”Folk äro också rädda för den
smygande sjukdomen […]”
En studie om spanska sjukans förlopp i Karlskoga kommun år 1918.
”People are also afraid of the insidious disease […]”
A study on the spanish flu in Karlskoga municipality during the year
of 1918.
Tim Westin
Fakulteten för humaniora och samhällsvetenskap Ämneslärarprogrammet
Abstract
The swedish local history research on the spanish flu is relatively scarce. The research that is available today seems to be largely centered around accounts for morbidity and mortality as a result of the epidemic. This however, has also been an important part of the research, to provide a demographic depiction of the mortality. Another important element in the present study has also been to account for the authorities' actions during the epidemic, something that is largely lacking in research. In light of the prevailing Corona epidemic and the lack of local historical research on the course of the Spanish flu in Sweden, the present study has aimed to examine the course of the epidemic in the undersigned home municipality of Karlskoga, during the epidemic in 1918.
With the use of the death and funeral books of the Karlskoga parish, old issues of the newspaper ”Karlskoga Tidning” and the Health Care Board's statistics and protocols, the undersigned has, through this case study, tried to provide a quantitative aswell as a qualitative depiction of the epidemic year. The study evince that at least 43 people died in the
municipality, the majority of whom were men under 40 years old. It also turned out that the workers' areas in Bofors were home to 36% of those who died during the epidemic months, no other area in the municipality had such high mortality rate. The study also indicates that the authorities in Karlskoga considered the epidemic to be of great danger. Hence, they
seemed to have used the available information channels at the time, as to prevent the spread of infection. In this research it is noteworthy that as of today, a hundred years later, similar approaches are used to limit the spread of infection.
Keywords: Spanish flu, epidemic influenza, 1918, ”intervention and non-intervention”, social
Sammanfattning
Den svenska lokalhistoriska forskningen kring spanska sjukan är relativt knapphändig. Den forskning som finns tillgänglig tycks i stor utsträckning vara centrerad kring redogörelser för sjukligheten och dödligheten till följd av epidemin. Detta har dock även varit en viktig del av undertecknads forskning, att ge en demografisk bild av dödligheten. Ett annat viktigt inslag i föreliggande studie har också varit att redogöra för myndigheternas agerande under epidemin, något som det i stor utsträckning saknas forskning kring. Mot bakgrund av den rådande Corona-epidemin och bristen på lokalhistorisk forskning kring spanska sjukans förlopp i Sverige, har föreliggande studie syftat till att undersöka epidemins förlopp i undertecknads hemkommun Karlskoga under epidemin år 1918.
Med hjälp av Karlskoga församlings död- och begravningsböcker, gamla nummer av
Karlskoga Tidning och hälsovårdsnämndens statistik och protokoll, har undertecknad genom den här fallstudieundersökningen försökt att ge en såväl kvantitativ som kvalitativ bild över epidemiåret. I studien framgår att minst 43 personer avled i kommunen, varav majoriteten var män under 40 år gamla. Det visade sig även att arbetarområdena i Bofors var hemvist för 36% av de som avled under epidemimånaderna, inget annat område i kommunen stod ensamt för så många av dödsfallen. Studien visar också på att myndigheterna i Karlskoga tog epidemin på största allvar. De verkar således ha använt tidens samtliga tillgängliga informationskanaler för att försöka begränsa smittspridningen. Noterbart är också i den här studien att man i mångt och mycket även idag, hundra år senare, använder likartade tillvägagångssätt för att begränsa smittspridning.
Nyckelord: Spanska sjukan, epidemisk influensa, 1918, ”intervention och nonintervention”,
Innehållsförteckning
1. Inledning ... 1 1.1 Problemformulering ... 1 1.2 Bakgrund ... 3 1.3 Avgränsning ... 4 1.3 Information om undersökningsorten ... 51.4 Syfte och frågeställningar ... 6
1.5 Tidigare forskning ... 7
1.5.1 Svårigheter med den svenska forskning kring sjukdomens förlopp ... 7
1.5.2 Två värmländska lokalstudier... 8
1.5.3 Socioekonomiska variationer ... 11
1.6.1 De två linjerna – intervention eller nonintervention? ... 13
1.6.2 Överdödlighet i socialt utsatta områden? ... 15
2. Material och metod ... 17
2.2 Material ... 17
2.2.1 Hälsovårdsnämnden ... 17
2.2.2 Karlskoga Tidning ... 17
2.2.3 Karlskoga församling ... 18
2.1 Metod ... 19
2.1.1 Det kvantitativa tillvägagångssättet ... 20
2.1.2 Det kvalitativa tillvägagångssättet ... 21
3. Undersökning ... 22
3.1 Sjukdomsrelaterade dödsfall år 1916 och år 1917... 22
3.1.1 Referensram för undersökningsåret 1918 ... 23
3.2 Epidemin slår till ... 24
3.2.1 Referensramen ... 24
3.3 spanska sjukans offer... 26
3.3.1 Döda i kommunen, men inte skrivna i församlingen ... 26
3.3.2 Döda utanför kommunen, men skrivna i församlingen ... 27
3.3.3 Döda i kommunen och skrivna i församlingen ... 28
3.4 Antalet döda i kommunen per månad ... 32
4. Diskussion ... 40
4.1 Resultatdiskussion ... 40
4.1.1 Dödsfallen ... 40
4.1.2 Överdödlighet i socialt utsatta områden ... 41
4.1.3 Intervention eller nonintervention? ... 43
4.2 Material- och metoddiskussion... 45
4.2.1 Materialdiskussion... 45
4.2.2 Metoddiskussion ... 47
5. Slutsats ... 49 Käll- och litteraturförteckning
1
1. Inledning
1.1 Problemformulering
”Folk äro också rädda för den smygande sjukdomen och litet hvar försöker att så godt sig göra låter följa gifna råd och anvisningar […]”. Så skrev man i Karlskoga Tidning, den åttonde oktober år 1918, med anledning av det värsta epidemiska utbrottet i modern svensk historia, nämligen ”spanska sjukan”. Det är just denna mänskliga tragedi, i vår långa och delvis turbulenta historia, som föreliggande undersökning ämnar undersöka närmare. Ett talesätt lyder, för att förstå sin samtid bör man förstå sin historia. Undertecknad hoppas därför att, genom denna undersökning, även kasta ljus över den pandemi som vi idag befinner oss mitt i. Innan vi återvänder till spanska sjukan, låt oss därför först börja med att titta på dagens
coronapandemi.
”Första fallet av coronaviruset i Sverige: Isolerat sig själv”, så löd en rubrik i Aftonbladet den 31a januari år 2020. En ung kvinna hade precis kommit hem till Sverige efter en vistelse i den kinesiska staden Wuhan1, en stad vars namn troligtvis kommer att eka i all oändlighet. Bara ett par veckor tidigare var Sverige fortfarande sig likt. Folkhälsomyndigheten var väl
medvetna om att en ny typ av Coronavirus hade identifierats i Kina men bedömde risken för spridning till Sverige som mycket låg. Den 16e januari, med anledning av det nya kinesiska viruset, uttalade sig vår statsepidemiolog Anders Tegnell enligt följande: ”För att det ska bli stora utbrott krävs att viruset är bra på att sprida sig från människa till människa. Så verkar det inte vara i det här fallet […]”.2
Beklagligt nog kom Tegnell, liksom många andra epidemiologer och virologer runt om i världen, att motbevisas. Från den djurmarknad i Wuhan som man tror att viruset härstammar, spred det sig utanför Kina och Asien på bara några veckor. När viruset fått fäste i andra länder och kontinenter kom myndigheterna runt om i världen att kunna tillgodogöra sig mer
tillförlitligt data. Nu stod det klart. En hänsynslös massmördare var på rymmen, en
1 Eriksson Niklas & Nygren Susanna, ”Första fallet av coronaviruset i Sverige: isolerat sig själv”, Aftonbladet
31/1 2020, https://www.aftonbladet.se/nyheter/a/GGgL49/forsta-fallet-av-coronaviruset-i-sverige-isolerat-sig-sjalv [hämtad 2020-11-07].
2 Folkhälsomyndigheten, Nytt coronavirus upptäckt i Kina, 16/1 2020,
2
massmördare svår att urskilja från de i regel ofarliga luftvägsinfektioner som ingår i vår naturliga sjukdomsflora.
Vår tids mänskliga nätverk resulterar i att virus kan spridas i rekordfart. I kölvattnet av Corona-virusets frammarsch genom land efter land, region efter region och kommun efter kommun, står miljontals människor som fått lära sig att leva i det tomrum som blivit över efter att deras nära och kära gått ur tiden. Till råga på allt detta ska nämnas att virusets effekter fortfarande är högst påtagliga, i skrivande stund tar det fortfarande många
människoliv i Sverige och runt om i världen. Idag, den 17e november, har viruset hittills tagit 1 320 148 människoliv världen över, varav Sverige står för 6 164 av dödsfallen.3 I media
informeras vi dagligen om vad vi bör göra för att undvika att kontamineras och kontaminera, bland annat hur vi bör se över våra mellanmänskliga relationer och undvika onödiga
sammankomster.
