Some sections allow the increase because of the circumstances that earlier crime has been judged too lenient, or that conditional release has been abused.

(1)

serious to be a recidivist than a first offender? This discussion is still going on and the thoughts are about the same, as they were hundreds of years ago.

Relapse into crime should result in a reaction and a measure showing that what happened is more serious than it was considered the first time. In Sweden today we have a proposed bill, suggesting an increasing view of relapse into crime.

This proposed bill is suggested to take effect in July 2010.

The criminal code allows the court to increase the penalty for recidivists.

Some sections allow the increase because of the circumstances that earlier crime has been judged too lenient, or that conditional release has been abused.

Other sections allow the court to increase the penalty for recidivists, just because of the fact that it is a relapse into crime. There are sections of law and principles speaking against increasing the penalty for recidivists. The code of procedure 30:9 and 45:1, say that a crime should not be punished more than once. The United Nation convention and the European Union convention give expression to the same, that a crime shall only be punished once. The principle of proportionality and the principle of equivalence express that proportionality should be aimed at between the value of the acts penalty and the penalty, and a crime with similar value of penalty shall be given similar penalty.

My empirical investigation of the organization Criminal’s Revenge In

Society shows that the organization plays an important part for the criminals

after their release. The organization offers support, safety and an alternative to

drugs and criminality. Regarding relapse into crime the investigation shows

that it is for the members of the board it plays the most important part. Among

them very few relapse into crime. They have received a trust and a

responsibility, and that seems to help them to readjustment into a life without

drugs and criminality.

(2)

Sammanfattning

I påföljdssystemet finns straffen böter, fängelse, villkorlig dom, skyddstillsyn och särskild vård. Kontraktsvård och samhällstjänst är utöver dessa osjälvständiga sanktioner. Vårt rättssystem bygger på proportionalitet mellan brott och straff, men även på ekvivalens, vilket innebär att gärningstyper som har ungefär samma straffvärde får ungefär samma straff.

Återfallsbrottslighet beaktas utifrån hur likartade brotten är, hur allvarliga de bedöms vara, antal tidigare brott samt tiden mellan brotten. Återfall i brott kan påverka påföljden genom straffskärpning vid påföljdsval, genom straffskärpning inom samma påföljd, till exempel längre fängelsestraff och dessutom genom att villkorligt medgiven frihet förverkas.

BrB 26:3, BrB 29:4 och BrB 30:4 ger rätten möjlighet att beakta återfall i brott. Återfallsbrottsligheten medför då att tidigare brott tas med i beaktande när straff för ny brottslighet skall utdömas.

BrB 29:1, där proportionalitetsprincipen finns uttryckt, talar mot att återfall i brott beaktas. Det gör även RB 30:9 1 st och RB 45:1 3 st, som innehåller det så kallade dubbelbestraffningsförbudet, enligt vilket samma brott inte får åberopas mer än en gång. Detta uttrycks även i Europakonventionen och i FN- konventionen.

BrB 34:4 är den lagregel som ger rätten möjlighet att skärpa straffet utifrån att tidigare påföljd inte fullföljts enligt överenskommelse. Det handlar här om att den som blivit villkorligt frigiven och sedan återfaller i nya brott, kan få återstående tiden eller del av den förverkad. Det kan ses som ett privilegium, som i och med den nya domen upphör.

År 2007 fick regeringen uppdraget att undersöka om det kan ses befogat att skärpa straffen i Sverige. I oktober 2008 presenterades slutbetänkandet, i vilket föreslås att återfall i brott skall leda till straffskärpning och dessutom att det i så fall skall regleras på ett tydligare och mer konsekvent sätt än idag.

Återfallsskärpning på grund av att tidigare brott erhållit privilegium, vilket då rättas till, och återfallsskärpning som innebär en strängare straffmätning, skall enligt slutbetänkandet hållas isär.

Min empiriska undersökning av organisationen Kriminellas Revansch I

Samhället visar att organisationens arbete har en positiv effekt för dess

medlemmar, vad gäller stöd och trygghet vid frigivning och tiden därefter. De

personer som får förtroendet att ingå i styrelsen är dock de som uppvisar störst

skillnad vad gäller återfallsfrekvensen. I mina intervjuer bekräftades vad Brå

kom fram till i sin undersökning gällande återfallsbrottslighet bland Kris

styrelsemedlemmar. Personer som får förtroendet att ingå i styrelsen återfaller i

mycket liten omfattning.

(3)

Innehållsförteckning

Abstract...

Sammanfattning...2

Förkortningar...4

1 Inledning...5

1.1 Syfte...6

1.2 Problemformulering...6

1.3 Avgränsning...6

1.4 Disposition...6

1.5 Metod...7

2 Empirisk metod...7

2.1 Telefonintervju...8

2.1.1 Bortfall...8

2.1.2 Mätfel...8

2.1.3 Undersökningens kvalitet...9

3 Bakgrund...10

3.1 Statistik...14

3.2 Kriminellas Revansch I Samhället...16

4 Gällande rätt...18

4.1 Definition...21

5 Redovisning av empirisk undersökning...21

6 Analys...26

7 Slutsatser...33

Källförteckning...39

(4)

Förkortningar

ASI Addiction Severity Index

BrB Brottsbalken

BrP Lag (1964:163) om införande av Brottsbalken, promulgationslag.

Brå Brottsförebyggande rådet

Kris Kriminellas Revansch I Samhället KRÅ Kriminalvårdens redovisning om återfall

KV Kriminalvården

KVVFS Kriminalvårdsverkets föreskrifter

NBV Nykterhetsrörelsens bildningsverksamhet

RB Rättegångsbalken

RÅ Riksåklagaren

SOU Statens offentliga utredningar

SvJT Svensk Juristtidning

(5)

1 Inledning

Den som straffats för brott och sedan återfaller i brottslighet bör drabbas av ett strängare straff för återfallet. Den uppfattningen är starkt förankrad i samhället.

Det har även tillämpats sedan lång tid tillbaka, och förekommer i de flesta rättsordningar.

¹

Redan i vår äldsta nedtecknade rätt, landskapslagarna fanns bestämmelser för hur återfall i brott skulle behandlas. I Yngre Västgötalagen, Tjuvabalken, flock 14 fanns att läsa, att om en fattig man ej stal mat och bröd oftare än tre gånger så var det förståeligt, men stal han oftare var han snattare och skulle bli av med hud och öron.

²

1734 års lag innehåller bestämmelser om skärpt straff för varje återfall, en så kallad resa. Någon som stal något kunde till exempel få ett visst straff, som böter eller spöstraff, för första resan. För andra resan erhölls strängare straff och senare för en så kallad högre resa kunde personen bli hängd. Förutsättningarna för detta var att brotten var identiska och att straff för tidigare brott var till fullo verkställt. Detta visar att brottslingen genom sitt återfall bedömdes oförbätterlig och därigenom förtjänade ett strängare straff. Lagstiftningen visade också genom detta sin makt.

³

Straffmätning bedöms av rätten efter en skala omfattande böter, fängelse, villkorlig dom, skyddstillsyn samt överlämnande till särskild vård. Rätten ges dessutom möjligheten att bestämma om kontraktsvård och samhällstjänst. De skäl som skall bedömas vid val av påföljd är brottets straffvärde, brottslighetens art samt tidigare brottslighet. Fängelse väljs, om inte särskilda skäl föreligger, vid ett straffvärde på ett år eller mer. Vissa artbrott kan ändå ge fängelse, även vid lägre straffvärde, till exempel grovt rattfylleri, viss form av misshandel, våld mot tjänsteman eller skattebrott. Den dömdes aktuella situation tas även i beaktande. Straffmätningen påverkas också av förmildrande eller försvårande omständigheter i de olika fallen.

⁴

Skäl mot fängelsestraff kan tala för villkorlig dom istället för fängelse, och förenas då med samhällstjänst enligt BrB 30:7 st.2. Särskilda skäl för skyddstillsyn istället för fängelse kan föreligga om den tilltalades personliga eller sociala situation förbättrats enligt BrB 30:9 st.2 p 1, den tilltalade undergår behandling för sitt missbruk enligt BrB 30:9 st.2 p. 2 eller om skyddstillsyn förenas med kontraktsvård enligt BrB 30:9 st. 2 p. 3 eller samhällstjänst enligt BrB 30:9 st. 2 p. 4.

