Sjuksköterskans förebyggande arbete mot sarkopeni: En litteraturstudie

(1)

Institutionen för folkhälso- och vårdvetenskap Vårdvetenskap

Sjuksköterskans förebyggande arbete mot sarkopeni

En litteraturstudie

Författare: Handledare:

Louise Deshayes Carina Ahlstedt

Emelie Sandström

Examensarbete i Vårdvetenskap 15 hp Examinator:

Sjuksköterskeprogrammet 180 hp Barbro Wadensten

VT 2012

(2)

SAMMANFATTNING

Syfte: Syftet är att utifrån ett omvårdnadsperspektiv undersöka hur utvecklingen av syndromet sarkopeni på ett effektivt sätt kan förebyggas.

Metod: Systematisk litteraturstudie där originalartiklar söktes i databaserna PubMed och Cinahl varav 15 originalartiklar granskades och sammanställdes.

Resultat: Omvårdnadsåtgärder som förebygger sarkopeni indelas i nutrition, styrketräning, vibrationsträning, och övrig fysisk aktivitet. Styrketräning kan med medelhög intensitet och proteinrik kost minska fettmassan, öka muskelmassan och muskelstyrkan och öka den fysiska funktionen. Fysisk aktivitet och ett stort proteinintag kan inte förhindra men bromsa

utvecklingen av sarkopeni. Ett högt proteinintag i samband med träning är ett effektivt sätt att förebygga sarkopeni. Vibrationsträning kan stärka muskelgrupper och i kombination med styrketräning även öka muskelstyrka, rörlighet och muskelmassa.

Slutsats: Fysisk aktivitet och då framför allt styrketräning kan motverka sarkopeni. Träningen måste utföras regelbundet minst två gånger i veckan med en medelhög intensitet för att den ska ha effekt på kroppssammansättningen. Ett högt proteinintag är en förutsättning för muskeltillväxt och för att förebygga sarkopeni. Vidare visar denna studie att sarkopeni kan förebyggas upp i hög ålder.

Nyckelord: äldre, sarkopeni, omvårdnad, förebyggande åtgärder, fallprevention

(3)

ABSTRACT

Objective: From a nursing perspective, the aim is to study how the development of sarcopenia can be prevented in an efficient way.

Method: Systematic literature review where original articles where searched in PubMed and Cinahl, where the result of 15 articles where reviewed and compiled in different themes.

Result: The nursing interventions which prevent sarcopenia can be divided into nutrition resistance training, vibration training, and other physical activity. Resistance training can with medium-high intensity combined with a protein-rich diet reduce fat-mass on the body,

increase muscle-mass and muscle-strength and increase physical function. Physical activity and a high protein-intake cannot prevent sarcopenia but slow the degenerative process. A high protein-intake combined with exercise is an effective way to prevent sarcopenia. Vibration, training can strengthen muscle-groups and can together with resistance training also increase muscle-strength, mobility and muscle-mass.

Conclusion: Physical activity and resistance training in particular, can prevent sarcopenia.

The exercise must be performed with a medium high intensity for it to have an effect on the body composition and should be performed regularly at least twice weekly continuously. A high protein intake is a prerequisite for muscle-growth in order to prevent sarcopenia.

Furthermore, this study shows that sarcopenia can be prevented even in a high age.

Keywords: elderly, sarcopenia, nursing, prevention

(4)

Innehållsförteckning

BAKGRUND ... 1

Definitionen av sarkopeni ... 1

Identifiering av riskindivider ... 2

Förekomsten av sarkopeni ... 3

Muskelmassa och muskelstyrka ... 3

Förebyggande arbete ... 4

Lagrum och rekommendationer för yrkesverksamma sjuksköterskor ... 4

Problemformulering ... 5

Syfte ... 5

Frågeställning ... 5

METOD ... 5

Design ... 5

Sökstrategi ... 5

Datainsamling ... 5

Urval ... 5

Sökord ... 6

Tillvägagångssätt ... 6

Tabell 1. Litteratursökningens urvalsprocess ... 7

Etiska överväganden ... 7

Bearbetning och analys ... 8

(5)

Kvalitetsanalys ... 8

Resultatanalys ... 9

RESULTAT ...9

Styrketräning ... 9

Vibrationsträning ... 10

Övrig fysisk aktivitet ... 10

Nutrition ... 10

DISKUSSION

...11

Huvudresultat ... 11

Resultatdiskussion ... 11

Ökad livskvalitet en effekt av träning ... 13

Metoddiskussion ... 14

Klinisk betydelse ... 15

Förslag till framtida studier ... 16

Slutsats ... 16

REFERENSER ...17

Bilaga 1. Översikt av ingående artiklar i litteraturstudie ... 22

(6)

(7)

BAKGRUND

Populationen över 65 års ålder blir allt större i Sverige och det är den åldersgruppen som kommer att öka mest. Statistiska centralbyrån (SCB) förutspår att denna population kommer att öka med 342 000 personer fram till år 2020. Det innebär att åldersgruppen över 65 års ålder står för mer än 60 % av befolkningsökningen tills dess. (SCB, 2011). Åldersförändringar medför en ökad disposition för sjukdomar och funktionsnedsättning vilket naturligt leder till att många av patienterna på sjukhusens avdelningar är just äldre patienter. Detta betyder stigande kostnader för samhället bland annat för utbyggnad av vårdplatser inom slutenvård och kommunala boenden (Hylen Ranhoff, 2010; Romøren, 2010). Hälsa är i stor mån förknippat med fysisk aktivitet och ett av Sveriges folkhälsomål är att förebygga fysisk inaktivitet som bidragande orsak till ohälsa (FHI, 2011). Fysisk inaktivitet hos den äldre populationen kan också vara en bidragande orsak till fallolyckor (Hylen Ranhoff, 2010).

Folkhälsoinstitutet (FHI) uppskattade i en samhällsekonomisk analys av Gyllensvärd (2009) att kostnaden för fallolyckor i Sverige år 2009 var 14 miljarder och uppskattningsvis kommer denna kostnad att stiga till 22 miljarder år 2050 om inga förebyggande åtgärder sätts in.

Fallolyckor är som oftast associerade till problem med rörlighet, balans och gångförmåga.

Samtliga av dessa kan kopplas till syndromet sarkopeni. Detta påstående stöds av flertal studier bland annat av Drey (2011). Vidare finns det även ett samband mellan sarkopeni och en ökad risk för vårdrelaterade infektioner enligt Fielding och medarbetare (2011).

Definition av sarkopeni

Med det naturliga åldrandet förändras kroppens sammansättning av muskler, fett och vatten.

Andelen fett ökar medan andelen muskler och vatten minskar. När det med åldern sker en fortlöpande minskning av muskelmassan och muskelstyrkan kombinerat med en nedsatt funktion kallas syndromet sarkopeni. Följder av detta tillstånd innebär bland annat nedsatt förmåga till att klara aktiviteter i det dagliga livet (ADL), ett ökat beroende av andra och en ökad risk för fall och även frakturer. Detta leder i sin tur till en ökad risk för död (Haglund, 2010). En internationell arbetsgrupp (Fielding et al., 2011) definierar sarkopeni som en åldersrelaterad förlust av skelettmuskelmassa och funktion. Utvecklingen av sarkopeni kan accelereras av flera orsaker däribland låg aktivitetsnivå, förändringar i det endokrina systemet, inflammation, insulinresistens, näringsbrist och olika kroniska sjukdomar. Enligt den

internationella arbetsgruppen borde diagnosen sarkopeni övervägas hos alla äldre personer

(8)

som uppvisar nedsatt fysisk funktion och styrka samt försämring av hälsan i övrigt. Det gäller framförallt äldre personer som är sängbundna, inte kan resa sig från en stol självständigt eller som går långsammare än 1 meter per sekund. Sarkopeni är enligt arbetsgruppen ett vanligt förekommande tillstånd hos äldre som leder till funktionshinder, inläggning på sjukhus och död. Sarkopeni är ett relativt ungt begrepp där definition, diagnos och behandling fortfarande diskuteras. EU har sammanställt en arbetsgrupp vid namnet European Working Group on Sarcopenia in Older People (EWGSOP) vars uppgift är att utveckla en definition av syndromet samt diagnoskriterier för sarkopeni (Cruz-Jentoft et al., 2010).

