Kandidatuppsats
Naturvård och artmångfald 180 hp
Biotopinventering av Ögärdet i Hylte kommun
Biologi 15 hp
Halmstad 2020-06-17
Marlen Grau och Emelie Lindskog
1
Biotopinventering av Ögärdet i Hylte kommun.
Marlen Grau & Emelie Lindskog 2020-06-17
Abstract
The forest area in which this biotope survey was executed is located east of Mjälahult, in the county of Hylte. East of the area lies the lake Stora Allgunnen, which is part of the main catchment area of Nissan and contains perch, bream, pike, whitefish and pike-perch. The examined forest is a deciduous forest consisting of beech and oak, with elements of birch, rowan, hazel, spruce, and pine. There are signs that the forest was formerly used as a pasture, with old stone walls surrounding the entire area and an old road crossing the middle of the forest. The area consists of a lot of moss-covered stones, stone cairns, dead wood, beard lichens and signs from great spotted woodpecker. The main purpose of this biotope survey is to evaluate biotopes that are of value for biodiversity, in order to protect valuable nature. This biotope survey has been executed according to the national Swedish standard for biodiversity surveys (SS 199000:2014), with an addition for value elements. During the inventory, four different biotopes were identified - mixed forest, beach forest, mixed swamp forest and noble deciduous forest. Two biotopes were identified as biotopes of considerable biotope value - mixed swamp forest and noble deciduous forest. The third biotope - beach forest was
identified as a biotope of certain biotope value. Parts of the area - mixed forest, was identified as a biotope of no considerable biotope value. Even though only two of four biotopes have a considerable biotope value, the objects that have a significant value cover large areas of the forest, which raises interest in preserving and protecting the entire forest in the long term, considering that it will promote biodiversity in the future.
Sammanfattning
Ögärdet skog ligger öster om Mjälahult i Hylte kommun. Öster om skogen ligger sjön St.
Allgunnen, vilken ingår i Nissans huvudavrinningsområde och där man bland annat kan hitta abborre, braxen, gädda, sik och gös. Den inventerade skogen är en ädellövskog som består av bok och ek, med inslag av björk, rönn, hassel, gran och tall. Det finns tecken på att området förr har använts som betesskog med gamla stenmurar som inhägnar området. Det finns även tydliga tecken på en gammal väg som korsar den nuvarande grusvägen och in i skogen.
Området består av mycket mossbeklädda stenar, stenrösen, död ved, skägglavar och spår från större hackspett. Det huvudsakliga syftet med denna biotopinventering är att värdera biotoper som är utav värde för biologisk mångfald, samt för att utveckla ett skydd för dessa biotoper.
Arbetet är utfört enligt SIS standard (SS 199000:2014), med tillägg värdeelement. Under inventeringen identifierades fyra olika biotoper – blandskog, strandskog, blandsumpskog och ädellövskog. Två biotoper identifierades med ett påtagligt biotopvärde, vilka var ädellövskog och blandsumpskog. Den tredje biotopen som identifierades var strandskog, vilken bedömdes ha ett visst biotopvärde. Delar av området identifierades även till biotopen blandskog, vilka bedömdes ha ett obetydligt biotopvärde. De värdeelement som påträffades täcker stora ytor av skogen och har ett högt naturvärde, vilket ger upphov till ett intresse att bevara och skydda skogen långsiktigt med förutsättning att den i framtiden kan gynna biologisk mångfald.
2 1. Inledning
Oron över arters utrotning och behovet av att skydda naturen dök upp i Sverige över ett århundrade innan termen biologisk mångfald dök upp (Angelstam, 2011; Wilson, 1988). Trots att man under lång tid förstått behovet av att skydda naturen och gynna den biologiska
mångfalden, så utgör människan fortfarande stort hot mot arter och miljö (Dhyani m.fl., 2020). I dagens samhälle hotas flera viktiga ekologiska funktioner, och även växt-och
djursamhällens livsmiljöer på grund av människans påverkan på naturen (Watson m.fl., 2014).
Dessa hot kan bland annat vara exploatering, igenväxning, habitatfragmentering, skogs-eller jordbruk (Menon m.fl., 2002). Detta är ett av de största hoten mot biologisk mångfald och för att kunna bevara denna krävs det kunskap för att människan ska kunna använda den på ett hållbart sätt (Naturvårdsverket, 2020; Löfvenhaft m.fl., 2002).
Biotoper i mindre skogs-och jordbrukslandskap fyller en viktig funktion för att bevara den biologiska mångfalden, dessutom fungerar de som spridningskorridorer och
tillflyktsplatser för många arter (Angelstam m.fl., 2011). Denna ekologiska struktur har stor betydelse för flera ekosystemtjänster som bland annat pollinering (Naturvårdsverket, 2019).
Biotoper har dessutom ett kulturellt värde, samt ett värde för friluftsliv som är av värde att bevara(Valasiuk m.fl., 2017).
