EXAMENSARBETE
Markägarens rätt till ersättning vid
ianspråktagande av mark för gruvdrift
Tim Berggren
2014
Filosofie kandidatexamen Rättsvetenskap
Luleå tekniska universitet
Förord
Jag valde att skriva om markägarens rätt till ersättning för ianspråktagande av mark för gruvdrift på grund av att min familj är markägare i ett område som är föremål för
prospektering. Det är även ett mycket aktuellt ämne i Älvsbyns kommun där jag bor med anledning av den eventuella gruva som ska öppna i Laver. Jag har ett intresse av gruvrätt och därför har det varit mycket intressant att arbeta med denna uppsats. Jag har haft förmånen att ha Lars Bäckström som min handledare där gruvrätt är ett ämne som han forskar i. Därför vill jag tacka Lars Bäckström för den insats han har gjort för att inspirera mig och för den
vägledning som han har gett mig. Tim Berggren
Sammanfattning
Syftet med denna uppsats har varit att utreda och undersöka markägarens rätt till ersättning vid ianspråktagande av mark för gruvdrift. Den rättsdogmatiska metoden det vill säga den juridiska metoden har använts för att besvara frågeställningen. Dock har bristen på rättspraxis gjort att tyngdpunkten har lagts på de andra rättskällorna det vill säga lag, förarbeten och doktrin. Uppsatsen har redogjort för äganderätten och egendomsskyddet i regeringsformens 2 kapitel 15 § och Europakonventionen, det vill säga redogjort för vilka inskränkningar som kan göras i äganderätten samt beskrivit processen från undersökning till färdig gruva.
Tyngdpunkten i uppsatsen har lagts på att redogöra för minerallagens
ersättningsbestämmelser nämligen minerallagens 7 kapitel men även expropriationslagens 4 kapitel. För att tydligare få grepp om ersättningsbestämmelserna har det även redogjorts för undersökning och bearbetningskoncession, det vill säga ett tillstånd för att få bryta och
bearbeta en mineralfyndighet. Det har även redogjorts för expropriationslagstiftningen det vill säga vad som avses med expropriation. Fastighetsägare har en fördelaktig position trots de ingrepp som görs i samband med ett ianspråktagande av mark för gruvdrift. Fastighetsägare har en valmöjlighet att antingen behålla fastigheten eller att få den inlöst, och har därigenom rätt till ersättning oavsett vilket intrång som blir aktuellt.
Innehållsförteckning
1 Inledning ... 5
1.1 Introduktion ... 5
1.2 Syfte ... 5
1.3 Metod ... 5
2 Äganderätt och Egendomsskydd ... 5
2.1 Kort om äganderätten ... 6
2.2 Egendomsskyddet i regeringsformen ... 6
2.3 Egendomsskyddet i europakonventionen ... 8
3 Minerallagen ... 10
3.1 Minerallagstiftningen i allmänhet ... 10
3.2 Kort om processen från undersökning till en färdig gruva ... 11
3.3 Undersökningstillstånd och undersökningsarbete ... 12
3.3.1 Ersättning för undersökningsarbeten ... 13
3.4 Bearbetningskoncession ... 14
3.4.1 Ersättning för skada på grund av bearbetningskoncessionsbeslutet ... 15
3.5 Markanvisning ... 16
3.6 Ersättning för bearbetning eller sammanhängande beslut ... 17
3.7 Mineralersättning ... 18 4 Expropriationslagen ... 20 4.1 Vad är expropriation ... 20 4.2 Expropriationslagstiftningen ... 21 4.3 Tvångsinlösen av fastighet ... 22 4.4 Ersättningens storlek ... 24 4.4.1 Ersättningsformerna ... 24 4.4.2 Påslaget ... 26
4.4.3 Faktorer som påverkar ersättningen ... 26
4.4.4 Bestämmande av ersättningen... 27
5 Slutsatser ... 28
1 Inledning
1.1 Introduktion
Sverige har en lång erfarenhet av mineralutvinning som går tillbaka 1000 år. Precis som i andra länder regleras möjligheterna att undersöka och utvinna mineraler i olika
