Motivation och kreativitet – ska vi lira?

(1)

Motivation och kreativitet – ska vi lira?

En kvalitativ tolkning av samspelet mellan motivation och kreativitet i

arbetslivet

Författare:

Henrik Stålhand 950413 Matin Davoodi 950202 Jonathan Debessay 930124

Handledare: Patrik Persson Examinator: Anna Stafsudd

Kandidatuppsats

(2)

Abstrakt

Vi har funnit flertalet exempel på forskning som behandlat relationen mellan inre och yttre motivation, samt deras relation till kreativitet. Detta resulterar ofta i en redogörelse för hur ett inbördes samband kan användas för att förstå nivån av motivation och kreativitet. Det visade sig dock att det fanns en avsaknad i form av ett kvalitativt individperspektiv, vilket gjorde att vi vände oss till att öka förståelsen för hur områdena samspelar med varandra i arbetslivet. Vi fann då att ett sådant samspel kan upplevas olika beroende på individen. Vidare såg vi samspelet ur tre olika

perspektiv; varför individen ser ett samspel, hur den bibehåller ett samspel och hur ett samspel kan te sig i praktiken. Denna synen framhåller att individens uppväxt och personlighet har en betydande roll i hur samspelet tar sig uttryck när motivation och kreativitet alternerande samarbetar mot en

problemlösning.

Nyckelord

Motivation, kreativitet, samspel

Tack

Vi vill börja med att tacka alla som hjälpt oss med att skriva denna uppsats. Ett stort tack går ut till alla respondenter som tog sig tid att ge oss det empiriska material vi behövde för att genomföra detta uppsatsskrivandet. Vi vill tacka er för att ni låtit oss ta del av era personliga upplevelser och

erfarenheter. Sedan vill vi även ta tillfället i akt att tacka våra studiekamrater som bidragit med tankar och idéer genom hela processen. Sist men inte minst, vill vi ge ett hjärtligt tack till vår handledare och examinator som hela tiden funnits vid vår sida under resans gång. Vi vill tacka för era råd, engagemang och tillgänglighet. Er vägledning har varit av stor betydelse för oss och vårt arbete.

Tack till er alla!

Undertecknad,

(3)

Innehållsförteckning

1 Inledning ... 1

1.1 Problembakgrund ... 1

1.2 Problemdiskussion ... 2

1.3 Syfte ... 4

1.4 Disposition ... 5

2 Teori ... 7

2.1 Dimensioner av kreativitet ... 7

2.2 Kreativitet utifrån ett individperspektiv ... 10

2.2.1 Kognitiva personlighetsdrag ... 11

2.2.2 Emotionella personlighetsdrag... 12

2.2.3 Sociala personlighetsdrag ... 12

2.2.4 Motivationella personlighetsdrag ... 13

2.3 Motivation ... 14

2.3.1 Inre & yttre motivation ... 14

2.3.2 Inre motivation ... 14

2.3.3 Yttre motivation ... 15

2.3.4 Relationen mellan inre & yttre motivation ... 16

2.4 Samspelet mellan motivation & kreativitet ... 17

2.5 Carl Rogers teori om jaget ... 19

2.5.1.1 Figur 1: Jaget och idealet med kongruens i mitten ... 21

2.6 Sammanfattning & reflektion av teorikapitel ... 21

3 Metod ... 23

3.1 Ontologiska & Epistemologiska ställningstaganden ... 23

3.2 Kvalitativ forskningsmetod ... 24

3.3 En abduktiv process ... 24

3.4 Studiens upplägg ... 25

3.4.1 Urval ... 25

3.4.1.1 Figur 2: Samtliga respondenter med deras roller ... 27

3.4.2 Semi-strukturerade intervjuer ... 27

3.5 Analysprocessen ... 28

3.6 Etiska överväganden ... 29

3.7 Utvärdering av uppsatsens kvalitet ... 30

3.7.1 Trovärdighet ... 30

3.7.2 Autenticitet ... 31

3.8 Teori & Litteratur ... 31

3.9 Reflektion & Källkritik... 32

4 Empiri & Tolkning ... 33

4.1 Fall 1: Kalle Andersson – möbel & heminredning ... 33

4.1.1 Bakgrund ... 33

4.1.2 Kreativitet ... 35

4.1.5 Sociala personlighetsdrag & den kreativa i ”rummet” ... 37

4.1.6 Motivation ... 38

4.1.7 Samspelet mellan motivation & kreativitet ... 39

4.2 Fall 2: Pelle Johansson – digital marknadsföring ... 39

4.2.1 Bakgrund ... 39

(4)

4.3 Fall 3: Lena Karlsson - ett snabbväxande IT-företag. ... 44

4.3.1 Bakgrund ... 44

4.4 Fall 4: Reza Berg – ett snabbväxande IT-företag ... 49

4.4.1 Bakgrund ... 49

4.5 Fall 5: Alexander Nilsson - försäljning av annonsplatser ... 54

4.5.1 Bakgrund ... 54

4.6 Fall 6: Anders Roos – försäljning av annonsplatser ... 59

4.6.1 Bakgrund ... 59

4.6.3 Kognitivt ... 61

4.7 Sammanställning empiri & tolkning ... 65

4.7.1.1 Figur 3: Sammanställning av respondenterna med teoretisk tolkning ... 65

5 Diskussion ... 66

5.1 Olika perspektiv på hur samspelet mellan motivation och kreativitet kan uttryckas ... 66

5.1.1.1 Figur 4: Övergripande blick av samspelet med dess komponenter ... 66

5.2 Perspektiv 1 - Bakomliggande faktorer till ett samspel... 67

5.2.1 När individen ser ett samspel mellan motivation & kreativitet ... 67

5.2.1.1 Figur 5: Samspelet med komponenter vid möjligt samspel ... 69

5.2.2 När individen inte ser ett samspel mellan motivation & kreativitet ... 69

5.2.2.1 Figur 6: När individen ej nödvändigtvis ser ett samspel... 69

5.3 Perspektiv 2 - Bibehållandet av ett samspel ... 70

5.3.1 Kreativitetens stimulering - när yttre motivation främjar den inre ... 70

5.3.2 Kreativitetens stimulering - när yttre motivation hämmar den inre ... 71

5.3.3 Kreativitetens stimulering - när yttre motivation dominerar ... 71

5.3.4 Kreativitetens stimulering - när yttre motivation kompletterar den inre... 71

(5)

5.4 Perspektiv 3 - Samspelet i det kreativa “rummet” ... 72

5.4.1.1 Figur 7: Den cirkulära processen i ”rummet” ... 73

6 Slutsats ... 74

Referenser ... 77

Bilagor ... 80

Intervjuguide ... 80

(6)

1 Inledning

1.1 Problembakgrund

Vi har under vår universitetstid fått lära oss att alltid balansera dem finansiella- och icke finansiella målen, att det är en viktig förutsättning för att företaget skall utvecklas långsiktigt.

Det kan lätt hända att man stirrar sig blind på siffror när man har ett resultat- och

lönsamhetsansvar. En berättelse om Google fångade vårt intresse. Alla anställda fick 300 dollar för att göra sitt eget kontor lite mer ”googely” och blandningen mellan arbete och fritid har blivit en ikon för företaget. Det lekfulla är nödvändigt, eftersom det skapar en kreativ och föränderlig miljö (Ström 2010).

Google använder sig också, precis som andra företag av anställningsfördelar såsom försäkringar och flexibel arbetstid, men de har också några väldigt annorlunda

tillvägagångssätt i syfte att motivera sina anställda. De lägger bland annat stor vikt i att anställda ska få sin röst hörd och att de litar på deras omdöme. En annan fördel som de

anställda får uppleva är en platt organisation där de själva kan styra över när de vill arbeta och när de vill ägna sig åt personliga intressen. Google lägger även fokus på att deras anställda ska känna sig inspirerade av sitt arbete, att de anställda ska ha roligt på sin arbetsplats och att det ska vara bekvämt att arbeta. Trots alla dessa förmåner, får de jobbet gjort och ofta över förväntan. (Martin 2014) Vi började undra hur ett sådant arbetssätt kunde fungera så väl, samtidigt som svaret egentligen verkade finnas framför oss hela tiden.

