• No results found

Det specialpedagogiska uppdraget ur olika perspektiv - En studie om rektorers, lärares och elevhälsomedarbetares uppfattningar

N/A
N/A
Protected

Academic year: 2021

Share "Det specialpedagogiska uppdraget ur olika perspektiv - En studie om rektorers, lärares och elevhälsomedarbetares uppfattningar"

Copied!
64
0
0

Loading.... (view fulltext now)

Full text

(1)

Lärande och samhälle

Skolutveckling och ledarskap

Examensarbete

15 högskolepoäng, avancerad nivå

Det specialpedagogiska uppdraget ur olika

perspektiv

En studie om rektorers, lärares och elevhälsomedarbetares uppfattningar

The special education assignment from different perspectives

A study on the perceptions of principals, teachers and student health workers

Av Johanna Gustavsson

Specialpedagogexamen 90 hp Examinator: Kristian Lutz

(2)

Förord

Jag vill börja med att tacka min handledare, Bernt Gunnarsson, som via konstruktiva synpunkter lett mig genom examensarbetets formella struktur och inte minst min examinator. Genom tid och disciplin har jag med hjälp av mina informanter, kurskollegor, föreläsare, arbetskollegor och universitetsbibliotek snart läst 90 högskolepoäng, vilket jag känner mig stolt över. Det har varit givande tre år på halvfart. Genom att skriva och redovisa denna undersökning har jag fått möjlighet att få knyta ihop viktiga delar i specialpedagogens yrkesroll.

(3)

Abstract

Gustavsson, Johanna (2020). Det specialpedagogiska uppdraget ur olika perspektiv.

The special education assignment from different perspectives -a study on the perceptions of principals, teachers and student health workers. Specialpedagogprogrammet, Institution för skolutveckling och ledarskap, Lärande och samhälle, Malmö universitet, 90 hp.

The purpose of the study has been to gain increased knowledge about the different perspectives contained in the special education assignment. I have done this by examining the expectations, perceptions and frameworks of principals, teachers and student health staff. The study is done with ecological systems theory and a phenomenographic research approach where one interprets and analyzes perceptions with qualitative interview as method. The views of the informants have been central. Educational perspectives that have been made visible are like the relational and compensatory ones that I have combined in the analysis in views of pupils. Differences between the special teacher assignment and the special education assignment and that some mentioned the special educator as an overall specialist. The results of the study presents the views, interpretations and perceptions regarding supervision, the prevention, promotion and corrective work and who should be responsible for students in need of special support and the assignment as a whole. Teachers want to be able to influence efforts to varying degrees and differences in perceptions and expectations exist. Through a job description, a responsiveness and having a mandate from the pricipal makes an understanding and clarifies the assigntment.

(4)

Sammanfattning

Syftet med studien har varit att bidra med ökad kunskap om de olika perspektiv som finns i det specialpedagogiska uppdraget. Detta har gjorts genom att undersöka förväntningar, uppfattningar och ramar hos rektorer, lärare och elevhälsopersonal. Studien är gjord utifrån en ekologisk systemteoretisk teori med en fenomenografisk forskningsansats där man tolkar och analyserar uppfattningar med kvalitativ intervju som metod. Uppfattningar hos informanterna har varit det centrala. Pedagogiska perspektiv som synliggjorts är det relationella- och det kompensatoriska i analysen slagit samman till elevsyn. Studien visar på att det fanns skillnader i uppfattningar rörande speciallärar- och specialpedagoguppdraget mellan informanterna, vidare såg några av informanterna specialpedagogen som en övergripande specialist. Studiens resultat redovisar också synsätt, tolkningar och uppfattningar gällande handledning, det förebyggande, främjande och åtgärdande arbetet och vem som ska ha ansvaret för elever i behov av särskilt stöd. Det fanns bland lärarna skillnader i uppfattningar och förväntningar på specialpedagogen men genom en tydlig arbetsbeskrivning, skulle förståelsen för uppdraget kunna öka.

(5)

Innehållsförteckning

1. INLEDNING ... 7

2. SYFTE OCH FRÅGESTÄLLNINGAR ... 8

2.1SYFTE ... 8

2.2PRECISERADE FRÅGESTÄLLNINGAR ... 8

3.TIDIGARE FORSKNING ... 9

3.1SPECIALPEDAGOGENS UPPDRAG... 9

3.2SPECIALPEDAGOG- OCH SPECIALLÄRARUTBILDNINGARNAS UPPSTART ... 12

3.3TVÅ YRKEN MED LIKNADE UPPDRAG ... 13

3.4STATLIGA OCH POLITISKA PERSPEKTIV ... 14

3.5PROFESSIONELL SAMVERKAN ... 15

3.6INKLUDERING OCH EXKLUDERING ... 16

3.7EN SKOLA FÖR ALLA ... 16

4. TEORETISK FÖRANKRING ... 18

4.1EKOLOGISK SYSTEMTEORI ... 18

4.2SPECIALPEDAGOGISKA PERSPEKTIV ... 19

4.2.1 Det kompensatoriska perspektivet (kategoriska) ... 19

4.2.2. Det kritiska perspektivet ... 19

4.2.3. Dilemmaperspektivet ... 20

4.2.4. Det relationella perspektivet ... 20

5. METOD OCH GENOMFÖRANDE ... 22

5.1METOD ... 22

5.2URVAL ... 22

5.3GENOMFÖRANDE ... 23

5.4ANALYS OCH BEARBETNING ... 23

5.5ETISKA ÖVERVÄGANDEN... 24

6. RESULTAT ... 25

6.1JÄMFÖRELSER OCH ANALYS AV RESULTATEN ... 25

6.1.1 Uppfattningar och förväntningar på yrkesrollen ... 25

6.1.2 Ramar och förutsättningar ... 28

6.1.3 Elevsyn ... 30

7. DISKUSSION ... 32

7.1RESULTATDISKUSSION ... 32

7.2SPECIALPEDAGOGISKA IMPLIKATIONER ... 33

7.3METODDISKUSSION ... 34

7.4FÖRSLAG PÅ VIDARE FORSKNING ... 34

REFERENSLISTA ... 36

BILAGOR ... 39

(6)
(7)

1. Inledning

I studien undersöks vilka olika uppfattningar som finns hos lärare, rektorer och elevhälsoteam om specialpedagogens arbetsuppgifter. Det utgör nämnvärt specialpedagogens förutsättningar att skapa en framgångsrik plattform och legitimitet.

Göransson, Lindqvist, Klang m.fl., (2015) skriver att i deras teoretiska utgångspunkter placerar de dels in specialpedagogers och speciallärares yrkesroll i ett utbildningsfilosofiskt sammanhang. Där urskiljer de olika idéer om syften och mål med utbildning samt olika perspektiv på skolproblem. En utgångspunkt är att dessa två aspekter har betydelse för vilken kunskap som bedöms som relevant för de yrken som ska tillhandahålla det specialpedagogiska stödet, liksom för hur yrkesrollen utformas och praktiseras. I examensordningen (Skollagen, SFS 2007:638) står det vad som krävs av specialpedagogen, vilka förväntningar och förmågor specialpedagogen ska ha utvecklat.

Visa fördjupad förmåga att vara en kvalificerad samtalspartner och rådgivare i pedagogiska frågor för kollegor, föräldrar och andra berörda, och – visa förmåga att självständigt genomföra uppföljning och utvärdering samt leda utveckling av det pedagogiska arbetet med målet att kunna möta behoven hos alla barn och elever. (Skollagen, SFS 2007: 638).

I Skollagen (2010:800) står det att det är betydelsefullt att huvudmannen för verksamheten tar tillvara på den specialpedagogiska kompetensen. Specialpedagogen kan tydliggöra det pedagogiska arbetet men även identifiera och anpassa den pedagogiska verksamheten utifrån barns eller elevers olika behov och förutsättningar. Däremot hur huvudmannen och specialpedagogen ska gå tillväga är inte skrivet, så metoden saknas kring hur arbetet ska ske. Därför är det intressant att studera hur lärare, aktörer i skolledningen samt elevhälsoteam uppfattar vad specialpedagogens roll i skolans verksamhet är. Det specialpedagogiska uppdraget är brett och kan därför uppfattas olika och verka otydligt. I examensförordningen står det också att specialpedagoger ska undanröja hinder i olika lärmiljöer (Skollagen, SFS 2007:638). Det kan uppstå svårigheter om man inte är överens om vad ett hinder är, i så fall kan det bli svårt att uppnå framgång i arbetet. Denna studie handlar om att belysa vad som förväntas och vilka ramar det finns att förhålla sig till. Många förväntar sig att specialpedagogen ska arbeta med barn i behov av särskilt stöd. Det finns olika syn på vad behov är och hur stöd ska utformas. Blossing (2013) beskriver att synen på det specialpedagogiska uppdraget kan ses som en metod eller förväntas komma med glimrande undervisningsmodeller. Målgruppen för studiens resultat är skolledare, elevhälsopersonal, specialpedagoger, forskare, lärare eller generellt intresserade.

