Sveriges riksbank

~~~

. ,

SVERIGEs RIKSBANK

Sveriges riksbank

ÅRSBERÄTTELSE 1997

1997 i korthet

Riksbanken övergår i april från omvända repor till repor i räntesryrningssystemet Riksbanken avslutar i septembe,. avvecklingm av terminsskuldenfrån 1992

Rikshanken hbJer i december reparäntan med 0,25 procentenheter;från 4,ro till4,35 procmt Utredningen som granskat Rikshankns guldfdrvärv under andra världskriget överlämnar i december sin slutrapport till Riksbanken

Fyra ir!flatWnsrapporter puhliceras under året

Första utgåvan i en ny rapportserie -finansmarknadsrapporten -presenteras i november 63 procmt av Sveriges befolkning ställer sig bakom Rikshankens ir!flationsmål på 2 procent Vui årss/,;iftet 1996/97 börjar Riksbanken distribuera JOO-kronorssedlar med löpande vatten-

märke

Riksbankm ger i juni ut minnesmynt med anledning av 6oo-åriuhileet av Kalmarunionen En ny 2o-kronorssedel introduceras den 15 september

Från den IJ marsfinns Riksbanken på Internet (http: l lwww.riksbank.se) Göran Lind och Kerstin Mitlid blir rådgivare till riksbanksledningen Christina Nordh Berntsson blir chef f dr internationella sekretariatet Gunilla Werner Carlsson blir cheffor revisionsavdelningen

Agneta Rb'nström blir chef fiir organisations-och förvaltningsavdelningen

Nyckeltal 1995 1996

Ultimo perioden:

Växelkurs {TCW-vägd) 117,77 117,83

SEKIDEM 4,6164 4,4325

SEKIUSD 6,6177 6,8859

Långa rantan (tio år; procent) 8,41 6,68

Korta räntan (tre m1mader; procent) 8,44 3,61

Reparäntan (procent) 8,91 4,10

l genomsnitt:

KPI (procentuell förändring) 2,8 0,8

BNP (procentuell förandring) 3,9 1,3

Arbetslöshet (procent) 7,7 8,1

Bytesbalans (miljarder kronor) 39 44

Handelsbalans (miljarder kronor) 115 121

statens lånebehov (miljarder kronor) 139 21

• Kl:s prognos fOr 1997 ,.,. Preliminära d~ta

- - -

1997

121,51 4,4185 7,9082 5,95 4,49 4,35

0,9 1,9.

8,0 55*

131*' 6

INNEHÅLL

1997 l KORTHET

NYCKELTAL

•

RIKSBANKSCHEFEN HAR ORDET 2

•

^{PENNING· OCH VAL}UTAPOLITIKEN 1997 4

•

DET Fl NAN Sl ELLA SYSTEM ET 9

•

^{EUROPEISAMARBETE SKT INOM EU EKONOMISKT 13}

•

^R l KS BAN KSFULLMA KTI GE 16

•

RIKSBANKENS ORGANISATION 17

•

ÅRET SOM GICK 18

•

^{PENNING· OCH VAL}UTAPOLITISKA

AVDELNINGEN 20

•

EKONOMISKA AVDELNINGEN n

•

^AVDELNSTATISTI K ^{INGEN FÖR FINANSIELL} 22

•

FORSKNINGSAVDELNINGEN 23

•

BETALNINGSSYSTEMAVOELNINGEN 24 BETA L N l NGSM EOELSAVOELN l NGE N 25

•

SAMORDNINGS·, REVISIONS· OCH ADMINISTRATIVA AVDELNINGARNA 26

•

RIKSBANKWS BOKSLUT MED

BO KSLUTS Dl SPOSl T l O N E R 29

•

^{FÖRSLAG TILL D}ISPOSITION AV RIKSBANKENS RESULTAT 31

•

^BALANSRAKNINGAR 32

•

RESULTATRÅKN l NGAR 33

•

^{KOM MENTAR ER} OCH NOTER TILL

1997 ÅRS BOKSLUT 34

•

RIKSBANKENS FORVALlNING 40 NOBELPRISET l

EKONOMISK YEHNSKAP 1997 42

R l KSBAN KSINFORMATION 43

PENNING-OCH VALUTAPOLITISKT

KALENDARIUM 1997 44

SVERlCES RIKSBANK 1997

2

RIKSBANKSCHEFEN HAR ORDET

Riksbankschefen Urban Bäckström diskuterar verksamhetsplanen fOr 1998 med personalen på Riksbanken.

S\"ERIG'f.:S RTK..SBANK 1991

Tydligare ansvar för Riksbanken

Utvecklingen på de svenskafinansiella mark- naderna, liksam utvecklingen i ekonomin som helhetJ har under senare år blivit allt mer sta- bil. Denna utvecklingfortsatte i allt väsentligt också under 1997. Den internationella scenen uppvisade dock under slutet av året en viss dramatik i form av problemen i Asien. I övrigt har året präglats av arbetet med den monetära integrationen

i

Europa.

DELEGERING AV PENNINGPOLITIKEN

En mycket viktig händelse under 1997 var fempartiuppgörelsen om att ändra de lagar som bestämmer ,i.lka Riksbankens uppgif- ter ska vara och reglerna för hur de ska ut- foras. Riksbanken har även tidigare haft en hög grad av själ,·ständighet, men den nya lagstiftningen innebär en mer formell re- glering av denna. Lagändringarna anes gälla fr. o. m. I999, men påverkar redan Riksbankens arbete.

I korthet innebär de nya lagarna följande

; förändringar.

För det första ges Riksbanken ett tydligt ansvar fOr att upprätthålla prisstabilitet.

· För det andra överförs det övergripande ansvaret för valutapolitiken till regering- en. I den nuvarande regeringsformen står att Riksbanken har ansvar fOr valuta-och kreditpolitik och att den ska främja ett sä- kert och effektivt betalningsväsen de. I den nya regeringsformen formuleras i stället uppdraget som att Riksbanken har ansva- ret fOr penningpolitiken. I den nya riksbanks- lagen preciseras att målet för verksamhe- ten ska vara att upprätthålla ett fart penning- värde, men pckså att Riksbanken ska.frätrya ett säkert ruh dfektWt betAl.ningJväseruie. På va- lutapolitikens område blir Riksbankens upp- gift att besluta hur det växelkurssystem re- geringen lagt fast ska tillämpas.

För det tredje överförs vissa av riksbanks- fullmäktiges uppgifter till en ny direktion.

Det gäller inte minst de penningpolitiska besluten. Riksbanksfullmäktige utses som tidigare av riksdagen, och har därmed samma mandatperiod som denna, men antalet ledamöter utökas från åtta till elva. Fullmäktige ska utse direktionens sex ledamöter. Ledamöterna ska ha sex- åriga mandatperioder med överlappan- de mandat så att en ny ledarnot im"äljs varje år. Direktionen har alltså en längre mandatperiod än fullmäktige.

För det fjärde ska riksdagens instruktio- ner om Riksbankens verksamhet ske ge- nom lagstiftning, ingen myndighet får bestämma hur Riksbanken ska bedriva penningpolitiken och direktionens leda- möter får inte söka eller ta emot instruk- tioner. Ytterligare en nyhet är att full- mäktige inte kan skilja riksbankschefen eller övriga direktionen från sitt uppdrag, under gällande mandatperiod, med mind- re än att det begåtts allvarliga försum- melser eller att personen i fråga inte längre kan utföra sina uppgifter.

fEL ATT TALA OM RrKSBANKEN soM "oBEROENDE"

Riksbanken är rikets centralbank, en myn- dighet under riksdagen. De nya lagarna ändrar inte detta förhållande. Det är där- för missvisande att tala om en "oberoende"

Riksbank. Men Riksbanken får ökad själv- ständighet och ett lagstadgat ansvar fOr pris- stabiliteten. Dessa två förändringar hör in- timt samman.

