Examensarbete, 15 hp Journalistprogrammet, 180 hp
VT 2021
”THE VIRUS IS YOUR FAULT”:
En kvalitativ studie om hur amerikansk press rapporterat om diskriminering mot Asian -
Americans under coronapandemin
Maja Slobodnik Emmy Olofsson
ABSTRACT
TITLE: “The Virus is Your Fault”: a qualitative study on how American media has reported about discrimination against Asian-Americans during the corona pandemic.
The aim of this study is to create an understanding of how American media depicts Asian- Americans and the hate and violence against them during the COVID-19 pandemic. The study analyses two American newspapers: The New York Times and USA Today to answer the following questions: How does The New York Times and USA Today depict hate crimes against Asian-Americans? Which individuals get to make their voices heard in the articles about hate against Asian-Americans? Which identities are given to Asian-Americans and how are they communicated? What are the potential consequences of depicting Asian-Americans in the way the media does?
The theory and method used in this study is Laclau and Mouffes’s discourse theory, which is suitable for a study where the aim is to understand the nature of something. The study also includes Barthes method of semiotics to analyse pictures included in the material.
Furthermore, the study finds support in the agenda-setting theory, the framing theory, theory of stereotyping and stigmatization as well as the theory of The Other. Gramsci’s theory of hegemony is also included in the theoretical framework to understand power structures.
This study shows that American media depicts Asian-Americans with a collective identity and a fixed set of characteristics that are stereotypical. Asian-Americans are portrayed as passive individuals with strong cultural beliefs and values, as well as inferior to the majority consisting of white Americans.
Keywords: Asian-American, American press, COVID-19, discourse theory, stereotypes, orientalism, discrimination, race
2
INNEHÅLLSFÖRTECKNING
1. INLEDNING... 1
1.2 Syfte och frågeställningar ... 2
2. BAKGRUND ... 3
2.1 Asian-Americans historia i USA ... 3
2.2 Asian-Americans som folkgrupp ... 4
2.3 Pandemier och “The Blame Game” ... 5
3. TIDIGARE FORSKNING ... 7
4. TEORI ... 10
4.1 Dagordnings- och gestaltningsteorin ... 10
4.2 Stereotyper, Othering och stigmatisering ... 12
4.3 Hegemoni ... 13
4.5 Orientalism ... 14
5. MATERIAL OCH AVGRÄNSNING ... 15
6. METOD ... 17
6.1 Diskursteori ... 17
6.1.1 Diskursteorins analytiska verktyg ... 18
6.2 Bildsemiotik ... 19
6.3 Metoddiskussion ... 19
7. ANALYS OCH RESULTAT ... 21
7.1 Övergripande om rapportering och framställning i materialet ... 21
7.1.1 Gestaltningsteorin... 22
7.2 Vem är Asian-American? ... 23
7.3 Rasifieringsdiskurs ... 25
7.4 Maktdiskurs ... 28
7.4.1 Hegemoniska strukturer ... 30
7.5 Studiens relation till tidigare forskning ... 32
8. DISKUSSION ... 34
8.1 Slutdiskussion ... 34
8.2 Vidare forskning ... 36
10. Källförteckning ... 39
11. Bilaga ... 48
1. INLEDNING
Som en följd av SARS-viruset COVID-19 som först upptäcktes i Wuhan-provinsen i Kina i december 2019 har hatet och hotet mot Asian-Americans ökat världen över. Framförallt i USA där viruset drabbat miljontals amerikaner (Folkhälsomyndigheten, 2020; Worldometer, 2021). Den dåvarande presidenten Donald Trump har vid flertalet tillfällen uttryckt sig skuldbeläggande mot bland annat Kina i samband med smittspridningen. Till exempel twittrade Trump i mars 2020 uttrycket Chinese virus. Detta utlöste en våg av anti-asiatiska hashtags, hatbrott och diskriminering mot Asian-Americans (Budhwani, Sun, 2020:1-2; Cho et al, 2020).
Den ideella organisationen Stop AAPI Hate mottog mellan mars 2020 och februari 2021 totalt 3795 rapporter om anti-asiatiska hatincidenter. Det är en fördubbling av antalet
incidenter jämfört med föregående år. Under januari 2021 rapporterade amerikanska medier flertalet gånger om äldre Asian-Americans som blivit överfallna och trakasserade. Den 16 mars 2021 inträffade en serie attentat på tre spa/massagesalonger i staden Atlanta i delstaten Georgia, där åtta personer dog; bland dem sex asiatiska kvinnor. Sedan attentatet har en folkrörelse skapats för att uppmärksamma och motverka våld och hat mot asiater världen över. Enligt Jeung et al (2020) ökade rapporteringen om coronaviruset och anti-asiatisk diskriminering under början av 2020. Mellan den nionde februari och den sjunde mars ökade artiklar som behandlade coronaviruset i kombination med hat och våld mot Asian-Americans med 50 procent - från 93 artiklar den första veckan till 140 artiklar den fjärde och sista veckan av undersökningen (Jeung et al, 2020).
Ur ett medie- och kommunikationsvetenskapligt perspektiv är gestaltningen av
AsianAmericans intressant att studera för att identifiera skillnader i mediers rapportering om hat mot folkgrupper. Forskning om hur minoriteter och särskilda folkgrupper gestaltas och hur de gestaltas i förhållande till dominanta samhällsgrupper är intressant för att förstå
olikheter i sociala identiteter och maktpositioner. Denna studie blir ytterligare ett försök till att kartlägga mönster som likheter och olikheter i rapporteringen om underordnade grupper i samhället.
1.2 Syfte och frågeställningar
Vi ämnar undersöka hur de två amerikanska tidningarna The New York Times och USA Today rapporterat om hatet och våldet mot Asian-Americans under COVID-19 pandemin, och hur Asian-Americans gestaltas i media.
Våra frågeställningar är:
• Hur rapporterar The New York Times och USA Today om hatbrotten mot AsianAmericans?
• Vilka får komma till tals i artiklarna om hat mot Asian-Americans?
• Vilka identiteter tilldelas Asian-Americans och hur uttrycks de?
• Vilka är de potentiella konsekvenserna av att gestalta Asian-Americans på de sätt som sker?
2. BAKGRUND
I detta kapitel kommer vi redogöra för Asian-Americans historia i USA, Asian-Americans som folkgrupp, och hur rasism och pandemier går hand i hand.
2.1 Asian-Americans historia i USA
Redan från mitten av 1800-talet kom människor från Asien till USA för att arbeta på
järnvägarna eller i guldgruvorna i Kalifornien. Guldgruvorna i sig lockade tiotusentals kineser till USA i slutet av 1840-talet och år 1870 representerade kineserna 20 procent av
Kaliforniens arbetskraft (Lee, 2014:5; Asia Society, 2021).
På 1870-talet blev det depression och ekonomisk kris i USA. Kineser, som vid det laget motsvarade endast 0,002 procent av USAs befolkning, beskylldes för krisen och för att stjäla amerikanernas jobb (AsiaSociety, 2021). Som en följd av krisen och för att behålla
arbetsmöjligheter för amerikanerna inrättades nationella åtgärder för att minska och begränsa invandringen. The Page Act of 1875 var den första restriktiva federala immigrationslagen i USA och förbjöd kinesiska kvinnor från att immigrera till USA för prostitution. Lagen lade grunden för The Chinese Exclusion Act 1882 som begränsade kinesiska män från att
immigrera till USA (Lee, 2014:137).
Samtidigt under denna tid skedde en snabb modernisering i Kina och Japan. I takt med att länderna växte som stormakter och hotade USA:s ledande position växte även skräcken för en invasion av den gula rasen som ansågs hota den vita, västerländska (Wu, 1979:1). Termen The Yellow Perill blev vanligt förekommande som anti-Asien propaganda i media och kom att användas som skällsord om asiater då de ansågs vara en farlig och främmande ras som sänkte lönerna samt levnadsstandarden (Lee, 2015:124).
The Chinese Exclusion Act stoppade bara kineser från att immigrera och deras platser fylldes istället av japaner, koreaner och indier. Japaner ansågs likväl som kineser vara billig arbetskraft och ett hot mot vita arbetare och den vita rasen, särskilt efter vinsten mot Ryssland i rysk-japanska kriget 1904-1905 (WU, 1979:4; Lee, 2015:124). Den ökade immigrationen ledde till hårdare restriktioner av invandringen från Japan men det slutade inte där:
“By 1924, with the exception of Filipino "nationals," all Asian immigrants, including Chinese, Japanese, Koreans, and Indians were fully excluded by law, denied citizenship and naturalization, and prevented from marrying Caucasians or owning land.” (Asia Society, 2021).