Nyckelorden är motivation och kreativitet, och Netflix är ett annat exempel som visar hur aktuella motivation och kreativitet som teoretiska områden är. Inom ett tidsintervall på två veckor släppte Netflix två olika filmer om hur kreativitet kan uttryckas. Filmerna bär med sig viktiga budskap, vare sig det handlar om en student som skapar en applikation, eller en konstnär som vill uttrycka sig själv med sina verk. Det finns hela tiden en beståndsdel som skapar mening för det som kan bli möjligt. Återigen kommer motivationen på tal och vi får se hur dessa individer möter motgångar som en del av deras kreativa utveckling.

Vi använder oss vardagligen av dessa begrepp, men vad innebär de egentligen? Motivation beskrivs kort av Hein (2012) som ett driv mot ett mål och kreativitet kan enligt Amabile, Zhou & Shalley (refererad i Hahm 2018) förklaras som generering av nya problemlösande

(7)

idéer. De går att relatera till dem flesta situationer, men begreppens innebörd behöver inte nödvändigtvis säga oss särskilt mycket. Snarare är Googles historia och Netflix filmer bra exempel på hur begreppen kan uttryckas. Vi tror att de flesta av oss många gånger upplever detta, utan att egentligen reflektera över det. Vi har ju nästan alltid blivit uppmuntrade att utvecklas och varit drivna av en motivation att hela tiden bli bättre. Samtidigt har kreativiteten alltid funnits där, som en problemlösare, något som möjliggör att vi kan utvecklas i det vi är motiverade till.

För är det inte så, att alla vi människor en gång har varit barn? Har vi alla inte haft drömmar, fantasier, visioner och en tro om hur vår värld kan uppfattas? Om det nu har hängt med oss sedan vi lärde oss att gå, varför skulle det då inte fortsätta även inom arbetslivet? När nu våra studier börjar gå mot sitt slut blir den frågan allt mer relevant att ta i beaktning. Nu är det dags för oss sätta oss ner och skapa oss en förståelse för något som blir allt viktigare för företag.

1.2 Problemdiskussion

I vår problemdiskussion kommer vi främst att utgå från två teoriområden; kreativitet och motivation. Vi börjar med att försöka konkretisera respektive teoriområde, följt av en diskussion om hur existerande forskning försökt finna ett samband mellan motivation och kreativitet. Vi utgår sedan från denna diskussionen när vi presenterar vår frågeställning och syfte.

Vårt första teoriområde är kreativitet. Amabile, Zhou & Shalley (refererad i Hahm 2018) menar att kreativitet kan definieras som förmågan att skapa originella idéer med konstruktiva resultat för att bemöta olika problem. Vedin (2000) påstår att kreativitet i vårt vardagliga språk oftast bär en positiv innebörd. Vi “vet” vad det är, men vi kan inte riktigt ge begreppet tydliga och logiska definitioner. Vidare kan kreativitet ibland ses som ett mirakel och ett mysterium, vilket även Ericsson (2001) håller med om, samtidigt som han även bekräftar att det är svårt att sätta fingret på vad det egentligen är, när det uppstår eller hur vi vet att vi har varit kreativa. Kreativitet som begrepp blir således svårt att konkretisera. Vidare redogörs det för hur kreativitet kan ta sig uttryck med hjälp av en modell som visar komplexiteten kring kreativitet och dess olika dimensioner. Han menar vidare på att folk i “rummet” tar olika kreativa roller, kan alla dessa då motiveras på samma sätt? Kreativitet är ett stort område och i

(8)

teorikapitlet presenterar vi Ericsson (2001) tankar ännu djupare. Vi går nu vidare till vårt nästa teoriområde, motivation.

En klassisk definition på vad motivation innebär, är de faktorer hos en individ som väcker, kanaliserar och bevarar ett visst beteende gentemot ett givet mål. Samtidigt använder vi begreppet i vardagligt tal utan att egentligen reflektera över dess innebörd (Hein 2012). Zhang

& Bartol (refererad i Hahm 2018) förklarar innebörden av motivation på ett liknande sätt som Hein (2012). Dock bygger de vidare på diskussionen om att det finns två olika sorters

motivation, den yttre och den inre. Den yttre motivationen påstås vara förknippad med faktorer såsom belöningar eller straff. Den inre har istället en mer direkt relation till arbetet som utförs, såsom intresse och nöje.

När det kommer till åsikterna kring hur sambandet mellan motivation och kreativitet ser ut hos olika forskare, så kan vi konstatera att diskussionen är något polariserad. Även om vi i vår uppsats inte är intresserade av att se till hur relationen mellan teoriområdena ser ut, så anser vi att den polariserade diskussionen gör det rimligt att skapa en förståelse för hur motivation och kreativitet samspelar.

Till att börja med, så finns det tidigare forskning som menar att inre motivation har en starkare koppling till kreativitet. Förespråkare för denna synen är bland annat Vedin (2000) och Amabile (1997a). Båda lägger vikt vid att inre motivation kommer ifrån att göra sådant man tycker om och att detta i sin tur främjar individens kreativitet. De är även överens om att yttre motivation i form av belöningar skulle hämma skaparkraften hos en individ, vilket i sin tur skulle hindra det kreativa tankeflödet. Samtidigt menar Yoon, Sung & Choi (2015) att inre motivation är en nödvändig förutsättning för att den yttre motivationen ens ska ha en koppling till kreativitet.

Till skillnad från ovanstående finns det även de som påstår att den yttre motivationen är viktigare i relationen till kreativitet. Mehta, Dahl & Zhou (2017) menar till exempel att monetära medel som motivationsfaktor skulle ha ett tydligt samband med kreativitet. Zhou, Gardner & House (2016) menar att kreativiteten är som högst när yttre motivationsfaktorer dominerar hos individen.

Relationen mellan motivation och kreativitet leder oss som sagt till en diskussion som är något polariserad. De artiklar som vi använt som underlag för denna problemdiskussion har varit baserade på kvantitativa data, samt varit intresserade av relationen eller sambandet mellan motivation och kreativitet. Vi anser att en polariserad diskussion gör det rimligt för oss

(9)

att istället utveckla en förståelse för hur teoriområdena samspelar i praktiken, snarare än att mäta deras relation. Man kan istället se motivation och kreativitet som två lagspelare, som hjälper varandra att uträtta någonting, snarare än att höja nivån hos varandra. Vi gör ett antagande om att människors utveckling kan göra att deras relation till motivation och kreativitet, men också områdenas inbördes relation förändras. Vidare ger detta relevans åt en diskussion där motivation och kreativitet tillåts fluktuera och leva tillsammans eller

självständigt, tillsammans med en förståelse för individens utveckling och personlighet.

Anledningen till att vi inte väljer att ha gruppen i fokus är för att vi många gånger stött på exempel där organisationsteorin är intresserade av produkten som kommer av en fungerande grupp. Vi erkänner gruppens påverkan på individen men väljer att fokusera på just individen som motiverad och kreativ, i mån om att skapa en djupare diskussion om dem bakomliggande individerna som faktiskt befinner sig i gruppen.

Gällande samspelet mellan motivation och kreativitet, väljer vi att inte ta ställning till om teoriområdena är medfödda fenomen eller ej. Alltså, om de enbart är biologiskt eller socialt konstruerade drag. Dock ser vi dem som aktiva och fluktuerande hos individen vilket gör att vi kan se till deras samspel. Vi vänder oss till empirin för att utveckla en förståelse för detta.

Vi finner här ett teoretiskt bidrag i att vi inte funnit någon kvalitativ forskning som behandlar hur våra teoriområden samspelar hos en individ. Vi tror att denna kunskap strategiskt kan användas för arbetsledare med personalansvar som vill främja medarbetares prestationer.

Detta blir således vårt praktiska bidrag. Vår problemformulering leder oss till följande forskningsfråga:

Hur tar sig samspelet mellan motivation och kreativitet uttryck?

1.3 Syfte

Vårt syfte med denna uppsats är att skapa en ökad förståelse för hur motivation och kreativitet samspelar i arbetslivet.