För att kunna bevara och skydda arter och biotoper, så krävs det att man studerar och bedömer enskilda områdens betydelse, en så kallad naturvärdesbedömning. Syftet med en naturvärdesbedömning är att identifiera områdens förutsättningar för biologiska mångfald, vilket ska kunna användas som underlag för planering av åtgärder eller avsättningar (Sveaskog, 2020). En naturvärdesbedömning bör formas på ett sådant sätt så att företag, myndigheter och berörda aktörer blir inspirerade till att bevara naturvärden. Bedömningen görs genom att studera vilka arter, strukturer och naturliga processer som förekommer, samt vilka biotoptyper som påträffas (Calluna, 2020).
Rödlistade arter, signalarter och indikatorarter är viktiga vid en naturvärdesbedömning.
Dessutom är strukturer, geologi, geomorfologi, naturliga processer och kulturhistoria det som ger förutsättning för skyddsvärda arter och växt-och djursamhällen, vilket är en viktig
utgångspunkt vid bedömningen. Arter är beroende av miljöer och strukturer, vilket i sin tur förutsätter processer som nyskapar och upprätthåller strukturerna (Angelstam m.fl., 2004;
Rodrigues m.fl., 2006).
Bakgrunden till en naturvärdesbedömning är att bedöma områdens naturvärden, genom att beskriva och värdera biotoper, samt arter som har en positiv betydelse för biologisk
mångfald. Noggrann inventering och god kunskap om värdefulla biotoper är en viktig del som behövs för att dessa områden ska kunna skyddas. Skogar som till exempel urskogsartade barrskogar, äldre lövrika skogar och sumpskogar är exempel på biotoper med höga naturvärden. Det är viktigt med bevarande och aktiv restaurering som kan förbättra funktionaliteten hos boreala skogsmiljöer som grön infrastruktur, vilket är viktigt för bevarandet av den biologiska mångfalden och tillhandahållandet av flera ekosystemtjänster (Valasiuk m.fl. 2017). Detta är en mycket viktig del i arbetet om att nå Sveriges miljömål om levande skogar och ett rikt växt-och djurliv (Naturskyddsföreningen, 2020).
Med bra underlag och noggrant förarbete till en naturvärdesinventering, så kommer naturvärdesbedömningen av ett områdes naturvärde bli mer exakt. Det är därför viktigt med historiska fakta och kännedom av det område som ska inventeras. Detta är ett viktigt arbete för att långsiktigt kunna skydda de områden som är av positiv betydelse för biologisk mångfald.
Med detta till grund har en biotopinventering utförts i ett avgränsat område i Hylte
kommun, med syfte att identifiera och värdera biotoper. Det har även utförts en inventering av värdeelement med höga naturvärden som till exempel död ved, hänglavar och spår från
hackspett. Syftet med detta är att bedöma ifall området är i behov utav ett visst skydd, vilket
3 det idag saknar. Området valdes ut på grund av dess kända förekomst av bok och ek träd, samt förekomsten av hänglavar.
Ifall området består av höga biotopvärden finns det en stor chans att området hyser hotade eller rödlistade arter. Detta motiverar till att en artinventering bör utföras i framtiden för att eventuellt höja områdets naturvärden. Att skydda och bevara biotoper med höga biotopvärden kan gynna arter som nyttjar denna miljö (Gustafsson, 1997; Naturvårdsverket, 2019).
2. Material och metoder
2.1 Områdesbeskrivning av Ögärdet
Ögärdet skog är ett område på ca 10 ha som ligger söder om Hyltebruk i södra Sverige (figur 1). Ca 300 m väster om skogsområdet ligger högmossen Rommamossen, och på områdets östra sida ligger sjön St. Allgunnen (figur 2). Sjön ingår i Nissans
huvudavrinningsområde, där man bland annat kan hitta abborre, braxen, gädda, sik och gös (Hylte kommun, 2019).
Genom skogsområdet ligger en grusväg som går från Mjälahult och genom byn (figur 3).
Intill grusvägen sträcker sig stenmurar samt stenrösen på båda sidor, vilket indikerar kvarlämningar från gamla gärdsgårdar (figur 4). I många skogar i Hylte kommun bedrevs skogsbete under 1800-talet (Hylte kommun, 2001), vilket det finns tydliga tecken på i området idag.
Figur 1. Karta över södra Sverige (Lantmäteriet, 2020). Markering av det inventerade området i Ögärdet i Hylte kommun.
4 Figur 2. Karta över Mjälahult, söder om Hyltebruk (Lantmäteriet, 2020). Markering av det inventerade området i Ögärdet i Hylte kommun. På den västra sidan av det inventerade området ligger Rommamossen, och på den östra sidan ligger St. Allgunnen.
Figur 3 och 4. Grusväg som korsar skogsområdet i Ögärdet med stenmur och stenrösen på båda sidor.
2.2 Områdesbeskrivning av inventerad skog
Skogen som inventerades har totalt en yta på ca 6 ha och ligger i den östra delen av Ögärdet (figur 5). Den inventerade skogen är öppen och trädbeståndet domineras av ek och bok. Solen har lätt att träda igenom trädkronorna och ge ljus till marken, där det finns mycket föryngring av gran, bok och ek (bilaga 1). Stora delar av den inventerade skogen är inhägnad
5 av gamla mossbeklädda stenmurar (bilaga 2), och i den norra delen av skogen finns det finns även tydliga tecken på en gammal, igenvuxen väg.