The Chinese Exclusion Act var ursprungligen tänkt att gälla i tio år men förnyades och stärktes 1892 för att sedan göras permanent 1902 (Lee, 2015:95). År 1943 lättade USA på restriktionerna men avskaffade de migrationsbegränsande lagarna först 1965, 20 år efter andra världskrigets slut.
USA anslöt sig till andra världskriget 1941 efter att Japan attackerat Pearl Harbour. Tio veckor efter attacken verkställde den amerikanska regeringen order 9066 som innebar en inspärrning av alla personer av japansk härkomst, i syfte att skydda landet från potentiellt spionage eller sabotage. Fler än 110,000 Japanese-Americans tvångsförflyttades till isolerade och övervakade läger, och hölls inspärrade till krigets slut. Tiden efter kriget var katastrofal för de vars jobb, företag, hem och gårdar gått förlorade. Sedan kriget har utredningar dragit slutsatser att inspärrningen inte var en motiverad militär nödvändighet utan en aktion baserad på ”rasfördomar, krigshysteri och misslyckande med politiskt ledarskap” (Nagata et al, 2019).
Efter andra världskriget och avskaffandet av de migrationsbegränsade lagarna ökade immigrationen gradvis igen. Kineser och japaner var de största folkgrupperna i USA innan kriget men stora grupper av koreaner och filippinier immigrerade också under denna
tidsperiod. Gruppen Asian-Americans växte också i samband med Vietnamkriget (1955-1975) då nästan en million sydostasiatiska flyktingar anlände från Vietnam, Kambodja och Laos (Asia Society, 2021). Idag finns det fler än 18,9 miljoner personer som tillhör den asiatiska folkgruppen i USA, vilket är nästan sex procent av befolkningen. Av denna minoritet är Chinese-Americans den största gruppen tätt följd av Indian-Americans (Budiman, Ruiz, 2021).
2.2 Asian-Americans som folkgrupp
Asian-Americans är amerikaner med rötter i Östasien, Sydasien eller Sydostasien, och inom beteckningen finns uppemot tjugofyra olika asiatiska nationaliteter (U.S Census Bureau, 2021; Lee, 2015:3). Asian-Americans är ett samlingsnamn för amerikaner med asiatiskt ursprung, men definitionen stämmer inte överens med amerikaners egna åsikter om vem som
är asiat och inte. Undersökningar visar att amerikaner tenderar att anse kineser, japaner och koreaner som typiskt asiatiska men ofta räknar bort människor från Mellanöstern eller Sydasien som Indien eller Pakistan. Detta då de inte har de visuella stereotypa dragen (korta, mörkt rakt hår, mandelformade mörka ögon) (Lee, Ramakrishnan, 2019:2-3). Vi kommer att analysera materialet utan förutfattade meningar om vilka amerikansk media anser vara Asian- Americans och utifrån analysen kommer vi kunna dra slutsatser om vilka individer som faller in i kategorin.
Asian-Americans beskrivs ofta som the model minority: en exemplarisk
minoritetsgrupp. Folkgruppen är, stereotypiskt sätt, hårt arbetande och framgångsrika med höga värderingar om familj och utbildning. Trots dessa positiva egenskaper som tilldelas dem beskrivs gruppen ändå som svårassimilerad. Asian-Americans har svårt att anpassa sig till det amerikanska samhället. De har svårt med språket och svårt att anpassa sig till kulturen, politiken och den kristna religionen (Lien et al, 2004:7).
Studier visar på att diskrimineringen mot denna folkgrupp under 2010-talet fortfarande är påtaglig och att många Asian-Americans upplever att de står utanför samhället ur ett flertal aspekter (McMurtry et al, 2017). De fortsätter att bli sedda som outsiders i USA trots att många har amerikanskt medborgarskap och familjer som har varit i landet i flera generationer.
Frågor som var man egentligen härstammar från bygger på det underliggande antagandet att asiater omöjligt kan vara riktiga amerikaner och att de inte hör hemma i USA. Istället blir de behandlade som ständiga främlingar, vilket har resulterat i vardaglig rasism (Lee, 2015:9).
2.3 Pandemier och “The Blame Game”
Rasism, diskriminering och exkludering ökar vanligtvis under kriser och coronapandemin är inget undantag (Jakovljevic et al, 2020).Under pandemier är diskriminering särskilt
förekommande när sjukdomar kan kopplas till en geografisk plats eller en folkgrupp. Under Spanska sjukan 1918-1919 beskylldes tyska läkare och sjuksköterskor som arbetade på amerikanska militärsjukhus för att avsiktligt smitta amerikaner med influensan (Rogers, 2020). Även under 2003 när en annan typ av SARS-virus spreds i USA ökade
diskrimineringen mot grupper av Asian-Americans. Detta var för att sjukdomen kunde kopplas till en provins i Kina vid namnet Guangdong (Person, 2004). Ytterligare ett exempel är svininfluensan som spreds under 2009. Sjukdomen upptäcktes först i Mexiko vilket skapade en ökad diskriminering mot syd- och latinamerikaner både i och utanför USA
(Alexander, 2009). För att förhindra rasism till följd av coronapandemin gav World Health Organization (WHO) viruset ett officiellt namn utan kopplingar till ett land, ett folkslag eller ett djur (Adhanom Ghebreyesus, 2020; Rogers, 2020).
Scapegoating, att skylla på någon annan, är en naturlig konsekvens när något oväntat eller negativt inträffar. Det ligger i människans natur att hitta orsaken eller den ansvariga till vad som skett (Jakovljevic et al, 2020). Den som beskylls, The Scapegoat eller syndabocken, är inte skyldig men blir tilldelad negativa egenskaper. Beskyllaren, The Blamer får ryggen fri och finner en tröst i att kunna beskylla någon och få ett svar till varför något hänt och vem som är ansvarig. Scapegoating är mest förekommande när en grupp av människor befinner sig i en kris: när de är upprörda, rädda eller förtryckta. Vanligt är att en grupp av människor finner en annan grupp av människor att göra till syndabock (Jakovljevic et al, 2020). Detta är fallet i vår undersökning där en grupp av människor, Asian-Americans, blir The Scapegoat för resten av befolkningen.
3. TIDIGARE FORSKNING
I detta kapitel redovisas tidigare forskning med fokus på stereotyper, stigmatisering och scapegoating av Asian-Americans. Förvrängda föreställningar och stereotyper om ett visst folk leder till grupperingar i samhället och förenklingar av verkligheten. Tidigare har vi benämnt att Asian-Americans ofta beskrivs som den ideala minoriteten: hårt arbetande med goda värderingar om familj och utbildning. Wu (2013) skriver om hur Asian-Americans fått sin tillskrivna plats i samhället, den kollektiva identiteten och de fördomar och stereotyper som den följs av. Forskningen ger en insikt i hur Asian-Americans lever och uppfattas i det amerikanska samhället utifrån historia och fördomar om folkgruppen. Boken öppnar upp för reflektion om hur minoriteten som till viss grad anses som “den ideala”, ändå inte passar in i samhället och blir en grupp av outsiders. Wu som är av asiatiskt ursprung och bosatt i USA har ett starkt etos och hennes tankar och åsikter blandat med källor från andra författare, filosofer och experter på ämnet gör boken till en trovärdig källa till denna studie.
Den slutsats som Wu (2013) drar är att amerikanernas uppfattning om Asian-Americans förändrats med tiden, och det till det bättre. Under 2000-talet anses Asian-Americans vara mer accepterade i det amerikanska samhället än andra grupper. Wu nämner bland annat svarta, mexikaner och den amerikanska urbefolkningen (indianer) som folkgrupper som står under den asiatiska folkgruppen. Stigmatiseringen kring gruppen av Asian-Americans finns dock kvar och trots att the model minortity är mer accepterad än andra grupper är de fortfarande inte amerikaner och uppfattas heller inte som passande i det amerikanska samhället. Wu förklarar att det som ändå skapat denna fördel för gruppen är deras värderingar och det faktum att de inte är svarta. Att familjen är viktig och att de arbetar hårt väger tungt hos det
amerikanska samhället och i boken påvisar statistik att nivån av arbetslöshet samt antalet skilsmässor bland asiater i Amerika var endast hälften av de vitas nivåer och antal.
Ytterligare en publikation som behandlar fördomar om Asian-Americans är Azhar et als (2021) studie om hashtagen #Thisis2016. Genom att analysera 3156 tweets med hashtagen har forskarna kunnat identifiera tematiska stereotyper om Asian-Americans samt Pacific Islanders (API) utifrån ras, kön och sexualitet. De sex teman är: (1) API-kvinnor upplevs som exotiska och blir öppet sexualiserade, (2) API-kvinnor förväntas vara passiva, (3) API-män anses vara svaga och asexuella, (4) både kvinnor och män är utsatta för våld kopplat till ras och sexuella trakasserier, (5) queer API-personer har utstickande erfarenheter av sexuella trakasserier och våld, samt (6) API-personer faller offer för nykolonialistiska åsikter.
