Stenålder eller medeltid i Alvastra? : inlägg i en 60-årig diskussion During, Ebba Fornvännen 78, 176-188 http://kulturarvsdata.se/raa/fornvannen/html/1983_176 Ingår i: samla.raa.se

Full text

(1)

Stenålder eller medeltid i Alvastra? : inlägg i en 60-årig diskussion During, Ebba

Fornvännen 78, 176-188

http://kulturarvsdata.se/raa/fornvannen/html/1983_176

Ingår i: samla.raa.se

(2)

Stenålder eller medeltid i Alvastra?

Inlägg i en 60-årig diskussion Av Ebba During

During, E. 1983. Stenålder eller medeltid i Alvastra? Inlägg i en 60-årig diskussion. (Neolithie or Mediaeval at Alvastra? Contribulion to a 60-year-old debate.) Fornvännen 78. Stockholm.

The author presents a new interpretation of a stone construction discovered at Alvastra, Östergötland, and described by the excavator, Otto Frödin, as an early mediaeval gallows-hill. It became the subject of a lively debate between O. Frödin and TureJ. Arne during 1923-24 in Fornvännen.

Prompted by renewed studies of the finds, constructional details, geographi- cal locality, skeletal remains and C 14 dating, the author suggests that the construction represents the remains of a megalithic tomb from the Middle Neolithie.

Ebba During, Osteologiska jorskningslaboraloriet, Ulriksdals kungsgård, S-171 71 Sol- na, Sweden.

U n d e r åren 1923-1924 förde O t t o Frödin och T u r e J . Arne i Fornvännen en laddad debatt, som än i d a g har både teoretisk och saklig betydelse, oräknat dess arkeologihistoriska intresse. G e n o m de 1976 återupptagna ut- g r ä v n i n g a r n a i Alvastra pålbyggnad har de- b a t t e n aktualiserats på nytt. I april 1916 sprängdes på Alvastra Kungsgårds ägor, V ä s t r a Tollstads sn, Östergötland, några ste- nar, som h i n d r a d e brukningen av åkerfälten söder om O m b e r g s Turisthotell. Stenarna ( m a r k e r a d e på kartan, fig. 1) var belägna 1750 m V S V om pälbyggnaden.

Vid sprängningen framkom mänskligt ske- lettmaterial och detta föranledde en arkeolo- gisk undersökning, utförd av O t t o Frödin, som vid den tiden ledde utgrävningarna av Alvastra pålbyggnad. H a n satte snabbt an- läggningen i s a m b a n d med kung Sverker den äldres död år 1156. N a t h a n a d Beckman och C a r l Kjellberg har relaterat traditionen om kungens död (1917, s. 10-17).

Huvudfakta är följande. De svenska källor- na, av vilka Västgötalagens kungalängd från mitten av 1200-talet är den äldsta, uppger, att

kungen mördades på väg till julottan 1156.

N ä r det gäller gärningsmannen eller platsen för brottet, finns inga så tidiga svenska upp- gifter. Först Ericus Olai i slutet av 1400-talet uppger, att kung Sverker dödades på vägen till j u l o t t a n av sin stallare (stabularius) mel- lan Ålebäcken och Tollstad. Ännu på 1700- talet fanns tydligen en minnessten kvar, vil- ken utvisade platsen för brottet. Denna sten o m n ä m n s nämligen 1760 av C F . Broocman

(s. 637):

Wid Ålbäcks Bro, Norr ut, wid pass en sextonde- dels mil, til höger, när man reser ifrån Kyrkan, tätt utmed wägen på en Akerslätt, har stådt en trekan- tig Sten, af en och en half alns högd, som gamle Män berätta sig hafwa sedt; hwilken sten nu är bortförd, at icke wara Åkerman til hinder: men som man här håller före, at samme Sten warit uprest åfwannämnde konung SVERKER til åminnelse, och at han på thet rumet blifwit dråpen, så borde billigt något annat Minnesmärke i thes ställe up- rättas.

Saxo G r a m m a t i c u s , som levde omkring

1150-1220, har en a n n a n version av händel-

seförloppet. Saxo uppger, att den tjänare,

Fornvännen 78 (1983)

(3)

Stenålder eller medeltid i A lvästra? 17 7

Fig. 1. Alvastra-trakten. 1) Den år 1916 undersökta an- läggningen. 2) Alvastra pålbyggnad. 3) Smörkullen- gravfältet. (1 cm på kartan = ca 2 km.) — The Alvastra region. (1) The stone construction, excavated in 1916. (2) The Alvastra pile dwelling. (3) The Smörkullen burial ground. (1 cm = c. 2000 m.)

som vaktade kungens sängkammare, dödade d e n n e under natten på anstiftan av den dans- ke prinsen M a g n u s Henriksson, vilken efter- t r a k t a d e den svenska kronan.

Stallaren eller hästesvennen, som han ofta kallas i folkmun, skall enligt en folklig version blivit tagen på bar gärning. Enligt en annan folklig version berättad av Wester, en av ar- b e t a r n a vid utgrävningen 1916, och citerad av Beckman och Kjellberg, flydde mördaren till Västergötland. D ä r blev han gripen och förd tillbaka till Östergötland. I båda dessa folkliga versioner skall straffet ha bestått i att h a n blev levande kokt i en gryta av bly (eller i en kittel med sjudande bly) enligt Wester skall han ha "hissats u p p och ned i en blykit- tel vid klockekläpp". Traditionen utpekar vi- d a r e platsen för straffets utförande till att v a r a just den, d ä r de sprängda stenarna låg.

Den i de folkliga versionerna omtalade blykit- teln o m n ä m n e s varken i Västgötalagen eller av Saxo.

Frödins version av mördarens öde (1918, s.

105—106) överensstämmer i stort med den av W e s t e r återgivna. Frödin skriver dock, " a t t h a n d ö m d e s att 'vid klockekläpp' levande ko- kas i en kittel med sjudande bly". De tre stenar, vilka Frödin omtalar i sin artikel (1918, s. 105 ff.) och som enligt honom skulle ha utgjort en avrättningsplats, där en galge stått, synes redan på en karta från 1691 {Geo- metrica Delineatio Öffwer Kongz Gården Alwastra Closter). Frödin har gjort en rekonstruktion av anläggningens ursprungliga utseende (fig. 2, efter Frödin 1918 fig. 5). O m r å d e t , där de tre s t e n a r n a stått, hade ca sex m diameter och var ej påverkat av plogen. Sten nr I, den östra, var ett flyttblock vilket vid sprängning- en gick sönder i en m ä n g d bitar. Endast dess u n d e r k a n t i SV förblev orubbad (på fig. 2 m a r k e r a d med heldragen linje). Sten nr I I , den södra, även den ett ohugget, rest Hytt- block a v r u n d a t upptill, var bäst bibehållen och h a r senare rekonstruerats. Sten nr I I I , den västra, blev sprängd i en mängd små bitar. Endast en del av dess östra bas åter- fanns enligt Frödin i det närmaste orubbad.

Det u t r y m m e , som dessa tre stenar begränsa- de visade sig vid Frödins utgrävning vara i n r a m a t av ytterligare ett antal stenar i norr och söder, vilka ej varit synliga ovan jord.

Dessa stenar bestod i norr av 7 klumpstenar j ä m t e en liten kantställd häll nr IV samt i söder av 2 klumpstenar (fig. 2). En begräns- ning hittades även nedåt, då man fann ett

" l a g e r av kant i kant lagda rundslipade klap- p e r s t e n a r av s a m m a slag, som dem man i stora m ä n g d e r finner nere vid Vätterns s t r a n d " . Stenarna vilade på ett underlag av- naturlig sand. Denna "golvläggning" har sträckt sig över hela det "stenomsatta rum- m e t " , som Frödin kallar det. Utefter stenarna i norr och längs insidan av sten II och I I I var golvläggningen helt orörd av sprängningen.