Av en händelse är det i år ungefär hundra år sedan spanska sjukan härjade i världen. Detta epidemiska, tillika pandemiska utbrott tycks i någon mening ha fallit lite i glömska vad gäller den lokala historieskrivningen, en uppfattning som undertecknad delar med bland annat historikern Margareta Åman.4 Även om ödesdigra epidemiska utbrott inte hör till vanligheten,
förringar det inte det faktum att vi haft dem. Den svenska forskningen om spanska sjukan må vara ganska knapp, men den är inte obefintlig. Den forskning som finns tillgänglig verkar dock i mångt och mycket inrikta sig på att redogöra för sjukdomens spridning och dödsfall. Givet dagens omständigheter är det intressant att undersöka hur de lokala beslutsfattarna valde att agera under 1918-års epidemi, men också om det fanns socioekonomiska variationer vad gäller dödligheten till följd av spanska sjukan. För svensk forsknings vidkommande befinner sig de här två aspekterna kring sjukdomsförloppet i ett dunkel, ett dunkel som föreliggande undersökning ämnar sprida ljus över.
3 World Health Organization, WHO Coronavirus Disease (COVID-19) Dashboard, u.å., https://covid19.who.int/
[hämtad 2020-11-08].
4 Åman Margareta, SPANSKA SJUKAN. Den svenska epidemien 1918 – 1920 och dess internationella förlopp,
doktorsavhandling (Uppsala: Merkantil-Tryckeriet AB, 1990), s. 10.
3
1.2 Bakgrund
”Three-day-fever”, så kom de amerikanska trupperna i Europa under det första världskrigets sista år att benämna det influensaliknande tillstånd som utbröt bland soldaterna. Denna farsot kom att spridas under en tid då vår värld stod i brand, som ett resultat av länders involvering i det första världskriget. Den här osynlige fienden gjorde varken skillnad på nationsgränser eller uniformer och hade, trots sitt namn ”spanska sjukan”, ingenting med Spanien att göra. Under det första världskriget rådde en stark censur, detta kom att innebära att inga
sjukdomsfall offentliggjordes under tiden som kriget varade. Spanien som under kriget förhöll sig neutralt behövde däremot inte rätta sig efter någon censur i syfte att mörka svagheter. Mot slutet av april hade sjukdomen nått Spanien via Frankrike och redan följande månad
rapporterade landet om en stor spridning av en ”bakterie” vars karaktär och ursprung, för tiden var okänt.5
Under de tre år som influensan höll världen i ett järngrepp räknar man med att omkring 50 miljoner människor miste livet. I Sverige, med en dåvarande befolkningsmängd på ungefär 5,8 miljoner6, avled omkring 35 tusen människor. I sviterna av pandemin, som gick under namnet ”spanska sjukan”, omkom världen över fem gånger fler människor än under första världskriget. För Sveriges vidkommande rapporterades de första influensafallen från det skånska gruvsamhället Hyllinge efter midsommarhelgen år 1918.7 Två dagar senare hade ett
tjugotal personer runt Hyllinge insjuknat i smittan. I början av juli, bara ett par veckor efter det första konstaterade fallet, kunde man även konstatera smitta i landets mellersta delar, däribland Göteborg, Arvika och Eskilstuna.8
Smittan började under juli-månad att nå Sverige från fler olika länder samtidigt, nu kunde man härleda smittan till länder som England, Danmark, Tyskland och Österrike.9 Den svenska
handeln med såväl skandinaviska länder, som med Storbritannien och Centraleuropa i stort, bidrog till en tilltagande spridning i Sverige under sommarmånaderna. Mot hösten och vintern år 1918 skulle den inhemska spridningen visa sig ta fart på allvar.
5 Åman 1990, s. 32 - 33.
6 Statistiska Centralbyrån, Befolkningsutveckling – födda, döda, in- och utvandring samt giftermål och
skilsmässor 1749 – 2019, u.å., https://www.scb.se/hitta-statistik/statistik-efter-amne/befolkning/befolkningens- sammansattning/befolkningsstatistik/pong/tabell-och-diagram/helarsstatistik--riket/befolkningsutveckling-fodda-doda-in--och-utvandring-gifta-skilda/ [hämtad 2020-11-08].
7 Åman 1990, s. 42.
8 Tallerud Berndt, FARSOTER. Genom tiderna, 1 uppl. (Stockholm: Utbildningsförlaget Brevskolan, 1991), s.
76.
4
1.3 Avgränsning
Mycket av den befintliga forskningen kring spanska sjukan är i stor utsträckning av
övergripande karaktär eller centrerad kring städerna, med reservation för ett fåtal lokalstudier om landsbygdsförhållanden. I ljuset av detta ämnar undertecknad därför att undersöka ett samhälle som under tiden för epidemin utgjordes av såväl landsbygd som tätorter, nämligen hans hemkommun Karlskoga.
För att göra undersökningsområdet mer rättvisa har ytterligare en avgränsning inom kommunen gjorts. Karlskoga var för tiden en väldigt stor kommun som med en del av sina kommunala stadgar omfattade såväl dagens kommun, men också de områden som idag utgör Degerfors.10 Inom den här landskommunen fanns även två administrativa tätorter, å ena sidan municipalsamhället i Karlskoga, å andra sidan municipalsamhället Jannelund i Degerfors. För Karlskoga ”kommuns” vidkommande fanns utöver municipalsamhället även en annan tätort, nämligen Bofors. Detta Industri – och stationssamhälle i municipalsamhällets östliga utkant hade inte riktigt samma borgerliga rättigheter som det senare, men ansvarade ändå för en stor del av kommunens invånare.11
Bortsett från den borgerliga organisationen i landskommunen, fanns även en kyrklig. Karlskoga och Degerfors, trots sina olika municipalsamhällen, föll förvisso under samma övergripande kommunala förordningar men tillhörde däremot inte samma församling. Att i den här undersökningen behandla Karlskoga och Degerfors som en och samma kommun vore att riskera att studien blir för övergripande. Istället ämnar undertecknad, bland annat eftersom Degerfors kom att bli en egen landskommun redan år 1924, att göra en naturlig avgränsning baserad på församling. Föremål för den här studien är således de områden som under 1900-talets början omfattades av Karlskoga församling, nämligen i stort sett alla de områden som idag utgör Karlskoga kommun.12
Som nämnts i föregående avsnitt varade epidemin i ungefär tre år. Föreliggande undersökning kommer att fokusera på epidemins första år, 1918. Bakgrunden till den här tidsmässiga
avgränsningen går att söka i främst två orsaker. För det första ska epidemin ha varit som mest
10 Holmström Algot, Karlskoga. En bruksbygd blir industriort. Hundra års utveckling, 1 uppl. (Karlskoga:
Kulturnämnden, 1978), s. 18.
5
omfattande i Sverige under hösten och vintern år 1918.13 För det andra, som också hör ihop med det första, torde detta ha inneburit att landets kommuner ställdes inför helt nya
utmaningar.
1.3 Information om undersökningsorten
Karlskoga var för tiden för undersökningsperioden en relativt stor ”kommun”. Enligt församlingens befolkningsräkning för år 1918 levde i kommunen omkring 13 366 församlingsskrivna.14 För att kort beskriva kommunen kan nämnas att dess centrum egentligen bestod av två tätorter, Karlskoga municipalsamhälle och Bofors Bruk.15
Municipalsamhället var den delen av ”staden” i vilken den administrativa organisationen var belägen, ”en kommun inom kommunen” som lokalhistorikern Algot Holmström uttrycker det.16 Både municipalsamhället och Bofors var båda samhällsbyggare och tillika hemvist åt en stor del av den kyrkskrivna befolkningen, industriorten hade dock inga stadsrättigheter. Enligt en roteräkning i församlingsboken, daterad till 1920, levde omkring 23% av
befolkningen i bostadsområdena i Bofors. Inom municipalsamhällets gränser levde omkring 17% av befolkningen. Det ska samtidigt nämnas att municipalsamhället innefattade fler områden och hushåll än Bofors.17 Majoriteten av befolkningen levde för tiden fortfarande utanför tätorterna ute på den vidsträckta landsbygden.
För tiden återfanns majoriteten av den arbetande andelen av kommuninvånarna inom
industrinäringen, följt av jordbruket och dess binäringar. Runt 81% av Karlskogas arbetande befolkning återfanns inom jord-och industribruket, resterande 19% var fördelade mellan sektorer som bland annat handel, kommunikation och ”allmän tjänst”.18
I takt med att industriproduktionen tilltog mot 1800-talets slut, kom ett fåtal men stora industrier att växa sig ännu större. För Karlskogas vidkommande innebar detta att
vapenindustrin Bofors kom att få en betydande roll för samhällsbygget. Som arbetsgivare åt en stor del av kommunens invånare började man nu, i områdena kring industrierna, att
13 Åman 1990, s. 59.
