Det här verket har digitaliserats vid Göteborgs universitetsbibliotek och är fritt att använda. Alla tryckta texter är OCR-tolkade till maskinläsbar text. Det betyder att du kan söka och kopiera texten från dokumentet. Vissa äldre dokument med dåligt tryck kan vara svåra att OCR-tolka korrekt vilket medför att den OCR-tolkade texten kan innehålla fel och därför bör man visuellt jämföra med verkets bilder för att avgöra vad som är riktigt.
Th is work has been digitized at Gothenburg University Library and is free to use. All printed texts have been OCR-processed and converted to machine readable text. Th is means that you can search and copy text from the document. Some early printed books are hard to OCR-process correctly and the text may contain errors, so one should always visually compare it with the ima- ges to determine what is correct.
2 3 4 5 6 7 8 9 10 11 12 13 14 15 16 17 18 19 20 21 22 23 24 25 26 27 28
Flodkräftodling i Norrland - biologiska och ekonomiska förutsättningar
TOMMY ODELSTRÖM SÖREN JOHANSSON
Utvecklingen av kräftodlingen i Sverige under 1980- och 90-talen
HANS ACKEFORS
Informationsassistent Monica Bergman
FISKERIVERKET producerar sedan september 1997 två nya serier;
Fiskeriverket Information (ISSN 1402-8719) Fiskeriverket Rapport (ISSN 1104-5906).
Dessa ersätter tidigare serier;
Kustrapport (ISSN 1102-5670)
Information från Havfiskelaboratoriet Lysekil (ISSN 1100-4517)
Information från Sötvattenslaboratoriet Drottningholm (ISSN 0346-7007) Rapport/Reports från Fiskeriverket (ISSN 1104-5906).
För prenumeration och ytterligare beställning kontakta:
Fiskeriverket, Sötvattenslaboratoriet, Monica Bergman, 178 93 Drottningholm
Telefon: 08-62 00 408, Fax: 08-759 03 38
Artiklar publicerade under 1998 och 1999, se insidan på pärmens baksida
Tryckt på Munken Lynx miljövänligt papper i 1 000 ex Mars 1999
Göteborgs Länstryckeri AB
ISSN 1104-5906
Flodkräftodling i Norrland - biologiska och ekonomiska förutsättningar
TOMMY ODELSTRÖM SÖREN JOHANSSON
Utvecklingen av kräftodlingen i Sverige under 1980- och 90-talen
HANS ACKEFORS
Flodkräftodling i Norrland -
biologiska och ekonomiska förutsättningar
Utvecklingen av kräftodlingen i Sverige under 1980- och 90-talen
sid 7-58
sid 59-81
Flodkräftodling i Norrland - biologiska och ekonomiska förutsättningar
Tommy Odelström Sören Johansson
Erkenlaboratoriet, Norr Malma 4200, Delgränd 7,
761 73 NORRTÄLJE 871 33 HÄRNÖSAND
Innehåll
Sammanf attning g
Allmän bakgrund till produktion och odling av flodkräfta i Norrland 10
Skäl till kräftodling i Norrland 19
Projektet ”Kräftodling i Norrland” 22
Tekniska och biologiska förutsättningar för kräftodling,
samt resultat från projektet ”Kräftodling i Norrland” 24
Analys och slutsatser 38
Marknadsförutsättningar och ekonomiska kalkyler 48
Erkännanden 49
Referenser 50
English summary: Noble crayfish farming in northern Sweden -
biologic and economic prerequisites 53
Bilaga 1. Kostnader och finansiering av projektet ”Kräftodling i Norrland” 55
Bilaga 2. Projektets organisation 58
Sammanfattning
Flodkräftan utgör sedan länge en av de mest värdefulla sötvattensresurserna i Sverige. I början av 1900-talet uppgick årsfångsten i landet till uppskattningsvis 1 000-1 500 ton, men kräftpest och olika miljöförändringar har medfört att dagens fångst i naturvatten san
nolikt är endast ca 50 ton.
Endast en liten del av Norrland ingår i flodkräftans naturliga utbredningsområde, vilket nådde upp till mellersta Värmland, söd
ra Dalarna och södra Hälsingland. Under de senaste ca 100 åren har emellertid gränsen flyttats åt norr och väster och idag (1996) fö
rekommer flodkräftor på minst 300 lokaler i Norrland. Genom denna utökade spridning ökade allmänhetens intresse för kräftor och kräftodling i Norrland. I Västernorrlands och Jämtlands län inleddes i slutet av 1980-talet ett arbete med att skapa ett projekt för att studera förutsättningarna för norrländsk od
ling av flodkräfta. Fiskeriverket, med Söt- vattenslaboratoriet i Drottningholm engage
rade sig i detta arbete och 1989 inleddes forsknings- och försöksprojektet ”Kräftod
ling i Norrland”. Försöksodlingar byggdes upp i Ensillre i Västernorrlands län och i Vaine i Jämtlands län, medel ställdes till för
fogande av en rad finansiärer och en projekt
organisation byggdes upp. Projektet avsågs pågå under två treårsperioder, eller samman
lagt sex år.
Syftet med föreliggande rapport är att sammanställa tillgänglig kunskap om odling av flodkräfta, med särskild inriktning på norr
ländska förhållanden. Samtidigt utgör den en slutrapport över ekonomi och organisation i
”Kräftodling i Norrland”, riktad till projek
tets intressenter och finansiärer. Erfarenhe
terna från ”Kräftodling i Norrland” utgör vä
sentliga delar av rapporten. En utveckling av kräftodling i Norrland bedöms vara motive
rad utifrån kommersiella, regionalpolitiska och turistiska skäl, men även bevarandeaspek
ten är betydelsefull. I Fiskeriverkets och Na
turvårdsverkets nyligen publicerade ”Åtgärds- program för flodkräfta” pekas på att odlings- producerade flodkräftor kan komma att an
vändas till återetableringar i pestdrabbade och i försurade/kalkade vatten. Med erfarenheter
na från projektet och uppgifter hämtade från tillgänglig litteratur kan vi ge följande råd till framtida kräftodlare. Åretruntdammar bör vara relativt stora med flacka strandprofiler och de bör anläggas i ”täta” jordarter. Som
mardammar bör vara små, grunda och töm- ningsbara för att underlätta insamlingen av småkräftorna. Det är viktigt att noga kontrol
lera råvattentäkterna inför odlingsstarten.
Därigenom kan problem med dålig vattenkva
litet och olika fiskarter undvikas. För regle
ring av åretruntdammars vattenstånd och för tömning fungerar de plastmunkar som finns i marknaden tillfredsställande. Munkarna bör placeras i ”brunnar” av grova plåtrör i damm
vallarna för att de inte skall frysa. Rikligt med gömslematerial fördelas på bottnarna. Lämp
liga undervattensväxter bör planteras i dam
marna. Växterna bidrar till att höja produk
tionen av viktiga födoorganismer. Kläckerilo- kaler med tråg eller bassänger, recirkulerings- system, filter och uppvärmningsutrustning behövs för vinterförvaring av avelskräftor och för produktion av kräftyngel. Kläckning av
”strippad” rom som inkuberas i kläcknings- apparat vid 18-20 °C ger bäst kläckningsre- sultat. Efter ynglens första skalömsning efter ca 10 dygn kan de samlas ihop och överföras till tråg eller sommardammar för vidare upp
födning. Kräftors tillväxt styrs av skalöms- ningar under tillväxtsäsongen. I dammar bör de kunna ömsa två gånger per säsong och där
med nå en tillväxt av ca 10 mm CL (motsva
rar ca 20 mm TL) per säsong. Om denna till
växt kan uppnås kan kräftbeståndet i en kräft- damm öka sin biomassa med ca 40%, vilket bör kunna ge utrymme för en ekonomisk av
kastning.
Allmän bakgrund till produktion och odling av flodkräfta i Norrland
Inledning
Flodkräftan utgör sedan länge en av de mest värdefulla sötvattensresurserna i Sverige.