I skogen finns det en stor förekomst av bokträd, vilket förr värderades väldigt högt för sina bokollon eftersom dessa användes som svinfoder (Brunet m.fl., 2016). Det finns även idag spår från vildsvin i form av bök i området, vilket är av högt värde eftersom
markberedningen underlättar bland annat bokskogens föryngring (Thulin, 2017).
Det finns tecken på att det tidigare skett gallring i skogen och flertalet stubbar har lämnats kvar. Uppe i trädkronorna påträffades skägglavar (Usnea dasypoga), samt spår och bohål från större hackspett (Dendrocopos major) (figur 6 och 7). En stor del av marken i området är täckt av grön mossa, mossbeklädda stenar och död ved i olika former. Under fältstudien påträffades bland annat signalarten fällmossa (Antitrichia curtipendula).
Figur 5. Markering över det inventerade området i Ögärdet skog i Hylte kommun (Lantmäteriet, 2020).
Figur 6 och 7. Spår och bohål från större hackspett (Dendrocopos major), samt förekomst av skägglavar (Usnea dasypoga).
6 2.3 Metodbeskrivning
Detta arbete redogör för en biotopinventering och en bedömning av biotopvärde som utfördes enligt SIS standard (SS 199000:2014). Arbetet utfördes på fältnivå med
detaljeringsgrad medel och med tillägg värdeelement. Med detaljeringsgrad avser man storleken på delområdena som inventerades, i detta fall en yta mellan 0,1 - 1 ha. Tillägget värdeelement innebär inventering av särskilt viktiga naturvärden som till exempel död ved, tickor, hänglavar och hackspettspår (bilaga 3) (Naturvårdsverket, 2017). Skogsstyrelsens handbok för nyckelbiotopinventering (Skogsstyrelsen, 2020) har under arbetets gång använts som underlag för beskrivning av biotoptyper i det inventerade området. Enligt SS (199 000:2014) delades arbetet upp i tre delar; förstudie, fältstudie, samt bedömning av insamlade data från fältstudien.
Under förstudien planerades tidpunkt och utförande av fältstudien. Det togs även beslut om nivå-och detaljeringsgrad, samt om eventuella tillägg. Grundläggande underlag och material som krävdes inför fältstudien togs under förstudien fram i form av kartor,
bedömningsblankett (bilaga 4) och bestämningslitteratur. Topografiska och historiska kartor över området hämtades från Lantmäteriet (2020), vilka granskades innan fältstudien för att få en överblick av området. I ArcGIS 10.4 tillämpades den topografiska kartan för att dela in området i 10 delområden med hjälp av GPS-koordinater, vardera med en yta på ca 0,6 ha.
Under fältstudien användes GPS applikationen; Topo GPS © 2015–019 rdzl, version 5.2.1 SE (124), vilken under förstudien laddades ner till smartphone. Den bedömningsblankett (bilaga 4) som låg till grund för fältstudien och för bedömning av biotopvärde laddades även ner från länsstyrelsen i Jämtland (2017).
Fältstudien delades upp i tre tillfällen under april och maj 2020. Under dessa tillfällen inventerades sammanlagt 3–4 delområden per tillfälle. Under samtliga fältbesök studerades biotoptyp samt förekomst av värdeelement. Vid inventering av värdeelement klassificerades dessa på en skala mellan 1–4. Värde 1 innebär att ett fåtal värdeelement påträffades, och värde 4 innebär att en riklig förekomst av värdeelement påträffades. Varje delområde inventerades var för sig och anteckningar noterades i separata bedömningsblanketter.
2.4 Bedömningsbeskrivning Efter avslutad fältstudie klassades varje delområde till en viss biotoptyp (figur 8)
(Skogsstyrelsen, 2020). Inom varje delområde beräknades även medelvärdet av den mängd värdeelement som påträffats under inventeringen. Resultatet av medelvärdet av mängden värdeelement kunde sammanställas till varje biotop, och därmed jämföras mellan biotoperna (bilaga 5). Detta gav ett resultat över vilka biotoper som innehöll i medeltal flest
värdeelement, vilket även ingick vid bedömningen av biotopvärde.
Biotopernas värde bedömdes i olika klasser; obetydligt biotopvärde, visst biotopvärde, påtagligt biotopvärde, samt högt biotopvärde (figur 9) enligt SS (199 000:2014). Biotopvärdet bestämdes utifrån aspekterna biotopkvalitet, samt sällsynthet och hot (tabell 1). Utifrån dessa aspekter gjordes en helhetsbedömning för att kunna värdera biotoperna till rätt värdeklass.
Med biotopkvalitet har man vid bedömningen avsett de faktorer som formar biotopen, som bland annat naturlighet och värdeelement. Ju mindre mänsklig påverkan och ju fler
värdeelement som påträffades i biotopen, desto högre blev dess biotopvärde. Vid bedömning av sällsynthet och hot, studerades hur pass vanlig eller hotad en biotop är nationellt. En biotop som klassats som sällsynt och hotad, fick ett högre biotopvärde.