14 Karlskoga Kyrkoarkiv, SE/ULA/10 513/A III/1 1896- 1941, Bok över obefintliga, s. 136. 15 Se Bilaga 4, karta 1.
16 Holmström, Algot, Karlskoga. En bruksort blir industriort. Hundra års utveckling, 1 uppl. (Karlskoga:
Kulturnämnden, 1978), s. 210.
6
upprätta arbetarbostäder.19 Trots att en hel del av den gamla 1900-tals arkitekturen i Karlskoga inte finns kvar idag, står fortfarande många av Bofors arbetarbostäder kvar. I arbetarbostaden Gråbo, upprättad av Bofors Bruk omkring 1870, levde som mest 50 - 60 personer i huset samtidigt.20 I anslutning till bostäderna Gråbo och Korpkullen ligger, från och med tiden kring det första världskriget, Rosendals arbetarlängor.21 De här längorna, om än något ombyggda invändigt, är än idag bostäder till några av kommunens invånare. Även om planlösningen inte är den samma idag, vittnar arbetarkvarteret om hur man levde trångt, med flera individer i varje länga.
1.4 Syfte och frågeställningar
Föreliggande undersökning syftar till att studera spanska sjukans förlopp i Karlskoga kommun under epidemimånaderna år 1918. Mer precist är studiens huvudsakliga syfta att redogöra för dödligheten i kommunen, detta utifrån de demografiska aspekterna kön och ålder, men också utifrån ett socioekonomiskt perspektiv. Mot bakgrund av den rådande Corona-epidemin lägger undersökningen även vikt vid att redogöra för hur Karlskoga kommun valde att agera under epidemin år 1918. I den här studien kommer även en del jämförelser med dagens Corona-epidemi att göras, även om det inte är studiens syfte att vara jämförande. För att uppnå syftet ämnar undertecknad att besvara följande frågeställningar
- Hur många avled till följd av spanska sjukan i kommunen år 1918? - Fanns det några skillnader i dödlighet mellan kön och ålder?
- Spelade yrke, bostadsområde och boendeförhållanden någon roll för risken att avlida? - Vad gjorde kommunen för att få bukt med epidemin och vilken roll spelade medier i
sammanhanget?
19 Länsstyrelsen Örebro län, ”Brukat och byggt i Örebro län”, Program för kulturmiljövård i Örebro län, del 1
2002:21 (2002), s. 159 - 160.
20 Visit Karlskoga Degerfors, Arbetarmuseet Gråbo, u.å.,
https://www.visitkarlskogadegerfors.se/sv/gora/arbetarmuseet-grabo-28495 [Hämtad 2021-01-02].
7
1.5 Tidigare forskning
1.5.1 Svårigheter med den svenska forskning kring sjukdomens förlopp
Margareta Åman, doktor i historia, skriver i sin avhandling spanska sjukan – den svenska
epidemin 1918 - 1920 och dess internationella bakgrund att statistiken tyder på att spanska
sjukan härjade som allra värst i Sverige mellan september och december år 1918.22 Detta
bekräftas även av historikern Berndt Tallerud som i sin bok Skräckens tid – farsoternas
kulturhistoria skriver att dödligheten i influensan inte var särskilt anmärkningsvärd till en
början, men att dess andra våg under hösten år 1918 skulle visa raka motsatsen.23
Enligt Åman kan det vara problematiskt att undersöka influensans härjningar, detta av främst tre anledningar. För det första, vad det gäller antalet dödsfall, sköttes rapporteringarna via två myndigheter; medicinalstyrelsen och den statistiska centralbyrån.24 Åman menar att
myndigheterna tagit fram statistiken i olika syften, för medicinalstyrelsens del handlade det om att skyndsamt och översiktligt ge en bild av det rådande läget. Detta uppdrag föll på städernas och tätorternas hälsovårdsnämnder, men på landsbygden kom istället kommunala förtroendemän på uppdrag av kommunalnämnden att få ansvara över detta.
I det förra fallet kunde man i regel använda sig av stadsläkarens rapporter, men på landsbygden saknade man många gånger denna möjlighet. I bästa fall kunde en
provinsialläkare bistå förtroendemännen med expertis, detta var dock inte alltid möjligt eftersom provinsialläkaren ansvarade för mer än en kommun samtidigt.25 Detta torde enligt Åman ha resulterat i att rapporterna till medicinalstyrelsen, i synnerhet vad det gäller landsbygdsförhållandena, många gånger saknade tillförlitlighet.
Beträffande den statistiska centralbyrån, som inte hade samma skyndsamma uppdrag som medicinalstyrelsen, utgick man istället från församlingarnas dödböcker. I de här böckerna hade prästen, från och med år 1911, fått en utökad skyldig att dokumentera vad han kunde utläsa som dödsorsak i de fall där läkaren inte utfärdat något intyg. Därefter kom utdrag från böckerna att skickas till provinsialläkare som antingen bekräftade eller dementerade prästens förklaring till dödsorsak. Viktigt var också för läkaren att skilja mellan vad han trodde var
22 Åman 1990, s. 59.
23 Tallerud Berndt, skräckens tid – farsoternas kulturhistoria, 1 uppl. (Stockholm: Bokförlaget Prisma, 1999), s.
150.
8
huvudorsak och bidragande orsak.26 Här kommer alltså nästa problematik in i bilden, nämligen att veta vilken dödsorsak som orsakats av spanska sjukan och inte. Som Tallerud skriver var lunginflammation en vanlig komplikation till spanska sjukan, såväl virusrelaterad som bakterierelaterad, och många gånger resulterade lunginflammationen i dödlig utgång.27
Trots att lunginflammationen ofta var en bidragande orsak, innebar inte detta enligt Åman att den nödvändigtvis uppstod till följd av spanska sjukan. Det var därför viktigt för läkarna att skilja mellan akut lunginflammation, ”pneumonia acuta” och lunginflammation orsakad av influensa, ”influensapneumoni”. Åman skriver dock att läkarna ibland slarvade med att skilja mellan de här två typerna, vilket kan försvåra forskningen kring sjukdomen.
För att råda bot på detta problem har hon valt att jämföra statistiken med tidigare år och således kommit fram till att dödsfallen i både influensa och lunginflammationer var betydligt färre innan år 1918.28 Eftersom de lunginflammation-relaterade dödsfallen var fler än
föregående år menar Åman att antalet dödsfall i spanska sjukan inte borde vara överdrivna. Däremot kan det förhålla sig tvärtom, det vill säga att många av de dödsfall som
diagnosticerades som lunginflammation egentligen var relaterade till influensan. Enligt Åman ska det ha varit lättare att konstatera dödsfall i lunginflammation än att avgöra vad som låg bakom den.29
Det tredje problemet med att undersöka sjukdomens förlopp är avsaknaden av statistik kring antalet smittade. Det är alltså svårt att veta helt säkert hur många som insjuknade i 1918-års influensa. Åman skriver i sin avhandling att den statistik som finns över sjukligheten är en uppskattning baserad på 9% av landets invånare, detta eftersom de flesta svenska läkare inte hade någon rapporteringsskyldighet ur detta avseende.30 Trots detta, om än inte representativ,
ger den statistik som finns en bild över epidemins omfattning, men också en fingervisning om vilka månader influensan härjade som värst.
1.5.2 Två värmländska lokalstudier
Örebro län har inte ägnats någon större forskning inom det här området, i alla fall inte mer än den länsstatistik om antalet dödsfall i sjukdomen som Åman redogör för i sin avhandling.31
9
Enligt denna statistik förefaller Örebro län att sammanfall med rikssnittet, det vill säga en dödlighet på omkring 400 - 500 personer per 100 000 invånare.32 Med tanke på att Karlskoga tillhör Värmlands landskap, men Örebro län, kan det ändå vara av intresse att kortfattat redogöra för relevanta delar av ett par studier om Värmland. Den allra mest omfattande värmländska studien är centrerad kring Karlstad och genomförd av Åman. Med utgångspunkt i stadens förste stadsläkare Hugo Severins noggranna rapporter och statistik kring spanska sjukans förlopp i staden, redogör hon för hur befolkning kom att drabbas.
Enligt en enkät som Severin skickade ut till stadens 18 820 kyrkskrivna, inkom svar från 16 067, en svarsfrekvens på ungefär 85%. Åman har sedan jämfört stadsläkarens uppgifter med församlingens dödböcker och kommit fram till att de förefaller vara väl
överensstämmande.33 Slutsatsen hon drar utifrån detta är att Severins uppgifter om sjukligheten i staden torde vara pålitliga.