Som ett resultat av miljöförändringar och kräftpest har emellertid produktionen av flod- kräfta under 1900-talet reducerats kraftigt i hela Europa. Vid sekelskiftet uppgick årsfång- sten av flodkräfta i Sverige till uppskattnings
vis 1 000-1 500 ton, varvid enbart de tre bästa sjöarna avkastade nästan 250 ton (Forsknings- rådsnämnden 1982). I början av 1990-talet uppskattades den årliga fångsten i naturvat
ten till ca 46-58 ton flodkräfta och ca 250-280 ton signalkräfta (Fiskeriverket 1993). På grund av flodkräftans starkt minskande före
komst är arten idag klassificerad som hänsyns- krävande i den svenska listan över hotade ar
ter (Ehnström m fl 1993). Den begränsade till
gången till inhemska kräftor har medfört att importen av sötvattenskräfta till Sverige un
der senare år har varit hög. Under 1980-talet importerades årligen ca 2 500 ton konsum- tionskräftor (SCB 1989, 1991). Det torde ur samhällsekonomisk synpunkt vara önskvärt att höja den nationella produktionen av kräf
ta till närmare 2 000 ton per år i syfte att mins
ka importbehovet.
Det höga marknadsvärdet i kombination med bristen på naturligt producerad flodkräf
ta har under det senaste decenniet lett till ett ökat odlingsintresse. I många fall har de kräftodlingsföretag som startats utgjort ett alternativ till eller en kombination med an
dra areella näringar. Detta gäller framför allt i glesbygdsområden. Eftersom behovet av al
ternativa sysselsättningar är mycket stort i de norra landsdelarna har odling av flodkräf
ta här väckt ett speciellt intresse. Förutsätt
ningarna för odling av flodkräfta i Norrland har bedömts som goda eftersom denna del av landet har god tillgång till sjöar och vatten
drag, är fritt från kräftpest och är måttligt påverkat av försurningen. Det är rimligt att anta att flodkräftan i Norrland i framtiden kommer att utgöra en värdefull resurs ur två perspektiv; dels kan den ge möjligheter till alternativ sysselsättning och dels finns här sannolikt de bästa förutsättningarna när det gäller att bevara och restaurera bestånd av denna art i Sverige.
Syftet med föreliggande rapport är att sammanställa tillgänglig kunskap om odling av flodkräfta, med särskild inriktning på norrländska förhållanden. Den berör både de biologiska och ekonomiska förutsättningar
na för flodkräftodling. En särskild uppmärk
samhet ägnas de erfarenheter som vunnits inom forsknings- och försöksprojektet ”Kräft
odling i Norrland”, vilket pågått under 6 år på försöksanläggningar i Vaine i Jämtlands län och i Ensillre i Västernorrlands län (Figur 1).
Delar av materialet har tidigare avrappor-
Råneälven
Näverdiöi
Vaine' ^jUlvön
Skiringen
Tomtasjön
Figur 1. Odlingarnas läge □ och lokaler som
bidragit med utsättningsmaterial •
terats i två verksamhetsberättelser (Odel- ström 1993, 1995), som har haft mycket be
gränsad spridning. Sådan information har därför medtagits utan referering. Rapporten skall också utgöra projektets officiella slut
rapport till medverkande odlare, finansiärer och intressenter. Därför ingår även redovis
ning av projektets finanser (Bilaga 1) och or
ganisation (Bilaga 2). Rapporten ligger även till grund för ett fristående rådgivningsma- terial, som riktas till potentiella flodkräft- odlare.
Flodkräftans utbredning och förekomst i Norrland
Flodkräftan, Astacus astacus L., är den enda sötvattenskräfta som förekommer naturligt i Sverige. Artens naturliga utbredningsområ
de omfattar hela Nord- och Centraleuropa utom Storbritannien. Trots att inga fossila fynd av arten har gjorts i Sverige talar ändå det mesta för att flodkräftan har invandrat till Skandinavien på naturlig väg under Ancylusti- den (9500-8000 f. Kr.). Kräftor har en dålig förmåga att sprida sig mellan olika vattensys
tem. De svenska vattendragens huvudsakli
gen öst-västliga riktning har därför, tillsam
mans med klimatet, begränsat flodkräftans naturliga utbredning till landets södra delar.
Klimatet, eller temperaturfördelningen över året, är en allmänt vedertagen faktor när det gäller arters utbredningsmönster. Många växtarter har t ex sin nordliga utbrednings- gräns vid Limes Norrlandicus (norrlands
gränsen), som i stort löper längs Dalälven.
Temperaturskillnaden under kräftans till
växtsäsong mellan de aktuella områdena i Norrland, Storsjöbygden i Jämtland och Ljungandalen i Medelpad, och Mälardalen kan exemplifieras med områdenas medeltem
peraturer (Figur 2). Här redovisas veckomed- elvärden i luft vid SMHI's stationer i Frän- sta (18 km Ö om Ensillre), Rösta (25 km SÖ om Vaine) och från Erkenlaboratoriets, Upp
sala Universitet, väderstation i Ö Uppland under veckorna 9018-9043, vilket motsvarar månaderna maj till oktober 1990.1 Jämtland var medeltemperaturen under flertalet veckor 1-2 °C lägre än i Medelpad och 2-5 °C lägre än i Uppland. Skillnaderna kan även belysas med antalet dygnsgrader (antalet dygn x medel
temperaturen i °C) under perioden. Under veckorna 9018-9043 var det ackumulerade antalet dygnsgrader i Rösta, Fränsta och Uppland 1 796, 1 948 respektive 2 281. Diffe
rensen mellan Rösta och Fränsta var således 152 och mellan Rösta och Uppland 485 dygns
grader. Temperaturförhållandena i vatten kan naturligtvis skilja sig från dem i luft.
Erken, luft
Erken, vatten 2,5 m
Rösta
Fränsta 30
Vecka
Figur 2. Veckomedeltemperaturer i luft under 1990 (veckorna 9018 till 9043) från SMHI's mätstationer i Fränsta (Ljungandalen, 18 km O om Ensillre) och i Rösta (Storsjöbygden, 25 km SO om Vaine) samt från Erkenlaboratoriets mätstation vid sjön Erken 10 km NNV om Norrtälje i Uppland. Veckomedeltemperaturer (veckorna 9018 till 9028) från 2,5 m vatten
djup i Erken under samma tidsperiod redovisas även. From vecka 9044 drabbades stationen
av driftsstörningar, varför data för veckorna 28-43 representerar ett annat år.
Vattenmassan i sjön Erken värmdes upp be
tydligt långsammare än luftmassan och den maximala vattentemperaturen på 2,5 m djup nåddes först i slutet av augusti (Figur 2). Un
der hösten var avkylningsprocessen också långsam och fördröjd jämfört med luftens av
kylning. Många viktiga kräftaktiviteter sker under sensommar och höst och kräftorna gyn
nas naturligtvis av de högre vattentempera
turerna under denna årstid.
Figur 3. Registrerade utbrott av kräft pest under 1977-97.
Gränsen för utbredningen gick ursprung
ligen genom mellersta Värmland, sydöstra Dalarna och södra Hälsingland och en allmän uppfattning var att flodkräftor ej förekom norr om 61°N (Vallin 1942). Inom detta om
råde var dock förekomsten sparsam i många vattensystem som mynnar direkt i Östersjön eller Västerhavet. Sedan slutet av 1800-talet har omfattande utplanteringar av flodkräfta ägt rum, och artens utbredningsområde har utvidgats till att omfatta också ett område längs Norrlandskusten ända upp till finska gränsen.
Under samma tidsperiod har förekom
sten av flodkräfta minskat dramatiskt i hela dess utbredningsområde, varför den norr
ländska utvecklingen måste ses som ett an
märkningsvärt undantag. Den främsta orsa
ken till artens tillbakagång är spridningen av kräftpest, en sjukdom orsakad av en söt- vattenssvamp som är en mycket specifik pa
rasit på kräftor, men även försurning och andra miljöförändringar har bidragit till minskningen. Effekterna av kräftpesten har förvärrats genom att flera nordamerikanska kräftarter, som är resistenta mot kräftpest, har introducerats i Europa. Dessa arter har utvecklat ett normalt parasit-värdförhållan- de med kräftpestsvampen, dvs kräftan är ofta angripen av parasiten men denna dödar nor
malt inte sin värd. Inplantering av nordame
rikanska kräftarter i ett vatten innebär där
för nästan alltid att pestsvampen blir perma
nent förekommande i det aktuella vattensys
temet. I Sverige har den nordamerikanska signalkräftan, Pacifastacus leniusculus (Dana), planterats in i en mängd vatten i lan
dets södra och mellersta delar. I dessa vat
tenområden är det inte möjligt att på sikt bevara flodkräftan. Större, sammanhängan
de områden med flodkräfta finns idag endast på Gotland och i Norrland norr om Ljusnan.