Självständigheten kan ses som en logisk fciljd av att ett tydligt uppdrag formulerats, i så måtto att när riksdagen väl preciserat vad man vill att Riksbanken ska göra, ska det inte finnas vare sig anledning, mandat eller praktiska

möjli~heter

att direkt

på\·e~ r

ka hur denna uppgtft utförs. Beslutet att öka självständigheten för Riksbanken har dock ökat vikten av tydlig målformulering.

_ _ _ _ _ . J . _ _

)

o

För att riksdagen - och allmänheten - ska kunna känna sig säker på att den ökade självständigheten verkligen leder till en ef-

fektivare penningpolitik, måste politikens mål tydligt anges.

Reformerna av de lagar som styr Riks- banken är delvis en anpassning av regelver- ket till furändringar på penningpolitikens område, som redan tillämpas. När den fasta växelkursen övergavs i nO\·ember 1992 be- hövdes ett nytt riktmärke för penningpoli- tiken. Riksbanken bestämde i januari 1993 att målet for penningpolitiken skulle vara att från och med 1995 stabilisera inflationen kring 2 procent per år. Denna politik har sedan fått brett stöd, såväl formellt av riks- dag och regering, som av allmänheten.

I Jl.,laastrichtfordraget har EU:s länder åtagit sig att göra sina respektive central- banker så självständiga som EMU-planer- na kräver. Det svenska EU-medlemsskapet har därför varit en viktig orsak till ändring- arna i lagstiftningen. Dels för att se till att Sverige är kvalificerad medlem den dag landet vill delta i den monetära unionen.

Dels har Sverige, som ett litet land med en historia av hög inflation, haft ett extra be- hov av att skapa trovärdighet för sin pen- ningpolitik. Detta i synnerhet som Sverige beslutat att tills vidare stå utanför den mo- netära unionen.

ATT FRÄMJA STABILITETEN l BETALNINGSVÄSENDET

Riksbankens penningpolitiska åtgärder för att uppfylla prisstabilitetsmålet, dvs. räntepo- litiken, och bankens inflationsbedömning- ar- såsom de kommer till uttryck i framför allt inflationsrapporterna - är väl den del av verksamheten som tilldrar sig störst intres- se i massmedia. Men Riksbankens aktidte- ter styrs inte enbart av prisstabilitetsmåle t.

Såväl enligt de nuvarande lagarna som de som ska gälla från nästa år, ska Rikshan-

ken "fi'ämja ett säkert och effektivt betal- nings\äsende". Ett säkert och effektivt betal- ningsväsende är livsviktigt fur dagens högt utvecklade transaktionsekonomier. Det upp- draget har två delar- dels att försörja Sveri- ge med sedlar och mynt, dels att övervaka stabiliteten i hela det finansiella systemet.

Marknadsekonomier är utsatta för ris- ker fur finansiella kriser. Hanteringen av dessa kan kräva olika former av statliga in- gripanden. Vi har den svenska bankkrisen i farskt minne, men det finns också gott om exempel på kriser i andra länder, kriser som- till skillnad från den svenska- skapat problem i hela världsekonomin. Just nu finns problem i Asien. Det finns ett samhäl- leligt intresse av att centralbankerna an- vänder sina penningpolitiska instrument på ett sådant sätt att de negativa effekterna av finansiella kriser kan motverkas. Men centralbankerna har också ett ansvar för att öven·aka det finansiella systemet så att nya finansiella kriser kan förebyggas.

Arbetet fur finansiell stabilitet tar sig många olika uttryck i Riksbankens verk- samhet. Riksbanken analyserar och kom- menterar löpande utvecklingen på de fi- nansiella marknaderna. En första finans- marknadsrapport som Riksbanken publicera- de under 1997 fick mycket positiv uppmärk- samhet, såväl hemma i Sverige som inter- nationellt. Riksbanken deltar också mycket aktivt i att genomfora de förändringar på de finansiella marknaderna, som behövs för att den europeiska monetära unionen ska kunna fungera som det är tänkt. Banken har även spelat en aktiv roll i det internatio- nella samarbete som syftar till att stabilisera utvecklingen i Sydostasien.

ÖKAD ÖPPENHET

En ökad självständighet för Riksbanken kan vara ett sätt att göra det lättare att nå målet om prisstabilitet. Internationella järn-

•

förels er visar att ju självständigare central- banken är, desto lägre är inflationen.

Att fem politiska partier vill lagstadga om prisstabilitetsmålet och öka Riksban- kens självständighet är ett uttryck för att målet om ett stabilt penningvärde nu har brett folkligt stöd, liksom uppfattningen att det målet uppnås mest effektivt genom en centralbank med stor självständighet. Det ökade förtroendet för Riksbanken och dess politik ställer emellertid också större krav på banken. Riksbanken står förvisso under demokratisk kontroll, men de exakta detal- jerna i utformningen av kontrollen, insynen och utvärderingen av bankens verksamhet är också viktiga för att politikens uppläggning ska uppfattas som legitim.

I den nya riksbankslagen stadgas att banken inför alla viktiga penningpolitiska beslut ska informera det statsråd som rege- ringen utser~ och att banken minst två gång- er om året ska lämna en skriftlig redogörel- se till riksdagen om penningpolitiken. För att Riksbankens politik ska uppfattas som legitim utanför riksdag och regering krävs dock även att Riksbanken kan motivera och furklara politiken. På Riksbanken drivs ett intensiv t arbete för att på olika sätt lyck- as med detta. Ju b:tttre politikens analysun- derlag är, desto lättare blir det att formule- ra, motivera och förklara politiken. Därför satsar Riksbanken resurser på forskning och avancerat utredningsarbete. Men Riksban- ken arbetar också för att öka insynen i och kunskapen om banken och dess politik.

STOCKH.OLM l MARS 1998

URBAN BÄCKSTRÖM RIKSBANKSCHEF

S\'ERIOES RIK.SBANK 1997

3

PENNING- OCH VALUTAPOLITIKEN 1997

Låginflationspolitiken etablerad

Under 1997 har den svens/w. ekonomins an- passning från en höginflationsekonomi till en ekonomi inriktad mot låga och stabila priser fortsatt. Sedan 1994 har priserna ökat med knappt ² procent per år. Samtidigt har den år- liga reala tillväxten varit i genomsnitt omkring

2.5

procent. Skillnaden i iriflationsutveckling jämjdrt med 1970-och 198o-talet är påtaglig även om den låga inflationen till en delforkla- ras au ett lågt lw.pacitetsutrtytijande ifter den rfjupa konjunkturnedgången i börJan av 1990- talet. Förväntningarna

i

ekonomin om den framtida inflationen ligger numera väl inom

i1!flationsmålets toleransintervall.

Efter de omfattande sänkningarna av repo-

räntan under 1996, från 8,gr procent i bör- jan ay året till4,ro procent den 18 decem- ber, gick penningpolitiken in i ett betyd- ligt lugnare skede. Reporäntan hölls oför- ändrad på nivån 4, JO procent under i stort sett hela 1997. Mot slutet av året signalera- de Riksbanken att en omläggning mot en mindre expansiv penningpolitik var moti- verad och den 17 december höjde Riksban- ken reporäntan med 25 punkter till 4,35 procent.

Under 1997 har alltså inga stora foränd- ringar skett i penningpolitikens inriktning.

Läget på de finansiella marknaderna har också varit forhällandevis stabilt. Från pen- ningpolitisk synpunkt har året ändå varit be-

Diagram 1: Faktisk inftation, underliggande inflation och inflationsmål, procent

4

9 , - - -- - - , -- -- - - , - - - -- - - -- ,- - - , - -- - - , - -- - - , 8 ~---~~---~~---4---4---+---~

--KPI - -UND! UND2 - - UNDINH

Diagram 2: lnftationen uppdelad på olika områden, procent

Anm. De hcrisontella linjerna fOr 1995-97 anger Riksbankens toleransintervall fOr KPI.