Azhar et al (2021) skapar ytterligare förståelse om vilka stereotyper som finns i USA om Asian-Americans. De sex teman är de slutsatser som dras utifrån analysen, men även här beskrivs asiater (och pacific islanders) som den ideala minoriteten. Det första temat (tema 1) återskapas hela tiden genom historia och populärkultur. Asiatiska kvinnor anses heller inte inkluderas i den vita feminismen, vilket återigen talar för Asian-Americans plats utanför det amerikanska samhället. Studien drar även slutsatser om att män som inkluderas i folkgruppen inte anses vara maskulina (tema 3). Maskulinitet mäts utifrån den vita, medelklass,
heterosexuella mannen. De asiatiska männen faller inte in i ramen för maskulinitet eftersom de inte anses vita och har ofta en mindre kroppsbyggnad, vilket gör dem underordnade.
Under coronapandemin har stigmatiseringen av Asian-Americans ökat. Cho et al (2020) har undersökt vilka faktorer som påverkat den ökade stigmatiseringen. Undersökningen är baserad på enkätsvar från 842 personer av olika raser (Asian-Americans exkluderades).
Resultatet av undersökningen visar att bland annat fördomar och stereotyper, problematiska copingstrategier (maladaptive coping) och partisk medierapportering har en stor påverkan på stigmatiseringen av Asian-Americans. Forskarna drar slutsatsen att fördomar och stereotyper är den största faktorn bakom ökad stigmatisering. Personer i det amerikanska samhället som anses stigmatisera folkgruppen i högre grad är de av manligt kön, de med konservativa politiska åsikter och de som har testats positiva för COVID-19 (eller som känner någon som testat positivt). De som stigmatiserar i mindre grad är människor i högre åldersgrupper, de med högre utbildning och de som socialiserar sig med asiater.
Att stigmatisering ökat under coronapandemin är något som även Gover et al (2020) sett. Med utgångspunkt i hur och varför stigmatiseringen av Asian-Americans ökat har Gover utifrån historia och information från experter och institutioner undersökt hur pandemier bidrar till ökad ojämlikhet mellan vita amerikaner och Asian-Americans. Stort fokus lades på
begreppet och teorin Othering, alltså hur den dominerande vita rasen försöker att bibehålla sin hierarkiska roll på den asiatiska etnicitetens bekostnad. Slutsatser var att asiater i Amerika fortfarande anses vara outsiders och att de fortfarande stigmatiseras som de gjort i alla tider.
Rasism och anti-Asian stereotyper reproducerar bilden av att folkgruppen inte hör hemma i Amerika och under COVID-19-pandemin har det ökat än mer; främst genom sociala medier och politik. Forskarna argumenterar även för att ökad rädsla i och med smittspridningen ökar fientligheten mot folkgruppen.
Studierna om stigmatiseringen till följd av COVID-19 är relevanta för denna undersökning eftersom de skapar en förståelse för pandemins påverkan på amerikanska asiaters vardag. Cho et al (2020) visar på hur partisk media spelar en stor roll i hur
reproduktionen av stigma och fientlighet ökar under tider i kris, men också hur fördomar väger tyngst i hur diskriminering ökar. Gover et al (2020) skapar en tydlig bild av hur kriser ökar fientlighet mot vissa folkgrupper och bidrar med grundläggande fakta och historia om hur det går till under coronapandemin.
4. TEORI
I detta kapitel presenteras studiens teoretiska ramverk bestående av dagordningsteorin och gestaltningsteorin, teorier om stereotyper, stigmatisering och Othering, och slutligen om hegemoni.
4.1 Dagordnings- och gestaltningsteorin
Varje dag inträffar ett oräkneligt antal nyhetshändelser i världen och nyhetsmedier kan omöjligen rapportera om allt som sker. Av den anledningen behöver medier göra ett nyhetsurval bestående av de högst prioriterade nyheterna. Människor är beroende av
nyhetsmedier för att få nyheter och information om omvärlden, och nyhetsurvalet som medier gör blir de nyheter som uppmärksammas och som diskuteras i samhället. Detta innebär att medier har en stor makt och ett stort inflytande i samhället (Strömbäck, 2014:33-34, 100).
Dagordningsteorin (agenda-setting theory) handlar om att det finns ett orsakssamband mellan vad medier uppmärksammar och vad människor tycker är viktigt, vilket McCombs och Shaw (1972) såg när de studerande det amerikanska presidentvalet 1968. Det studerade hur medias rapportering påverkade väljarna i Chapel Hill i North Carolina. Syftet med studien var att undersöka massmediernas inflytande på väljarna utifrån dagordningsteorin och
resultatet visade en stark korrelation mellan de valfrågor som väljarna ansåg vara viktigast och de valfrågor som massmedierna rapporterade om under valkampanjen.
Massmedier utgår från flertalet kriterier när de kommer till vilka nyheter som sprids.
Prakke (1969) nämner tre kriterier som påverkar vilka nyheter som värderas högre av såväl press som publik: tidsavståndet, det geografiska avståndet och det kulturella avståndet (Hollstein, 1969). Chang et al (1987) nämner fler kriterier som graden av konflikt, intresse, sensation och betydelse. Kriterier som dessa kan ha en påverkan på det material som
analyseras i vår studie. Det finns argument för att medier vinklar innehållet för att bättre möta de kriterier som finns inom massmedier. Att detta är en möjlighet beror främst på att många tidningar är beroende av intäkter från annonsering och prenumerationer, vilket ökar med ett tidningsinnehåll med mer substans (Strömbäck, 2014:34). Detta leder oss in på
gestaltningsteorin.
Gestaltningsteorin (framing theory) beskriver hur något presenteras för en mediepublik, hur innehållet ramas in och hur det påverkar de val som människor gör. Detta betyder att
medier sällan gestaltar hela verkligheten i sin rapportering utan bara vissa aspekter av den (Strömbäck, 2014:114-115). Gestaltningsteorin har flera funktioner: (1) att rama in problemet, (2) att rama in orsaken till problemet, (3) att gestalta de som förekommer i händelsen, samt (4) att rama in lösningar eller slutsatser (Entman, 1993:52). För gestaltningsteorin, likväl som för dagordningsteorin, sker det främst på rutin, men det kan även vara medvetna val (Strömbäck, 2014:114-115).
När det kommer till gestaltning av minoriteter eller invandrare talar man om den
dominanta kulturen som pressen både gestaltar utifrån och gestaltar för (Park, Burgess, 1924).
I vår studie där vi analyserar amerikansk press är den dominanta kulturen den amerikanska, vilket gör en minoritet som Asian-American till den underordnade kulturen. Detta faktum talar för att skribenter i den amerikanska pressen tenderar att rama in nyheter på ett sådant sätt att amerikaner har lättare att relatera samt att de framstår som den överordnade gruppen av människor. Det betyder alltså att Asian-Americans ramas in utifrån amerikanernas generella tankar om folkgruppen i USA. Detta kallas för the white racial frame (Feagin, 2006:25-26).
The white racial frame reproducerar tanken att den vita rasen är dominant genom negativa bilder, stereotyper, känslor och uppfattningar om de raser som inte anses vita. Wingfield och Feagin (2013:18-19) argumenterade för att ramen kunde vara hård eller mjuk. I deras studie där de undersökte mediarapportering under det amerikanska presidentvalet 2008 motsvarade hård framing uttryck som var rent rasistiska och explicita, medan mjuk framing tog en mer subtil form men som grundade sig i diskriminering mot färgade (Rose, 2014:10).
Det bör diskuteras hur gestaltningsteorin skiljer beroende på artikelns genre. I vårt material förekommer nyhetsartiklar och opinionsartiklar. En nyhetsartikel ska vara objektiv och saklig, och enbart ge verklighetsbilden av något och inte bygga på åsikter. Tvärtemot får författaren till en opinionsartikel själv bestämma innehållet och vilka åsikter och
beskrivningar av verkligheten som inkluderas (Nordenson, 2008:14). Nordenson (2008) menar att opinionsjournalister främst ska skriva för allmänhetens bästa, för att främja
demokratin, för att informera och bilda samt för att väcka en debatt och ge underlag för sund bedömning av olika frågor (2008:19-20). Den stora skillnaden på nyheter och opinion är graden av saklighet, något vi bör ha i åtanke när vi analyserar de opinionsartiklar som
inkluderats i materialet. Det bör dock nämnas att ofta stödjer sig opinionsjournalister på fakta och statistik för att underbygga sina åsikter och argument (2008:99-100).