Frödin prickar in golvläggningens troliga ut- sträckning (fig. 2). Golvet låg 0,3-0,4 m un- d e r den d å v a r a n d e marknivån och sluttade liksom d e n n a mot sydost. O v a n p å detla golv- av klappersten låg ett lager jord, vars ur- sprungliga tjocklek ej kunde fastställas, då endast det understa skiktet på 0,1 m lämnats o r u b b a t av sprängningen. I detta jordlager

Fornvännen 78 (1983)

(4)

Fig. 2. "Plan över Sverkers- gårdens avrättningsplats, Al- vastra" (efter Frödin 1918, Fig. 5). De flesta kraniefrag- menten låg mellan sten III och häll IV. Bärnstensbitarna påträffades vid A, B och C. —

"Plan of the gallows-hill al Sverkersgården" (alter Frödin

1918). Most of the skull frag- ments were found between stone III and slabstonc IV.

Amber fragments at lhe mark- ings A, B and (I.

H I X

hittades människoben, utan ordning och mycket trasiga. I det orubbade lagret, i hör- net mellan sten III och den kantställda hällen IV, påträffades de flesta kraniefragmenten (fig. 2).

Det skclettmaterial, som påträffades vid ut- grävningen 1916 undersöktes av Carl M.

Fiirst, vars utlåtande finns bevarat i ett brev (daterat 10 februari 1918). I sin artikel näm- ner Frödin Fursts undersökning och uppger antalet individer till något mer än tio vuxna, några unga och barn av olika åldrar. Han anger en del som säkert manliga och tillägger, att inga kvinnliga individer konstaterats, nå- got som inte nämns i Fiirsts brev.

Frödin skriver vidare (1918, s. 113) om

"svarta eller bruna fläckar", vilka uppträder på skelettfragmenten. Han ansåg törst, att de uppkommit genom eld och satte dem i sam- band med det sätt varpå mördaren avrättats.

Han ombad Fiirst att undersöka fläckarna,

och denna anlitade härför specialister, bland andra laboratorn i kemi C. Ramberg. Resul- tatet av Rambergs undersökning meddelade Fiirst i sitt brev från den 10/2 1918: "Saken är den, att de svarta fläckarna och utbredda par- tierna äro ej förkolade partier utan bestå af järnsalter. Krossade i små korn visa de järn-

reaktion under mikroskopet — bly finnes ej."

Frödins tolkning av anläggningen är följan- de: "Att här ej kan vara tal om en forntida grav är uppenbart. A andra sidan är anlägg- ningen just sådan, som man tänker sig en primitiv avrättningsplats; människobenen in- togo också samma oordnade läge, som måste bli förhållandet, när kroppar, upphängda i en galge, efter hand falla sönder och skelettdelar- na därvid avlagra sig på marken och sedan fä ligga där i öppen dag." (1918, s. 113.) Han liknar vidare anläggningen vid Dals härads avrättningsplats, vilken lär ha använts in i sen tid. Denna ligger vid Nyby, Väversunda socken, Östergötland. Stenblocken begränsar

Fornvännen 78 (1983)

(5)

Stenålder eller medeltid i Alvastra? 179

d ä r ett utpräglat runt utrymme, 8—10 m i diameter, alltså större än den av Frödin un- dersökta anläggningen. Frödin har ej funnit något stensatt golv där, då, säger han, " m a s - sor av inkastad åkersten fylla anläggningen".

Att Alvastra-anläggningen är belägen just på den plats ortens sägner utpekar som den, där kung Sverkers m ö r d a r e avlivades bestyrker, a n s e r Frödin, dels hans tolkning av den som avrättningsplats, dels att traditionen, bortsett från vissa u t b r o d e r a d e detaljer, talar sanning och bygger på fakta. I slutet av artikeln, som, förutom o v a n n ä m n d a anläggning, beskriver ett gravfält från tidig medeltid samt påträf- fandet av "Sverkersgården", påpekar Frödin, att till en stormansgård ofta hörde en "rät- t a r p l a t s " , och att anläggningen kunde betrak- tas som Sverkersgårdens privata rättarplats.

Platsens omsorgsfulla utformning skulle tyda på att den avsetts att användas under en längre tid. På detta sätt "skulle man kunna förklara, varför flera skelett här anträffats".

I en senare artikel (1919, s. 45) kommente- rar Frödin ånyo "avrättningsplatsen". Både Beckman och Kjellberg hade redan 1917 (s.

10 f. och 16) påpekat hur svårförklarligt det var, a t t ben av b a r n hittats där. Frödin refere- rar till en uppgift hos Hyltén-Cavallius (1898, s. 263), d ä r d e n n e berättar, att man så sent som 1599 praktiserade innebränning av bon- de, hustru och barn som stralf. K u n d e man göra så i Småland under 1500-talet kunde m a n antagligen, enligt Frödin, avrätta kvin- nor och barn i Östergötland några h u n d r a år tidigare, o m särskilt svårartade fall förelåg. I s a m m a artikel a n t a r han vidare, att de tre stenblocken, som finns i anläggningen, skulle k u n n a ha utgjort själva grunden till galgen.

D e n n a skulle således haft triangulär grund- plan.

T u r e J . Arnes första artikel (1923, s. 81-84) i n n e b ä r en stark kritik av Frödins tolkning av Alvastra-anläggningen. Arne påpekar, att av- rättningsplatser brukar ligga på avstånd från boningshus, och att det dessutom vore otro- ligt, att liken lätt ligga kvar och skeletteras i

"fred och r o " . R ä v a r och kråkor hade dragit i väg med m å n g a av benen långt dessförinnan.

Dessutom, om mördaren sänkts i smält by, som traditionen säger, torde benen knappt

vara anträlfbara. Att mördarens hela släkt skulle ha a v r ä t t a t s genom hängning förefaller A r n e osannolikt, trots Frödins påpekande om i n n e b r ä n n i n g som stralf av en hel familj i V ä r e n d 1599. T r e oregelbundet liggande flyttblock, av vilka ett var avrundat upptill måste, enligt Arne, vara ett högst olämpligt u n d e r l a g för en trefötad galge. Vore det inte b ä t t r e att a n v ä n d a ett träd i närheten och hur förklara ringen av mindre stenar och "klap- perstensgolvet" 0,3-0,4 m under markytan?

A r n e framför som sin hypotes, att anlägg- ningen ä r en gravplats från stenåldern. Han jämför den med tre a n d r a anläggningar: 1) En flatmarksgrav från stenåldern vid Vellinge p r ä s t g å r d i Skåne med 8 skelett, ordnade i två rader, omgivna av kullerstenar. Tillsammans med d e m hittades bl.a. en båtformig yxa, två g e n o m b o r r a d e vildsvinständer samt rester av ett p a r lerkärl (Rydbeck 1910, s. 10; Frödin 1916, s. 191). 2) En anläggning på Svanshals Svanegårds ägor, inte långt från Alvastra. Ett flertal skelett låg i tre rader på kalkstenshäl- lar. U n d e r skeletten hittades en vacker sten- h a m m a r e , tre a n d r a stenyxor samt 9 eller 11 dolkar och spjutspetsar av flinta (Montelius 1905, s. 308). 3) en massgrav under flat mark vid Sixarve, Älskogs sn, Gotland. Denna an- läggning h a r Arne själv studerat. Den påträf- fades 1911 (Lithberg 1914, s. 90) och innehöll människoskelett motsvarande 9-13 individer.

