Kvinnor som vårdar
En kvalitativ studie om normer och maktstrukturer inom kriminalvården
Författare: Lovisa Corneliusson & Maja
Abstract
Title: Women in care - A qualitative study about how norms and power structures affect the Swedish Prison and Probation Service.
Authors: Lovisa Corneliusson and Maja Törner
The purpose of this study is to examine the relation between the professional role of women in Prison and Probation Service and a qualitative equality perspective, as well as how they are treated by male colleagues and clients. In the annual report from Swedish Prison and Probation Service, it has been stated that the gender distribution is equal, which indicates quantitative equality. This study is based on a qualitative method, where interviews have been conducted with nine women between 25 and 65, who are working in custody or prison. The women have been given a chance to talk about their feelings and thoughts about their professional role in general and how they are being treated or affected by their male colleagues and clients.
The result has shown that women are far more affected by the power structures and norms. Several women mention that male colleagues see them as weaker and make judgements about their physical capabilities. They also talk about how they are more caring of their clients, whereas the men are more focused on showing their strength and superiority. Finally, the main conclusion of this study is that there is no qualitative equality because of how the male role sets the overall norm. This, in turn, significantly affects women in their professional role of the Swedish Prison and Probation Service.
Keywords:
Gender, Prison and Probation Service, gender norms, women, equality, social roles, male domination and vulnerability.
Nyckelord:
Genus, kriminalvård, könsnormer, kvinna, jämställdhet, sociala roller, mansdominans samt utsatthet.
Tack
Vi vill börja med att ägna ett stort tack till alla intervjupersoner som erbjudit sig att delta i denna studie och delat med sig av sina upplevelser, åsikter och tankar. Utan ert engagemang hade inte denna studie gått att genomföra.
Vi vill även rikta ett stort tack till vår handledare Linda Hiltunen som stöttat och väglett oss genom studiens gång, du har varit till stor hjälp.
Innehållsförteckning
1 Inledning 1
1.1 Syfte och frågeställning 2
2 Tidigare forskning 3
3 Teori 7
3.1 Jaget och maskerna 7
3.2 Genussystem 9
3.3 Jämställdhetsperspektiv 10
4 Metod 11
4.1 Metodval och metodverktyg 11
4.2 Urval 12
4.3 Genomförande 12
4.4 Analys av intervjumaterial 13
4.5 Etik 14
5 Resultat och analys 16
5.1 Upplevda könsnormer inom kriminalvården 17
5.2 Kvinnans roll som kriminalvårdare 20
5.3 Kvinnans underordnade roll 22
5.4 Kvinnors upplevda utsatthet 24
6 Slutsats 27
7 Diskussion 29
7.1 Förslag på framtida forskning 30
8 Referenslista 32
9 Bilagor 35
9.1 Intervjuguide 35
1 Inledning
Innebörden av begreppet jämställdhet är att kvinnor och män har samma möjligheter, skyldigheter samt rättigheter inom de viktigaste områdena i livet, exempelvis inom arbetslivet (Sundgren Grinups, Berit, Forsberg, Gunnel). För att en arbetsplats ska ha en jämn könsfördelning ska 40-60 procent utgöras av män och 40-60 procent av kvinnor (Arbetsmiljöverket, 2021).
Könsfördelningen för tillsvidareanställda inom Kriminalvården var år 2020 jämn då kvinnorna utgjorde 45 procent och männen 55 procent (Kriminalvården, 2021, s. 71). På pappret verkar yrket som kriminalvårdare vara jämställt. Trots detta nämns det i Kriminalvårdens årsredovisning att könsfördelningen är ojämn inom de två största klientnära yrkesgrupperna. Det framgår att det är männen som dominerar inom gruppen för kriminalvårdare och kvinnorna som frivårdsinspektörer (Kriminalvården, 2021, s. 71).
Årsredovisningen från 2016 visar även att kvinnor som arbetar som kriminalvårdare har högre avgångsprocent. Vad det beror på är fortfarande oklart. Kriminalvårdens årsredovisning visar på att yrket är jämställt ur ett kvantitativt perspektiv (Statistiska centralbyrån, 2018, s. 2). Att det samtidigt skrivs hur männen dominerar i rollen som kriminalvårdare kan vara ett resultat att det inte är jämställt ur ett kvalitativt perspektiv. Kvalitativ jämställdhet innebär att de erfarenheter, värderingar och kunskaper de båda könen besitter används för att påverka utveckling och berika samhällets olika områden (Statistiska centralbyrån, 2018, s. 2).
I boken “Det ordnar sig” skriver Wahl, Holgersson, Höök & Linghag (2011) om strukturer på arbetsmarknaden och utgår från begreppet könssegregering.
Könssegregering kan beskrivas ur olika dimensioner och handlar om hur de båda könen påverkas av prioriteringar som är mer eller mindre medvetna.
Detta leder till att kvinnor och män hålls isär på arbetsmarknaden i form av yrken, positioner samt arbetsuppgifter. Intern könssegregering handlar bland
annat om att kvinnor och män får olika arbetsuppgifter trots att de valt samma yrke (Wahl, Holgersson, Höök & Linghag, 2011, ss. 65-66).
Att arbeta som kriminalvårdare innebär kontakt med intagna på Kriminalvårdens häkten och anstalter i form av övervakning av ordning och säkerhet. Huvuduppdraget är förberedande av ett liv utan kriminalitet för klienterna (www.kriminalvården.se). Kriminalvårdaren har även som uppgift att ge vägledning och samtala med sina klienter för att få dem att tänka över sin situation. Ett exempel på detta är att få en missbrukare motiverad att söka hjälp för sina problem i form av behandling eller till och med ändra sitt livsmönster på egen hand. Andra viktiga delar inom kriminalvården är planerandet av frigivning. Som kriminalvårdare ges även ansvaret för visitering av klienter och lokaler samt närvarokontroller. De är även med under transporter till domstol eller andra anstalter (www.arbetsförmedlingen.se). I denna studie har vi valt att utforska vilken betydelse kön har för kvinnors yrkesroll inom kriminalvården. Blir kvinnor och män tilldelade samma arbetsuppgifter och får kvinnor samma utrymme som män? Viktigt för studien är också att undersöka kvinnornas relation till manliga kollegor och klienter samt vilket bemötandet kvinnorna får inom ramen för sin yrkesroll.
1.1 Syfte och frågeställning
Syftet med studien är att bidra med en fördjupad förståelse av hur det är att arbeta som kvinna inom kriminalvården. Vad som utforskas är kvinnors egna upplevelser för att belysa hur det ser ut med den kvalitativa jämställdheten inom kriminalvården. Det som kommer undersökas är hur normer och maktstrukturer i relation till kön uttrycks inom kriminalvården. Studien ska besvara följande frågeställningar:
• Hur upplever kvinnorna den kvalitativa jämställdheten inom yrket?