I Norrland har utbrott av kräftpest no
terats i två avrinningsområden, dels i Gavle- åns vattensystem där det senaste utbrottet skedde under 1996 och dels i Ljusnans vat
tensystem under 1985-86 (Figur 3). Signal
kräftan får inte planteras ut norr om Daläl
ven, men arten har spridits till ett begränsat antal lokaler i Gästrikland och Dalarna. Ef
tersom kräftpesten och signalkräftan har mycket begränsad utbredning i Norrland ut
gör istället försurning och fysiska ingrepp i
sjöar och vattendrag de främsta hoten mot
de norrländska flodkräftbestånden. Flodkräf-
tan är mycket känslig för lågt pH i vattnet och denna känslighet gäller främst reproduk
tionen och de yngsta kräftorna (Appelberg &
Odelström 1990). Trots att de svenska be
gränsningarna av svavelutsläppen har varit omfattande kommer stora delar av landet under lång tid framåt att vara påverkade av surt nedfall. Fysiska ingrepp i form av vat- tenståndsförändringar och flödesregleringar kan leda till allvarliga skador på kräftbestån- den. Det bör emellertid påpekas att kräftpest förekommer i flodkräftområden i norra Fin
land, varför det finns en potentiell risk för att pesten införs i landet norrifrån. Av tradi
tion har flodkräftor från norra Finland an
vänts för inplanteringar i norra Sverige.
Vid en enkätundersökning, som riktades till länsstyrelserna 1996, rapporterades flod- kräfta förekomma på minst 1 596 lokaler i Sverige (Fiskeriverket & Naturvårdsverket 1998). I norrlandslänen rapporterades flod- kräfta från ca 300 lokaler, varav omkring 180 utgjordes av vattendrag, 100 av sjöar och de resterande av dammar eller odlingar (Figur 4). Huvuddelen av de norrländska lokalerna är belägna i kustområdet, men flodkräftan förekommer även långt upp i vissa älvar (Fi
gur 4). Antalet flodkräftlokaler i Norrland utgör sannolikt en underskattning. Kräftfis
ke har inte samma traditionella förankring i Norrland som i södra Sverige och troligen saknas kännedom om kräftförekomst i åtskil
liga vatten.
Flodkräftans biologi
Flodkräftan förekommer i många olika typer av vatten, från stora sjöar till små bäckar.
Genom inplanteringar har arten också spri
dits till många isolerade dammar och vatten- fyllda stenbrott. Avgörande för flodkräftans möjligheter att etablera sig i ett vatten är lo
kala temperaturförhållanden, vattenkemin samt bottenstrukturen. Vid låga vattentem
peraturer under sommaren fördröjs rommens kläckning. Om kläckningen inte sker före juli månads utgång överlever knappast ynglen till påföljande sommar. Självreproducerande flod- kräftpopulationer har konstaterats i vatten
drag där temperaturen överstiger 15 °C un
der minst 55 dagar, eller 10 °C under minst 110 dagar (Pursiainen & Erkamo 1991). I sjö
ar krävs troligen något längre perioder med hög temperatur för att reproduktionen ska lyckas. Detta temperaturberoende begränsar flodkräftans utbredning mot norr och mot
högre höjdlägen. Även antalet dygnsgrader (antal dygn x temperatur i °C) under perio
den 1 oktober-31 juli, vilken är kräftans rom
utvecklingstid fram till kläckning, har an
vänts för att belysa kräftornas beroende av vattentemperatur över tid. Mellan 1 500 och 1 900 dygnsgrader har ansetts nödvändiga för flodkräfta vid kläckning i naturen (Cukerzis 1973, Hessen m fl 1987). Vid försök med od
ling av flodkräfta har förvärmning av de
Figur 4. Flodkräftans utbredning i Sverige 1997.
rombärande honorna inneburit att antalet dygnsgrader har kunnat reduceras till ca 1 300 (Cukerzis m fl 1979, Hessen m fl 1987).
Flodkräftan är mycket känslig för lågt pH och lågt kalciuminnehåll i vattnet. Kräft- beståndens täthet påverkas redan i vatten där pH är lägre än 6 och i gravt sura vatten saknas flodkräfta helt (Appelberg 1993).
Flodkräftan lever främst i strandnära och re
lativt grunda områden. Förekomsten påver
kas starkt av tillgången till skyddsmöjlighe- ter. Lämpliga miljöer för arten är t ex områ
den med stort inslag av sten av lämplig stor
lek, rötter m m, eller områden dominerade av fasta bottnar i vilka kräftan själv kan grä
va skyddande hål. Sådana miljöer finns ofta rikligt i näringsfattiga sjöar och rinnande vat
ten, men förekommer sparsamt i övergödda sjöar där en kraftig sedimentation, orsakad av hög produktion av växtplankton eller vat
tenväxter, leder till att skyddande hålrum på hårdbottnar fylls igen och blir otillgängliga för kräftor.
Flodkräftan blir könsmogen vid 6-8 cm längd vilket motsvarar en ålder av 3-7 år. Ef
ter det att könsmognad har inträtt parar sig som regel hannarna varje år. Under gynnsam
ma förhållanden kan de flesta honorna pro
ducera rom varje år, men det är vanligt att en del av honorna står över parningen och parar sig varannat eller tom vart tredje år (Abrahamsson 1972). Parning sker på hös
ten vid ca 12 °C och den induceras i huvud
sak av sjunkande vattentemperaturer, men även en minskad dagslängd tycks påverka tid
punkten (Huner & Lindqvist 1985, Westin &
Gydemo 1986). Beroende på klimatvariatio
ner inträffar parningen under perioden från slutet av september till november i olika de
lar av landet. Vid parning placerar hannen spermiekapslar (spermatoforer) i närheten av honans könsöppningar och befruktning sker när honan lägger rommen 1-3 veckor efter parningen. Honan bär sedan rommen under stjärten ända fram till kläckningen. Beroen
de på temperaturen, inträffar den omkring midsommar i södra Sverige och i mitten eller slutet av juli i norra Sverige (Abrahamsson 1972). Rommängden ökar med honornas stor
lek (Skurdal & Qvenild 1986). Hos en hona med totallängden 10 cm kan antalet inre rom
korn uppgå till flera hundra, medan antalet fastsittande romkorn strax före kläckning vanligen är färre än 150 (Skurdal & Qvenild op. cit.). Ynglen lämnar honan 8-10 dagar ef
ter kläckningen (Lagerqvist & Nathorst-Böös 1980). De har då ömsat skal en gång och är 11-13 mm långa.
Tillväxten hos kräftor sker genom skal- ömsningar och tillväxthastigheten bestäms av tillväxten per ömsning och av ömsningsfrek- vensen. Frekvensen avtar med ökande storlek.
Yngel kan troligen ömsa skal ända upp till 7 gånger under första sommaren, medan köns
mogna flodkräftor ömsar skal bara 1-2 gånger per sommar. Könsmogna kräftor växer mellan 2 och 8 mm per skalömsning. Trots att längd
ökningen vid en skalömsning är mindre än 10%
kan viktökningen uppgå till så mycket som 40- 50% (Fürst 1986). Könsmogna hannar växer snabbare än honor, och viktökningen per öms
ning är större hos hannar än hos honor pga en större klotillväxt. De könsmogna honorna ut
nyttjar en del av sin intagna näring/energi till att producera rom, dvs till reproduktion. Till
växten varierar kraftigt mellan olika vatten be
roende på temperaturförhållanden och tillgång till föda. Det fångas sällan större flodkräftor än 13 cm, men den maximala storleken upp
går till 17-19 cm. Den maximala åldern är omöjlig att fastställa, men troligen kan flod
kräftor bli mer än 20 år gamla (Skurdal &
Taugbpl 1994).
Liksom andra kräftarter är flodkräftan i alla stadier omnivor, dvs såväl växter och djur som delvis nedbrutet organiskt materi
al ingår i födan (Odelström & Appelberg 1988). Kräftor är inte utpräglat selektiva när det gäller att söka födan och andelen djur i födan är oberoende av kräftornas storlek (Hessen & Skurdal 1986). Många studier har visat att sötvattenskräftor är nyckelarter när det gäller att strukturera flora och fauna i sjöar, dammar och vattendrag (Momot 1995).