⁵

Vid återfall i brott skall domstolen ta hänsyn till den tidigare brottslighetens omfattning, hur lång

1 SOU 2008:85, Straff i proportion till brottets allvar, sid. 306.

2 Holmström & Wessén, Svenska landskapslagar – tolkade och förklarade för nutidens svenskar, sid. 307.

3 Forsman, Jaakko, Föreläsning öfver straffrättens allmänna läror, sid. 560 ff.

4 Kriminalvårdens redovisning om återfall, KRÅ, Åter avsändaren – om återfall och återfallsproblematik i kriminalvården, sid. 45 ff.

5 www.oru.se/påföljdssystemet/BeteendeSocialRättsvetenskap.

(6)

tid det förflutit mellan brotten, om brottsligheten är likartad samt hur allvarliga brotten är.

⁶

Proportionalitets- och ekvivalensprinciperna är vägledande vad gäller straffvärdebedömning, vilket innebär att proportionalitet skall eftersträvas mellan gärningens straffvärde och straffsats, samt att brott med ungefär samma straffvärde tilldelas ungefär samma straff.

År 2000 dömdes i Sverige 118 721 personer genom så kallat lagföringsbeslut från domstol och strafföreläggande eller åtalsunderlåtelse från åklagare. Av dessa var 59 procent återfallsbrottslingar, det vill säga straffade någon gång under en tioårsperiod.

⁷

1.1 Syfte

Syftet med detta arbete är att undersöka om återfallsbrottslighet har någon relevans vid straffmätning. Jag kommer att titta närmare på organisationen Kriminellas Revansch I Samhället, och undersöka hur deras arbete påverkar de intagnas återfallsfrekvens, samt om organisationens arbete har någon positiv effekt för de intagnas frigivning och återanpassning i samhället. Jag kommer dessutom att undersöka om samråd och samarbete sker mellan Kris och kriminalvården respektive med socialnämnden.

1.2 Problemformulering

Vilken relevans har återfallsbrottslighet vid straffmätning?

Kan Kris bidra till att återfallsbrottsligheten minskar, och medverkar de till att anpassningen i samhället underlättas för de intagna när de har avtjänat sitt straff och till att skadliga följder av frihetsberövandet motverkas?

Sker samråd och samarbete mellan kriminalvård och Kris, samt mellan socialnämnden och Kris, om åtgärder för den intagnes anpassning i samhället?

1.3 Avgränsning

Jag kommer inte att undersöka olika bakgrundsfaktorer vad gäller återfallsbrottslighet, jag kommer däremot att beakta de bakgrundsfaktorer som har betydelse för undersökningen.

1.4 Disposition

Arbetet börjar med en beskrivning av mitt syfte, mina problemställningar och metod. Uppsatsen bygger både på en rättsdogmatisk och en empirisk del, och kapitel två innehåller en beskrivning över hur den empiriska undersökningen

6 Kriminalvårdens redovisning om återfall, KRÅ, Åter avsändaren – om återfall och återfallsproblematik i kriminalvården, sid. 45 ff.

7 Brå-rapport 2001:16, Kriminalstatistik 2000, sid. 117.

(7)

har gått till. Kapitel tre innehåller sedan en beskrivning av återfallsbrottslighet, straffmätning, påföljdsval och annat relevant i ämnet, samt redogörelse för hur olika instanser arbetar för att minska återfall i brott. Därefter följer statistik och en beskrivning av Kriminellas Revansch I Samhället, vilken är den organisation jag undersökt i min empiriska del. I kapitel fyra beskrivs sedan den lagstiftning som påverkar bedömningen av återfall i brott, förarbeten, och utredningar. Kapitlet avslutas med en redogörelse för de försök till definition av begreppet återfall som jag funnit. I kapitel fem följer min redovisning av den empiriska undersökningen med styrelsemedlemmar i Krisföreningar i Sverige, Rikskris, sociala myndigheter samt kriminalvården. Jag redovisar varje fråga med styrelsemedlemmarna var för sig, för att därigenom på bästa möjliga sätt försöka återge respondenternas svar. Arbetet avslutas med en analys av undersökningen och därefter följer mina egna slutsatser.

1.5 Metod

Denna uppsats bygger på lagtext, utredningar, rapporter och i ämnet relevant doktrin. Jag undersöker hur återfall i brott beaktas vid ny brottslighet som leder till ny straffmätning. Jag vill dessutom se om det i lagtexten finns bestämmelser som styr och ger hänvisningar för hur olika organisationer agerar vad gäller intagnas återanpassning i samhället. Jag gör förutom den rättsdogmatiska studien även en empirisk undersökning. Jag studerar föreningen Kris, för att se hur deras arbete påverkar denna återanpassning. Jag genomför telefonintervjuer med personal på kriminalvårdsanstalter och socialkontor. Jag telefonintervjuar dessutom 13 av Kris 26 föreningar i Sverige, och dessutom Rikskris i Stockholm.

2 Empirisk metod

Jag genomför telefonintervjuer med styrelsemedlemmar i Kris. Intervjuerna spelas inte in. Jag kommer att ringa slumpmässigt utvalda föreningar över hela landet. I Sverige finns idag 26 föreningar och jag väljer med lottens hjälp ut hälften av dessa, det vill säga 13 stycken.

Jag kommer dessutom att per telefon intervjua personal på Rikskris i Stockholm.

Jag intervjuar även kriminalvårdsanstalter och personal på socialkontor.

Urvalet av dessa kommer att ske utifrån de uppringda Krisföreningarna och jag

ringer upp dessa två myndigheter på motsvarande orter.

(8)

2.1 Telefonintervju

Urvalet gjordes genom slumpmässig dragning av de 26 idag verksamma Krisföreningarna i landet. Frågorna ställs till en medlem i styrelsen, vilken även arbetar aktivt i verksamheten. I något fall var jag tvungen att komplettera med intervju med ordföranden, då styrelsemedlemmen hade arbetat för kort tid för att kunna svara på alla mina frågor.

Intervjuerna består av öppna frågor, vilket ger respondenten möjlighet till egna kommentarer. Svaren behandlas anonymt, vilket var viktigt för en del respondenter, då de ibland hade åsikter som de sade inte helt överensstämde med Kris övergripande åsikt. Detta gällde endast min fråga om de ansåg att sprutbyte och ersättningsdroger är smygkriminalisering av missbruk.

Jag kände att jag fick god kontakt med de jag intervjuade och de svarade mycket ingående på mina frågor.

Jag gör en kompletterande intervju med Rikskris i Stockholm, vilken har det övergripande ansvaret för landets Krisföreningar.

Intervjuer genomförs även med samtliga socialförvaltningar och kriminalvårdsanstalter på de orter där Krisföreningen verkar.

2.1.1 Bortfall

Bortfallet består av tre Krisföreningar som inte gick att nå, detta trots åtskilliga uppringningar under en längre tid. Jag ringde samtliga telefonnummer som uppgivits för dessa föreningar. Jag ringer inga andra föreningar istället för dessa, då bortfallet också kan säga en del. Föreningarna kan vara helt nya eller ha upphört.

Vad gäller hur mina frågor besvarades, så var en del tveksamma till frågan om sprutbyten och ersättningsdroger till missbrukare. De medgav att deras egen åsikt inte sammanföll med Rikskris, men att de ändå följde den. De ville inte att jag skulle fråga om deras personliga uppfattning. Jag valde att ställa denna fråga sist, då den var lite känslig att besvara för en del respondenter.

2.1.2 Mätfel

Jag använder mig, för att undvika olika mätfel, av en i förväg utformad intervjuguide. Risken att en respondent ska misstolka en fråga är inte så stor vid intervjuer, då det går att be om ett förtydligande. Detsamma gäller om intervjuaren inte förstår svaret, det går att be att få det förklarat. Frågan om sprutbyten och ersättningsdroger, som Kris kallat smyglegalisering upplevde jag att en del respondenter tyckte var olustig att besvara. Jag kan där få ett felaktigt resultat, då en del kan ha angivit föreningens ståndpunkt som sin egen, utan att erkänna det, då det oroade dem att detta skulle tryckas.