(8)

2. Syfte och frågeställningar

2.1 Syfte

Syftet med studien är att belysa vilka uppfattningar några lärare, rektorer och elevhälsoteam har om specialpedagogens uppdrag.

2.2 Preciserade frågeställningar

Frågeställningarna baseras på de olika aktörernas syn på specialpedagogens uppdrag. *Vilka förväntningar och uppfattningar finns på specialpedagogens yrkesroll och funktion? *Vilka ramar och förutsättningar finns för uppdraget?

(9)

3.Tidigare forskning

3.1 Specialpedagogens uppdrag

Göransson, Lindqvist, Klang m.fl. (2015) skriver att svårigheter att utföra vissa arbetsuppgifter och olika aktörers uppfattningar om vilka arbetsuppgifter som ingår i yrkesrollen kan ses som uttryck för olika yrkesgruppers kamp om kontroll över arbetsområdet. Olika yrkesgruppers formella och informella auktoritet blir då avgörande för vilka kunskaper och arbetsuppgifter yrkesrollen kontrollerar. I en övergripande studie genomförd i England om upplevd status bland olika yrkesgrupper i skolan framkom att flera SENCO:s upplevde sitt arbete som överbelastat och förvirrande (Hargreaves, et al., 2007).

Ahlberg (2013) menar att det specialpedagogiska fältet och dess forskning är kopplad till och styrd av utbildningspolitiska syften. Specialpedagogen har att utgå från dessa politiska beslut, vilket kan medverka till att specialpedagogens funktion kan se olika ut över tid.

I en studie av Rosen-Webb (2011) nämns att specialpedagogens roll är otydlig både i styrdokument och i forskningslitteratur. Deltagarna i studien upplevde att deras nya yrkesroll utvecklas genom en process och är mångfasetterad. Yrkesrollen har två huvudpunkter dvs att man ska vara intresserad av hur elever lär sig och att specialpedagogen är viktig i utvecklingen av undervisning och lärande utveckling. Hon menar också att i sitt yrke ska man ha fokus på den strategiska utvecklingen av lärmiljöer men också kunna organisera sig på individnivå. Resultatet i studien lyfter en otydlighet i uppdraget vilket kan skapa stress. Det finns en komplex blandning av ledarskapsansvar och andra roller. Alla tyckte att bristen på resurser sågs som ett hinder för planeringen för specialpedagogiska behov. Resultatet visar att det är av vikt att utvecklingen av specialpedagogprogram behöver se över dynamiken mellan ledningen och undervisningen. Det är viktigt med en balans mellan en skolledarutbildning och en specialiserad lärarutbildning.

I en studie av Göransson, Lindqvist, Klang m.fl. (2015) var målet att utforska skillnader om tolkningen av svårigheter i skolan och om dessa skillnader påverkads av sysselsättningen i olika delar i skolorganisationen för specialpedagoger och speciallärare (75% svarsfrekvens). Det framgår att specialpedagoger har haft problem med att definiera sin yrkesroll särskilt när det gäller inkludering. Resultatet tyder på att nationella experter är mindre samstämmiga i sina åsikter om skolproblem än tidigare forskning visat. Avvikelserna beror på ”var” de befinner sig i skolorganisationen men även på olika former av styrning med avseende på deras professionalism. Det finns flera likheter i forskningen som lyfter att yrket är komplext och att

(10)

det är avgörande att få ett förtroende från sin chef som klargör ens arbetsuppgifter och vilken plats man har i systemet. En känsla av stress kan uppstå om uppdraget är otydligt.

Lindqvist (2015) har genom sin avhandling, visat både nationellt och internationellt vilka uppfattningar andra yrkesgrupper har om specialpedagogens funktion i skolan. Resultaten bygger på fyra delstudier där olika perspektiv om yrkesrollen lyfts vilket innefattar, skolledare, lärare, resurspersonal, specialpedagoger och speciallärare själva. Resultaten visade bland annat att yrkesgrupperna hade lika, men också olika syn på arbetet kring barn i behov av särskilt stöd. De flesta i alla yrkesgrupper svarade att barnets individuella brister (de kategoriska synsättet) var anledning till att barn är i behov av särskilt stöd samtidigt som få svarade att anledningen kunde ligga i att vissa grupper/klasser fungerar dåligt eller att vissa lärare har brister. En majoritet av alla som svarade menade att en medicinsk diagnos bör ha betydelse för att få särskilt stöd i kommunen.

Svaren i de olika yrkesgrupperna skilde sig åt då det gällde hur det specialpedagogiska arbetet skulle utföras och hur specialpedagogen skulle arbeta. Flera av yrkesgrupperna menade att specialpedagogen skulle ägna sig åt individuellt inriktad specialundervisning och handledning för arbetslag/lärarlag medan få i alla yrkesgrupper förutom specialpedagogerna själv, svarade att specialpedagogerna ska arbeta med organisationsutveckling. Vidare visade resultaten i studie 2 att de flesta av ledarna svarade att barnets individuella brister var en viktig anledning till att barn är i behov av särskilt stöd. Ledarna svarade inte lika frekvent att anledningen kunde ligga i att vissa grupper/klasser fungerar dåligt eller att vissa lärare har brister. En minoritet av de tillfrågade ledarna svarade att en medicinsk diagnos bör ha betydelse för att få särskilt stöd i kommunen. Merparten av rektorerna och förskolecheferna uppgav att specialpedagogen bör arbeta med handledning, dokumentation och organisationsutveckling. När resultaten redovisas utifrån de två undergruppernas svar skiljer sig de två grupperna något åt. Bland annat svarade rektorer i grundskolan oftare att specialpedagoger ska arbeta med individuell specialundervisning. Förskolecheferna svarade däremot oftare än sina kollegor i grundskolan att specialpedagogen ska ägna sig åt organisationsutveckling och att en medicinsk diagnos inte bör ha betydelse för att erhålla särskilt stöd. I delstudien undersöktes även specialpedagogers arbete med skolutveckling och de var endast specialpedagogerna själva som tyckte deras arbete även skulle innefatta skolutveckling och i viss mån skolledare.

Resultaten tyder på att det kan vara svårt att etablera sig i den nya yrkesrollen som kräver både mandat och legitimitet. Att utvecklas i yrket är en process. Syftet med den tredje studien var att undersöka optimala förändringar i skolsystemet när initialt en ny yrkesgrupp, specialpedagoger utmanas i en redan etablerad skolkultur. Utifrån studiens resultat tycks det

(11)

trots allt som att specialpedagoger i viss mån har lyckats etablera en ny yrkesroll. Enligt både kommunala skolchefer och rektorer i grundskolan i en kommun verkar specialpedagoger arbeta mer med handledning, dokumentation och utvärdering nu än tidigare. Även arbetsuppgifter som att arbeta med specialundervisning till elever tycks också ha minskat under de senaste fem åren, enligt cheferna. Det verkar dock tala för olika syn bland kommunens olika yrkesgrupper kring hur specialpedagogen bör arbeta. Exempelvis uttrycktes av respondenterna att specialpedagogen bör i hög grad arbeta med individuellt riktad specialundervisning. Det är därmed svårt att avgöra i hur mycket specialpedagoger har utmanat etablerade strukturer och på så vis åstadkommit förändringar i skolsystemet.

Lindqvist, Nilholm, Almqvist & Wetso (2011) har gjort en undersökning om olika åsikter om specialundervisning bland skolpersonal. Studiens resultat visar att flera intressanta mönster framträdde vilket indikerar att yrkesgrupperna har olika åsikter om hur skolan ska arbeta med elever/barn i behov av särskilt stöd. Specialpedagogerna själva var den enda gruppen som trodde de borde involveras i skolutveckling. Resultatet utgår ifrån uppfattningen om i relation till inkluderande utbildning.