A r n e anser således, att Alvastra-anlägg- ningen j ä m t e ovan n ä m n d a tre gravar tillhör en speciell form av stenåldersgrav "en kors- ningsiörm av megalit- och enmansgrav och tillhör uppenbarligen yngre gånggriftstid och hällkiststid". H a n påpekar, att Fiirst hos sex av de undersökta benen från Alvastra funnit p l a t y m e r i a samt sabelform. Detta är säger h a n , " k ä n n e m ä r k e n lör neolitiska ben, väl ä g n a d e att d r a g a teorien om medeltida ben i tvivelsmål". Sammanfattningsvis skulle såle- des anläggningens "storlek, form, stensätt- ning och ringa djup, skelettens antal, olika å l d r a r och k a n h ä n d a även kön, benens neoli- tiska egcndomligheter och även gravgodset visa hän på en stenåldersgrav — massgraven u n d e r flat m a r k " .

Folktraditionen behöver för den skull ej vara oriktig, fastslår Arne, även om dess tro-

Fomvännen 78 (1983)

(6)

värdighet överskattats av Frödin. Mördaren kan ha avlivats på den plats, där man långt tidigare anlagt en stenåldersgrav. Till slut framkastar Arne den hypotesen, att graven anlagts av och för "träskfolket, vars dagliga liv rörde sig på pålbyggnadsgolvet nere i Dags mosse". De skelettdelar, som påträffats där, torde tillhöra dödade fiender, då "pål- byggnadsfölket synes ha varit lärliga huvud- jägare, som smyckat sina bostäder med fiendens kranier. Sina egna döda ha de jordat uppe på fast mark." (Frödin & Fiirst 1919, s.

193 ff.)

Frödin vidhåller i sitt svar (1923, s.

183-200) sin uppfattning: "Att här ej kan vara tal om en forntida grav är uppenbart."

Han fäster särskild vikt vid, att uppgiften från Hyltén-Cavallius om mordbrand i Värend 1599 är värdefull, då det gäller att förklara barnbenens förekomst i anläggningen, och att traditionen, som berättar, att kung Sverkers mördare avlivades där, kan ha trovärdighet även om inte alla detaljer är riktiga. Frödin övergår sedan till att diskutera kärnpunkten i Arnes artikel, nämligen nytolkningen av an- läggningen till en stenåldersgrav av en tidiga- re ej definierad typ. Han bemöter Arnes kritik med att ifrågasätta varför ej avrättningsplats- en kunde befinna sig i närheten av Sverkers- gården, då avrättningsplatser finns förlagda till städerna (Amira 1922, s. 102). Om rävar och kråkor skulle ha släpat bort de avrättades ben, så undrar Frödin, varför dessa djur ej släpat bort de djurben, som ofta påträffas i boplatsernas kulturlager. Frågan om galgens konstruktion har underordnad betydelse fort- sätter Frödin. De tre stenarna kan tänkas ha utgjort grunden för en tresidig timmerram, som galgen stått på. Om stenarna var jämna eller ej, skulle då saknat betydelse. Ett sådant underlag skulle dessutom varit praktiskt, då det hindrat galgen från att ruttna. De belägg, som Arne anför som bevis på att det skulle vara en stenåldersgrav av ny typ, anser Frö- din vara minst sagt klena. Ingen av de tre gravar Arne jämför anläggningen med har blivit föremål för en fackmässig undersök- ning. Vellingegraven kunde lika gärna varit enmansgravar lagda tätt intill varandra (Frö- din 1916, s. 191). Denna uppgift bestyrks av

senare forskning (Malmer 1962, s. 234).

Svanhalsgravens betydande utsträckning av ca 50 m

2

gör den tveksam som en enda grav, även om det skulle gälla en massgrav. Six- arvegraven tillmäter Frödin ett större doku- mentariskt värde. Kunskapen om den är dock alltför fragmentarisk på väsentliga punkter.

Frödin understryker de tre stora stenblockens betydelse. Ingen av de tre andra lokalerna hade dylika. "Form och djup" hos Alvastra- anläggningen överensstämmer med de tre andras men endast Svanhalsgraven hade golv och stensättning omkring skeletten hade en- dast Vellingegraven. Anläggningens storlek stämmer ej med övrigas. Frödin poängterar, att gravgods, flinta, sten m.m. som förekom- mer i massgravarna saknas på "galgbacken i Alvastra". Han fortsätter: "Vore den såsom dr Arne förmodar, . . . en grav för Alvastra- pålbyggnadens invånare" borde åtminstone

"någon enda flintskärva fått följa med de dö- da . . . ty i denna träskby har, såsom fynden där nogsamt visa, flintan ingalunda varit ett sällsynt material." Frödin kritiserar vidare Arnes referat av Fursts utlåtande angående benens platymeria och sabelform, samt den förres benägenhet att beteckna dessa former som neolitiska egendomligheter, eftersom dessa kännemärken förekommer på benmate- rial, daterat till äldre järnålder, från gravfäl- tet vid Alvastra järnvägsstation och även eventuellt i nutid. Det finns således för Frödin ingen anledning att draga teorien om medelti- da ben i tvivelsmål. Träskfolket i Dags mosse hade ingalunda behövt föra sina döda 1,5 km bort, Arnes hypotes härvidlag avfärdar Frö- din som alltför fantasifull. Arne lanserade re- dan 1909 begreppet enmansgrav från stenål- dern (Arne 1909, 99 ff.) och vill nu enligt Frödin lansera ännu en ny gravtyp, "mass- graven under flat eller i det närmaste flat mark", utan att ange vad som karakteriserar densamma. Frödin ser inte någon som helst möjlighet för Arne att få belägg för en ny gravform med hjälp av anläggningen i Alvas- tra. Frödin är "mer än någonsin övertygad om att vi här har framför oss 'Sverkersgår- dens rättarplats' ".

I sin andra artikel (1924, s. 101-105) efter- lyser Arne hur många arkeologiska och histo-

Fomvännen 78 (1983)

(7)

Stenålder eller medeltid i Alvastra? 181

S -

i . - . (

- i -

Fig. 3. Två fragment av klubbformad bärnstenspärla samt rekonstruktion. 1:1. Teckning av Nils Svenwall. — Two fragments of club-formed amber bead and reconstruction.

riska bevis på medeltida, privata avrättnings- platser från tiden 1100-1300 Frödin kan anfö- ra. N å g o n trefotad galge samtidig med den i Alvastra, h a r Arne ej lyckats spåra. Han er- k ä n n e r , att flera fackmässigt gjorda undersök- n i n g a r krävs för att göra hans hypotes om m a s s g r a v a r n a mer sannolik än den är för när- v a r a n d e . Att människobenen låg i oordning och var söndriga, är, säger Arne, ej ovanligt i g r a v a r från både sten- och äldre järnålder.

D e n n a oordning kan ha orsakats av arbetan- de människor eller krafsande djur.

Det vid undersökningen påträffade artefakt- materialet förtjänar en n ä r m a r e granskning.

U n d e r utgrävningen påträffade Frödin i det s.k. o r u b b a d e lagret, dvs. bl.a. i hörnet mellan sten I I I och häll IV, där de flesta kraniefragmenten anträffades, några små bi- tar bärnsten (Frödin 1918, s. 112). Fyndplat- serna för bärnstenen är markerade med A, B, och C på fig. 2. Frödin ansåg det omöjligt att avgöra fragmentens ursprungliga form, då de var mycket söndervittrade. Förutom skelett- materialet var bärnstenen det enda fyndmate- rial, som påträffades under grävningen. Arne skriver helt kort, att "bernstenspärlor äro som bekant ett karakteristiskt gravgods under gånggriftstiden" och anser "deras förekomst på en medeltida avrättningsplats högst ovän- t a d " . H a n påpekar även, att det i Alvastra pålbyggnad hittats en bärnstenspärla (Arne

1923, s. 83). Frödin skriver, att om man som A r n e antager, att bitarna härrör från en eller

flera bärnstenspärlor, kan de lika gärna vara r a d b a n d s p ä r l o r (Frödin 1923, s. 194, 195).