Vid hög täthet kan kräftor starkt begränsa bottenvegetationens utbredning, både ge
nom betning och genom rent mekanisk på
verkan, utan att växterna utnyttjas som nä
ring (Abrahamsson 1966, Lorman & Magnu- son 1978, Lodge & Lorman 1987). Det finns även exempel på att vegetationen ökat kraf
tigt när kräftor försvunnit från ett vatten, t ex efter utbrott av kräftpest (Abrahamsson 1966). Bland bytesdjuren är speciellt snäck
or känsliga för predation från kräftor, men
också andra evertebraters (ryggradslösa
djur) täthet och/eller relativa förekomst kan
påverkas. Kräftor kan också spela en viktig
roll i ekosystemet genom att de omsätter och
bryter ned dött organiskt material. Det fin-
fördelade växtmaterialet kan utnyttjas av öv
riga, mindre bottendjur och frigjorda närings
ämnen kan bli tillgängliga för ny produktion av alger och vattenväxter.
Ett flertal inomartsinteraktioner påver
kar flodkräftbestånden. Kannibalism är kan
ske den bäst kända av dessa interaktioner.
Honors kannibalism på sin egen avkomma (Jonsson 1992, Skurdal & Taugbpl 1994) och andra vuxna kräftors kannibalism på yngel kan medföra en svår åderlåtning på den yngsta åldersklassen (Abrahamsson 1972, Edsman 1997, Momot 1993). Kannibalism fö
rekommer även i samband med skalöms- ningsperioderna, då hårdskaliga kräftor kan attackera mjukskaliga. Flodkräftan är en re
virhävdande art (Odelström pers obs, Eds
man, pers obs) och revirens storlek samman
hänger med bl a beståndstäthet, tillgång till gömslen och födotillgången. I täta bestånd, både i naturen och i odlingar, är det vanligt med kräftor som har tappat en eller båda klorna, troligen i samband med strider med andra kräftor (Skurdal m fl 1988). I kräftbe- stånd råder en uttalad dominansordning.
Detta innebär att stora kräftor dominerar över mindre, att hannar dominerar över ho
nor, att kräftor med relativt sett stora klor och utan skador på klor och antenner har en fördel i konkurrensen med andra individer, och att kräftor vinner strider oftare om de slåss på sitt eget revir (Edsman & Jonsson 1996, Ranta & Lindström 1993). Denna ord
ning medför att de starkaste kräftorna ock
uperar de bästa bottnarna med optimal till
gång på gömslen och föda. Samtidigt medför dessa interaktioner inom arten, att man bör se till att man både har en god tillgång till gömslen och att man fördelar födan över hela ytan, vid utfodring av kräftorna. På så sätt minskas riskerna för interaktioner mellan individerna med medföljande skador. Detta blir speciellt viktigt i dammbesättningar med blandade åldrar och storlekar där skillnader
na i konkurrensförmåga är mest uttalade.
Kräftan utgör en viktig födoresurs för många fiskarter. I Sverige gäller detta fram
för allt för abborre (större än ca 20 cm), gädda (Morales & Appelberg 1984), ål (Svärdson 1972) och lake. En annan fiende till kräftan är minken, vilken är införd till Europa från Nordamerika för att odlas i pälsfarmer. För
rymda minkar har etablerat sig och bildat fasta, vilda bestånd i nästan hela Skandina
vien. Dessutom kan flodkräfta ingå i födan
hos flera fågelarter, t ex häger, storlom och storskrak.
Flodkräftans biologiska förutsättningar i Norrland
Endast en liten del av Norrland ingår i det naturliga utbredningsområde som Wallin (1942) angav för flodkräftor. Ju längre åt norr eller väster man kommer i Norrland desto kärvare blir klimatet, med allt kortare somrar och allt lägre vattentemperaturer. En låg vattentemperatur under vår och försom
mar medför att romkläckningen försenas.
Ynglens första tillväxtsäsong blir därmed förkortad (Appelberg m fl 1982). De fertila honorna ömsar skal ca tre veckor efter det datum då ynglen ömsar skal första gången och samtidigt blir fria från honan. Om alla dessa steg blir försenade kommer honan inte att hinna med att även producera ny, inre rom till parning och romläggning under den efterföljande hösten. Honor som ”hoppar över” reproduktionen under år med långsam vårutveckling och/eller kyliga somrar anses vara relativt vanliga i norrländska vatten (Abrahamsson 1972). Förhållandena blir sär
skilt svåra i högt belägna, stora och djupa sjöar, där temperaturutvecklingen är utpräg
lat långsam. I sådana sjöar kan romkläck
ningen ske så sent som i slutet av juli (Ap
pelberg m fl 1982).
Tidigare erfarenheter från utsättningar av flodkräfta i Norrland
Utplantering av flodkräfta i norrländska vat
ten har skett under ganska lång tid genom länens Hushållningssällskap, regionala myn
digheter, skogsbolag och privatpersoner. Det är dessa insatser som ligger bakom flodkräf
tans utvidgade utbredning i Norrland under det senaste århundradet. Utsättningarna in
leddes under den senare delen av 1800-talet, ofta på initiativ av personer som flyttat in från de södra delarna av Sverige och som ta
git med sig seden att äta kräftor.
Under perioden 1956-58 genomförde t ex dåvarande Kungliga domänstyrelsen omfat
tande utsättningar av flodkräfta i Norrland och i norra Svealand. Av totalt utsatta 43 500 kräftor under dessa år härstammade 30 205 från norra Finland. Utsättningarna gjordes i vattendrag och sjöar i Norrbottens och Väs
terbottens län. Från Ljungan (Alby) hämta
des 11 040 kräftor som sattes ut i Jämtlands,
Västernorrlands, Kopparbergs och Gävle-
borgs län. Resterande 2 210 kräftor togs från söderhamnstrakten för utsättningar i Gäv
leborgs län. Även SCA genomförde omfattan
de utsättningar under 1950- och 1960-talen, men det är oklart varifrån deras utsättnings- material kom. Utsättningarna koncentrera
des till strömmande vatten och kustnära sjö
ar i mellersta Norrland (A. Bergsten, muntl.
medd.).
Ett av de starkaste flodkräftbestånden i landet finns numera i Råne älv i Norrbottens län. Beståndet kan härledas till utsättning
ar av ca 2 000 kräftor som länets Hushåll
ningssällskap genomförde med finska kräf
tor i mitten på 1950-talet (Å. Åberg, Råneå, muntl. medd.).
I Västerbottens län kunde 156 utsätt
ningar under åren 1866-1987 dokumenteras och av dessa bedömdes ca 20 vara lyckade (Gy- demo & Gydemo 1990). I Västernorrlands län spårades 315 utsättningar, vilka huvudsakli
gen hade skett under 1900-talet, vid en regi
onal kräftinventering 1986. Totalt genomför
des provfisken i 136 av dessa vatten och man påträffade 75 flodkräftbestånd, varav 18 ti
digare var okända (Birkö 1989). I samband med provfiskena undersöktes flera faktorer som kunde tänkas påverka förekomsten av flodkräftor. Vattnens höj dlägen var en av de undersökta faktorerna. I provfiskade sjöar som låg på 0-50 m ö h hade 36% av introduk
tionerna lyckats. Andelen sjöar med lyckade inplanteringar sjönk därefter med ökande h ö h; 30% vid 50-100 m ö h, 0% vid 101-150 m ö h och ca 20% över 150 m. I rinnande vat
ten var resultaten genomgående bättre än i sjöar med 71% lyckade introduktioner vid 0- 50 m ö h, med ca 50% mellan 50 och 150 m ö h och ca 20% över 150 m.
Vid inventeringen mättes vattentempe
raturen på alla provfiskelokalerna. Resulta
ten visade att sommartemperaturerna ge
nomgående var lägre i rinnande vatten än i sjöar. Dessutom noterades att temperaturer
na i sjöarnas utlopp var betydligt högre än i inlopp. Birkö (op. cit.) bedömde därför att sjöprocenten i vattendragen (andelen sjöyta av totala avrinningsområdets yta) borde vara en viktig faktor för etableringen av kräftbe- stånd genom att sjöar höjde vattendragens temperaturer. Sjöar bidrog dessutom med ökad näringstillgång i vattendragen, vilket gynnade kräftproduktionen. Av länets älvar är Ljungan och Fjällsjöälven varma älvar, som hyser goda kräftbestånd. Ljungan är den
varmaste älven och den uppnår under perio
den 1 oktober till 31 juli i genomsnitt ca 1 450 dygnsgrader. På flera kräftlokaler i vat
tenmagasin i Ångerman-, Fjällsjö-, Fax- och Indalsälvarna kommer temperaturen inte varje år upp till ”miniminivån” 1 300 dygns
grader tom slutet av juli månad. Eftersom goda bestånd ändå finns längs dessa älvar så måste andra faktorer vara avgörande för ut
vecklingen av fungerande kräftbestånd. Birkö (op. cit.) spekulerar kring utsättningskräftor- na från norra Finland (Rovaniemi, 66 °N) och deras eventuella anpassning till ett kallare klimat.