18 . - - -- - - -. - - - -- -- . - -- - - .- - - -- -- .- -- -- -- - - -. -- - - . 15 ~----~ --+---~r---+---1---r---1 14 1-- -- --;

12 1--- - -. lO

8

94 - Import (27%}

5.VERIGES kiKSRA.NK 1997

95 96 97

Rantekostnader. egnahem (9%}

tydelsefullt. Regering och riksdag tog ställ- ning i två viktiga frågor som i hög grad på- verkar förutsättningarna for penningpoli- tiken. För det forsta klargjordes att ett svenskt deltagande i den ekonomiska och monetära unionen, El\lU, från dess start 1999 inte är aktuellt. For det andra presen- terade regeringen en proposition grundad på en fempartiöverenskommelse med ett antal förslag som syftar till att stärka Riks- bankens ställning, delvis som en anpass- ning till regelverket inom E U.

INFLATIONEN LÅG MEN STIGANDE

Inflationen mätt med KPI uppgick till i genolllSnitt o,g procent 1997 och hamnade således något under inflationsmålets nedre toleransgräns. Bakom detta genomsnittliga inflationstalligger en uppgång i inflationen under en stor del av året efter att priserna i stort sett legat stilla i början av året. De sista månaderna under 1997 planade pris- stegringstakten dock ut. Mellan december rgg6 och december 1997 ökade konsument- prisindex med 1 ,g procent. De olika måtten på den underliggande inflationen' var mer stabila 1997 och låg i genomsnitt på mellan 1,4 och r,g procent.

Den låga inflationen under 1996 och 1997 beror till stor del på nedgången i rän- tekostnaderna for egnahem. Räntekostna- derna kommer att bidra till en lägre ök- ningstakt under ännu en tid men bidragets storlek fortsätter att minska efterhand som en allt större andel av hushållen har omsatt bostadslånen tilllägre räntesatser. Inhemskt genererad inflation, beräknad som prisut- vecklingen exklusive importerade produk-

l. Det finns flefa mått på den underliggande inflationen san UNDl, UND2ocl1 UNDINH.I både UND! och UI'ID2 harrllntekostnaderför eenahemsboende exkluderats från K PI. l UND2 har även olje-och bensinpriserexkl,derats. 8ådo måtten har liven justeratsföreffekter av förandringar i!IV Indirekta skatter och sutM!.ntOOer. Om dessutom varor och tjänster som hu"I\Jdsakligen importeras exkluderas från UNDlerhålls den inhemskt liggande inflationen. UNDIN H.

ter och effekter av förändrade räntekostna- der, steg successivt under 1997 och uppgick i december till 3,5 procent. Av denna upp- gång svarar höjda indirekta skatter för 1,0

procentenhet.

Förväntningar om den framtida infla- tionen intar en central roll i inflations- processen eftersom de utgör underlag för pris-och lönesättnings beslut. Förväntning- arna ligger nu i huvudsak i linje med infta- tionsmålet, vilket tyder på att förtroendet för en politik inriktad mot prisstabilitet har befli.sts. Under 1997 förefaller inflations- förväntningarna ha stigit något. Ä\'en i en ekonomi där förtroendet för prisstabilitet är etablerat kan man dock förvänta sig att inflationsförväntningarna varierar med konjunkturen. Uppgången i inflationsför- väntningarna är därför naturlig mot bak- grund av den stigande aktivitetsnh·ån i ekonomin.

ÅTERHÄMTNINGEN BEFÄSTS I slutet av rgg6 började den svenska ekono- min återhämta sig efter en kortvarig avmatt- ningsperiod. Uppgången blev tydligare un- der 1997 även om tillväxten också detta år ser ut att ha blivit förhållandevis dämpad.

BNP beräknas ha ökat med knappt 2 pro- cent mellan 1996 och 1997.

Exporten ökade mer 1997 än 1996, främst till följd av en god internationell konjunktur men också på grund av att en förhållandevis svag växelkurs och en hög produktivitet bidragit till ett fortsatt gynn- samt konkurrensläge. Även importen ökade mer än året innan. Detta hindrar dock inte att utrikeshandeln fortsatte att \'ara en av tillväxtens viktigaste drivkrafter.

Uppgången i den privata konsumtio- nen, som inleddes under tredje kvartalet 1996, fortsatte under 1997. Eftersom bespar- ingarna i statsfinanserna ledde till en fort- satt svag utveckling av hushållens inkoms-

•

Diagram 3: Inflationsförväntningar hos hushåll och industri, procent

6 ~---+---~---~---~---~---~~---1

·l

92 93 94

- l<"· -ltlll'.alll

,~.

i .. ....,.\. ...

. .

~

.:· ':J.

95 Hushåll

"\.. ' ._,. ;c

96 97 98

Anm. De horisontella linjerna fOr 1995-98 anger Riksbankens toler-ansintervall för KPJ.

Olagram 4: Inflationsförväntningar hos placerare på obligatlonsmarknaden, procent

\ ... \

6

~ ~ .-. ^-=-~

, '-.1 7 '- ^1-/ ~

' _"--.

_~ ^. _"'~~--~ """:-...,-···;

- -

·~. ^·.·

-

o

91 92 93 94 95 96 97

- -2år - - -5år Implicit 3-5 år Anm. Oe horisontella linjerna fOr 1995-97 anger Riksbankens tol43!raJlSirJtervBII för-K PI.

Olagram 5: Tillväxten och dess sammansättning, procent (BNP) respektive procentenheter

4

2

o

·l -2

-3

96 --·· BNP

• Investeringar

• Privat konsumtion Lager

97 Offentlig konsumtion

• Nettoexport

ter har konsumtionsökningen möjliggjorts av en minskning i sparande t. Det var främst konsumtionen av varaktiga varor som öka- de, vilket troligen var ett resultat av ett upp- dämt behov hos hushållen att förnya vissa kapitalvaror efter en osäker period med små inköp. Den låga räntenivån och sti- gande tillgångspriser har bidragit till att sti- mulera den privata konsumtionen, vilket avspeglas i att hushållens kreditefterfrågan har ökat. Successivt har därmed den priva- ta konsumtionen blivit en allt viktigare driv- kraft i konjunkturuppgången.

..._nm. Kl:s profjl:nos för 1997.

En svag utveckling av bruttoinvester- ingar och neddragningar i den offentliga verksamheten begränsade tillväxten under 1997. Det var framförallt bostadsbyggandet 3om återigen minskade kraftigt sedan de temporära investeringsbidragen till ny-och orobyggnation togs bort i december •gg6.

Även industrins im·esteringar utvecklades förhållandevis svagt under 1997 efter tre år med mycket stora ökningar.

Handelsbalansen fur 1997 visade ett något större överskott än den rekordniva som noterades rgg6. Överskottet uppgick till

SVER.IOe.S RIKSRANK 1997

5

•

6

131 miljarder kronor att jämföra med r2r miljarder r9g6. Som ett resultat härav har bytesbalansen fortsatt att visa betydande överskott. För 1997 beräknas överskottet i bytesbalansen uppgå till omkring 3 procent a\· BNP. Detta överskott har främst motsva- rats av :im-esteringar i utländska aktier och räntebärande papper. Liksom 1995 och rgg6låg investeringarna i utländska aktier på en betydligt högre nivå än under tidiga- re perioder.