Av de 16 067 personer som besvarade enkäten, insjuknade under hösten år 1918, 5002 personer. Av de insjuknade var endast 907 personer över 40 år gamla.34 Åman har även kommit fram till att 77 personer, skrivna i staden, kom att avlida till följd av spanska sjukan mellan september år 1918 och maj år 1919. Av de här 77 personerna kom 62 personer att avlida i staden, 25 män och 37 kvinnor.35 Hela 79% av de som avled i sjukdomen var under
40 år gamla.
En annan historiker som forskat kring spanska sjukans förlopp i Värmland är Johan Persson. I sin undersökning De som aldrig återvände – en studie om hur Kroppa landskommun
drabbades av spanska sjukan förhåller sig Persson skeptisk till den länsvisa dödsfallsstatistik
som Åman presenterar.36
Persson har, om än med vissa tveksamma beräkningar, kommit fram till att minst 40 personer av landskommunens 4000 invånare kom att avlida till följd av spanska sjukan år 1918. Det skulle i sådana fall innebära att sjukdomen i Kroppa hade en mortalitet på minst 1%37, det vill
säga en dödlighet dubbel så hög som den i Karlstad för samma tid.38 Det är möjligt att Kroppa drabbades mycket hårdare, å andra sidan är Persson ganska vag i sin redovisning av antalet
32 Åman 1990, s. 74. 33 Åman 1990, s. 112. 34 Åman 1990, s. 114. 35 Åman 1990, s. 120 - 121.
36 Persson Johan, ”De som aldrig återvände”. Hur kroppa landskommun drabbades av spanska sjukan, C -
uppsats (Karlstad: Karlstad universitet, 2015), s. 10.
10
dödsfall.39 Risken är att han, eftersom han inte riktigt nyanserat sin statistik, räknar med sjukdomar som inte nödvändigtvis orsakats av spanska sjukan. Vare sig dödsfallen var mer eller mindre, ger han ändå en bild av hur den värmländska landsbygden kom att påverkas. Även han kommer i sin studie fram till att majoriteten av dödsfallen under hans
undersökningsperiod var under 40 år gamla, av dem ska majoriteten ha varit män.40
Persson skriver dock att ”Kroppa kom i likhet med Kristinehamn att drabbas mycket hårdare än andra delar av Värmland […]”.41 Frågan är om detta är något för mycket av en
generalisering? I synnerhet med tanke på att Perssons undersökningsort även drabbades hårt av difteriepidemi under hösten år 1918.42
Om han menar orter i Värmlands län är det möjligt att han har rätt i sak, men detta skulle i sådana fall också kräva mer noggranna fallstudieundersökningar. Om han däremot menar Värmlands landskap kan han inte dra några långtgående slutsatser. Persson skriver nämligen att Karlskoga tillhör Närke43, vilket det inte gör. Som nämnts tidigare är Karlskoga en ort belägen i sydöstra Värmland men tillhörande Örebro län. Utan att faktiskt ha undersökt förhållandet i värmländska orter som Karlskoga och Degerfors, blir det svårt att dra några långtgående slutsatser om de värmländska förhållandena.
Både Åman och Persson, om än med viss tveksamhet kring den sistnämnde, redogör för förhållandena inom både stad och landsbygd. De här studierna som behandlar två områden som rent geografiskt ligger ganska nära Karlskoga, visar på demografiska skillnader
beträffande sjukdom och dödsfall. Åman är dock betydligt mer nyanserad i sin undersökning och belyser även möjligheter och svårigheter med att forska kring sjukdomen, bland annat hur tätorterna många gånger hade tillgång till mer tillförlitlig information än landsbygden. Vad det gäller de demografiska skillnaderna, tycks forskningen överlag vara överens om att spanska sjukan var en ungas farsot som generellt sett drabbade fler män än kvinnor.
11
1.5.3 Socioekonomiska variationer
I samma studie som ovan redogjorts för menar Åman att det inte fanns några större skillnader mellan stadens olika områden. Oavsett sanitära olägenheter inom vissa av stadens
bostadsområden innebar inte detta att de som bodde där var mer benägna att kontamineras än de som bodde i stadens mer ansedda områden. Ekonomiska och hygieniska variationer i staden resulterade således inte i att någon riskgrupp löpte större risk än någon annan att kontamineras, vart man än levde insjuknade i regel var tredje person.44
Åman skriver dock att sjuklighet inte ska förväxlas med dödlighet eftersom den senare var påfallande ojämn enligt hennes undersökningsresultat. I bland annat Viken, en stadsdel som för tiden utgjordes av ett industriområde, avled 8 personer till följd av influensan. Åman menar att om man dessutom räknar med de fem dödsfallen som inträffade till följd av okänd lunginflammation, skulle antalet dödsfall i stadsdelen ligga i linje med den centrala delen av Karlstad, i vilken fler än dubbelt så många levde. Oavsett om det rörde sig om 8 eller 13 dödsfall menar hon att överdödligheten ändå var ett faktum. Viken var för tiden ett osunt område som man inte gärna vistades i om man hade pengar att röra sig med. De
influensasjuka där löpte mycket större risk att insjukna i lunginflammation än i någon annan stadsdel i Karlstad. Slutsatsen som Åman kommer fram till här är att bristfällig hygien inte påverkade mottagligheten för sjukdom, men att den i kombination med trångboddhet hade en viss inverkan på influensadödligheten.45
Detta fenomen bekräftas till viss del även i en amerikansk studie om influensaepidemin år 1918 - 1919. Historikern Patricia J. Fanning har i sin studie Influenza and Inequality – One
Town’s Tragic Response to the Great Epidemic of 1918 valt att undersöka epidemins förlopp i
en industriort, belägen i den amerikanska delstaten Massachusetts. Norwood som är namnet på den ort hon undersökt kännetecknades från 1800-talets sista decennier till 1900-talets början, av en stadig befolkningstillväxt. Från år 1900 - 1920 dubblades samhällets befolkning, detta främst på grund av invandring från Europa och Asien. Under tiden för
influensaepidemin levde omkring 12 000 personer i samhället.46
I relation till den ökade invandringen löpte också en växande bostadsbrist. I Norwood resulterade denna problematik i att man i samhällets södra utkanter, å emigranternas vägnar,
44 Åman 1990, s. 74. 45 Åman 1990, s. 123 - 124.
46 Fanning J. Patricia, Influenza and Inequality – One Town’s Tragic Response to the Great Epidemic of 1918, 1
12
lät upprätta flerfamilj-hus. De kulturella, politiska och språkliga variationerna i de södra områdena kom snabbat att resultera i främlingsfientlighet. Den inhemska delen av samhället menade att detta område var ansiktet för alla sociala och politiska problem.47 De tätbefolkade
och osanitära invandrarområdena blev ganska snabbt en rekryteringsbas för samhällets många industrier och således associerade med lågbetalt industriarbete.
Fanning kom i sin undersökning fram till att majoriteten, närmare bestämt 75%, av de som avled i Norwood under höstens epidemi (september år 1918 - januari år 1919) var
utrikesfödda och att dödsfallen nästan uteslutande ägde rum i samhällets södra områden. Anledningen till detta finner hon i att de levde i ett geografiskt, kulturellt och socialt isolerat parallellsamhälle där inkomsten var låg, saniteten begränsad och samhällets institutioner och informationskanaler bortom räckvidd.48
Även om Fanning till viss del bekräftar Åmans teori om överdödlighet i tätbefolkade arbetarområden kan man inte dra några långtgående slutsatser. Fannings
undersökningsresultat tyder trots allt på en mycket större segregation än den inom Karlstad. För att kunna göra den här teorin allmängiltig, i synnerhet vad det gäller Sverige, krävs mer forskning. Vad som däremot går att konstatera utifrån båda historikernas studier är att majoriteten av de avlidna var under 40 år gamla.49
Om än inte relaterat till bostadsområde finns det ändå anledning att här nämna ytterligare en lokalstudie med socioekonomisk prägel. Som en del av sin studie om spanska sjukans förlopp i Kalix kommun år 1918 - 1920, har historikern Johan Vikström valt att undersöka
dödligheten utifrån de demografiska aspekterna kön, ålder och yrke.50 Vad gäller den
sistnämnde aspekten fann Vikström att en stor majoritet av de 106 dödsfallen som inträffade i kommunen mellan åren, utgjordes av sågverksarbetare och hemmansägare. Han är å andra sidan noga med att poängtera att sågverksindustrin och jordbruket, för tiden, stod för flest arbeten i Kalix kommun.51 Givet detta säger inte Vikströms studie särskilt mycket om
socioekonomins roll för risken att avlida. Hans studie förtjänar ändå att nämnas eftersom den trots allt vittnar om ett försök till att belysa ett problem som, för svensk forsknings
47 Fanning 2010, s. 2. 48 Fanning 2010, s. 118. 49 Fanning 2010, s. 131 - 136.
50 Vikström, Johan, ”Spanska sjukan i Kalix 1918 - 1920”. En studie av epidemins omfattning och karaktär vid
en ort i norra Sverige, C - uppsats (Falun: Högskolan i Dalarna, 2013), s. 1.