Dagordningsteorin och gestaltningsteorin sammanflätas i det material som inkluderas i vår studie och kommer att ha en påverkan på diskurser och de gestaltningar som görs i artiklarna. Gestaltningar av olika grupper i samhället och olika skeenden kommer att vara
inramade och vi bör ha i åtanke att aspekter kan vara överdrivna eller mindre
verklighetstrogna. Detta av den anledning att tidningarna vill attrahera en större publik, vilket de gör med ett mer slående och intressant innehåll. I vår analys kommer vi att med hjälp av dessa teorier kunna identifiera mönster i valet av innehållet i artiklarna samt inramningen som skribenterna valt.
4.2 Stereotyper, Othering och stigmatisering
Stereotyper kring ras, etnicitet, kön och sexualitet är vanligt förekommande och gör att verkligheten blir lättare att förstå. En grupp av människor förenklas genom att de tilldelas en rad egenskaper specifika för gruppen (Hall et als, 2013:247-248). Det kan vara stereotyper som att asiater är smarta och bildade eller att svarta människor är ociviliserade eller kriminella. Bakom stereotyper ligger historia och kultur. Till exempel stereotypen om att asiater äter konstiga djur - hundar, grodor och dylikt kommer från deras matkultur som är annorlunda från västerländska matvanor. Stereotyper reproduceras i bland annat film och böcker, vilket lett till att egenskaperna för gruppen blivit allmänt accepterade i samhället och ses som naturliga (Dyer, 1977). Hall (1990) förtydligar detta resonemang i citatet:
“The media are not only a powerful source of ideas about race. They are also one place where these ideas are articulated, worked on, transformed and elaborated” (1990:11).
Stereotyper används för att få en bättre förståelse om samhället och för att kunna skilja folk från folk, precis som processen av Othering. Teorin om The Other bygger på att en redan dominant samhällsgrupp ytterligare försöker upprätthålla sin dominans genom att förtrycka en redan underminerad grupp i samhället (Perry, 2009:62; Weis, 1995:17-33). Ofta bygger Othering på att exkludera individer utifrån sådant som är uppenbart synligt. Utifrån Goffmans (1963:26-27) tre kategorier kan det vara hudfärg, avvikande utseende, språk eller accent.
Othering förtydligar redan befintliga maktstrukturer som lever kvar från kolonialismens tid, men förstärker också klyftorna mellan vita amerikaner och Asian-Americans som The Other.
Goffmans teori (1963) om stigmatisering förklarar hur grupper av människor exkluderas eller diskrimineras när de inte besitter de egenskaper som värderas högt i ett samhälle. Teorin bygger på tre kategorier som Goffman identifierat i sin forskning: kroppsliga missbildningar,
fläckar på den personliga karaktären och gruppstigman som bygger på ras, etnicitet eller religion. Den grupp av människor som stigmatiseras accepteras inte av samhället och blir därför en outsider. Det är det enskilda samhället som bestämmer vilka kriterier en individ bör uppfylla för att bli socialt accepterad. I USA kan det vara egenskaper som den vita hyn, det amerikanska språket eller patriotiska och konservativa värderingar. Asian-Americans, som rent visuellt kan urskiljas i det amerikanska samhället, blir ett lätt offer för exkluderingen utifrån teorin om stigmatisering.
Hall et al (2013:224) beskriver utifrån Saussures lingvistiska angreppssätt varför
människan bryr sig om olikheter genom att förklara att det som är annorlunda ger mening åt det som anses normalt. Vi förstår den amerikanska identiteten utifrån vad som inte är amerikanskt till exempel att Asian-Americans talar på ett annat språk eller bryter på ett annat språk och skiljer sig utseendemässigt från den vita amerikanen. Derrida (1972) ger argument för att det som skiljer sig är motpoler där det alltid finns ett maktförhållande: en pol är dominant över den andra. I relation till vår studie är ett exempel amerikan/icke-amerikan (Asian-American) där det blir tydligt hur amerikanen är dominant eftersom hen passar in i den amerikanska kontexten.
Att sätta människor i fack och boxar genom stereotypisering och Othering får ett flertal konsekvenser, bland annat: att det skapar ett vi och dem-samhälle och att det i sin tur skapar maktstrukturer i samhället (Dyer, 1977:28-29). Genom användningen av stereotyper bibehålls den sociala ordningen i samhället. Det blir lättare att skilja normalt från onormalt och den dominanta vita rasen kan säkra sin egen identitet och bibehålla sin plats i toppen av den hierarkiska pyramiden.
4.3 Hegemoni
Gramscis (1992) teori om hegemoni går att jämföras vid Marxs och Foucaults tankar om samhällsstrukturer och dominans. Hegemoni är ett politiskt koncept i ett kapitalistiskt
samhälle och är en form av makt som en ledande grupp har över kulturen och över människo- och samhällssynen. Den ledande gruppen framför åsikter och tankar om samhället som att det vore givet för alla, som sedan accepteras. Det finns ett övergripande konsensus i samhället av att den ledande gruppen är dominant och att deras synsätt är det normala (Storey, 1997:83-84;
Gramsci, 1992:228-229). Gramsci förklarar att den sociala ordningen fixeras genom att institutioner i samhället och en del samhällsgrupper reproducerar tankarna och värderingarna av den ledande gruppen (Durham, Kellner, 2006:xv-xvi). Det betyder att om den ledande
gruppens åsikter och tankar resulterar i att en annan grupp anses underordnad, kommer samhället som helhet att underordna gruppen. Ett exempel relaterat till denna undersökning är hur amerikaner som röstade på Donald Trump (ungefär 50 procent av den amerikanska befolkningen) reproducerade hans konservativa och patriotiska värderingar. Teorin om
hegemoni understryker dock att maktstrukturen aldrig är permanent utan måste underhållas då den hela tiden kan utmanas av andra strukturer (Durham, Kellner, 2006:xv-xvi).
4.5 Orientalism
När man talar om föreställningar om Asien talar man oftast utifrån västvärldens syn på Asien vars grund ligger på orientalismen. I sin publikation “Orientalism” problematiserar och argumenterar Said (1978: 12, 22) för att orientalismen, som är en förgrening av
postkolonialismen, är en diskurs skapad av västvärlden utifrån förutfattade meningar om Asien. Ordet Orient, menar Said, är en europeisk uppfattning byggd på stereotyper som återskapar koloniala attityder.
“Oriental… designated Asia or the East, geographically, morally, culturally. One could speak in Europe of an Oriental personality, an Oriental atmosphere, an Oriental tale, Oriental despotism, or an Oriental mode of production, and be understood.” (Said, 1978:3)
Orientalismen är kontrasten mellan västvärlden och öst. Begreppet bidrar till att förtydliga gränsen mellan vi och dem, det bekanta och det främmande, som finns i ett samhälle (Said, 1978:2, 43-44).
Ordet Orient härstammar från latinets orientális som betyder eastern eller easterly och användes så tidigt som på 1400-talet. Weir (2011:3) menar dock att ordet har en annan definition idag. Från att bara ha varit en geografisk beteckning kantas begreppet idag av
“clouds of culture and mists of ideology”. Weir förklarar det med att introducera ett nytt begrepp, American Orient, då dagens definition av orientalism snarare borde beskrivas som den västerländska bilden av Asien och bara kan bli förstådd genom ett förvrängd,
västerländskt öga.
5. MATERIAL OCH AVGRÄNSNING
Som material för vår studie kommer vi använda oss av artiklar från amerikansk dagspress. Vi har avgränsat vårt urval till två av USA:s tre största dagstidningar: USA Today och The New York Times. USA Today startades 1982 av Gannett Company, Inc. som USA:s första
riksspridda tidning och ägs idag av mediekoncernen Gannett (Britannica, 2015). New York Times lanserades 1851 och ägs av företaget The New York Times Company (Britannica, 2020). År 2020 hade USA Today:s dagsbilaga en cirkulation på 1,06 miljoner exemplar (Statistika A, 2021) medan The New York Times i genomsnitt hade 374 000 papperskopior i veckan (Statistika B, 2021). Vi valde bort Wall Street Journal, USA:s näst största tidning, av den anledning att tidningen främst inriktar sig på näringsliv (business), vilket skiljer sig från de två andra tidningarna och därför skulle kunna påverka vårt resultat.