Visserligen, fortsätter han, är dylika bärn- stenssmycken vanliga i gånggrifter, men de a n v ä n d e s som smycken både under järnålder, vikingatid och medeltid. Däremot har inga s å d a n a pärlor påträffats i de av Arne beskriv- na m a s s g r a v a r n a . Frödin påpekar vidare, att m a n hittat ett par bärnstenspärlor i pälbygg- n a d e n men "flera s å d a n a vid de pågående u n d e r s ö k n i n g a r n a av Alvastra kloster, såle- des ä n n u n ä r m a r e galgbacken, antagligen h ä r r ö r a n d e från ett r a d b a n d . Men just ett s å d a n t kunde nog också en stackars delin- kvent behöva före sin hädanfärd." Gravgod- set talar således enligt Frödin "ingalunda för, utan snarare emot massgravshypotesen"

(Frödin 1923, s. 195).

J a g h a r inte lyckats återfinna det n ä m n d a bärnstensmaterialet, undersökt vid SGU (Frödin 1918, s. 112), i Historiska Museets m a g a s i n . Däremot anträffades vid den om- packning av skclettmaterial, som genomförts vid S H M , en cigarrlåda märkt "Galgbac- k e n " . D e n n a visade sig innehålla bl.a. tre sam- lingar av bärnsten av vilka en uppges utgöra rester av vid S G U utförd kemisk analys. Be- teckningen " H e d e l l " finns även angivet på en av s a m l i n g a r n a . Ludvig Hedell var osteolog vid pålbyggnadsundersökningen. Dessa bärn- stensfragment, sammanlagt 11 st, är sanno- likt rester av den bärnsten Frödin påträffade 1916. Vid genomgången av skelettmaterialet påträffade j a g i den påse, som hade beteck- ningen " K r a n i e a n h o p n i n g e n , nv. hörnet" två fragment av en klubbformad bärnstenspärla j ä m t e 15 st. små fragment av bärnsten (fig. 3).

M a n kan se av de patinerade brottytorna, att p ä r l a n gått sönder för länge sedan. Fragmen- ten h a r ej exakt passform, men man kan ej utesluta, att de har tillhört en och samma pärla. Pärlans storlek kan uppskattningsvis ha varit minst ca 2 cm. Bärnsten är vanligt förekommande i stenkammargravar. Av 21 västgötska gånggrifter innehöll 15 bärnstens- pärlor, klubbformade, d u b b d y x f o r m a d e och r u n d a . Vanligast var de klubbformade. De h a d e en storlek av ca 1,5—2 cm (Anderbjörk 1932, s. 28, 29). Vid utgrävningen av en gånggrift vid Rössberga, Valtorp sn, Väster-

Fomvännen 78 (1983)

(8)

g ö t l a n d , påträffades bl.a. klubbformade bärn- stenspärlor, vilkas form mycket påminner om den från Alvastra-anläggningen (Cullberg

1963, s. 102, 103). Även i dosen vid Slutarp, K i n n e v e d s sn, Västergötland, har bärnstens- pärlor påträffats. En av dem var klubbfor- m a d . De utgjorde de enda gravgåvorna (Lindqvist 1911, s. 135). Bärnstensbitarna från Alvastra-anläggningen påträffades alltså i n ä r a anslutning till kraniefragmenten. Detta gäller b å d e de fragment, som anträffades av Frödin och de, som j a g själv fann vid genom- gången av skelcttmaterialet. Eljest är det yt- terst ovanligt, att det anges något lägesförhål- lande mellan bärnstensfynden och någon spe- ciell skelettdel i fyndmaterialet från slenkam- m a r g r a v a r från mellanneolitisk tid. Lindqvist a n g e r dock att den enda klubbformade pärlan i dosen vid Slutarp hittades "intill ett av kra- nierna i m i d t e n " (Lindqvist 1911, s. 135).

Den e n d a d u b b d y x l ö r m a d e bärnstenspärla från M N , vilken påträffats in situ, är, så vitt j a g vet, den som hittades vid halsen, under

h a k a n , på ett 2,5-3 års barn från Iregravfältet på G o t l a n d (Janzon 1974, s. 101, fig. 30, 282 ff.).

Frödin understryker det märkliga i frånva- ron av flinta om det vore fråga om en neolitisk grav. I synnerhet borde detta vara fallet, om det "gällde en grav för Alvastrapålbyggna- dens innevånare, ty i denna träskby har, så- som fynden nogsamt visa, flintan ingalunda varit ett sällsynt m a t e r i a l " (Frödin 1923, s.

195).

Vid en provgrävning på platsen år 1979 påträffades två avslag av flinta. Det ena, av- god kvalitet uppvisade en slipyta och befanns vara ett avslag från en tjocknackig flintyxa.

Det a n d r a är ett avslag av sämre kvalitet.

Frödin o m n ä m n e r icke något fynd av kera- mik i s a m b a n d med sin utgrävning. I den cigarrlåda, som innehöll resterna av bärn- stenen fanns, förutom en sländtrissa av kalk- sten, en krukskärva, som ej hade någon upp- m ä r k n i n g eller åtföljdes av någon kommen- tar. Krukskrävan torde kunna dateras till j ä r n å l d e r (Birgitta Hulthén muntl. medd.).

C a 150 m nordöst om anläggningen har i sluttningen ovanför vägen påträffats boplats- material, som kan dateras till järnålder.

Artefaktmaterialet från anläggningen är så- ledes inte stort. Noteras bör dock, att somma- ren 1917, alltså året efter Frödins utgrävning, d e n n e o m n ä m n e r , att man hittat, "endast n å g r a meter från avrättningsplatsen och lig- g a n d e i åkerytan en sten, på ena sidan försedd med ett antal innötta fördjupningar, s.k. älv- k v a r n a r " (Frödin 1918, s. 123, fig. 12). Trots sökande i S H M : s magasin och efterlysning d ä r s t ä d e s h a r stenen ej kunnat återfinnas. Ste- nar med skålgropar är tidigt kända i Sverige i s a m b a n d med slenkammargravar och spe- ciellt då dessas takblock (Bruzelius 1853, s. 10 ff; Althin 1945, s. 96, 102 ff; Lindqvist 1911, s.

135 ff; Strömberg 1968, s. 156, 1971, s. 28 ff;

Bagge-Kaelas 1952, s. 82 ff.). Även handstor sten med skålgropar förekommer (Glob 1952, nr 634; Strömberg, 1968, s. 157ff). T v å har påträffats i Alvastra pålbyggnad (Frödin

1910, s. 48, fig. 29 ff.).

U r skelettmaterialet från " G a l g b a c k e n "

h a r för C 14-analys utvalts en distal del av ett lårben från vänster sida av människa. Resul- tatet från analysen ger en datering till 4490 BP ± 9 5 år. Åldern är korrigerad för det an- givna C13-värdet (Analysnummer St 6911).

G e n o m resultatet från C14-analysen ges en klar möjlighet att n ä r m a r e datera anlägg- ningen. Den kan med all sannolikhet förläg- gas till mellanneolitisk tid, samma tidsperiod som Alvastra pålbyggnad daterats till genom hittills 21 C 14-analyser (Malmer 1978, s.

152).