Trots att konjunkturuppgången för- stärktes under 1997 fortsatte sysselsättning- en att utvecklas svagt. Sysselsättningen inom

d.-n offentliga sektorn minskade i en sådan omlattning att den överskuggade en gynn- sammare utveckling inom den privata sek- torn, byggnadsindustrin undantagen. Un- der 1997 minskade den totala sysselsätt- ningen med 42 8oo personer. Den öppna arbetslösheten sjönk trots detta från om- kring g procent i juli till omkring 7 procent i december. Till större delen var detta ett re- sultat av utbildningssatsningar. Att den öka- de aktiviteten i ekonomin inte genererade högre sysselsättning beror i \':iss utsträck- ning på problem på den svenska arbets- marknaden. Ett a..-problemen är att löne-

Diagram 6: Totalt och öppet antal arbetslösa samt personer i AMS-åtgärder 1996 och 1997, tusentals personer

700.-- - - ,- - - -, - - - - , - - - - , - - - - .- - - r- - - - . - - - - .- - - -. -- -- , - -- -, -- - - .

600 ~--~----+----+----1---~----~----~---+----+---~----~--~

l

-~ -~~ l -~-~-~~ ~ -~-= -~-+= -= · = -~ -~ -~-~=~ -~ ~~ ··~ -~~ - ; - ~4:; ~~~~~====~ - = ·- ~

~~

, - _---· -- _--

200 I----'"""T---+---t-~-i----'+--+--+---+--==-+--+-~...,~

100 ~---+----t----t----,_--~~---r----~---t----t----i----,_--~

5 , 5

4,0

__ .. TotaltarbetsiOsa 1996 -• • Totalt arbetslösa 1997

- -öppet arbetsiOsa 1996

~ ~" O p pet arbetslösa 1997

Diagram 7: Faktisk och förväntad reparänta enligt terminsräntor, procent

AMS-åtgärder 1996 AMs-ätgarder 1997

3'5

^~--~9~6~--

...

^----~9~7---....1---~98~---'

· -Reporanta n - -1997-06-02

SVt.:RIGRS RIKSBANK l997

- 1996-12-17 - -1997-09-01

1997·03-03 - -1997-12-02

- - - - 1

ökningarna trots en hög arbetslöshet har tenderat att bli förhållandevis höga, ett annat är att det tycks finnas vissa svårighe- ter att fylla de vakanser som uppstår.

OMLÄGGNING AV PENNINGPOLITIKEN

Penningpolitiken verkar med betydande fördröjning på inflationen och måste där- med med nödvändighet vara framåtblick- ande. Svenska och internationella erfaren- heter tyder på att penningpolitiken har sin huvudsakliga effekt på prisutvecklingen på ett till två års sikt. Prognoser över prisut- Yecklingen blir därför viktiga fOr penning- politikens utformning. I syfte att bidra till fbrståelse av de penningpolitiska åtgärder som vidtas och tydliggöra den analysram som am"änds publicerar Riksbanken sedan 1993 inflationsrapporter där bedömningar av den framtida inflationen redm1.sas.

I Riksbankens inflationsrapport i de- cember 1996 konstaterades att penningpo- litiken var relativt väl avvägd och att det behövdes tid för att analysera situationen efter sänkningarna av reperäntan som skett under året. Dessa var mycket omfattande både i ett historiskt och internationellt per- spektiv. 1 inflationsrapporten i mars 1997 uteslöt Riksbanken inte något mer stimule- rande monetära förhållanden, men med hänsyn till växelkursutvecklingen bedöm- des fortsatta räntesänkningar inte vara nöd- vändiga. Den närmaste tiden därefter ut- vecklades kronan förhållandevis svagt och ekonomin gavs därmed ytterligare stimu- lans. Några ytterligare räntesänkningar ge- nomfördes inte. I inflationsrapporten i juni bedömde Riksbanken att penningpolitiken ,·ar väl avvägd.

Från ett långsiktigt perspektiv talar eko- nomiska fundamenta för att kronan fortfa- rande är undervärderad. U n der sommaren stärktes kronan, men mot slutet av året

D

kom ånyo en viss försvagning. Samtidigt har både korta och långa realräntor legat på nivåer som är låga. Den sammantagna effekten av den förhållandevis svaga växel- kursen och de låga räntorna har hela 1997 varit expansiv. Eftersom penningpolitiken verkar med fördröjning kommer detta att ha en stimulerande effekt på efterfrågan de närmaste åren. Inflationstrycket kommer därmed successivt att öka i takt med att de lediga resurser som under de senaste åren bidragit till att begränsa prisutvecklingen tas i anspråk. Penningpolitiken kan inte sti- mulera efterfrågan i samma utsträckning som under 1997 över hela konjunkturcy- keln utan att prisstabiliteten hotas.

I inflationsrapporten i december 1997 gjorde Riksbanken bedömningen att en omläggning av penningpolitiken i mindre expansiv riktning var motiverad för att undvika att inflationsmålet skulle överskri- das under 1999· Reparäntan höjdes därför den 17 december med 25 punkter till 4,35 procent. Den successh·a förstärkningen av konjunkturen och högre korta räntor i Eu- ropa ledde, i kombination med de signaler Riksbanken givit i tal och tidigare infla- tionsrapporter, till att de korta marknads- räntorna under 1997 gradYis anpassades till en omsvängning av penningpolitiken. Re- poräntehöjningen var således förutsedd av marknadens aktörer.

Omläggningen av penningpolitiken kan med en analogi beskrivas som att Riksban- ken "lättar på gasen" i ett tidigt skede för att förhindra att den ska tvingas "stampa på bromsen" alltför sent. På så sätt skapas förutsättningar för en mer långvarig pro- duktions- och sysselsättningsuppgång. Ett långt dröjsmål skulle kunna resultera i att inflationsförväntningarna stiger och infla- tionsmekanismer återigen far fotfaste i svensk ekonomi. En omläggning av penningpoliti- ken i ett senare skede skulle i så fall behöva

Diagram 8: Nominell effektiv växelkurs (TCW-vägd), index: 18 november 1992=100 140

.l

.III J

lVt\

135

130

JI'Y'

^.1

IF\.AM 1('1

"'"

Jfl\1

^{\f,.V •r}

^\

"" ^{,NAw,. · '·}

r ^{.., 'V fJ ~!..L}

y ^.bMI. .,,

^{J '/" v}

125 120 115 110 105 100

92 93 94 95 96 97

Diagram 9: Räntor, dagsnoteringar, procent

14 , - - - , - - - , - - - -- - , - - - , - - - .

92 93 94 95 95 97

- -Marginal-/reporanta --- · Statsob l igationer, tio år

bli mer påtaglig med negativa effekter på den reala ekonomin.

Ambitionen är att förändringarna i pen- ningpolitiken ska vara odramatiska och att det ska räcka med förhållandevis begränsa- de styrränteförändringar för att hålla prisut- vecklingen i linje med inflationsmålet. För detta talar bland annat att förtroendet för den samlade ekonomiska politiken har ökat och att inflationsmålet idag är starkare för- ankrat än tidigare. Det finns också goda ar- gument för att kronan de närmaste åren ska kunna stärkas så att den reala växelkursen närmar sig sin långsiktigajämviktsnivå. Det kommer i så fall att bidra till mindre expan- siva monetära förhållanden.

DENINTERNATIONELLA UTVECKLINGEN OCH KRISEN I AsiEN

I Storbritannien och USA, som ligger först i konjunkturcykeln, har den ekonomiska akti- Yiteten sedan en tid varit hög. Den brittiska centralbanken började strama åt penning- politiken redan i slutet av 1996 medan den amerikanska styrräntan höjdes under våren 1997. ED-området som helhet har under 1997 befunnit sig i en uppgångsfas och ten- denser till ökande inflation har föranlett höjda styrräntor i alla våra nordiska grann- länder samt i Tyskland, Frankrike, Österrike

och Beneluxländerna. I de sydeuropeiska länderna, som tidigare kännetecknats av hög inflation, har den ekonomiska politi- kens inriktning mot prisstabilitet fatt ge~

nomslag i sjunkande inflation och inflations- förväntningar vilket har möjliggjort styr- räntesänkningar från tidigare höga niYåer.