minerallagstiftningar. I Sverige regleras detta i minerallagen (1991:45). Mineralutvinningen bidrar till viktiga råvaror i samhället vilket gör att det finns ett samhälleligt intresse av att bearbeta och upptäcka nya mineralfyndigheter. Gruvor ger arbetstillfällen och inkomster till samhället genom skatter och avgifter. Sverige är den största producenten av järnmalm och den ledande gruvnationen i Europa, närmare 80 – 90 procent av den järnmalm som produceras i Europa kommer från Sverige. Minerallagens bestämmelser ger tillståndshavaren rätt att undersöka och bearbeta mineraler oavsett vem som är fastighetsägare detta väcker frågor kring markägarens rätt till ersättning. Ersättningsfrågan är mycket central för fastighetsägaren och speciellt i dessa tider då investeringsklimatet i Sverige är mycket hett. Sverige rankas som bland de tio bästa regionerna vad gäller investeringsklimatet, vilket beror på den politiska stabiliteten och de juridiska processernas förutsägbarhet.
1.2 Syfte
Syftet med denna uppsats är att reda ut och undersöka vilka ersättningsmöjligheter en fastighetsägare har när mark ianspråktas för gruvdrift. Det är av stort intresse för
fastighetsägaren att denna fråga är tydlig. Varför denna fråga ska utredas är med anledning av den ökade prospekteringen och för att få ökade kunskaper angående ersättningsfrågan.
Den frågeställning som denna uppsats kommer att behandla är följande:
• Markägarens rätt till ersättning vid ianspråktagande av mark för gruvdrift!
1.3 Metod
Den metod som har använts i denna uppsats är en traditionell rättsvetenskaplig metod. Det vill säga ett rättsdogmatiskt tillvägagångssätt. Frågeställningen har besvarats utifrån gällande lagstiftning och gällande rätt. De fakta som använts har sin grund i lag, förarbeten och relevant litteratur inom området. På grund av avsaknaden av relevant praxis har arbetet i större mån sina utgångspunkter i de övriga juridiska källorna.
2 Äganderätt och Egendomsskydd
2.1 Kort om äganderätten
Ett föremål eller någon annan fast eller lös egendom kan innehas med äganderätt, vilket innebär att en egendom tillhör någon. En ägare till en egendom har möjlighet att använda, förbruka till och med förstöra egendomen. Det vill säga en ägare till en egendom har stor frihet att råda över den. Egendomen kan upplåtas för pantsättning om ägaren önskar. Ägaren kan också begära att egendomen ska ersättas om den förstörs av någon annan. Äganderätten tillåter ägaren att bestämma över den egendom som denne förfogar över.1
Ägaren kan utesluta andra såväl som tillåta andra att utnyttja egendomen på det sätt ägaren anser vara lämpligt. Ägaren tillåts även avhända sig egendomen, exempelvis genom försäljning eller gåva.2
Äganderätten är inte hur långtgående som helst, den innehåller vissa begränsningar och inskränkningar vilket ägaren måste förhålla sig till. Äganderätten kan ses som negativt
bestämd. Detta betyder att äganderätten är grunden och att den inskränks genom lag, sedvana, hävd eller annan rättsgrund. Lagarna föreskriver vad en ägare inte får göra. Med andra ord talar lagen om vilka befogenheter en ägare inte har. Inskränkningarna kan sedermera delas in i två delar. Begränsade rättigheter och legala inskränkningar. De begränsade rättigheterna kan exempelvis vara panträtter och nyttjanderätter. Medan legala inskränkningar tar sikte på allmänna förbud och bestämmelser det vill säga exempelvis jakttider.3
Ytterligare exempel på en sådan inskränkning som åligger markägaren att beakta är
allemansrätten, det vill säga rätten för vem som helst att gå, bada och plocka bär på annans mark. Allemansrätten har sin grund i sedvana, någon ytterligare förklaring finns inte införd i lagen. Dock nämns allemansrätten i regeringsformens 2 kapitel 15 § och miljöbalkens 7 kapitel 1 §. Det enda som framgår av dessa paragrafer är allemansrättens existens. Det framkommer även av regeringsformens 2 kapitel 15 § att alla ska ha möjligheten att vistas i naturen. Allemansrätten är alltså en inskränkning i äganderätten trots att den inte finns förklarad i någon lagstiftning. Markägaren måste med andra ord tolerera att andra människor vistas på dennes mark. Naturligtvis måste de som vistas på marken göra det i enlighet med allemansrättens bestämmelser.4
2.2 Egendomsskyddet i regeringsformen
Det finns en bestämmelse i grundlagen som ger äganderätten ett skydd. Denna bestämmelse återfinns i regeringsformens 2 kapitel 15 §.