Tidsperioden har avgränsats till den 1 mars 2020 till 26 mars 2021. Denna tidsavgränsning har gjorts då den 11 mars 2020 är datumet då coronapandemin
kategoriserades som en global pandemi och 26 mars 2021 är datumet då detta uppsatsarbete påbörjades. Det är även ett datum som låter oss inkludera hatbrott som skett efter årsskiftet (2020/2021) då våldet mot Asian-Americans ökade marginellt (AAPI, 2018; Jeung, Gowing, Takasaki, 2020).
Vi har använt oss av mediearkivet Retriever och The New York Times egna mediearkiv för att ta fram materialet. För att få fram relevanta artiklar begränsades sökningen med hjälp av filtreringsfunktionen för land, massmedia och tidsperiod. Vi använde oss även av sökord;
Asian-American, Chinese, coronavirus och hashtagsen #stopasianhate, #asianlivesmatter och #chinesevirus. På grund av stort arkiv krävdes flera testsökningar och olika uppsättningar med sökord för att nå önskad datamängd rimlig för vår undersökning, vilket blev 141 artiklar från båda tidningarna.
Vi märkte att Mediearkivet utelämnade alla artiklar från The New York Times under tidsperioden november 2020 till mars 2021 och beslöt oss därför för att komplettera
sökningen genom att använda The New York Times egna mediearkiv. I sökningen användes samma sökord som i Retriever och tidsperioden avgränsades till första november 2020 till 26 mars 2021. Utifrån resultatet valde vi ut de nyhets- och opinionsartiklar som handlade om rasism mot Asian-Americans under coronapandemin, vilket var sex artiklar från mars och fem artiklar från februari. Månaderna februari och mars motiveras med att det i sökningen inte framkom några artiklar från november, december eller januari. Då sökresultatet i Retriever
var fullständigt från mars 2020 till mars 2021 behövde vi inte använda oss av USA Todays egna mediearkiv.
De 141 artiklarna från Retriever och de 11 från The New York Times mediearkiv sammanställde vi sedan i en lista bestående av totalt 152 artiklar. Då mängden kändes för stor för en kvalitativ undersökning valde vi att göra ytterligare ett urval. Först sorterade vi
manuellt bort de artiklar som inte var nyhets- eller opinionsartiklar, därefter artiklar vars rubriker och innehåll signalerade att de inte handlade om Asian-Americans. Efter sållningen bestod datamaterialet av 57 artiklar med blandat innehåll, alltifrån recensioner av filmer vars regissörer var Asian-American till nyheter om hatbrottsdådet i Atlanta. Vi drog slutsatsen att ett urval på 20 artiklar, tio artiklar från respektive tidning, skulle vara lämplig för vår studie baserat på vår tidsram och vår kvalitativa metod. Vi valde således att göra ett tredje urval för att få fram ett mindre datamaterial samt sålla bort de artiklar vars huvudinnehåll inte handlade om hatbrott mot Asian-Americans under coronapandemin. I sållningen från 57 till 20 artiklar valde vi till exempel bort artiklar med rubriker som: “Daniel Dae Kim on 'Lost,' playing doctors and battling the 'sad reality' of anti-Asian violence” och valde istället ut artiklar med rubriker som: “Spit On, Yelled At, Attacked: Chinese-Americans Fear for Their Safety” från The New York Times (artikel 8) och “Asian Americans report biggest increase in serious incidents of online hate and harassment during COVID pandemic” från USA Today (artikel 13). Då en stor del av artiklarna var opinion valde vi att använda oss av både nyhetsartiklar och opinionsartiklar.
Det slutgiltiga materialet bestod av 20 artiklar: 16 nyhetsartiklar, varav åtta från The New York Times och åtta från USA Today, samt fyra opinionsartiklar, två från The New York Times och två från USA Today. Det ursprungliga målet var att ha ungefär en artikel från varje månad från vardera tidning, men då det inte publicerats artiklar på det valda ämnet varje månad har materialet spridits ut så jämt som möjligt.
6. METOD
I detta kapitel kommer vi att redogöra för de metoder vi valt. Idag är kvalitativa metoder väletablerade inom de flesta samhällsvetenskapliga discipliner. Med kvalitativa studier strävar man efter att åstadkomma en helhetsbeskrivning av materialet som undersöks. Därför tenderar denna typ av studier att omfatta mindre populationer än vid kvantitativa undersökningar (Hartman, 2004:273). Vid användandet av den kvalitativa metoden finns avsikten att nå en djupare eller bättre förståelse av sitt material. Den kvalitativa metoden används framförallt inom studier som syftar till att förstå mänskligt beteende eller tolka innebörden av texter och andra artefakter (Hansson, 2004:58). Vår kvalitativa metod består av två delar: diskursteorin och den semiotiska bildanalysen som redogörs för i detta kapitel. Ytterligare kommer vi att diskutera de övervägningar och avgränsningar som gjorts under undersökningens gång.
6.1 Diskursteori
Diskurs är ett bestämt sätt att tala om och förstå världen (eller ett utsnitt av världen).
Begreppet rymmer en idé om att språket är konstruerat i olika mönster som våra utsagor följer när vi agerar inom olika sociala domäner, till exempel en politisk diskurs. Dessa mönster analyseras med en diskursanalytisk metod (Winther Jørgensen, Phillips, 2000:07).
Inom det diskursanalytiska fältet finns flera perspektiv, bland annat diskursteorin som Laclau och Mouffes arbete ligger till grund för. Diskursteorin bygger på strukturalistisk och poststrukturalistisk språkfilosofi, som hävdar att vårt tillträde till verkligheten alltid går
genom språket. Med hjälp av språket skapar vi representationer av verkligheten. Diskursteorin tar sin utgångspunkt i det poststrukturalistiska angreppssättet: diskursen konstruerar den sociala världen i betydelse, och betydelsen kan aldrig låsas fast på grund av språkets
grundläggande instabilitet. Ingen diskurs är en sluten enhet utan diskursen omformas snarare ständigt i kontakt med andra diskurser. Kamper om ordets betydelse utstår ständigt med målet att uppnå hegemoni, alltså att låsa fast språkets betydelse på sitt eget sätt (Laclau, Mouffe, 1985; Winther Jørgensen, Phillips, 2000:13). Det handlar om att ord aldrig kan ha en fixerad betydelse eftersom varje individ ger ordet en egen betydelse baserat på individuella tankar, åsikter och upplevelser. Detta ger plats för ständig social strid om definitioner av samhälle och identitet, en strid som får sociala konsekvenser (Laclau, Mouffe, 1985).
I nyhetspress finns ständiga strider mellan diskurser, och kamper mellan framställningar av samhälle och identiteter. I vår studie kan mediernas rapportering och framställning av Asian-Americans i USA få sociala konsekvenser. Tidningarna i vår studie är bland USA:s största och läses av hela nationen, där läsarna skiljer sig åt till exempel gällande politik, etnicitet och sexuell läggning. Eftersom varje ords egna betydelser beror på individuella tankar, åsikter och upplevelser, får dessa skillnader konsekvenser för publikens uppfattning.
6.1.1 Diskursteorins analytiska verktyg
Vid diskursteoretisk analys finns ett flertal verktyg att använda. Det är verktyg som skapar en förståelse om meningen och betydelsen bakom tecken och identiteter. Diskurs kan, enligt Laclau och Mouffe, uppfattas som en fixering av betydelse inom en bestämd domän. Inom diskurserna finns centrala tecken, nodalpunkter, som andra tecknen ordnas och får sin betydelse utifrån. Tecken som är sammanlänkade med varandra och har en nära korrelation skapar en ekvivalenskedja. Ett annat verktyg är flytande signifikant som liknar nodalpunkten men där fokus inte ligger på den enskilda diskursens centrum utan på den kamp som förs mellan olika diskurser om viktiga tecken. Nodalpunkt hänvisar till vilken betydelse ordet har i en specifik diskurs, medan flytande signifikant hänvisar till den kamp om element som förs mellan diskurserna (Laclau, Mouffe, 1985:106, 111-113, 127; Laclau, 1990:28).
Diskursteorin har flera begrepp när det gäller identitets- och gruppbildningar. När det kommer till identitet och gruppbildningar finns det inom diskurs alltid angivet vissa positioner som subjekt, alltså individer, kan inta. Interpellation är ett begrepp som beskriver hur en individ försätts i en bestämd position, till exempel när en kvinna reagerar på ett barn kallar henne mamma och har interpellerats med en särskild identitet. Ytterligare begrepp vi kommer använda är decentrering, att en individ kan ha flera olika identitetsroller, överdeterminerad, att en individ kan identifiera sig på olika sätt i olika situationer och antagonism, som syftar till konflikter mellan en individs olika identiteter (Laclau, Mouffe, 1985:115; Howarth,
2014:282).