Det kan finnas en liten risk för prestigesvar, då Krisföreningarna är

beroende av ekonomiskt stöd från myndigheter och privata. De vill kanske att

deras verksamhet ska framstå som väl fungerande. Jag tror dock att de flesta

(9)

svaren var ärliga, då jag upplever att jag fick bra kontakt med de föreningar jag ringde upp.

Vad gäller myndigheterna, så finns det en liten risk att den intervjuade personen inte var den rätte att intervjua. Flera personer var ofta inblandade i samarbetet, både hos socialtjänsten och hos kriminalvården. Detta kan ha gjort att jag inte fått med all information.

2.1.3 Undersökningens kvalitet Validitet:

Intervjuer håller i regel god validitet. Det är lätt att be om förtydliganden och därigenom försäkra sig om att respondenten har svarat på det frågan verkligen gällde. Svaren skall tolkas och jag bedömer inte det som något problem, då frågorna var faktafrågor utifrån en intervjuguide. Sista frågan innebar dock ett personligt ställningstagande, då respondenterna i vissa fall var tveksamma till hur de skulle svara. Det föreligger då en osäkerhet mellan vad som är respondentens personliga åsikt och föreningen Kris ställningstagande till sprutbyten och ersättningsdroger.

Frågorna till socialtjänsten och kriminalvården var enkla, det vill säga om de samarbetar med Kris och i så fall hur det samarbetet fungerar. Det finns dock en risk att frågan besvarades av en person som inte var så insatt i detta eller att personens personliga åsikt och inställning färgade svaret.

Reliabilitet:

Undersökningen gäller förhållandena idag och Krisföreningarna befinner sig i olika stadier i sin uppbyggnad. Gör jag eller någon annan om undersökningen vid en annan tidpunkt kan därför svaren bli annorlunda. Jag tror dock att undersökningen väl speglar förhållandet i landet idag, då frågorna ställts till hälften av landets Krisföreningar, från längst upp i norr till längst ner i söder.

Jag var noga med att fråga om tidpunkten för intervjun var lämplig, då detta

kan påverka i stor omfattning. Tidpunkten var inget problem för

Krisföreningarna, däremot fick jag ofta återkomma till myndigheterna, då de

var upptagna på olika sätt.

(10)

3 Bakgrund

Återfallsbrottslighet ses i viss litteratur som att en misslyckad påföljd valts.

⁸

Enligt olika straffteorier har straffet olika syften. De olika teorierna brukar indelas i absoluta och relativa straffteorier. De absoluta straffteorierna kännetecknas av att de uppfattar straffet som ett uttryck för rättvisa, och inte att till exempel förebygga brott. De relativa straffteorierna däremot, syftar till att förebygga brott. Ett exempel på relativa straffteorier är de individualpreventiva teorierna, vilka kännetecknas av att de anser att straffets främsta uppgift är att avhålla den enskilde från att begå nya brott. En känd företrädare för denna teori är straffrättsprofessor Franz von Liszt.

⁹

Olika faktorer har betydelse vid straffmätningen, som om den tilltalade gjort sig skyldig till tidigare brott. Det skall då beaktas omfattningen av tidigare brottslighet, den tid som förflutit mellan brotten, om tidigare och ny brottslighet är likartad samt hur allvarliga brotten är. Särskilda omständigheter kan beaktas, som till exempel om brotten är begångna under en kort period när personen varit narkotikapåverkad eller kanske levt under särskilda förhållanden.

¹⁰

Vid beaktande av hur lång tid som förflutit mellan brotten tillmäts enligt praxis tidigare brottslighet ingen betydelse om den inträffat fyra år eller mer bakåt i tiden, räknat från brottsdatumet.

¹¹

Vid allvarliga brott har tidsaspekten mindre betydelse. Detsamma gäller vid brott som begås med långa intervaller, som till exempel bokföringsbrott.

¹²

I valet mellan villkorlig dom och skyddstillsyn säger lagtexten att domstolen skall bedöma den tilltalades risk för återfall. Villkorlig dom skall enligt lagen användas främst i de fall då den dömde ej antas återfalla i brott.

Påföljden är i första hand ämnad för förstagångsförbrytare, men kan bli aktuell för återfallsförbrytare om deras personliga och sociala situation motiverar detta påföljdsval.

¹³

Det har påtalats att förstagångsförbrytare som begår brott, som inte har ett alltför kort straffvärde ofta döms till villkorlig dom, trots betydande återfallsrisk. Tvärtemot döms brottslingar som återfallit i brott, men som inte bedöms vara återfallsbenägna, till skyddstillsyn, utan att bedömning om detta görs i det enskilda fallet. Valet mellan villkorlig dom och skyddstillsyn blir mer schablonmässigt än att det görs utifrån en individuell bedömning.

¹⁴

Skyddstillsyn används då det finns anledning att befara att den dömde kan

8 Sitte Durling, Catharina, Tidigare brottslighet, om rättsverkningar av återfall i brott, sid. 19.

9 Leijonhufvud, Madeleine, Wennberg, Suzanne, Straffansvar, sid. 16.

10 Domstolsverket, Hovrätten över Skåne och Blekinge, 2006:49.

12 Proposition 1987/88:120, sid 110.

13 Prop. 1987/88:120, sid. 104.

14 Victor, Dag, Påföljdsbestämning i ett differentierat påföljdssystem, SvJT 1999, sid.141.

(11)

återfalla i brott. Påföljden används ibland för förstagångsförbrytare om den dömde har missbruksproblem eller andra sociala problem.

¹⁵

Samhällstjänst permanentades i svenska rättssystemet 1999. Detta kan utgöra ett alternativ till fängelse vid återfall i inte så allvarliga förmögenhets- eller våldsbrott. Samhällstjänst kan kombineras med villkorlig dom och skyddstillsyn. De som dömts till skyddstillsyn och återfallit i brott kan ges en möjlighet att fortsätta sin samhällstjänst, istället för fängelse, som annars kunde bli domen vid återfall i brott. Förutsättningen för detta är att straffvärdet eller brottets art inte utgör ett hinder. Den nya domen blir samhällstjänst och fortsatt skyddstillsyn. Det nya brottet kan leda till att antalet timmar vad gäller samhällstjänsten utökas. En person som fullföljt sin samhällstjänst och sedan återfaller i brott bör inte dömas till ny samhällstjänst. Några år bör i så fall ha förflutit mellan avslutad samhällstjänst och återfallet.

¹⁶

Införandet av samhällstjänst medförde att antalet intagna på landets fängelser minskade avsevärt. De fängelsedömda utgör därmed en i genomsnitt mer belastad grupp, och därför har återfallen för de med korta fängelsestraff ökat från 10 procent 1994 till 24 procent år 2001.

¹⁷

Kriminalvården har som mål att minska återfall i brottslighet. De försöker utkristallisera särskilda riskgrupper, för att därigenom besluta om var uppmärksamhet och insatser skall sättas in.

¹⁸

Kriminalvårdens planerade insatser för att minska återfallsfrekvensen fokuseras till stor del på missbruksproblematiken. Cirka 60 procent av de interner som sitter i fängelse missbrukar någon form av narkotika.

¹⁹

Forskningsledare på Kriminalvårdsverket, Lars Krantz, säger att gällande tillgreppsbrotten, är siffran för missbrukare högre än 60 procent. Det är svårt att ta sig ur ett missbruk och därmed kriminaliteten säger Lars Krantz. Kriminalvården tilldelas extra anslag för behandlingen av narkomaner, men tyvärr räcker inte pengarna till de insatser som borde vidtas. Narkomanvårdsarbetet skall förbättras både inne på anstalterna och inom frivården. Det är idag endast cirka 10-20 procent som får ett strukturerat behandlingsprogram. De tidiga insatserna är viktiga, säger Lars Krantz. När en person hamnar i fängelse förstärks den kriminella identiteten och i och med detta ökar risken för återfall.