D ö s a r n a s antal i Sverige är ca 70, gånggrif- ternas ca 430. Skåne, Bohuslän samt Falbyg- den framstår som huvudområden. I Skåne ligger de på den bästa åkerjorden (Malmer 1957, s. 164 ff.). De bohuslänska har en på- taglig anknytning till kusten, i två olika ter- ränglägen. Det ena är ett s.k. sadelläge med utsikt över odlingsbar mark och i nära anslut- ning till en höjd. Det a n d r a är ett läge helt n ä r a den dåtida stranden, utan o v a n n ä m n d a utsikt, men i nära anslutning till cn höjd (Löf- ving 1979, s. 55). Även i Skåne placerades m e g a l i t g r a v a r n a på centrala punkter i de då- tida bebyggelseområdena, inte lågt i terräng- en men inte heller i utpräglade höjdstråk ( S t r ö m b e r g 1976, s. 15), ett läge de skånska megalitgravarna har gemensamt med de dan-

Fornvännen 7811983)

(9)

Stenålder eller medeltid i Alvastra? 183

ska. I Falbygden är gånggrifterna koncentre- r a d e till o m r å d e t med kambrosilur bergart och bördig moränlera, i närheten av platåber- gen s a m t även nära sänka marker (Hyen- s t r a n d 1979, s. 69ff.). Ofta ligger de på svaga, u p p h ö j d a åsar i terrängen (Ake Hyenstrand m u n t l . m e d d . ) .

Sydgränsen för Falbygdens kambrosilur- o m r å d e ligger ungefär i höjd med Väversun- d a i Östergötland. Anläggningen i Alvastra ligger i nära anslutning till en höjd, Omberg, och även nära vattnet, Vättern. Broby käll- m y r och Dags mosse, båda sankområden, lig- ger inte långt borta (kartan fig. 1). Anlägg- ningen ligger, j ä m t e ett par a n d r a impedi- ment, på en svagt upphöjd ås i åkermark.

Dess läge p å m i n n e r sålunda om såväl de syd- skandinaviska, bohuslänska som västgötska megalitgravarnas. Anläggningen ligger i en för megalitgravar typisk fornlämningsmiljö (Åke H y e n s t r a n d muntl. medd.).

J a g h a r vid Osteologiska Forskningslaborato- riet i Solna utfört en analys av benmaterial från anläggningen. Materialet, med S H M : s inv. nr 16025, är mycket fragmenterat och innehåller både människo- (5 909,5 g) och djurben (56,5 g ) . ' Av det mänskliga materialet h a r 95 % bestämts till benslag, medan 5 % l ä m n a t s obestämt. Av det obestämda mate- rialet utgörs dock drygt hälften av fragment från kroppens långa rörben. Samtliga djur- bensfragment har bestämts till djurart och benslag. Köns- och åldersbestämning har k u n n a t utföras (Acsådi & Nemeskéri 1970;

Bass 1971; K r o g m a n 1962 och Sjovold 1978 b ) . Material för kroppslängds- eller mank- höjdsberäkning saknas. En beräkning av min- sta individantal ( M I N D ) per art har utförts.

I det mänskliga materialet ger rekonstruerade kranier och rörbensfragment den bästa möj- ligheten att göra köns- och åldersbestämning- ar. Följande åldersgrupper har använts; In- fam (0-1 å r ) , Infans I (0-7 år), Infans II ( 5 - 1 4 å r ) , Juvenilis (10-24), Adultus (18-44 å r ) , M a t u r u s (35-64 å r ) , Senilis (50-79 år) s a m t Adult (innefattar grupperna Adultus- Senilis). Med hjälp av rekonstruerade delar av kranier kan 11 individer urskiljas och ål- d e r s b e s t ä m m a s . De fördelar sig på följande

sätt: Infam 1 ind, Infans I 1 ind, Infans I / I I 2 ind, Infans II 1 ind, Adultus 2 ind, M a t u r u s 1 ind, Senilis 1 ind samt Adult 2 ind. Av dessa är tre möjligen fem män samt en kvinna.

Samtliga åldersgrupper utom juvenilis (10-24 år) är representerade i kraniematerialet. Al- d e r s b e s t ä m n i n g och könsbestämning basera- de pä delar, vilka är så få och fragmentariska som dessa, är något osäkra. Ingen av skallar- na kan a n v ä n d a s för en kraniometrisk under- sökning. På g r u n d av det postkraniala skeletlma- terialets, skelettet utom skallens ben, fragmen- terade tillstånd har inte någon mer detaljerad indelning gjorts med avseende på de vuxna individernas ålder vid dödstilllället.

E n d a s t en könsbestämning genom mätning h a r k u n n a t utföras på lårbenet från en man.

Rörbensfragmentens skiftande storlek, mer eller m i n d r e välutvecklade muskellästen samt t.ex. de färdigutvecklade kotornas olika stor- lek gör det sannolikt, att minst en kvinna finns representerad i materialet. Med hjälp av- delar från det postkraniala skelettet kan 14 individer urskiljas och åldersbestämmas. De fördelar sig på följande sätt (antal individer):

Infam 1, Infans I 3, Infans II 1, Juvenilis 2, J u v / A d u l t u s 2 samt Adult 5. Jämför man

d e n n a beräkning av M I N D (minsta antalet individer), vilken är baserad på fragment från det postkraniala skelettet med den beräkning av antalet åldersbestämda individer, vilken är b a s e r a d på kraniefragment, finner man, att minsta antalet individer representerat i skelett- materialet blir 15.

Genetiska särdrag, s.k. discrete traits, spår av förslitningar, sjukdomar frakturer m.m., platymeria och platycnemia har observerats i det mänskliga materialet. I kraniematerialet finns 5 olika discrete traits representerade.

Dessa epigenetiska, ärftliga variationer torde vara mer l ä m p a d e än kraniemått, om man vill studera en eller flera folkgruppers inbör- des förhållanden, då variationerna anses mer beroende av ärftliga faktorer än kraniemåtten (Griineberg 1963, s. 238 ff; Berry & Berry 1967). M a n är vidare inte beroende av hela skallar för att göra en undersökning (Sjovold 1974, s. 179 ff.). Det går bra att använda ett litet och fragmenterat material, d ä r kranio- metriska metoder är oanvändbara. Dragen

Fornvännen 78 (1983)

(10)

förekommer nämligen oberoende av varand- ra. De flesta varianterna uppträder dessutom o b e r o e n d e av kön, vilket gör, att man kan bortse från könsskillnader (Sjovold 1982, s.

172). Dragen förekommer ofta bilateralt dvs.

på b å d a sidor av skallen. Höger och vänster sida kan således behandlas oberoende av var- a n d r a (Berry 1979, s. 668 ff.). Vid undersök- ning av discrete traits brukar stor vikt läggas vid att populationer, som undersöks, kan be- traktas som genetiskt homogena. (Sjovold

1978a). En forntida befolknings genetiska s a m m a n s ä t t n i n g kan sannolikt bedömas som förhållandevis stabil, när det gäller ett områ- de som Alvastra. Skallfragmenten från Alvastra-anläggningen torde därför lämpa sig väl för jämförande studier av material från närliggande, samtida lokaler, t.ex. pälbygg- n a d e n .

K o t o r n a visar degenerativa förändringar i en d d fall. Samtliga av dessa förändringar anses k u n n a u p p k o m m a genom hårt arbete eller t r a u m a , skada. De är ofta förslitnings- effekter och d r a b b a r i dag mest äldre personer (Swedberg 1974, s. 48 ff, 1975, s. 15 ff; Gejvall 1979). U n d e r stenåldern d r a b b a d e s männi- skorna av dessa förändringar redan vid unga år (Gejvall 1974, s. 164 ff.).