Slutligen är begreppet representation ett viktigt begrepp inom gruppbildningsprocesser då det syftar till hur en individ representerar en grupp eller när en grupp representeras och en hel samhällsbild följer med, eftersom gruppen konstitueras i kontrast till andra grupper (Howarth, 2014:289).
I vår studie ämnar vi använda samtliga ovannämnda begrepp och verktyg. De
diskursteoretiska verktygen kommer att göra det möjligt att skapa en djupare förståelse för hur språket skapar betydelser kring folkgruppen Asian-Americans. Verktygen kommer att
klargöra vilka mönster som finns i den amerikanska dagspressens rapportering om hatet mot Asian-Americans och på vilka sätt gruppen gestaltas.
6.2 Bildsemiotik
Då vårt datamaterial även innefattar artikelbilder kommer vi att utföra semiotisk bildanalys.
Semiotik, eller semiologi, är studiet av tecknet och deras sätt att fungera. Tonvikten ligger inte så mycket på kommunikationen som process utan på kommunikationen som skapande av betydelse där meddelanden mellan avsändare (kodare) och mottagare (avkodare) består av tecken (Fiske, 1997:60). Semiotiken studerar hur betydelser uppfattas och hur menings bildas i kommunikativa situationer, till exempel i tal- och i skriftspråkets tecken och hur de i sin tur förekommer tillsammans med bilder, kroppsspråk, fysiska och biologiska processer. Saussure, en av grundarna till semiotiken, la fokus på själva texten medan efterföljaren Barthes
konstruerade ett system för både ytlig och djupgående analys av tecken - denotation, en visuell beskrivning av teckens uppenbara betydelse, och konnotation, en beskrivning av det samspel som sker när tecken möter mottagarens uppfattningar, känslor och värderingar (Barthes, 2009:137-139). Denotation är vad som fotograferas, konnotation är hur det fotograferas (Fiske, 1997:117-119). Dessa begrepp kommer vi använda oss av när vi analyserar artikelbilderna och fokuserar på aspekter som vilka vinklar bilderna är tagna ur, vilken ljussättning bilderna har och vilka motiv som är synliga.
Bildsättningen har stor betydelse för hur väl budskapet i artiklarna går fram, särskilt i nyhetssammanhang. I sin forskning om nyhetsbilder menar Hall (1981) att även om
redaktörer kan välja ett fotografi i form av dess formella nyhetsvärde (såsom påverkan, dramatisk betydelse, ovanlighet, kontroverser och så vidare), så är dessa nyhetsbilder ofta vinklade för att förstärka den avsedda tolkningen för den underförstådda läsaren.
6.3 Metoddiskussion
Att reflektera över undersökningens validitet och reliabilitet är nödvändigt för att kunna fastställa undersökningens kvalitet. Begreppet validitet bedömer vilken grad av giltighet
studien har. Hur passande är metoder och teorier för undersökningens motiv? Är
tillvägagångssättet relevant? Reliabilitet mäter graden av tillförlitlighet i undersökningen. Hur tillförlitliga är våra uppgifter? Är det korrekta uppgifter? (Ekström, Johansson, 2019:13). Ett annat begrepp som är fundamentalt för att bedöma graden av vetenskaplighet är
replikerbarhet, huruvida det går att utföra samma undersökning med samma resultat (Sohlberg, Sohlberg, 2019:156).
Det går att argumentera för att undersökningens grad av subjektivitet är hög, vilket påverkar undersökningens reliabilitet negativt. Materialet har valts ut baserat på ett antal kriterier som utformats av oss och det har också varit upp till oss att överväga huruvida artiklarna följer kriterierna. Bakomliggande faktorer som svenska värderingar och egna erfarenheter kommer då att påverka resultaten. Det finns dock argument för att den utförliga beskrivningen av tillvägagångssättet ökar reliabiliteten och visar på transparens.
Studiens reliabilitet hade varit högre om ett slumpmässigt urval istället genomförts, men för att få en så jämn spridning som möjligt av publiceringsdatum på artiklar gjordes ett
manuellt urval, alltså att vi handplockade artiklar utifrån de kriterier vi valt. Det går även att reflektera över vad som är jämn spridning och inte, då det under en lång period och enstaka månader under coronapandemin inte publicerades några artiklar om hat mot Asian-Americans - detta påverkar studiens replikerbarhet. Hade artiklarna varit publicerade konsekvent under tidsperioden hade resultatet haft högre reliabilitet.
Den semiotiska bildanalysen är utförd subjektivt och bygger på tolkning. Detta innebär att det finns ett element av intersubjektivitet. Detta skulle kunna påverka replikerbarheten, men det är med liten sannolikhet att en annan forskare vid ett annat tillfälle skulle få ett helt annat resultat som skiljer sig markant från vårt resultat eftersom materialet har en så pass tydlig vinkel. Genom att vara transparenta ökar vi replikerbarheten och gör det tydligt för läsaren vad tolkningen bygger på.
Undersökningens validitet har förstärkts av testrundor som genomförts. Genom att fler sökningar utförts i mediearkivet Retriever har vi kunnat garantera att de mest passande filtreringsfunktioner har använts. Allt material har kodats subjektivt av båda forskarna vid olika tillfällen, för att sedan, baserat på två analyser, redovisa slutsatsen och detta stärker validiteten av studien.
7. ANALYS OCH RESULTAT
I detta kapitel kommer vi presentera vårt källmaterial och synliggöra de mönster som existerar kring hur media rapporterat om och framställt Asian-Americans under coronapandemin.
Kapitlet inleds med en övergripande resultatbild av analys av källmaterialet. Analysen har delats upp i två diskurser som inkluderar ras, stereotyper diskriminering samt makt och hegemoniska strukturer.
7.1 Övergripande om rapportering och framställning i materialet
Utifrån vårt datamaterial på 20 artiklar har vi kunnat se flertalet mönster i tidningarnas rapporteringar. Artiklarna har generellt skrivits av reportrar eller tidningens egna
ledarskribenter, där nyhetsartiklar skrivts av reportrar och opinionsartiklar producerats av tidningarnas Editorial Board. Majoriteten av artiklarna har varit långa till längden och innehållit flertalet bilder av olika typer. En sammanställning över citerade personer i
materialet visar att det förekommit totalt 99 uttalanden, varav flera varit från återkommande intervjupersoner av både asiatiskt och icke-asiatiskt ursprung. I uttalanden har vi även inkluderat uttalanden i skriftlig (Tweets, presskonferens) eller återberättande form (uttalande från polis). Under tidsperioden vi förhållit oss till publicerades i tidningarna gemensamt totalt 12 bilder under 2020 och totalt 25 bilder under 2021. Ökningen mellan de två åren kan motiveras med att det var först under senvåren 2020 som det på allvar rapporterades om COVID-19-pandemin och då hotet och hatet mot Asian-Americans ökade mer markant närmare årsskiftet 2020/2021.
Hatattackerna mot Asian-American i USA är något som uppmärksammats över hela världen, vilket gör nyheten till ett allmänintresse. Därför är det inte förvånande att tidningarna under 2020 och 2021 fokuserat på att rapportera om hatattackerna och att dessa ökat i antal under pandemin, då det är i enlighet med nyhetskriterierna enligt Chang et al (1987). Flera kriterier stämmer in på artiklarna om hat, våld och diskrimineringen mot Asian-Americans:
graden av konflikt, intresse, sensation och betydelse. I USA finns redan en konflikt och en ojämlikhet mellan amerikaner och den asiatiska folkgruppen. Detta konstateras även i början av denna studie där vi konstaterar att Asian-Americans fortfarande upplever en vardaglig rasism i olika former. Hatbrotten som skett har varit av en häpnadsväckande karaktär och
intresserat miljontals människor till läsning, samtidigt som de direkt eller indirekt påverkat stora delar av den amerikanska befolkningen i sin helhet.
Vissa av artiklarna från USA Today och The New York Times har publicerats under samma dag med olika vinklar på händelserna. Således besvaras också teorin om USA Today och The New York Times dagordningsfunktion. Tidningarna rapporterar om de nyheter som människor vill läsa om samtidigt som nyheterna blir de frågor som människorna tycker är viktiga i samhället och i politiken (McCombs, Shaw, 1972). Det syns tydligt att ämnet om hat mot Asian-Americans fått ta stor plats i politiken eftersom en stor del av de intervjuade politikerna talat om hatbrotten och om den utsatta folkgruppen, och uttryckt starka känslor och engagemang i frågan. Detta redogörs mer ingående i kapitel 7.4.