(10)

1.4 Disposition

I vår teoretiska referensram kommer vi att återigen presentera våra huvudsakliga

teoriområden; motivation och kreativitet. Dock kommer vi nu utveckla dem redan framlagda teoriområdena och se till dem på ett djupare plan. Vi börjar med att lägga fram en bredare teoretisk ram för dimensioner av kreativitet genom att introducera den kreativa människan i

“rummet”. För att sedan få en djupare förståelse för vem den kreativa människan är, kommer vi att förhålla oss till ett individbaserat perspektiv. Här kommer vi att kategorisera olika personlighetsdrag med hjälp av femfaktorteorin.

Den inre och den yttre motivationen kommer sedan att presenteras så att det blir tydligt vilka komponenter respektive del består av. Av detta följer en ökad förståelse för komponenternas betydelse, relationen mellan inre och yttre motivation, samt det påstådda sambandet med kreativitet. Detta gör vi för att möjliggöra en situationsanpassad diskussion om samspelet senare i uppsatsen. Vi kommer därför även att tillägga Carl Rogers teori om “jaget” för att försöka illustrera vår förståelse för hur individer kan ha olika upplevelser till samspelet mellan motivation och kreativitet.

I metoden kommer vi att beskriva vårt tillvägagångssätt för att besvara syftet, samt besvara vår frågeställning. Vi presenterar först våra ontologiska och epistemologiska

ställningstaganden som kommer att förhålla sig till en abduktiv process och kommer sedan att beskriva vårt tillvägagångssätt för intervjuer, val av empiri, samt analysen av dessa. Slutligen kommer vi att presentera våra kvalitetsmått och våra etiska överväganden följt av en litterär reflektion.

I empiri-kapitlet kommer intervjuer göras med individer av olika befattningar. Av dessa så har hälften av individerna en styrande roll, medan resterande hälft kommer att vara av en lägre befattning. Intervjuerna kommer att vara semi-strukturerade där svaren presenteras som berättelser. Utifrån det empiriska materialet ska vi försöka tolka intervjuerna med utgångspunkt från det språk som används i vår teoretiska referensram. Vi kommer att översätta deras svar för att sedan kunna påbörja en diskussion och en slutsats.

Vi kommer att försöka finna nyanser i en sammanställning av dem empiriska fallen och den teoretiska tolkningen av dessa. Därefter kommer vi att försöka analysera och kartlägga

samspelet mellan motivation och kreativitet i mån om att kunna dra slutsatser och besvara vår frågeställning.

(11)

Avslutningsvis kommer vi att presentera våra slutsatser. Vi ämnar här att ha skapat en förståelse för syftet med uppsatsen, samt besvara vår frågeställning. I samband med detta kommer vi att återspegla kring uppsatsen, vårt syfte och bidrag. Detta följs upp av

rekommendationer om framtida forskning inom området.

(12)

2 Teori

Under nästkommande kapitel presenteras teori som vi anser nödvändig för att kunna analysera samspelet mellan motivation och kreativitet. Först presenteras teori från Daniel Ericsson som 2001 skrev en avhandling kring kreativitet och dess mysterium. Ericsson (2001) hjälper oss att belysa kreativitet i vad han kallar “arbetslivets kreativisering” och hjälper oss även förstå hur kreativitet kan ta sig uttryck genom intersubjektivt agerande. Vidare menar vi att olika personlighetsdrag kan påverka hur kreativitet ter sig och vi adderar därför teori som

mer specifikt handlar om individen bakom kreativiteten. Detta följer vi sedan upp med en ingående förklaring av inre och yttre motivation, för att få en djupare förståelse för dess

komponenter. Detta tillåter oss att sedan se till ett samspel mellan teoriområdena.

Avslutningsvis presenterar vi Carl Rogers teori om jaget för att se till individens fluktuerande utveckling och dess roll tillsammans med ovanstående i det upplevda samspelet.

2.1 Dimensioner av kreativitet

Ericsson (2001) målar upp problematiken kring hur vi har kommit att försöka tolka kreativitet som någon form av ett standardiserat begrepp. Kreativa personer hyllas allt mer och får samtidigt en större och mer central roll i organisationer. Vanliga frågor blir då när och vem som egentligen är kreativ. Han menar vidare att kreativitet är ett fenomen som är svårt att förklara och att det är svårt att sätta fingret på vad det egentligen är, när det uppstår, eller hur vi vet att vi varit kreativa. Samtidigt konstateras det att kreativitet är ett fenomen som är mycket större än att vara kreativ i sitt arbete. Han försöker öka sin förståelse kring kreativitet och dess mysterium genom en kategorisering av begreppet och dess olika dimensioner för att ge en enklare överskådlig bild av fenomenet. Det görs då en uppdelning av kreativa individer utifrån vilket sätt de är kreativa. Det hela omfattas i vad som beskrivs som det kreativa fältet.

Med det kreativa fältet menas i det “rum” och situation där kreativiteten ska ta uttryck.

“Rummet” beskrivs även som ett kreativt system som individerna i fråga är en del av (ibid.).

Vidare belyser Ericsson (2001) två viktiga dimensioner där han ställer rutinartad kreativitet mot originell kreativitet. Rutinartad kreativitet innebär att man mer följer arbetsmönster och har rutinartade processer. Ord som arbetsamhet, ordning och rationalitet är begrepp som associeras. Originell kreativitet innebär istället att helt bryta mönster och skapa nya

(13)

möjligheter med makt över sitt skapande. Således handlar kreativitet lika mycket om att koppla ihop existerande idéer som att komma på helt nya.

I vad Ericsson (2001) beskriver som kreativitetsystemet betonas en viktig aspekt där han pratar om autonomi, om individens möjlighet till kreativ frihet i termer av självbestämmande och möjlighet till kontroll över sitt skapande. I kreativitetsystemet och dess autonomi finns en i grunden polariserad struktur, där intellektuella värden ställs mot kommersiella värden. Han menar att beroende på vilket värde som får störst fokus påverkas även utfallet för kreativiteten inom “kreativitetsystemet”. Det handlar om vilken miljö och vilka mål det kreativa ”rummet”

skapar och ger upphov för, vilket sedan påverkar det kreativa utfallet. Det kreativa utfallet som genereras eller har möjlighet att genereras, väljer han att referera till som kreativt kapital, vilket han då menar är förmågan att generera kreativt utfall. Vidare görs en betoning på andra former av kapital där han framför allt betonar vikten av att upprätthålla det kreativa kapitalet och dess betydelse. Detta för att inte låta andra faktorer, såsom ekonomiskt kapital värderas högre och således underminera det kreativa kapitalet. Han förklarar det själv i ord som

“omvänd ekonomi” och menar att det skulle kunna ha en hämmande effekt på det kreativa kapitalet.

Grundstrukturen gör det enklare att förstå den vidare indelningen som blir mer individbaserad.

Ericsson (2001) beskriver olika “typer” av kreativa individer där han först pratar om

“kreomantikerna” och ger dem beskrivande karaktärsdrag som intellektuella, med stora egon som gillar att uppskatta varandra; “individuell gudomlig inspiration”. Tidigare i den

polariserande grundstrukturen pratades det om intellektuella värden, vilket även är ett ord han väljer att beskriva kreomantikerna med. Vidare beskriver han hur kreomantikerna “skjuter från höften”, att de är kreativa och originella med en dominerande roll i “rummet”. Sedan presenterar han kreationalisterna, vilka han menar väntar på att få bli upphöjda. De beskrivs som “nykomlingar i rummet” och menar på att de är kreativa genom att helt enkelt sätta ihop och se nya mönster och kopplingar kring det “kreomantikerna” tidigare skapat under lång tid.

För kreationalisterna handlar det mer om kreativ översättning, att det inte är enbart handlar om originellt skapande utan att också att tolka och översätta befintlig kunskap till ny.

Slutligen beskrivs den tredje rollen, de “kreolska ledarna”. De som i “rummet” får mycket uppmärksamhet samtidigt som de måste understryka det kreativa fältets kapital och dess symboliska värde. Detta genom att hela tiden ge plats för idéer och uppmuntra kreativa lösningar. Det är upp till dem “kreolska ledarna” att inbringa mångfald i “rummet” för att exportera in fler perspektiv och möjligheter till det kreativa fältet och dess kapital. Det

(14)

centrala är inte att bara belysa vilken roll man besitter, utan även hur kreativitetsystemet, det kreativa kapitalet, “rummet” och dess autonomi ger upphov till kreativitet efter vad man valt att inkludera i “rummet”. Det kreativa system som byggs upp via dem olika rollerna leder till en institutionalisering av kreativitet. (ibid.)