Ett av kranierna (man 35-64 år) uppvisar s p å r av två skallfrakturer. Båda dessa fraktu- rer kan i och för sig ha varit dödande. Ett nyckelben visar ett läkt brott.

Platymeria och platycnemia anses vara en följd av att m a n ofta intagit en viss ställning, nämligen huksittande, under uppväxten och det vuxna livet. Platymeria betyder, att lårbe- net plattats till från fram- och baksidan. Det- ta k o m m e r tydligast till synes hos partiet un- der lårbenshalsen. Platycnemia betyder, att skenbenet plattats till från sida till sida. Detta k o m m e r tydligast fram i den övre delen på benets mittparti. Båda dessa förhållanden har konstaterats vara ofta förekommande och be- skrivits i ett flertal skelettmaterial från neoliti- c u m (Furst 1910, s. 18; Brothwell 1963, s.

88 ff; J a n z o n m.fl. 1974, s. 165 ff; Blumbergs, Gejvall & Varenius 1974, s. 31; Iregren 1977, s. 53). G r a d e n av platymeria och platycnemia är m ä t b a r (Martin-Saller 1959, 1083 ff, 1103 ff.). I materialet kunde blott ett par skenben

m ä t a s tillfredsställande. Resten var alltför trasiga. Dock ger minst fem av dessa frag- m e n t ett bestämt intryck av platycnemia.

Fem fragment av lårben kunde mätas. Alla utom ett uppvisade hög grad av platymeria.

De u p p m ä t t a värdena visar god samstämmig- het med de värden Fiirst anger för benen från stenåldersgraven i Vellinge (Fiirst 1910, s. 18, 1912, s. 8, 9) samt även med de värden Gej- vall anger för mellanneolitiskt skelettmaterial från G o t l a n d (Gejvall 1974, s. 141 ff.).

Djurbenen utgör en ringa del, 56,5 g, av hela benmaterialet. De finns inte o m n ä m n d a tidi- gare vare sig av Frödin eller i Fursts brevledes avgivna rapport. Djurbenen påträffades av mig tillsammans med det mänskliga materi- alet och kan därför antagas vara samtida.

Materialet är dock alltför litet för att ligga till g r u n d för någon kvantitativ analys. Antalet representerade arter är dock förhållandevis stort. E n d a s t en fär-/gettand så gott som hel, men i den m å n rekonstruktion varit möjlig h a r den gjorts. Följande sju arter har identi- fierats: Nötboskap, får eller get, vild- eller tamsvin, räv, skogshare, skogsmård och hjortdjur.

Samtliga arter utom far/get och svin repre- senteras vardera av en individ. Av får/get förekommer två individer, en yngre än 12 m å n , den a n d r a yngre än 2 år. Även av svin förekommer två individer, den ena yngre än 6 m å n den a n d r a under 2 1/2 år. Åldersbestäm- n i n g a r n a har gjorts med hjälp av fragment från rörben, underkäkar och tänder (Silver 1969, s. 164 ff.). Endast får/get har fragment från ett större antal kroppsregioner represen- t e r a d e . Flera fragment från sannolikt en och s a m m a svinbete har påträffats i materialet.

S v i n t ä n d e r finns belagda från megalitgravar (t.ex. Strömberg 1971, s. 98).

Efter ovanstående presentation av fakta och indicier är det möjligt att göra en sammanfat- t a n d e diskussion.

Beträffande de tre stora stenblocken (fig. 2) a n s å g Frödin, att dessa kunnat utgöra under- lag för en träställning på vilken en galge stått.

En s å d a n tolkning synes långsökt. Det vore, om det rörde sig om en galge, betydligt enkla- re och stabilare att gräva ned den i backen.

Fornvännen 78 (1983)

(11)

Stenålder eller medeltid i A Ivastra? 185

Möjligheten finns, att stenblocken ursprung- ligen kan ha varit flera. De skulle kunna ha utgjort väggblock i en gravkammare av snarast polygonal form. Möjligheten, att ett takblock vilat på dem, är inte sannolik. Stenblock kan ha bortförts från anläggningen redan på ett tidigt s t a d i u m t.ex. vid Sverkersgårdens, Sverkerskapellets eller klostrets uppförande.

F ö r v å n a n d e i diskussionen kring de tre stora stenblocken, är att Arne inte tycks ha kommit på den idén, att det kan vara fråga om en s t e n k a m m a r g r a v . H a n för i stället fram hypo- tesen, att det varit en massgrav under flat m a r k , eventuellt en "korsningsform mellan megalit- och enmansgrav, daterad till yngre gånggriftstid och hällkisttid". Arne nämner ö v e r h u v u d t a g e t inte de tre stora blockens funktion a n n a t än i sin kritik av Frödins hy- potes, att de utgjort stödstenar till en galge.

Beträffande de 9 mindre " k l u m p s t e n a r n a "

och den kantställda hällen IV (fig. 2), tolkar Frödin dem som ingående i platsens noggran- na iordningställande till en permanent avrätt- ningsplats. Arne anser dem däremot tillhöra gravkonstruktionen. Kantställda hällar före- k o m m e r i västgötska gånggrifter och indelar dessa i sektioner (Anderbjörk 1952, s. 6; Sten- berger 1964, s. 85 ff; Cullberg 1963, s. 30 ff.).

Även i skånska megalitgravar har en liknande indelning konstaterats (Strömberg 1971, s. 40 ff.). Den kantställda hällen i Alvastra-anlägg- ningen skulle kunna vara en eventuell rest av- en s å d a n indelning. Mellan denna häll och sten I I I låg de flesta kraniefragmenten. Frö- din synes motsäga sin egen hypotes om en galgbacke, när han talar om det "slenomsalta rummet" och dess golvläggning. Förekomsten av golvet förklarar Frödin med, att det här rör sig om Sverkersgårdens permanenta, och där- för omsorgsfullt uppförda avrättningsplats

(1923, s. 88). D e n n a förklaring finner jag, i likhet med Arne, föga sannolik. Konstruk- tionen med golvläggning är helt naturlig, om det i stället är fråga om en stenkammargrav.

Golv av olika sorters stenmaterial och utseende återfinns ofta i skånska megalitgravars kam- m a r e (Strömberg, 1971, s. 208 ff). Dubbla golvläggningar kan förekomma i såväl svenska som danska slenkammargravar (Strömberg

1971,s. 30 ff., 300 ff.; Thorsen 1978, s. 12).

I sitt till Frödin brevledes avgivna utlåtan- de h a r Fiirst noggrant redovisat sådana före- teelser i skelettmaterialet, vilka anses vara typiska för neoliticum. Hit hör platymeria, pla- tycnemia, kraftiga ögonbrynsbågar samt snarast valkbildning mellan ögonbrynsbågarna. Fiirst gör jämförelser med det neolitiska skelettma- terialet från Vellinge och finner stora likheter.

Frödins tolkning av Fiirsts utlåtande är förvå- n a n d e . Fiirst betonar starkt benens "neoliti- ska u t s e e n d e " . Frödin bortser helt från dessa p å p e k a n d e n och tar endast fasta på Fursts a n m ä r k n i n g , att han hittat platymeriska lår- ben bland skeletten från det äldre järnälders- gravfältet vid Alvastra järnvägsstation (Smör- kullen). Enligt min mening borde Fursts utlå- t a n d e , redan n ä r det gjordes 1918, satt en medeltida datering av skelettmaterialet i starkt tvivelsmål.