²⁰

Kriminalvården erbjuder de intagna ett behandlingsprogram som heter Våga Välja. Det inriktar sig på en positiv förändring av deltagarens inställning till ett

15 Prop. 1987/88:120, sid. 105.

16 Nordlöf, Kerstin, Unga lagöverträdare i social-, straff- och processrätt, Studentlitteratur, 2005, sid. 210 ff.

17 Kriminalvårdens redovisning om återfall, KRÅ, Åter avsändaren – om återfallsproblematik i kriminalvården, sid. 4.

18 Kriminalvårdens redovisning om återfall, KRÅ, Åter avsändaren – om återfallsproblematik i kriminalvården, sid.3.

19 Brottsförebyggande rådet, Missbruk leder ofta till nya brott, rapport 2005-11- 07.

20 Krantz, Lars, Lindsten, Karin, Kriminalvårdens redovisning om återfall, kriminalvårdsstyrelsen, 2005.

(12)

liv utan missbruk och kriminalitet. Det omfattar 63 timmar uppdelade på 25 tillfällen. I programmet ingår social inlärningsteori, som handlar om att alla beteenden är inlärda och går att lära om. Deltagarna får bygga upp en strategi och öva sig på svåra situationer och göra upp en plan inför framtiden, fri från droger och kriminalitet. Behandlingsprojektet har följts upp internationellt och nationellt och slutsatserna är att det ger effekt på drogmissbruk och kriminalitet.

Kriminalvården använder en utredningsmetod, Addiction Severity Index, ASI, för att planera hanteringen av missbruksproblematik. Det innebär en strukturerad intervjuteknik, där klientens problem och behov av behandling kartläggs. Utifrån detta resultat kan de sedan planera vilka insatser som är de bästa för just den klienten. Det krävs dock att viljan och motivationen hos klienten finns, annars är det svårt, säger Per Björkgren, på Kriminalvårdsverket. Det innebär att det måste satsas en hel del på motivationsarbete innan behandlingen kan påbörjas. En bra frigivning kräver att klienten känner sig välkommen när han eller hon kommer ut. Orsaken till kriminalitet är ofta sysslolöshet, en femtedel av dem som kommer ut ur landets fängelser är pensionärer, trots att de endast är i genomsnitt 30 år. Många lever på sjukbidrag eller socialbidrag.

²¹

Eu-kommissionen anser också att en bidragande orsak till kriminalitet är missbruk, och har därför utarbetat olika förslag på hur missbruket i samhället skall kontrolleras och därmed minskas. Ett av förslagen som Eu rekommenderar är att alla medlemsstater skall införa sprutbyten till narkomaner.

²²

I maj 2004 lämnades ett lagförslag från socialdepartementet att sprutbytesverksamhet skall bedrivas i landet.

²³

I september 2008 kom en motion till riksdagen att sprutbyte skall vara i lag förbjudet.

²⁴

Många har ställt sig negativa till förslaget med fria sprutbyten till narkomaner, däribland Svenska Narkomanvårdsförbundet och Kris, då de anser att kriminalitet har en stor grund i missbruk och erbjuds missbrukare fria sprutbyten, minskar fokus på rehabilitering och missbruksvård. De anser att fria sprutbyten är en smyglegalisering av användandet av narkotika.

²⁵

I Sverige pågår ett sprutbytesprojekt i Lund och Malmö, vilka ännu ej slutligt utvärderats.

Återfallets betydelse i straffrätten kan, enligt P O Träskman, professor i straffrätt, motiveras utifrån en teori som säger att det i straffrättssystemet finns inbyggt en viss tolerans. Förstagångsförbrytare döms mildare än vad gärningen egentligen förtjänar. Återfallsförbrytaren anses ha förbrukat denna generositet och döms till det straff som brottet verkligen ger.

²⁶

Denna teori, att

21 Apropå 3/2005, Per Björkgren.

22 Eu-kommission, Säker droganvändning.

23 Ds2004:6, Sprutbytesverksamhet för injektionsmissbrukare.

24 Motion 2008/09:So231, Förbud mot sprutbyte.

25 Remissvar på Ds2004:6, yttrande från Svenska Narkomanvårdsförbundet och http://kris.se, Kris hemsida.

26 Träskman, Per Ole, Om återfall i brott, SvJT 1999, sid. 206-207.

(13)

straffsystemet särbehandlar förstagångsförbrytare, har ifrågasatts. I så fall skulle detta betyda att det endast är återfallsbrottslingar som får ett rättvist straff.

²⁷

Regeringen fick år 2007 uppdraget att utreda om större spännvidd och skärpta straff vid straffmätning var befogat. Här tas upp det Träskman tidigare beskrivit, att förstagångsförbrytare får ett lindrigare straff än vad brottet förtjänar, och att detta kan ses som ett privilegierande och en tolerans från samhället. Vid upprepad brottslighet upphör denna tolerans och den tilltalade får den påföljd som motsvarar brottets straffvärde. Villkorlig frigivning ses även det som ett privilegium. Återfall i brott leder till en skärpning, och därmed förverkande av denna frigivning. Återfallsskärpning beskrivs här inte som att återfallet bedömts strängare än vad straffvärdet säger, utan att någon anledning till privilegiering inte längre föreligger. Olika experter på området tillfrågades, bland annat fängelsestraffkommittén, vilken anser att en skärpning genom val av påföljd som motsvarar brottets straffvärde och skärpning genom förverkande av villkorlig frigivning enligt BrB 34:4 är godtagbart. Skärpning på grund av tidigare privilegiering för första brottet och strängare påföljd vid återfallet innebar då endast att detta privilegium upphört och utgör inte en skärpning i egentlig mening. Strängare straff på grund av tidigare brottslighet enligt BrB 26:3 och 29:4 anses däremot inte kunna godtas.

²⁸

Den 1 oktober 2008 presenterades slutbetänkandet Straff i proportion till brottets allvar. I betänkandet föreslås, vad gäller återfall i brott, att det skall leda till strängare straff på ett mer konsekvent sätt. I slutbetänkandet föreslås att en ändring av BrB 29:4 bör övervägas, för att ge tydligare vägledning när återfallsskärpning skall ske, och för att reglera hur återfallsskärpning på grund av utebliven privilegiering och skärpning som innebär strängare straffmätning kan hållas isär. I utredningen påpekas även att proportionalitets- och ekvivalensprinciperna skall vägleda vid valet av påföljd och enligt dessa skall tidigare brottslighet sakna betydelse. Åklagarmyndigheten har gjort en påföljdsinventering för åren 2000 och 2005. I denna har de konstaterat att återfallsskärpning enligt BrB 29:4 redovisas i domskälen endast i begränsad omfattning. Detta kan dock förekomma utan att det redovisas i domskälen.

Enligt utredningen kan det även bero på vilka domare som dömer.

²⁹

Anders Perklev, utredare i straffnivåutredningen, håller med om att den regel som finns idag, som gör det möjligt att beakta återfall, inte är tillräckligt tydlig. Den används inte heller i så stor utsträckning, och en tydligare lagstiftning på detta område är önskvärt. Återfall i brott skall ge strängare straff och bedömningen skall vara mer konsekvent än den är idag, men han påpekar att detta för med sig andra konsekvenser, då det leder till längre fängelsestraff, vilket i sin tur ger ökade kostnader. Kriminalvården behöver i så fall tillföras

27 Träskman, Per Ole, Om återfall i brott, SvJT 1999, sid. 216.

28 SOU 2008:85, Straff i proportion till brottets allvar, sid. 300 ff.

(14)

500 miljoner kronor per år.

³⁰

Motståndarna till lagförslaget påpekar att det inte finns seriös forskning som säger att längre straff leder till minskad brottslighet.

Det ställs dock krav från samhällets sida att för offrens och eventuellt blivande offers skull, hålla återfallsförbrytare inlåsta så länge som möjligt.

³¹

Flera frivilliga organisationer får statsbidrag för att samarbeta med kriminalvården för att de intagnas frigivning skall förberedas på bästa möjliga sätt. Regeringen beslutar varje år hur mycket pengar varje organisation skall få.

Dessa organisationer, varav Kris är en viktig organisation, skall om möjligt ha ett så kallat visionsrum på anstalten. Visionsrum är ett fysiskt och ett tänkt rum, med mål att få in samhället i fängelset. Intresseföreningar, arbetsgivare, ideella föreningar, fackföreningar och olika myndigheter skall besöka detta rum i fängelset. De intagna får härigenom möjlighet att förberedas inför frigivningen. De får skapa och bygga upp kontakter och få möjlighet att fundera över arbete och utbildning efter frigivningen.