13
vidkommande, ägnats föga uppmärksamhet. Liksom Åman, Persson och Fannings studier finner även Vikström att majoriteten av de avlidna var under 40 år.52
1.6 Teoretiska utgångspunkter
1.6.1 De två linjerna – intervention eller nonintervention?
Vid stora epidemiska utbrott, i synnerhet under sådana som utvecklas till pandemier,
debatterar läkare och professorer om hur vida man ska införa restriktioner eller inte. Kanske är detta särskilt tydligt om man ser till dagens Corona-pandemi. I början av år 2020
argumenterade man för och emot stängning av skolor. Fredrik Elgh, svensk professor i
virologi, företrädde linjen att Sverige i likhet med sina grannländer Norge och Danmark borde stänga ner skolorna. Hans argument var att länder som gjort detta hade tenderat att bromsa ned spridningen i landet. Enligt Folkhälsomyndighetens generaldirektör Johan Carlsson, som företrädde den andra linjen, skulle det inte hjälpa eftersom skolbarnen inte var den primära orsaken till coronavirusets spridning.53
En annan evig debatt som pågick under årets början var den om flockimmunitet, det vill säga att uppnå minskad smittspridning genom immunitet till följd av ökad smittspridning eller inte. Även här fanns det två läger, för och emot. Sveriges tidigare statsepidemiolog Annika Linde var en av de som förespråkade den här linjen. Enligt det här sättet att tänka skulle en ökad spridning bland unga, som i regel löper mindre risk för svår sjukdom, på sikt kunna resultera i en flockimmunitet som reducerar risken för spridning till riskgrupper. De som motsatte sig detta hävdade bland annat att en minskad smittspridning över lag istället borde vara att föredra.54 Utan att gå in något djupare på detta, kan man här se en del av de
meningsskiljaktigheter som rådde mellan olika läger under Corona-epidemins första månader i Sverige.
Denna typ av forskningsdiskussion, om än lättare för gemene man att ta del av idag, är dock inget nytt. Tallerud skriver att det bland myndigheterna pågick en diskussion under epidemin år 1918. Diskussionerna resulterade aldrig i målmedvetna och enhetliga myndighetsbeslut menar Tallerud, detta bland annat eftersom åsikterna inom det medicinska området varierade
52 Vikström 2013, s. 26.
53 Nyberg, Mathilda, ”omdebatterade besluten: för och emot”, Expressen 16/3 2020,
https://www.expressen.se/nyheter/omdebatterade-besluten-argumenten-for-och-emot/ [hämtad 2020-11-20].
14
avsevärt mellan de sakkunniga. En del hävdade att influensan inte gick att stoppa och att nedstängningar av bland annat skolor därför inte skulle tjäna något till. Av samma anledning ansåg de här företrädarna att ett offentliggörande av influensan endast skulle resultera i oroligheter, eftersom det ändå inte gick att hejda den. Ett annat läger av läkare ansåg att raka motsatsen var att föredra, det vill säga att medborgarna förtjänade att informeras om det rådande läget och att debatten, bakom lykta dörrar, istället borde föras i press. Medvetna medborgare skulle även kunna resultera i att myndigheterna började agera preventivt menade man.55
Detta bekräftas även av Åman som skriver att Arnold Josefsson, en för tiden högt ansedd läkare, bröt mot sakområdets oskrivna tystnadsplikt när influensan i Sverige eskalerade framåt hösten år 1918.56 Debatten offentliggjordes, öppen kritik riktades mot myndigheterna från den åtgärdsförespråkande linje som Josefsson tillhörde. Somliga läkare och
myndighetsrepresentanter menade, om än inte uttalat i pressen, att restriktioner och begränsningar i samhällslivet skulle kosta mer än det gav.57
Trots åsikts-mångfalden var man ändå överens om att en influensakommitté behövde införlivas i syfte att utarbeta fram förslag till råd och upplysningar om sjukdomen. Förslagen som bland annat handlade om förlängd lovledighet för skolpliktiga och isolering av personer som insjuknat, kom därefter att hamna hos vederbörande myndighet. Medicinalstyrelsen som för civilsamhället kom att få mest utrymme i detta avseende, utarbetade rekommendationer till berörda institutioner.58 Notera dock att det endast handlade om rekommendationer, hur vida man tillämpade dem eller inte var däremot upp till de enskilda kommunerna att besluta om. Myndigheterna såväl som läkarvetenskapen lämnade mycket för tolkning vad gällde spanska sjukan. Åsikterna var avsevärt varierande och något erkänt botemedel mot influensan fanns inte.59
Liksom dagens debatt talade man därför om ”intervention” kontra ”nonintervention” i
samhällslivet. Den förra syftade till att fördröja smittspridningen något, detta i syfte att bland annat förekomma överbelastning av vården. Den senare innebar istället en strävan efter
15
flockimmunitet, att låta influensan ha sin gång. Eftersom det inte fanns någon effektiv kur mot sjukdomen kunde man endast fördröja förloppet, dock inte förhindra det.60
1.6.2 Överdödlighet i socialt utsatta områden?
Enligt Karl Gauffin, svensk forskare i folkhälsovetenskap, tycks socioekonomiska
förhållanden spela roll när det kommer till risken att drabbas av svår Covid-19. Han är dock noga med att poängtera att detta är en faktor utöver de vanligaste riskfaktorerna, det vill säga hög ålder och underliggande sjukdom. Självklart löper risken för sjukdom parallellt med exponering, det vill säga att ju mer man exponeras, desto större är risken att insjukna. I de fall där man lever trångt ökar således exponeringen om någon inom området insjuknar, vilket innebär att de som lever i trångbebodda områden har sämre utsikter att undvika sjukdom. Gauffin skriver också att trångboddhet många gånger har ett samband med de ekonomiska förutsättningarna, det vill säga att invånarna som lever trångt i regel har lågbetalda arbeten.61
I Läkartidningen skriver bland annat Magnus Rasmussen att man i och med coronaviruset uppmärksammat en ökad dödlighet bland utrikesfödda i Sverige:
Det är uppenbart att svagt etablerade invandrargrupper har drabbats oproportionerligt hårt, såväl bland medelålders som äldre. För att ge ett perspektiv på vad detta innebär skulle en överdödlighet på samma nivå, om den hade drabbat befolkningen som helhet, motsvara mer än 4 000 extra dödsfall i åldersgruppen 40–64 år och 40 000 bland dem över 65 år.62
Klasskillnader gör sig påminda i Sverige än idag, om än kanske inte lika påtagliga som för hundra år sedan. Fanning kom i sin studie också fram till en överdödlighet bland de
utrikesfödda, bosatta i samhället Norwoods utkant.63 En sak man dock bör ta i beaktande är att Nordamerika, liksom Sverige idag, var ett tillflyktsland under 1800 - 1900-talens oroliga tider. Det är därför möjligt att överdödligheten i hennes studie till stor del berodde på
bristande kommunikation till följd av språkliga variationer. Hon skriver även att det för tiden rådde en stigmatisering i det samhälle hon undersökte.64 De kulturella och sociala
variationerna inom Norwood skulle därför också kunna förklara överdödligheten.
60 Åman 1990, s. 166.
61 Svedlund, Lovisa, ”underliggande sjukdomar vanligare i utsatta områden – en möjlig förklaring”, Måbra 21/4
2020, https://www.mabra.com/halsa/underliggande-sjukdomar-vanligare-i-utsatta-omraden-en-mojlig-forklaring/6513054 [hämtad 2020-11-24].
62 Hansson Erik, Albin Maria, Rasmussen Magnus & Jakobsson Maria, ”Stora skillnader i överdödlighet våren
2020 utifrån födelseland”, Läkartidningen vol. 117 (2020). s. 2.
16
Utan att förringa potentiella faktorer som kommunikation och kultur bakom en ökad benägenheten att dö till följd av spanska sjukan, kan man tänka sig att det i första hand snarare handlade om trångboddhet och socioekonomiska förhållanden. Åman skriver att området Viken i Karlstad, där hon fann en överdödlighet, kännetecknades av industrier, hygieniska olägenheter och trångboddhet. Med tanke på att Sverige inte hade någon
omfattande invandring under 1900-talets första decennier, torde inte överdödligheten i Åmans studie kunna förklaras av lingvistiska brister, i alla fall inte som ett resultat av etnisk
mångfald. Fanning nämner trots allt också att saniteten, i överdödlighetens epicentrum, för tiden också var ett problem.65
Det ena behöver förstås inte utesluta det andra. Möjligen ligger samtliga ovan redogjorda aspekter i ett nära samband med varandra. Lågbetalda arbeten, låg etableringsgrad och arbetslöshet ökar inte direkt möjligheterna till att fritt välja sin hemvist. Frågan är dock om den här socioekonomiska teorin är generaliserbar eller inte, är överdödligheten i sjukdomar en följd av trångboddhet och sociala skiktningar?