7.1.1 Gestaltningsteorin
Det går även att utgöra mönster i hur tidningarna valt att utforma artiklarna. Till exempel i rubriksättning, ingress- och brödtext. I rapporteringen har det varit vanligt förekommande att tidningarna valt starka och intresseväckande ordval i rubriker och ingresser för att så tidigt som möjligt väcka känslor hos läsarna och ett intresse att vilja läsa vidare. Detta har att göra med hur tidningarna väljer att gestalta och utforma artiklarna (Strömbäck, 2014:114-115). Till exempel har ordval som ”scared”, ”muted”, och ”safety” varit vanliga ord att inleda med.
Enligt diskursteorin har dessa ord inte en fixerad betydelse utan förändras beroende på kontext. Orden har dock en tydlig relation till varandra som skapar en gemensam uppfattning hos vardera läsare. Förutom att väcka känslor ger dessa ord också läsaren en bild av vad artiklarna handlar om. Rubrikerna och ordvalen indikerar hur skribenterna valt att gestalta hatet och hotet. Istället för att vinkla artiklarna mot östasiaternas starka gemenskap, solidaritet, och vilja att förändra läggs fokus istället på gruppens passivitet, utsatthet och rädsla för attackerna.
Skillnaderna i bildsättningen under 2020 och 2021 är stora. Under 2020 var de vanligaste bildmotiven kinesisk exteriör, politiker med eller utan asiatiskt ursprung, samt brottsoffer av asiatiskt ursprung. Under 2021 var de främsta motiven på demonstrationer och plakat samt på sörjande Asian-Americans. Bilder på politiker var dock lika förekommande som föregående år. I och med ökad smittspridning, att antalet hatbrott blivit fler och att demonstrationer ökade under 2021 fick dessa större utrymme även visuellt i artiklarna. Fler fotografivänliga händelser gav tidningarna bättre förutsättningar för relevant bildsättning
medan bilder som inkluderats under 2020 varit mer generella. Vissa bilder från 2020 kan antas vara tagna under COVID-19-pandemin (till exempel har personer med munskydd funnits med i bilderna) medan andra kan motiveras vara genrebilder som inte har några direkta kopplingar till artiklarna. Man kan tolka att tidningarna använt dessa bilder i syfte att ge läsaren en visuell bild av vem artikeln handlar om även om det inte framgår vad artikeln handlar om. Ett exempel på detta är i artikel 15: ”Hate crimes against Asian-Americans are on the rise. Here’s what activists, lawmakers and police are doing to stop the violence.” I artikeln inkluderas en svartvit bild föreställande fyra barn i uppskattningsvis fyra-årsåldern som står på led med handen på hjärtat. Endast baserat på bilden kan läsaren inte utgöra vad artikeln handlar om, men de kan utgöra vilka artikeln handlar om.
7.2 Vem är Asian-American?
I det utvalda materialet finns ett tydligt mönster i vilka pressen anser vara Asian-Americans och hur dessa gestaltas i nyhetsrapporteringen. Folkgruppen tillskrivs stereotyper för att förenkla individerna och för att göra dem enklare att urskilja från resten (Hall et als, 2013).
Detta resulterar i att Asian-Americans framstår som simpla karaktärer jämfört med den vita amerikanska befolkningen då dessa ofta beskrivs med fler detaljer och som mer komplexa. I vårt material har vi kunnat se att amerikansk press definierar Asian-Americans som de som har stereotypiska asiatiska utseenden: smala ögon och mörkt hår. De individer som beskrivs eller Asian-Americans som får komma till tals i artiklarna är, samtliga, från länder i
sydostasien. Det är exempelvis länder som Kina, Japan och Korea. Detta betyder att
människor som är från andra delar av Asien, till exempel Mellanöstern, Indien eller Ryssland utesluts ur kategorin Asian-American. US Census definition av folkgruppen stämmer således inte överens med den amerikanska pressens rapportering (US Census Bureau, 2020).
I samtliga artiklar nämns de hattattacker mot den asiatiska folkgruppen som ökat i det amerikanska samhället. I artiklarna återberättas upplevelser av hat och våld, och i många artiklar beskrivs indirekt de stereotyper som finns om Asian-Americans. De stereotyper som framhävs blir den allmänna definitionen av folkgruppen (Said, 1978). I artikeln ”Spit On, Yelled At, Attacked: Chinese Americans Fear for Their Safety” (artikel 8) återberättas hur en icke-asiatisk person säger “It’s you people who brought the disease,” till Edward, en Asian- American. Här befäster skribenterna fördomen om att asiater är smutsiga och bär på
sjukdomar. Denna fördom är mycket förekommande i materialet och även ett bevis på att stereotypen, som funnits länge, återskapas men i relation till den globala coronapandemin.
Ytterligare en stereotyp som går att identifiera är stereotypen om asiatiska personers familjevärderingar. I artikeln ”$1 Million Raised After Attack on Asian Woman Will Go to Fight Racism, Family Says” (artikel 2) finns tydliga exempel. I början av brödtexten beskrivs brottsoffret som “grandmother”, vilket talar för stereotypen om att Asian-Americans värderar familjen högt. Att ett brottsoffer tillskrivs identiteten mormor/farmor är ovanligt och
opassande samt underminerande. Detta eftersom det tar bort fokus från identiteten brottsoffer och istället läggs på familj. Redan i rubriken kan läsaren se ordet ”family”. Det spär på stereotypen. I rubriken och ingressen i samma artikel finner vi även stereotypen om att AsianAmericans har svårt att lära sig språket och att de är svårassimilerade (Lien et al,
2004:7). Att rubriken slutar med orden ”Family says” talar indirekt för att brottsoffret inte kan föra sin egen talan på grund av språkliga brister. De yngre i familjen får istället tala för henne.
Detta blir ännu tydligare i citatet “One big punch came down on me,” she said in Cantonese, wailing in distress”. Skribenten tydliggör att brottsoffret inte pratar engelska. Effekten av detta blir att läsaren uppfattar brottsoffret som någon som står utanför det amerikanska samhället, och någon som inte passar in. Detta i sin tur gör att läsaren känner mindre empati för henne i enighet med teorin om The Other.
Som nämnt i tidigare forskning är asiatiska kvinnor ofta sexualiserade, något som förekommer i ett antal artiklar. I artikeln ”'We need protection': Georgia state Sen. Michelle Au warned of anti-Asian violence before Atlanta shootings” (artikel 14) finner vi citatet:
”The hypersexualization of Asian American women and the broad
normalization of violence against women of color, immigrant women, and poor women make Asian American women particularly vulnerable.”
Citatet talar för den stigmatisering som förekommer kring Asian-Americans och bevisar den stereotyp om att asiatiska kvinnor är sexuella och exotiska (Azhar et al, 2021). Det nämns även på flera ställen i flera artiklar hur skjutningen i Atlanta motiverades av just sexualitet och gärningsmannens sexberoende. Att gärningsmannen även var vit och i medelåldern följer mönstret att majoriteten av de som stigmatiserar Asian-Americans är män med konservativa politiska åsikter (Gover et al 2020).
7.3 Rasifieringsdiskurs
I det utvalda materialet kan vi konstatera att en av de mest förekommande diskurserna är den om rasifiering. De vanligaste nodalpunkterna är hatbrott och relaterade ord som
diskriminering och fördomar. Ordet coronavirus eller pandemi är också vanligt
förekommande nodalpunkter som i vår studie har en stark korrelation till hat mot asiater.
Utifrån nämnda nodalpunkter har vi kunnat identifiera ekvivalenskedjor som cirkulerar kring nodalpunkterna (Laclau, Mouffe, 1985:106-113). Utifrån rasifieringsdiskursen har vi
konstruerat flera ekvivalenskedjor, till exempel:
COVID-19, pandemic, threatens, public health systems, economy, public anxiety, public health crisis, disease, epidemic, spreading, blamed, discrimination, hate crime, attacks, violence (artikel 20)
Asian-Americans, racist, trauma, asian-american community, violence, targeting, mass shooting, attacks, coronavirus, kung flu, wuhan virus, xenophobic, demonize, immigrants, chinese exclusion act, internment camps, institutionalized racism, racist slurs (artikel 3).