Identifiering av riskindivider

EWGSOP:s förslag till hur sjukvården ska identifiera och diagnostisera patienter över 65 års ålder med sarkopeni uppges följande:

• Mätning av muskelmassa (DXA, BIA, antropometri)

• Mätning av muskelstyrkan (handstyrka)

• Mätning av fysisk prestation (gånghastighet, ”Get-up-and-go”, utvärdering av balans, styrka, gång och uthållighet genom särskilt test: SPPB: Short Physical Performance Battery).

Mätningen sker under ett poängsystem där ett visst antal poäng styrker diagnosen sarkopeni (Cruz-Jentoft et al., 2010).

Relaterat till möjligheterna för lättillgänglighet och kostnader för sjukvården skiljer sig förslagen för den kliniska verksamheten från forskningen. EWGSOP föreslår att mätningar inom forskningen utförs mer noggrant. Muskelmassa förslås mätas med hjälp av

datortomografi (CT), bioimpedansanalys (BIA), dual energy X-ray absorptiometry, så kallad DXA-skanning (DXA), magnetresonanstomografi (MRT), eller mätning av mängden kalium i fettfri vävnad (histokemi). Mätning av muskelstyrkan kan enligt förslag mätas med

handgreppstyrka, styrka vid knäextension och knäflexion samt Peak Expiratory Flow.

Gruppen föreslår att mätning av fysisk prestation utvärderas på samma sätt som i den kliniska verksamheten med ”Get-up-and-go”, men att övningen görs på tid, ”Timed-get-up-and-go”

(TUG). Detta innebär att en person reser sig från en stol under tidsmätning. Under ett

(9)

trapptest får personen som utför testet gå i trappor efter bästa förmåga. I trapptestet kan framförallt försämringar i benkraft fångas upp (Cruz-Jentoft et al., 2010).

Haglund (2010) nämner i sin artikel ytterligare riskfaktorer för sarkopeni:

· Kvinnligt kön

· Låg födelsevikt

· Genetisk känslighet

· Undernäring och lågt proteinintag

· Alkoholmissbruk

· Rökning

Förekomsten av sarkopeni

Haglund (2010) skriver att omkring 25 procent av personer mellan 70-80 år och 40 till 50 procent av personer över 80 år är kliniskt sarkopena. Toran och medarbetare (2012) visar i en undersökning som är gjord i Spanien att sarkopeni förekommer hos en tredjedel av kvinnorna och hos var tionde man i åldrarna 70-80 år. Castillo och medarbetare (2003) visar däremot i en amerikansk studie att förekomsten av sarkopeni ökar med åldern från 4 % hos männen och 3 % hos kvinnorna i åldern 70-75 år till 16 % hos männen och 13 % hos kvinnorna som var 85 år och äldre.

Muskelmassa och muskelstyrka

Muskelmassan är den primära bestämmande faktorn för styrka. Generellt sätt så har män mer muskelmassa än kvinnor och är fysiskt starkare. Förlust av styrka tenderar att gå hand i hand med förlust av muskelmassa, men muskelstyrkan försvinner fortare än muskelmassan. Likväl behöver inte interventioner som ökar muskelmassan nödvändigtvis öka muskelstyrkan. På samma sätt kan styrketräning ge större förändringar av muskelstyrkan än förändringar i muskelmassan. Sambandet mellan muskelstyrka och muskelmassa är därmed inkonsekvent och kan vara svårt att bestämma (Morley et al., 2011). Newman och medarbetare (2005) kom fram till att muskelmassan minskar vid viktminskning och ökar i tillväxt vid viktuppgång.

Detta innebär att viktminskning, även om vikten återfås, kan accelerera sarkopeni hos äldre personer. Detta bekräftas av andra studier (Lee et al., 2010) där viktminskning har visat sig medföra mer förlorad fettmassa proportionerligt sett än vad som återfåtts under viktökning.

Detta gäller enligt Lee och medarbetare (2010) framförallt män. Enligt en annan studie krävs

ett minimum av intensitet i träningen för att öka tillväxten av muskulatur. Denna intensitet

(10)

benämns som andel procent av repetition maximum, 1 RM betyder en repetition av en maximal vikt och % 1RM innebär vilken vikt den som tränar klarar av att genomföra en repetition av (Fry, 2004).

Förebyggande arbete

Haglund (2010) beskriver fysisk aktivitet och tillförsel av proteiner med speciell aminosyrasammansättning som de stora grundpelarna för att förebygga och behandla sarkopeni. Motståndsträning ger ökad proteinbildning och ökad muskelstyrka, även i hög ålder. Vid motståndsträning i kombination med högt proteinintag ses ett ännu bättre resultat på muskelbyggnad. Detta stöds av Campell och Laidy (2007) som kommit fram till att ett tillräckligt proteinintag från en varierad kost är avgörande för att förhindra muskelförtvining och minskad andel fettfri massa hos äldre. De skriver att en äldre person som styrketränar bör äta mer protein än vad som rekommenderas, i detta fall 0.8 g/kg kroppsvikt/dag, för att inte förlora muskelmassa.

Lagrum och rekommendationer för yrkesverksamma sjuksköterskor

Sjuksköterskan möter i sin yrkesroll många äldre med en sjukdomsproblematik som kan härledas till sarkopeni. Hälso- och sjukvårdslagen (SFS 1982:763) ställer i 2 c § krav på att hälso- och sjukvården ska förebygga ohälsa och att den som vänder sig till hälso- och

sjukvården ska ges upplysningar om metoder som kan förebygga sjukdom eller skada. Enligt Socialstyrelsens kompetensbeskrivning för legitimerade sjuksköterskor ska denna ”observera, värdera, prioritera, dokumentera och vid behov åtgärda och hantera förändringar i patientens fysiska och psykiska tillstånd” och även ha förmågan att ”identifiera och aktivt förebygga hälsorisker och vid behov motivera till förändrade livsstilsfaktorer” (Socialstyrelsen, 2005, s.11). Begreppet omvårdnad omfattar delkompetenser som tillsammans utgör sjuksköterskans arbete och ansvarsområde. Ett exempel på en kompetens kan vara att ge information och råd vid sjukdom och sviktande hälsa (Jahren Kristoffersen, Nortvedt & Skaug, 2007).

Sjuksköterskan kan uppmärksamma individer som riskerar att utveckla eller redan börjat utveckla sarkopeni och även ge råd om hur denne kan förebygga den sarkopena utvecklingen.

För detta arbete krävs kunskap om syndromet och om förebyggande åtgärder mot sarkopeni.

(11)

Problemformulering

Sarkopeni har länge betraktas som en naturlig del av åldrandet och insatser för att bromsa utvecklingen har inte i tillräcklig grad uppmärksammats. Genom att upptäcka och göra olika insatser för att bromsa utvecklingen av sarkopeni hos äldre kan antalet fallolyckor minska.

Den äldre får dessutom en möjlighet att bevara sin självständighet med god livskvalitet till följd. Sjuksköterskan kommer i sitt arbete i kontakt med personer som har utvecklat eller riskerar att utveckla sarkopeni. För att ge väl understödd information och förebyggande råd behöver sjuksköterskan mer kunskap om syndromet sarkopeni och dess förebyggande omvårdnadsåtgärder.

Syfte

Syftet är att utifrån ett omvårdnadsperspektiv undersöka hur utvecklingen av syndromet sarkopeni på ett effektivt sätt kan förebyggas.

Frågeställning

1. Vilka förebyggande omvårdnadsåtgärder mot sarkopeni finns beskrivna?

2. Hur påverkar förebyggande omvårdnadsåtgärder utvecklingen av sarkopeni?

METOD

Design

Systematisk litteraturstudie utan meta-analys (Forsberg & Wengström, 2008).

Sökstrategi Datainsamling

För litteraturstudien användes databaserna Cochrane, Cinahl och PubMed. PubMed har ett brett innehåll inom medicin, omvårdnad och odontologi. Cinahl täcker områden som rör omvårdnad, sjukgymnastik och arbetsterapi (Forsberg & Wengström, 2008).

Urval

I första hand söktes randomiserade kontrollerade studier (RCT) och kvasi-experimentella

studier som besvarade den aktuella frågeställningen då dessa har ett högt till medelhögt

(12)

bevisvärde enligt Forsberg & Wengström (2008). Även studier av icke-experimentell design söktes för att inkludera ett större antal artiklar. Vidare begränsades urvalet av artiklar till att inkludera

• Engelskspråkiga eller svenskspråkiga

• Åldersgrupp över 60 års ålder

• Publicerade mellan år 2002-2012

• Gratis fulltext alternativt tillgängliga via Uppsala Universitets bibliotek

• Erhålla hög eller medelhög kvalitet enligt Forsberg och Wengströms (2008) kvalitetsvärdering

Exklusionskriterier var artiklar som inte motsvarade uppställda inklusionskriterier, inte innehöll förebyggande omvårdnadsåtgärder mot sarkopeni samt studier rörande

farmakologisk behandling. Studier med låg kvalitet efter genomförd kvalitetsgranskning exkluderades.