Sett ur ett större perspektiv menar Ericsson (2001) att det görs skillnad på kreativa individer genom på vilket sätt de bidrar med kreativitet till “rummet”. Han menar att individerna bakom det olika rollerna bidrar med kreativitet på olika sätt och att det således skapas under och överordningar. Dessa över och underordningar menar han väcker frågan kring huruvida alla människor tillåts vara kreativa eller inte. Här menar han att de “kreolska ledarna” har en viktig uppgift i att inkludera och utöka kreativitetssystemet och “rummet”. Detta kan de göra genom att låta fler individer vara med och skapa det kreativa kapitalet genom ökad mångfald.

Denna utökning skulle leda till att fler människor är med och påverkar det kreativa kapitalet och således definitionen av vad kreativitet kan vara.

Dessa idéer och teorier om kreativa fältet blir en intressant utgångspunkt för att få en

förståelse kring komplexiteten om kreativitet, men också för att hjälpa oss förstå att kreativitet skapas i och “rum”, genom aktörernas intersubjektiva agerande. De olika typerna ger oss även en tydlig bild kring hur kreativitet gestaltas men även de olika typerna bakom och deras möjligheter till kreativitet. Vidare handlar dessa teorier om hur och när folk känner sig

kreativa, men också hur de upplever sig få vara kreativa. Detta är viktigt att ta i beaktning när vi senare försöker förstå hur motivation samspelar med kreativitet (Ericssons 2001).

Scott (1965) gör ett försök att definiera den kreativa människan och menar att den gärna söker komplexitet och visar hängivenhet inför ett långsiktigt mål som ska nås genom

problemlösning. Det är ofta svårt att dra generella slutsatser kring kreativt beteende och många gånger blir slutsatsen att fler studier kring ämnet behöver göras. Enligt honom finns det dock vissa resultat som är återkommande, bland annat de som tyder på att kreativa människor innehar en högre intelligenskvot än gemene man, vilket även var ett ord som Ericsson (2001) valde att beskriva kreomantikerna med. Scott (1965) bygger vidare på intelligens aspekten och menar dock att det inte betyder att alla som har ett högt IQ-värde är kreativa och att det även är andra faktorer som spelar in. Även om vi i denna uppsatsen inte kommer att behandla IQ-värden så anser vi att det är viktigt att belysa att denna forskning finns. Scott (1965) bryter sig ut från “rummet” och förklarar att andra faktor som påverkar individens kreativitet är hur omgivningen i uppväxten sett ut. Till exempel om uppväxten präglats av föräldrar med komplexa arbeten eller om personen i fråga flyttat runt och utsatts

(15)

för ny rik information, som de tillåtits utforska med frihet. Ovanstående faktorer handlar inte direkt om belöningar, utan snarare om generering av idémässiga och symboliska processer ur ett subjektivt perspektiv, hur individen behandlar tidigare information och erfarenheter för att generera kreativt utfall. Dessa kan logiskt sett vara direkt kopplade till individens inre

belöningssystem, men i slutändan även yttre motivation i form utav erkännande av andra.

Processerna hänger ihop med individens självständighet från sociala normer, preferensen av kognitiv komplexitet, samt viljan att arbeta självständigt (ibid.). Generering av idémässiga och symboliska processer är även vad Ericsson (2001) belyser är det slutliga målet i

“rummet” dock ur ett intersubjektivt agerande mellan flera individer.

Tillsammans med Ericssons (2001) teorier adderar Scott (1965) tankar och idéer en viktig aspekt kring att kreativitet alltid är flytande, eftersom individerna bakom även förändras med tiden. Mannucci & Yong (2018) belyser intressanta aspekter kring hur individen behandlar information och menar att ju längre individen har kommit i sin karriär, desto mindre flexibel och mottaglig blir den för ny information. Individen har ofta mindre kunskapsdjup i början av karriären, men är flexibel och mottaglig för en bredare mängd kunskap. Senare i karriären har den istället ofta mer djup, men mindre flexibilitet vilket leder till mindre kunskapsbredd.

Individer kan bibehålla höga nivåer av kreativitet om de lyckas forma sin kunskapsbas med bredd och djup. Detta gör att de förmodligen kommer att uppleva oregelbundenheter i sin kreativitet.

Viktigt blir således att betona att vi fortfarande lämnar det öppet för vad kreativitet kan vara eftersom vi har en tro på att kreativitet är flytande, rörande och intersubjektivt. Således distanserar vi oss från att försöka objektifiera kreativitet och bestämma vad det ska vara.

Nedan går vi vidare med ett teorikapitel som fördjupar individperspektivet.

2.2 Kreativitet utifrån ett individperspektiv

Som det har nämnts tidigare så kan det vara svårt att definiera kreativitet eftersom förståelsen för begreppets innebörd kan ha sin utgångspunkt i olika teorier som fångar olika aspekter av fenomenet. I den här uppsatsen har vi valt att vända oss till ett individperspektiv. Eftersom samspelet hamnar i fokus, så vill vi vända oss till teorier som tillåter oss att studera individens upplevelser.

(16)

Individperspektiv kan förstås, där studerandet av personligheter hos kreativa människor betonas. Precis som kreativitet, har personlighet en bred innerbördsförståelse, där sammanhang kan påverka och styra. Enligt Brodin et al. (2014) har alla människor en personlighet som består av en uppsättning beteenden, känslor och tankar som gör att

människor skiljer sig från varandra. När vi tänker på en kreativ person, så vill vi gärna sätta ord på vissa egenskaper som finns i en personlighet. Dessa ord byggs inte upp av logiska resonemang utan av konstruktioner som i sitt syfte skall skapa sociala strukturer.

Att problematisera ett kunskapsområde inom en kontext där det inte går att särskilja vad som är rätt och fel är något som vi människor inte alltid kan begripa. Vi väljer därför genvägar för att lättare förstå strukturerna. Omedvetet som medvetet väljer vi att bygga våra perceptioner på stereotyper. Ena dagen kan vi läsa att den kreativa är den som är socialt svår, annorlunda och som lever utanför samhället medan vi andra dagen istället kan läsa en motsatt bild där arbetsgivaren söker “kreativa medarbetare”. Inom detta avseende är det därför inte konstigt att även arbetsgivaren vänder sig till stereotypa bilder och försöker sätta ord på den kreative genom att denna har egenskaper som är både flexibel, produktiv, social och som förväntas smälta in i gruppen. Man bortser från egenskaper som komplicerar och väljer istället att styra den kreativa personligheten till det man anser vara rätt i sammanhanget. Den komplexa

förståelsen sträcker sig inom såväl positiva och negativa laddade ord. Till dem positiva dragen hittas egenskaper som aktiv, energisk, fantasifull, ambitiös, argumenterande, idealistiskt, insiktsfull, individualistisk, nyfiken, självsäker, snabb och uppfinningsrik etcetera. Till dem negativa dragen hittas istället egenskaper som cynisk, egoistisk, impulsiv, komplicerad, krävande, känslig, påstridig och rebellisk. (Brodin et al. 2014) Feist (refererad i Brodin et al.

2014) har försökt kategorisera den kreativa personlighetsdragen i fem olika kategorier;

kognitiva, emotionella, sociala, motivationella och kliniska egenskaper. Han menar att de olika aspekterna bidrar till den kreativa funktionen på olika sätt. Vi har dock valt att fokusera på alla förutom dem kliniska egenskaperna, eftersom vi anser dem andra vara mest relevanta.

Anledningen är att de andra tillhör socialpsykologin, medan kliniska egenskaper inte ligger inom vårt ämnes- eller kunskapsområde.

2.2.1 Kognitiva personlighetsdrag

Kognitiva personlighetsdragen handlar om hur en individ tar in ny information och hur den processar den för att lösa problem och reagera på nya situationer. En personlighetsvariabel som kan öka vår förståelse för det kognitiva är öppenhet som ingår i femfaktorteorin om

(17)

personlighet. Denna personlighetsvariabel handlar om att vara öppen snarare än sluten för det oväntade och nya. En person med hög öppenhet har personlighetsdragen; nyfikenhet,

flexibilitet, humor och fantasi. Det har visats att människor med hög öppenhet blir mer kreativa om de får lösa uppgifter som är mindre definierade (Brodin et al. 2014).