Under 1997 framstod det som allt tydli- gare att ElVIU kommer att starta som pla-

l~erat den r januari 1999. Detta bidrog i

ltög grad till att räntorna i tidigare hög-

!nflationsländer, som tydligt deklarerat sin 1ntention att delta i El\IU från start, sjönk påtagligt. Trots förväntat ökande aktivitet

1 OECD-området bedöms inflationen bli 1åg de närmaste åren.

Under sommaren drabbades ett antal länder i Syrlostasien med Thailand i spet-

en av upprepade valutaattacker som gjor- cle att dessa länder slutligen tvingades över- ge den koppling till den amerikanska dol- larn som deras valutor hade haft. Krisen 'pred sig efter hand till närliggande länder.

l samband med att Hongkongdollarn i slu- let av oktober utsattes för spekulationer ra-

:~oade börskurserna i Hongkong och oron

•preds till börser och kreditmarknader värl- den över. Börserna i Europa och USA åter- hämtade dock sig snabbt. En ny våg av oro på de finansiella marknaderna följde i slu- Let av november då flera japanska banker

SVtRIGES RIKSBANK 1997

7

gick omkull. Sydkorea tvingades söka hjälp hos Internationella valutafonden som bi- stod landet med stora lån.

I inflationsrapporten i december fram- hölls risken för att den asiatiska krisen kunde fördjupas och !a spridningseffekter som på- tagligt kunde försvaga den internationella konjunkturen. Krisen bedömdes emellertid i december 1997 inte !a en större omfattning än att en omläggning av den svenska pen- ningpolitiken i en mindre expansiv inrikt- ning var motiverad. Vilken omfattning kri- sen slutligen får och >ilka återverkningarna blir i resten av världen är ännu oklart.

INGET SVENSKT DELTAGANDE r EMU rggg

Regeringens och riksdagens ställningsta- gande i EMU-frågan är ett av de politiska beslut under 1997 som påtagligt påverkar förutsättningarna för penningpolitiken kom- mande år. I juni meddelade finansminis- tern att ett svenskt deltagande i EMU från starten i januari 1999 inte är aktuellt med tanke på det svaga stöd ett sådant deltagan- de har hos det svenska folket. En proposi- i tian med denna innebörd överlämnades till riksdagen i oktober. Där framhölls också att handlingsfriheten bör bevaras för att möjliggöra ett eventuellt senare svenskt deltagande, vilket dock bör underställas svenska folket för prövning. Propositionen antogs av riksdagen i början av december.

Riksbanken har ställt sig positiv till ett deltagande i valutaunionen från start. Detta framgick av riksbanksfullmäktiges remissvar i februari 1997 på EMU-utredningen.

Även om Sverige inte inledningsvis del- tar i valutaunionen kommer Riksbanken att hålla en hög beredskap för att Sverige med kort varsel ska kunna inträda. Mål- sättningen är att det ska ta högst ett år för

1 Riksbanken att klara de omställningar som

i behövs för att medverka i EMU:s gemen-

l

samma penningpolitik. För att säkerställa detta mål och för att kunna dra nytta av andra ED-länders erfarenheter beslutade Riksbanken att fortsätta att delta i förbere- delsearbetet inför EMU tillsammans med övriga länders centralbanker. Även arbetet med att samråda med och informera den svenska finansiella sektorn kommer att fortsätta.

RIKSBANKENS STÄLLNING STÄRKS

I januari 1993 beslutade riksbanksfullmäkti- ge att penningpolitiken ska inriktas mot att uppfYlla ett inflationsmål, enligt vilken infla- tionstakten mätt som förändring i konsu- mentprisindex från och med 1995 ska be- gränsas till ² procent per år med ett tole- ransintervall på ±r procentenhet. Erfaren- heterna från de tre år som inflationsmålspo- litiken hittills har tillämpats måste betraktas som positiva; den ekonomiska tillväxten har med svenska mått mätt varit förhållande\ is hög samtidigt som inflationen legat nära det fastställda målet. Även i andra länder där penningpolitiken vägleds av ett uttalat infla- tionsmål är erfarenheterna goda.

Inflationsmålet har hittills varit ett av Riksbanken självpåtaget åtagande, även om regering och riksdag har uttryckt stöd både för den penningpolitiska inriktningen mot prisstabilitet och för Riksbankens mål. I november 1997 överlämnade regeringen en proposition till riksdagen om Riksbankens ställning, baserad på en departementspro- memoria som tidigare under året samman- ställts av en arbetsgrupp med representan- ter för samtliga riksdagspartier. Fem av riks- dagspartierna har ställt sig bakom försla- get. Propositionen kan delvis ses som en anpassning i den riktning som ED-samar- betet föreskriver, men de förslag som pre- senteras är också väl motiverade även ur rent samhällsekonomisk synvinkel. Bland

annat föreslås att prisstabilitetsmålet lag- fåsts genom att det i lagen om Sveriges riks- bank föreskrivs att målet för Riksbankens verksamhet ska vara att upprätthålla ett fast penningvärde. Detta beslut utgör en viktig bekräftelse på att den svenska lågin- flationspolitiken kommer att ligga fast.

Andra föreslagna forändringar är att fullmäktige ges en kontrollerande funktion och att Riksbanken i fortsättningen leds av en direktion med sex heltidsanställda leda- möter, som ska besluta i alla penningpoli- tiska frågor. Vidare föreslås ett förbud för myndigheter att bestämma hur Riksban- ken ska besluta i penningpolitiska frågor och att ledamot av direktionen inte !ar söka eller ta emot instruktioner när han/hon fullgör penningpolitiska uppgifter. Det över- gripande ansvaret för valutapolitiska f rå- gor föreslås överföras från Riksbanken till regeringen såtillvida att regeringen ska be- stämma vilket växelkurssystem som ska gäl- la. Riksbanken ska bestämma om central- kurs och bandbredd i ett system med fast växelkurs och om den praktiska tilllämp- ningen av valutapolitiken i ett system med flytande växelkurs. Sammantaget innebär förslagen att Riksbankens ställning stärks påtagligt, vilket bör öka låginfiationspoliti- kens trovärdighet.

Motivet för ett parlament att delegera penningpolitiken till en oberoende central- bank är att detta säkerställer att den politik som eftersträvas faktiskt också kommer att genomföras. Det är också viktigt att under- stryka att det även i fortsättningen är riks- dagen som anger målet för Riksbanken.

Förslagen syftar således inte till att göra Riksbanken oberoende i den meningen att den ges frihet att föra vilken penningpolitik som helst. Avsikten är i stället att skapa bästa tänkbara betingelser för Riksbanken att föra en penningpolitik som leder till att det mål riksdagen har ställt upp uppfylls.

L _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ + -__________________________________ L _ _ _ _ _ _ _ __ __ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ ---~

B

SVERIGES R.IKSH.\NK 1997

)

stabiliteten är god

Riksbanken har en lagstadgad

uppgi.fi

att ver- kafo"r stabilitet och effektivitet i betalningssys- temet. Betalningssystemet är det system som gör det mifiligt att genomfora betalningar via kon- ton i stället jiJr att enbart använda sedlar och mynt. Övervakningen av betalningssystemet har till syfle att säkerställa att ett säkert och smidigt betalningssystem .fUngerar som smörj- medelfor hela ekonomin.

Ett ,'ii} fungerande betalningssystem leder tilllägre kostnader och mindre risker i pro- duktionen av varor och ~änster och främjar därigenom tillväxt och sysselsättning. På motsvarande sätt kan en störning i betal- ningssystemets funktioner

ra

negativa kon- sekvenser för hela samhällsekonomin. Kriser i betalningssystemet kan medverka till att den samhällsekonomiska utvecklingen kom- mer in i en ond cirkel av fallande produktion, stigande arbetslöshet och deflation. Under ett sådant förlopp försämras förutsättningar- na för centralbanken att utföra sitt primära uppdrag, dvs. att bedriva penningpolitik.