Sökord

Medical Subject Headings (MeSH) är Medlines ämnesord som underlättar artikelsökning då dessa finns inlagda i databaserna. Följande MeSH-termer användes som sökord: Aging, Sarcopenia, Diagnosis, Resistance training och Exercise. Dessutom användes sökorden Nutrition och Prevention som inte fanns som MeSH-termer.

Tillvägagångssätt

Först gjordes en preliminärsökning för att se om det fanns tillräckligt många studier av hög till

medelhög kvalitet för att göra en litteraturstudie inom området. Det framgick att tillräckligt

många studier fanns samt att flest relevanta artiklar kunde återfinnas i PubMed och därefter

Cinahl. Cochrane Library gav endast träffar som redan hittats på PubMed och exkluderades

därför. Därefter gjordes en primärsökningen vilket presenteras i tabell 1. Tabellen beskriver

använda sökord och begränsningar i sökningsprocessen samt antal utfall, lästa titlar och

sammanfattningar. Då inte tillräckligt många relevanta artiklar för ämnesområdet hittades i

primärsökningen gjordes en sekundärsökning på en relevant artikel (Hanson et al., 2009)

genom relaterade artiklar. Därefter kunde ytterligare fyra artiklar väljas ut vilket innebär att

15 artiklar ingår i studien. Urvalet skedde genom att först granska titlar och abstracts utifrån

(13)

dess relevans för ämnesområdet. Därefter lästes artiklarnas abstracts och en bedömning gjordes om artiklarna motsvarade inklusionskriterier. De artiklar som stämde överens med kriterierna lästes igenom för att säkerställa att de verkligen kunde svara på syfte och

frågeställningar för att inkluderas i studien. Författarna läste de utvalda artiklarna separat med ett objektivt förhållningssätt och diskuterade sedan artiklarnas resultat. Valda artiklar

kvalitetsgranskades efter en checklista för kvantitativa artiklar och en kvalitetsbedömnings- mall av Forsberg och Wengström (2008). Därefter gjordes en sammanställning av artiklarna som möjliggjorde analysering av dess resultat.

Tabell 1. Litteratursökningens urvalsprocess

Databas Sökning Sökord Begränsning Utfall Lästa

titlar

Lästa abstracts

Valda artiklar

PubMed #1 Sarcopenia

AND Prevention

** 20 20 7 3

AND Exercise

** 41 41 12 5***

AND Diagnosis

** 75 75 1 1

PubMed # 4 Sarcopenia

AND nutrition

** 25 25 0 0

CINAHL #4 Sarcopenia

Nutrition

abstract available, published date from: 2002-2012

48 48 9 1

AND resistance training

** 20 20 0 0

PubMed #6 Aging

resistance training

** 113 113 6 1

Totalt 342 342 35 11

** Begränsning PubMed: Clinical Trial, Randomized Controlled Trial, Clinical Trial, Phase IV, Comparative Study, Controlled Clinical Trial, Twin Study, English, Aged: 65+ years, published in the *last 10 years. *** En sekundärsökning på relaterade artiklar till en av de valda studierna (Hanson et* al., 2009) gjordes varav ytterligare fyra studier valdes ut (Raguso et al., 2005, Misic et al., 2009, Capodaglio et al., 2005, Capodaglio et al., 2006).

Etiska överväganden

Valet att genomföra en litteraturstudie minimerar riskerna för eventuella etiska konflikter då

studien bygger på frågor till litteraturen och inte personer (Forsberg & Wengströms, 2008).

(14)

Därmed kan ett objektivt förhållningssätt lättare upprätthållas. Urvalet av studier bör enligt Forsberg och Wengström (2008) inkludera vetenskapliga artiklar som är granskade av etisk kommitté eller genomförda under noggranna etiska överväganden. Detta har tagits till hänsyn i denna studie. Valda artiklar motsvarar även tidigare uppställda inklusionskriterier med relevans till det valda ämnet. Samtliga artiklars resultat återges sanningsenligt oavsett om de stödjer eller inte stödjer studiens förväntade resultat.

Bearbetning och analys Kvalitetsanalys

De artiklar som stämmer överens med presenterade kriterier för denna studie

kvalitetsgranskades med hjälp av Forsberg och Wengströms (2008) checklista för RCT och kvantitativa studier. Checklistan tar upp syftet med studien, undersökningsgruppen,

interventionen, mätmetoder, analys och värdering. Endast studier med ett högt eller

medelhögt kvalitativt värde inkluderades till följande litteraturstudie. Checklistan användes som ett underlag för att på ett korrekt sätt kunna använda en kvalitetsbedömningsmall för kvantitativa studier från Forsberg & Wengström (2008). Kvalitén bedöms enligt mallen utifrån tre nivåer:

1. Hög kvalitet: RCT, större och väl genomförd multicenterstudie med tydlig beskrivning av studieprotokoll, material och metoder. Kvasi-experimentella studier med

väldefinierad frågeställning, tillräckligt stort antal deltagare och adekvata statistiska metoder, reliabilitets- och validitetstestade instrument. Även icke-experimentella studier med ett stort deltagarantal som är väl beskrivet. Lång uppföljning.

2. Medelhög kvalitet: Några av kvalitetskriterierna för nivå 1 är inte uppfyllda men den vetenskapliga kvalitén värderas högre än nivå 3. Studier med ett lågt deltagarantal, RCT med bristfällig materialbeskrivning, stort bortfall av patienter. Kvasi-

experimentella studier där reliabilitets- och validitetstestade instrument inte finns.

Tveksamma statistiska metoder. Icke-experimentella studier med ett otillräckligt beskrivet och analyserat innehåll där tveksamma statistiska metoder använts.

3. Låg kvalitet: Det är för få deltagare i studien och/eller för många interventioner och

har därmed otillräcklig statistisk styrka. Bristfällig materialbeskrivning och stort

bortfall av deltagare.

(15)

Resultatanalys

De valda artiklarna presenteras i en översiktstabell där studiernas författare, årtal, metod, sammanfattat resultat och kvalitetsnivå (1-2) presenteras, se bilaga 1. En tabell över de utvalda artiklarna gav en bättre överblick inför analys av resultatet. Analysen gjordes genom noggrann genomläsning av båda författarna för att en riktig förståelse för studiernas resultat skulle nås. Resultaten delades sedan upp i olika teman för att möjliggöra en mer djupgående analys.

RESULTAT

En översiktstabell av de 15 utvalda artiklarna presenteras i bilaga 1. Översiktstabellen visar att studierna är gjorda i Europa, Nordamerika samt Oceanien. Deltagarnas ålder i studierna varierar från 60 till 97 år. Förebyggande omvårdnadsåtgärder mot sarkopeni indelas i

styrketräning, vibrationsträning, nutrition och övrig fysisk aktivitet. Resultatet beskriver även hur dessa omvårdnadsåtgärder påverkar sarkopeni.

Styrketräning

Ett 8 veckors träningsprogram där lätta till medelintensiva styrketräningsövningar utfördes i 45-50 min 3 gånger i veckan ökade benstyrkan signifikant hos personer äldre än 90 år.

Handstyrka, TUG, gångtest och trapptest förbättrades inte signifikant mycket, men antal fall minskade under studiens förlopp hos deltagarna (Serra-Rexach et al., (2011).

Träningsprogram med benstyrkeövningar bestående av 8 repetitioner i 4 set efter individuell förmåga i 12 veckor visade också på en signifikant ökning av muskelmassa, styrka och kraft (Frontera et al., (2003). Ett träningsprogram med 4-5 set med benlyft och övningar för överkroppen 3 gånger i veckan under 22 veckor medförde en signifikant ökning av muskelstyrka, muskelkraft och fettfri massa. Tiden för snabbgångstest, stoltest och TUG förbättrades generellt sett i gruppen (Hanson et al., 2009). Under 24 veckor utfördes ett träningsprogram i 3 set med 8 repetitioner för överkropp och ben 2 gånger i veckan.