³²

3.1 Statistik

I statens offentliga utredningar presenterades 1995 en utredning omfattande samtliga personer som år 1990 dömdes till svårare påföljd än böter. Dessa följdes upp under en treårsperiod från den första domen. Återfallsprocenten var 43,1 procent och 3,3 procent av dessa stod för 21 procent av återfallen. Detta visar att en liten del av befolkningen stod för en stor del av återfallen.

Sannolikheten att återfalla i brott är betydligt mindre för förstagångsbrottslingar, än de som lagförts för brott ett flertal gånger.

Risken att återfalla påverkas också av typen av ingångsbrottslighet. De som dömts för stöld- och narkotikabrott återfaller i större utsträckning än de som begått andra brott. Tillgreppsbrott är historiskt sett en indikation på fortsatt brottslighet. 27 procent av dem som vid första lagföringen döms för tillgrepp av fortskaffningsmedel lagförs sedan nio gånger eller fler.

³³

Enligt kriminalvårdens utvärdering av behandlingsprogrammet Våga Välja, som pågått sedan 2002, har återfall i brott minskat bland intagna som deltar i detta program. Programmet är speciellt utformat för drogmissbrukare som avtjänar fängelsedomar. Resultatet av utvärderingen visar att av de 660 personer som genomgått Våga Välja programmet, så återföll 48 procent i brott.

De 4 965 personerna som ingick i kontrollgruppen, hade en återfallsprocent på 55 procent. Studien visar på en relativ minskning på 13 procent. Samma undersökning visade också att återfall ofta sker tämligen kort tid efter

30 Brå, Straffnivåutredningen, Straffet ska stå i proportion till brottets allvar, 2008-10-15.

31 Svt, Nyheter, 081015, RÅ: Skärp straff för återfallsbrott.

32 Kriminalvården, Allt fler lekmannabesök, publicerat 2007-06-04.

33 SOU 1995:91, Ett reformerat straffsystem, del III.

(15)

ingångsbrottsligheten. Hälften av dem som återföll i brott gjorde det inom sex månader.

³⁴

Brå har också gjort en studie omfattande samtliga lagföringar mellan 1975 och 1997 gällande personer i Sverige födda 1960. De så kallade kroniska eller notoriska brottslingarna hade i denna undersökning dömts för 50,5 brott och lagförts i genomsnitt 17,8 gånger. Denna grupp utgjorde sex procent av samtliga lagföringar, men de hade begått 52 procent av alla registrerade brott under denna period. Debutåldern för alla som lagfördes var i snitt 21 år, för de kroniska brottslingarna var den 16 år.

³⁵

Kriminalvårdens statistik för unga under 25 år, gällande återfallsbrottslighet visar att påföljdsvalet kan ha betydelse för återfall i brott. Statistiken för tillgreppsbrott visar på detta.

³⁶

Huvudbrott Påföljd Tidigare belastning Återfall

Tillgrepp Fängelse Frihetsberövande 85 %

Tillgrepp Kontraktsvård Frihetsberövande 83 %

Tillgrepp BrB 28:3 Frihetsberövande 68 %

Andelen återfall minskar, som vi ser i tabellen, från över 80 procent till 68 procent när påföljden bestäms till skyddstillsyn i kombination med kortare fängelsestraff, istället för enbart fängelse eller kontraktsvård. BrB 28:3 reglerar detta, då skyddstillsyn i kombination med fängelsestraff, 14 dagar till tre månader, kan utdömas. Återfall inom en tidsperiod av tre år beaktades.

Brå gjorde år 2002 en undersökning gällande återfallsfrekvensen bland Kris styrelsemedlemmar. Samtliga som varit medlem i Kris styrelse från 1997 ingick i studien. Underlaget var från början 268 personer, av dessa var 27 inte möjliga att hitta, tre var avlidna och 20 stycken tackade nej till att delta i undersökningen. Kvar i studien fanns då 218 personer, varav cirka ¾ var män och ¼ var kvinnor. Genomsnittsåldern var 42 år. De flesta av dessa var före detta tungt brottsbelastade. 62 procent hade lagförts mer än nio gånger och tillsammans hade de lagförts för nästan 12 000 brott. Merparten hade ingått i styrelsen längre tid än ett år. Resultatet av studien blev, att av dessa 218 personer, hade sju lagförts på nytt efter inträdet i styrelsen, det vill säga tre procent hade återfallit i brott och lagförts för detta sedan de inträtt i Kris styrelse. Det ursprungliga urvalet var dock 268 styrelseledamöter, och om det värsta antas, att samtliga 50 i bortfallet återfallit, så blir återfallsprocenten bland styrelsemedlemmarna 21 procent. För att få en bild av hur detta avviker från en likadan grupp, det vill säga personer med samma bakgrund, brottstyp, ålder etc, konstruerade Brå en kontrollgrupp med en tvilling till 160 av styrelseledamöterna. I denna kontrollgrupp återföll 59 procent. Det bör dock

34 Kriminalvårdens redovisning om återfall, KRÅ, Åter avsändaren - om återfallsproblematik i kriminalvården, sid. 5.

35 Brå-rapport 2000:3, sid.19.

(16)

påpekas att studien endast omfattar styrelsemedlemmar, och inte övriga medlemmar i föreningen.

³⁷

3.2 Kriminellas Revansch I Samhället

Kriminellas Revansch I Samhället, Kris, bildades 1997. Initiativtagarna var fyra personer, som själva hade lång erfarenhet av både kriminalitet och missbruk. De bildade en stödgrupp för personer som ville lämna kriminaliteten och missbruket bakom sig.

År 2000 bildades Kris riksförbund och två år senare fanns det 23 lokala föreningar anslutna till riksförbundet. Antalet, som de själva uttrycker det, normalmedlemmar, var då 1 500 stycken. Normalmedlemmar är medlemmar som har egen erfarenhet av kriminalitet och missbruk. Idag, 2008, uppgår medlemsantalet till cirka 2 400 stycken. För att få vara fullvärdig medlem i Kris och få deras stöd krävs att personen ställer upp på föreningens fyra honnörsord, hederlighet, drogfrihet, kamratskap och solidaritet. Drogfrihet krävs av alla som arbetar, både anställda med lön och de som arbetar ideellt, samt av alla övriga som vistas i Kris lokaler eller deltar i föreningens aktiviteter. För att kontrollera att denna regel efterlevs tas rutinmässiga urin- och utandningsprover.

Alla föreningar har en lokal på den ort, från vilken verksamheten utgår. I varje lokal arbetar ett par anställda. Medlemmar kan besöka föreningens lokal när de vill. Människor kommer till Kris från anstalter och behandlingshem, men de kan också söka upp Kris direkt från gatan. Efter ett års oavbrutet medlemskap kan medlemmen bli förtroendevald, och därmed ha rätt att få informera om Kris verksamhet på skolor, häkten och fängelser. Det finns också en möjlighet att få en anställning hos Kris med löne- eller aktivitetsbidrag genom arbetsförmedlingen. Detta innebär att medlemmen får ansvar, vilket är en del av Kris rehabiliteringsidé, och ses som ett steg till att bli en bra samhällsmedborgare. Kris styrka är att medlemmarna har samma erfarenhet som personerna de möter och försöker hjälpa.

³⁸

Kris verksamhet finansieras av kommunerna, statliga lönebidrag samt med stöd från olika samarbetspartners.

³⁹

Verksamheten bygger dessutom på ideellt arbete. Kris får också ersättning från kriminalvården för sitt arbete på anstalterna.

⁴⁰

Kris ser sin verksamhet som ett komplement till övriga stödinsatser i samhället, och inte någon ersättning. De samarbetar med andra organisationer i samhället. Föreningarna i landet har olika åtgärder att erbjuda, beroende på hur

37 Brå-rapport 2003:7, Kris, En kartläggning av föreningen Kriminellas Revansch i samhället.

38 Http://www. Kris.se, Kris hemsida.

39 SFS 2002:954, Förordning om statsbidrag till vissa organisationer inom kriminalvårdens område.

40 Kriminalvårdsstyrelsen (2002), Riktlinjer för samarbete med ideella sektorn.

(17)

länge föreningen funnits på orten, hur stor befolkningen är och mycket beror också på föreningens ekonomi. Kris är en partipolitiskt och religiöst obunden organisation. De har dock åsikter i frågor som rör deras intresseområden, som till exempel sprutbyten och ersättningsdroger till missbrukare. Kris tar också ställning vad gäller tillgänglighet på alkohol, det vill säga de anser inte att det skall vara för lätt att köpa alkohol, som till exempel i vanliga affärer eller via näthandel.