Riksbanken gav i november 1997 ut en ny publikation - finansmarknadsrapporten.

Avsikten är att Riksbanken i denna rapport halvårsvis ska redogöra för sin syn på ut- vecklingen i det finansiella systemet. I den första rapporten förklarade Riksbanken sina uppgifter som övervakare av stabiliteten i betalningssystemet och hur arbetet inom detta område bedrh·s. Därtill analyserades konkurrenssituationen i den svenska bank- sektorn. Slutsatsen från rapporten var att stabiliteten i det finansiella systemet är god.

Riksbankens övervakningsarbete är upp- delat i två områden, vilket hänger samman med att betalningssystemet kan sägas bestå av två delar: infrastruktur och finansiella företag.

lrifrastrukturen är de tekniska och admi-

även finansiella företag sinsemellan. Till infrastrukturen kan också räknas de system som gör det möjligt att ingå och genomföra aff<i.rer med finansiella tillgångar.

Infrastrukturen omfattar:

marknadsplatser där finansiella tillgång- ar handlas,

clearingsystem där betalningsuppdrag sammanställs och

avvecklingssystem där ägande- och pant- rätter avseende finansiella tillgångar re- gistreras och slutgiltigt överförs.

Normalt är det enbart vissafinansiellaföretag - bankerna och vissa clearinghus som ad- ministrerar och genomför betalningar - som har tillträde till betalningssystemets infrastruktur. Privatpersoner och företag måste vända sig till dessa när de ska använ- da sig av systemet. Genom att infrastruktu- ren bärs upp av dessa finansiella företag går det i praktiken inte att analysera infra- strukturen och dess betydelse för den finan- siella stabiliteten utan att också analysera enskilda aktörers verksamhet. Därtill avser det legala ramverket i första hand de finan- siella företagen, inte de system som utgör själva infrastrukturen. Bankerna är de cen- trala företagen i betalningssystemet och det är därmed bankerna, och i synnerhet de fyra stora bankkoncernerna, som står i fokus för Riksbankens analys av det finansi- ella systemet. Systemkriser kan utlösas om en bank av något skäl inte kan fullgöra sina betalningsåtaganden och finansiella problem spridas genom betalningssystemet. Det är risken för detta som Riksbanken behöver analysera och försöka motverka.

BETALNINGSYSTEMETS nistrativa system som gör det möjligt att ge- INFRA s TR UK TUR nomföra betalningar mellan finansiella fö- Allmän analys och iivervakning

retag och övriga aktörer i ekonomin samt Riksbankens arbete med betalningssyste-

DET FINANSIELLA SYSTEMET

Riksbankens finansmarknadsrapport har tagits fram av Martin Andersson och Felice Marlor tillsammans med ...

S\'ERIGES RIKSBANK l 997

•

g

l

mets infrastruktur syftar till att verka för minskade systemrisker och ökad effektivi- tet i systemet. Rix-systemet är ett system för stora betalnmgar. Sådana betalningar med- för stora riskexponeringar och det är därför ur stabilitetssynpunkt \-iktigt att Riksban- kens analys i allt väsentligt är inriktad på dessa. Stora betalningar medför också ett behov av att följa utvecklingen i de system som hanterar värdepapper. Utöver det fak- tum att de hanterar mycket stora belopp är dessa system av väsentlig betydelse för en fungerande värdepappersmarknad och där- med för Riksbankens andra hu\'l~duppgift

- penningpolitiken. De aktuella S\'enska värdepapperssystemen är OM Gruppens (OM) och Värdepapperscentralens (VPC) system', där stora \'ärden hanteras och där likvidavvecklingen sker via Rix-systemet.

Brister i denna typ av system kan få bety- dande negativa effekter på den finansiella marknaden.

När det gäller VPC har Riksbanken också ett intresse av att äganderättsöverför- ingar och pantsättning kan ske snabbt och säkert. Detta är Yiktigt, eftersom all upplå- ning i Riksbanken normalt ska ske mot full säkerhet och dessa säkerheter utgörs av viir- depapper som återfinns på konton hos VPC.

Riksbanken har även en viss, mer be- gränsad, övervakningsroll även inom mass- betalningsområdet: hushållens och företa- gens betalningar. Denna roll avser framför allt de system som har direkta länkar till Rix-systemet, främst bankgirot· och data- clearingen•. Riksbanken öven·akar att des- sa system i sin generella konstruktion upp- fyller rimliga krav på dels stabilitet, dels tydlighet vad gäller kostnader och tidsåt- gång för att genomföra betalningar. Detta är viktigt för att upprätthålla allmänhetens förtroende för betalningssystemet. Om för- troendet av olika skäl gröps ur och hushåll och företag slutar am·ända vissa förmedla-

IO

SVERTGES RIKSBANK 1997

re och transaktionstekniker finns risk för en successiv erodering a,· betalningssystemets effektivitet med betydande samhällsekono- miska kostnader som resultat.

R ix-systemet

För nän·arande pågår ett omfattande ut- vecklingsarbete för att förbättra Rix-syste- met både i stabilitets- och effektivitetsper- spektiv. Detta arbete kommer att fortgå under rgg8.

Dagens arr-lineregistrering ersätts suc- cessivt med en ny kommunikationsteknik - meddelandehantering genom Swift-kom- munikation. Förändringen gör det möjligt att integrera deltagarnas system och Rix- systemet och det blir lättare för en deltaga- re att processa en större volym betalningar.

Samma teknik har valts av EU:s central- banker för Target-systemet.

Under hösten 1997 har debiteringsfunk- tionen i Rix-systemet börjat avvecklas. Del- tagare har tidigare kunnat debitera (dra pengar från) en annan deltagares konto, men i framtiden kommer det endast vara möjligt att genomföra krediteringar (gott- skrivningar) ay en motparts konto. Bort- tagandet a\· debiteringar i Rix-systemet kommer att ställa krm· på ett förändrat in- formationsutbyte mellan deltagarna exem- pelvis vad gäller avvecklingen av check- och korttransaktioner.

Rix- och Target-.r>•stemet

Sverige kommer att ställa sig utanför EMU, i i vart fall i ett första skede. Även om Sverige inte kommer att vara delaktig i den gemen- samma penningpolitiken kommer Riks- banken att ingå i Target-systemet. Rix-sys- temet kommer att fungera som i dagsläget och avveckla betalningar i kronor. Paral- lellt med systemet för betalningar i svenska kronor, K-Rix, byggs ett separat system upp för betalningar i euro, E-Rix. Detta

system kommer att börja testas under våren rgg8 för att sättas i produktion den r januari rggg.

Elektroniska pengar

Sedan några år tillbaka finns det kort som är "laddade" med elektroniska "pengar"

för användning i exempelvis telefonauto- mater. U n der de senaste åren har system utvecklats som innebär att sådana kort kan användas som ett generellt betalningsin- strument, som Yid behov kan återupplad- das via en bankomatliknande terminal el- ler, i vissa fall, ö\·er telenätet. En annan va- riant av "elektroniska pengar", som är på framväxt, är att föra ö\·er medel från ett bankkonto till hårddisken i en PC för vida- re transaktioner ÖYer telenätet och för in- köp via exempelvis Internet.

Denna utveckling reser en rad frågor för centralbanker och tillsynsmyndigheter.

Denna nya typ av betalningsinstrument kom- mer att få effekter på användningen av sed- lar och mynt och därmed på centralban- kens inkomster, och det kan påverka sättet att utforma penningpolitiken. Vidare upp- kommer frågor om utgivarnas finansiella stabilitet, om systemens tekniska säkerhet ochjuridiska grundval.

Under rgg6 och 1997 studerades dessa frågor ingående av centralbankerna inom ramen för G ro-samarbetet, men också inom EML Frågan om vilka institut som ska kunna få utgivarstatus och yilka mini- mikrav som ska ställas på dessa har diskute- rats från ett tillsynsperspektiv. Ett ED- direktiv, som avgör denna fråga, väntas komma under rgg8.