Deltagarna vilade sedan i 24 veckor för därefter återuppta träningen under 12 veckor (Taaffe

et al., 2008). Efter 24 veckor mättes en förbättring av muskelstyrkan och efter 48 veckor

uppmättes en minskad muskelstyrka. Efter 60 veckor hade muskelstyrkan åter ökat men den i

muskelstyrkan som uppnåtts efter den första träningsperioden uppnåddes inte. En studie

(16)

(Mueller et al. 2009) visade att excentrisk träning i form av en bromsande rörelse på en motordriven ergometer 20 minuter 2 gånger i veckan under 12 veckor förbättrade muskelstyrkan och funktionen i högre grad i jämförelse med en grupp som utförde konventionell styrketräning under 20 aktiva minuter. Dessutom sparade deltagarna som utförde excentrisk träning energi. Styrketräning 2 gånger i veckan och träning med elastiska band i hemmet 1 gång i veckan under 1 år (Capodaglio et al. 2005; 2006) resulterade i en ökad funktionsförmåga och fysisk aktivitet hos deltagarna. Männen i studien ökade sin fysiska aktivitet mer än kvinnorna efter träningsperioden medan kvinnorna förbättrade sin

muskelfunktion och sin funktionsförmåga mer än männen. Ett träningsprogram under 18 månader med gruppträningen 35 minuter 2 gånger i veckan och hemmaträning 20 minuter 1 gång i veckan medförde att deltagarna ökade muskelstyrkan, muskelmassan, minskade fettmassan och förbättrade tiden för TUG (Kemmler et al., 2010).

Vibrationsträning

Helkroppsvibrationsträning kombinerat med styrkeövningar 3-5 gånger per vecka under 10 veckor ökade deltagarnas muskelmassa i lårmuskulaturen. Maximal isometrisk styrka och maximal muskelkraft ökade och tiden vid TUG förbättrades (Machado et al., 2010). Ett passivt träningsprogram under 12 veckor med lokala vibrationer 300 Hz på lårmuskulaturen under 15 minuter 1-3 gånger i veckan ökade muskelstyrkan i låren medan muskelmassan förblev oförändrad (Pietrangelo et al., 2009).

Övrig fysisk aktivitet

Både uthållighetsträning 45 minuter 3 gånger i veckan och balans- och flexibilitetsträning 60 minuter 2 gånger i veckan under 10 månader leder till en signifikant ökad fysisk funktion i nedre extremiteterna (Misic et al., (2009). Dagliga fritidssysselsättningar förebygger inte sarkopeni. Trots stabil vikt ersattes muskelmassa med fettmassa under tre års tid. Däremot föreligger ett tydligt samband mellan en hög nivå på aktivitet och långsammare degenerering av muskelmassa (Raguso et al., 2005).

Nutrition

Lätt träning i 30 minuter före ett intag med 20 gram protein kan öka chansen till

muskeltillväxt då den postprandiala proteinsyntesen ökar i samband med träningen (Pennings

et al., 2011). Ett minskat intag av protein kan leda till minskad muskelmassa under 3 år enligt

en studie som undersökt matvanor och kroppssammansättning hos ca 3000 äldre kvinnor och

(17)

män (Houston et al., 2009). En studie av Carlsson och medarbetare (2011) studerade en intervention som inte kunde påvisa en förebyggande åtgärd mot sarkopeni. Ett högintensivt träningsprogram 45 minuter 2-3 gånger i veckan kombinerat med en proteinberikad dryck innehållande 7.5 g protein under 3 månader ökade inte muskelmassan hos deltagarna i studien. Den fysiska funktionen hos deltagarna förbättrades men samtidigt kunde en fortlöpande viktnedgång ses hos deltagarna. Denna viktnedgång fortsatte även efter

interventionens slut. Författarna ansåg att ett otillräckligt nutritionsintag i kombination med ökad förbränning var anledningen till viktnedgången.

DISKUSSION

Huvudresultat

Denna studie visar att det finns evidens för att omvårdnadsåtgärder i form av fysisk aktivitet och proteinrik kost kan förebygga sarkopeni. Ett tillräckligt stort intag av protein spelar en viktig roll i tillväxten av muskulatur men även för att kompensera ett ökat energibehov i samband med träning (Pennings et al., 2011; Houston et al., 2009 & Carlsson et al., 2011).

Styrketräning är det träningssätt som visats kunna ha den främsta förebyggande effekten.

Flera studier styrker att regelbunden styrketräning med medelhög intensivitet vid minst 2 tillfällen per vecka är den form av fysisk aktivitet som kan förebygga sarkopeni (Serra- Rexach et al., 2011; Frontera et al., 2003; Hanson et al., 2009; Taaffe et al., 2008; Mueller et al. 2009; Capodaglio et al. 2005; Capodaglio et al. 2006 & Kemmler et al., 2010). Andra former av fysisk aktivitet som vibrationsträning (Machado et al., 2010 & Pietrangelo et al., 2009), konditionsträning och träning med balans- och flexibilitetsövningar (Misic et al., 2009) leder till ökad styrka men inte alltid ökad muskelmassa hos den äldre personen. Det var två studier som inte fann stöd för att fysisk aktivitet kan förebygga sarkopeni (Carlsson et al., 2011 & Raguso et al., 2005).

Resultatdiskussion

Studierna som behandlar styrketräning har gemensamt kunnat visa att denna typ av träning

kan bromsa utvecklingen av sarkopeni. En studie visar också att utövning av träning under en

längre tid kan påverka livsstilen positivt med ökad aktivitet i vardagen utanför träningen som

följd (Capodaglio et al., 2006). Flexibilitetsträning och uthållighetsträning kan vara ett bra

(18)

alternativ till konventionell styrketräning för äldre i syfte att förebygga funktionsnedsättningar till följd av sarkopeni (Misic et al., 2009). Det kräver dock en god fysik och balans hos den äldre vilket begränsar antalet individer som kan utföra träningen.

Mueller och medarbetare (2009) jämförde hur excentrisk träning påverkade muskelmassan och styrkan i de nedre extremiteterna hos äldre personer med konventionell styrketräning och fann att den var den mest effektiva träningsmetoden av de två, samt sparade energi hos deltagarna vilket kan vara ett fördelaktigt alternativ till personer som riskerar undervikt.

Excentrisk träning kan ses som ett intressant alternativ till annan fysisk aktivitet då Carlsson och medarbetare (2011) fann att intensiv träning som inte kompenseras med ett adekvat näringsintag ger en långsiktigt negativ effekt på muskelmassan och muskelstyrkan.

Deltagarna i den studien fortsatte att förlora vikt efter interventionen vilket enligt Newman och medarbetare (2005) kan påskynda utvecklingen av sarkopeni och dessutom försvåra fortsatt behandling. Resultatet från Carlsson och medarbetare (2011) styrker vad Campell och Laidy (2007) kom fram till i sin litteraturstudie om styrketräning och protein hos äldre vilket var att styrketräningen måste kompenseras med ett ökat proteininnehåll för att tillväxt av muskelmassa ska kunna vara möjligt. Detta innebär att styrketräning inte kan ses som en ensam åtgärd mot sarkopeni utan måste ske tillsammans med ett ökat proteinintag. Då excentrisk träning kräver mindre arbete vid utförande kan det dessutom vara lättare för den äldre att komma i gång med sin träning och fortsätta med den. För att öka muskelmassan och styrkan med hjälp av styrketräning krävs att den som tränar tar i med sin maximala kraft (Frey, 2004). Detta kan säkert skrämma många äldre till att inte börja träna. Det är viktigt att sjuksköterskan motiverar patienter med risk för sarkopeni till fysisk aktivitet för att

överhuvudtaget göra träningen möjlig. Ytterligare ett alternativ för konventionell träning är vibrationsträning. Den kan utövas aktivt kombinerat med styrkeövningar (Machado et al., 2008) eller passivt med lokalt applicerad vibration på en muskelgrupp (Pietrangelo et al., 2009). Det sistnämnda kan framför allt vara ett alternativ för personer som inte kan utföra styrketräningen på grund av till exempel sjukdom eller skada.

En aktiv fritid främjar rörlighet, balans och sinnet vilket kan öka chanserna till att ett

åtgärdsprogram mot sarkopeni påbörjas men fysisk aktivitet i form av fritidssysselsättningar som exempel trädgårdsarbete kan inte ensamt förebygga sarkopeni (Raguso, 2005). Detta är en viktig kunskap för sjuksköterskan vid rådgivning av förebyggande åtgärder mot sarkopeni.

Det är viktigt att det vid rådgivning framkommer att det krävs en viss intensivitet i träningen

(19)

för att musklerna ska öka i tillväxt och för att ökning av muskelstyrka ska kunna ske (Frey, 2004).