Majoriteten (99,3%) av de undersökta vattnen hade pH-värden mellan 5,5 och 7,2.
Undersökningen visade att inom pH-interval- let 6,1-7,2 hade nära häften (45,8%) av ut
sättningarna lyckats, medan andelen endast var ca 30% vid pH 5,5-6,0. I provfiskade sjö
ar fanns ett klart samband mellan kräftföre- komst och vattnets pH-värde, medan kräft- förekomsten i de rinnande vattnen inte alls var lika pH-beroende. Andelen lyckade in
planteringar i rinnande vatten var ca 50%
eller högre vid pH-värden mellan 5,5 och 7,2.
Under pH 6,0 i sjöar och pH 7,0 i rinnande vatten hittades emellertid inga reproduceran
de kräftbestånd. Orsakerna till att kräftor klarar försurningen bättre i rinnande vatten kan vara att syrgashalten är högre och att detta kompenserar för låga pH-värden eller att näringstillgången är bättre i rinnande vatten än i sjöar. Då vattnet är i rörelse pas
serar födan kontinuerligt förbi kräftorna, vil
ket gynnar dem näringsmässigt.
Birkö (1989) försökte även beskriva or
sakerna till misslyckade kräftinplanteringar i länet. Även om faktorerna i uppställningen kan överlappa mellan lokalerna/vattnen ger han följande förklaringar:
Försurning 23 lokaler
Fel bottnar 32 lokaler Kalla vatten 23 lokaler Minkpredation 4 lokaler Syrebrist 1 lokal
Ligger under alkalini- teten 0,09 för sjöar och 0,05 för rinnande vatten dy eller sandbotten ligger över 250 möh.
kraftiga minkbestånd dog ut pga syrebrist
Misslyckade inplanteringar av kräftor berodde ofta på låga pH-värden/låg alkalini
tet, förhållanden som i efterhand kan förkla
ras med den generella försurningsprocessen
som har pågått i sjöar och vattendrag. Andra
vanliga orsaker var felaktiga bottenmaterial i sjöarna eller alltför höga lägen med sam
manhängande låga vattentemperaturer.
Ett av Norrlands mer välkända och pro
duktiva kräftbestånd fanns längs sträckan Holmsjön-Ljungaverk i Ljungan (Ahl 1957).
Idag är beståndet i den övre delen mellan Holmsjön och Ångesjön kraftigt decimerat, sedan vattenflödet 1976 avleddes till det ny
anlagda kraftverket Järnvägsforsen, som kom att ersätta de gamla kraftverken i Alby och Ringdalen. Fiskerikonsulent Bertil Eriks
son, Länsstyrelsen i Gävleborgs län, kontak
tades för att delge sina kunskaper om ljungan- kräftorna. Han hade kunskap om historien bakom Ljungans kräftbestånd och om kräft- fångsterna. Dessutom hade han aktivt arbe
tet med att dokumentera kräftfångster före och efter ingreppet. Han deltog även aktivt med de åtgärder som Vattendomstolen med
delade för att kraftproduktionen i älven skul
le kunna vidmakthållas (B. Eriksson, skrift
ligt utlåtande 1997-01-16)
Kräftorna introducerades i älven i bör
jan av 1900-talet. Kräftfisket i älven började troligen någon gång under 1940-talet och in
tensifierades sedan under 1950- och 1960-ta- len. Före 1975 fångades årligen ca 8 ton flod- kräftor längs sträckan Östavall-Ljungaverk och fisket bedrevs av ca 600 fiskeutövare.
Fångsten torde ha motsvarat nära 10% av landets totala fångst av flodkräfta vid den tiden. Förutsättningarna för kraftproduktion i denna del av Ljungan var goda beroende på lämpliga bottnar längs merparten av sträck
an, på goda syrgasförhållanden och på en drift av organiskt material, som bedömdes spela en stor roll i kräftornas födointag. Materia
let hade sitt ursprung i Holmsjön och i flera årsregleringsmagasin i anslutning till Ljung
an. Den gynnsamma temperatursituationen i Ljungan har tidigare belysts.
Efter vattenavledningen till Järn vägs
for sens kraftverk 1976 kom den tidigare älv
fåran att bli i det närmaste torrlagd. Tidiga
re hade medelvattenföringen i denna del av Ljungan varit 70 m3/s och den sänktes nu till ca 3 m3/s. Längs sträckan anlades närmare tio grunddammar för att behålla vattenspeg
lar i den tidigare älvfåran. Tanken var också att dessa skulle bidraga till att garantera en restproduktion av kräftor trots det låga vat
tenflödet.
I samband med den första vattendomen inför anläggandet av Järnvägsforsen 1970
startade en insamling av fångststatistik från den berörda sträckan av älven. Statistikin
samlingen pågick sedan tom 1990. Samman
ställningar av dessa fångstdata visade på mycket goda fångster, t ex fångades 1975 nära 120 000 kräftor, innan det nya kraftverket startades. Med den lägre vattenföringen minskade fångsterna snabbt. 1982 fångades 45 050 kräftor och 1990, sista året med in
samling av fångstdata, fångades endast 15 700 kräftor, varav 11 560 fångades i Ovansjö i den nedre delen av sträckan. Skadorna på kräftbeståndet var störst i de övre delarna av sträckan och skulle kunna vara ett resul
tat av att den organiska driften från den upp
ströms liggande Holmsjön och från andra årsregleringsmagasin numera styrdes direkt från Holmsjön till Ångesjön genom bergtun
neln via det nya kraftverket.
Vattendomstolen ålade kraftverksägarna att påbörja åtgärder för att kompensera det skadade kräftbeståndet. Fil Dr Sture Abra- hamsson, Lunds Universitet, anlitades av ägarna för att leda detta arbete. Baserat på hans förslag lades stenmaterial ut i sjön Ål
dern uppströms Alby samt åtgärdades vissa grunddammar för att bättre passa kräftor.
Abrahamsson ansåg dessutom att minimi- tappningen vintertid skulle kunna sänkas till 0,5 m3/s, utan att skadorna på kräftbestån
det skulle förvärras. Åsikten bestreds kraf
tigt av de av Vattendomstolen förordnade kräftsakkunniga för allmänt och enskilt fis
ke, som ansåg att redan en minimitappning av 3 m3/s utgjorde ett allvarligt hot mot ett varaktigt kräftbestånd i Ljungan. Försäm
ringen av kräftbeståndet blev både snabbare och kraftigare än vad de mest pessimistiska hade förutspått. Man beslutade därför att på försök starta en kräftodling i Alby för att pro
ducera småkräftor för kompensationsutsätt- ningar i älven. Odlingsarbetet startade 1981, då rombärande honor, efter vinterförvaring och förvärmning i Bollnäs fiskodling, sattes ut i den gamla intagskanalen till Alby kraft
verk. Under efterföljande vår samlades små- kräftorna ihop, räknades och sattes ut i Ljungan på en rad platser. Albyodlingen drevs troligen tom 1986 med tillfredsställande resultat, t ex kunde drygt 6 000 ettåriga små
kräftor utplanteras i Ljungan i slutet av maj
detta år (Bertil Eriksson, skriftl. dok. 1986-
10-30). De enda problem som redovisades
rörde förvärmningen av romhonorna. Det
gällde att styra kläckningen till en tidpunkt
då den naturliga födoproduktionen i kanalen hade kommit igång. Om ynglen kläcktes allt
för tidigt kom de att lida brist på lämplig föda.
När Järnvägsforsens kraftverk såldes till nya ägare följde albyodlingen med. De nya ägar
na var emellertid ointresserade av kraftverk
samheten och avslutade den snabbt. Nedlägg
ningen medförde samtidigt att yngelutsätt- ningarna i Ljungan inte blev kontrollerade under de närmsta åren. Först 1990 utfördes en sådan kontroll och endast i Sillret vid Östavall kunde fångade kräftor möjligen här
ledas till en utsättning av albyyngel 1985 (Odelström opubl.). Några personer som var verksamma i albyodlingen deltog senare i pro
jektet ”Kräftodling i Norrland”. Därmed kom värdefulla erfarenheter att överföras till pro
jektets två för söksodlingar.