I en artikel skriver Layton (2005) att specialpedagogerna själva tycker att de borde vara en del av ett ledande lag för att arbeta strategiskt. Hon beskriver hur systematiska förändringar och synen på ledarskapet kan främja inkludering av elever med olika inlärningsbehov. Detta har en poäng i att kunna påverka men det behövs ett mandat från rektorn att få en plats i EHT och därmed få vara delaktig i ledningsgruppen, även innefattande skolutveckling. Lansheim (2010) nämner i sin studie att arbetsuppgifterna kan se varierande ut för en speciallärare och en specialpedagog. Hon menar att specialpedagogiken hamnar i ett mellanrum, där de olika politiska- och lokala dokument samt innehållet i läroplantexter och styrdokument avgör vad specialpedagogen får i sitt uppdrag. Det specialpedagogiska uppdraget blir att vara ett stöd för personalen och skolledningen. Likheterna är stora i forskningen att yrket är komplext, mångfasetterad och kräver legitimitet. De tillfrågade säger i någon mening att specialpedagogen bör arbeta individuellt med elever i behov av särskilt stöd. En skillnad visar en förändring i synen på uppdraget vilket lyfts i Lindqvist (2013) studie 3 där man ser att specialpedagoger arbetar mer med handledning, dokumentation och utvärdering idag, än tidigare. Även arbetsuppgifter som att arbeta med specialundervisning till elever tycks ha minskat under de senaste fem åren, enligt cheferna. Olika syn på specialpedagogens arbetsuppgifter generellt speglas dock i samtliga forskningsrapporter men ett mönster visar sig att i rektorer i högre grad ser att specialpedagogen kan vara en tillgång inom skolutveckling och handledning även om

(12)

konkurrensen om makt spelar in. En faktor som kan göra det svårt för specialpedagogens nya roll i skolan är avsaknaden av ett förtydligande av specialpedagogens roll i styrdokumenten.

3.2 Specialpedagog- och speciallärarutbildningarnas uppstart

På 1960-talet föreslog regeringen att en speciallärarutbildning skulle startas i Stockholm, vilket blev verklighet för att sedan avvecklas helt 1990. Den ersattes med utbildningar till specialpedagog (Malmquist, 2015). En viktig del av skolan är beslut om lärares utbildning. Ett första steg till att ändra på speciallärarutbildningen togs redan 1986. Bladini (1990) nämner tre funktioner bland speciallärare under perioden (1921-1981). Det första var att vara hjälpklasslärare. Vid grundskolans införande ökade antalet olika specialklasser och klinikundervisning etablerades. Den andra funktionen som speciallärare hade blev att assistera läraren. Klassläraren beställde insatser av specialläraren. Denna riktning var enligt Bladini medicinsk-psykologisk. Specialläraren var då klassad som en diagnosticerande specialist. Den tredje funktionen för speciallärare var ”förändringsagent” som följdes av SIA-utredningen, LUT och Lgr 80. Då ingick förnyelsearbete och pedagogisk ledning. Bladini poängterar ett skifte mellan lärare och speciallärare. Med detta ersattes utbildningen till specialpedagog-examen istället;

En halvering av antalet platser på speciallärarutbildningen föreslogs i departements utredning DsU:1986:13. Detta hade visat att merparten av det stöd som gavs i vanlig skola inte ställde krav på avancerade studier inom specialpedagogik. På sikt skulle det inte behövas speciallärare i vanliga skolor. Istället beskrivs lärare med djup och bred utbildning som kan arbeta även med elever i komplicerade inlärningssituationer. (Malmqvist, 2015).

Specialpedagogens funktion var i linje med den tredje typen av speciallärarfunktionen som nämns ovan. Perspektivskiften handlar i stor utsträckning om vilka lärarkategorier som ska undervisa elever i svårigheter men också om var elever med särskilt stöd ska undervisas och om de ska vara kvar i sina ordinarie klasser. De är alltså i riktning åt inkludering eller mot exkludering. 1990 års lärarreform kom med ökad specialpedagogisk kompetens. Lärarprogrammet erbjöd tillvalsmöjligheter i form av riktning och grundläggande kunskaper till alla lärare. ”Kompetens att möta alla elever”. Specialpedagoger ska ha förmåga att identifiera och undanröja hinder i undervisnings- och lärandesituationer som orsakas av elever i svårigheter. De sistnämnda målen står kvar i läroplanen Lgr11 och i examensförordningen för specialpedagoger. Högskoleverket (2006) fick uppdraget att utreda behovet av specialpedagogexamen. I rapporten föreslås att den avskaffas och att istället satsas på

(13)

speciallärarutbildning med inriktningar. Regeringen avstod dock från att lägga ner specialpedagogprogrammet (SPSM, 2013).

3.3 Två yrken med liknade uppdrag

Ahlefeth-Nisser, (2014) har använt en teori om socialkonstruktivism för att förstå hur olika föreställningar kring roller och uppdrag uppstår, skapas och förändras i samspel med andras uppfattningar men även i samspel med exempelvis rum, texter och metoder. Olika föreställningar om roller och uppdrag belyses och dilemman som dessa föreställningar kan visa då yrkesrollerna möts i en pedagogisk praktik. Studier visar att specialpedagoger och speciallärare behöver finnas med i arbetet ute på skolor och förskolor men att det kan betyda olika slags organisatoriska lösningar för yrkesgrupperna. En fråga som uppstått är om de specialpedagogiska yrkesgrupperna alltid och i alla sammanhang bör finnas så nära barnen/eleverna som möjligt eller om det finns grund för ett mer övergripande sätt att arbeta. Hon skriver vidare om inifrånperspektivet vilket handlar om att finnas nära verksamheten varje dag, att vara här och nu. Utifrånperspektivet handlar om att komma in då inifrånperspektivet blir till ett hinder, exempelvis då en alltför nära närhet till kollegor blir till ett hinder i förändring av exempelvis grupperingar, val av metoder eller då ett förändrat förhållningssätt är påkallat.

Specialpedagogen

Specialläraren

Centralt övergripande.

Organisations- och lärmiljöutvecklare med fokus att det gagnar barn/elever i behov av särskilt stöd.

Skolanknuten.

Ämnesutvecklare med fokus att det gagnar elever i behov av särskilt stöd.

Övergripande roll som samtalspartner. Samtalsledarroll.

Samtalspartner till arbetslag och ämnesarbetslag. Samtalsledarroll.

Observatörsroll. Observatörsroll.

Utifrånroll. Inifrånroll.

Icke-undervisare. Undervisare.

(14)

3.4 Statliga och politiska perspektiv

De statliga perspektivskiftena från 80-talet fram till idag vad gäller speciallärar- respektive specialpedagogutbildning är tydligt relaterade till politiska beslut och ändrade målsättningar för svensk skola (Högskoleverket, 2012). Enligt Malmqvist (2015) är svängningarna mycket stora, från att specialpedagoger fördes fram som förändringsagenter för att förändra hela skolan till att förslaget kommit att tas bort helt. På liknade sätt har speciallärarutbildningen också blivit ifrågasatt. Tagits bort, för att senare återinföras igen. Det har även varit en tydlig målsättning med inkludering som har beskrivits som i bästa fall ”tankeväckande” men som snarare blivit verkningslöstst där elever i behov av särskilt stöd blir utan stöd.

Ahlberg, (2013) Skolans uppdrag förändras samtidigt som politiska idéer och värderingar i samhället skiftar. I officiella dokument är det tydligt att synen på skolan, hur skolan ska möta elever i behov av särskilt stöd under de senaste decennierna har förskjutits till inkludering. I skollagen (Skollagen, SFS 2010:800 3 kap. 7§) har det skrivits fram att det särskilda stödet ska ges inom den elevgrupp som eleven tillhör. Det tycks finnas en klyfta mellan ideologi och praktik. Särskiljningar på 40-talet, som gav upphov till differentieringspedagogiska diskussioner står fortfarande stark. Specialklasser har succesivt avvecklats medan under 90-talet och framåt återigen organisera särskilda undervisningsgrupper. Handlingssätt lever kvar i skolans verksamhet, även om termer och uttryckssätt har förändrats. Författaren skriver att en bidragande orsak kan vara att styrdokument kännetecknas av motsägelsefulla formuleringar. Å ena sidan anses alla elever ha lika värde med full rätt att delta i och forma gemenskapen, å andra sidan ska alla elever uppnå samma mål under samma tid för att klara kravnivåerna. Hur ska elevers olikheter värdesättas samtidigt som de ska uppnå samma mål? Enligt Assarsson (2007) så ställs krav på pedagoger att se elevers olikheter som resurs vilket kan bli problematiskt om olikheter skapar svårigheter i förhållande till hur skolan krav konstrueras.

Dahlstedt, Harling, och Trumberg (2019) forskning har påvisat en rad negativa effekter som kan kopplas till det fria skolvalet, inte minst som ökad segregation, ändå verkar valfriheten stå stabil som utbildningspolitiskt kärnvärde Valfrihetens negativa effekter, som många tycks vara överens om, tolkas som något tekniskt problem som är möjligt att hantera exempelvis genom införandet av en mer utjämnande skolpeng eller ett utökat, obligatoriskt skolval. Denna fostran att välja är ett symtom på denna postpolitiska samtid där politiska utmaningar blir till frågor som i första hand handlar om den rådande sociala ordningen, snarare än att med politiska medel söka lösningar som utöver denna ordning, där syftet egentligen är att skapa en förändring. I en artikel i svenska dagbladet skriver Marianne Dovemark, (2018) professor i pedagogik, att 17 forskare riktar kritik från en rad skolnära discipliner. De lyfter vilka konsekvenser och

(15)

systemet med friskolor fått, som bidragit med ökad segregation och elever med minskad likvärdighet. Vinnarna är enligt forskarna elever från resursstarka hem och förlorarna i stigmatiserande bostadsområden.