⁴¹

En av verksamheterna som erbjuds är att medlemmarna från Kris möter interner när de friges, då de ofta kommer med, som Kris själva uttrycker det,

”endast en kasse och en telefonbok fylld med gamla polare”.

Kris bedriver uppsökande verksamhet på häkten och anstalter. De föreläser dessutom både på anstalter och i skolor. Vid besöken på anstalter träffar personal från Kris personer i grupp eller enskilt. Det främsta syftet med dessa besök är att stödja de intagna.

⁴²

Varje ny medlem tilldelas en stödperson, en så kallad madder eller fadder, som i början av frigivningen finns tillgänglig dygnet runt. Denne hjälper den frigivne med myndighetskontakter, som socialtjänsten, arbetsförmedlingen, kriminalvården, kronofogden, allt efter behov. Den nye medlemmen erbjuds även hjälp att hitta bostad, söka utbildning eller arbete. En del Krisföreningar erbjuder boende under en övergångstid.

På Kris hemsida erbjuder de juridisk rådgivning till dem som behöver det.

De försöker svara på frågor och hjälpa personen som frågar till rätt instans.

Sidan får endast användas av Kris egna medlemmar. De har en jurist anställd, övriga är volontärer i form av juridikstuderanden.

⁴³

Enligt stadgarna kan Kris skaffa lekmannaövervakare från sina egna medlemmar. För detta krävs enligt kriminalvården att personen varit drogfri minst tre år och är struken ur belastningsregistret.

⁴⁴

Kris finns även i andra länder, som till exempel Danmark, Finland, Litauen och Ryssland.

41 Http://www.kris.se, Kris hemsida, debattlinlägg.

42 Http://www.kris.se, Kris hemsida, verksamhet.

43 Http://www.kris.se, Kris hemsida, juridisk rådgivning.

44 KVVFS 2000:3.

(18)

4 Gällande rätt

BrB 26:3 säger att om någon har dömts till fängelse i lägst två år och begår, sedan domen har vunnit laga kraft, nytt brott som är belagt med fängelse i mer än sex år, får det för återfallet dömas till fängelse, som med fyra år överstiger det högsta straffet, som kan följa på brotten. I denna paragraf används begreppet ”återfallet” för ett brott som begåtts i det förflutna, och här används uttrycket att ”den tilltalade tidigare dömts för brott”. Här förutsätts att det tidigare brottet avgjorts genom dom. Det innebär därför en inskränkning i förhållande till BrB 29:4 och BrB 30:4.

⁴⁵

Paragrafen är främst tillämplig vid allvarliga våldsbrott eller kvalificerade förmögenhetsbrott med våld, som till exempel väpnade bankrån.

⁴⁶

BrB 28:3 ger rätten möjlighet att förena skyddstillsyn med ett kortare fängelsestraff. Detta har enligt kriminalvårdens statistik visat sig ha en positiv effekt på återfallsstatistiken.

⁴⁷

BrB 29:1 utgör grunden för proportionalitetsprincipen, och här stadgas att varje straff skall stå i rättvis proportion till brottets eller den samlade brottslighetens straffvärde.

BrB 29:4 stadgar att rätten vid straffmätning, i skälig omfattning, skall ta hänsyn till om tilltalad tidigare gjort sig skyldig till brott. I beaktande skall då tas omfattningen av tidigare brottslighet, hur lång tid som förflutit mellan brotten, om tidigare och ny brottslighet är likartade samt hur allvarliga brotten är. Begreppet ”tidigare brottslighet” används här istället för ”återfallet”, och det stadgas att ”den tilltalade tidigare gjort sig skyldig till brott”. Tillämpningen blir här mer utsträckt än i BrB 26:3, då i detta fall tidigare brottslighet kunnat resultera i dom, strafföreläggande eller åtalsunderlåtelse.

⁴⁸

BrB 29:4 ger rätten möjlighet, att med stöd av denna paragraf, beakta tidigare brottslighet och därmed döma till återfallsskärpning.

BrB 30:4 2 st innehåller regler som ger rätten möjlighet att döma till fängelse genom att, förutom brottets straffvärde och art, beakta om den tilltalade tidigare gjort sig skyldig till brott. I denna paragraf används begreppet att ”den tilltalade tidigare gjort sig skyldig till brott”. Innebörden blir densamma som i BrB 29:4, att tillämpningen blir mer vidsträckt än i BrB 26:3.

⁴⁹

45 Sitte Durling, Catharina, Tidigare brottslighet, om rättsverkningar av återfall i brott, sid. 21ff.

46 Proposition 1980/81:76, sid.58.

(19)

BrB 30:7 1 st säger att rätten vid val av påföljden villkorlig dom, skall beakta om det saknas anledning att befara att tilltalad kommer att göra sig skyldig till fortsatt brottslighet.

BrB 30:9 ger rätten möjlighet att vid val av påföljden skyddstillsyn beakta om detta kan bidra till att den tilltalade avhåller sig från fortsatt brottslighet.

BrB 30:10 reglerar om skyddstillsyn bör förenas med dagsböter, med tanke på den tilltalades tidigare brottslighet, brottets straffvärde och art.

BrB 30:11 reglerar att skyddstillsyn får förenas med fängelse endast om det anses befogat utifrån brottets straffvärde eller tilltalads tidigare brottslighet.

BrB 34:1 innehåller regler för hur rätten skall agera om någon som dömts till fängelse, villkorlig dom, skyddstillsyn eller sluten ungdomsvård begår nytt brott innan straffet helt avtjänats. Rätten kan då döma så att 1) tidigare utdömd påföljd också avser det nya brottet, 2) döma särskild påföljd för återfallet, eller 3) undanröja utdömd påföljd och döma till annan påföljd.

BrB 34:3 ger ytterligare instruktioner för konsekvenserna av återfall i brott.

Förutsättningen för att BrB 34:1, första punkten skall gälla är, att det nya brottet i jämförelse med det tidigare, och med hänsyn till påföljden, är utan nämnvärd betydelse. BrB 34:1, punkt två, gällande att döma till särskild påföljd för det nya brottet, får i detta fall, straffen för båda brotten tillsammans inte överstiga vad som stadgas i BrB 26:2. Där står hur mycket straffet får överskrida det svåraste straffet, men även lägsta straff som inte får underskridas.

BrB 34:4 säger att den som villkorligt frigivits och under denna prövotid återfallit i brott, skall få sin frihet förverkad, om inte särskilda skäl talar mot detta. Som särskilda skäl anges att ny brottslighet är, i förhållande till tidigare, av lindrigare art, att lång tid förflutit mellan brotten eller om förverkandet framstår som oskäligt.

BrP Lag (1974:203) om kriminalvård i anstalt (omtryckt SFS 1990:1011), 4 §, reglerar hur kriminalvården i anstalt skall utformas så att den intagnes anpassning i samhället främjas och så att skadliga följder av frihetsberövandet motverkas. Vidare står där att verksamheten från början bör inriktas på åtgärder som förbereder den intagne för tillvaron utanför anstalten. Detta skall ske endast i sådan utsträckning så kravet på samhällsskydd inte eftersätts. Vidare sägs att frigivningen skall förberedas i god tid

⁵⁰

.

BrP Förordning (1974:248) om kriminalvård i anstalt, 7 §, stadgar att vid kriminalvårdsanstalt skall det finnas ett behandlingskollegium som har till uppgift att som rådgivande organ handlägga frågor som rör de intagnas behandling. Kollegiet skall medverka till att frågor om de intagnas deltagande i särskilt anordnad verksamhet, syftande till att motverka brott och missbruk särskilt beaktas. Hänsyn till annan lämplig sysselsättning som kan främja de intagnas utsikter att efter frigivningen inordna sig i samhället skall också tas.

50

(20)

BrP Förordning (1974:248) om kriminalvård i anstalt, 11 §, ger kriminalvården instruktioner att tillsammans med arbetsförmedling, de sociala myndigheterna eller andra organisationer, söka främja de intagnas anpassning i samhället.