• Hur blir kvinnor i sin yrkesroll bemötta av manliga medarbetare och
2 Tidigare forskning
Studien inryms i ett forskningsfält som uppmärksammar arbetslivet ur ett jämställdhetsperspektiv. Varför denna forskning är relevant för vår studie beror på att den bidrar till en nyfikenhet att undersöka den kvalitativa jämställdheten som kvinnor berättar utifrån sin yrkesroll som kriminalvårdare.
Det framgår i inledningen att kriminalvården är en jämställd arbetsplats utifrån ett kvantitativt perspektiv men vi är intresserade av att studera hur den kvalitativa jämställdheten ser ut. Den kvalitativa jämställdheten inom yrket som kriminalvårdare är något som tidigare inte forskats om, därav väckte denna aspekt vårt intresse för detta forskningsämne.
Lena Abrahamsson (2004, ss. 3-10) har författat boken “Kön görs även i moderna organisationer” att de flesta har en förhoppning att det råder en jämställdhet i moderna organisationer. Könssegregering är något som förekommer både på samhällsnivå och inom arbetslivet. Något som hindras av den rådande könssegregeringen är tillväxten inom företag och organisationer vilket skapar en problematik. Trots att företag och organisationer strävar efter en mer jämställd arbetsplats tycks det ändå finnas en bibehållen ojämställdhet, det finns idag fortfarande fördomar om kön, könshierarkier och könssegregering. Könsmönster är något som förekommer inom alla organisationer, vilket kan se olika ut. En del organisationer vill att könsmönsterna ska se ut på det sätt de gjort i alla tider medan andra vill se en förändring. Exempelvis kan det förekomma könsgränser vilket innebär vad som anses vara manligt eller kvinnligt, men en modern organisation ska kunna blanda både kvinnor och män. Problematiken är störst i organisationer där arbetsuppgifterna är könsmärkta, det vill säga att kvinnor respektive män blir tilldelade arbetsuppgifter beroende på vilket kön de har. I studien konstateras att kön görs på arbetsplatser och moderna organisationer, samt det som krävs är medvetenhet och kunskap om detta ämne för att kunna nå en förändring.
I Kristina Jerres (2009) studie “Ökat hot och våld i arbetslivet, en följd av förändrade arbetsförhållanden?” visar att kvinnors utsatthet för hot och våld i arbetslivet har ökat. Våldet och hotet som ökar är ett stort problem både nationellt men också internationellt. Studien undersöker de yrken som anses ha högst benägenhet till hot och våld, dessa är socialtjänst, omsorg, vård, säkerhet, övervakning, kollektivtrafik, skola, handel, bank och post. Metoden som används är undersökningar från Arbetsmiljöundersökningarna (AMU) som drivs av statistiska centralbyrån. Eftersom våld har ökat är det många forskare som menar att det beror på att det är mer uppmärksammat vilket i sin tur leder till ett samhällsproblem. Forskare menar också att det skett förändringar i arbetsförhållandena som i sin tur bidragit till att hot och våld ökat. Studien resulterar i att de som bidrar till störst risk för hot och våld är yrken med bland annat kontakter med klienter samt kontakt med sjuka personer. Avslutningvis konstaterar Jerre att en ökad exponering för våldsrelaterade arbetsförhållanden går hand i hand med ett ökat hot och våld och att kvinnor är mer utsatta än män (Jerre, 2009, ss. 74-82).
“Om sociala roller” är en studie skriven av Jan Trost (1967). Studien bygger på flera andra författares teorier och undersökningar angående sociala roller.
Bibble och Thomas (1967) beskriver roller som något som ofta definieras som förväntningar av ett visst beteende. Rommetveits (1967) hävdar däremot att roller är något som är uppbyggt av sociala normer mot en och samma individ som befinner sig i en viss typ av grupp. Newcombs (1967) menar att roller är när individer i en position styrs av normer för sitt beteende. Sarbin (1967) hävdar att en roll är inlärda beteenden som används av individer i sociala sammanhang med interaktioner. Trost (1967) menar att roller ingår i tre olika faser, den första är rollförväntningar, alltså vad personer i din omgivning har för förväntningar av dig. Den andra är roll, vad individen får för uppfattning och sinnesintryck av gruppens rollförväntningar. Den tredje är rollbeteende, individen utför den roll som de två tidigare faserna skapar.
“I viljan att göra det normala: en kritisk studie av genusperspektivet i missbruksvården” är en avhandling skriven av Tina Mattsson (2005). Denna avhandling bygger på en intersektionell analys. Syftet med studien är att undersöka hur kön görs inom det sociala arbetet missbruksvården, samt hur kön införlivas beroende av de normer som samhället “kräver”. Idéen till studien grundar sig i att en kvinna på grund av sina piercingar riskerade att bli av med arbetet. Mattsson (2005, ss. 11-12) nämner även en artikel från Sydsvenska dagbladet där innehållet handlade om att omhändertagna barn från missbrukarfamiljer ska omges av goda förebilder. Till följd av detta var det inte längre tillåtet för kvinnor att bära urringade kläder. Personalen från missbruksvården var tvungna att bära kläder som täckte kroppsdelar med tatueringar och piercingar, för att barnen skulle slippa kulturen med tatueringar och dylikt som många var uppvuxna med. Utifrån denna artikel växte syftet med avhandlingen, att dra en tydlig gräns mellan det “normala” och
“onormala” kring normer om kön. Om personalen liknar det onormala, hur ska då praktiken nå sin mening? Studiens resultat visar att kvinnor och män följer de stereotypa normer som samhället menar att vi ska följa. De kvinnor som behandlas på institutionerna ska förenas med typiska kvinnliga aktiviteter. Den kvinnliga och manliga personalen följer samhällsnormerna om hur en man och en kvinna ska vara. Mattsson (2005) menar att det är svårt att sluta göra kön.
För att bryta mot normerna gäller det att förändra dem. Det finns män som också kan lyssna och förstå kvinnorna som behandlas på institutionen, däremot att bryta de redan existerande normerna är något som personalen motarbetar eftersom det anses vara ett problem. Det måste finnas en medvetenhet och tydlighet för att bryta och synliggöra dessa normer (Mattsson, 2005, ss. 247- 256).
Den tidigare forskning som presenterats ovan har inspirerat vår studie.
Abrahamssons (2004) forskning visar att det än idag görs kön inom moderna organisationer. Detta är en bra grund då vår studie tar avstamp i hur kön görs
gentemot den kvalitativa jämställdheten. Jerres (2009) studie däremot belyser kvinnans utsatthet i klientnära yrken. Där hävdar de att kvinnor är de mest utsatta, vilket är något som kommer undersökas även i vår forskning. Trosts (1967) forskning bygger på sociala roller vilket har en central del i vår studie då vi undersöker kvinnans yrkesroll i relation till kvalitativ jämställdhet.
Mattsson (2005) skriver om hur genusperspektivet ser ut i missbruksvården bland de anställda. Även detta är något som kommer undersökas i denna studie fast på en annan arbetsplats.