Gustafsson och Hjörne (2015) belyser aspekter om en friskolas inkluderande strategier och lokala struktur. Det har redovisats en studie där man gjort en narrativ analys av skolledningens och elevernas berättelser. De nära relationerna ses av skolledare som av lärare som förutsättningar för implementering av pedagogiska strategier och där specialpedagogik är ett synsätt för alla. Paradoxalt nog så är det småskaligheten som ses som en förutsättning för en lyckosam skola, vilken är hotad av marknadens krav på utvidgad verksamhet. De strategier som framkommit som viktiga är att bygga nära relationer med eleverna, se specialpedagogisk som en pedagogik för alla, att ha kompetenta lärare och till sist att dubbelbemanna med lärare i klassrummet istället för att ha särskilda undervisningsgrupper. Författarna lyfter vidare effektstudier som gjorts om inkludering visar att det finns fördelar för elever med funktionsnedsättning, som ökad acceptans hos jämnåriga, ökad vänkrets, bättre skolresultat, undvikande av exkludering, bättre levnadsvillkor och avslutad skolgång.

3.5 Professionell samverkan

Kunskapande samtal utgår från ett kommunikationsteoretiskt perspektiv och bygger på Jürgen Habermas teori om det kommunikativa handlandet (Ahlefelt Nisser, 2014). Samverkan är en process där en eller flera individer, mer eller mindre framgångsrikt koordinerar sina handlingar genom en målmedveten aktivitet. Habermas teori om kommunikativt handlande används ofta i samverkans sammanhang. Den berör en typ av förnuft, som han beskriver som ett ömsesidigt utbyte mellan individer och en demokratisk potential i moderna samhällen, nämligen det kommunikativa förnuftet. Man förlitar sig mindre på auktoriteter utan använder sig av en rationell argumentation människor emellan (Baynes, 2016). Tanken är god att alla professioner inklusive föräldrar och rektorn, är på samma nivå och arbetar för barnets bästa. Habiliteringens professioner arbetar bl.a. efter Habermas teori där ens kompetensområde kompletteras genom samverkans olika perspektiv för att ge barnet de bästa förutsättningarna.

Det är pengarna, systemet, som styr och tar herraväldet över den sfär där normer och värderingar tidigare varit viktigast. Den tyske filosofen Jürgen Habermas tecknar en dyster bild av vår tid. Men han erbjuder också en väg framåt: det goda samtalet som syftar till konsensus (Andersson, 2014).

(16)

3.6 Inkludering och exkludering

I en forskningsöversikt som Nilholm själv gjort över internationell forskning om specialpedagogik har han identifierat en förskjutning där inkludering nästan blir en synonym till integrering. I det svenska sammanhanget använder ofta forskare begreppet delaktighet istället för inkludering. Det handlar om två diskurser (Nilholm, 2007). Dels en ideologisk diskurs om hur skolan ska organisera sin verksamhet och dels en diskurs som fokuserar på elevers rättigheter. I det kritiska perspektivet syns att inkludering har ett positivt värde som har en normativ betydelse för forskningen och blir på så vis ett politiskt begrepp. I ett dilemmaperspektiv så ses inkludering mer som ett aktörsbegrepp. Att identifiera hur elevers olikheter ska förstås är till viss del en maktfråga. Talet om inkludering kan ses som ett sätt för olika grupper att flytta fram sina positioner (Nilholm, 2007).

Undertecknandet av Salamancadeklarationen (UNESCO, 1994) med dess målsättningar borde rimligen ha lett till en skolutveckling med ökad inkludering. Giota och Emanuelssons (2011) forskning pekar snarare på en exkluderande riktning där det blir vanligare med särlösningar och nivågruppering. De påstår att förutsättningar för en inkluderande utveckling just nu värkar vara en lågt prioriterad målsättning. En sådan målsättning kan vara nedprioriterad i förhållande till andra mer mätbara målsättningar kring kunskaper som genom provresultat. En sådan möjlig delförklaring är nära relaterad till framväxten av New Public Management inom offentlig sektor där mätningar används för konkurrens och tävlan vilket sker både lokalt och internationellt (Malmkvist, 2015). Exemplen från statliga dokument med beskrivande av uppgiftsuppdelning, återinförandet av speciallärare som ska ta hand om undervisningen av elever med skolsvårigheter samt en nedmontering av specialpedagogisk kompetens i arbetslag visar samtidigt på nationella prioriteringar i en exkluderande riktning. Malmkvist, (2015) skriver också att en annan möjlig förklaring till viss del är att inkludering inte alltid eftersträvas, vilket framgår tydligt i de statliga dokument som har granskats.

Det så kallade inkluderandeperspektivet är en ideologisk vision som när den möter verkligheten leder till att elever i behov av särskilt stöd riskerar att bli utan detta stöd (SOU 2008:109, s188, jmf med liknande formuleringar i Högskoleverket, 2006).

3.7 En skola för alla

Ahlberg (2013) skriver att, ”Specialpedagogiska insatser ska stödja elever i svårigheter och bidra till skolors arbete i riktning mot en skola för alla” (s 35). Specialpedagogiska skolmyndigheten (2019) har gett Gunnlaugur Magnússon, lektor i specialpedagogik i uppdrag att sammanfatta tre olika forskningsartiklar, där inkludering studeras och problematiseras som

(17)

ett policyfenomen. De tre artiklarnas övergripande resultat är att: Inkludering är ofta bortprioriterad bland andra policyambitioner. Salamancadeklarationen, som ofta utgör utgångspunkt i diskussion och policy för inkludering, kan tolkas på flera olika sätt. Andra politiska vägval, som marknadsutsättningen av det svenska skolsystemet, har bidragit till segregation på samhällsnivå vilket drabbar många av de grupper som vanligen faller under inkluderingsambitionerna inom skolan. Sammanfattningsvis lyfter Magnússon att inkludering inte kan behandlas som ett isolerat fenomen, utan måste ses som en del av det större sammanhanget av skolpolicyer. Inkludering påverkas av andra politiska ambitioner, ges olika innebörd, prioriteras olika beroende på politisk vilja och påverkas av den ökande segregationen i skolsystemet. Därför måste eventuella framtida utbildningspolitiska intentioner som siktar mot att förbättra inkludering sikta in sig på ett bredare och mer system orienterat grepp om skolfrågor i Sverige. (spsm.se/aktuellt om forskning, 2019).

(18)

4. Teoretisk förankring

4.1 Ekologisk systemteori

Det grundläggande i systemteori är helheter. Urie Bronfenbrenners (1979) tolkning av systemteori brukar nämnas som ekologisk. Bronfenbrenner var en utvecklingspsykolog som argumenterade för att se barnets utveckling i relation till de olika system som barnet är en del av. Bronfenbrenner skiljer på mikosystem, mesosystem, exosystem och macrosystem. Mikrosystemet är det som barnet är fysiskt närvarande i. Skolan och familjen är det viktigaste mikrosystemet. Mesosystemet utgörs av de relationer som finns mellan mikrosystemen. Ett utvecklingssamtal är ett exempel på ett mesosystem. Exosystem påverkar barnet även om hen inte är närvarande i det. Ett exempel på exosystem är föräldrarnas arbetsplatser. Makrosystemet utgörs av en övergripande samhällelig nivå med lagar, ekonomi och politik. De olika systemen är beroende av varandra. Senare under sin karriär gjorde Bronfenbrenner två viktiga tillägg till sin teori. Först lade han till en biologisk nivå i utvecklingen som kopplades till mikrosystemet. Biologi såg Bronfenbrenner som en möjlighet för utveckling. För det andra lade han till en tidssynpunkt, den så kallade chronosystemet. Tidsaspekten är viktig gällande utvecklingen av det kulturella och sociala sammanhanget likväl som för barnets utveckling (Nilholm, 2016).

(19)

4.2 Specialpedagogiska perspektiv

4.2.1 Det kompensatoriska perspektivet (kategoriska)

Den grundläggande idén i ett kompensatoriskt perspektiv är att kompensera individer för deras problem. För att göra detta identifierar man olika typer av problemgrupper och söker efter främst neurologiska och psykologiska orsaker som kan bidra med förståelse, där diagnostisering blir central. Sedan föreslås metoder och åtgärder som kan kompensera för de problem som individen uppvisar. Detta menar Nilholm (2007) är grundläggande steg för den forskning som genomförs inom det kompensatoriska perspektivet. Inom den medicinska sociologin talas om en medikalisering av samhället vilket innebär att olikheter i beteenden och tillstånd i högre grad uppfattas som termer av medicinskt definierade avvikelser.