7 Tabell 1. Bedömningsgrund biotop SS (199 000:2014).
3 Resultat och diskussion 3.1 Biotopinventering
Kartläggning och avgränsning av det inventerade området (figur 5) resulterade i fyra olika biotoptyper; blandskog, strandskog, blandsumpskog och ädellövskog (figur 8). Fördelningen av biotopvärden resulterade i obetydligt, visst, samt påtagligt biotopvärde (figur 9). Av tabell 2 framgår biotopernas areal, samt biotopvärde. En detaljerad beskrivning av biotoperna kan ses i 3.2.
Tabell 2. Areal indelning av biotoperna, samt dess biotopvärde.
Naturtyp Areal (hektar) Biotopvärde
Strandskog 1.2 Visst
Blandsumpskog 0.9 Påtagligt
Ädellövskog 3.2 Påtagligt
Blandskog 0.7 Obetydligt
8 Figur 8. Biotopfördelning i det inventerade området i Ögärdet skog (Lantmäteriet, 2020).
Figur 9. Fördelning av visst, respektive påtagligt biotopvärde i Ögärdet skog (Lantmäteriet, 2020).
3.2 Beskrivning av identifierade biotoper Blandskog
Delar av den norra och södra delen av det inventerade området klassades som blandskog med ett obetydligt värde (figur 8 och 9). Blandskogsområdena täcker totalt en yta på 0,7 ha och där påträffades främst gran och tall med ett litet inslag av björk. I blandskogsområdena finns det en jämn åldersfördelning bland träden, där stammarnas tjocklek varierar mellan 20–
40 cm i diameter och höjden varierar mellan 5–20 m. I dessa områden påträffades även en viss mängd föryngring av gran. Marken är frisk till torr och i områdena påträffades obetydlig mängd värdeelement.
Eftersom detta område är en skog som inte är hotad eller sällsynt, samt saknar tillräcklig mängd värdeelement, så bedömdes området ha ett obetydligt biotopvärde och är därav inte i behov av ett visst skydd. Däremot finns det en anledning till att skydda hela området som
9 ligger i anslutning till biotoper som är skyddsvärda, för att värna om de arter som nyttjar denna miljö till spridningskorridorer eller tillflyktsplatser, samt för att undvika
habitatfragmentering, vilket idag är ett stort hot mot biologisk mångfald (Hanson m.fl., 1991).
Strandskog
I den östra delen av det inventerade området påträffades strandskog med ett visst
biotopvärde (figur 8 och 9). Området sträcker sig längs St. Allgunnen och täcker totalt en yta på ca 1,2 ha. I större delen av området är marken frisk och längs med strandkanten är marken periodvis blöt. Vegetationen längs strandkanten består främst av lingon-och blåbärsris (figur 10), samt en del föryngring av bok och gran. I den norra delen av strandskogen påträffades främst bok och ek, samt spår från större hackspett (Dendrocopos major) (figur 6). I den södra delen påträffades även gran och tall.
I strandskogen finns det en jämn åldersfördelning bland träden, där stammarnas tjocklek varierar mellan 20–40 cm i diameter och höjden varierar mellan 5–20 m. Det finns även förekomst av senvuxna träd. Senvuxna träd är ofta ganska klena och har ett undertryckt utseende, vilket är av värde att bevara (Naturvårdsverket, 2019; Skogsstyrelsen, 2014). I området finns en viss förekomst av död ved, vilket har utvecklat en rik moss-och lavflora då stora delar av marken är täckt av mossa och mossbeklädda stenar. Det påträffades även en del rotvältor och tickor som bland annat fnöskticka (Fomes fomentarius) och zonticka (Trametes ochracea) (figur 11).
Strandskogen är öppen och påverkas av vind, is, solbestrålning och marken är periodvis väldigt blöt. Området har ett rikligt inslag av död ved och solexponering, vilket gör att det kan förekomma arter som gynnas av både hög luftfuktighet och solexponering. Karaktärerna i detta område uppfyller Skogsstyrelsens (2020) beskrivning av strandskog, samt att det är en biotop som är hänsynskrävande på grund av dess förekomst av höga naturvärden, som till exempel död lövved och mossbeklädda stenar. Biotopen är nationellt inte hotad eller sällsynt, men på grund av dess förekomst av höga naturvärden anses området vara hänsynskrävande och bedöms ha ett visst biotopvärde (Skogsstyrelsen, 2014). Syftet med att skydda denna typ av biotop är att bevara den fuktiga skogsmiljön så att dess värdefulla livsmiljö kan utvecklas, samt skapa goda förutsättningar för gynnande insekter, svampar och mossor
(Naturvårdsverket, 2005; Skogsstyrelsen, 2020).
Figur 10 och 11. Strandskog.
10 Blandsumpskog
I områdets sydöstra del längs med St. Allgunnen påträffades blandskog på sumpmark som täcker en yta på ca 0,9 ha, och bedömts ha ett påtagligt biotopvärde (figur 8 och 9). Skogen i området är tät och obrukad och har därför växt igen. Skogen består främst av äldre tall och gran, men det förekommer även inslag av björk och enstaka rönn, bok och ek.