Studien av Houston och medarbetare (2008) visar att ett högt proteinintag kan vara till fördel även för äldre som inte tränar då ett minskat intag av protein ensamt kan leda till en minskad muskelmassa. Pennings och medarbetare (2011) visade att ett proteinintag direkt efter träning ökar chanserna till muskeltillväxt och kan vara ett effektivt sätt att förebygga sarkopeni i samband med träning. Dessa två studier visar på vikten av ett tillräckligt proteinintaget i det förebyggande arbetet mot sarkopeni. Om sjuksköterskan frågar äldre patienter om deras kostvanor kan information och råd om ett ökat proteinintag och att protein gärna kan tas i direkt anslutning till träning vara ett första steg till att förebygga utvecklingen av sarkopeni.

Ökad livskvalitet en effekt av träning

Det framgår tydligt av samtliga studier att interventionerna förändrar

kroppssammansättningen hos deltagarna. Samtliga träningsmetoder förutom fritidssysselsättningar (Raguso et al., 2005) resulterade i ökad muskelmassa, ökad

muskelstyrka, ökad rörlighet, mer fettfri muskelmassa, ökad muskelfunktion eller färre fall.

Oavsett resultaten av interventionerna så innebär det ökad självständig ADL för den äldre och därmed ett minskat beroende av andra, en minskad fallrisk och minskad andel frakturer och därmed en minskad risk för död vilket stämmer överens med Haglunds (2010) inledande grundidéer för att förebygga sarkopeni. Artikeln av Serra-Rexach och medarbetare (2011) lyfter fram att träningen även kan främja de äldsta äldre i form av ökad benstyrka och minskat antal fall. Detta innebär att det inte finns en övre åldersgräns för träning utan äldre kan

förbättra sin fysiska funktion och sin vardag när som helst i livet. Denna studie visar att en tidig intervention med regelbunden träning och ett anpassat proteinintag kan ge en

långsiktig livsstilsförändring och påverka livskvalitén hos många av dagens äldre, antalet fallolyckor och kostnader för sjukvården.

I denna litteraturstudie ingår olika variabler som påverkar de ingående studiernas resultat, däribland hur lång tid interventionen pågick, den presenterade träningsformen, intensitet och frekvens, deltagarnas ålder, hälsotillstånd och kön. En del studier har undersökt fysisk

aktivitet i form av styrketräning med/utan konditionsträning, endast konditionsträning, passiv

eller aktiv vibrationsträning, balansövningar, flexibilitetsträning och fritidssysselsättningar

som potentiella förebyggande åtgärder mot sarkopeni. Den totala träningsmängden i

(20)

interventionerna som behandlar någon form av fysisk aktivitet så skiljer sig också åt. Den kortaste träningsinterventionen pågick under 10 veckor (Machado et al., 2008) medan den längsta pågick under 18 månader (Kemmler et al., 2010). De olika träningsinterventionerna är inte helt jämförbara då de har olika intensivitet och frekvens av träningen.

Metoddiskussion

Det var lämpligt att använda litteraturstudie som design för att sammanfatta tillgänglig

kunskap inom forskningsområdet och för att besvara studiens syfte och frågeställningar. Valet av sökord innebar ett relativt omfattande resultat vid sökning och kunde indelas i två

huvudkategorier, fysisk aktivitet och nutrition. Preliminärsökningen gav en god förberedelse inför primärsökningen, en bra inblick till forskningsområdet samt visade att det fanns

tillräckligt med studier i ämnet för att genomföra litteraturstudien.

Då primärkällor har använts i studien stärks reliabiliteten. Ett mål med studien var att använda artiklar med tillräckligt högt bevisvärde vilket anses var uppfyllt då studien baseras på 15 originalartiklar av hög till medelhög kvalitet. Mer än en tredjedel av studierna var RCT vilket anses ha det högsta bevisvärdet enligt Forsberg och Wengström (2008). Vidare har arbetet med denna studie utförts med största möjliga noggrannhet och författarna har översatt de engelska artiklarna efter bästa förmåga med hjälp av lexikon. Artiklarna har granskats objektivt av båda författarna för att sedan via diskussion komma fram till dess resultat.

Samtliga artiklar har använt mätmetoder som stämmer överens med EWGSOP:s förslag till hur sjukvården ska identifiera och diagnostisera sarkopeni. Mätningarna är noggrant utförda och erhåller därmed en hög tillförlitlighet.

Faktorer som kan ha påverkat arbetet med studien negativt är tidsbrist på grund av utbildningens angivna tidsram för denna studie och brist på ekonomiska medel samt

eventuellt valet av inklusionskriterier och sökord. Det har medfört att all tillgänglig forskning på det studerade ämnet inte har inkluderats i studien. Detta kan ha en inverkan på studiens resultat men tros inte kunna påverka svaret på studiens syfte och frågeställning till en annan riktning.

Det är en relativt stor vidd på åldersfördelningen hos deltagarna i de ingående studierna. I en

studie var deltagarna 90 år och äldre medan en majoritet av artiklarna studerade personer 60

(21)

år och äldre. Eftersom sarkopeni är ett åldersrelaterat syndrom så påverkar det skillnader i studiernas resultat och kanske även interventionsmöjligheter. Även hälsotillståndet hos deltagare i studien kan ha påverkat studieresultatets generaliserbarhet. I flera av studierna exkluderades personer från studien om de led av allvarliga sjukdomar som exempelvis

hjärtsjukdom. Detta kan vara en faktor som påverkar generaliserbarheten då många äldre lider av allvarliga sjukdomar samt lider av multisjukdom (Romøren, 2010). Sjuksköterskan och sjukvården bör ta hänsyn till detta vid praktisk tillämpning av de förebyggande åtgärder som framkommit i denna studie. Under studiens gång framkom det att interventionerna gav olika resultat på muskelstyrka och fysisk funktion på manliga och kvinnliga deltagare. Det förklaras bland annat med att män behöver en mer intensiv fysisk aktivitet för att förbättra

muskelstyrka jämfört med kvinnor i samma intervention. Skillnaden i träningsresultat mellan kvinnor och män kan tydligt ses i en studie av Capodaglio och medarbetare (2005) där männen endast hade en signifikant ökning i funktionsförmågan medan kvinnorna dessutom förbättrade sin muskelfunktion. Det kan bero på att kvinnorna hade en lägre muskelfunktion i utgångsläget jämfört med männen (Morley et al., 2011). En studie visade också att kvinnor hade en större förbättring i gångtest än män medan männen förbättrades mer i trapptest än kvinnorna i samma studie (Hanson, 2009). Övriga studier pekar inte ut några signifikanta skillnader i resultat mellan kvinnor och män. Träning har gett resultat oavsett om deltagarna har varit kvinnor eller män. Det kan tänkas att även individuella skillnader kan finnas där vissa ökar sin muskelmassa eller styrka betydligt mer än andra och vice versa på grund av till exempel genetiska skillnader.

Klinisk betydelse

Sarkopeni är ett utbrett tillstånd bland äldre personer i hela världen (Toran et al., 2012) och

den svenska sjukvården står inför en stor framtida utmaning med den ökande andelen äldre i

samhället (Romøren, 2010). Förebyggande åtgärder mot sarkopeni kan komma att bli en

viktig komponent i sjukvården där sjuksköterskans möte med sarkopena patienter kan göra

stor nytta genom information och rådgivning. Att syndromet blir belyst ökar kunskapen kring

sarkopeni och dess betydelse för den fysiska funktionen hos äldre. Detta kan i sin tur leda till

ökade satsningar på åtgärdsprogram och öka tillgängligheten för äldre som är utsatta för eller

riskerar detta tillstånd.

(22)

Förslag till framtida studier

Studier som rör förebyggande omvårdnadsåtgärder mot sarkopeni är begränsade och konkreta omvårdnadsåtgärder som kan utföras av sjuksköterskor saknas i dagens forskning enligt författarna. Fler studier inom nämnt område kan göra kunskap och åtgärdsprogram mer tillgängliga för äldre personer som lider av eller riskerar sarkopeni. Excentrisk träning som träningsmetod bör jämföras med andra typer av åtgärdsprogram för att bekräfta dess effektivitet hos sarkopena patienter. Vibrationsträning kan också vara ett komplement till styrketräning i syfte att förebygga sarkopeni och bör studeras ytterligare. Fler studier skulle behövas för att öka evidensen kring proteinets inverkan på sarkopeni. Tre artiklar (Capodaglio et al., 2005, Capodaglio et al., 2006, Hanson et al., 2009,) uppmärksammar att det föreligger en skillnad mellan kvinnor och män vad gäller resultat av fysisk träning. Detta bör studeras ytterligare ifall olika råd om träning bör ges till kvinnor och män.