Etableringen i den psykiatriska manualen DSM är betydelsefull. I DSM1 (1952) återfanns 106 diagnoser och i en senare version DSM-IV-TR, nästan 400. Nilholm (2012) lyfter att en del forskning pekar på att diagnoser innebär en stigmatisering som pekar ut eleven som avvikande, medan det samtidigt finns många exempel på hur diagnostisering bidragit till att elever fått en förbättrad skolgång.

Det kompensatoriska perspektivet är närbesläktat (om inte synonymt) med det kategoriska perspektivet, som andra forskare benämner det.

Det kategoriska perspektivet förlägger förklaringar och svårigheter hos enskilda individer och miljöer, utan att analysera och problematisera samband och relationer mellan dessa (Eriksson Gustavsson m.fl.2016, s 6).

4.2.2. Det kritiska perspektivet

Specialpedagogik ses inte som ett rationellt svar på barns faktiska olikheter utan tvärtom som en verksamhet som marginaliserar och pekar ut. Det kritiska perspektivet visar faktorer som ligger bakom specialpedagogisk verksamhet. Kritiker hävdar att det sker ett strukturellt och socioekonomiskt förtryck. Det gynnar professionella diskurser, intressen och skolans misslyckanden. Genom att identifiera brister och träna barnet på att anpassa sig till omgivningens krav menar Skrtic (1995) är i hög grad en irrationell verksamhet. Han framhåller att integrerade former av undervisning är att föredra. Nilholm (2007) lyfter att det finns något bakom specialpedagogiken som har att göra med sociala processer. Det är sociala orättvisor som härleder till specialpedagogikens funktion. Om dessa sociala faktorer kunde åtgärdas skulle inte specialpedagogiken vara nödvändig. Detta synsätt kan ses som en sorts utvecklingsoptimism, en ständig förfining av metoder som kan förbättra för elevers möjligheter.

(20)

Utifrån det kritiska perspektivet kan det se ut som att det finns ett professionellt intresse att konstruera grupper skriver Nilholm (2007). Ur ett historiskt perspektiv är de inte så märkligt. Det har växt fram forskning inom ramen för perspektivet vilket kan förändra i önskad riktning.

Det gemensamma är tanken på att specialpedagogiken uppstår till följd av sociala processer, såsom sociokulturellt förtryck, professionellas intressen och skolan misslyckanden vilket implicerar att om sociala förändringar sker så kan specialpedagogiken ner monteras och upphöra (Nilholm 2007 s.59).

4.2.3. Dilemmaperspektivet

Dilemma är motsättningar som egentligen inte går att lösa. En aspekt av dilemma är att exempelvis se lärande som en överföring av kunskap eller som att se lärande som en aktiv handling där eleven konstruerar en förståelse av världen. I svensk specialpedagogik har en arbetsmodell spridit sig som kan sägas utgöra en kompromiss mellan ett kompensatoriskt och ett relationellt synsätt. Inom denna modell menar man att skolproblem ska identifieras på olika nivåer såsom individ, grupp och organisationsnivå. Enligt Nilholm (2007) skulle få forskare känna igen sig fullt ut i den ena eller det andra perspektivet. ”Det absolut vanligast är att man uttrycker någon form av kompromiss mellan perspektiven” (Nilholm 2007 s 56).

Begreppet hybridisering har används och en rimlig utgångspunkt är att forskare borde vara solidariska mot de aktörer som studeras snarare än med sin egen normativitet. Forskning ska ta som utgångpunkt i de personer som specialpedagogiken är till för, nämligen de barnen med funktionsvariation och barn och elever i behov av särskilt stöd.

Mot dilemmaperspektivet finns en kritik i att inte göra anspråk på att lösa dilemman som konstrueras av moderna utbildningssystem och hantera elevers olikheter. Nilholm (2007) argumenterar för att de kompensatoriska perspektiven och att det kritiska perspektivet lägger stor makt hos professionella och forskare medan ett dilemmaperspektiv är mer neutralt. En kritisk aspekt av dilemmaperspektivet kan visa på en risk att bli vagt eller relativistiskt.

4.2.4. Det relationella perspektivet

Aspelin, (2013) skriver att specialpedagogisk forskning som utgår från relationella perspektiv har vuxit under de senaste femton åren, såväl nationellt som internationellt. I vårt land har t.ex. indelningen relationellt och kategoriskt perspektiv kommit att spela stor roll för specialpedagogikens självförståelse. Idén om den relationella specialpedagogikens brännpunkt följer av den relationella teorins antropologiska utgångspunkt, dvs. antagandet att människan essentiellt sett lever och verkar i konkreta, mellanmänskliga möten.

(21)

Ahlberg, (2013) menar att inom utbildning och skola innebär det relationella perspektiv att skolsvårigheter studeras med fokus på relationer och interaktion. Förklaringar söks därför i mötet mellan eleven och den omgivande miljön. Relationer i samspel mellan de fyra nivåerna individ, grupp, skola och samhälle studeras.

Det relationella perspektivet poängterar och analyserar mötet mellan individen och omgivningen vad gäller förväntningar, krav, möjligheter, förutsättningar och åtgärder (Eriksson Gustavsson m.fl.,2016, s6).

(22)

5. Metod och genomförande

I detta kapitel presenteras metod och tillvägagångssätt till studien. Bakomliggande resonemang synliggörs avseende valet av kvalitativa intervjuer som insamlingsmetod.

5.1 Metod

Studien utgår ifrån ekologisk systemteori med en kvalitativ fenomenografisk ansats. Åtta informanter har intervjuats, tre lärare, en skolsköterska, en kurator, en skolpsykolog och två rektorer. Semistrukturerade frågor har används (se bilaga 4) där möjligheten finns att ställa utvecklande följdfrågor och tydliggöra i fall något känns oklart. En fördel i kvalitativa intervjuer är enligt Bryman (2016) att intervjun får röra sig fritt i olika riktningar både framåt och bakåt, vilket skapar kunskap om vad intervjupersonen upplever som relevant och viktigt. Forskare som använder kvalitativ ansats börjar ofta med generella frågeställningar och efter hand begränsar dessa så att hen kommer fram till teori och begrepp under och efter datainsamlingen. Det finns inget med nödvändighet som säger att det inte går att tillämpa forskning på en specifik vetenskaplig frågeställning. Den ger djup och mänsklig förståelse (Bryman, 2016).

Fenomenografi inriktar sig till människors uppfattningar av fenomen i den levda världen. Den bygger på metodologisk och epistemologisk teori. ”Uppfattningsbegreppet är fenomenografins mest central begrepp genom att den pekar ut den vetenskapliga nivån och ger en speciell och komplex innebörd” (Kroksmark, 2007 s.6). Den är ur ett andra ordningens perspektiv som betraktar sin omvärld. Till skillnad från fenomenografi så försöker begreppet fenomenologi upptäcka och förklara människors verklighet. En metod att tolka upplevelser. ”Fenomenologin har genom sin fokusering på innebörden i undersökningspersonens livsvärld i hög grad bidragit till att klargöra förståelseformen i en kvalitativ forskningsintervju” (Kvale & Brinkmann 2014 s. 44).

5.2 Urval

Ett funktionellt urval har använts där det mailats ut förfrågningar om syftet och missivbrev till informanterna. Intervjupersonerna är utvalda utifrån att de i sitt arbete antas ha en naturlig kontakt eller ett samarbete med specialpedagog. För att få en kvalitativ dimension krävs, enligt Bryman, (2011) ett brett urval för att säkerhetsställa variation. För att få en bredd och spridning har olika professioner och lärare med olika lång erfarenhet i sitt yrke tillfrågats. Deras åldrar skiljer dem åt samt så arbetar några av dem i olika stadier och skolformer. Fyra manliga

(23)

respektive fyra kvinnliga tillfrågades och de som först medgav sitt intresse, ordnades en neural plats som möjliggjorde att samtalet kunde spelas in. Några fick en påminnelse och ett par frågade jag muntligt vid tillfälle. De som tillfrågats muntligt var lättast att boka träffar med. Det föll sedan ut att bli sju kvinnor och en man med olika professioner och åldrar att använda som underlag för transkribering. Många urval i kvalitativa undersökningar innebär ett målstyrt eller ett målinriktat urval av något slag. Analysenheterna väljs ut på grundval av kriterierna som gör det möjligt att besvara forskningsfrågorna (Bryman, 2011). Avgränsningarna är att se hur några valda personer ser på det specialpedagogiska uppdraget. Studien har inte innefattat några huvudmän eller på förvaltningsnivå. Inte heller någon specialpedagog har intervjuats, vilket i så fall skulle kunna färga studien med fackkunskap vilket inte är syftet. Inte heller är vårdnadshavare eller elever med i studien. Det fanns tankar om att få med vårdnadshavare perspektivet med men jag valde att begränsa till skolorganisation och lärare. Studien omfattar personal från både den kommunala grundskolan och friskolan, från olika stadier. Följande personkategorier medverkade, en förskolerektor, en rektor från lågstadiet, lärare på lågstadiet, en lärare särskola på mellanstadiet, en gymnasielärare samt en skolpsykolog, en kurator samt en skolsköterska

5.3 Genomförande

Intervjuerna spelades in med diktafon på noga utvalt neutral plats. Semistrukturerade frågor var förbereda. En pilotintervju gjordes inför intervjuerna för att få en uppfattning om någon fråga möjligen skulle klargöras, eller tas bort och om tiden 30 minuter hölls. Pilotintervjun finns därmed inte med i studien. Efter intervjuerna transkriberades dessa eftersom det gav en möjlighet att göra noggranna presentationer av resultaten.