3 Teori
Teorierna som kommer användas i studiens analys är dels den som beskrivs i Goffmans bok “Jaget och maskerna”, dels Yvonne Hirdmans studie
“Genussystemet - reflexioner kring kvinnors sociala underordning” samt Eva Marks studie om jämställdhetsperspektivet. Tanken med Goffmans teori är att skapa mer förståelse om de roller kvinnliga kriminalvårdare går i och ur.
Hirdmans teori kommer användas för att studera hur kön görs inom yrket och Marks studie kommer appliceras för att förstå innebörden av den kvalitativa jämställdheten.
3.1 Jaget och maskerna
Erving Goffmans (2014, s. 9) bok “jaget och maskerna” handlar om det dramaturgiska perspektivet och utifrån detta utformar han sin teori där han liknar vardagslivet som en teaterscen där livet är en uppsättning teatrar där vi intar olika roller. En roll (Ibid, s. 23) innebär att under ett framträdande använda ett redan förbestämt handlingsmönster som går att applicera vid flera olika tillfällen. Framträdande (Ibid, s. 23) kan förklaras som den samlade handlingskraften som finns hos en deltagare som försöker vid ett förutbestämt tillfälle påverka någon av de övriga deltagarna.
Teorin grundar sig i att studera hur individer presenterar sig själva och sin vitalitet framför andra individer i ett socialt sammanhang. Individen som genomför ett framträdande kallas för aktör och individerna som är åhörare under framträdandet kallas för publik. Genom framträdandet uppstår förväntningar från publiken om vad personen behärskar under själva framträdandet och på så sätt får personen en inblick i vad som hen ska göra eller inte göra under framträdandet. I varje framträdande kliver aktören in i en roll som är anpassad till de roller som spelas av publiken. Detta är något som
kan kopplas till främre och bakre region. Främre region innebär att individen agerar under ett framträdande. Dessa framträdanden skiljer sig åt beroende på vilken publik som framträdandet sker inför. När ett framträdande är genomfört kliver individen tillbaka i sin bakre region, vilket innebär att individen agerar på ett annorlunda sätt på grund av att den inte längre har en publik framför sig.
Det är då som individen kliver ur sin “roll” samt ges möjlighet att vara sig själv och planera inför sitt nästa framträdande (Ibid, ss. 97-102).
Intrycksstyrning innebär att aktören försöker bevara utmärkande egenskaper i ett framträdande framför publiken, intrycksstyrning innebär att styra de intryck publiken får av aktören samt att undvika olika störningar som kan uppkomma i ett framträdande (Ibid, s 182). Om aktören undviker störningarna bidrar det därför till ett lyckat framträdande. Olägligt intrång är en typ av störning som kan uppstå vid ett framträdande, det innebär exempelvis att någon från publiken eller en utomstående individ råkar infinna sig i en främre eller bakre region. Aktören och publiken blir därav överraskade på grund av att de blev tagna på bar gärning. Aktören och personerna som befinner sig i regionerna kan därför uppleva att de blivit bevittnade i aktiviteten där de är icke överensstämmande med intrycken som de är tvungna att ålägga inför inkräktaren, individen som gör ett olägligt intrång (Ibid, s 183).
Goffmans (2014, ss. 23, 185) teori består av en rad olika begrepp som är centrala för vår studie. Här nedan kommer ytterligare begrepp som kommer belysas i analysdelen. Att utföra ett teamframträdande, eller team som Goffman (2014, s. 185) säger, innebär att en grupp av individer samarbetar i produktion av en rutin. Beskyddande åtgärder (Ibid, s. 185) är något som uppstår när publiken försöker rädda en skådespelares framträdande. Detta brukar ske för att förhindra att vissa incidenter inträffar, såsom osäkerheter och förvirring från aktörens agerande. För att göra en mer utförlig analys kommer Hirdmans teori användas som ett komplement då Goffman inte studerar ur ett
genusperspektiv. Genusperspektivet är viktigt vid beskrivandet av könsskillnader och kvinnans underordnade roll.
3.2 Genussystem
Yvonne Hirdman (1988, s. 51) utvecklar teorin om genussystemet och beskriver den som en “ordningsstruktur av kön”. Hon beskriver även begreppet genus och menar att det ska användas till den komplicerade kunskapen om manligt och kvinnligt, men även hur kön görs. Vidare menar Hirdman (1988) att genussystem ska användas för att benämna de föreställningar, processer, fenomen och förväntningar vilka bland annat resulterar i regelbundenheter. Det beskrivs hur människans ordning inom genus blivit en bas för de politiska, sociala samt ekonomiska ordningarna.
Genussystemet består av två logiker vilka är dikotomin och hierarkin.
Dikotomin handlar om att kvinnligt och manligt inte bör blandas med varandra, vilket även nämns som isärhållandets tabu. Hierarki innebär att mannen är normen och tillskrivs rollen som människa. Det innebär att mannen är normen för det som är normalt (Hirdman, 1988, ss. 50-51).
Hirdman (1988) talar om den strukturalistiska idén om genussystemet, vilken visar på den reproducerande kraften “det är som det är för att det var som det var” (Ibid, s. 57). Hon nämner även genuskontrakt vilket beskrivs som föreställningar som är väldigt konkreta om hur de båda könen ska vara mot varandra. Detta gäller inom kroppsspråk, språket gentemot klienter och kollegor, arbetsklädsel med mera. Det beskrivs hur genuslogikernas praktik och teori finns inom genuskontrakten då genuskontrakt ärvs från generation till generation. Modern för över normerna till dottern och fadern till sonen (Ibid, s. 54).
3.3 Jämställdhetsperspektiv
Viktigt för studien är även att studera ur ett jämställdhetsperspektiv då den kvalitativa jämställdheten är en viktig del av vår studie. Eva Mark (2016) menar att kvalitativ jämställdhet handlar om hur män och kvinnors erfarenheter, livsvillkor och kunskaper påverkar uppkomsten av normer i samhällets olika områden. Exempel på detta är de villkor könen har inom arbetslivet. Mark (2016) talar även om systembevarande och systemförändrande jämställdhetsarbete. Systembevarande jämställdhetsarbete innebär ofta att kvinnor anpassas efter arbetsplatsens system med en “manlig normering” eller tvärtom, att anpassa män till en
“kvinnlig normering”. Systemförändrande jämställdhetsarbete däremot innefattar en djupgående förändring av normer och handlingsmönster som är till för båda könen. Dessa skapas med hjälp av kvinnors och mäns livsvillkor och erfarenheter.
4 Metod
I detta avsnitt presenteras studiens metod och genomförande.