Avslutande kommentar till gångna tiders kräftutsättningar i Norrland
Man kan värdera gångna tiders kräftutsätt
ningar i Norrland bl a utifrån de klena ut- sättningsresultaten i Ljungan. Många utsätt
ningar gjordes i sjöar och vattendrag som tro
ligen saknade förutsättningar för utveckling av fungerande kräftbestånd. De kan t ex ha hamnat i vatten med felaktiga höjdlägen, med fel klimat eller med otjänlig vattenkemi. Tro
ligen saknades även uppgifter om vattnens fiskbestånd. I planeringen inför en utsättning är det mycket viktigt att samla in så mycket bakgrundsuppgifter om det tilltänkta vattnet som möjligt. De utsättningar som baseras på faktiska kunskaper har de bästa förutsätt
ningarna att lyckas.
Skäl till kräftodling i Norrland
Behov av utsättningskräftor
I ”Åtgärdsprogram för bevarande av flodkräf
ta” (Fiskeriverket & Naturvårdsverket 1998) föreslås både ”återetablering av flodkräfta efter pestutbrott” och ”nyetablering av flod
kräfta i lämpliga sjöar och vattendrag”. Det anses dock vara tveksamt att sprida arten till områden utanför dess historiska utbred
ningsområde. Därutöver skall möjligheter finnas att återetablera flodkräfta efter svåra fall av försurning. Man bedömer att dagens odlingsverksamhet kan vara en resurs när det gäller bevarandet av flodkräfta i landet. Om eller när insatserna kommer till stånd kom
mer de befintliga bestånden inte att kunna erbjuda tillräckliga mängder av utsättnings
kräftor. Behoven måste istället täckas av kräf
tor som har producerats i odlingar. Stora de
lar av Svea- och Götaland saknar praktiskt taget flodkräftor, varför restaureringsarbetet sannolikt även här kommer att baseras på norrländska kräftor. Utsättningsmaterial behövs dessutom om de regleringsskadade norrländska vattendragen skall utnyttjas för kräftproduktion. Skogsbolagen visar ett ny
vaknat intresse för kräftinplanteringar i sina vatten.
Bevarandeskäl
Idag är Norrland, tillsammans med Gotland och Öland, de starkaste flodkräftområdena i landet. Områdena är dessutom fria från både kräftpestsmitta och signalkräftor. Det norr
ländska utbredningsområdet torde f ö vara ett av de största, sammanhängande utbred
ningsområdena i Europa. Norrländska flod- kräftbestånd har således ett mycket högt be
varandevärde, inte bara för Sverige utan för hela Europa.
Kommersiella skäl
Utbudet av svenska flodkräftor på den in
hemska marknaden är mycket litet. Handeln domineras idag av importerade amerikanska, kinesiska, turkiska och i viss mån spanska kräftor av sämre kvalitet. Under 1995 låg im
portvolymerna av amerikanska och kinesis
ka kräftor på 1 626 och 248 ton (SCB 1996).
Utbudet av svenska signalkräftor ökar sta
digt och uppgick 1997 till uppskattningsvis 500 ton. Detaljhandelspriserna under 1997
låg på 100-150 kr/kg för importkräftorna.
Levande svenska signalkräftor betalades med 100-250 och kokta med 300-450 kr/kg. Efter
som flodkräftor var en uttalad bristvara be
talades de med 300-350 kr/kg för levande och 500-700 kr/kg för kokta. Marknadens pris
sättning på de olika kräftorna talar därmed ett tydligt språk och kan sägas avspegla kun
dernas värdering av högkvalitativa, inhems
ka flodkräftor. Flodkräftor för utsättnings- ändamål betingar dessutom genomgående högre priser än signalkräftor.
Den officiella statistiken över det svens
ka vattenbruket 1996 visade att de 125 akti
va kräftodlingsföretagen tillsammans produ
cerade 10 ton kräftor (SCB 1997). Produk
tionen av flodkräfta utgjorde ca 2,5 ton (I.
Åslund, SCB skriftl. info. 1997). Den samla
de marknadsbilden visar tydligt att landet be
höver en större kvantitet av flodkräftor och att utrymmet för och behovet av odlade kräf
tor är mycket stort. En stor tillgång till sjöar och vattendrag i Norrland talar för en utök
ning av odlingsvolymerna i denna del av lan
det. Idag är det dessutom endast våra små kvantiteter av flodkräfta som hindrar en ex
port till andra länder i Europa.
Regionalpolitiska skäl
I Norrland finns stora behov av sysselsättning.
Det gäller både inom nya verksamheter och inom de traditionella. De allra största beho
ven kanske finns bland yngre personer som är verksamma i areella näringar som jord- och skogsbruk. Det traditionella jordbruket lider av lönsamhetsproblem varför många lantbru
kare försöker ställa om mark och produktion eller komplettera med nya verksamheter.
Skogsbruket fortsätter att genomföra en in
tensiv mekanisering som medför allt färre arbetstillfällen. Satsningar på olika former av kräftproduktion kan både skapa nya arbets
tillfällen och förstärka redan befintliga. Det är särskilt värdefullt med sådana verksamhe
ter som kan sysselsätta kvinnor och kräftod
ling kan rekommenderas för dem.
Turistiska skäl
I hela landet, men särskilt i glesbygderna, ge
nomförs olika satsningar på turism. Om sats
ningen lyckas kommer den att leda till en
ökad sysselsättning, vilket medför en lång-
sammare avfolkning av just glesbygden. Na
turturism med inriktning på jakt- och fiske
aktiviteter utgör en viktig del och i denna sektor kan kräftfiske vara ett betydelsefullt komplement. Med ett “öppnare Europa” kan kräftfiske vara en aktivitet som kan locka fler européer till Sverige. I många av Europas länder är kräftorna idag utslagna av flera olika anledningar. Kräftfiske bör därför vara en exklusiv aktivitet för europeiska turister.
Försäljning av kräftfiske ger rejäla intäkter och blir ett viktigt argument för uppbyggnad av nya företag med ökad sysselsättning som följd.
Möjliga produktionsformer
Materialet i detta kapitel skall ses mot bak
grunden av de tidigare belysta specifika för
hållanden som styr kräftproduktion i Norr
land. Dessa är bl a kort tillväxtsäsong, låg vattentemperatur och näringsfattiga vatten.
Med kräftproduktion i dammar kan dessa problem mildras. Dammars relativt sett små vattenvolymer värms upp snabbt, vilket för
länger odlingssäsongen. Även om vattnet i sig är näringsfattigt kan dammar svara för en tillräcklig produktion av kräftföda i form av växt- och djurmaterial. Vattenvegetationen tar en stor del av sin näring ur bottenmate
rialet och produktionen är således inte en
bart beroende av vattnets näringsförhållan
den. Kräftproduktion kan bedrivas i exten
siv, halvintensiv eller intensiv form (Forsk- ningsrådsnämnden 1982, Westman m fl 1992, Ackefors 1999).
Extensiv produktion
Extensiv produktion bedrivs huvudsakligen i naturvatten, dvs i sjöar och vattendrag.
Även extensiv dammproduktion kan natur
ligtvis förekomma. Utmärkande för denna produktionsform är att den inte kräver någ
ra styrningar av de olika kringfaktorer som påverkar kräftorna. Dessutom krävs mycket små investeringar. Produktionsformen är bäst lämpad för vuxna kräftor till konsum
tions- och utsättningsändamål.
Halvintensiv produktion
Produktion i dammar bedrivs bäst i halvin
tensiv form, med styrning av t ex vattenflö
det, temperaturförhållandena och födotill- gången. Det är även möjligt att kontrollera och styra kräftbeståndens storlekssamman-
sättning för att kunna maximera tillväxten.
Det innebär att man eftersträvar kontroll över både odlingsförloppet och resultaten (Forskningsrådsnämnden 1982). Produk
tionsformen kräver investeringar för upp
byggnad av dammar, ev munkar för nivåreg
lering och rörläggning. Viss utrustning för kontroll av vattentemperatur, syrgashalt och pH kan behöva anskaffas. Även dammodling är lämplig för produktion av vuxna kräftor.
Tillväxten kan naturligtvis förbättras ytter
ligare med tillskottsmatning. Småkräftor är närmast omöjliga att fånga med redskap. Om man vill samla in dem till försäljning som ut- sättningsmaterial måste dammarna vara tömningsbara och helst bör botten luta ner mot utloppet. Efter tömning kan kräftorna samlas in utan alltför stor arbetsinsats.