17
2. Material och metod
2.2 Material
2.2.1 Hälsovårdsnämnden
I Karlskoga kommun- och föreningsarkiv fann undertecknad, efter att ha botaniserat sig i deras register, protokoll och uppgifter från kommunens hälsovårdsnämnd. Som Åman mycket riktigt skriver syftade hälsovårdsnämndens uppgifter till stor del att kartlägga dödligheten i Karlskoga stadskärna, eller municipalsamhälle som det hette under tiden för undersökningen. På uppdrag av Medicinalstyrelsen fanns noggrann förd statistik över dödligheten i sjukdomar, kategoriserad efter kön, ålder och månad.66 Vad gäller protokollen kunde man uttyda vad nämnden beslutat i frågor som rörde hälsovårdsområdet. Nämndens statistik svarade dessvärre inte för dödligheten utanför kommunens municipalsamhälle, men eftersom stadskärnan utgör en del av undersökningen är materialet ändå nog så viktigt.
Vid dokumentationer av dödsfall kan en viss typ av problematik uppstå, bland annat hur man skiljer på huvudorsak och bidragande orsak. I sviterna av influensan ökar många gånger mottagligheten för bakteriella sjukdomar. De allra vanligaste dödsorsakerna till följd av spanska sjukan var därför inte influensan i sig, utan den lunginflammation som ofta följde.67
Ibland skiljde inte läkarna på akut lunginflammation och lunginflammation som uppträtt som komplikation till spanska sjukan. Detta skulle därför kunna innebära att en del av de fall som endast dokumenterats som ”lunginflammation”, egentligen var en följd av spanska sjukan.68 2.2.2 Karlskoga Tidning
Som nämnts svarade inte hälsovårdsnämndens statistiska sammanställningar för invånare utanför municipalsamhället. På kommunarkivet fanns dock flera välbevarade nummer av ”Karlskoga Tidning”. Tidningar kan många gånger användas, om än med viss försiktighet, i syfte att skapa en bild över en situation eller ett fenomen. Viktigt att tänka på är att historiska kvarlevor som tidningar ibland tenderar att vara partiska eller politiskt vinklade. Vad gäller epidemin torde de ändå kunna återge en ungefärlig bild av sjukdomens förlopp, om än inte
18
helt tillförlitlig. I början av epidemin kunde man i tidningarna läsa om hur många som fallit offer för influensan, men ibland även om hur många som insjuknat runt om i kommunen. Eftersom det rådde svårigheter i att fastställa dödsorsakerna kan inte tidningarna med säkerhet haft rätt i sina rapporteringar. Det är därför möjligt att sjukdomsfallen och dödsorsakerna kan vara såväl underdrivna som överdrivna. Att i den här studien bara förlita sig på materialet från hälsovårdsnämnden och tidningsartiklar är för vanskligt. För att göra området mer
representativt och rättvist krävs ytterligare arkivmaterial, i synnerhet vad det gäller områdena utanför municipalsamhället.
2.2.3 Karlskoga församling
På Riksarkivets nationella arkivdatabas (NAD) har man låtit digitalisera flera olika
kyrkoarkiv, bland annat delar av Karlskogas. I församlingens död- och begravningsbok från år 1910 - 1924 finns ganska väldokumenterad information kring de individer som gott ur tiden. I boken kan man i regel utläsa när den avlidne föddes och avled, men också var den avlidne bodde och vad han eller hon arbetade med. Utöver detta finns även en kolumn i vilka prästen dokumenterat vad de kunnat utläsa som dödsorsak.
Återigen uppstår samma problematik som den vid hälsovårdsnämndens statistik, nämligen hur man ska kunna veta att dödsorsakerna inte är felaktigt fastställda. Som Åman skriver fick prästen från och med år 1911 en ökad rapporteringsskyldighet. Detta kom i synnerhet att gälla landsbygden och innebar att det som prästen antecknat som dödsorsak skulle fackgranskas av en läkare i efterhand. Åman skriver att läkaren ofta bekräftade dödsorsaken med ett ”B” för bevislig eller ett ”S” för sannolikt, det vill säga om inte dödsorsaken var bestyrkt.69
I den dödsbok som undersökts finner undertecknad varken något av det, däremot framgår det att prästen i majoriteten av fallen antingen har skrivit av en läkarattest eller att läkaren i fråga har bekräftat prästens dokumentation. Även om det inte framgår vem som signerat i
dödbokens marginaler, kvarstår ändå det faktum att dödsorsakerna kan vara missvisande. Det är också möjligt att prästens tolkning av läkarens attester inte alltid var helt korrekt stavade, prästens kunnighet i latin, grekiska och medicin var nämligen inte lika god som läkarens.70
Detta bekräftas till stor del av det material undertecknad haft till förfogande då prästens dokumentation i dödböckerna varierade mellan sjukdomens latinska namn och den folkliga
69 Åman 1990, s. 64.
70 Demografisk Databas Södra Sverige, Källor och databaser, 2020-06-24, http://ddss.nu/sources [hämtad
19
benämningen. I dödböckerna benämndes exempelvis inte lunginflammationer alltid som ”lunginflammation”. I en del fall kunde det stå ”pneumonia” eller ”bronchpneumoni”, vilket betyder lunginflammation. Samma sak gäller spanska sjukan, ibland lät man i dödböckerna istället använda den medicinska benämningen för epidemisk influensa, det vill säga ”influensa epidemica”.
Det bör också nämnas att undersökningsmaterialet innehåller en del luckor. I dödböckerna saknas nämligen information om dödsorsak kring sju personer som avled under
epidemimånaderna år 1918. Huruvida de här personerna avled till följd av spanska sjukan eller inte går därför inte att svara på.
2.1 Metod
Viktigt innan man påbörjar sin undersökning är att man först frågar sig vad man vill åstadkomma med sin forskning. När man väl kommit underfund med det kan man börja fundera kring nästa fråga, nämligen hur man bör göra för att undersöka det som undersökas ska. Frågan är inte alltid lätt att besvara eftersom alla tillvägagångssätt har sina förtjänster. Liksom Åmans studie om Karlstad och Perssons studie om Kroppa landskommun, är föreliggande undersökning också en fallstudie, det vill säga en undersökning som ämnar att redogöra för en specifik del av ett större sammanhang.
En fallstudie kan ägnas flera olika användningsområden, bland annat kan den vara hypotesprövande men också hypotesgenererande. En inte helt ovanlig, men enligt Bent
Flyvbjerg felaktig, uppfattning om fallstudieundersökningar är att de i sig själva inte har något värde. Flyvbjerg menar att det är fullt möjligt att generalisera utifrån enskilda fall, om än givet vissa förutsättningar.71 För undertecknads del är inte syftet med undersökningen att skapa en generaliserbar bild av spanska sjukans förlopp. Undertecknad gör endast anspråk på att, mot bakgrund av den tidigare forskningen och de teoretiska utgångspunkterna, redogöra för förhållandena i Karlskoga. Fallstudiemetodiken, oavsett agenda, är bra om man önskar att ge mer kvalitet till det man undersöker.
När det kommer till det praktiska, det vill säga genomförandet, har även här gjorts en del avvägningar. Ett sätt att undersöka ett fenomen är att ge en kvantitativ bild av det, det vill säga redogörelser i form av mät- och jämförbar statistik. Kvantitativa redogörelser säger dock
71 Flyvbjerg, Bent, ”Fem missförstånd om fallstudieundersökning”, Statsvetenskaplig Tidskrift 106:3 (2003/04),
20
inte nödvändigtvis särskilt mycket om varför statistiken förhåller sig på ett visst sätt, men kan däremot vara en tillgång om man ämnar prova teorier.72 Ett annat sätt att undersöka ett
fenomen är genom kvalitativa metoder. Till skillnad från den förstnämnda ämnar den här metoden att istället generera teorier. Den här typen av metod torde därför vara mindre bra när det kommer till att skapa mätbar statistik, men betydligt bättre om man istället ämnar försöka att förklara förhållandena bakom ett fenomen, exempelvis mänskliga ageranden.73
De två olika metodologiska tillvägagångssätten behöver dock inte utesluta varandra. Vad gäller fallstudier kan de båda metoderna kombineras, beroende på vad man har för avsikt att undersöka. Eftersom syftet med föreliggande studie är att undersöka spanska sjukans förlopp vad gäller såväl demografiska skillnader i dödligheten, som myndighetsåtgärder och
tidningsskildringar, har därmed både kvantitativa och kvalitativa metoder använts.