4.1 Metodval och metodverktyg
I denna studie har en kvalitativ metod använts. Rennstam och Wästerfors (2015, s. 13) menar att syftet med en kvalitativ metod är att förstå betydelser, kvaliteter och processer. Exempel på sådant som kan studeras är uppkomsten av konflikter eller utövandet av makt. Författarna hänvisar även till Steinar Kvale (1983, 1997) och han beskriver fördelen med att använda sig av intervjuer. Kvale (1983) anser att intervjun möjliggör för den medverkande att dela med sig av en mer mångsidig livsvärld. Med livsvärld menar han den värld som präglas av individens handlande i form av erfarenheter, aktiviteter och kontakter (Rennstam & Wästerfors, 2015, ss. 28-29). Då syftet med studien är att ge en fördjupad förståelse av hur det är att arbeta som kvinna inom kriminalvården var valet av metod självklart. För att få en så djup bild som möjligt hur det ser ut inom yrket ansågs det vara mest lämpligt att använda sig av kvalitativa intervjuer där kvinnorna ges möjlighet att dela med sig av sina egna upplevelser.
Metodverktyget som används i denna studie är kvalitativa, semistrukturerade intervjuer. Bryman (2011, s. 301) beskriver semistrukturerade intervjuer, vilket innebär att författarna först och främst skriver en intervjuguide där redan förbestämda teman samt frågor finns. Intervjupersonerna har en stor frihet under denna intervjuform då de ges möjlighet att formulera svar på ett öppet sätt. De har även möjlighet att ta upp egna diskussioner som berör ämnet. Vid skapandet av intervjuguiden började vi med att dela in den i fem olika kategorier. Dessa var “bakgrund”, “genus, normer och maktstruktur”,
“arbetsrelationer”, “roller” och till sist “avslutning” (Bilaga 1). Utifrån detta formulerades sedan 26 stycken frågor kopplade till dessa olika kategorier.
4.2 Urval
Studien var först baserad på ett målinriktat urval, vilket innebär en inriktning mot en specifik grupp av människor eller en organisation (Bryman, 2018, ss.
509-510). Studiens urval bestod av kvinnliga kriminalvårdare som arbetade på tre häkten respektive en anstalt i Sverige. Då det var svårt att komma i kontakt med urvalsgruppen var vi tvungna att komplettera det målinriktade urvalet med ett så kallat snöbollsurval. Det innebär att individerna som kontaktas hänvisar till nya personer som är relevanta för studien (Bryman, 2018, ss. 504- 505). I detta fall har kontakten skett med flera anstalter, häkten samt ett forum på facebook.
4.3 Genomförande
Först och främst skedde kontakten via Kriminalvårdens hemsida där det gavs möjlighet att maila respektive häkte och anstalt. Det fanns en förhoppning om att få mycket återkoppling genom detta tillvägagångssätt. Det visade sig däremot vara svårt att hitta kontakter med hjälp av Kriminalvården, endast tre individer kunde tänka sig att delta. För att komma i kontakt med fler kvinnor publicerades därför inlägg på Facebooksidan “t time.”, som är till för alla oavsett kön. Att vända oss till ett forum på Facebook fick vi som tips av en i vår omgivning. I detta forum är det fritt fram att ställa frågor kring allt som livet har att erbjuda så länge inläggen är vänliga mot alla medlemmar. En av medlemmarna delade en kontakt som i sin tur hade möjlighet att kontakta flera kvinnliga kriminalvårdare.
Kontakten med intervjupersonerna skedde till en början genom mail och sms- konversationer, därefter bestämdes tid och datum för genomförandet intervjun.
På grund av rådande omständigheter med en pandemi genomfördes intervjuerna med hjälp av videosamtal genom e-tjänsten “Google Meet”.
Många av intervjupersonerna var även bosatta på flera olika platser runt om i södra Sverige, vilket var en annan anledning till användandet av digitala intervjuer. Intervjuerna inleddes med enklare bakgrundsfrågor för att dels lära känna intervjupersonen och dels för att göra personen bekväm inför kommande frågor. Intervjuerna tog mellan 30 till 50 minuter att genomföra beroende på hur mycket intervjupersonen valde att dela med sig av. Totalt har nio intervjuer genomförts av kvinnor i åldrarna 25 till 65 år. Studien består av kvinnor från fyra olika arbetsplatser, en anstalt och tre häkten.
4.4 Analys av intervjumaterial
När allt intervjumaterial är insamlat råder det en ostruktur, materialet kommer aldrig färdigsorterat och behöver därför struktureras upp. Rennstam och Wästerfors (2015, ss. 67-69) menar att det insamlade kvalitativa materialet kan delas in i tre steg för att analysera materialet: Sortera, reducera och argumentera. Det första steget som vi började med i vår analys av materialet var att sortera vårt material, det enklaste sättet är att dela upp det insamlade materialet är utefter vad som sägs, en så kallad tematisk indelning. Vad är det som sker i materialet? Vad säger intervjupersonerna? Vad är innehållet och vad är det de kommer fram till? Detta är utgångspunkterna för vår tematiska indelning. Det innehåll som upprepar sig bland intervjupersonerna är en viktig del att ta med eftersom det utgör en stor vikt i den färdiga uppsatsen kring teman, det är även viktigt att ta med det avvikande materialet som är relevant för studien. Med sortering blir det lättare att föra materialet mot ett sammanhang. För att få en bra struktur på vårt insamlade material valde vi ut
specifika teman att utgå ifrån. Dessa teman var “genus, normer och maktstrukturer”, “arbetsrelationer” och “roller” (Bilaga 1). Med hjälp av dessa delades materialet upp och likheter och skillnader blev lättare att upptäcka.
Det andra temat är reducering, vilket innebär att vi genom det redan sorterade materialet ytterligare kategoriserar ner till en mindre kontext. Här gäller det att välja vilken kategori som är värt att studera eftersom det inte går att ta med allt. Reducering är ett väldigt känsligt moment i och med att materialet smalnas av då material tas bort (Rennstam & Wästerfors, s. 103). Vi fick plocka bort en hel del då vi insåg att vårt insamlade material var väldigt mäktigt och innehöll oväsentliga delar. Det sista steget är argumentation, det är då som studien ska vända sig mot sin publik. En argumentation kan göras genom en teoretisering, att genom sin teori sätta ord på vad som studerats fram genom intervjupersonerna (ibid, s. 138, 170). I vårt fall har materialet teoretiserats i fyra olika delar som belyser olika delar som är lämpliga för studien, dessa är:
“Upplevda könsnormer inom kriminalvården, “Kvinnans roll som kriminalvårdare”, “Kvinnans underordnade roll” samt “Kvinnors upplevda utsatthet”.
4.5 Etik
Innan en intervju kan påbörjas måste intervjupersonen informeras om de etiska kraven. Informationskravet innebär att de som intervjuas blivit informerad om studiens syfte samt att deltagandet är helt frivilligt och att de har rätt att avbryta sin medverkan när som helst (Vetenskapsrådet, 2020). Samtyckeskravet handlar om att intervjupersonerna gett ett muntligt samtycke till att medverka.
Konfidentialitetskravet innebär att intervjupersonerna kommer förbli anonyma i studien och att de beskrivs på ett sätt som gör att ingen obehörig kan ta reda på vem det handlar om (Ibid). För att värna om anonymiteten har vi därför valt att benämna intervjupersonerna med fiktiva namn i studien. Sista kravet är
nyttjandekravet vilket handlar om att informationen vi samlat in under intervjuerna enbart får användas till studien (Ibid).