Det finns dock psykologiska aspekter som indikerar att ökad kreativitet kan komma ifrån rutinartade definierade processer. Det handlar inte om att det skulle vara motsatsen till ovanstående, utan snarare att man finner nya sätt att göra någonting definierat även kreativt.

Kreativiteten kan effektivisera individers utnyttjande av befintliga resurser, samt i sin tur framtvinga kognitiva resurser hos individen som kan användas för att lösa problem. Utöver dem gratis kognitiva resurserna, kan dessa även stöttas upp av tydlig målsättning och stöd.

(Chae & Choi 2019) Det intressanta blir här vilket personlighetsdrag som visar sig vara relevant i en sådan situation.

2.2.2 Emotionella personlighetsdrag

Emotionella personlighetsdragen är förknippad med våra känslor. Positiva emotioner som är kopplade till kreativitet är intresse och glädje. Finner människan positiva känslor så kan denna lättare balansera sitt känslotillstånd. Vidare kan det finnas motiv till att människan söker efter det positiva emotioner när de genomför kreativa prestationer. Det kan finnas andra negativa känslor som behöver kompenseras upp med det positiva (Brodin et al. 2014). Vi hamnar därför i ett mellanting av lycka och lidande och kvar bli den kreativa människan. Luthans &

Avolio (refererad i Hahm 2018) håller med och tillägger att kreativitet uppstår när en individ också har frihet i sitt arbete. Kreativiteten som uppstår från frihet och intresse ska i sin tur påverkas positivt av psykologiskt uppmuntrande.

2.2.3 Sociala personlighetsdrag

Sociala personlighetsdragen är hur man interagerar med andra människor. Kreativa människor har en tendens att ifrågasätta auktoriteter och sociala normer. Egenskaper som dominans och självsäkerhet blir inom detta avseende relevanta, då det kan blir fråga om att ”sticka upp”.

Vidare är det viktigt att man är oberoende andras åsikter och uppskattande, eftersom avvikandet från normen kan väcka negativa känslor. Det kan därför finnas ett negativt

samband mellan vänlighet inom femfaktorteorin och kreativitet, eftersom den kreativa inte har

(18)

som mål att vara omtyckt. Detta kan bli ett problem, eftersom otrevliga människor har svårt med att samarbete, vilket kan försvåra den kreativa processen (Brodin et al. 2014).

Under sociala personlighetsdrag som är relaterade till kreativitet kan man även finna utåtriktning, eller “extraversion”. När begreppet kopplas till kreativitet som i detta fallet så brukar det hänföras till självförtroende, självständighet och påstridighet. En möjlig negativ aspekt för utåtriktning är att viss forskning även tyder på att kreativa människor ofta är introverta, mindre sociala och behöver ägna mycket egentid åt en uppgift. Ett annat

personlighetsdrag som är kopplat till kreativitet, men dock har ett mer komplicerat förhållande till det är samvetsgrannhet. Ett drag hos personer med samvetsgrannhet är att de lägger

mycket tid på en uppgift, vilket är kopplat till kreativa utföranden (Brodin et al. 2014).

Samvetsgrannhet kan dock ofta innebära att en individ gärna vidhåller rutiner och är osäkra vid förändring, vilket kan leda till individen blockerar ny information (Guo, Su & Zhang 2017). Detta går rimligtvis inte direkt ihop med den kreativa individen.

Ett vidare socialt personlighetsdrag som även är relaterat till kognitiva personlighetsdrag är en individs tro på sin kreativa förmåga “self-efficacy”. Denna påverkar förhållandet mellan gruppens kognitiva mångfald och en persons kreativa förmåga. Kognitiv mångfald i en grupp kan i detta fall beskrivas som tillgången på olika synvinklar och åsikter. Om self-efficacy är hög, så stärker det sambandet mellan den kognitiva heterogeniteten och individens kreativa förmåga. I detta sammanhang är det även viktigt att belysa situationsmässiga aspekter tillsammans med det redan nämnda individuella olikheterna som finns i en heterogen grupp.

De spelar tillsammans en viktig roll när det kommer till att öka den individuella kreativiteten (Shin et al. 2012).

2.2.4 Motivationella personlighetsdrag

Den motivationella personlighetsdragen utgörs av förmågan att kunna genomföra kreativa prestationer. Att möta hinder och motsättningar kan ibland vara energikrävande. Inom detta avseende behövs därför en stor uthållighetsförmåga. Besitter människan egenskaperna energi och entusiasm, så finns det stor potential att en kreativ process kan skapas (Brodin et al.

2014).

Alla människor är dock olika. Driv växer inte fram enbart baserat på den inre motivationen.

Somliga finner driv av tävlingar, vinster eller berömmelse. Om det finns tydlig information att det är kreativt beteende som är målet, så kan den yttre motivationen främja den kreativa

(19)

processen under vissa omständigheter. Vidare kan för vissa den inre lusten för en uppgift växa fram när en belöning implementeras (Brodin et al. 2014). Detta diskuteras vidare i nästa kapitel där vi mer ingående beskriver motivation.

2.3 Motivation

Motivation är ett teoriområde som bäst kan förstås genom att först försöka förstå dess

komponenter och dem begrepp som bygger upp teoriområdet (Hein 2012). Vi kommer därför nu att gå igenom den inre och den yttre motivationen ytterligare och sedan presentera vad tidigare forskning säger om sambandet mellan yttre och inre motivation.

2.3.1 Inre & yttre motivation

Deci (refererad i Gagné & Deci 2005) beskriver den inre och den yttre motivationen ur ett perspektiv som kategoriserar den inre som autonom motivation och den yttre som

kontrollerad motivation. Den inre motivationen förknippas med att en individ finner ett intresse för en aktivitet, samt att den faktiskt tycker att det är underhållande. Den yttre, å andra sidan skulle innebära att individen arbetar under en form av press att engagera sig.

2.3.2 Inre motivation

Amabile (1997b) menar att den inre motivationen skapas hos individer som söker nöje, som är intresserade, nyfikna, vill uttrycka eller utmana sig själva. Onu, Oats & Kirchler (2018) menar att nöjet som en individ finner i en uppgift som förknippas med inre motivation, kan komma ifrån just nyfikenhet, men också lekfullhet och kontroll över sitt eget öde. White (refererad i Sansone & Harackiewicz 2000) bygger vidare på individens intresse och menar att inre motivation avspeglas i individers benägenhet att rikta in sig på uppgifter som är intressanta och som i sin tur lär, utvecklar och utökar deras förmågor.

Sansone & Harackiewitcz (2000) presenterar även det faktum att flera forskare gärna bygger upp den inre motivationen som en effekt av att individen upplever sig uppfylla grundläggande behov för kompetens och kontroll. Det är dessa effekter som gör att individen utför uppgiften, istället för att kräva något yttre medel i gengäld. En vidare påbyggnad på en sådan definition

(20)

skulle kunna vara att den inre motivationen också kan delas in i två kategorier, där den ena fokuserar på uppgiftens måluppfyllande och den andra på vad själva uppgiften innebär.

Vi ser även att mening, självbestämmande och påverkan kan adderas till kompetens och kontroll. Mening innebär att det ska finnas en koppling mellan ett organisatoriskt uppsatt mål och individens egna ideal. Individens roll måste alltså passa egna värderingar, tro och

beteenden (Thomas & Velthouse 1990). Kompetens (ibid.) kan liknas vid det som vi tidigare beskrivit som self-efficacy. Självbestämmande liknar kontroll och syftar på individens känsla av eget bestämmande och kontroll över sitt eget arbete (Conger & Kanungo 1988). Slutligen, påverkan är relaterat till det faktum att en individ kan påverka resultatet av sitt arbete

(Thomas & Velthouse 1990).

En annan definition som Sansone & Harackiewitcz (2000) förklarar är att det också finns tankar som skiljer sig lite från ovanstående. En tanke som skiljer sig en aning är att inre motivation skulle förekomma när individen är motiverad till att känna ett intresse, något den kan få när den utför en uppgift. Individen är alltså inte ursprungligt intresserad, utan vill bli.