Förekomsten av barnben på platsen ansåg r e d a n Beckman och Kjellberg gåtfullt och svårt att förklara, om här förelåg en avrätt- ningsplats (1917, s. 10 ff.). I materialet finns dessutom minst en kvinnlig individ represen- terad. I en grav från neoliticum är däremot förekomsten av ben från kvinnor och barn naturlig, vilket även Arne påpekar. Frödin anser hypotesen om en galgbacke styrkt genom benens oordnade läge. De skulle fått m u l t n a , falla ner från galgen och sedan legat kvar, d ä r de h a m n a t . Arne däremot anser, att skeletten ursprungligen bör ha legat i en viss o r d n i n g .

M a n påträffade nämligen de flesta kra- niefragmenten på ett ställe, mellan block III och häll I V . Detta är ett rimligt antagande, i synnerhet som fragmenten till en del låg i det s.k. o r u b b a d e lagret av jord.

F ö r u t o m de neolitiska kännemärken Fiirst konstaterade tillkom genom den osteologiska analysen vissa a n d r a : Rörbenens generella utseen- de med kraftig kompakt benvävnad och liten m ä r g h å l a , spår av hämatomer, blödningar, vid muskelfästen på ett par överarmsfragment, och vilket visar, att de utsatts för stark på- frestning, förslitningsskador på ryggraden, vissa skalllaksjragmenls tjocklek, kraftigt nedslitna tän- der, men dock ingen karies. Samtliga dessa före- teelser talar för en datering till stenåldern.

Förekomsten av discrete traits på vissa

Fornvännen 78 (1983)

(12)

skallfragment torde kunna bidraga till en un- dersökning om släktskap föreligger mellan de i denna anläggningen gravlagda personerna och annat skelettmaterial från t.ex. pälbygg- naden.

C14-analysen placerar mer bestämt det analyserade lårbenet till mellanneolitisk tid.

I fråga om artefaktmaterialet är fyndet av rester av minst en klubbformad bärnstenspärla be- tydelsefullt. Bärnstenspärlor av denna typ förekommer ofta i dösar och gånggrifter.

Bärnstensfynden styrker sålunda hypotesen, att anläggningen sannolikt är en stenkam- margrav från mellanneoliticum. Frödin un- derstryker frånvaron av flinta i anläggningen samtidigt som han framhåller dess rika före- komst i pälbyggnaden. Men vid den nu före- tagna provgrävningen påträffades ju ett par flintsavlag. Neolitisk keramik saknas hittills vil-

ket skulle kunna bero på utgrävningsmeto- den. Vid nyare utgrävningar av stenkammar- gravar har det visat sig, att keramiken huvud- sakligen påträffas i området utanför kammare och gång (Cullberg 1963, s. 22, 39 ff; Stenber- ger 1964, s. 87 ff; Strömberg 1968, s. 47 ff, 218 IT; Strömberg 1971, s. 112 ff; Larsson 1979, s.

15 ff.).

Anläggningens läge i terrängen påminner om läget för både sydskandinaviska, väst- svenska och västgötska stenkammargravar. I den åker, där anläggningen ligger, finns ytter- ligare ett par impediment, vilka möjligtvis kan dölja anläggningar av eventuellt samma typ som denna. I järnåldersgravfältet på Smörkullen, belägen drygt en km öster om anläggningen, mellan denna och pälbyggna- den, påträffades 1901 en ansamling av 4—5 stora stenblock. Denna ansamling undersök- tes aldrig och föll troligen ned i grustaget påföljande år. Blocken var så stora, att två arbetare knappast kunde rubba dem och "ti- den medgav ej heller någon undersökning av- vad som kunde finnas inunder dem" (Borg- ström 1973, s. 8). Borgström antyder möjlig- heten att stenblocken är rester av raserad neolitisk dös (Borgström 1973, s. 26). Denna eventuella dös låg mellan pälbyggnaden och anläggningen vid Sverkersgården och utgör alltså möjligen ännu en föreningslänk mellan dem.

Föreliggande artikel bygger på en trebetygsuppsats i arke- ologi, utarbetad med Gunborg O. Janzon och Torstein SJ0vold som handledare och framlagd hösten 1980 vid Stockholms universitet. Därefter har Gunborg O. Janzon under åren 1981-1983 fortsatt undersökningarna av an- läggningen, som nu totalundersökts; materialet är under bearbetning.

Afe*

'Efter bearbetningen påträffades på SHM ytterligare ca 7 kg benmaterial, hörande till anläggningen. Detta material kommer att analyseras senare. En preliminär genomgång visade dock att individantalet sannolikt kommer att förbli oförändrat, dä en stor del av materialet utgörs av långa rörben, vilka kan tänkas tillhöra redan bestämda individer.

Referenser

Acsädi, G.Y. & Nemeskéri, J. 1970. History oj human life spän. Budapest.

Althin, C.-A 1945. Studien zu den bronzezeitlichen Fels- zeichnungen von Skåne. Lund.

Amira, K. von 1922. Die germanischen Todesstrafen, Ab- handl. d. Bayer. Akademie d. Wissenschaften 31:3.

Anderbjörk, J.E. 1932. Västergötlands megalitgravar.

Västergötlands Fornminne sjörenings Tidskrjt 1V: 5-6. Ska- ra.

Arne, T J . 1909. Stenåldersundersökningar. Fornvännen.

— 1923. Avrättningsplatsen vid Alvastra — en stenål- dersgrav. Fornvännen.

— 1924. Avrättningsplatsen vid Alvastra — en stenål- dersgrav. Fornvännen.

Bagge, A., Kaelas, L. 1952. Die Funde am Dolmen und Ganggräber in Schonen, Schweden. II. Stockholm.

Bass, W.M. 1971. Human Osleology. University of Mis- souri, Columbia, Missouri.

Beckman, N. 1917. Kung Sverkers och Drottning Ulv- hilds östgötasaga. Meddelanden från Östergötlands Fomminnes- och Museiförening.

Berry, A.C). & Berry, R J . 1967. Epigenetic variation in the human cranium. Journal oj' anatomy, 101.

Berry, R.J. 1979. Genes and Skeletons, Ancient and Mo- dern. Journal oj Human Evolution, 8.

Blumbergs, Z., Gejvall, N-G., Varenius, C. 1974. Subbo- real Faunal Remains from a Peatbog in Sandåkra Village, in the Parish of Skurup, Scania, S. Sweden.

Ossa, Vol 1.

Borgström, H. \9T.i.Jämåldersgravgfältet vid Alvastra. Sten- cil. Uppsats för tre betyg i Arkeologi särskild nord- europeisk, Stockholms Univ.

Broocman, C F . 1760. Beskriftning öfwer the I Osler- Götland Befintelige Städer, Stolt, Sokne-Kyrkor, Soknar, Säterier, Ofwer-Officers-Boställen. Jembruk och Prestegår- dar, m.m. Norrköping.

Brothwell, D.R. 1963. Digging up bones. London.

Bruzelius, N G . 1853. Svenska Fornlemningar. Lund.

Cullberg, C. 1963. Megalilgraven i Rössberga. Stockholm.

Fornvännen 78 (1983)

(13)

Stenålder eller medellid i Alvastra? 187

During, E. 1980. En mellanneolitisk grav Jrån Alvastra. Under- sökning av "Sverkersgårdens" s.k. avrättningsplats.

Trebetygsuppsats i arkeologi vid Stockholms univer- sitet.

Frödin, O. 1910. En svensk pålbyggnad från stenåldern.

Fornvännen.

— 1916. Några lerkärl från Bornholms stenålder. Forn- vännen.

— 1918. Från det medeltida Alvastra. Fornvännen.

— 1919. Frän det medeltida Alvastra. Undersökningar- na år 1918. Fornvännen.

— 1923. Avrättningsplatsen vid Alvastra — en stenål- dersgrav. Ett genmäle. Fornvännen.