5 Resultat och analys
Kvinnorna som intervjuats beskriver att de trivs väldigt bra på sin arbetsplats.
Arbetsuppgifterna som tilldelas kvinnor och män ska i grund och botten vara lika, trots detta nämner många av kvinnorna att det förekommer skillnader. Att arbeta som kriminalvårdare på häkten och anstalter innebär mycket säkerhetsarbete och klientkontakt, de förbereder klienterna för ett liv utan kriminalitet efter tiden på häkte och anstalt. Dagarna kan gå ut på att hålla ordning hos klienter, samtala och finnas där, utföra säkerhetsarbete och aktiviteter med klienter, visitering samt hjälpa till med dagliga behov.
Kriminalvårdarna har även arbetsuppgifter som att närvara på rättegångar.
Kvinnorna menar att de trivs med sina arbetsuppgifter och uppmanar även andra kvinnor att söka sig till yrket som kriminalvårdare vilket vi tolkar som att de uppskattar sitt arbete.
Resultaten visar att det finns hierarkier inom kriminalvården och vissa positioner kräver dessutom en specifik utbildning. Längst upp i hierarkin finns cheferna. En annan högre position innehar kriminalvårdsinspektörerna som styr arbetslaget. Därutöver finns vakthavande befäl vars arbetsuppgifter innebär att planera, styra upp arbetsdagen och ansvara för den dagliga överblicken. Dessa ansvarar också för att fördela arbetet och olika ansvarsuppgifter som kriminalvårdarna ska utföra. Kriminalvårdarna befinner sig längre ner i hierarkin och utför det dagliga klientnära arbetet. Sist men inte minst finns också en insatsstyrka som kliver in om det sker ett upplopp eller kravaller på anstalter eller häkten. Resultaten visar att kvinnor uppfattar det svårt att nå de högre positionerna inom kriminalvården, som i hög grad besitts av män. Ulrika belyser detta med följande ord:
“Ett tag var det väl kanske mer jämlikt, tyvärr så får kvinnorna det svårt när dom går in som chefer [...] Det är en mansdominerad yrkesroll [...] Det är
2021 liksom vi har inte kommit så långt utan jag tycker snarare att vi gått tillbaks i utvecklingen”
Kvinnorna som intervjuats menar att det är nästintill enbart män som besitter rollerna som chefer, vakthavande befäl och arbetet inom insatsstyrkan. Detta bidrar till att det finns en tydlig hierarki inom kriminalvården, männen besitter de högre tjänsterna eftersom chefsrollerna anses vara mer mansdominerade.
Utifrån detta dras en slutsats att kvinnorna besitter lägre roller inom kriminalvården då könet påverkar deras möjlighet att klättra upp i hierarkin.
Avsnittet nedan kommer delas upp efter fyra olika teman för att få en tydlig struktur av det insamlade materialet. Första temat som kommer beskrivas är:
Upplevda könsnormer inom kriminalvården. Det andra temat som kommer användas är: Kvinnans roll som kriminalvårdare. Tredje temat är: Kvinnans underordnade roll. Det sista temat är: Kvinnors upplevda utsatthet.
5.1 Upplevda könsnormer inom kriminalvården
I följande del kommer materialet som samlats in analyseras med hjälp av Hirdman och hennes teori om genussystemet. Hirdmans teori är relevant utgångspunkt i temat kring upplevda könsnormer då vi studerar kvinnans roll som kriminalvårdare utifrån genus, normer och maktstrukturer.
Något som upptäckts vid studerandet av könsfördelning är att ungefär hälften av kvinnorna upplever en jämn könsfördelning, vilket tyder på en kvantitativ jämställdhet. Agnes beskriver hur det är att arbeta som kvinna inom kriminalvården men menar att det inte är något speciellt mot att vara man. Hon berättar följande: [...] “Men sen att det är nåt speciellt som kvinna det kan jag inte säga, på de viset är det nog ganska könsneutralt”. Resterande kvinnor upplever däremot arbetsplatsen som mansdominerad. Sofia är den som
procent män”. Detta tyder på att det även är svårt att avgöra om det råder en kvantitativ jämställdhet inom kriminalvården.
Något återkommande som beskrivs av intervjupersonerna är hur kvinnor och män har samma arbetsuppgifter på pappret men att männen tenderar att ta över sådant de anser sig vara mer ämnade för. Kvinnorna berättar att männen menar att de borde åka på rättegångar eftersom de anser sig ha styrkan som krävs.
Kvinnorna däremot menar att muskler inte är allt utan att det är precis lika viktigt att kunna prata och lugna ner sina klienter. En tolkning som gjorts utifrån detta är att kvinnorna upplever att männen lägger mer fokus på att framhäva sin makt gentemot klienter, men att tillskriva sig olika arbetsuppgifter tyder även på makten över kvinnorna. Det beskrivs även hur kvinnor har en stämpel på sig att inte klara av allt männen gör, det kan innefatta gripanden och hanterandet av aggressiva klienter. Utifrån kvinnornas berättelser tyder även detta på att männen ser sig själva som mer överlägsna.
Elsa beskriver sina upplevelser kring tilldelandet av arbetsuppgifter. Muskler är något som har en stor påverkan på vem som är bäst lämpad för att åka på transporter och vid incidenter, vid situationer som dessa blir arbetsuppgifterna individbaserade.
“Det är lite också att man tittar på kroppsbyggnad muskler och jag kan tänka mig att vid incidenter där tror jag inte man sätter mig först utan en man som är ja det är ju logiskt också, de är starkare, de är lite större, “lilla jag” som jag brukar säga. Så annars är arbetsuppgifterna samma men sen vid transport och incidenter det är då det blir individbaserat”
En annan intervjupersonerna som vi valt att kalla Jasmin beskriver vad som händer när en kvinna får en högre tjänst, exempelvis chef eller vakthavande befäl, som tidigare besuttits av en man. Hon nämner att detta är något som männen har svårt att acceptera då männen menar att dessa specifika tjänster är avsedda för dem själva. Hon berättar följande:
“[...] jag skulle vilja säga att det sticker i ögonen när en kvinna får en högre tjänst än vad en man får inom kriminalvården…”
Citatet visar att det finns hierarkier inom kriminalvården där vissa positioner har högre status, samt att dessa positioner är tillägnade män. En tolkning som görs baserat på kvinnornas upplevelser är att det är männen som avgör vad som är typiskt manligt och kvinnligt. Av det kvinnorna berättar tolkar vi männens agerande som att de ser sig själva som överordnade och därför tilldelar sig själva högre roller. Av intervjuerna får vi även ut att det är ytterst få kvinnor som besitter högre chefspositioner. Allt detta kan studeras med hjälp av dikotomin och hierarkin som Hirdman beskriver. Kvinnligt och manligt bör inte beblandas, högre positioner är därmed avsedda för männen.