Europakonventionen (22 nov 1984), tilläggsprotokoll nummer sju, artikel fyra, om de mänskliga rättigheterna innehåller ett förbud mot att någon lagförs eller straffas för samma brott i samma stat, om personen blivit slutligt frikänd eller dömd i fallet. Målet kan tas upp igen endast om nya bevis eller nya omständigheter föreligger, eller om grovt fel begåtts vid tidigare rättegång.

⁵¹

FN-konventionen, artikel 14, punkt 7, om medborgerliga och politiska rättigheter innehåller även den förbud mot dubbelbestraffning.

⁵²

RB 30:9 1 st stadgar att ”Sedan tid för talan mot dom utgått, må ej fråga om ansvar å den tilltalade för gärning, som genom domen prövats, ånyo upptagas.”.

RB 45:1 3 st, stadgar att ”Nytt åtal får inte väckas mot den tilltalade för gärning för vilken han eller hon redan står under åtal.”.

Socialtjänstlagen (2001:453) 3:4 och 3:5, säger att socialtjänsten skall samverka och när det är lämpligt, samarbeta med andra samhällsorgan, organisationer, föreningar och enskilda.

År 1988 föreslog regeringen att riksdagen skulle anta ett förslag om nya regler vad gäller påföljdsbestämning vid återfall i brott. Förslaget innebar en betydligt större precisering i vilka fall, och på vilket sätt skärpning vid återfall i brott skulle ske. Det innebar också en viss skärpning mot då gällande praxis, särskilt vid återfall i allvarligare brott.

⁵³

Den föreslagna lagförändringen trädde i kraft den 1 januari 1989.

År 2007 fick riksåklagare Anders Perklev, straffnivåutredningen, uppdraget av justitieministern, att utreda och se över om det var befogat med en mer skärpt syn och en större spännvidd vid straffmätning. I oktober 2008 presenterade utredningen sitt slutbetänkande, straff i proportion till brottets allvar (SOU 2005:85). Det föreslås där att återfall i brott skall leda till en straffskärpning och en mer konsekvent bedömning. Utredningen föreslår att de nya bestämmelserna skall tillämpas från och med den 1 juli 2010.

⁵⁴

51 Eu-konventionen (22 nov 1984), tilläggsprotokoll nr 7, artikel 4.

52 FN-konventionen, artikel 14, punkt 7, om medborgerliga och politiska rättigheter.

53 Regeringsproposition 1987/88:120, om ändring i brottsbalken m.m., straff i proportion till brottets allvar.

54 Svt, Nyheter, 081015, RÅ: skärpta straff i nytt förslag, 081016, pressmeddelande från Justitiedepartementet, 08-10-15.

(21)

4.1 Definition

Begreppet ”tidigare brottslighet” används i BrB, för att ange att brott begångna i det förflutna beaktas vid bestämning av påföljd för ny brottslighet. BrB 26:3 är enda stället där begreppet ”återfall” används. Återfallsbrottslighet beaktas endast om tidigare brottslighet varit föremål för rättslig prövning och detsamma gäller det nya brottet. Den tidigare brottsligheten läggs sedan tilltalad till last vid prövning av den nya brottsligheten.

⁵⁵

Kriminalvården definierar återfallsbrottslighet som ”att en klient genom ny lagakraftvunnen dom dömts till kriminalvård inom ett visst tidsintervall från ett angivet startdatum. Nya brott skall vara begångna på eller efter det angivna startdatumet.”. Kriminalvården räknar i sin statistik återfall för brott som inträffar inom tre år från startdatumet. Startdatumet är olika beroende på påföljd. För fängelsedömda räknas startdatumet vid frigivningen från anstalt och för de som ej är frihetsberövade beräknas starten från tidpunkten för verkställigheten.

⁵⁶

5 Redovisning av empirisk undersökning

Jag redovisar och sammanställer frågorna en och en, och återger i de fall det kan vara av intresse för undersökningen, respondentens svar som citat.

Hur länge har ni funnits på orten och hur många medlemmar har ni?

Två av Krisföreningarna har funnits och verkat på orten längre tid än åtta år.

Tre av föreningarna är tämligen nystartade sedan högst ett år tillbaka. De övriga fem tillfrågade har funnits mellan tre och sju år på orten. En av de tio tillfrågade föreningarna har återuppstått efter en nedläggning för ett antal år sedan.

Medlemsantalet i de tio föreningarna varierar mellan 40 och 252 stycken.

Endast två har över 200 medlemmar. Fem har under 100 medlemmar.

Antalet styrelsemedlemmar varierar mellan fem och tio. Enligt Rikskris skall antalet styrelsemedlemmar vara minst fem, och helst 11 stycken, antalet skall enligt stadgarna vara ojämnt.

Hur jobbar ni inne på anstalten?

Tre av Krisföreningarna gör ett besök per vecka på anstalt, och besöker då de intagna som ber om ett besök. Två har informationsmöten och personliga träffar utifrån det behov som finns på anstalten. En Krisförening besöker olika anstalter varje vardag och besöken sköts av endast en person, då denne för tillfället är den ende som uppfyller kriminalvårdens krav för att få besöka anstalten. Denne person har varit drogfri och avstått från kriminalitet i åtta år.

55 Sitte Durling, Catharina, Tidigare brottslighet, om rättsverkningar av återfall i brott, sid.20.

56 Kriminalvårdens redovisning om återfall, KRÅ, Åter avsändaren – om återfall och återfallsproblematik i kriminalvården, 2005, sid. 12.

(22)

Kriminalvårdens krav varierar från anstalt till anstalt, utifrån de avtal som tecknas mellan Kris och kriminalvården. De mest aktiva föreningarna har studiecirklar inne på anstalten tillsammans med NBV, kriminalvården och frivården, för tillfället i projekt som heter ”Bättre Framtid” och ”Bättre Frigivning”. Andra externa föreläsare som tas in till träffarna är till exempel arbetsförmedlingen, socialtjänsten och bostadsförmedlingen. Deltagandet bland de intagna är frivilligt. En av de intervjuade sade att ”de som vill förändra sitt liv och sin frigivning kan delta”. Tre av föreningarna har ingen anstalt i närheten. En förening har en anstalt i närheten, men bedriver ändå ingen besöksverksamhet.

Hur jobbar ni vid frigivningen?

Sju av Krisföreningarna muckhämtar vid frigivning. Det innebär att de möter den frigivne vid porten när han eller hon kommer ut från fängelset. De åker sedan till Krislokalen på orten eller skjutsar den frigivne till tåg eller buss för vidare transport till dennes bostadsort. Det skall vara bestämt sedan tidigare och den intagne skall själv ha bett om att bli mött vid frigivningen. De som skjutsas till Krislokalen bjuds där på tårta för att fira frigivningen. En så kallad madder eller fadder tilldelas den frigivne. Det är en medlem i Kris som finns tillgänglig för den nyss frigivne 24 timmar per dygn. Syftet med muckhämtning är att den tidigare intagnes första tid i frihet skall kännas säker.

Det händer att en del av Krisföreningarna ställer upp med hämtning och stöd även vid dagspermissioner. Tre av Krisföreningarna har för tillfället ingen muckhämtning. I ett av fallen beror detta på att föreningen är nystartad, så de har inte hunnit komma igång ännu. Målsättningen är dock att det skall fungera så snart som möjligt. I ett av fallen har de inget gällande kontrakt med kriminalvården, vilket innebär att Krisföreningen inte besöker anstalten och de intagna har därmed mindre möjlighet att få information om Kris verksamhet.

De känner därför kanske inte till denna möjlighet. Den tredje Krisföreningen som inte muckhämtar sade sig ha planer på detta. Vid min kontakt med kommun och kriminalvård sedan, fick jag information att Rikskris samma dag ringt och meddelat att ortens Krisförening tills vidare ligger vilande, då de inte längre uppfyller Rikskris krav för en fungerande Krisförening, det vill säga de brister i någon eller några av föreningens villkor för medlemskap, drogfrihet, hederlighet, kamratskap och solidaritet.

Hur bedriver ni ert arbete för att stödja den frigivne?

Bostad

Tre av föreningarna har egna lägenheter som de erbjuder till de nyss frigivna.