En halvstrukturerad livsvärldsintervju försöker förstå teman i den levda vardagsvärlden ur undersöks personens eget perspektiv. En sådan intervju söker beskrivningar av intervjupersonens levda värld inifrån en tolkning av innebörden hos de beskrivna fenomenen (Kvale & Brinkmann, 2014).

5.4 Analys och bearbetning

Redovisningen av informanternas svar visas som narrativ. Databearbetningen gällande omtolkning av de inspelade intervjuerna till skriftspråk har jag bearbetat med omsorg och försökt få så likt utryckt som möjligt som sagts under samtalen. En del av informanterna kan uppleva det olustigt eller med blandad förtjusning att läsa om sig själv eller att det kan uppfattas som osammanhängande i skriftspråk. Fejes och Thonberg, (2015) skriver att djupintervjuer vill

(24)

till skillnad från opinionsundersökning pröva det svar människor ger. I kvalitativ forskning utgör både en styrka och en svaghet i att tillåta mänskliga insikter och erfarenheter att generera nya förståelser som blir starkt beroenden av forskaren som människa där forskaren är ett centralt redskap inte minst när det gäller analysarbetet.

Kvale och Brinkmann, (2014) nämner att genom den kvalitativa forskningsintervjun försöker man förstå världen från intervjupersonens perspektiv. Man vill formulera meningen i människors upplevelser, ta fram deras livsvärld i tolkningen, för att sedan koppla till vetenskapliga förklaringar.

Den kvalitativa forskningsstrategin som kännetecknar fenomenografi är att den är tolkande och induktiv. Med induktiv menas att man kan dra slutsatser utifrån informanternas erfarenheter och stor vikt läggs på analysarbetet. Ursprunget kommer från variationsteorin, där variation är viktigt att analysera. Fenomenografi är holistiskt eftersom uppfattningar aldrig kan frigöras från ett sammanhang (Kroksmark, 2007).

5.5 Etiska överväganden

Informationskravet, samtyckeskravet, konfidentkravet samt nyttjandekravet har efterföljts vilket innebär att informanternas vet vilka villkor som gäller för deras deltagande. Deras medverkan är frivillig och de har rätt att avbryta sin medverkan. Forskaren skall inhämta uppgiftslämnares och undersöknings deltagares samtycke, enligt samtyckeskravet. De som medverkar i en undersökning skall ha rätt att självständigt bestämma om, hur länge och på̊ vilka villkor de skall delta. De skall kunna avbryta sin medverkan utan att detta medför negativa följder för dem. Konfidentkravet innebär att all personal i forskningsprojekt som omfattar användning av etiskt känsliga uppgifter om enskilda, identifierbara personer bör underteckna en förbindelse om tystnadsplikt beträffande sådana uppgifter. Nyttjandekravet innebär uppgifter om enskilda, insamlade för forsknings ändamål, får inte användas eller utlånas för kommersiellt bruk eller andra icke vetenskapliga syften www.codex.vr.se/texts/hsfr.pdf .

(25)

6. Resultat

Resultaten redovisas som en sammanfattning utifrån informanternas egna ord. Frågorna som ställts är likadana för alla men följdfrågor har fallit olika (bilaga 4). Åtta informanter har intervjuats, varav tre lärare med olika lång yrkeserfarenhet, från olika stadier och olika skolor. En kurator, en skolsköterska och en skolpsykolog och slutligen har jag träffat två rektorer en med ansvar för både förskola/grundskola och en F-3 från olika skolor. Målsättningen har varit att få en bredd och djup genom att få en personlig kontakt med metoden intervjuer samt att upptäcka skillnader och finna likheter i deras svar utifrån skilda bakgrunder och perspektiv. Utifrån frågorna har det skapats rubriker/teman som utgår från informanternas svar. Följande rubriker har använts:

• Bakgrund

• Ett specialpedagogiskt uppdrags betydelse

• Skillnader mellan specialpedagogen och specialläraren • Ramar och arbetsuppgifter

• Lärares förutsättningar och kunskaper om anpassningar, särskilt stöd och åtgärdsprogram • Uppfattningar om skillnader mellan det relationella och det kompensatoriska perspektivet • Det specifika med specialpedagogens uppdrag.

Narrativen i sin helhet finns presenterade i Bilaga 1.

6.1 Jämförelser och analys av resultaten

6.1.1 Uppfattningar och förväntningar på yrkesrollen

Det som genomgående visades i studien var att alla hade uppfattningen att specialpedagogen ofta har en tydlig arbetsrelation med rektorn. För att få det förtroende som krävs uppfattar de flesta av informanterna att det krävs ett mandat både från rektorn och från sina kollegor för att kunna utföra sitt uppdrag professionellt och fullt ut. I tidigare forskning syns ett mönster att yrkesrollen behöver mandat och legitimitet vilket kan framstå som en nära relation till rektorn. Göransson, Lindqvist, Klang (2015) m.fl. kopplar olika yrkesgruppers formella och informella auktoritet vilket blir avgörande för vilka kunskaper och arbetsuppgifter yrkesrollen kontrollerar. Lansheim (2010) menar att specialpedagogiken hamnar i ett mellanrum, där de olika politiska- och lokala dokument samt innehållet i läroplantexter och styrdokument avgör vad specialpedagogen får i sitt uppdrag.

(26)

Informanternas olika uppfattningar och förväntningar i denna studie beskriver en del skillnader i specialpedagogens uppdrag. Likheter som informanterna nämnde var att specialpedagogen arbetar mycket åtgärdande men även till viss del förebyggande och främjande. Det visades skillnader av behoven av specialpedagogens övergripande funktion mellan informanterna. Skillnader som att några ville ha skolutveckling genom olika forskningsbaserade lyft där specialpedagogen handleder. En annan genom observation och feedback så man utvecklar sig själv, eller mer tid för utveckling i arbetslagen. Någon ville se lyhördhet gentemot lärarnas behov som att arbeta med eleverna i behov av särskilt stöd. En annan lyfte att lärare redan är kompetenta professionella som redan arbetar strukturerat och inte alltid behöver höra hur man kan ändra på sin struktur medan en annan behövde höra att hon redan arbetade strukturerat. De yngre lärarna nämnde att de såg personliga vinster i sin egen utveckling genom specialpedagogens funktion, bland annat genom observationer och handledning. De påtalade specialpedagogik som ett givande skolutvecklings område. Det finns många likheter med den tidigare forskningen. I forskningsstudien av Rosen-Webb (2001) framkommer internationellt att specialpedagogens roll är otydlig i styrdokument och forskningslitteratur och i Lindqvist, Nilholm, Almqvist &Wetso. (2011) visar forskningen flera intressanta mönster vilket indikerar att yrkesgrupperna har olika åsikter om hur skolan ska arbeta med elever/barn i behov av särskilt stöd. Även i Lindqvist (2015) forskningsstudie så syns många likhetersamt att de flestas svar skilde sig gällande hur det specialpedagogiska arbetet skulle utföras.

För att återgå till studien så är det intressant att en arbetsbeskrivning har framkommit som gynnsam av samtliga informanter, speciellt för lärarna men har egentligen inte nämnts i tidigare forskning. Under samtalen vävdes ofta uppfattningar och förväntningar in i varandra och i många fall kopplades förväntningar ihop med önskemål. En liten del av lärarna vill kunna påverka sina önskemål i stödåtgärder i högre grad än vad de får idag. Specialpedagogen måste vara lyhörd och inlyssnade menade samtliga. Det finns en större efterfrågan efter skolutveckling, arbetslagsmöten och kollegial handledning bland yngre lärare eller de som inte har arbetat lika länge. Där finns tydliga mönster att önska stöd på gruppnivå bland lärare som inte arbetat så länge medan lärare som arbetat längre oftare vill arbeta på sitt sätt men önskar stöd i högre grad på individnivå. Detta går i linje med att erfarenhet ger utveckling och ju längre du arbetat har du utvecklat metoder och arbetssätt som fungerar vilket blir erfarenhetsbaserat. Att man lär av varandra sociokulturellt och av sina misstag vet vi men att den proximala utvecklingszonen, (Vygotskij, 1998) som toppen av en inlärningsmiljö alltid inträffar på arbetslagsmöten vill jag ha osagt. Det handlar till stor del om tid, inställning och om det gynnar ens egen praktik till den grad som tiden kostar. De yngre lärarna lyfter handledning som något

(27)

positivt som de önskade mer av. Likheter finns mellan informanternas uppfattningar och förväntning och att yrket är komplext, mångfasetterad och kräver legitimitet vilket tidigare forskning lyft. I en övergripande forskningsrapport gjord i England upplevde flera SENCO:s sitt arbete som överbelastande och förvirrande (Harvegreaves, m.fl, 2007) Detta kan förstås när många olika viljor och behov möts.