2.1.1 Det kvantitativa tillvägagångssättet
Som redan redogjorts för i material-avsnittet ovan, är föreliggande studie baserad på
hälsovårdsnämndens protokoll och statistisk, men också på tidningsartiklar och uppgifter från Karlskoga församlings död- och begravningsböcker. Församlingens död-böcker har använts i syfte att skapa en statistisk och demografisk bild över dödligheten i kommunen, innan och under epidemimånaderna. Hälsovårdsnämndens statistik har däremot endast, bland annat på grund av dess mindre representativa karaktär och utförlighet, använts i syfte att skapa en statistisk bild över vanligheten att dö till följd av influensa och lunginflammation innan epidemiåret. Den här statistiken har därefter legat till grund för en referensram vilken tillsammans med församlings dödbok har använts i syfte att uppmärksamma ospecificerade fall av lunginflammationer, den vanligaste dödsorsaken till följd av spanska sjukan.74
Vad det gäller den demografiska sammanställningen av dödligheten i spanska sjukan har undertecknad gjort på liknande sätt som vid utformandet av referensramen. Eftersom han intresserat sig för demografiska variationer har hänsyn, utöver ålder och epidemimånad, även tagits till kön, bostadsområde och yrke. Samtliga kyrkskriva i dödböckerna avled dock inte i Karlskoga, inte heller var samtliga avlidna bosatta i kommunen och skrivna i församlingen. Av förekommen anledning har det funnits skäl att redovisa statistiken under tre olika
72 Bryman Alan, Samhällsvetenskapliga metoder, 1:4 uppl. (Malmö: Liber AB, 2007), s. 34 - 35. 73 Bryman, 2007, s. 34 - 35.
74 För mer information, se avsnitt 3.1 Dödsrelaterade sjukdomsfall år 1916 och år 1917 och delavsnitt 3.2.1
21
kategorier, nämligen; Döda i kommunen, men inte skrivna i församlingen, Döda utanför
kommunen, men skrivna i församlingen och Döda i kommunen och skrivna i församlingen.
Genom de här sammanställningarna har undertecknad fått ut mätbart data vad gäller
bostadsområden, kön, yrke och ålder. Kring de som inte var skrivna i församlingen har hänsyn endast tagits till kön och ålder och epidemimånad, bland annat eftersom insjuknandet i de här fallen inte torde ha gått att härleda till sysselsättning och bostadsområde i Karlskoga.75
Slutligen har det totala antalet dödsfall i kommunen för undersökningsperioden redovisats i ett linjediagram, sammanställt efter kön och epidemimånad.
2.1.2 Det kvalitativa tillvägagångssättet
Eftersom en del av studien syftar till att undersöka Karlskoga kommuns förhållningssätt till influensaepidemin, men också tidningarnas skildringar av den, har här behövts ett annat tillvägagångssätt. Vad gäller Karlskoga Tidning har undertecknad gått igenom samtliga nummer, från epidemiårets början i september till dess slut i december. Detta innebär dock inte att samtliga tidningar har varit föremål för studien, här har ett urval behövt göras. I studien har alla nummer av tidningen som bidragit till ny information kring epidemin fått utrymme. Med detta avses såväl information kring sjukdomens utbredning i sig, men också de rapporteringar som vittnar om betingade händelser, exempelvis förändringar i
beteendemönster.
Vad gäller hälsovårdsnämndens protokoll har i studien samtliga av dem använts. Till skillnad från tidningarna har hälsovårdsnämndens alla skrivelser burit på ny information och nya upplysningar kring spanska sjukans härjningar i kommunen. Vidare har tidningarna och protokollen ägnats samma typ av sammanställningar, det vill säga refererade
sammanfattningar och utdrag i form av citationer.
Som en del av den kvalitativa metoden har undertecknad även ägnat sig åt platsbesök vid bostadsområden som upprättats innan epidemiutbrottet och som finns kvar i kommunen än idag.76
22
3. Undersökning
3.1 Sjukdomsrelaterade dödsfall år 1916 och år 1917
I det här delkapitlet ämnar undertecknad undersöka hur dödsfallen såg ut innan epidemin år 1918. Lunginflammationer hade, som tidigare nämnts, ett nära samband med spanska sjukan. Läkarna gjorde dock inte alltid skillnad på om lunginflammationen var huvudorsak eller en bidragande orsak till dödsfallen. Syftet är därmed att här undersöka hur vanligt det var att dö till följd av lunginflammation innan den stora epidemin utbröt, men också att undersöka åldern på de som avled.
Den här bakgrundsundersökningen är grundad på statistik från municipalsamhällets
hälsovårdsnämnd, men också på uppgifter i Karlskoga församlings dödbok. Eftersom studien endast syftar till att skapa en referensram, kommer statistiken för de här två åren att varken redovisas efter månad eller bostadsområde. Hänsyn kommer däremot att tas till ålder. Viktigt att tänka på är att statistiken endast kan svara för dödligheten, om sjukligheten finns dessvärre ingen tillförlitlig statistik.
Tabell 1. Antalet avlidna i influensa och lunginflammation år 1916
Sjukdom/Ålder <1år 1 - 5 5 - 10 10 - 15 15 - 20 20 – 40 40 - 60 60>
Influensa
Lunginflammation 1 3 (2)*
*Personer med en eller flera underliggande sjukdomar. (Karlskoga kommun- och föreningsarkiv,
Hälsovårdsnämnden E 6:74 - 75, öfversikt af dödsorsakerna i Karlskoga municipalsamhälle under år 1916 enligt dödsbevisen. & Riksarkivet, Karlskoga kyrkoarkiv SE/ULA/10 513/F/7, Död- och begravningsböcker 1910 – 1924).
Om man ser till hälsovårdsnämndens statistik och församlingens död- och begravningsbok, tycks inte någon i kommunen ha avlidit i influensa år 1916. Däremot, som också framgår i tabellen ovan, avled med säkerhet fyra personer till följd av lunginflammation. Vad det gäller de två fallen som står inom parentes kan man inte med säkerhet säga att de avled i
23
Tabell 2. Antalet avlidna i influensa och lunginflammation år 1917
Sjukdom/Ålder <1år 1 - 5 5 - 10 10 - 15 15 - 20 20 – 40 40 - 60 60> Influensa (1)*
Lunginflammation 1 (1)* 2 5 (1)*
*Personer med en eller flera underliggande sjukdomar. (Karlskoga kommun- och föreningsarkiv,
Hälsovårdsnämnden E 6:74 - 75, öfversikt af dödsorsakerna i Karlskoga municipalsamhälle under år 1917 enligt dödsbevisen. & Riksarkivet, Karlskoga kyrkoarkiv SE/ULA/10 513/F/7, Död och begravningsböcker 1910 -1924).
För år 1917 års vidkommande tycks desto fler ha avlidit i lunginflammation. Återigen svarar parenteserna för de individer som hade andra underliggande sjukdomar när de avled.
Majoriteten av de som avled var över 40 år gamla, men under det här året kom även
lunginflammationen att skörda sina offer bland de yngre invånarna i kommunen. Som framgår avled med säkerhet ett barn, endast några månader gammalt. Vad det gäller det andra barnet var han eller hon även diagnosticerad med mässling, lunginflammationen torde i det fallet ha uppstått som en komplikation till viruset.
Vad som också gick att utläsa var att ett barn kom att drabbas av hjärnhinneinflammation till följd av en epidemi. Dessvärre är handstilen i det här fallet något oklar, vilket gör att man inte med säkerhet kan härleda hjärnhinneinflammationen till en specifik form av epidemiskt utbrott. Det är möjligt att den har uppträtt som komplikation till en influensaepidemi, men så behöver inte heller vara fallet. Utöver detta kunde inga av dödsfallen härledas till influensa.
3.1.1 Referensram för undersökningsåret 1918
Ovanstående redogörelser förringar inte det faktum att en del av de fall som i dödböckerna angavs som lunginflammation faktiskt uppträtt som komplikation till följd av en
virusinfektion. Oavsett orsak till lunginflammationerna var majoriteten av de som avled, båda åren, över 40 år gamla. Med den här referensramen, om än med viss försiktighet, är det möjligt att notera avvikelser i statistiken för undersökningsåret. Om de fall där
lunginflammation anges som dödsorsak varken kan härledas till epidemin eller någon annan sjukdom, är det möjligt att kontrollera de fallen enligt metoden ovan. Eftersom
lunginflammation vanligtvis drabbar äldre personer och barn under 2 år77, borde dödsfallen i sjukdomen, liksom ovan, även spegla detta mönster för epidemiåret. Om inte så är fallet utan
24
att det snarare förhåller sig tvärtom, det vill säga att fler yngre dör i ospecificerad
lunginflammation, är det möjligt att lunginflammationen uppträtt som en komplikation till spanska sjukan. Som redan nämnts ska den dödliga epidemin år 1918, tillskillnad från normalfallet vid influensor, ha varit som mest omfattande och dödlig bland de yngre i samhället.