Slutsats

Föreliggande studie visar att fysisk aktivitet och då framför allt styrketräning motverkar sarkopeni. Träningen måste utföras med en medelhög intensitet för att den ska ha effekt på kroppssammansättningen och utföras på en regelbunden basis på minst två gånger i veckan kontinuerligt. En fullgod nutrition med ett tillräckligt proteininnehåll är också nödvändigt för att sarkopeni ska kunna förebyggas. Vid träning ska denna mängd öka för att komplettera ett ökad energi- och proteinbehov. Vidare visar denna studie att sarkopeni kan förebyggas upp i hög ålder och därmed har även de äldsta äldre nytta att dessa interventioner. Med

förebyggande åtgärder som lyfts fram i denna studie kan den sarkopena patienten få en

ökad fysisk funktion som leder till större frihet i det vardagliga livet.

(23)

REFERENSER

Campell, W.W. and Leidy, H.J. (2007). Dietary protein and resistance training effects on muscle and body composition in older persons. Journal of the American College of Nutrition, 26(6), 696-703.

Capodaglio, P., Capodaglio, E.M., Ferri, A., Scaglioni, G., Marchi, A. and Saibene, F. (2005).

Muscle function and functional ability improves more in community-dwelling older women with a mixed-strength training programme. Age and Aging. ; 34(2):141-7.

Capodaglio, P., Capodaglio, E.M., Ferri, A., Scaglioni, G., Marchi, A. and Saibene, F. (2006).

Long-term strength training for community-dwelling people over 75: impact on muscle function, functional ability and lifestyle. European journal of applied physiology. 100(5):535- 42.

Carlsson, M., Littbrand, H., Gustafson, Y., Lundin-Olsson, L., Lindelöf, N., Rosendahl, E.

and Håglin, L. (2011). Effects of high-intensity exercise and protein supplement on muscle mass in ADL dependent older people with and without malnutrition: a randomized controlled trial. Journal of Nutrition, Health & Aging. 15(7):554-60.

Castillo. E.M., Goodman-Gruen. D., Kritz-Silverstein. D. Morton. DJ., Wingard. DL., Barrett- Connor. E. (2003). Sarcopenia in elderly men and women. The Rancho Bernardo Study.

American Journal of preventive medicine, 25(3), 226-231.

Cruz-Jentoft, A.J., Baeyens, J-P., Bauer, J.M., Boirie, Y., Cederholm, T., Landi, F., Martin, F.C., … Zamboni. M. (2010). Sarcopenia: European consensus on definition and diagnosis.

Age and Aging, 39, 412-423. Doi: 10.1093/ageing/afq034

Drey, M. (2011). Sarcopenia: Pathophysiology and clinical relevance. Wiener Medizinische

Wochenschrift, 161(17-18), ss. 402-408, DOI: 10.1007/s10354-011-0002-y

(24)

Fielding. R.A., Vellas, B., Evans, W.J., Basin, S., Morley, J., Newman, A.B., ... Zamboni, M., (2011). An Undiagnosed Condition in Older Adults. Current Consensus Definition:

Prevalence, Etiology, and Consequences. International Working Group on Sarcopenia.

Journal of the American Medical Directors Association, 12(4), 249-256.

Folkhälsoinstitutet, (2011). Äldres hälsa. Hämtad 28 september, 2011, från http://www.fhi.se/Vart-uppdrag/Aldres-halsa/

Forsberg, C. & Wengström, Y. (2008). Att göra systematiska litteraturstudier: värdering, analys och presentation av omvårdnadsforskning. (2., [uppdaterade] utg.) Stockholm: Natur

& Kultur.

Frontera, W.R., Hughes, V.A., Krivickas, L.S., Kim, S.K., Foldvari, M. and Roubenoff, R.

(2003). Strength training in older women: early and late changes in whole muscle and single cells. Muscle and Nerve. 28(5):601-8.

Fry, A.C. (2004). The role of resistance exercise intensity on muscle fibre adaptations. Sports Medicine. 34(10). 663-79.

Gyllensvärd, H. (2009). Fallolyckor bland äldre. En samhällsekonomisk analys och effektiva preventionsåtgärder. Statens folkhälsoinstitut: Östersund.

Haglund, O. (2010). Minskning av muskulaturen vid åldrande (sarkopeni) – ett vanligt och viktigt tillstånd. Medicinsk access, nr 4/5 ss. 14-21.

Hanson, E.D., Srivatsan, S.R., Agrawal. S., Menon. K.S., Delmonico, M.J., Wang, M.Q. &

Hurley, B.F. (2009). Effects of strength training on physical function: influence of power, strength, and body composition. Journal of strength and conditional research. 23(9):2627-37.

Houston, D.K., Nicklas. J.D., Ding, J., Harris, T.B., Tylavsky, F.A., Newman,

A.S.,...Kritchevsky, S.B. (2008). Dietary protein intake is associated with lean mass change in

older, community-dwelling adults: The Health, Aging, and Body Composition Study. The

American Journal of clinical Nutrition. 87(1). 150-155.

(25)

Hylen Ranhoff, A. (2010). Den äldre patienten. M. Kirkevold, K. Brodtkorb & A.H. Ranhoff.

(Red). Geriatrisk omvårdnad: god omvårdnad till den äldre patienten. (ss.73-84). Liber:

Stockholm

Kemmler, W., von Stengel, S., Engelke, K., Häberle, L., Mayhew, J.L. & Kalender, W.A.

(2010). Exercise, body composition, and functional ability: a randomized controlled trial.

American Journal of Preventive Medicine. 38(3):279-87.

Machado, A., García-López, D., González-Gallego, J. & Garatachea, N. (2010). Whole-body vibration training increases muscle strength and mass in older women: a randomized-

controlled trial. Scandinavian Journal of medicine & science in sports. 20(2):200-7.

Lee, JS., Visser, M, Tylavsky, FA., Kritchevsky, SB., Schwartz, AV., Sahyoun, N,, Harris, TB., Newman, AB. (2010). Weight loss and regain and effects on body composition: the Health, Aging, and Body Composition Study. The Journal of Gerontology. 65(1), 78-83.

Misic, M.M., Valentine, R.J., Rosengren, K.S., Woods, J.A. and Evans, E.M. (2009). Impact of training modality on strength and physical function in older adults. Gerontology.

55(4):411-6.

Morley. J.E.,, Abbatecola. A.M., Argiles. J.M., Baracos. V., Bauer. J., Bhasin. S., et al., (2011). Sarcopenia with limited mobility: an international consensus. Journal of the American Medical Directors Association, 12 (6), 403-409.

Mueller, M., Breil, F.A., Vogt, M., Steiner, R., Lippuner, K., Popp, A.,...Däpp, M. (2009).

Different response to eccentric and concentric training in older men and women. European journal of applied physiology. 107(2). 145-153.

DOI: 10.1007/s00421-009-1108-4.

Newman, A.B., Lee, J.S., Visser, M., Goodpaster, B.H., Kritchevsky, S.B., Tylavsky, F.A., et

al., (2005) Weight change and the conservation of lean mass in old age: the Health, Aging and

Body Composition Study. American Journal of clinical Nutrition, 82(4), 872-878.

(26)

Pennings. B., Koopman, R., Beelen, M., Senden, J.M-G., Saris, W. H-M. and Loon, L. J-C.

(2011). Exercise before protein intake allows for greater use of dietary protein-derived amino acids for de novo muscle protein synthesis in both young and elderly men. The American Journal of clinical Nutrition. 93(2), 322-331.

Pietrangelo, T., Mancinelli, R., Toniolo, L., Cancellara, L., Paoli. A., Puglielli,C.,... Reggiani, C. (2009). Effects of local vibrations on skeletal muscle trophism in elderly people:

Mechanical, cellular, and molecular events. International journal of molecular medicine.

24(4). 503-512. DOI: 10.3892/ijmm_00000259.

Raguso, C.A., Kyle, U., Kossovsky, M.P., Roynette, C., Paolini-Giacobino, A., Hans, D.,...Pichard, C. (2005). A 3-year longitudinal study on body composition changes in the elderly: Role of physical exercise. Clinical Nutrition. 25(4). 573-580.

Romøren, T. I. (2010). Äldre, hälsa och hjälpbehov. M. Kirkevold, K. Brodtkorb & A.H.

Ranhoff. (Red). Geriatrisk omvårdnad: god omvårdnad till den äldre patienten. (ss.29-37).

