tillfället för datainsamlingen krävdes inte ett godkännande av en etisk nämnd om ett skriftligt samtycke fanns från deltagarna samt om studien inte involverade en fysisk intervention. Studien överensstämde med principerna enligt den rådande
Helsingforsdeklarationen, en deklaration som utgör grunden för den forskningsetiska granskningen (Etikprövningsnämnden, i.d.). Författarna till artikeln förde ett relevant etiskt resonemang till valet att inte ansöka om godkännande från en etisk nämnd vilket styrker att de hade ett etiskt förhållningssätt vid utförandet av studien. Därav inkluderades artikeln i detta examensarbete.
En styrka med denna litteraturstudie är att nio av de inkluderade artiklarna är från Europa, varav sex är från Sverige. Den tionde artikeln är från Australien, vilket också har
västerländska värderingar och kultur. Det möjliggör att resultatet från denna litteraturstudie skulle kunna appliceras på svensk vård och patienter.
I två studier (Uren & Galdas, 2014; Whitehead et al., 2020) deltog även anhöriga under intervjuerna. Vid granskning av deras resultat lades stor vikt vid att inte inkludera det som framkom från de anhöriga då det inte överensstämmer med denna litteraturstudies syfte.
Övervägande del av resultatet bestod av upplevelser från patienterna och därmed ansågs artiklarna kunna bidra till denna litteraturstudie.
Studierna av Forslund och medarbetare (2014) samt (2017) är utförda på samma deltagare, men vid olika tillfällen. I studien från 2014 utfördes intervjuerna en månad efter att
hjärtstoppet skett. I studien från 2017 utfördes intervjuerna sex och tolv månader efter att hjärtstoppet skett. Trots att undersökningsgruppen är densamma inkluderades båda artiklarna då olika aspekter av upplevelserna beskrevs och de tillförde därmed unik information.
23 En svaghet med denna litteraturstudie skulle kunna vara att undersökningsgruppen inte är homogen då tiden mellan deltagarnas hjärtstopp och de utförda intervjuerna skiljer sig åt, från en månad upp till 26 år. Däremot har en majoritet av studierna utförts på deltagare som upplevt ett hjärtstopp de senaste tre åren.
Slutsats
Att överleva ett hjärtstopp är en livsomvälvande händelse som kan påverka patienten på flera sätt. Sjuksköterskan bör vara medveten om de olika känslor och reaktioner patienten kan uppleva efter ett hjärtstopp för att möjliggöra ett bättre bemötande. Genom medvetenheten om dessa känslor och reaktioner kan sjuksköterskan utbilda patienten, vilket således skulle kunna minska deras upplevda oro samt kunna skapa en känsla av att vara förstådd. Det är viktigt att sjuksköterskan säkerställer att patienten har mottagit tillräcklig och fullgod information då brist på detta påverkar patienten i försöken att återgå till det vardagliga livet. Vården bör främja möten mellan hjärtstoppsöverlevare då det tyder på att ha en god inverkan på patienternas upplevda mående. Sjuksköterskan har ett ansvar att möta denna patientgrupps behov och anpassa vården utifrån deras förutsättningar för att främja rehabilitering tillbaka till livet. Genom denna litteraturstudie kan en del av patienternas upplevelser framkomma och således skapa en möjlighet för ytterligare kunskap inom området för sjuksköterskor.
Författarna Sofia Mård Hultin och Johanna Örnfjäder har i lika stor omfattning bidragit till alla delar i detta examensarbete.
24
REFERENSLISTA
*Artiklar som inkluderats i resultatet.
Abella, B. (2016). High-quality cardiopulmonary resuscitation: current and future directions.
Current Opinion in Critical Care, 22(3), 218–224. doi: 10.1097/MCC.0000000000000296
*Bremer, A., Dahlberg, K. & Sandman, L. (2009). To survive out-of-hospital cardiac arrest: a search for meaning and coherence. Qualitative Health Research, 19(3), 323-338. doi:
10.1177/1049732309331866
*Bremer, A., Dahné, T., Stureson, L., Årestedt, K. & Thylén, I. (2019). Lived experiences of surviving in-hospital cardiac arrest. Scandinavian Journal of Caring Sciences, 33(1), 156-164.
doi: 10.1111/scs.12616
*Brännström, M., Niederbach, C. & Rödin, A.C. (2018). Experience of surviving a cardiac arrest after therapeutic hypothermia treatment. An interview study. International Emergency Nursing, 36(2018), 34-38. doi: 10.1016/j.ienj.2017.09.003
Dinç, L. & Gastmans, C. (2012). Trust and trustworthiness in nursing: an argument-based literature review. Nursing Inquiry, 19(3), 223-237. doi: 10.1111/j.1440-1 800.2 011.00582.x
Eikland, A., Stubberud, D.G. & Haugland, T. (2020). Omvårdnad vid hjärtsjukdomar. I D.G.
Stubberud, R. Grönseth & H. Almås (Red.), Klinisk omvårdnad 1 (3. uppl., s. 225–274).
Stockholm: Liber.