Frödin, O. & Fiirst, C M . 1919. Har skalpering förekom- mit i Norden under stenåldern? RIG, Föreningen jör Svensk Kulturhistoria Tidskrift, Bd 2.

Fiirst, C M . 1910. Stenåldersskelett från Hvellinge i Skå- ne och något om våra fornkranier. Förmännen.

— 1912. Zur Kraniotogie der schwedischen Steinzeit. Kungl.

Svenska Vetenskapsakademiens Handlingar. Band 49. N:o 1. Uppsala & Stockholm.

Glob, P.V. 1952. Danske Oldsager. Yngre Stenålder. Keben- havn.

Gejvall, N.-G. 1974. Description of the human skeletons from the graves and some associated animal bones. I:

Gotlands mellanneolitiska gravar. Acta Universitatis Stockholmiensis. Stockholm.

— 1979. Wear and Tear: Chronic Traumalic Lesions. The Royal Society of Medicin, London, March 5.

Geomelrica Delineatio öffwer Kongz Gården Alwastra Closter 1691. Kungl. Lantmäteristyrelsens arkiv, vol 13, nr 4, Gävle.

Crilneberg, H. 1963. The Palhology ojDevelopement. A Study of Inherited Disorders in Animals. Oxford.

Hyenstrand, A. 1979. Arkeologisk regionindelning av Sverige.

Stockholm.

Hyltén-Cavallius, G.O. 1898. Wärend och Wirdame II.

Stockholm.

Iregren, E. 1977. Fornlämning nr 5, benfynd från en hällkista, en osteologisk analys. RA och SHM rapport.

Janzon, G.O. 1974. Gotlands mellanneolitiska gravar.

Ada Universitatis Stockholmiensis. Storkholm.

Krogman, VV.M. 1962. The Human Skeleton in Forensu Me- decin. Springfield.

Larsson, L. 1979. Trollakistan — en dös i mellersta Sk,me. Fornvännen 74.

Lindqvist, S. 1911. Två västcrgötska grafbyggnader frän stenåldern. Fornvännen.

Lithberg, N. 1914. Gotländsk Stenålder. Slockholm.

Löfving, C:. 1979. Megalitgravar och territoriell indelning pä Västra Orust, Bohuslän. Kontaktstencil XVII. Hel- singfors.

Malmer M.P. 1957. Pleionbegreppcts betydelse för stu- diet av förhistoriska innovationsförlopp. Finska Forn- minnesföreningens Tidskrift 58.

— 1962. Jungneolitische Studien. Acta Archaeologica Lun- densia. Series in 8°. N° 2. Lund.

— 1978. Forskningsprojektet Alvastra pålbyggnad. Forn- vännen 73.

Martin, R. — Saller, K. 1959. Lehrbuch der Anthropologie. 3.

Stuttgart.

Montelius, O. 1905. Östergötland under hednatiden.

Svenska Fornminnesföreningens Tidskrift XII. Lund.

Rydbeck, O. 1910. Markgrafvar från stenåldern i Skåne.

Fornvännen.

Silver, I.A. 1969. The Ageing of Domestie Animals. I:

Science in Archaeology. Brothwell & Higgs. Ixjndon.

SJ0vold, T. 1974. Some Aspects of Physical Anthropology on Gotland during Middle Neolithie Times. I: Got- lands mellanneolitiska gravar. Ada Universitatis Stock- holmiensis. Slockholm.

— 1978 a. Anthropologic al Relations within the Scandi- navian Peninsula during Mediaeval Times and the Following Centuries. Collegium Anthropologicum. vol 2 No 2. Zagreb.

— 1978 b. Inferencc concerning the age distribution ol skeletal populations and some consequences for paleodemography. Anlrop. Közl 22, Akadémiai Kiadö Budapest.

— 1982. Skelettlynden. I: Dandanell, B. (red). Tusen år på Kyrkuddcn, Leksands kyrka, arkeologi och bygg- nadshistoria. Dalamas Fomminnes- och Hembygdsför- bunds Skrifter nr 25. Falun.

Stenberger, M. 1964. Det forntida Sverige. Uppsala.

Strömberg, M. 1968. Der Dolmen Trollasten in St. Kö- pinge, Schonen. Acta Archaeologica Lundensia, Series in 8°. N° 7. Lund.

— 1971. Die Megalitgräber von Hagestad. Zur Proble- matik von Grabbauten und Grabrilen. Ada Archaeolo- gica Lundensia, Series in 8°. N° 9. Lund.

— 1976. Forntida Skånekusl. Skånes Hembygdsförbunds Årsbok.

Swedborg, I. 1974. Degeneralive Changes oj Ihe Human Spme

— A Sludy on dried maceraled skeletons. Slockholm.

— 1975. Studies of maceraled human spine — a Back- ground lör clinical approac h to the degeneralive pro- cess. Ossa Vol 2 Nr 1.

Thorsen, S. 1978. Normaldvssen. Skalk nr 2.

Fornvännen 78 (1983)

(14)

Neolithie or Mediaeval at Alvastra

O n the estate of Alvastra Kungsgård, close to Lake V ä t t e r n , Östergötland, lies a stone con- struction discovered in 1916. T h e age and the interpretation of this structure were the sub- ject of a lively discussion between O t t o Frö- din a n d T u r e J . Arne during 1923 and 1924 in Fornvännen. Frödin undertook an exeavation in 1916 and published his findings in 1918.

H e considered the construction to be an early mediaeval gallows-hill. Arne expressed a dif- ferent opinion, claiming that it was a common grave u n d e r flat ground from the Neolithie period.

T o ascertain the true date and the interpre- tation of this construction the author during 1979—1980 performed renewed studies of the subject, based on the evidence of Frödin's and A r n e ' s a r t i d e s and the skeletal remains. T h e a u t h o r suggests that the construction repre- sents the remains of a megalithic tomb from the M i d d l e Neolithie.

T h e construction consists of three large boulders, two of which can still be seen above g r o u n d , one slab and nine round stones, be- tween 25 and 40 cm in size. Together they form a chamberlike construction limited at the bottom by a floor, eonstrueted of rubble.

T h e finds comprise h u m a n and animal bone material, two flint fragments, amber fragments and one small stone with cup m a r k s . O n e of the flint fragments comes from

a polished axe. Among the amber fragments is a d u b - f o r m e d bead in two parts. T h e finds show agreement with other finds from mega- lithic tombs from the Middle Neolithie.

O n e femur fragment from the h u m a n skele- tal remains has been demonstrated by C 14- analysis to date from 4490± 95 BP.

T h e h u m a n remains come from 15 indivi- d u a l s . O n l y six of them have been determined as to sex. T h r e e are definitdy men. T w o may be men and one is a woman. They represent all ages from infant to senilis. T h e bone mate- rial shows m a n y Neolithie criteria such as platymeria, platycnemia, heavily worn teeth but

no dental caries, a worn-out state of many vertebrae, very thick skull fragments and marked superciliary arches. Five discrete traits have been found on skull fragments.

T h e animal bones are few but represent eight species: Cattle, sheep/goat, wild boar or pig, cervidae, fox, hare, and marten.

T h e construction is located in surroundings very typical for megalithic tombs. It lies to- gether with a couple of other structures on a low ridge, situated on arable land, near Lake V ä t t e r n , and marshes called Dags mosse and Broby Källmyr, and near Mount Omberg.

T h i s agrees with the position of South Scandi- navian a n d West Swedish megalithic tombs as well as with those in Falbygden, on the other side of Lake Vättern.

Fornvännen 78 (1983)

Figur

Updating...

Referenser

Updating...

Relaterade ämnen :