Intervjupersonerna beskriver hur styrka är det som gör männen mer överlägsna då kvinnorna inte har tillgång till samma fysiska förmåga. Här görs en egen tolkning att männens styrka värderas högre av männen själva. Att kvinnorna biologiskt sett inte har samma fysiska förmåga som männen kan därmed resultera i att männen blir normen för det som är normalt.
Flera av intervjupersonerna nämner att fler kvinnor borde arbeta som kriminalvårdare trots att det är en större utmaning. Något annat som nämns är hur kvinnor är mycket mer omhändertagande än männen. Exempel på detta ger Lisa som beskriver hur männen struntar i om klienterna kan det svenska språket eller inte. Hon nämner följande:
[...] “män kan ju tycka att “han kan inte språket han behöver vi inte prata med, vi frågar han på svenska om han vill gå ut och gå svarar han inte, nä då får han inte gå ut” typ, medans vi tjejer försöker förklara är det nån som inte kan svenska ah men försök på engelska”
Här dras slutsatsen att kvinnor är mer känslostyrda än männen och därmed vårdar sina klienter på ett annat sätt. En annan intervjuperson som vi valt att
kalla Kerstin nämner att det behövs fler tjejer inom kriminalvården då det är bra med blandade roller:
“ja tror på det här med blandade roller det gör jag faktiskt för att hur det än är så är vi ju lite olika ja i mångt och mycket, så blandningen där tror jag är bra, vi ah jag ska väl inte säga att vi är mjukare men nånstans så har ju vi ett modershjärta och killarna ett fadershjärta kanske”
5.2 Kvinnans roll som kriminalvårdare
I följande del kommer materialet som samlats in studeras med hjälp av Goffmans teori genom det dramaturgiska perspektivet. Med hjälp av detta är syftet att få fram hur kvinnorna upplever sina framträdanden och bemötanden från manliga kollegor och klienter.
Den övervägande delen av de kvinnliga intervjupersonerna beskriver hur de intar olika roller beroende på vilken klient de hanterar. Tiden är det som avgör hur personalen ska veta hur de ska hantera och läsa av klienterna. I situationer med klienter befinner sig kvinnorna i sin främre region, de känner av den rådande situationen och agerar utifrån det, vissa klienter agerar med respekt mot kvinnorna medan vissa blir hotfulla. Framträdandet skiljer sig alltså åt beroende vilken klient som hanteras. Kvinnorna beskriver att de med tiden vet hur de ska hantera dem. Genom citatet nedan beskriver Ulrika hur hon som kriminalvårdare måste anpassa sig beroende på vilken klient det är som hanteras. Det gäller att hela tiden vara förberedd på att något kan ske och därför krävs det förberedelse för att få en kontrollerad situation.
“Man får verkligen anpassa sig beroende vem man har att göra med [...] man blir mer uppmärksam på sin omgivning och man har tentaklerna ute för att få koll på läget”
Samtliga kvinnor ansåg inte att deras yrkesroll förändrades i en större utsträckning beroende på om dem enbart arbetade med manliga kollegor.
Däremot ansåg en del att det var lättare att arbeta med män eftersom de är mer
“raka” och det är en annan jargong. Vid arbete med enbart kvinnor tenderar det att uppstå “skitsnack” och mer försiktighet hävdar ett par kvinnor, därför föredrar en del att arbeta med män istället. De flesta kvinnor ansåg att deras yrkesroll var densamma beroende på om de arbetade med en man eller en kvinna, däremot avvek två intervjupersoner. My upplever att yrkesrollen förändras beroende på om det är manliga eller kvinnliga kollegor. Männen tenderar att ta över situationer, det bidrar till att My inte vågar ta för sig i samma utsträckning som vid arbete med kvinnliga kollegor. Hon berättar följande:
“Jag vågar säga till mer när det är kvinnor runt omkring för när det kanske kommer mycket män omkring kanske man blir avvaktande o väntar på att dem ska ta över typ [...] men viktiga är nog faktiskt att våga fortsätta ta diskussionen själv o fortsätta säga till din kollega att jag klarar detta liksom det är ingen fara och det är oftast män som ska lägga sig i med det är det ju”
En annan intervjuperson vi valt att kalla Lisa upplever att männen tar över situationer och kvinnorna får inte utföra sitt arbete som tänkt på grund av att männen lägger sig i.
“Asså yrkesrollen i sig förändras ju inte, man gör ju samma uppdrag oavsett om jag jobbar med manliga och kvinnliga kollegor men däremot så tycker jag väl att med manliga kollegor så tar dom gärna över lite över kvinnliga kollegor, man får liksom inte utföra sitt arbete helt utan pratar man in med en klient så kan dom ta över det liksom åh flika in och börja prata själva, så kan jag väl tycka”
De två citaten går hand i hand, både My och Lisa upplever att de blir avbrutna i sina framträdandet av de manliga kollegorna. Situationerna ovan går att analysera med Goffmans begrepp om intrycksstyrning och olägligt intrång.
Vid ett framträdande befinner sig aktören i sin främre region försöker bevara intrycken som den får av publiken samt att undvika olika störningar som kan uppstå för att nå ett så lyckat framträdande som möjligt. My beskriver att hon blir avbruten i sitt framträdande av sin manliga kollega. Här uppstår det ett olägligt intrång från den manliga kollegan som försöker ta över framträdandet.
Detta skapar i sin tur störningar och aktören blir tagen på bar gärning, de intryck som aktören försöker bevara från publiken blir rubbat av inkräktaren.
Lisa beskriver hur männen tar över uppgifter som de anser att de klarar av bättre än de kvinnliga kollegorna.
Utifrån dessa upplevelser görs en tolkning att män relativt ofta tar sig friheten att lägga sig i och avbryta kvinnors framträdanden, ett så kallat olägligt intrång. Framträdanden är något som aktören förbereder för att slippa störningar, men om männen tar sig friheten att lägga sig i ger detta upphov till störningar.
5.3 Kvinnans underordnade roll
Avsnittet nedan kommer främst att analyseras med hjälp av Hirdmans teori då kvinnans underordnade roll är något som innefattar könsskillnader och därmed genus. Vi kommer även applicera Marks studie för att få en djupare förståelse av den kvalitativa jämställdheten inom det valda yrket.
Mycket av det som framgått i studien berör kvinnans underordnade roll. Det framkommer i en av intervjuerna att utbildningen för kriminalvårdare såg helt annorlunda ut för 10 till 15 år sedan. Kvinnor ansågs inte vara i behov av
samma utbildningen som männen då det till exempel var mannens uppgift att bära batong eller åka på transporter. Att kvinnorna inte hade rätt till samma typ av utbildning som männen hänger samman med den strukturalistiska idén om genussystemet som Hirdman beskriver. Kvinnorna hade inte samma möjligheter för att det alltid varit så, vilket även visar männens överordning.