Två föreningar hyr speciella lägenheter av kommunen, som de sedan erbjuder

de frigivna. Ett av dessa är ett speciellt kvinnoboende för frigivna kvinnor, men

även kvinnor som kommer in, som Kris själva uttrycker det, ”direkt från

gatan”, erbjuds detta alternativ. Fem av Krisorganisationerna har inget boende

att erbjuda. Två av dessa tre har ambitionen att inom kort ordna lägenheter.

(23)

”Det är dock inte alltid så enkelt, då en del människor kan reagera på att ha före detta kriminella som grannar, men när de lär känna varandra, brukar det gå bra. Det gäller för Kris att bygga upp ett förtroende på orten” säger en av de intervjuade. Två av föreningarna som inte erbjuder boende är nya på orten, medan de övriga tre är de som funnits längst.

Arbete och utbildning

Samtliga Krisorganisationer som besvarat mina frågor hjälper den frigivne att söka arbete och utbildning. De följer med till arbetsförmedlingen, hjälper till att ringa telefonsamtal och söker praktikplatser. Detta gör de efter en viss tids drogfrihet. De intervjuade betonade dock att ”vi gör inte jobbet åt dem, de måste vilja själva, vi finns där som den sociala tryggheten”. En del kan även få arbeta åt Krisföreningen, både som praktik och arbetsträning, vilket sedan kan resultera i anställning.

Aktiviteter

Nio av de tio tillfrågade föreningarna har aktiviteter för medlemmarna. Det kan vara innebandy, styrketräning, thaiboxning, badminton, fotboll, simning, bowling, minigolf, fiske, fem-kamp, film- och grillkvällar. En del har även sommar- och vinterläger, och vissa har kvällsöppet flera kvällar per vecka för medlemmarna. De renoverar också sina egna lokaler. ”Det är endast idéer och ekonomi som sätter gränsen för vilka aktiviteter som föreningen erbjuder”, säger en styrelsemedlem. En av föreningarna har ingen aktivitet, då de har få medlemmar och dålig ekonomi. De säger att de kanske snart är tvungna att lägga ned sin verksamhet.

Samarbetar ni med kriminalvården?

Åtta av Krisorganisationerna samarbetar med kriminalvården och anser att detta fungerar bra. En förening har inget samarbete, då besöksverksamheten sköts av annan närliggande Krisförening. En har inget samarbete just nu, men har haft det tidigare, och vill gärna att det skall tas upp igen.

Jag ringde upp samtliga kriminalvårdsanstalter för att fråga om de

samarbetar med Kris och hur det samarbetet i så fall fungerar. Sex av de

tillfrågade kriminalvårdsanstalterna, där Kris sagt att samarbetet fungerar bra,

höll med om detta. De har temakvällar tillsammans, de anlitar även Kris som

lekmannaövervakare, har samarbete vid samhällstjänst och fotboja, samt bjuder

in Kris som föreläsare. En kriminalvårdsassistent sade att ”Kris gör stor nytta,

då de själva har samma bakgrund, de går inte att lura, de kan identifiera

problemen vad gäller missbruk och kriminalitet. De är lyhörda och håller vad

de lovar”. Två av kriminalvårdsanstalterna där Kris själva anser att samarbetet

fungerar, höll inte med om detta. En anstalt sade att det fungerat tidigare, men

att det nu var problem i Krisföreningen. Den andra anstalten ville inte

samarbeta, då Kris tar betalt för sina tjänster. Kriminalvårdsanstalten anser att

detta är fel, då kriminalvården redan bidrar till Kris verksamhet. En

Krisorganisation sade att samarbetet sköts av annan Krisförening, och detta

bekräftades av kriminalvårdsanstalten. De lade dock till att även den förening

(24)

de inte samarbetar med fungerar bra, enligt de klienter de har som regelbundet besöker Kris och även är medlemmar där. Den andra föreningen som sade sig inte ha samarbete med Kris, är den förening som är avstängd av Rikskris, då de inte uppfyller kraven. Detta bekräftades av kriminalvårdsanstalten.

Samarbetar ni med socialtjänsten?

Åtta av de tillfrågade säger att samarbetet med socialtjänsten fungerar bra. De jobbar tillsammans i familjerådsfrågor, efter- och öppenvård, nattvandringar och motivationsgrupper. Motivationsgrupper är sammankomster då Kris berättar om sina egna erfarenheter i möten med socialtjänsten och deras klienter. Två av Krisföreningarna har ingen kontakt med socialtjänsten.

Vid min kontakt med socialtjänsten framkom att sex av de socialtjänster som Kris själva säger sig ha ett bra samarbete med håller med om detta. I en av dessa är ordföranden i Kris på orten anställd av socialtjänsten. Ett av socialtjänstekontoren sade att det fungerar bra, ”bara de gör som vi säger”. Den sjunde socialtjänsten sade att de har ytterst lite kontakt med Kris och den åttonde är den Krisförening som är avstängd. Kris själva uppgav att samarbetet med socialtjänsten fungerar bra, men socialtjänsten berättade att de är avstängda av Rikskris. Övriga två socialtjänster, där Kris själva uppgav att de inte har någon kontakt med socialtjänsten, bekräftade detta. En av dessa hade dock pratat med Brå, vilka tycker att socialtjänsten skall bjuda in Kris för att försöka starta ett samarbete på orten.

Anser ni själva att Kris bidrar till att återfallen i brott minskar bland dem som är medlemmar hos er?

Krisföreningarna har inte någon officiell statistik över antalet återfall i brott gällande sina medlemmar, utan de uppskattar hur det ser ut i deras förening.

Jag läser av deras svar ut, att fem av de tio tillfrågade uppskattar att ungefär hälften eller fler klarar av att inte återfalla i brott sedan de blivit medlemmar och engagerade i Kris. En förening har väldigt låg procent som klarar sig och fyra har ambitionen att klara de flesta, men de kan inte uppskatta några siffror.

Det råder dock enighet om att när en medlem blivit förtroendevald och ingår i styrelsen, så är återfallsprocenten mycket låg. Jag citerar här vad de tillfrågade svarat på denna fråga.

”Vi kommer att göra allt vi kan för att så många som möjligt skall klara sig i framtiden.”.

”Drygt 40 procent av styrelsemedlemmarna är kvar efter ett år, resten har återfallit i brott.”.

”Det är svårt, stark vilja krävs.”.

”Vår målsättning är att alla skall klara sig, det är viljan som gör att man klarar sig.”.

”Cirka tre personer per år klarar sig.”.

”På 2,5 år har endast en av de engagerade medlemmarna återfallit i brott.”.

”Hälften klarar sig.”.

”Finns viljan klarar vi 100 procent.”.

(25)

”De flesta klarar sig.”.

”10 procent av styrelsen har återfallit på två år.”.

Kris är partipolitiskt och religiöst obundet, men har åsikter i politiska frågor inom de egna intresseområdena. Rikskris anser att sprutbyten och ersättningsdroger till missbrukare är smyglegalisering av narkotika. Vilken är din åsikt i denna fråga?

Jag kan av yttrandena i denna fråga utläsa att fyra av Krismedlemmarna är emot ersättningsdroger och sprutbyten. Fyra anser att det kan vara befogat med både sprutbyten och ersättningsdroger, som metadon och subutex, under en övergångsperiod, då det kan vara svårt att sluta efter ett långt missbruk och detta kan vara enda sättet att klara av att sluta. Två vill inte yttra sig, då de vill följa Rikskris direktiv. Jag utläste av deras sätt att svara att deras åsikt går emot Rikskris, då de annars skulle ha sagt att deras åsikt överensstämmer med Kris ställningstagande. Detta är dock min egen tolkning. Jag citerar här de tillfrågades svar.

”Min åsikt är inte relevant, jag jobbar för Kris och ställer mig bakom deras åsikt.”.

”Har man lagt av så har man, men det är en jävla svår fråga.”.

”Både ersättningsdroger och sprutbyten kan vara ok, det spelar ingen roll för missbruket, men det minskar lidande och sjukdomar.”.

”Nolltolerans är det enda som gäller. Vi missbrukare kommer att missbruka även dessa.”.

”Sprutbyten kan vara ok, missbrukare kan dokumenteras. Ersättningsdroger till ungdomar är inte ok, det är att legalisera missbruket. Till äldre heroinister kan det vara enda lösningen.”.