I blandsumpskogen finns det en jämn åldersfördelning bland träden, där stammarnas tjocklek varierar mellan 20–40 cm i diameter och höjden varierar mellan 5–20 m. Även i detta område finns det en viss förekomst av senvuxna träd. Detta område består rikligt av död ved och mossbeklädda stenar och det finns även gott om tickor, mossor och lavar.
Marken är mycket fuktig och vissa delar av området är permanent vattentäckta (figur 12 och 13), där man även kan se sockelbildning. Den typiska sockelbildningen beror dels på huggningar och dels på trädens förmåga att dränera marken. Dräneringen gör att marken syresätts och då sjunker marken ihop (Skogskunskap, 2016).
Värdeelement med höga naturvärden, som bland annat död ved påträffades över hela området. Den rika förekomsten av död ved i kombination med den fuktiga miljön, ger delar av området ett mycket gynnsamt mikroklimat (Ihse, 1995). Eftersom området är mer eller mindre konstant fuktigt, är chansen stor att det kan finnas mossor och lavar som är känsliga för
uttorkning, som till exempel blåmossa (Leucobryum glaucum) och garnlav (Alectoria sarmentosa) (Skogsstyrelsen, 2020). Sumpskogar betraktas som betydande för många sällsynta och rödlistade arter, samt lockas många fågelarter till denna fuktiga miljö, speciellt vid födosök (Posa m.fl., 2012). Fågelarter som trivs i sumpskog är bland annat tjäder (Tetrao urogallus), morkulla (Scolopax rusticola) och skogssnäppa (Tringa ochropus)
(Skogsstyrelsen, 1999).
Karaktärerna i detta område uppfyller Skogsstyrelsens (2020) beskrivning av
blandsumpskog. En sumpskog är en hänsynskrävande och skyddsvärd nyckelbiotop enligt Skogsstyrelsen (2014), och bör lämnas orörd eftersom de oftast är mycket artrika. Denna typ av biotop har inget skydd idag och betraktas inte som hotad eller sällsynt nationellt. Dock anser Naturskyddsföreningen (2020) att man bör inventera och skydda denna typ av miljö.
På grund av den rika förekomsten av värdeelement i kombination med den höga fuktigheten har blandsumpskogsområdet i helhet ett påtagligt biotopvärde. För att bevara naturvärdena i denna biotop, samt främja de organismer som gynnas av den fuktiga miljön, bör ett visst skydd av området förekomma.
Figur 12 och 13. Blandsumpskog.
11 Ädellövskog
Den biotoptyp som täcker den största delen av det inventerade området är ädellövskog, vilken täcker en yta på ca 3,2 ha och bedömdes ha ett påtagligt biotopvärde (figur 8 och 9).
Bok och ek är det dominerande trädslaget i området med ett fåtal äldre ekträd. I området finns det inslag av gran, både äldre och naturlig föryngring. I ädellövskogen finns det en jämn åldersfördelning bland träden, där stammarnas tjocklek varierar mellan 20–40 cm i diameter och höjden varierar mellan 5–20 m. Även i detta område påträffades senvuxna träd.
Marken i området är torr till frisk och är täckt av en större mängd mossbeklädda stenar.
Den mossa som påträffades under fältstudien var bland annat signalarten fällmossa
(Antitrichia curtipendula). Det påträffades även värdeelement som bland annat död ved i form av lågor, högstubbar och rotvältor, samt skägglavar (Usnea dasypoga) och tickor (figur 7 och 14). I området finns det spår och bohål från större hackspett (Dendrocopos major) (figur 6).
Ädellövskogen har haft en liten påverkan av skogsbruksåtgärder i form av gallring och både låg-och högstubbar har lämnats kvar. Det finns tecken på att området förr har använts som betesskog, eftersom skogen är öppen och det finns en variation bland trädslag och ålder på träden (Axelsson Linkowsi, 2010). Längs med den nuvarande grusvägen påträffades fornlämningar i form av gamla mossbeklädda stenmurar, vilka inhägnar det inventerade området, samt gamla stenrösen vilket anses klassas som kulturhistoriska lämningar vilka är skyddsvärda (Skogsstyrelsen, 2014) (bilaga 2). Genom ädellövskogen finns det tecken på att där förr funnits en gammal väg, vilken idag har växt igen (figur 15). Karaktärerna i detta område uppfyller Skogsstyrelsens (2020) beskrivning av ädellövskog.
Ur ett nationellt perspektiv är biotopen inte sällsynt, men skyddas av ädellövskogslagen som är en del i skogsvårdslagen. Lagen syftar till att ädellövskog ska bevaras för framtiden, vilket innebär att skogsägare inte får vidta åtgärder som leder till att ädellövbestånd ersätts med bestånd av andra trädslag (Skogsstyrelsen, 2019; Skogsvårdslagen, 1979;
Ädellövskogslagen, 1984).
Förekomsten av död ved, mossbeklädda stenar, hackspettspår och hänglavar är
naturvärdesobjekt med höga naturvärden, vilket tillsammans med förekomsten av ädellövträd ger området ett påtagligt biotopvärde (Naturvårdsverket, 2005). Områdets betydelsefulla och biologiska värden kan gynna många rödlistade arter, samt så har ädellövträd stor betydelse för biologisk mångfald eftersom de kan bli mycket gamla och grova (Brunet m.fl., 2011). Detta gör att området har en stor utvecklingspotential för att bli ett värdefullt område i framtiden.