Intensiv produktion
Intensiv kräftproduktion kräver en inomhus- anläggning med odlingstråg eller bassänger (Nyström & Rönn 1990). Hela odlingsproces- sen kräver noggrann kontroll av vattenflö
de, -temperatur och -kvalitet (Forsk
ningsrådsnämnden 1982). Besättningarna i tråg eller bassänger kan styras mot optima
la sammansättningar och fodergivorna kan utformas för maximal tillväxt. Intensiv pro
duktion är den klart mest kostnadskrävan
de av de olika produktionsformerna. Inves
teringar behövs för byggnader, tråg eller bas
sänger, rördragning, pumpar, filtrerings- och uppvärmningsapparatur mm. Med tanke på höga investerings- och hanteringskostnader och på ett svagt kunskapsunderlag är det inte troligt att det för närvarande går att uppnå lönsamhet vid intensivodling av vux
na kräftor.
Produktion av yngel i sommardammar
Med en kombination av intensivodling och dammodling kan ensomriga kräftyngel pro
duceras för utsättningsändamål. Metoden går ut på att man kläcker kräftrom inomhus i tråg eller i särskilda kläckningsapparater (Järvenpää & Ilmarinen 1995). De rombäran
de honorna kan antingen förvaras inomhus under föregående vinter eller fiskas upp i dammar i samband med islossningen. Rom- kläckningen kan tidigareläggas om honorna förvaras i uppvärmt vatten under en tid inn
an kläckningen. Efter kläckning och ynglens
första ömsning samlas de in och flyttas till
små, tömningsbara dammar (sommardam
mar) med ytan 10-20 m2 för tillväxt (Pursiai- nen m fl 1983). Med lämpligt foder kan yng- len uppnå en betydligt bättre tillväxt än den i naturvatten. Det är viktigt att kläckningen planeras in i tiden så att temperaturen i som
mardammarna överstiger ca 15 °C. Om tem
peraturen är alltför låg kan dammarna inte erbjuda tillräckliga mängder av kräftföda.
Ynglens födokonsumtion blir därmed låg, vil
ket orsakar dålig tillväxt och överlevnad. Vid tillväxtsäsongens slut kan ynglen samlas in och endera utnyttjas för utsättning i egna dammar eller säljas.
”Put and take”
Som ett alternativ till halvintensiv dammpro
duktion av kräftor kan man pröva “put and take”, som innebär att man sätter ut vuxna kräftor i dammar med avsikten att de ome
delbart skall fiskas upp av personer som be
talar för förmånen att få fiska kräftor. Prin
cipen har länge använts vid utsättning av fis
karter i dammar och mindre sjöar för sport
fiskeändamål. “Put and take”-dammar kan naturligtvis anläggas i hela Norrland, men vi tror att de skulle vara särskilt lämpliga i norra Norrland, i anslutning till fjällkedjan eller i höglänta områden annorstädes.
Dammägaren blir inte beroende av sina lo
kala produktionsbetingelser utan köper in ut- sättningsmaterialet från andra odlare. Me
toden kräver mycket lite arbete och kan ge goda inkomster. Den bör vara särskilt lämp
lig att kombinera med olika aktiviteter för turister. “Put and take ”-verksamheten krä
ver små investeringar. Utöver dammkostna
derna kan man behöva investera i bryggor, båtar och fångstredskap. Vid kombinationer med andra turistaktiviteter kanske övernatt- ningsstugor, vindskydd och grillplatser redan finns i företaget. Det är oklart i vilken om
fattning denna verksamhet bedrivs idag. Det
kan troligen vara svårt att i dagsläget finna
utsättningskräftor i den omfattning som
krävs för ”put and take”.
Projektet ”Kräftodling i Norrland”
Inledning, projektets historik
Under 1980-talet blommade intresset för kräftodling i Sydsverige och många odlingar av varierande storlek startades. I Norrland trodde man att allmänna medel hade satsats på detta och krav framfördes på att motsva
rande satsningar skulle göras även här. Bak
om de nystartade odlingarna i sydsverige låg emellertid nästan uteslutande privat kapital.
Tankarna på kräftodling i Norrland måste ändå ses som en av orsakerna till att detta projekt så småningom utvecklades och star
tades i juni 1989.
Dåvarande lantbruksnämnderna hade inlett arbetet med “Åtgärdsprogrammet för jordbruket i norra Sverige”. För detta pro
gram fanns medel avsatta för olika slags pro
jekt, för forskning och försöksverksamhet och för ekonomiskt stöd till kompletterande verk
samheter i jordbruket. I både Västernorr- lands och Jämtlands län hade projektledar
na för landsbygdsutveckling, som bl a hante
rade det ovan nämnda ”åtgärdsprogrammet”, knutit kontakter med familjer i Ensillre i Ånge k:n och i Vaine i Krokoms k:n, som var intresserade av att starta kräftodlingar.
Vid ett möte i Ånge träffades en repre
sentant för Sötvattenslaboratoriet, projekt
ledaren för landsbygdsutveckling i länet och familjen i Ensillre. Man diskuterade famil
jens möjligheter att starta en kräftodling och att erhålla medel från tidigare nämnda “Åt- gärdsprogram”. Sötvattenslaboratoriet trod
de inte på en kommersiell satsning, men in
formerade om sin pågående planering. Labo
ratoriets tanke var att huvudsakligen allmän
na medel borde satsas i ett framtida projekt.
Man ansåg även att många odlingsproblem ännu var olösta och att det var ett forskarin- tresse att utveckla odlingsmetoder innan råd
givning förmedlades till potentiella odlare.
Sötvattenslaboratoriet krävde för sin med
verkan i projektet att en försöksodling loka
liserades till ett område med lägre medeltem
peratur än den i ljungandalen. Familjen från Vaine kom därmed att passa väl in i projek
tet.
Vid Sötvattenslaboratoriet vidareutveck
lades projektplanerna och en interimistisk styrgrupp med företrädare för de båda länen, Sötvattenslaboratoriet och Stiftelsen Vatten-
bruksutveckling tillsattes. Projektledaren för landsbygdsutveckling i Västernorr lands län fick uppdraget att undersöka om medel kun
de sökas för en planerad första treårsperiod.
Vid ett möte i Ånge i januari 1989 beslu
tades att projektet skulle startas. Medel för en första treårsperiod fanns då reserverade.
Vid mötet togs även beslut om olika praktis
ka och administrativa rutiner i det nya kräft- odlingspr oj ektet.
Tidsplan
Den ursprungliga tidsplanen omfattade två 3-årsperioder, 1989-1992 (period 1) och 1992- 1995 (period 2). Projektet skulle utvärderas efter slutet av period 1 och de framtagna re
sultaten skulle ligga till grund för ett beslut om fortsatt verksamhet under period 2.
Målsättningar
Vid projektstarten var den viktigaste målsätt
ningen ”att utveckla metoder för kräftodling under norrländska förhållanden, vilka inne
bär kort tillväxtsäsong och låga vattentem
peraturer” (Odelström 1993). Vidare påpeka
des att ”Arbetena skall bedrivas vid projek
tets odlingar i Vaine och Ensillre”.
Verksamheten skulle innebära fullskale- odling av flodkräfta, med bl a produktion av ensomriga kräftungar för utsättning i natur
vatten. Efter projekttidens slut skulle ”verk
samheten sammanfattas både vad gällde bio
logiska, tekniska och ekonomiska förutsätt
ningar för en framtida norrländsk satsning på kräftodling och resultaten förmedlas till projektets intressenter och till allmänheten”.
Sedan period 1 hade avslutats under hös
ten 1992 redovisades de tre årens verksam
heter vid ett möte i Östersund i januari 1993.
Samtidigt presenterades ett forskningspro
gram med ny huvudmålsättning, med inne
börden ”att analysera och pröva förutsätt
ningarna för odling av flodkräfta i Norrland”.