Liber: Stockholm

Serra-Rexach, J.A., Bustamante-Ara, N., Hierro Villarán, M., González, Gil. P., Sanz Ibáñez, M.J., Blanco Sanz, N.,...Lucia, A. (2011). Short-term, light- to moderate-intensity exercise training improves leg muscle strength in the oldest old: a randomized controlled trial. Journal of the American Geriatrics Society. 59(4). 594-602. DOI: 10.1111/j.1532-5415.2011.03356.x.

SFS 1982:763. Hälso- och sjukvårdslag. Hämtad 28 september, 2011, från http://www.riksdagen.se/webbnav/?nid=3911&bet=1982:763

Socialstyrelsen. (2005). Kompetensbeskrivning för legitimerad sjuksköterska (2005-105-1).

Stockholm: Socialstyrelsen. Hämtad 10 januari, 2012 från

http://www.socialstyrelsen.se/Lists/Artikelkatalog/Attachments/9879/2005-105-

1_20051052.pdf.

(27)

Statistiska centralbyrån. (2011). Sveriges framtida befolkning 2011-2060. Hämtad 28 september, 2011, från

http://www.scb.se/Statistik/BE/BE0401/2011I60/BE0401_2011I60_SM_BE18SM1101.pdf

Taaffe, D.R., Henwood, T.R., Nalls, M.A., Walker, D.G., Lang, T.F. and Harris, T.B. (2008).

Alteration in Muscle Attenuation following Detraining and Retraining in Resistance-Trained Older Adults. Gerontology. 55(4). 217-223.

DOI: 10.1159/000182084.

Toran. F.M., Culla. A., Navarro-Gonzalez. M., Navarro-Lopez. M., Sacanella. E., Torres. B., et al. (2012). Prevalence of sarcopenia in healthy community-dwelling elderly in an urban area of Barcelona (Spain). The Journal of Nutrition, Health & Aging, 16(2), 184-187, DOI:

10.1007/s12603-011-0108-3

.

(28)

Bilaga 1. Översikt av inkluderade artiklar i litteraturstudie.

Titel, författare, årtal, Land

Design Syfte Deltagare/

Bortfall

Metod (Intervention och mätmetod) Huvudresultat/

Slutsats

Kvalitet

Effects of high- intensity exercise and protein supplement on muscle mass in ADL dependent older people with and without malnutrition: a randomized controlled trial.

Carlsson et el., (2011) Sverige

RCT Utvärdera effekten av ett högintensivt träningsprogram för äldre i kombination med en proteinberikad dryck under 3 månader.

177 deltagare (65 -99 år), varav 131 kvinnor och 46 män

Bortfall: 28.

139 personer deltog i utvärderingen vid 6 månaders uppföljning.

Interventionsgruppen fick träna 5 ggr/2 veckor i 45 min/träningspass.

Interventionen bestod av

högintensiva träningspass i samband med en proteindrink innehållande 7.5 g protein. Kontrollgruppen fick en placebodrink.

Proteinkroppssammansättning mättes med BIA. BMI mättes vid flera tillfällen. Balans mättes med Berg Balance Scale. ADL mättes med Barthel Index.

Ingen skillnad i muskelmassa eller vikt kunde påvisas mellan interventionsgruppen och jämförelsegruppen. Däremot förbättrades interventionsgruppens fysiska funktion.

Negativa effekter kunde ses på lång sikt då träningsgrupperna fortsatte att förlora vikt och muskelmassa efter interventionen vilket innebär att ökad funktion måste kompenseras med näring efter en liknande intervention.

2

Muscle function and functional ability

improves more in community- dwelling older women with a mixed-strength training programme.

Capodaglio et al., (2005) Italien

Kvasi- experimentell Studie

Utvärdera effekten av träningsprogram under 1 år på muskelfunktion,

funktionsförmåga och fysisk aktivitet hos äldre

människor.

48 deltagare (72-86 år) varav 15 kvinnor och 13 män.

Kontrollgrupp:

20.

Bortfall:12.

Träningsprogram under 1 år med blandad styrketräning. 2gg/v. med sjukhusbaserad träning på 2 maskiner och 1 g/v. hemmaträning med elastiskt band. Cybex norm dynometer mätte maximal isometrisk styrka i

knäextension och ankel plantarflexion.

Funktionsförmågan mättes med stående från stol, stående från säng, stående på ett ben, 6 min gångtest, gående i trappor och TUG. Fysisk aktivitet mättes med energiförbrukning vid motionsgymnastik (MET) och Paqap frågeformulär vid 2 tillfällen.

Styrketräning resulterade hos kvinnorna i en signifikant ökning i muskelfunktion och funktionsförmåga.

Män hade en signifikant ökning i funktionsförmåga.

2

(29)

Bortfall

Slutsats

Kvalitet

Long-term strength training for community- dwelling people over 75:

impact on muscle function, functional ability and lifestyle.

Capodaglio et al., (2006) Italien

Undersöka hur ett blandat styrketränings-program under 1 år påverkar muskelfunktion,

funktionsförmåga, fysisk aktivitet och livsstil hos äldre.

58 deltagare (73-81 år) varav 19 män och 19 kvinnor.

Kontrollgrupp:

35. Bortfall:

inte redovisat

Träningsprogram under 1 år med blandad styrketräning.

2 ggr/v med sjukhusbaserad träning på 2 maskiner och 1 g/v

hemmaträningsprogram med elastiska band. Cybex norm dynometer mätte maximal isometrisk styrka i

knäextension och ankel plantarflexion.

Funktionsförmågan mättes med stående från stol, stående från säng, stående på ett ben, 6 min gångtest, trapptest och TUG. Fysisk aktivitet mättes med energiförbrukning vid motionsgymnastik (MET) och Paqap frågeformulär vid 2 tillfällen. Livsstil uppskattades med medelvärde av daglig energiförbrukning (MDEE).

Styrketräning resulterade i signifikanta förbättringar för både män och kvinnor i fysisk funktion. Kvinnorna gjorde en större förbättring i

muskelfunktion och

funktionsförmåga än männen.

Männen ökade sin fysiska aktivitet mer än kvinnorna.

2

Strength training in older women:

early and late changes in whole muscle and single cells.

Frontera et al., (2003) USA

RCT Undersöka hur styrketräning efter 2 v. och 12 v. påverkar styrka, muskelmassa och specifik kraft hos äldre kvinnor.

21 deltagare varav 14 äldre (68-79 resp.

24-30 år).

Kontrollgrupp:

14.

Bortfall: inte redovisat

Under 12 v. tränade interventionsgruppen 3 ggr/v med styrketräning i knä med extensions- och flexions- övningar med successiv intensitets- ökning samt dagligt proteinintag 0,9- 1,1 g/kg kroppsvikt. Styrkan (1RM och isokinetisk styrka) mättes med tryckluftsmotstånds- utrustning.

Muskelmassa kring knät mättes med datortomografi (DT). Övrig muskelmassa skattades med kreatininutsöndring i urinen.

Muskelbiopsi undersökte muskelceller.

Efter 2 v. med styrketräning och dagligt proteinintag ökade interventionsgruppens muskelmassan. Ingen ökning i muskelstyrka kunde ses. Efter 12 v. hade muskelstyrka- och massa och ökat signifikant.

För-fattarna sammanfattar att anpassning till styrketräning hos äldre kvinnor sker fram- förallt i centrala nervsystemet.

Muskelfibrerna ändras först senare.

2

(30)

Bortfall

Slutsats

Kvalitet

Effects on strength training on physical function:

influence of power, strength and body composition.

Hanson et al., (2009) USA

Undersöker effekten av styrketräning på fysisk funktion samt hur

förändringar i styrka, kraft, muskelvolym och

kroppssammansättning påverkar fysisk funktion hos äldre personer.

90 deltagare (65-85 år) varav 38 män och 52 kvinnor.

Kontrollgrupp:

9.

Bortfall: 31.

10 v med ensidig träning och 12 v med helkroppsträning.

Kroppssammansättningen mättes med DXA. Underhudsfett (lår),

intramuskulärt fett och muskelvolym i knäextensionerna (KE) mättes med DT och manuell mätning. Muskelstyrka mättes med 1RM och muskelkraft mättes vid största kraftnivå i KE (peakpower) båda med hjälp av en träningsmaskin. Fysisk funktion mättes med 6 min gångtest, stående från stol, TUG, samt trapptest.

Efter 22 veckor med

styrketräning förbättrades den fysiska funktionen i viktiga ADL- aktiviteter och

förändringar i kraft, styrka och fettfri muskelmassa är viktiga för denna förbättring.