Figur 14 och 15. Ädellövskog.
12 4. Slutsats
Av det inventerade området på ca 6 ha, bedömdes totalt 5,3 ha av området ha ett visst, respektive påtagligt biotopvärde (tabell 2). Delar av det inventerade området identifierades som blandskog med gran och tall, samt föryngring av gran, vilket bedömdes ha ett obetydligt biotopvärde. Blandskogsområdena täcker totalt en yta på 0,7 ha. Det gemensamma för strandskogen, blandsumpskogen och ädellövskogen var förekomsten av flera olika
värdeelement som bland annat död ved, rotvältor, tickor och hänglavar. Värdeelement som död ved i olika former har potential till att skapa flera livsmiljöer för växter, djur och svampar vilket främjar biologisk mångfald (Christensen m.fl., 2005; Lee m.fl., 2019). Området har hög luftfuktighet och är periodvis översvämmat i vissa delar, vilket gynnar bland annat hänglavar och många insektsarter. Detta lockar större hackspett och andra fågelarter till området (Posa m.fl., 2012; Suchocka m.fl., 2019).
Biotoper i mindre skogs-och jordbrukslandskap som påträffades i detta område, fyller en viktig funktion för biologisk mångfald, dessutom kan denna miljö tänkas fungera som spridningskorridor och tillflyktsplats för många arter (Angelstam m.fl., 2011). I denna
inventering bedömdes inte nyckelarter som en utav biotopkvaliteterna, vilket är viktigt att ha i åtanke. Skulle denna biotopkvalitet tagits med i inventeringen så skulle troligtvis
bedömningen blivit mer påtaglig. Det finns många fördelar med att fokusera på vegetation, habitat och biotop, eftersom höga biotopvärden av ett område visar på potential att hysa skyddsvärda arter (Ihse, 2007). Ihse (2007) nämner även att en biotopinventering ofta speglar den artmångfald som finns i området.
Även om det inventerade området endast bedömdes ha ett visst, respektive påtagligt biotopvärde, så finns det ändå en utvecklingspotential i området som man bör ta hänsyn till.
Det inventerade området kan ha en stor betydelse för många rödlistade arter, vilket motiverar till att en detaljerad artinventering bör utföras i framtiden, med förhoppning om att höja hela områdets naturvärde. Genom att utföra detta skulle man få en tydligare bild över vad som är skyddsvärt i området, samt för att få reda på vilka åtgärder som bör tas för att främja den biologiska mångfalden.
5. Referenser
Angelstam, P., Roberge, J-M., Löhmus, A., Bergmanis, M., Brazaitis, G., Dönz-Breuss, M., Edenius, L., Kosinski, Z., Kurlavicius, P., Larmanis, V., Lukins, M., Mikusinski, G.,
Racinskis, E., Strazds, M & Tryjanowski, T. 2004. Habitat modelling as a tool for landscape- scale conservation – a review of parameters for focal forest birds. Ecological Bulletins 51:
427–453. doi: 10.2307/20113327
Angelstam, P., Andersson, K., Axelsson, R., Elbakidze, M., Jonsson, B-G & Roberge, J-M.
2011. Protecting forest areas for biodiversity in Sweden 1991–2010: the policy
implementation process and outcomes on the ground. Silva Fennica 45: 1111–1133. doi:
10.14214/sf.90
Axelsson Linkowski, W, 2010. Utmarksbete, främst skogsbete, och dess effekter på biologisk mångfald. CBM:s skriftserie 40. Naptek, Centrum för biologisk mångfald, Uppsala.
Brunet, J., Hedwall, P-O., Holmström, E & Wahlgren E. 2016. Disturbance of the herbaceous layer after invasion of an eutrophic temperate forest by wild boar. Nordic Journal of Botany 34: 120 - 128. doi-org.ezproxy.bib.hh.se/10.1111/njb.01010
Brunet, J., Löf, M., Andréasson, A & Jong, J. 2011. Bruka och bevara ädellövskogen. CBM:s skriftserie 41. SLU, Centrum för biologisk mångfald, Alnarp.
13 Calluna, 2020. Naturvärdesinventering.
http://www.calluna.se/exploateringsprojekt/vara_vanligaste_tjanster/naturvardesinventeringar / (Hämtad 2020-06-08)
Christensen, M., Hahn, K., Mountford, E., Ódor, P., Standova, T., Rozenbergar, D., Diaci, J., Wijdeven, S., Meyer, F., Winter, S. & Vrska, T, P. 2005. Dead wood in European beech (Fagus sylvatica) forest reserves. Forest Ecology and Management 210: 267-282.
doi.org/10.1016/j.foreco.2005.02.032
Dhyani, S., Maikhuri, R-K & Dhyani, D. 2020. Impact of anthropogenic interferences on species composition, regeneration and stand quality in moist temperate forests of Central Himalaya. Tropical Ecology 60: 539–511. doi-org.ezproxy.bib.hh.se/10.1007/s42965-020- 00054-0
Hansson, H. & Angelstam, P. 1991. Landscape ecology as a theoretical basis for nature conservation. Landscape Ecology 5:191-201. doi.org/10.1007/BF00141434
Hylte kommun, 2019. Fiska i Hylte.