l. OM:s system för registrering av derivatkootrakt som är noterade p!

OM Gruppens Mrser respektive VPC'" system fOr rantebärande värdepapper och aktier noterade på Stockholms Fond bOrs.

2. Dataclearingen används förflera viktiga funktioner på den svenska massbetalningsmarknaden, exempelvis vid överföringar mellan banker och överföringar f!N betaini ngar med kort eller check. Både dataclearingen och bankgirosystemet adminlstreras av Bankgiro-

l

centralen, BGC.

I början av 1997 tillsatte regeringen en kommitte med uppdrag att bes\·ara frågan om existerande lagar och regelverk bör ge- nomgå förändringar för att omfatta dessa nya system och, om detta är fallet, föreslå lampliga lindringar. Utredningens arbete vantas bli klart under första hälften av 1998.

Elektroniska pengar har också ,·arit fö- remål får analys och diskussioner inom Riksbanken. Framfår allt har centralbanks- relevanta aspekter av elektroniska pengar diskuterats. Exempel på sådana aspekter är elektroniska pengars effekter på central- bankens intäkter av sedelutgivningen, hu- ruvida sättet att utforma penningpolitiken bör anpassas samt olika aspekter vad gäller stabiliteten i systemen. De interna diskus- sionerna och anal)'-sen utmynnade i en rap- port3 som publicerades av Riksbanken i slutet av 1997.

Försök med ett kortbaserat system a,·

elektroniska pengar, det s. k. Cash-kortet, har pågått i flera svenska städer under 1997. Systemet utvecklas i samarbete mel- lan Nordbanken, S-E-Banken och Före- ningsSparbanken. En rikslansering a\' Cash- kortet är planerad under 1998.

Strukturtlla forändringar på biirs-och clearingmarknaden

I november 1997lämnades förslag till sam- gående mellan OM och Stockholms Fond- börs. Detta förslag får inga direkta effekter på betalningssystemets infrastruktur, då av- vecklingen av aktie- och deri\-athandeln även i fortsättningen kommer att ske inom den befintliga strukturen; aktiehandeln aweck- las i VPC och derivathandeln i OM.

Av betydelse för infrastrukturen är den utveckling mot ökad integration mellan nordiska börser som accentuerats under 1997. OM har upprättat länkar med de norska och finska derivatbörserna. Detta innebär att företag, som är medlem på en

av börserna, har möjlighet att handla och/

eller cleara aktie-och ränterelaterade deri- ,·at även på de andra börserna. Stockholms Fondbörs har också inlett ett samarbete med börsen i Köpenhamn som syftar till att skapa ett gemensamt handelssystem för de

1 båda börserna. Denna utveckling mot ökad integration, som kan fårstärkas av en sam- manslagning a\' Ol\I och Fondbörsen, in- nebär att det bör finnas förutsättningar för ett fullständigt integrerat börshandelssys- tem i Norden.

BANKERNA

Allmän anarys och o·vervakning

Riksbankens analys a\· bankerna har under 1997 breddats och utvecklats i betydande omfattning. Analysen av bankerna är upp- delad på tre områden: mar!..7Uldsanalys, risk- anarys och krisberedskap.

Marimadsanalysen är inriktad på den fram- tida in~ aningsförmågan i banksektorn. Om bankernas intjäningsförmåga inte är till- fredsställande finns risk att deras finansiella styrka eroderas och att de ökar sitt riskta- gande. Detta skulle kunna resultera i all- varliga hot mot stabiliteten i det finansiella systemet. I den forsta finansmarknadsrap- porten presenterades en öYergripande ge- nomgång av de svenska bankernas konkur- renssituation.

Riskanalysen är inriktad på bankernas fi- nansiella risker. För banker, mer an för andra företag, gäller att balansräkningen, och då framfur allt tillgångssidan, är av a\'- görande betydelse för överlevnadsförmå- gan. Av särskilt stor betydelse är de kredit- exponeringar som bankerna ikläder sig ge- nom dels utlåning, dels valutatransaktioner i form av s. k. Herstatt-risk.

Störningar i enskilda institut kan i sig hota betalningssystemets funktionssätt, men hoten mot systemet blir betydligt allvarli- gare om många institut drabbas samtidigt

... Martin Blåvarg och Anders Bjällskog på betalningssystemavdelningen.

•

eller om furtroendet för hela det finansiella systemet rubbas. Historiska erfarenheter visar att sådana hot i första hand uppstår i samband med betydande förandringar i den ekonomiska miljö, där de finansiella företagen verkar. En a\· de viktigaste be- ståndsdelarna i riskanalysen är således att kontinuerligt följa makroekonomiska indi- katorer som visar på potentiella problem.

Riksbanken koncentrerar sig i första hand på att:

i så god tid som möjligt uppmärksamma kristecken,

i så hög grad som möjligt medverka till att kriser und,iks och

om de inträffar lindra deras negativa ef- fekter.

Riksbankens krisberedskap innefattar de- taljerade planer för hur Riksbanken ska agera i handelse av kriser i det finansiella systemet, och hur samarbetet med Finans- departementet och Finansinspektionen ska organiseras. Marknads- och riskanalysen är basen i den information som Riksban- ken behöver i händelse aY en krissituation i det finansiella systemet.

Herstatt-risk

Herstatt-risk är risken att en aktör på valu- tamarknaden betalar ut den valuta som sålts, men inte erhåller leverans ay den \'a- luta som köpts.4 Att detta kan uppstå beror på att det finns ett tidsglapp mellan betal- ning och le,·erans av de olika leden i en va- lutaaffår. I mars 1996 publicerade G ro:s centralbanker en rapport, där man gav bank-

3. Ele~tronls~a pengar och elektroniska betalningar, Gabriela Gui·

boufi. Riksbanksstudier nr l. n!Mlmber 1997.

4. Risken är uppkallad etter en tysk bankfirma, Bankhaus Herstatt, som gick l konkurs 1974 och som åsamkadesina motparterförlus·

ter i avvecklingen avvalutaaffärer. Awecklingen innebär den slutli- ga regleringen av ett skuld· ellerfordringsfOrhållande, det v111 såga den faktiska OverfOrinli"n av pengar mellan två aktörer. På engel·

ska neter detta settlement.

I l S\'ERIOE.S RIKSBA.SK 1997

l

l

sektorn en tvåårsperiod för att själva ta fram en lösning som reducerar Herstatt- riskerna. Rapporten slog fast betydelsen av att bankerna mäter dessa risker på ett kor- rekt sätt. Risken kan reduceras genom åt- gärder på tre parallella plan: i de indi- viduella bankerna, genom gemensamma branschlösningar och genom olika aktivite- ter av centralbankerna. Åtgärder som re-

l ducerar riskerna är exempelvis att kvitta beloppen som ska avvecklas mot varandra (nettning) och att tidsglappet mellan betal- ning och leverans reduceras.

Riksbanken har under hösten 1997 ge- nomfört en undersökning av de fyra stora svenska bankerna. Undersökningen är en uppföljning av den undersökning som ge- nomfördes under 1996. Övriga G ro-län- der har gjort liknande undersökningar. Syf- tet är att centralbankerna ska bilda sig en uppfattning om hur banksektorn hanterar Herstatt-risken för att därigenom kunna avgöra om det krävs ytterligare insatser av myndigheter.

Bankkoncernernas utveckling

i De fYra stora bankkoncernerna, s-E-Ban- ken, Handelsbanken, Nordbanken och Fö- reningsSparbanken, svarar för en domine- rande del av den svenska banksektorn. Ex- empelvis står de för ca So procent av den totala utlåningen till allmänheten från kre- • ditinstitut. Det är dessa koncerner som i första hand är föremål för Riksbankens analys.

Bankkoncernerna redovisade tillfreds- ställande lönsamhet under 1997, om än läg- re än 1996. Flera faktorer pressade lönsam- heten. Dessa faktorer väntas bestå även i fortsättningen och leda till att bankkoncer- nerna visar lägre vinster.