”Vars och ens egendom är tryggad genom att ingen kan tvingas avstå sin egendom till det allmänna eller till någon enskild genom expropriation eller något annat sådant förfogande eller tåla att det allmänna inskränker användningen av mark eller byggnad utom när det krävs för att tillgodose angelägna allmänna intressen”5
1
Ramberg, Christina och Sigeman, Tore, Malmströms Civilrätt s 66 ff.
2 Bäckström, Lars, rätten till mineral s 56 3 Bäckström, Lars, rätten till mineral s 56 f. 4
Prop 2009/10:80 s 164
5
Detta skydd har till uppgift att värna om ägarens rätt till sin egendom. Vad lagen fastslår är att ingen ska behöva tåla att egendom avhänds ägaren genom tvång från det allmänna eller någon annan, det vill säga staten, kommunen eller någon enskild. Allas egendom ska därigenom säkerställas och anses vara tryggad från tvångsöverlåtelser det vill säga expropriation. Var och ens egendom omfattas av egendomsskyddet vilket ändrades genom revideringen till regeringsformen 2010. Före revideringen omfattades endast svenska medborgarna av
egendomsskyddet den nya lydelsen omfattar även andra medborgare.6 Detta skydd gäller inte bara överlåtelser utan också andra inskränkningar. Egendomsskyddet som återfinns i
regeringsformen 2 kapitel 15 § 1 stycket ger skydd för två typer av intrång i äganderätten. Den första åtgärden som ges skydd är expropriationer, det vill säga tvångsöverlåtelser men också andra former av sådana förfoganden över mark. Exempel på detta finns nämnt i propositionen till regeringsformen. Bland annat avser nyttjanderätter och servitut sådana ingrepp när det tas i anspråk med tvång. Den andra typen av ingrepp som återfinns i regeringsformens 2 kapitel 15 § 1 stycket är inskränkningarna i mark och byggnad, de så kallade rådighetsinskränkningarna. Lagstiftaren menar då olika former av byggnadsförbud eller beslut om naturreservat.7
Även om det finns ett egendomsskydd upptaget i grundlagen betyder detta inte att skyddet är helt utan förbehåll. Lagen ger ett allmänt skydd till egendom, men detta medför dock inte att den enskildes egendom är villkorslöst tryggad från ingrepp. Samhällets behov av mark för att kunna tillgodose en fungerande infrastruktur och välfärd kräver denna möjlighet till ingrepp. Sådana behov kan exempelvis vara ingrepp i äganderätten för att främja naturvård och miljöintressen, bostadsbyggande eller andra nödvändiga åtgärder om det uppstår. Ingreppen ska kunna göras ifall det uppstår en situation som kräver tvångsåtgärder.8 Det egendomsskydd som ges i grundlagen är rätteligen ett svagt skydd för egendomen.9
Denna möjlighet till ingrepp avser även mineralrelaterade frågor. Gruvdriften är av
samhälleligt intresse. Detta framkommer av propositionen till minerallagen. Regeringen har anfört att gruvdriften har en viktig funktion i samhället och att det är viktigt med en
minerallag som öppnar upp möjligheter för investeringar och företagsamhet inom gruvnäringen.10