Något som är viktigt att belysa är att tillskrivandet av den underordnade rollen främst sker av manliga kollegor. Flera intervjupersoner har nämnt att många klienter föredrar kvinnlig personal då de inte behöver ge sig in i någon maktkamp utan istället kan öppna upp sig och prata. Lisa beskriver machokulturen som förekommer inom yrket. Hon nämner följande:
[...] “det förekommer provoseringar mot klienterna, något som vi kvinnor blir väldigt upprörda över, åh det är många gånger vi kan prata ner en klient liksom medans machokulturs-männen i avseendet inte gör så dom snarare provocerar dom ännu mer för att dom ska hamna på isoleringen, vilket jag anser är helt sjukt…”
Citatet ovan ger ett tydligt exempel på hur männen utövar sin makt över klienterna medan kvinnorna istället har som avsikt att lugna ned situationen.
Kvinnor har inte samma fysiska förmåga som männen men något många beskriver sig ha är en modersinstinkt. Kvinnorna vårdar och är mer omhändertagande och visar därmed att muskler inte är allt.
Som tidigare nämnt talar Mark om systembevarande och systemförändrande jämställdhetsarbete. I denna del som belyser kvinnans underordnade roll framgår det hur kvinnan påverkas av mannen som norm. Att mannen är norm innebär att kvinnorna anpassas till rådande system på arbetsplatsen och
“manlig normering”. Utifrån detta dras slutsatsen att det sker ett systembevarande jämställdhetsarbete inom kriminalvården där kvinnan
tillskrivs rollen som underordnad. Därmed kan vi konstatera att yrket som kriminalvårdare inte är jämställt ur ett kvalitativt perspektiv.
5.4 Kvinnors upplevda utsatthet
För att studera kvinnornas upplevda utsatthet kommer en analys göras med hjälp av både Goffmans och Hirdmans teori. Med hjälp av Goffman vill vi förstå hur kvinnor agerar i hotfulla situationer och vilket bemötande de får av manliga kollegor och klienter. Hirdmans genusteori kommer appliceras för att belysa männens förutsättningar vid upplevd utsatthet.
Det övergripande mönstret är att kvinnorna inte känner någon uttalad rädsla i rollen som kriminalvårdare. Skälet som anges är att det är ohållbart om de ständigt skulle vara rädda på jobbet. Däremot är det tre intervjupersoner som avviker från resterande kvinnor. De anser att de upplever en viss typ av rädsla eller obehag från klienterna. Det är främst att kvinnorna känner sig underlägsna i hotfulla situationer. Ulrika menar att hon har ett säkerhetstänk i bakhuvudet.
“Jag har nog aldrig just varit rädd men visst man har ju ändå ett säkerhetstänk hela tiden för även om det de händer väldigt sällan så kan det ju ändå inträffa situationer där det liksom vänder”
Ulrikas framträdande grundat på hennes tidigare erfarenheter beror på de upplevelser som hon skapat i sina tidigare framträdanden med klienterna.
Framträdandet är skapat utifrån publikens bemötande, om det brukar vara en hotfull klient baseras framträdandet utifrån detta och i sin tur skapar kvinnan olika sätt för att nå ett så framgångsrikt framträdande som möjligt. Vissa klienter kan vara mycket hotfulla och aggressiva och andra inte. Utefter detta formas framträdanden beroende på hur klienten möter aktören.
Några kvinnor menar att deras manliga kollegor ofta är behjälpliga vid svåra situationer med klienterna. Exempelvis om det skulle uppstå hotfulla situationer brukar de manliga kollegorna kliva in i situationen och sätta ner foten, oftast i situationer där muskler är något som krävs. Männen använder sig av beskyddande åtgärder gentemot kvinnorna för att rädda sitt framträdande. Beskyddande åtgärder är ett sätt som förhindrar att aktören upplever osäkerhet och förvirring eller ett sätt att rädda ett teamframträdande.
Ur Hirdmans teori kan detta analyseras med begreppet hierarki, mannen är norm och tillskrivs vara det normala. I hotfulla situationer är det enligt norm mannen som ska backa upp situationer eftersom de anses vara starkare än kvinnorna.
“Om det skulle va en situation som skulle uppfattas som lite hotfull o så då är det nog ändå så att den manliga kollegan är lite steget, ja lite steget före [...]
när man slussar folk hit eller dit eller lite mer när det är spänt eller så då känns det som det är lite tryggare att ha en manlig kollega vid sidan också än att stå två kvinnor”
Ulrika menar att det är en trygghet att ha en man vid sin sida, föreställningarna och förväntningarna kvinnorna har av männen är att de ska kunna hantera situationer som ovan nämnda. Att kvinnorna menar att det finns en förväntning om att männen ska kunna hantera situationer där det krävs styrka analyserar vi med den strukturalistiska idén om genussystemet. Männen har alltid varit fysiskt överlägsna och har därmed andra förutsättningar än kvinnorna, alltså
“det är som det är för det var som det var” som Hirdman beskriver. Männen har den fysiska förmågan att hantera situationer medan kvinnorna har den psykiska förmågan att kunna tala sig ur situationer vilket Elsa belyser i citatet nedan.
[...] “så länge det inte ändras så har kvinnor en mun och män har styrka”
Avslutningsvis kan det konstateras att det råder en kvalitativ ojämställdhet för kvinnorna som arbetar som kriminalvårdare, några kvinnor upplever det mer än andra. De flesta kvinnor menar att könsfördelningen är relativt jämn, vilket tyder på en kvalitativ jämställdhet. Det råder däremot ingen kvalitativa jämställdheten då yrket är könssegregerad. Männen besitter högre positioner och kvinnorna beskriver hur de blir överkörda av männen vid situationer med klienter. De blir bland annat avbrutna och de menar att männen lägger sig i för mycket. Därför är det viktigt att kunna sätta ner foten som kvinna inom kriminalvården. Arbetsuppgifterna som tilldelas kriminalvårdare är samma på pappret men i verkliga livet förekommer det skillnader, män tenderar att ta över hotfulla incidenter och de anses vara bäst lämpade att medverka under transporter och rättegångar. Vidare diskussion kring detta berörs i den avslutande delen, slutsats och diskussion.
6 Slutsats
Syftet med studien var att bidra med en fördjupad förståelse av hur det är att arbeta som kvinna inom kriminalvården. Utifrån detta skapades frågeställningarna: “Hur upplever kvinnorna den kvalitativa jämställdheten inom yrket?” samt “Vilket bemötande får kvinnorna i sin yrkesroll i relation till normer, genus och maktstrukturer?”. Resultatet av studien har visat hur mycket kvinnan påverkas av att männen tar för stor plats och tilldelar sig själva viktigare uppgifter.
Studien har gett några nedslag hur det kan se ut inom yrket. Trots att alla kvinnor beskriver att de trivs med sin yrkesroll drar vi en slutsats utefter deras tankar att det finns mycket som skulle behöva förändras för att nå jämställdhet på alla plan. Även om det är jämnt fördelat mellan könen är majoriteten av chefsrollerna tilldelade män. Att kvinnorna ofta nämner deras underlägsenhet i fysisk styrka tolkas som ett återkommande problem som männen utnyttjar.