De viktigaste faktorerna är:

att räntemarginalerna minskar på grund

av hårdare konkurrens och minskande marginaler på både in-och utlåning, att kreditförlusterna för närvarande ligger relativt lågt historiskt sett, rimligen under en långsiktigt hållbar nivå, och kan för- väntas stiga när konjunkturen vänder ned- åtoch

att fallande räntor inte gav samma resul- tatbidrag till bankernas värdepappers- portföljer 1997 som 1995 och 1996.

Kapitaltäckningen och primärkapitalrela- tionen är tillfredsställande i bankerna. Ka- pitaltäckningsgraden ligger i samtliga insti- tut runt 12 procent med undantag av Han- delsbankens ro procent. De fyra stora bank- koncernerna ligger med god marginal över det lagstadgade kapitaltäckningskravet på B procent.

Utlåningen till allmänheten från ban- kerna har under 1997 ökat med ca 15 pro- cent. I bostadsinstituten är utlåningen i stort sett oförändrad, men omsättningen är fortsatt hög och priskonkurrensen hård på denna marknad.

Inlåningen från svensk allmänhet har sedan årsskiftet rgg6/97 minskat. Detta är en följd av minskad inlåning frän föx·etag och av att hushållen fortsatt att välja andra sparfor- mer. Hushållen har skiftat från räntebärande banksparande till olika typer av fonder, fram- för allt aktiefonder och försäkringssparande.

Under de tre första l-va.rtalen 1997 hade ny- sparande i fonder fördubblats jämfört med samma tid 1996 och avsättningar till försäk- ringssparande hade ökat med 40 procent.

De stora bankerna har alla varit inblanda- de i fusions- eller uppköpsaff'arer under 1997:

I december 1996lade Handelsbanken ett bud på Stadshypotek. AfThren acceptera- des av stadshypoteks aktieägare, erfor- derliga myndighetstillstånd lämnades och

stadshypoteks verksamhet integrerades under 1997 i Handelsbanken.

I februari 1997 presenterade st}Telserna för Sparbanken Sverige och Förenings- banken ett förslag till samgående mellan de två bankerna under namnet Före- ningsSparbanken. I oktober gav regering- en klartecken till fusionen.

I oktober 1997 lämnade Nordbanken ett förslag till samgående med den finska Meritabaoken under det nya namnet Me- ritaNordbanken. Fusionen är den för- sta gränsöverskridande sammanslagning- en mellan tl.·å stora nordiska universal- banker.

I oktober 1997 presenterade S-E-Ban- kens och Trygg-Hansas styrelser ett för- slag till samgående mellan de t~.·å företa- gen. Samgåendet godkändes av såväl ak- tieägare som myndigheter och blir det första betydande samgåendet mellan en bank och ett försäkringsbolag i Sverige.

Tre nya aktörer har tillkommit på bank- marknaden under 1997. Dessa är HSB Bank AB, GE Capita! Bank, en dotterbank till General Electric Company, samt en filial till Avco Trust PLC. Dessutom har Den Danske Bank genom att köpa Östgöta En- skilda Bank gjort en omfattande satsning på de svenska privat- och småföretagsmark- naderna, marknadssegment där den ut- ländska konkurrensen hittills varit låg.

De svenska bankernas konkurrenssi- tuation och konkurrenskraft analyserades i den första finansmarknadsrapporten. slut- satsen var att konkurrenstrycket i banksek- torn ökat, i första hand genom att markna- den gradvis internationaliserats samt att traditionella bankprodukter som inlåning och utlåning möter större konkurreus från andra finansiella produkter. Bankerna fö- refaller dock vara väl rustade att möta denna ökade konkurrens.

- - -- - ' - - -- - - -- -- - -- -···--- - ···-'--- - - -- - - l

12

SVERIGES RIK.SBANK 1997

EMU-start utan Sverige

Riksbanken deltar i samarbetet mellan de eu- ropeiska centralbankerna i Europeiska rrwne- tära institutet, EMl EMI:s uppgifter anges i EG-.fordraget. De består främst

i

attforbereda verksamheten

i

Europeiska centralbanken, ECB, och Europeiska centralbankssystemet, ECBS, samt attfrämja samordningm mellan centralbankerna

i

E U-länderna. Centralban- kerna inom EU är även, tillsammans med fi- nansdepartementen, represmterade i Monetära kommitten,; en rådgivande kommitti till Eko- fin-rådet och kommissionen. EU:s central- bankschefer deltar vid de iriformella Ekqfin- mötena som äger rum två gånger om året.

EMU-PROCESSEN UNDER 1997 Vid Europeiska rådets möte i Amsterdam i juni kom stats-och regeringscheferna över- ens om den slutliga utformningen av stabi- litets-och tillväxtpakten. Syftet med denna pakt är att garantera budgetdisciplin i de Hinder, som kommer att delta i den ekono- miska och monetära unionen. Europeiska rådet enades även om huvuddragen i det nya ,·äxelkurssamarbetet mellan länderna i valutaunionen och de som inte deltar från starten. Stats- och regeringscheferna lade fast den slutliga utformningen av det legala ramverket för den gemensamma valutan.

Vid det informella Ekofinmötet i Mon- dorf i september enades finansministrar och centralbankschefer om att bilaterala konverteringskurser, som ska gälla från den

1 januari 1999, ska annonseras redan våren 1998 i samband med att det klargörs vilka lä.nder som ska delta i unionen från dess start. Detta för att minska osäkerheten på de finansiella marknaderna.

Den 17 no,·ember enades Ekofinrådet om att sedlar och mynt i den gemensamma valutan ska introduceras i januari 2002. Ti- digare har denna tidpunkt enbart angivits som det datum då sedlar och mynt senast ska ha introducerats.

Vid Europeiska rådets möte i Luxem- burg i december 1997 enades stats-och re- geringscheferna om en resolution vad av- ser principerna och villkoren för en för- starkt ekonomisk samordning mellan de lä.nder som deltar i valutaunionen samt mellan dessa och de EU-länder som inled- ningsvis står utanför. Ekofinrådet står i centrum llir samordningen av den ekono- miska politiken, men ekonomi-och finans- ministrarna från euroländerna har möjlig- het att mötas informellt. Samtliga BU-län- ders ministrar ska emellertid delta om det informella rådet avser att diskutera frågor av gemensamt intresse. Vidare berörde re- solutionen hur valutapolitiken för euron ska genomföras, hur valutaunionen ska fö- reträdas samt hur dialogen mellan Minis- terrådet och ECB ska organiseras.

SvERIGESSTÄLLNINGSTAGANDE

Hösten 1996 presenterade den svenska EMU- utredningen sitt betä.nkande. En samman- vägning av tre grupper av argument ~ sam- hä.llsekonomisk effektivitet, stabiliseringspo- litiska respektive politiska konsekvenser - led- de utredningen till slutsatsen att Sverige bör delta i valutaunionen, men inte från starten.

Som skalllir en avvaktande hållning till valutaunionen framhöll utredningen, ut- över den höga arbetslösheten, även den osäkra statsfinansiella situationen, behovet av debatt och sannolikt ett begränsat antal deltagariander från start.

Riksbanken gjorde dock en annan be- dömning. I det remissvar som banken läm- nade i februari 1997 framhölls att de stabili- seringspolitiska kostnaderna m,-att delta i EMU överskattats i utredningen, samtidigt som de samhällsekonomiska respektiYe de allmanna politiska vinsterna underskattats.

Den höga arbetslösheten är i sig inte ett ar- gument iör att inte delta från start. Det är

främst reformer av arbetsmarknadens och

•

EUROPEISKT EKONOMISKT SAMARBETE INOM EU

Gustaf Adlercreutz, Eva Juli n och Fredrika Lindsjö arbetar med EU-frågor på internationella sekretariatet.

S\"ERJOES RIKSB.\NK 1997

r g