Detta kan se olika ut för olika människor och beroende på vilken kontext det handlar om. En åsikt som sedan tar en annan riktning än denna, är att viljan att ett intresse ska uppstå, inte nödvändigtvis kan kategoriseras som inre motivation. Istället skulle intresse och inre

motivation vara något som bör uppstå direkt i individen själv, ett sökande efter kunskap som ger ett värde åt individen.

2.3.3 Yttre motivation

Sansone & Harackiewitcz (2000) lägger fram det faktum att forskare skiljer sig mycket i sina uppfattningar kring hur yttre motivation bör definieras. Två olika definitioner av vad yttre motivation innebär läggs fram. Den första är när motivationen är baserad på en yttre faktor till uppgiften. Detta behandlar om huruvida individen är självbestämmande eller ej. Yttre

motivation som kommer av självbestämmande kan vara tillräcklig för att individer ska få en beständig motivation där de inte känner inre motivation. Den andra är att motivationen är baserad på en yttre faktor till individen. Detta innebär vidare att individer blir yttre motiverade när de själva inte är källan till motivationen. Denna definitionen skulle tillåta att uppgiftens natur och det intresse som kommer utav den, kan definieras som yttre motivation. Intresse är dock något som ofta beskrivs som en inre faktor.

(21)

En vidare reflektion, liknande den ovan kring den yttre motivationen är att den kan vara internaliserad ur ett psykologiskt perspektiv. Ett exempel på detta är om en elev studerar till ett prov, där ett högt resultat skulle öka elevens känsla av egenvärde, eller att det skulle leda till bättre möjligheter i karriären. Ett annat exempel skulle kunna var att man vill undvika att förnedra sig själv i en situation, eller att ge en gentjänst till någon. Om den yttre motivationen istället är mer utav yttre karaktär, skulle ett exempel kunna vara att muta ett barn för att det ska äta grönsaker, alternativt hota med konsekvenser om det inte gör det (Onu, Oats &

Kirchler 2018).

2.3.4 Relationen mellan inre & yttre motivation

Belöningar sägs vara något som kan hämma den inre motivationsprocessen. Effekten kan kallas för undergrävningseffekten “undermining effect” och innebär att den naturliga inre motivationen för en intressant uppgift minskar när individen blir utsatt för en yttre

motivationsfaktor. Om individen inte längre upplever att den arbetar autonomt eller att den inte har tillräcklig kompetens, så kan den inre motivationen minska. Om situationen var tvärt om, så skulle den istället öka (Deci & Ryan 1980; 1985b. refererad i Sansone & Harackiewicz 2000).

Sansone & Harackiewitcz (2000) menar dock att det finns flera olika åsikter angående just belöningarnas påverkan på motivation. Det finns bland annat tankar om att belöningar skulle öka den yttre motivationen och detta skulle logiskt ske i samband med att en uppgift är av lågt intresse och en belöning agerar som en yttre drivfaktor. Å andra sidan, finns det de som menar att belöningar, speciellt de som är kopplade till att individen har presterat väl, har en positiv påverkan på den inre motivationen. Ett sådant samband skulle vara grundat i att individen exempelvis känner sig kompetent.

Vissa författare vill enligt Sansone & Harackiewitcz (2000) skilja på inre och yttre

motivation, samtidigt som de menar att samma faktorer alltså kan trigga båda. Yttre faktorer i form av belöning för prestation kan alltså resultera i både inre och yttre motivation, beroende på individen och vilken situation den befinner sig i. Det finns även tankar som menar att yttre motivation kan hjälpa till med att skapa inre motivation, då yttre faktorer kan locka in

individer till intressanta uppgifter. Yoon, Sung & Choi (2015) menar, å andra sidan, att inre motivation är en nödvändighet för att yttre ska kunna uppstå. Slutligen påstår vissa forskare enligt Sansone & Harackiewitz (2000) att inre och yttre motivation inte behöver vara

(22)

beroende av varandra, utan fungerar samtidigt vid sidan av varandra. Nedan följer dock en diskussion som handlar om motivationens koppling till kreativitet, men som emellanåt tar en starkare ställning till vilken sorts motivation som bör prioriteras.

2.4 Samspelet mellan motivation & kreativitet

Nedan följer olika åsikter kring hur relationen mellan motivation och kreativitet ser ut. Det är olikheterna i denna diskussion som ligger till grund för vårt syfte att öka förståelsen för samspelet mellan teoriområdena. Vi börjar med att presentera dem som förespråkar inre motivation, följt av de som förespråkar den yttre tillsammans med en diskussion om relationen.

Vedin (2000) menar att inre och yttre motivationsfaktorer kan påverka kreativitet, men på olika sätt. Sett till den inre motivationen, främjas den under förutsättningarna att individen upplever att ens kompetens även väcker en känsla av lustfylldhet. Yttre motivation har istället en snäv inriktning. Den får sin styrka istället när en arbetsuppgift är algoritmisk och följer en förutbestämd ordning. En av förespråkarna för inre motivationsfaktorer, Amabile (1997a),

lägger vikt vid att mängden kreativitet hos en individ till stor det handlar om hur dem inre motivationsfaktorerna behandlas. Hon beskriver kortfattat att den inre motivationen behandlas

väl genom att göra det man gillar, samtidigt som man gillar det man gör. Uttrycket ovan handlar egentligen om att hitta arbete som passar väl med dina kunskaper, din existerande kreativitet och ditt inre driv. Detta ska också kompletteras med att finna en arbetsmiljö som tillåter bibehållandet av sitt driv och sin fokus, vilket främjar utforskandet av nya idéer.

Amabile (1997a) får visst medhåll av Vedin (2000) som problematiserar den yttre

motivationen genom att många arbeten präglas av resultat som ska leva upp till förväntningar om värdering och granskning. Detta kan göra att skaparkraften hämnas när belöningar, övervakning och tidsgränser implementeras in i organisationsstrukturen. Problematiseringen blir även mer komplex, när individen fruktar för kommande utvärdering trots att den vid skeendet påvisat positivt utfall. En belöning kan därför skapa en omedveten spärr mot nya kreativa insatser.

Den ovanstående diskussionen behandlar den inre motivationen gentemot kreativitet och kompletteras till viss del av dem faktorer vi tidigare nämnt i samband med vad som triggar inre motivation. Dock lämnas individuella personlighetsaspekter utanför diskussionen. Nedan

(23)

följer istället förespråkare som anser att yttre motivation har ett starkare samband med kreativitet. Till att börja med menar Mehta, Dahl & Zhu (2017) att monetära medel har ett tydligt samband med originaliteten och kreativiteten i en prestation. De avfärdar påståendet om att det inneboende sociala erkännandet, eller den inre motivationen man får i samband med en prestation skulle öka kreativiteten. Istället, skulle detta hämma originalitet och

kreativiteten. De menar att deras tankar skiljer sig från många tidigare forskningsexempel som skulle förespråka att det inneboende sociala erkännandet skulle vara överlägset.

Forskningen har även lyckats problematisera detta genom att belysa att det kan finnas en otydlig, blandning eller ingen alls relation mellan inre motivation och kreativitet (Amabile, 1985; Amabile, Hennessey, & Grossman, 1986; Eisenberger & Aselage, 2009; Shalley &

Perry-Smith, 2001 refererad i Berry & Grant, 2011). Studierna behandlar detta baserat på vilka uppgifter individen har förhållit sig till. Det har påvisats ett tydligare samband inom konst- och skrivarbete än uppgifter som är relaterade till idéer och lösningar som är relevanta för företag. Studien har även visat skillnader baserat på ålder. Korrelationen har visat sig vara tydligare för universitetsstudenter än äldre arbetare (Amabile et al. 1994 refererad i Berry &

Grant 2011). Av detta följer att det kan finnas faktorer som påverkar relationen men problemet är att det inte finns så mycket teori och empirisk uppmärksamhet och därför kan inte heller nyanserade slutsatser dras (Berry & Grant 2011).

Det finns även olika tankar om hur inre och yttre motivationsfaktorer bör balanseras, samt hur relationen till kreativitet påverkas av olika kombinationer. Zhu, Gardner & House (2016) problematiserar detta. De framhåller det faktum att relationen mellan motivation och

kreativitet ser olika ut beroende på hur kombinationen av inre och yttre motivation ser ut. När den yttre motivationen är låg, finns det oftast ett starkt samband mellan den inre och

kreativitet. Dock, när den yttre motivationen är hög, så blir sambandet mellan den inre och kreativitet inte alls påtagbar. Det intressanta i detta fallet är att kreativiteten anses hög när den yttre motivationen dominerar.