Vi kan därmed säga att yrket kriminalvårdare inte är lika jämställt ur ett kvalitativt perspektiv som ett kvantitativt. Trots att alla intervjupersoner beskrivit hur arbetsuppgifter inte ska påverkas av kön visar samtliga samtidigt att männens maktstruktur leder till att kvinnor får andra uppgifter. Kvinnorna ses som svagare individer och har redan från början en stämpel på sig att inte klara av att hantera de situationer som krävs inom yrket. Slutsatsen är att mannen som norm leder till stora könsskillnader och påverkar kvinnans roll som kriminalvårdare negativt.
Studien har visat på den machokultur som framkommer inom yrket. Av kvinnornas upplevelser kan vi konstatera att männen har en annan fysisk förmåga och det är något de utnyttjar såväl mot klienter som kvinnliga kollegor. Männen tilldelar sig själva arbetsuppgifter som de själva anser att det
krävs muskler för att genomföra. Kvinnorna däremot menar att det är lika viktigt att kunna prata och ge stöd som att vara stark fysiskt. Kvinnorna lägger mer vikt vid att vårda medan männen talar med sina muskler. Flera kvinnor nämner modersinstinkten och vi kan därmed säga att ur ett genusperspektiv är det kvinnorna som vårdar och ger omsorg, vilket är ett tydligt och traditionellt genusmönster. Kvinnorna menar att männen istället lägger fokus på att framhäva sin fysiska styrka. Resultatet av studien har visat att det i vissa situationer kan vara en fördel att vara kvinna inom kriminalvården då klienterna visar en annan respekt för kvinnorna jämfört med vad männen gör.
Kvinnorna missbrukar inte makten över klienterna på samma sätt som männen, vilket resulterar kvinnorna vinner en utökad respekt av klienterna. Utifrån ett klientperspektiv menar vi att det är viktigt att bygga förtroenden, tillit och respekt för att möjliggöra de intagnas återanpassning till samhället. En lugnare miljö, som inte kräver fysiska tillgrepp, hade också gynnat kvinnornas arbetsmiljö inom kriminalvården.
7 Diskussion
Följande del kommer bland annat belysa vårt resultat i relation till tidigare forskning samt vad som kan ha påverkat vårt resultat och vad som hade kunnat förbättras, samt en diskussion kring vidare forskning av studien.
Jerre (2009) menar att ökat våld i arbetslivet är mer förekommande för kvinnor än män. De yrken som blir drabbade av mer hot och våld är de yrken där det sker en hantering av klienter. Samtidigt menar de flesta kvinnor som intervjuas i denna studie att det är en fördel att vara kvinna inom kriminalvården, detta eftersom de flesta manliga klienter har en annan respekt mot kvinnor jämfört med manliga kollegor. Abrahamsson (2004) diskuterar i sin studie om hur olika organisationer ser på könsmönster, några vill att det ska se ut som det alltid gjort medan andra vill se en förändring. Hon menar också att kön fortfarande görs i moderna organisationer. Att det ska se ut som det alltid gjort hänger samman med den strukturalistiska idén om genussystemet som Hirdman beskriver. Idén visar på den reproducerande kraften “det är som det är för det var som det var”, vilket nämnts tidigare i vår studie. Abrahamssons (2004) forskning och Hirdmans teori går därmed att kopplas samman med de könsstereotypiska roller som männen bär i form av styrka och den machokultur som i vissa fall råder. Kön görs även inom kriminalvården, kvinnorna menar att det är flera arbetsuppgifter som männen istället får göra eftersom de anses ha styrkan som krävs.
Vår studie kring hur kvinnor upplever genus, normer och maktstrukturer går hand i hand med Mattssons (2005) studie, där syftet är att undersöka hur kön görs inom det sociala arbetet missbruksvården, samt hur kön införlivas beroende av de normer som samhället “kräver”. Den kvinnliga och manliga
personalen följer samhällsnormerna om hur en man och en kvinna ska vara och menar samtidigt att det är svårt att sluta göra kön. Vi kan konstatera att vår studie har liknande resultat som Mattssons (2005). Kön görs inom kriminalvården och normer är något som påverkar arbetsuppgifterna för kvinnorna eftersom männen anses ha styrkan och kapaciteten att möta hotfulla och riskfyllda situationer med klienter.
7.1 Förslag på framtida forskning
Vidare hade det varit intressant att utforska denna kvalitativa jämställdhet utifrån ålder. Vi har som ovan nämnt intervjuat kvinnor i olika åldrar, men de flesta av dem var yngre än 30. Därav hade det varit intressant att utföra fler intervjuer där åldrarna är mer jämt fördelade, lika delar yngre kvinnor som äldre. En fundering kring detta är om det hade förekommit fler skillnader kring den upplevda kvalitativa jämställdheten. En anledning till att vi inte inkluderade betydelsen av ålder i studien beror på att det inte var tillräckligt många som visade intresse för att delta. Om vi hade gjort om studien hade vi försökt inkludera kvinnor i åldrarna 40 till 65 år om möjligheten hade getts.
Det hade även varit intressant att utforska denna kvalitativa jämställdhet vidare med både kvinnor och män. I studien har kvinnornas upplevelser och erfarenheter uppmärksammats, det hade därför varit intressant att undersöka hur männen upplever situationen samt hur de responderar kring kvinnornas åsikter. Vid studerandet av både män och kvinnor hade det också varit intressant att studera om männen upplever en ojämställdhet gentemot kvinnorna, om kvinnorna anses ha en fördel på grund av sitt kön inom yrket som kriminalvårdare.
Studien berör hur kvinnor upplever sin yrkesroll kopplat till den kvalitativa jämställdheten relaterat till normer och maktstrukturer. Ämnet för studien kan uppfattas som känsligt. En spekulation relaterat till detta är resultatet av
studien kan ha påverkats av att kvinnorna inte upplever att de har tilliten att berätta allt för oss intervjuare. Detta är något vi haft i åtanke när vi utfört våra intervjuer och analyserat materialet. En annan faktor som kan ha påverkat resultatet är antalet intervjupersoner, det hade varit att föredra att dubblera antalet intervjupersoner för att få en så bred och pålitlig forskning som möjligt.
Resultatet av denna studie har gjort oss uppmärksamma på att det än idag råder en kvalitativ ojämställdhet inom kriminalvården. Studien har bidragit till en ökad förståelse av hur kvinnor upplever den kvalitativa jämställdheten inom kriminalvården. Den har uppmärksammat kvinnans utsatthet samt de normer och maktstrukturer som skapats inom yrket. Vår förhoppning med denna studie är att ge kunskap till cheferna inom kriminalvården som ansvarar för att skapa jämställdhet, detta för att belysa om kvinnornas upplevelser kring könssegregeringen.