https://www.hylte.se/visithylte/upptack/aktiviteter/fiska.4.749dd2f5160518fc8256ea6.html (Hämtad 2020-05-18)
Hylte kommun, 2001. Växter och djur i Hylte kommun.
https://hylte.se/download/18.5f8b773212ee8815ef78000855/1366616748801/V%C3%A4xter +och+djur.pdf (Hämtad 2020-05-11)
Ihse, M. 1995. Swedish agricultural landscapes-patterns and changes during the last 50 years, studied by aerial photographs. Landscape and Urban Planning 31: 21-37.
doi.org/10.1016/0169-2046(94)01033-5
Ihse, M. 2007. Colour infrared aerial photography as a tool for vegetation mapping and change detection in environmental studies of Nordic ecosystems: A review. Norweigan Journal of Geography 61:170-191. doi.org/10.1080/00291950701709317
Lantmäteriet, 2020. Kartverktyg.
https://www.lantmateriet.se/sv/kartor-och-geografisk-information/kartor/ (Hämtad 2020-04- 01)
Lee, J-K., Hwang, H-S., Eum, T-K., Bae, H-K & Rhim, S-J. 2019. Cascade effects of slope gradient on ground vegetation and small-rodent populations in a forest ecosystem. Animal Biology 70: 203-213. doi: 10.1163/15707563-20191192
Länsstyrelsen Jämtland, 2017. Bedömningsformulär.
file:///C:/Users/emeli/Documents/Naturv%C3%A5rd%20och%20Artm%C3%A5ngfald/Natur v%C3%A4rdesbed%C3%B6mning/Naturv%C3%A4rdesinventering/Bed%C3%B6mningsfor mul%C3%A4r.pdf
Löfvenhaft, K., Björn, C. & Ihse, M. 2002. Biotope patterns in urban areas: a conceptual model integrating biodiversity issues in spatial planning. Landscape and Urban Planning 58:223–240. https://doi.org/10.1016/S0169-2046(01)00223-7
14 Maslov, M & Maslova O. 2020. Temperate peatlands use-management effects on seasonal patterns of soil microbial activity and nitrogen availability. Catena 190: 104548.
doi.org/10.1016/j.catena.2020.104548
Menon, S., Pontius JR, R., Rose, J., Khan, M-L & Bawa, K. 2002. Identifying Conservation‐
Priority Areas in the Tropics: A Land‐Use Change Modeling Approach. Conservation Biology 15: 501–512. doi-org.ezproxy.bib.hh.se/10.1046/j.1523-1739.2001.015002501.x
Naturvårdsverket, 2005. Död ved i levande skogar.
https://www.naturvardsverket.se/Documents/publikationer/620-5413-9.pdf (Hämtad 2020-05- 12)
Naturvårdsverket, 2017. Viktiga begrepp i arbetet med grön infrastruktur.
https://www.naturvardsverket.se/upload/stod-i-miljoarbetet/vagledning/gron- infrastruktur/begrepp-gron-infrastruktur2017.pdf (Hämtad 2020-05-26)
Naturvårdsverket, 2019. Olika typer av skog med höga naturvärden.
https://www.naturvardsverket.se/Miljoarbete-i-samhallet/Miljoarbete-i-Sverige/Uppdelat- efter-omrade/Naturvard/Skydd-av-natur/Formellt-skydd-av-skog/Bevara-naturvarden-i- skogen/Skog-med-hoga-naturvarden/ (Hämtad 2020-06-08)
Naturvårdsverket, 2019. Vad är ekosystemtjänster?
https://www.naturvardsverket.se/Miljoarbete-i-samhallet/Miljoarbete-i-Sverige/Uppdelat- efter-omrade/Ekosystemtjanster/Vad-ar-ekosystemtjanster/ (Hämtad 2020-04-01)
Posa, M-R & Marques, D-A. 2012. Peat swamp forest birds of the Tuanan research station, Central Kalimantan, Indonesia, with notes on habitat specialists. Forktail 28: 29 - 37.
Naturvårdsverket, 2020. Biologisk mångfald.
https://www.naturvardsverket.se/Sa-mar-miljon/Vaxter-och-djur/Biologisk-mangfald/
(Hämtad 2020-06-10)
Naturskyddsföreningen, 2020. Nyckelbiotoper – vad är det och varför är de viktiga?
https://www.naturskyddsforeningen.se/vad-vi-gor/skog/vart-arbete/svenska-skogen/vad-ar- nyckelbiotoper (Hämtad 2020-06-10)
Rodrigues, A., Pilgrim, J., Lamoreux, J., Hoffmann, M & Brooks, T. 2006. The value of the IUCN Red List for conservation. Trends in Ecology and Evolution 21: 71–76.
doi.org/10.1016/j.tree.2005.10.010
Salomon, L. 2017. Fältflora över Signalarter i skog, Lavar – Mossor – Kärlväxter.
Stockholm, Books on Demand. Sverige.