Kvinnorna förbättrades i gångtestet mest medan männen förbättrades i trapptestet mest.

1

Dietary protein intake is associated with lean mass change in older, community- dwelling adults: The Health, Aging, and Body Composition Study.

Houston et al., (2008) USA

Prospektiv kohortstudie

Undersöka sambandet mellan proteinintag och total muskelmassa samt fettfri muskelmassa hos äldre män och kvinnor boende i sina hem.

3075 män och kvinnor (70-79 år).

Bortfall: 1009 deltagare. Av resterande 2066 deltagare var 1101 kvinnor och 965 män.

Under 3 år följdes deltagarnas kroppssammansättning med DXA.

Vikten kontrollerades, frågeformulär med 108 frågor undersökte deltagarnas näringsintag. Deltagarna fick även uppge hur mycket de motionerade.

De deltagare som konsumerade mest protein förlorade 40 % mindre total muskelmassa och fettfri muskelmassa än de deltagare som konsumerade minst protein. Ett lågt

proteinintag kan öka risken för sarkopeni hos äldre.

2

(31)

Bortfall

Slutsats

Kvalitet

Exercise, body composition and functional ability: a randomized controlled trial.

Kemmler et al., (2010)

Tyskland

RCT Undersöka hur

träningsprogram med styrketräning och

motionsgymnastik påverkar kroppssammansättningen och funktionsförmågan hos äldre kvinnor.

227 kvinnor (65-80 år).

Kontrollgrupp:

112.

Bortfall:19.

Under 18 mån 2 ggr/ v. utförde interventionsgruppen

motionsgymnastik i grupp under 60 min och 2 ggr/v. utfördes

hemmaträning med styrkeövningar och stretchning i 20 min.

Kroppssammansättningen mättes med BMI och DXA. Handstyrka mättes med dynometer. Maximal isometrisk styrka mättes med Schnell M-3 isometrisk testapparat. Funktions- förmåga mättes med TUG.

Uthållighetsförmåga mättes på löpband.

Träningsprogram under 18 mån leder till signifikanta

förbättringar i

kroppssammansättningen och i fysisk funktion. Ökning av skelettmuskulatur och minskning av fettmassa kunde ses i interventionsgruppen.

2

Whole body vibration training increases muscle strength and mass in older women: a randomized controlled trial.

Machado et al., (2008)

Spanien

RCT Undersöka hur

helkroppsvibrationsträning påverkar styrka,

muskelmassa, kraft och rörlighet hos äldre kvinnor

26 kvinnor (65-90 år).

Kontrollgrupp:

13.

Bortfall: 49.

10 veckors intervention.

Vibrationsträning kombinerat med styrketräning för nedre kroppshalva med successiv intensitetsökning.

Muskelmassa mättes med DT. Styrka och kraft mättes med maximal isometrisk kontraktion och maximal krafttest i nedre extremitet. Rörlighet mättes med TUG.

Helkroppsvibrationsträning under 10 veckor resulterade i ökad muskelmassa, styrka och rörlighet men oförändrad muskelkraft.

2

(32)

Bortfall

Slutsats

Kvalitet

Impact of training modality on strength and physical function in older adults.

Misic et al., (2009) USA

RCT Jämföra effekten mellan uthållighetsträning och balans- och

flexibilitetsträning för att öka styrka hos äldre, samt undersöka relationen mellan styrka och kondition och fysisk funktion i nedre extremitet.

55 deltagare (60-85 år) varav 35 kvinnor och 20 män.

Uthållighets- träning: 26.

Flexibilitets- träning:29.

Under 10 månader tränade uthållighetsgruppen 45 min 3gg/v.

Flexibilitetsgruppen tränade 60 min 2 ggr/v med olika verktyg. Styrka mättes med isokinetisk dynometer. Fysisk funktion i nedre extremitet mättes med TUG, 7 meter gångtest med och utan hinder samt trapptest.

Efter 10 mån var det liknande resultat i gruppen med uthållighetsträning och gruppen med

flexibilitetsträning. Båda grupperna hade en signifikant ökad styrka och ökad fysisk funktion i nedre extremiteterna.

2

Different response to eccentric and concentric training in older men and women.

Mueller et al., (2009) Schweiz

Undersöka om excentrisk träning är ett alternativ till konventionell styrketräning för äldre i syfte att öka benstyrka och dess muskelmassa.

62 deltagare (71-89 år) 36 kvinnor och 26 män.Interven- tionsgrupp: 23.

Jämförelse- grupp: 23.

Kontrollgrupp:

16. Bortfall:12.

Interventionsgruppen: Excentrisk träning på en motordriven cykel 45 min 2 ggr/veckan (12 veckor).

Jämförelsegruppen: Styrketräning 45 min 2 ggr/veckan (12 veckor).

Deltagarnas specifika träningstyngd mättes, TUG, balanstest, muskel- sammansättning kontrollerades med muskelbiopsi från lårmuskel, histokemi, maximal isometrisk sträckning av ben och excentrisk koordination mättes.

Excentrisk träning gav bättre resultat jämfört koncentrisk träning. Förbättring i styrka, kroppssammansättning, isometrisk extension i benstyrka och excentrisk koordination var högre i interventionsgruppen.

Excentrisk träning förbättrar muskelstyrka trots låg tränings- frekvens med fördel till låg metabolisk kostnad.

2

A 3-year longitudinal study on body composition changes in the elderly: role of physical exercise.

Raguso et al., (2005) Schweiz

Prospektiv icke-

experimentell Studie

Undersöka förändringar i kroppssammansättningen hos äldre under 3 år för att utvärdera effekt

fritidssysselsättningar har på muskelmassa och fettmassa.

141 deltagare (68-92 år) v74 män och 66 kvinnor.

Bortfall: 49.

Deltagarnas utbildning, arbete innan pension, alkohol- och nikotinvanor, sjukdomar och mediciner undersöktes.

Deltagarnas fysiska aktivitet mättes med hjälp av ett frågeformulär.

Kroppssammansättning mättes med hjälp av DXA. Histokemi användes.

Deltagarna mättes före, under och efter studieperioden.

Fritidssysselsättning förhindrar inte sarkopeni. Trots stabil vikt ersattes muskelmassa med fettmassa under tre års tid.

Däremot föreligger ett tydligt samband mellan en hög nivå på aktivitet och långsammare degenerering av muskelmassa.

2

(33)

Bortfall

Slutsats

Kvalitet

Exercise before protein intake allows for greater use of dietary protein- derived amino acids for de novo muscle protein synthesis in both young and elderly men.

Pennings et.

al., (2011) USA

Undersöka och jämföra upptag av protein postprandialt samt

proteinsyntesens hastighet i vila och efter måltid och efter träning hos äldre och yngre män.

48 män (73-75 resp. 20-22 år).

Kontrollgrupp:

28.

Bortfall: inte redovisat.

Interventionsgruppen fick en bolusdos på 20 mg protein. Hälften av dem fick därefter träna och den andra hälften fick vila. Blodprover togs därefter med jämna mellanrum i 6 timmar framåt.

Muskelbiopsi togs.

Proteinupptaget försämras inte med åldern och förblir

oförändrat vid träning. Träning före proteinintag ökar

proteinsyntesen i musklerna.

Fysisk aktivitet i samband med proteinintag är ett verktyg i förebyggande syfte vid sarkopeni.

2

Effects of local vibrations on skeletal muscle trophism in elderly people:

Mechanical, cellular, and molecular events.

Pietrangelo et al., (2009) Italien

Icke- randomiserad öppen studie

Undersöka om ett passivt träningsprogram med lokala vibrationer på 300 Hz på nedre extremitet kunde öka muskelmassan och styrkan hos äldre med tecken på sarkopeni.

9 deltagare (65-85 år) varav 4 män och 5 kvinnor diagnostiserad e med sarkopeni Bortfall: inte redovisat.

Passiv vibrationsbehandling med 300 Hz applicerades lokalt på nedre extremitet. 15 min vibrationsträning 1- 3 g/v. under 12 veckor. Benstyrkan testades före och efter interventionen.

BMI och låromfång mättes.

Muskelbiopsi togs från lår för att kontrollera muskelfiber-

sammansättning. Ytterligare en mätning gjordes 16 veckor efter interventionen.

12 veckor av lokal vibrationsbehandling kan stärka behandlade

muskelgrupper men inte leda till förändringar i

muskelfibrernas storlek.

Vibrationsträning av denna sort är en effektiv åtgärd för att förebygga minskad

muskelstyrka vid sarkopeni.

2