Asian-Americans, hate crimes, victims, mass killing, racism, misogyny, shot, killings, shooter, anti-Asian, murders, incidents, violence, discrimination, racist, beaten, robbed, spat on, insulted, fear, vandalism, violent assaults, anti-immigrant, hostility, villian, virus, maltreatment, xenophobic, heal (artikel 13)
Det centrala ordet i majoriteten av artiklarna är Asian-American. Ordet och folkgruppen får sin betydelse fixerad beroende på relationen till orden runt omkring. När Asian-American skrivs i relation till andra ord som de ovan nämnda skapas en allmänt accepterad bild av dem inom den specifika diskursen. Således innebär det att ordet Asian-American är en flytande signifikans. Att ordet är en flytande signifikans innebär att beroende på diskursen ordet befinner sig i får den olika betydelser. Betydelsen skapas genom att ”Asian-Americans”
placeras i ett nät där varje knut kan ses som ett ord. Orden runtomkring ”Asian-American” har alla en relation till folkgruppen som ger ordet sin betydelse. I diskursen ”pandemi” ger orden diskriminering och coronavirus betydelse till folkgruppen och skapar en gemensam förståelse av vad det innebär att vara Asian-American (Laclau, Mouffe, 1985:106-113). Pratar vi istället
om en sport-diskurs kan man anta att stereotypiska ord som små och smidiga istället skapar en förståelse om Asian-Americans.
Övergripande finns en tydlig antagonism relaterad till ras och minoritet. Antagonismen som skapas i artiklarna är den uteslutande kamp mellan the model minority-identiteten och den av att vara underordnad. Detta innebär att individerna som definieras som
AsianAmericans har en konflikt mellan två identiteter som tilldelats av pressen och det amerikanska samhället (Laclau, Mouffe, 1985:115; Howarth, 2014:282). Identiteten av underlägsenhet spär på det ”vi och dem”-samhälle och klyftan mellan den dominanta och den underordnade gruppen men beror på kontext. Ett exempel är Hong Lee som fick ett
luncherbjudande av en man och valde att tacka nej. Han svarade med att skämma ut henne offentligt och sa att hon skulle ”… go back to f*cking Asia” (artikel 15). Till tidningen sa hon att hon aldrig tidigare blivit tillsagd att åka tillbaka till Asien. ”I’m an American”, sade hon.
Lee ser sig själv som amerikan och inte som asiat, medan mannen som svor åt henne ser det tvärtom: att hon inte är amerikan utan asiat. Detta är ett exempel på en antagonism som är skapats utifrån att två individer har olika uppfattning baserat på kontext, kunskap och erfarenheter. De båda anser att identiteterna utesluter varandra.
Likt Saids (1978) resonemang syns tydligt i materialet hur orientalismen reproduceras i materialet. Detta genom att materialet tyder på att gestaltningen av Asian-Americans baseras på det västerländska bilden och uppfattningen av så väl kultur, utseende och status i
samhället. Även Wu (2013) reflekterar i sin bok om hur Asian-Americans, trots sina fördelaktiga egenskaper som hög utbildning och goda värderingar anses ha en lägre status i det amerikanska samhället på grund av sin annorlunda-het.
I flera av de utvalda artiklarna interpelleras folkgruppen genom att de sätts i en bestämd position utifrån att de reagerar på vad som sägs eller att skribenterna skriver om dem på ett visst sätt som de instämmer till. Flera exempel på det förstnämnda finner vi i artikel åtta där brottsoffret Yuanyuan Zhu reagerar när en vit man skriker skällsord relaterade till Kina vilket sätter henne i positionen som kines (asiat). Anonyma Edward reagerar när en icke-asiatisk person säger ”It’s you people who brought the disease” vilket interpellerar honom i en rasifierad position och i en roll som syndabock.
Ännu ett diskursanalytiskt begrepp som är vanligt förekommande i artiklarnas rasifieringsdiskurs är det om gruppbildning och representation, där vi kan ge tidningarnas rubriksättning som exempel. Nedanstående rubriker visar på hur skribenterna skapar en bild av att Asian-Americans är en grupp som upplever precis samma saker och har precis samma
erfarenheter. Detta i sin tur blir rasifierande eftersom individerna ses som en grupp snarare än individer.
”Asian-American Lawmakers Call Out Racist Language: ‘I Am Not a Virus’”
(artikel 3).
”They look at me and think I'm some kind of virus': What it's like to be Asian during the coronavirus pandemic” (artikel 19).
Framför allt är representation och gruppidentitet särskilt synligt i tidningarnas bildsättning.
Under 2020 använde USA Today samma bild i tre olika artiklar (artiklar 15, 17 och 18).
Artiklarna handlade om hatbrotten mot Asian-Americans som ökat i antal och hur gruppen reagerat på dem. Bilden som använts föreställer en man vid namn Eddie Yong som står vid sin motorcykel iklädd skinnjacka med en röd tegelbyggnad i bakgrunden. Yong finns inte med i artiklarna och citeras inte heller i bildtexterna. I och med bildens avsaknad av andra objekt lägger läsaren fokus personens utseende (Hall, 1981). Då bilden i detta fall egentligen inte har en direkt koppling till artiklarnas ämne blir Eddie Yong en företrädare för den grupp som artikeln handlar om, i och med sitt stereotypiska östasiatiska utseende. Yong blir en representant för det asiatiska communityt i USA. Detta får i sin tur konsekvenser som inte gynnar den asiatiska folkgruppen eftersom det klumpar ihop individerna och ger dem en kollektiv identitet (Laclau, Mouffe, 1985).
I bilderna förekommer ofta personer av asiatiskt ursprung, gärna tillsammans med asiatiska inslag som flaggor eller skyltar med kinesiska eller japanska tecken. Ett exempel på detta är i artikel fem där en grupp män, som läsaren kan identifiera som asiatiska, spelar kort och tar emot broschyrer från en aktivist. Förutom att männen har asiatiska utseenden syns även en stor, röd skylt med asiatiska tecken i bakgrunden. I artikel 12 syns också en asiatisk man och i bakgrunden kan läsaren konnotera en kinesisk kalender i rött och guld. Dessa semiotiska mönster spär på känslan av asiaters starka kultur och den kollektiva identiteten.
Det skapar även känslan av att folkgruppen är svårassimilerad och håller hårt i sina egna kulturella värderingar (Wu, 2013).
När det kommer till intervjupersonerna och hur tidningarna tillskriver identiteter kan vi se att tidningarna nästan alltid presenterar personerna med namn, ålder och titel. Nästan aldrig skrivs personernas etniska ursprung, trots att majoriteten av personer har haft vanliga asiatiska namn. Detta gör att läsaren antar personerna för att vara Asian-American eller asiater, när så inte behöver vara fallet. Tidningarna skapar således en gråzon som anspelar på läsarnas egna fördomar och erfarenheter, där läsarna själva får dra slutsatser om huruvida personen är av
asiatiskt ursprung eller inte, och till vilken grad. Att utelämna information om personers ursprung kan tolkas som ett aktivt val av tidningar. Detta kan ha konsekvenser för läsarnas förtroende för intervjupersonerna och för hur väl artiklarnas budskap når fram.
Vi kan argumentera för att tidningarnas sätt att gestalta folkgruppen Asian-Americans är en typ av mjuk white racial framing (Wingfield, Feagin. 2013). Beskrivningar och vinklingar i artiklarna är inte direkt rasistiska utan tar en mer subtil form av exkluderande och
diskriminerande. Genom samtliga aspekter som nämnts ovan: stereotyper, passivitet, underordnad och anonymitet – försätts den asiatiska folkgruppen i en white racial frame.
7.4 Maktdiskurs
Utöver en rasifieringsdiskurs finns även en tydlig maktdiskurs. Detta då Asian-Americans som grupp är en minoritetsbefolkning i USA, vilket sätter dem i ett såväl numerärt underläge, som i ett underläge baserat på deras sätt att vara. Minoriteten ställs mot majoriteten som är vita amerikaner som i det amerikanska samhället anses vara normen och därav överordnade (McMurtry et al, 2017), vilket även framgår i exemplet ovan med Edward som försätts i en rasifierad och underordnad position av en icke-asiat.
Som nämnt i rasifieringsdiskursen kan Asian-Americans anses vara en flytande signifikant som får sin betydelse fixerad utifrån vilken diskurs vi finner. Ordet får sin
betydelse utifrån tecknen runtom kring. Inom maktdiskursen blir det tydligt att betydelsen är relaterad till klass och maktstruktur. I flera artiklar från USA Today uttrycker Asian-
Americans som citeras eller representeras av en annan person i texterna en rädsla och oro över hatattackerna och en frustration över den otrygghet de känner i samhället. De efterlyser ett större engagemang från nationella ledare för att skapa förändring. Rädslan hos
AsianAmericans som gestaltas i tidningarna ställer folkgruppen i en beroendeposition och framhäver deras passivitet. Till exempel i rubrikerna:
”Asian-Americans are scared for a reason” (artikel 1)
”Spit On, Yelled At, Attacked: Chinese Americans Fear for Their Safety” (artikel 8)
Citat som “We need protection” och “We just want to feel safe” (artikel 14) visar på en stark gruppidentitet men framförallt en utsatthet som gruppen känner gentemot de som har den styrande makten: den överordnade vita rasen.