Skogskunskap, 2016. Kunskap Direkt Naturhänsyn.
https://www.skogskunskap.se/cd_20161128155126/contentassets/d7f8c00573ef4f71b395aa13 2a8298d8/kunskap_direkt_naturhansyn_original_kompr.pdf (Hämtad 2020-05-25)
Skogsstyrelsen, 2019. Biotoptyper.
15 https://www.skogsstyrelsen.se/miljo-och-klimat/biologisk-
mangfald/nyckelbiotoper/biotoptyper/ (Hämtad 2020-04-02)
Skogsstyrelsen, 2020. Blandsumpskog. https://www.skogsstyrelsen.se/miljo-och-
klimat/biologisk-mangfald/nyckelbiotoper/biotoptyper/blandsumpskog/ (Hämtad 2020-05-19)
Skogsstyrelsen, 2014. Blockmarker.
https://www.skogsstyrelsen.se/globalassets/mer-om-skog/malbilder-for-god-
miljohansyn/malbilder-hansynskravande-biotoper/blockmarker.pdf (Hämtad 2020-04-02)
Skogsstyrelsen, 2014. Hänsynskrävande biotoper.
https://www.skogsstyrelsen.se/globalassets/mer-om-skog/malbilder-for-god-
miljohansyn/malbilder-hansynskravande-biotoper/hansynskravande-biotoper-alla-faktablad- samlade-i-en-pdf.pdf (Hämtad 2020-06-11)
Skogsstyrelsen, 2019. Ädellövskog.
https://www.skogsstyrelsen.se/bruka-skog/olika-satt-att-skota-din- skog/lovskogsskotsel/adellovsskog/ (Hämtad 2020-06-11)
Skogsstyrelsen, 2020. Handbok för inventering av nyckelbiotoper.
https://www.skogsstyrelsen.se/globalassets/miljo-och-klimat/nyckelbitoper/handbok_- nyckelbiotopsinventering-2020.pdf (Hämtad 2020-04-05)
Skogsstyrelsen, 1999. Sveriges sumpskogar.
http://shop.skogsstyrelsen.se/shop/9098/art39/4645939-39df0f-1522.pdf (Hämtad 2020-05- 19)
SLU Artdatabanken, 2020. Artportalen.
https://www.artportalen.se/ (Hämtad 2020-05-10)
Suchocka, M., Blaszczyk, M., Juzwiak, A., Duriasz, J., Bohdan, A & Stolarczyk, J. 2019.
Transit versus Nature. Depreciation of Environmental Values of the Road Alleys. Case Study:
Gamerki-Jonkowo, Poland. Sustainability 11: 1816. doi:10.3390/su11061816
Sveaskog, 2020. Sveaskogs naturvärdesbedömning.
https://www.sveaskog.se/skog-och-virke/miljo--och-naturvard/sveaskogs- naturvardesbedomning/ (Hämtad 2020-06-08)
Sveriges riksdag, 1979. Skogsvårdslagen (1979:429).
https://www.riksdagen.se/sv/dokument-lagar/dokument/svensk-
forfattningssamling/skogsvardslag-1979429_sfs-1979-429 (Hämtad 2020-06-11)
Sveriges riksdag, 1984. Ädellövskogslagen (1984:119).
https://www.riksdagen.se/sv/Dokument-Lagar/Dokument/SFS/dellovskogslag-1984119_sfs- 1984-119/ (Hämtad 2020-06-11)
Thulin, C.-G. 2017. Vildsvin hotar inte biologisk mångfald. Sveriges Natur, 21 augusti.
Valasiuk, S., Czajkowski, M., Giergiczny, M., Zylicz, T., Veisten, K., Landa Mata, I., Halse, A-H., Elbakidze, M & Angelstam, P. 2017. Is forest landscape restoration socially desirable?
16 A discrete choice experiment applied to the Scandinavian transboundary Fulufjället National Park Area. Restoration Ecology 26: 370 – 380. doi-org.ezproxy.bib.hh.se/10.1111/rec.12563
Watson, J., Dudley, N., Segan, D & Hockings, M. 2014. The performance and potential of protected areas. Nature 515: 67-73. doi: 10.1038/nature13947
Wilson, E.O. (ed.) 1988. Biodiversity. pp. 3–17. In: Washington, DC. National Academy of Science Press. E-bok
17 5. Bilagor
Bilaga 1 – Föryngring som påträffades i den inventerade skogen.
18 Bilaga 2 – Stenmurar och stenrösen som påträffades i den inventerade skogen.
19 Bilaga 3 – Tickor, svampar och lavar som påträffades i den inventerade skogen.
20 Bilaga 4. Bedömningsblanketter.
21 Bilaga 5. Medelvärde av mängd värdeelement i biotoperna.
• Strandskog (delområde 1,4 & 7): 43,6
• Blandsumpskog (delområde 9): 12,3
• Ädellövskog (delområde 2,3,5,6,8 & 10): 94,4
Besöksadress: Kristian IV:s väg 3 Postadress: Box 823, 301 18 Halmstad Telefon: 035-16 71 00
E-mail: registrator@hh.se www.hh.se
Marlen Grau Emelie Lindskog