Tvärtom, skriver Yoon, Sung & Choi (2015) att den inre motivationen har ett stabilt samband med kreativitet. Den yttre, å andra sidan, verkar vara beroende på specifikt sinnestillstånd och individens egna preferenser när det kommer till yttre belöningar. De menar att individens närvarande inre belöningssystem, eller det faktum att en uppgift innefattar någon form av möjlighet till inre motivation, skulle vara en nödvändig förutsättning för den yttre

motivationens samband till kreativitet.

(24)

Precis som vi noterade angående de som förespråkar inre motivation, så går det att komplettera teorin om den yttre med dem triggande faktorer vi nämnt i tidigare kapitel.

Fortfarande, så utesluts dock det individuella perspektivet i form av personlighetsdrag. Något som därför blir intressant när man ser till kvantitativa resultat angående relationen mellan motivation och kreativitet, är att de någonstans missar viktiga aspekter kring samspelet mellan teoriområdena. När ett resultat presenteras som ovan, att den ena sortens motivation har en starkare relation till kreativitet än den andra, så generaliseras individer till en grupp. Resultatet ska alltså spegla gruppens preferenser. Vi tror att den förståelse som vi söker förenklas genom att våra teoriområden kontextualiseras med Carl Rogers jaget-teori, som beskrivs i nästa kapitel. Modellen hjälper oss förstå hur individen utvecklas, samt hur motivation och

kreativitet förändras i takt med denna utveckling. Detta gör att relationen mellan områdena är i ständig förändring, vilket ger ytterligare relevans åt en förståelse för samspelet.

2.5 Carl Rogers teori om jaget

För att förstå hur den kreativa personligheten kan utvecklas med tiden, så kan Carl Rogers teori om jaget tillämpas (Mcleod 2007 refererad i Tekke & Ismail 2015). Teorin beskriver att vi människor har ett jaget, vilket kan definieras som den del av oss som relateras till vår personlighet och närheten till vem vi faktiskt är (Grice 2007 refererad i Tekke & Ismail 2015).

Däremot har vi människor även ett jaget-koncept eller så kallad idealet, vilket i sin vidare bemärkelse handlar om att vi människor skapar oss föreställningar och uppfattningar om hur vårt jaget kan konstrueras om i framtiden (Mcleod 2007 refererad i Tekke & Ismail 2015).

Våra ambitioner och mål skapar denna väg men det finns en viktig förutsättning för att idealet skall förverkligas. Som utgångspunkt måste jaget vara starkt - det måste finnas prägel av aktualiserings tendenser, positivt betraktande och självbetraktande (Rogers 1954 refererad i Tekke & Ismail 2015). Aktualiseringstendenser är ett stadium av att vilja växa och att nå sin fulla potential. (Cherry 2017) Positivt betraktande handlar om den kärlek och stöd individer visar till andra individer. Detta kan dock grunda sig i tre aspekter och vi kommer utgå från exempel som behandlar förhållandet mellan föräldrar och barn: Villkorligt positivt

betraktande; om barnet påvisar bra betyg och hjälper till med uppgifter i hemmet, positivt betraktande; om barnet påvisar bra betyg, ovillkorligt positivt betraktande; oavsett om barnet påvisar bra betyg eller hjälper till med uppgifterna i hemmet. (Shrestha 2017) Vidare handlar

(25)

självbetraktande om hur individer lyckas förhålla sig till sina egna intressen och tankar (Your Dictionary 2014).

Det kan finnas motiv till att det positiva betraktandet och självbetraktande även måste vara villkorligt eftersom detta pressar aktualiseringstendenserna till att skapa ett ideal (Boeree 2006 refererad i Tekke & Ismail 2015). Av detta följs upp att dessa aspekter därför starkt kan påverkas av uppväxt och samhällets syn på den mänskliga utvecklingen (Mcleod 2007 refererad i Tekke & Ismail 2015).

När vi får möjligheten att finna styrka i ovanstående aspekter, så kan vi börja bygga ett

koncept. Att bygga detta koncept är dock inte enkelt. Rogers menade att det ibland kan skapas en klyfta mellan jaget och idealet eftersom vissa faktorer är utanför vårt kontrollbefogande (Boeree 2006 refererad i Tekke & Ismail 2015). Idealet innefattas av värden som är utanför oss – hur vi tror vi borde bete oss, vad andra tänker om oss och vilka vi borde vara. Vi håller därför andra människors värden omedvetet tills vi hamnar i olika situationer. Situationer som testar om problem och misstag är en produkt av vårt eget beteende eller om den baseras på externa krafter (Derlega, Winstead, & Jones 2005; Singer 1984 refererad i Tekke & Ismail 2015). Rogers betonade starkt att det här är viktigt att individen finner svaret i sig själv, eftersom det är dessa krafter som kan göra individen till en funktionell person. Att ta upp värden i sina erfarenheter och misstag och därigenom finna en väg mot utveckling och realisation. Inom detta avseendet har balans skapats och ett mod för att samla på sig nya kunskaper (Rogers 1961 refererad i Tekke & Ismail 2015).

Vidare kan det uppstå svårigheter med att både bemöta villkorligt positivt bemötande (en del av jaget) och mänsklig utveckling (en del av jaget-konceptet) eftersom dessa krafter ibland till sin natur inte vill korrelera (Anderson 1998 refererad i Tekke & Ismail). Lyckas man med detta så kan ovillkorliga tendenser skapas vilket skapar egenvärde. Det är sedan detta egenvärde som är nyckeln till att en individen vågar utmana sig själv, tolerera misstag och sorg och att vara öppen för andra människor. Enligt teorin finner man kongruens, det vill säga överensstämmelse mellan jaget och idealet, desto närmare dessa parter är varandra och

individen kommer att känna en högre känsla ut av egenvärde (Rogers 1959 refererad i Tekke

& Ismail 2015).

(26)

2.5.1.1 Figur 1: Jaget och idealet med kongruens i mitten

2.6 Sammanfattning & reflektion av teorikapitel

Vår teoretiska referensram belyser faktumet att det finns två olika typer av kreativitet;

rutinartad och originell kreativitet (Ericsson 2001). De två olika typer av kreativt utfall kommer i vår uppsats att användas som utgångspunkt. Vidare försöker Ericsson dela upp dessa två grundpelare till olika kreativa roller; den kreolska ledaren som ser till att de andra kreatörerna öppnar upp och vidgar för vilka som är i det kreativa “rummet”, kreationalisten som sätter samman och kreativt översätter tidigare erfarenheter och kreomantikern som skapar något originellt. Detta gör vi för att kunna kategorisera individernas del i en arbetsprocess. Vi upplever att när vi väl har förstått dem två olika typerna av kreativt utfall och ovan nämnda roller så kan det bli en förutsättning att vi därefter även vänder oss till teorier som förklarar vad varje roll behöver i sin arbetssituation för att uttrycka sin kreativitet. Vi har därför även valt att presentera Mannucci & Yong (2018) teori om hur stimulering av kreativitet kan ta sig uttryck i kunskap- djup och bredd.

För att vidare förstå individens arbetssituation så har vi valt att vända oss till Brodin et al.

(2014) teorier om olika personlighetsdrag för att bättre förstå individen bakom det kreativa utfallet men även dess motivation. Vi upplever dock att Brodin et al. (2014) inte beskriver motivation på ett djupgående sätt och därför har vi även valt att presentera Zhang & Bartol (refererad i Hahm 2018) förklaring av motivation som uppdelad i inre och yttre motivation.

Den inre motivationen förknippas ofta med ett intresse eller en glädje i ett utförande, medan den yttre som oftast hänförs till olika belöningar eller straff. När vi skapat oss en bredare

(27)

förståelse för dess komponenter och inbördes relation, samt deras relation till kreativitet, tillåter detta oss sedan att se till vilka motivationsfaktorer som motiverar en enskild individ, samt vilka komponenter en individ kan vara i behov av vid olika skeden. Vi vill genom att plocka isär motivationen öppna för möjligheten att se hur teorierna kan förhållas till kreativitet.