Som delmål angavs bl a ”att sluta reproduk- tionscykeln i de båda odlingarna”, och ”att genom tidigarelagd romkläckning förlänga ynglens första tillväxtsäsong” (Odelström 1995). Trots att målsättningarna förändrades något under projektets gång kan de samman
fattas med följande fyra frågeställningar, vil
ka kan sägas vara projektets kärnfrågor:
1. Går det att odla kräftor i Norrland?
2. Går det att odla fram kräftor för utsättning i naturvatten och dammar?
3. Går det att odla kräftor för konsumtions- ändamål?
4. Ar det ekonomiskt lönsamt att odla kräftor i Norrland?
Ekonomi
Projektet belastades med kostnader dels för anläggningar, dvs projektering, dammar och kläckerier, och dels för drift, med bl a löner, rese- och administrativa kostnader samt avelskräftor. Anläggningskostnaderna upp
gick till 3 049 700 Kr, fördelade på 1 304 600 Kr i Ensillre, 1 647 100 Kr i Vaine och 98 000 Kr för gemensam projektering. Merparten av dessa kostnader inföll under period 1. Drifts
kostnaderna under perioderna 1 och 2 upp
gick till 2 534 000 Kr. Eftersom driftskost
naderna var gemensamma kan dessa inte på motsvarande sätt delas mellan de bägge an
läggningarna. Projektets totalkostnader blev
därmed 5 583 700 Kr. Projektet bekostade 713 900 Kr av anläggningskostnaderna och hela driftskostnaden 2 534 000 Kr, eller to
talt 3 247 900 Kr.
Projektets sammanlagda intäkter under perioderna 1 och 2 uppgick till 2 195 000 Kr. Vid projektslutet 1995 belastades såle
des projektet med ett underskott på 1 052 900 Kr, vilket kommer att reduceras till 602 900 Kr när de kvarvarande reserverade 450 000 Kr har fakturerats. En utförligare be
skrivning av kostnader och intäkter redovi
sas i Bilaga 1.
Organisation
Projektet ”Kräftodling i Norrland” organise
rades med intressenter/finansiärer, styr
grupp, odlare, projektledare, projekt
grupp och anslagsförvaltande myndig
het. En detalerad beskrivning av personsam
mansättning och funktioner i de olika grup
peringarna redovisas i Bilaga 2.
Tekniska och biologiska förutsättningar för kräftodling, samt resultat från projektet ”Kräftodling i Norrland”
Lokalisering och utformning av anläggningarna
I det projektförslag som togs fram av Söt- vattenslaboratoriet fanns önskemål om två odlingar i skilda klimatzoner. Lokalisering
en av den ena anläggningen till Ensillre nära Ånge föll sig naturlig med tanke på det tidi
gare redovisade förarbetet till projektet. Sam
arbete mellan projektledarna för landsbygds
utveckling i Y och Z län medförde att även lokaliseringen av den andra anläggningen till Vaine nära Nälden snabbt blev klar (Figur 1). Medeltemperaturen i Vaine bedömdes vara lämplig med tanke på Sötvattenslabo- ratoriets krav, med en klimatskillnad mellan odlingarna motsvarande en eller möjligen två zoner enligt trädgårdsnäringens zonkarta. På båda orterna fanns familjer med intresse för kräftodling, med jordbruksfastigheter där disponibel mark fanns tillgänglig och bygg
nader för kräftodlingsverksamhet. Båda or
terna låg dessutom nära Fiskeriverkets för- söksodling i Kälarne, som ursprungligt lan
serades som projektets centralpunkt. Idén kom dock aldrig att realiseras, då det fram
kom att kräftor från avlägsna vattendrag skulle kunna överföra fisksjukdomar till de olika öringstammar som förvarades i genbank i kälarneanläggningen. Sötvattenslaborato- riet kom istället att bli projektets centrum.
Sötvattenslaboratoriets projektförslag omarbetades av en konsult under vintern-vå- ren 1989 till underlag för anbudsinfordran för byggandet av kräftodlingarna i Vaine och Ensillre. När väl offerter kom in till projek
tet visade det sig att de låg långt över de eko
nomiska ramarna. Odlarna hade emellertid kontaktat lokala entreprenörer som hade möjligheter att bygga anläggningarna till ac
ceptabla kostnader. Arbetet kunde därigenom inledas under sommaren 1989.
Införskaffande av avelskräftor
Tanken var att införskaffa avelskräftor från naturliga bestånd i odlingarnas närhet. Det är en allmän uppfattning att kräftor till nye
tableringar helst bör införskaffas så nära den nya lokalen som möjligt. Fiskenämnden i Y län påbjöd att flodkräftor till ensillreodling-
en endast fick hämtas från det befintliga be
ståndet i Ljungan. Inom projektet ansågs detta ställningstagande vara välgrundat.
Kräftor kan vara bärare av olika fisksjukdo
mar och myndigheten önskade skydda Ljung
ans bestånd av laxartade fiskar. Meningen var också att fylla valneodlingens behov med kräftor från lokala bestånd.
När odlingarna började byggas upp un
der sommaren 1989 knöts kontakter med kräftfiskare längs sträckan Östavall-Borgsjö vid Ljungan för beställning av kräftor. Till ensillreodlingen inköptes senare under hös
ten ca 2 500 ljungankräftor på den lokala marknaden. I Storsjöbygden i Jämtland finns flera flodkräftbestånd. Storsjön, Näldsjön och Alsensjön har alla kräftor, men även i min
dre sjöar och flera rinnande vatten finns kräf
tor. När kräftor skulle köpas till valneodling- en fanns emellertid inga tillgängliga leveran
törer. Enda undantaget var en mindre sjö norr om Krokom, som kom att bli den enda leverantören av jämtländska kräftor. Kontak
ter togs därför med personer längs norrlands
kusten. Leveranser kunde ordnas från kram- forstrakten och från Ulvön, där mindre kvan
titeter erhölls. Sent på hösten tvingades se
dan projektet fylla merparten av kräftbeho- vet med uppländska flodkräftor för att od
lingsarbetet skulle kunna inledas enligt pla
nerna. Totalt inköptes ca 600 avelskräftor till valneodlingen under den första hösten. Ur
sprungsområden för kräftor till de båda od
lingarna framgår av Figur 1. Under åren 1990-1995 kompletterades avelsmaterialen vid odlingarna med ytterligare kräftor, med påföljd att det totala antalet inköpta avels- djur blev 4 758 i Ensillre och 2 822 i Vaine.
De olika kräftstammarna i Vaine har fortlö
pande hållts separerade. I Tabell 1 redovisas de årliga inköpen till de båda odlingarna.
Skälen till kompletteringar var dels att er
sätta kräftor som dött på naturlig väg eller genom predation och dels att förstärka de relativt små bestånden.
Försöksverksamheten i Vaine och Ensillre I de två följande avsnitten beskrivs hur dam
mar och kläckerier vid de två försöksodlingar-
na byggdes upp. Avsnitten bygger på tidiga-
Tabell 1. Antal inköpta avelskräftor till odlingarna i Ensillre och Vaine under åren 1989-1995. Från och med 1993 köpte odlaren i Ensillre nya avelsdjur enbart i privat regi.
År
Ensillre Vaine
Honor med rom
Övriga honor
Hanar Ej könsbest
Summa Honor med rom
Övriga honor
Hanar Ej Summa
könsbest
1989 0 1120 1398 0 2518 0 315 224 0 599
1990 0 508 432 0 940 32 623 278 16 949
1991 0 400 260 0 660 4 167 51 59 281
1992 0 400 240 0 640 82 148 93 0 323
1993 0 0 0 0 0 0 60 40 0 100
1994 0 0 0 0 0 176 108 121 112 517
1995 Totalt
0 0 0 0 0 32 5 16 0 53
1989-95 0 2428 2330 0 4758 326 1486 823 187 2822
re sammanställda verksamhetsberättelser för perioderna 1989-1992 och 1993-1994 (Odel- ström 1993, 1995) och utgör både samman
fattning och syntes av samlade erfarenheter från projektarbetet. Därutöver har några kompletteringar med resultat från 1995, pro
jektets sista år, tillfogats.
Dammar
Utformning av åretruntdammar
I anläggningarna ingick rektangulära och kvadratiska dammar med 2,4 m vattendjup
(Figur 5a och b) i enlighet med de dammty
per som Fürst (1986) förordade. I de rektangu
lära dammarna var vattenspegelns yta ca 20x50 m och i de kvadratiska ca 27x27 m.
Båda dammtyperna var konstruerade med grundrygg eller grundområde i centrum. Tan
ken bakom detta var att minska istjockleken under vintrarna. När ett 10-15 cm istäcke hade bildats skulle vattennivån sänkas. Isen skulle ”hängas upp” på gründet och det luft- skikt som bildades under isen skulle isolera mot fortsatt isbildning. Det visade sig att isen
Kräftdamm 27 x 27 m
SEKTION GENOM CENTRUM AV DAMMEN
IN GÖRS HYLLAN BREDARE