En annan fråga som tog upp i intervjuerna var hur informanterna såg på likheter och skillnader i uppdragen specialpedagog och speciallärare. Det framkom att alla informanterna hade koll på de olika yrkena och i linje med examensförordningen. Några av intervjupersonerna menar att de inte bara behöver tips om metoder för att klara ”allt själv” utan även emellanåt få mer handfast och hållbart stöd till elever i behov av särskilt stöd. Ett mönster som visats i analysen har varit att elevhälsomedarbetare överlag hade en större inblick i specialpedagogens uppdrag än speciallärarens. Båda yrkeskategorierna behövs och kompletterar varandra har framkommit i alla samtalen. Samtliga i intervjustudien uppfattade inte att specialpedagogerna skulle arbeta med eleverna nämnvärt utan var noga med att det var speciallärare som gjorde det. En skillnad som visats i jämförelse med Lindqvist (2013) tidigare forskning som lyfter att olika skolyrkesgrupper förväntar sig i hög grad att specialpedagoger ska ägna sig åt individuellt inriktad specialundervisning förutom förskolecheferna.

Ahlfeldt Nisser (2014) skriver att om specialpedagogik tar avstamp i ett kommunikations teoretiskt perspektiv skapas förutsättningar och möjligheter för barn och elevers lärande utifrån ett inkluderande synsätt. Forskaren stödjer också att skolor bör utnyttja att det finns två olika yrkesroller vilket kan jämföras till en efterfrågan av speciallärare till denna studie. Något gemensamt mellan lärarna i studien var att alla menar på att beprövad erfarenhet ger trygghet i sin yrkesroll och ju längre man arbetat ju mer lär man sig i yrket vilket går att koppla med Lindqvists (2013) resultat att yrkesroller utvecklas i en process och det tycks trots allt som att specialpedagoger i viss mån har lyckats etablera en ny yrkesroll.

Informanternas syn och önskemål i denna studie om skolutveckling, tycks inte riktigt ligga i linje med tidigare forskning. Här syns en skillnad över vad informanterna hade för förväntningar som visar att samtliga hade uppfattningen om att skolutveckling var något som ingick i specialpedagogens yrkesroll. Rektorerna arbetar dock på lite olika sätt och det blir tydligt att det är rektorerna som sätter ramarna om det är förstelärarna, specialpedagogerna eller ett skolutvecklingsteam som arbetar med skolutveckling. I Lindqvist (2013) samt i Lindqvist, Nilholm och Almqvist (2011) var det främst specialpedagogerna själva som tyckte att de skulle arbeta med skolutveckling.

(28)

I intervjuerna nämns det att utredningar tar tid vilket är förödande för elever som behöver särskilt stöd som får vänta. Förutsättningar för att inkludering skall fungera fullt ut saknas i många fall, exempel som lyfts är stora klasser, få resurspersonal och speciallärare. Forskningen nedan visar vad som händer i verkligheten när ekonomin styr vilket går att koppla likheter till denna studies resultat.

I det kritiska perspektivet syns att inkludering har ett positivt normativt värde för forskningen och blir på så vis ett politiskt begrepp. I dilemmaperspektiv ses inkludering mer som ett aktörsbegrepp. I den svenska kontexten används delaktighet i högre grad än inkludering och har i vissa fall blivit synonymt med integrering (Nilholm, 2007).

Ahlberg (2016) skriver att ”Specialpedagogiska insatser ska stödja elever i svårigheter och bidra till en skola för alla” s35. Giota och Emanuelssons (2011) forskning pekar på en mer exkluderande riktning där särlösningar och nivågrupperingar blir vanligare. Inkludering är lågt prioriterat i förhållande till andra mätbara målsättningar, som kunskapsresultat.

6.1.2 Ramar och förutsättningar

Rektorerna sätter ramarna i organisationen på mikronivå. Specialpedagogen spelar en slags ”spindel i nätet” funktion uttrycker rektorerna själva. Uppdraget handlar inte bara om barn i behov av särskilt stöd utan handlar också om kompetens i att kartlägga, samordna och handleda. Att kunna ställa de rätta frågorna både till lärare, organisation och få lärare att ibland själva komma på sina lösningar i dilemmafrågor. Specialpedagogen behöver inte vara lärare i grunden. Den behöver inte vara bäst på undervisning utan att snarare kunna ge verktyg och få lärare att komma åt verktygen. Rollen är inte bara åtgärdande, den är övergripande, främjande och förebyggande och ett stöd i de svåra samtalen vilket är några av kärnorna. Förutsättningar och stora elevgrupper är ofta knutna till ekonomi, vilket lyfts av informanter. Då läggs mer ansvar på lärarna om man till exempel bara har anställt en specialpedagog på en stor skola eller en speciallärare med kombinerad tjänst, framkommer i denna studie.

Med ett systemtänkande är synen på sjukdom närmast ekologisk och den betraktas som en del i en social situation. Om vi ser en diagnos och behandling som delar av hela det sammanhang i vilket symtomen uppträder blir det uppenbart att vi inte längre kan använda den modell som skolmedicin tidigare företrädde, som att välja ut ett symtom ur sitt sammanhang och behandla detta för sig. Diagnoser är även en bricka i förhandlingen om resurser och många föräldrar ser en fastställd diagnos på sitt barn som en lättnad och plötsligt förstår sitt barns mående bättre, vilket gör det lättare att hantera vardagen (Öqvist, 2016).

(29)

Den utvecklingsekologiska teorin beskriver samspelet mellan barnet i olika miljöer, det samhälle och den tid den befinner sig i. Bronfenbrenner (1979) argumenterade för att se barnets utveckling i relation till olika system som barnet är en del av. I ekologisk systemteori så befinner sig barnet i mikrosystemet där barnet är fysisk närvarande samt i skolan och familjen. Mesosystemet utgörs av relationen som finns mellan mikrosystemet som exempel ett utvecklingssamtal. Exosystmet påverkar barnet även om hen inte är närvarande i det. Det kan vara föräldrarnas arbetsplatser, socioekonomiska faktorer och förutsättningar. Biologiska förutsättningar och en tidsaspekt lades till i teorin om utvecklingen av det kulturella och sociala sammanhanget. Ahlberg (2016) skriver att specialpedagogens uppdrag kan se olika ut över tid, vilket kopplas till tidsaspekten (Chronosystemet).

Makrosystemet är en viktig del i systemet vilket utgörs av en övergripande samhällelig nivå med lagar, ekonomi och politik. De olika systemen är beroende av varandra men makronivån skapar ramar och förutsättningar kring vilka resurser som prioriteras till mikronivån (Nilholm, (2016).

Magnússon, (2019) menar att framtida utbildningspolitiska ändamål som vill förbättra inkludering bör sikta sig på ett mer systemorienterat sett om skolfrågor. Om man verkligen vill vara till hjälp eller åstadkomma en förändring så krävs ett systemteoretiskt synsätt som präglas av empati, där man tar ett steg tillbaka för att se hela sammanhanget. Med den professionella gärningen som lärare eller chef krävs förmågan att lyfta blicken och se hela systemet. Det innebär neutralitet, en förmåga att hålla sig tillbaka och en tilltro på systemets egen kraft att läka sig själv (Öqvist, 2016). Begrepp som makt och intressen, när det knyts till individer och diskuterar dualistiska termer, kan bli svåra att hantera inom systemteorin. Ett exempel är den marxistiska klasskampsideologin som med sin tonvikt på motsättningar och konflikter är svår att inordna i ett systemiskt tänkande. En kritik mot systemteorin är att den står för en harmonisyn som kanske inte gynnar alla. Att man förbigår konflikter och motsättningar i samhället (Öqvist, 2016).

Viktigt att vara lyhörd och lyssna in önskemål om insatser, inte bara skriva åtgärdsprogram och gå rektorns ärenden har nämnt i denna studie. Alla känner inte harmoni i beslut och gynnar inte alltid gemene man. En specialpedagog ska kunna vara med på viktiga möten, med svåra frågor som kräver professionalitet. Att främja och arbeta för det bästa för barnet/eleven i alla förslag och beslut är en viktig grund i uppdraget.