Sannerligen har alla ovan nämnda teorier gett oss en förståelse för hur kreativitet och

motivation kan uttryckas, men eftersom syftet är att förstå ett samspel så har vi upplevt att vi även har behövt vända oss till Carls Rogers teori om jaget. Teorin hjälper oss att förstå vem individen är, vem den kan bli och hur den fullföljer sitt ideal. Detta lägger en grund för att ovanstående teorier ska kunna analyseras på djupet hos individen och ger en förståelse för hur och varför de har olika behov.

(28)

3 Metod

I följande kapitel presenterar vi våra metodologiska val. Dessa ligger sedan till grund för uppsatsens generella tillvägagångssätt för att besvara vårt syfte. Vi börjar med våra teoretiska ställningstaganden och går sedan vidare med mer om hur vi praktiskt genomför

uppsatsen. Detta avslutas sedan med etiska överväganden och en litterär reflektion.

3.1 Ontologiska & Epistemologiska ställningstaganden

Vi börjar vårt metodkapitel med att klargöra våra ontologiska och epistemologiska

ställningstaganden som låg till grund för vårt metodologiska tillvägagångssätt. Vi väljer först att förklara vår ontologiska ståndpunkt. Ontologi handlar enligt Bryman & Bell (2010) om synen på världens beskaffenhet, varav det finns två huvudsakliga synsätt. Den som innehar ett objektivistisk synsätt menar att sociala aktörer befinner sig i en verklighet som går att

särskilja från andra objektiva sociala enheter. Detta innebär vidare att individer förhåller sig till en yttre verklighet, exempelvis en organisation eller en kultur, som de själva inte kan påverka. Det andra huvudsakliga synsättet är konstruktionismen. De menar att

konstruktionister ställer sig kritiska till det faktum att dem sociala aktörernas verklighet skulle skiljas från en redan existerande enhet. Konstruktionister menar emellertid ofta att sociala företeelser, eller enheter, är en konstruktion av dem sociala aktörerna. Detta kan alltså innebära att sociala företeelser arbetas fram genom socialt samspel och är under kontinuerlig förändring, utan ett utsatt slut. Detta konstruktionistiska synsättet speglar vår syn på ontologi vilket innebar att vi anslöt till den. I vår uppsats tog det sig uttryck i den bemärkelsen att vi ej antog att individerna kan skiljas från motivation, kreativitet eller den verklighet de befinner sig i. Detta tillät oss att se samspelet mellan motivation och kreativitet som ett resultat av mänskliga handlingar och socialt samspel, alltså något som aktörerna kan påverka. (ibid.) Detta gick även i linje med vår epistemologiska ståndpunkt. Epistemologi handlar om vad som anses vara riktig kunskap, samt hur den uppstår. Inom epistemologin går det precis som hos ontologin att finna två huvudsakliga synsätt (Bryman & Bell 2010). I denna uppsats valde vi ett interpretativistiskt synsätt, vilket även kallas för ett tolkningsperspektiv. Synsättet syftar till att fånga subjektiva intentioner hos individer som utför sociala handlingar, samt att tolka eller skapa en förståelse för dem. Detta skiljer sig från positivismen som förespråkar en naturvetenskaplig forskning även hos samhällsvetenskapens studieobjekt i mån om att kunna

(29)

pröva teorier och etablera lagar. Ett sådant synsätt skulle innebära att godtagbar kunskap är sådant som objektivt går att verifiera med våra sinnen, något som vi ansåg är omöjligt då vi antog att individernas subjektiva erfarenheter spelar in (ibid.). Här ville vi även tillägga att de sociala handlingarna mellan individerna i vår uppsats gjorde att vi antog något som oftast kallas för en intersubjektivistisk epistemologi. Vi studerade då hur kunskap uppstår i sociala interaktioner och med omgivningen.

Vi ville även framhålla den enskilda individens personlighetsdrag som oftast benämns som biologiskt medfödda, vilket gör att personlighetsdrag i den bemärkelsen inte följer våra ontologiska och epistemologiska ställningstaganden. Dock ansåg vi att dessa påverkar hur individen interagerar med sin omgivning och att de därav blev relevanta för oss.

3.2 Kvalitativ forskningsmetod

Vi valde för vår uppsats en kvalitativ metod. Detta innebar väldigt övergripande att vi

fokuserade mer på ord och uttryck, snarare än kvantifiering av insamlade data eller siffror för att komma fram till en slutsats. En kvalitativ uppsats förhåller sig oftast till en mer

subjektivistisk syn, samtidigt som den ofta omfångar individens uppfattning i en verklighet som ständigt konstrueras och förändras. (Bryman & Bell 2011). Som tidigare nämnt, så använde vi oss utav semistrukturerade intervjuer. Med dessa ville vi samla in respondenternas erfarenheter och uppfattningar kring samspelet mellan motivation och kreativitet. En

kvalitativ uppsats gav oss då en möjlighet att skapa förståelse för deras upplevelser. Detta gick även hand i hand med den förklaringsmodell som vi presenterar nedan.

3.3 En abduktiv process

Beroende på hur man vill att forskningsprocessen ska se ut, så finns det huvudsakligen tre olika tillvägagångssätt. Vi valde här en abduktiv process, men väljer ändå att beskriva två andra tillvägagångsätt som den abduktiva är besläktad med. Vi börjar med att beskriva den deduktiva processen, som är en vanlig syn på hur sambandet mellan teori och empiri bör se ut.

Utifrån författarens kunskap kring ämnet i fråga, utformas hypoteser som ska pröva teorin mot empiriska data. Resultatet eller observationen blir sedan att hypoteserna bekräftas eller

(30)

förkastas, vilket kan indikera på en förändring av teorin (Bryman & Bell 2010 s. 23). Den induktiva processen ser något annorlunda ut. Processen beskrivs ofta som omvänd i den bemärkelsen att man drar generella slutsatser kring observationer. Det är just generella slutsatser som ofta blir fallet med en induktiv ansats, även om man gärna vill att en ny tydlig teori ska kunna formuleras utefter dem empiriska observationer som gjorts (Bryman & Bell 2010). Enligt Bryman & Bell (2017) så är abduktion ett tredje synsätt som kan ses som ett mellanting mellan deduktion och induktion, samtidigt som det kan undvika dem

begränsningar som kan uppkomma med synsätten. Detta kan vara problem med felaktiga hypoteser eller empiri som ej är tillräcklig för att generera teori. Abduktionen gör sig relevant där empiriska fall är svåra att förklara med teorin och syftar till att skapa klargörelse genom att forskaren pendlar mellan teori och empiri. Den tar därmed hänsyn till vår begränsade förståelse och förmåga att tänka rationellt vid en utveckling av teori. Med utgångspunkt i diskussionen ovan valde vi ett abduktivt tillvägagångssätt då vi ville skapa en förståelse för hur motivation och kreativitet samspelar, något som vi ansåg är svårt att avgöra i den

presenterade teorin. Bryman (2016) skriver också att abduktion lägger vikt vid förståelse och förklaring av dem intervjuades erfarenheter, vilket även vi gjorde.

3.4 Studiens upplägg

3.4.1 Urval

Vi valde att utesluta sannolikhetsurval, eftersom denna metod tenderar att lägga stor vikt på generalisering. Eftersom vår uppsats baseras på en kvalitativ forskningsmetod, så upplevde vi att det var svårt att bekräfta att alla respondenter hade en sannolikhet större än 0, det vill säga att alla har en chans att bli valda. Därmed valde vi att förhålla oss till icke-sannolikhetsurval (Bryman 2016).

Inom icke-sannolikhetsurval kan flera olika urvalsmetoder användas. Målstyrt- och

bekvämlighetsurval är två relevanta urval. Fördelen med målstyrt urval är att det ger friheten att fritt välja de individer som bäst avspeglar forskningsområdet. Däremot upplevde vi att detta kunde bli svårt, då det kan finnas motiv till att specifika individer inte kan medverka på grund av diverse hinder. Inom detta avseendet upplevde vi att bekvämlighetsurval möjligtvis är en mer flexibel insamlingsprocess. Vi tänkte att det var enklare att skapa kontakt med ett företag som får möjlighet att påverka tillgängligheten. Vidare upplevde vi att samspelet kunde