Elliott, V.J., Rodgers, D.L. & Brett, S.J. (2011). Systematic review of quality of life and other patient-centred outcomes after cardiac arrest survival. Resuscitation, 82(3), 247-256. doi:
10.1016/j.resuscitation.2010.10.030
Engström, Å. & Söderberg, S. (2007). Receiving power through confirmation: the meaning of close relatives for people who have been critically ill. Journal of Advanced Nursing, 59(6), 569–576. doi: 10.1111/j.1365-2648.2007.04336.
25 Eriksson, K. (1994). Den lidande människan. Stockholm: Liber.
Etikprövningsnämnden (i.d.). Om vår och etikprövningens historia. Uppsala:
Etikprövningsnämnden. Hämtad 13 december, 2020,
från https://etikprovningsmyndigheten.se/etikprovningens-historia/
Friberg, F. (2017a). Att bidra till evidensbaserad omvårdnad med grund i analys av kvalitativ forskning. I F. Friberg (Red.), Dags för uppsats: vägledning för litteraturbaserade
examensarbeten (3. uppl., s. 129–139). Lund: Studentlitteratur.
Friberg, F. (2017b). Att göra en litteraturöversikt. I F. Friberg (Red.), Dags för uppsats:
vägledning för litteraturbaserade examensarbeten (3. uppl., s. 141–152). Lund:
Studentlitteratur.
Friberg, N., Schmidbauer, S., Walther, C. & Englund, E. (2019). Skeletal and soft tissue injuries after manual and mechanical chest compressions. European Heart Journal - Quality of Care and Clinical Outcomes, 5(3), 259-265. doi: 10.1093/ehjqcco/qcy062
Forsberg, C. & Wengström, Y. (2016). Att göra systematiska litteraturstudier: värdering, analys och presentation av omvårdnadsforskning. (4. rev. utg.) Stockholm: Natur & kultur.
*Forslund, A.S., Jansson, J.H., Lundblad, D. & Söderberg, S. (2017). A second chance at life:
people lived experiences of surviving out-of-hospital cardiac arrest. Scandinavian Journal of Caring Sciences, 31(4), 878-886. doi: 10.1111/scs.12409
Forslund, A.S., Lundblad, D., Jansson, J.H., Zingmark, K. & Söderberg, S. (2013). Risk factors among people surviving out-of-hospital cardiac arrest and their thoughts about what lifestyle means to them: a mixed methods study. BMC Cardiovascular Disorders, 13(62), 1-9.
doi: 10.1186/1471-2261-13-62
*Forslund, A.S., Zingmark, K., Jansson, J.H., Lundblad, D. & Söderberg, S. (2014).
Meanings of people’s lived experiences of surviving an out-of-hospital cardiac arrest, 1 month after the event. Journal of Cardiovascular Nursing, 29(5), 464-471. doi:
10.1097/JCN.0b013e3182a08aed
26 Gamper, G., Willeit, M., Sterz, F., Herkner, H., Zoufaly, A., Hornik, K,... Laggner, A.N.
(2004). Life after death: Posttraumatic stress disorder in survivors of cardiac arrest—
Prevalence, associated factors, and the influence of sedation and analgesia. Critical Care Medicine, 32(2), 378-383. doi: 10.1097/01.CCM.0000108880.97967.C0
*Haydon, G., van der Riet, P. & Inder, K. (2019). Long-term survivors of cardiac arrest: A narrative inquiry. European Journal of Cardiovascular Nursing, 18(6), 458-464. doi:
10.1177/1474515119844717
Haydon, G., van der Riet, P. & Maguire, J. (2016). Survivors' quality of life after
cardiopulmonary resuscitation: an integrative review of the literature. Scandinavian Journal of Caring Sciences, 31(1), 6–26. doi: 10.1111/scs.12323
Israelsson, J. & Lilja, G. (2019). Uppföljning efter hjärtstopp - nu finns svenska riktlinjer.
Stockholm: Läkartidningen. Hämtad 5 december, 2020, från https://lakartidningen-
se.ezproxy.its.uu.se/klinik-och-vetenskap-1/kommentar/2019/03/uppfoljning-efter-hjartstopp- nu-finns-svenska-riktlinjer/
Israelsson, J., Lilja, G., Bremer, A., Ågren, J.S. & Årestedt, K. (2016). Post cardiac arrest care and follow-up in Sweden - a national web-survey. BMC Journal 15(1). 1-8. doi:
10.1186/s12912-016-0123-0
*Ketilsdottir, A., Albertsdottir, H.R., Akadottir, S.H., Gunnarsdottir, T.J. & Jonsdottir, H.
(2014). The experience of sudden cardiac arrest: Becoming reawakened to life. European Journal of Cardiovascular Nursing, 13(5), 429-435. doi: 10.1177/1474515113504864
*Klint, K., Sjöland, H. & Axelsson, Å.B. (2018). Revealed by degrees: Patient’s experience of receiving information after in-hospital cardiac arrest. Journal of Clinical Nursing, 28(9- 10), 1517-1527. doi: 10.1111/jocn.14756
Moulaert, V.R.M., van Heugten, C.M., Winkens, B., Bakx, W.G.M., de Krom, M.C.F.T.M., Gorgels, T.P.M,...Verbunt, J.A. (2015). Early neurologically-focused follow-up after cardiac arrest improves quality of life at one year: A randomised controlled trial. International Journal of Cardiology, 193(2015), 8-16. doi: 10.1016/j.ijcard.2015.04.229