Ett specialistperspektiv framkom i studien där ett mönster synliggjorts. Samtliga elev hälsomedarbetare nämnde att de såg specialpedagogen som en specialist. Många ser andras professioner som kunskapskunniga specialister inom sitt specialområde medan en lärare och en

(30)

specialpedagog har tillika samma grundutbildning. Båda rektorerna och lärarna som intervjuats sa att specialpedagogen har en viktig funktion men ingen nämnde specialpedagogen som någon specialist. Här speglas ett makrosystem där utbildningsnivå och status spelar in. Göransson, Lindqvist, Klang m.fl. (2015) skriver att samarbetande aktörers uppfattningar om specialpedagogen utgör förutsättningar för att skapa en plattform och legitimitet. Det finns ett utbildningsfilosofiskt sammanhang där olika idéer urskiljs om syften och mål om utbildning samt olika perspektiv på skolproblem. I skollagen (2010:800) står det att det är betydelsefullt att huvudmannen tar tillvara på den specialpedagogiska kompetensen men inte hur. Här har forskning och metoder betydelse för att identifiera och anpassa verksamheten utifrån barn och elevers olika behov och förutsättningar. Svårigheter att utföra vissa arbetsuppgifter kan ses som ett utryck för olika yrkesgruppers kamp om kontroll över arbetsområdet (ibid). En faktor som spelar in är avsaknaden av ett förtydligande i styrdokumenten. I studien av Rosen-Webb tyckte alla att bristen på resurser sågs som ett hinder för planeringen för specialpedagogiska behov. Resultatet visade att det är av vikt att utvecklingen av specialpedagogprogram behöver se över dynamiken mellan ledningen och undervisningen. I resultatet i Göransson, Lindqvist, Magusson mfl. (2019) studie framgick det att specialpedagoger har haft problem att definiera sin yrkesroll särskilt gällande inkludering. Det har visat sig att nationella experter är mindre samstämmiga i sina åsikter än tidigare forskning visat. Avvikelserna beror på ”var” de befinner sig i systemet. Det finns flera likheter i forskningen som visar att yrket är komplext och att det är avgörande att få förtroende från sin chef som klargör ens arbetsuppgifter och vilken plats man har i systemet.

6.1.3 Elevsyn

Frågan om skillnader i elevsyn mellan det relationella- och det kompensatoriska perspektivet ville samtliga ha förtydligad, vilket är intressant i sig. Informanterna problematiserade sina svar genom för- och nackdelar. De flesta föredrog det relationella i första hand medan några lyfte fördelar med det kompensatoriska gällande insatser. En del nämnde att det är svårt att arbeta utifrån det relationella när förutsättningarna ser ut som de gör med stora klasser, många med extra anpassningar och åtgärdsprogram att hålla reda på. En annan menar att det finns inte bara nackdelar med det kompensatoriska även om fokus under EHT (elevhälsoteam) lätt hamnar där. Under EHM (elevhälsmöten) lyfts det förebyggande och främjande arbetet mer på gruppnivå. Olika dilemman mellan det relationella- och det kompensatoriska perspektivet nämnts av alla informanter och en del drar paralleller med inkludering. Några menar att det kompensatoriska perspektivet lätt kommer i en frustration, när det varit mycket för en lärare.

(31)

På EHM blir det till en början elevärenden som lyfts för att sedan jämföra olika miljöer och finna styrkor. Man utgår från elevens behov. De som använder metoden eller samtalsmodellen ser den som utvecklande och som lyfter bland annat elevsyn och helheten kring barnet/eleven. Skolverkets specialpedagogiska lyft nämns även som utvecklande av informanterna gällande elevsyn och skolutveckling.

Lindqvist, (2013) skriver att resultaten i henne avhandlingsstudie visade bland annat att yrkesgrupperna hade lika, men också olika syn på arbetet kring barn i behov av särskilt stöd. De flesta i alla yrkesgrupper svarade att barnets individuella brister var anledning till att barn är i behov av särskilt stöd samtidigt som få svarade att anledningen kunde ligga i att vissa grupper/klasser fungerar dåligt eller att vissa lärare har brister. En skillnad som visats i jämförelse är att forskningen inte tar upp stora klasser som en en förklaring till att det relationella kan brista, vilket framkommit av informanter. Det blir snarare en fråga om inkludering som norm. Bristen på resurser blir närmare en likhet mellan forskningen och studien. Det finns fördelar och nackdelar med perspektiven men att bli medveten om skillnader och förtydliga fördelar så blir det lättare att hantera och förstå insatser. När en pedagogisk utrednings görs på individ, - grupp- och organisationsnivå och där flera synsätt och uppfattningar möts synliggörs styrkor, skyddsfaktorer och riskfaktorer i olika kontexter och miljöer.

(32)

7. Diskussion

7.1 Resultatdiskussion

I studien har det framkommit att det finns olika uppfattningar bland informanterna om specialpedagogens uppdrag. Genom arbetet synliggörs vad dessa olika uppfattningar kan bero på genom att problematisera olika professioners perspektiv på specialpedagogens uppdrag. Vidare lyfts samsyn fram i diskussionen vilket har betydelse för uppdraget. Idag som vuxen behöver man ta ett eget ansvar för sina val och för sin arbetsbelastning inte minst i skolans värld. I ett segregerat samhällssystem kan konkurrensen förstärkas bland annat genom den individuella lönesättningen. Skillnader mellan skolors organisationsstrukturer finns, beroende på vilken stadsdel skolan tillhör och hur stor skolpengen per elev är. Många skolor är uppbyggda som ett mer eller mindre hierarkiskt system, både friskolor och kommunala skolor. Avund och Groupthink (grupptryck) kan uppstå och alla anpassar sig inte till sin tilldelade roll i systemet. Det är viktigt att stå på sig som specialpedagog och hävda att förslag och insatser är grundade utifrån barnets bästa. Det är viktigt att poängtera att vetenskapliga metoder och beprövad specialpedagogisk erfarenhet, gynnar alla i en skola för alla, t ex se ”Exempel friskola” s.9 (Gustafsson & Hjörne, 2015).

Blossing (2013) föreslår forskning i ett kollektivt förändringsagentskap, vilket är bra ur flera aspekter rörande skolutveckling, handledning samt för att öka förståelsen för att specialpedagogik är en kunskap som ska gynna alla, i en skola för alla. Han skriver vidare att vi ska satsa på en kultur där lärare ges möjlighet att samarbeta kring praktiskt pedagogiska frågor. Kulturella uppfattningar utmanas samt ställs i relation till målen för verksamheten. Att arbeta i en lärandeorganisation där det finns en tydlig ledning, möjlighet att vara delaktig och kunna påverka är viktigt skriver Blossing (2013). En fördel med specialistperspektivet är att den utgör en typ av status och ett kunskapserkännande. Samtliga professioner utan lärarutbildning nämnde just detta i min studie. Det syns ett mönster att de som har en lärarutbildning i grunden inte ser den specialpedagogiska kompetensen som expertgrundad. Lärarna har ofta en samsyn, men när det kommer till förstelärarna och specialpedagoger brister den samsynen en aning. Skolor som är organiserade som en team- eller lärandeorganisation får kollektiva vinster och en tydligare vi-känsla i jämförelse med en hierarkisk organisation, som kan få problem med vi- och domtänkande. Nivåskillnaderna får inte vara för stora utan att det ska kunna gå att befinna sig i ett gränsland mellan dem. Det finns en viss konkurrens mellan olika roller. Vissa har semestertjänster och en del har ferietjänster. Specialpedagogen behöver ofta som exempel inte skriva vikarieplaneringar om de blir sjuka. Specialpedagogen brukar

References

Related documents

fritidsaktiviteter eller promenaden hem från skolan. Exosystemet betraktas som det system som individen ingår i och påverkas av, men där det aktiva deltagandet är lägre, till exempel

Ultrasonic pretreatment of waste activated sludge increases the biogas yield from an anaerobic digestion process.. Ultrasonic treatment speeds up the degassing of

Vi behöver lyssna på kundens behov och erbjuda kundanpassade lösningar. I synnerhet det aktuella tillståndet på vägen är av avgörande betydelse för trafikanternas förmåga

The authors of this thesis conceptualise it as the extent of which the company uses social media; based on the number of social media platforms the company is present

förhållningssätt i förskolan tror jag att man kan öka barnens känsla av tillhörighet, samtidigt som de känner att deras modersmål är viktigt och får ta plats och på så vis får

Som tidigare tagits upp är vårt syfte att få en förståelse över hur barn uppfattar begreppet kris och sorg, detta för att kunna möta barnen på ett, för dem,

Dessutom förefaller det idag finnas en olikhet i hur skolan arbetar med sitt förebyggande och främjande elevhälsoarbete, extra anpassningar och särskilt stöd för elever,

7.1.5 - visa förmåga att självständigt genomföra uppföljning och utvärdering samt leda utveckling av det pedagogiska arbetet med målet att kunna möte behoven hos alla barn