3.2 Epidemin slår till
Spanska sjukan har nu äfven börjat uppträda i Karlskoga, som i det längsta varit fritt därifrån. I förra veckan ha en hel del fall inträffat och nya rapporteras hvarje dag. Lunginflammation har tillstött i några fall. Epidemin synes annars vara af godartad beskaffenhet.78
Så rapporterade man i Karlskoga Tidning, med anledning av epidemins spridning, den 24e september år 1918. Det ska nämnas att den ”godartade” epidemin bara tre dagar tidigare hade skördat sitt första offer i staden, en 14-årig flicka, dotter till en gjuteriarbetare i området Bofors.79 Den 26e september, två dagar efter den första lokala rapporteringen i Karlskoga, krävde epidemin sitt nästa offer i kommunen. Den här gången rörde det sig om en kvinna, endast 20 år gammal, dotter till en bruksarbetare bosatt i området Bregården. Dagen därpå, den 27e september, kom en 38-årig valsverksarbetare bosatt i Bofors att avlida till följd av influensan. De här tre fallen markerade början på en intensiv epidemivåg i kommunen, med start i slutet av september år 1918. Ett utdrag ur Karlskoga Tidning från den första oktober vittnar om hur man, bara en vecka senare, svängt om i synen på epidemins beskaffenhet:
[…] Flera fall under den veckan förekommo, men någon större spridning tycktes sjukdomen ännu inte fått. Värre var det emellertid under den sist tilländalupna veckan. Då duggade sjukdomsfallen tidt och tätt och i slutet af veckan förekommo sålunda flera dödsfall i lunginflammation, en följdsjukdom till spanska sjukan […]80
3.2.1 Referensramen
Som inledningsvis nämnts avser tabellen nedan att behandla de dödsfall som år 1918
diagnosticerats som lunginflammation och som inte gått att härleda till spanska sjukan. Syftet är liksom tidigare att försöka notera eventuella avvikelser i dödböckerna och således skapa en bild av dokumentationens trovärdighet. Om antalet dödsfall i lunginflammationer är betydligt mindre än tidigare år, kan det finnas anledning att ifrågasätta dödböckernas trovärdighet.
25
Siffrorna inom parentes symboliserar återigen de dödsfall där personen hade en eller flera underliggande sjukdomar.
Tabell 3. Antalet avlidna i ospecificerad influensa och lunginflammation före och under
epidemin år 1918 Sjukdom/Ålder <1år 1 - 5 5 - 10 10 - 15 15 - 20 20 – 40 40 - 60 60> Influensa Före/under epidemi 1 Lunginflammation Före/under epidemi 2 /2 1 / (1)* 2 / 2 3(1)* /1
*Andra underliggande sjukdomar. (Riksarkivet, Karlskoga kyrkoarkiv SE/ULA/10 513/F/7, Död- och begravningsböcker 1910 - 1924).
Under perioden innan epidemin avled två barn, ett och två år gamla, till följd av ospecificerad lunginflammation. Den yngsta att avlida i ospecificerad lunginflammation var, utöver barnen, en man i trettioårsåldern. Resterande var, som tabellen avslöjar, över 40 år gamla. En av de avlidna hade, utöver lunginflammationen, en annan underliggande sjukdom dokumenterad i dödsbeviset, detta avser det fall som står inom parentes. I början av året avled även en individ i ospecificerad influensa. Individen i fråga var över 60 år gammal och eftersom dödsfallet inträffade i början av året, närmare bestämt i februari, torde det inte ha rört sig om spanska sjukan. Liksom tidigare nämnts är det därför möjligt att lunginflammationerna, särskilt bland de äldre, uppträtt som en följd av någonting annat, exempelvis en virusinfektion.
Under höstens stora epidemi-våg omkom sex personer i lunginflammationer, tillsynes utan koppling till spanska sjukan. Båda barnen, men även den individ som var över 60 år när han eller hon avled, bekräftar den typiska sjukdomsbilden vid lunginflammation.81 Vad det gäller
den yngre vuxna individen som står inom parentes, föregicks lunginflammationen av ett hjärtfel, eller tvärtom. Två personer i 50-års åldern avled i ospecificerad lunginflammation, varav en hade en dubbelsidig sådan. De här dödsfallen inträffade som sagt mitt under den stora epidemi-vågen, det är därför möjligt att några av dem uppträtt till följd av viruset. Utan att kunna veta säkert har de oklara lunginflammationsrelaterade dödsfallen exkluderats från kommande statistik och istället fått utrymme i tabellen ovan.
26
3.3 Spanska sjukans offer
Nedan följer en presentation av antalet dödsfall i spanska sjukan under året 1918. Eftersom en del av de som avled till följd av viruset inte var skrivna i församlingen, finns det skäl att redogöra för dem under ett separat delkapitel. Samma sak gäller de som var skrivna i församlingen men som dog utanför kommunen. I det senare fallet är anledningen att
informationen i dödböckerna inte gör det möjligt att härleda dödsfallen till kommunen. Det är således möjligt att en person, skriven i församlingen, faktiskt insjuknade och dog på annat håll. Ett annat problem som uppstår i och med detta är svårigheterna i att koppla de här dödsfallen till bostadsområde. Samma problematik uppstår kring de som avled i kommunen, men som inte var skrivna i församlingen.
3.3.1 Döda i kommunen, men inte skrivna i församlingen
Nedan har gjorts en demografisk sammanställning av de fall där individerna inte varit skrivna i församlingen. Sammanställningen är baserad på den demografiska information som gått att utläsa i församlingens dödbok. Hänsyn har dock inte tagits till de avlidnas hemvister, detta eftersom det inte är relevant för studien.
Tabell 4. Ålder och kön på de som avled i kommunen, men som inte
var skrivna i församlingen
(Riksarkivet, Karlskoga Kyrkoarkiv SE/ULA/10 513/F/7, Död- och
begravningsböcker 1910 – 1924).
Av de döda var majoriteten män, närmare bestämt 70%. Det går även att utläsa att samtliga av de som avled var under 40 år gamla. Utöver den här informationen finns ingen annan relevant data att utläsa om fallen.
Ålder/kön Män Kvinnor Summa
27
3.3.2 Döda utanför kommunen, men skrivna i församlingen
Liksom ovan kommer dödsfallen under det här delkapitlet att sammanställas i tabellform. Eftersom de här individerna, trots att de avled utanför kommunen, var skrivna i församlingen finns det anledning att här nyansera den demografiska informationen. Hänsyn kommer därför, utöver ålder och kön, också att tas till yrke och hemvist. För tydlighetens skull sammanställs statistiken i två tabeller, en för ålder och kön och en annan för månad, yrke och hemvist. Den sistnämnda tabellen har, på grund av sin omfattande karaktär, bifogats som en bilaga.
Tabell 5. Ålder och kön på de som avled utanför kommunen, men som
var skrivna i församlingen
Sammanställning av Bilaga 1, Tabell 6. (Riksarkivet, Karlskoga
Kyrkoarkiv SE/ULA/10 513/F/7, Död- och begravningsböcker 1910 - 1924).
Återigen var majoriteten av de som avled män, det vill säga 73% av dem. Vad det gäller åldern kan vi också utläsa att samtliga av de avlidna var under 40 år.
Av de män som avled utanför kommunen arbetade majoriteten med bruksrelaterat arbete. Vad gäller kvinnorna saknade samtliga, enligt dödböckerna, arbeten utanför hemmen. I en del fall går det, förutsatt att kvinnan var gift eller att det rörde sig om ett barn, att utläsa vad maken eller fadern arbetade med. I de fall där kvinnan inte var gift eller där maken/fadern av någon anledning inte längre var med i bilden, saknas information. Om man ser till bostadsområdena hade 33% av de avlidna sin hemvist i municipalsamhället och 20% i Bofors, resterande 47 var fördelade över andra områden i kommunen. Tabellen visar också att majoriteten av
dödsfallen, utanför kommunen, inträffade under höstmånaderna oktober och november.82
82 Se Bilaga 1, Tabell 6.
Ålder/kön Män Kvinnor Summa
28
3.3.3 Döda i kommunen och skrivna i församlingen
För tydlighetens skull sammanställs statistiken under det här delkapitlet månadsvis. Upplägget följer annars precis samma disposition som ovan, det vill säga redogörelser i tabellform för å ena sidan ålder och kön, å andra sidan yrke och hemvist. De sistnämnda tabellerna återfinns i bilaga 2.
Tabell 7. Ålder och kön hos de som avled i september
Sammanställning av Bilaga 2, Tabell 8. (Riksarkivet, Karlskoga
Kyrkoarkiv SE/ULA/10 513/F/7, Död- och begravningsböcker 1910 - 1924).
Under september månad kom fyra personer, skrivna i kommunen, att avlida till följd av epidemin. Den här månaden rörde det sig om två kvinnor och två män, 14 och 20 år gamla respektive 34 och 35 år gamla. Av de avlidna var majoriteten bosatta i området Bofors och vad det gäller männen arbetade båda två med bruksrelaterade arbetsuppgifter. Kvinnorna som enligt dödböckerna saknade arbeten utanför hemmen, var båda döttrar till bruksarbetare, bosatta i Bofors och Bregården.83
83 Se Bilaga 2, Tabell 8.
Ålder/kön Män Kvinnor Summa