Regeringsformens egendomsskydd ger en möjlighet för det allmänna att förbigå detta skydd. Det vill säga att egendomsskyddet faller om det krävs för att tillgodose angelägna allmänna intressen. Det som då blir nästa fråga är vad som avses med angelägna allmänna intressen, vilket är ett kriterium och en förutsättning för att det allmänna genom lagstiftning eller beslut från myndighet ska kunna avhända egendom från någon genom tvång. Den motivering som lagstiftaren ger om vad som avses med angelägna allmänna intressen återfinns i propositionen till regeringsformen. Vidare anför lagstiftaren att meningen om angelägna allmänna intressen ska tolkas utifrån politiska värderingar samt utifrån en demokratisk och modern synvinkel, och där rättssäkerheten ska beaktas utifrån dessa ståndpunkter. Lagstiftaren kan mot bakgrund av detta inte konkret förklara innebörden av detta kriterium i detalj, det är således en
bedömningsfråga från fall till fall med utgångspunkt från dessa värderingar. Dock måste det finnas ett alternativ för det allmänna att tvångsvist ianspråkta egendom för att tillgodose samhället med kommunikationsmedel och andra medel inom infrastrukturen.
6 Prop 2009/10:80 s 253 7Prop 2009/10:80 s 163 f 8Prop 2009/10:80 s 164 9
Lundell, Bengt, Strömberg, Håkan, Sveriges författning s 101
10
Egendomsskyddets inskränkningar och ingrepp motiverar också att det allmänna ska kunna skydda och på andra sätt bevara naturen i ett sådant skick som allmänheten är berättigad till.11 Om det allmänna har funnit att det föreligger angelägna allmänna intressen och
förutsättningarna är sådana att ianspråktagande av mark anses vara lagenligt, kan mark tvångsvist tas i anspråk. Regleringen av sådana ingrepp i äganderätten återfinns bland annat i expropriationslagen. Markägaren har genom dessa förekommande ingrepp rätt till ersättning. Enligt regeringsformens 2 kapitel 15 § 2 stycket ska full ersättning utgå vid ingrepp i någons egendom.
Markägaren har rätt till full ersättning vid expropriation enligt regeringsformens 2 kapitel 15 § 2 stycket. Det vill säga att värdet på den exproprierade egendomen ska vara vägledande. Den ersättning som ska utgå vid ett sådant ingrepp ska bestämmas i enlighet med
bestämmelser i lag. Detsamma gäller de inskränkningar som det allmänna kan göra vad gäller användningen av mark och byggnad. Ersättningen är begränsad till att utgå endast i de fall där pågående markanvändning förekommer och där denna markanvändning försvåras på ett betydande sätt. Detta gäller även på sådana delar av fastigheten där värdet avsevärt försämras av skador orsakade av det allmänna. De olika ingreppen i markanvändningarna och i
byggnader ska också ersättas med full ersättning precis som i de fall där expropriation
förekommer. Dock ska ersättningen vara förenlig med de bestämmelser som återfinns i lag.12
Egendomsskyddet är ett svagt skydd i jämförelse med andra rättigheter i grundlagen
exempelvis förbudet mot dödsstraff. Dock är egendomsskyddet upptaget i grundlagen och är konstruerad på det sättet att det allmänna har en möjlighet kringgå egendomsskyddet om rekvisiten i regeringsformens 2 kapitel 15 § 1 stycket är uppfyllda.13 Det görs en distinktion mellan å ena sidan den egendom som tas i anspråk genom expropriation och å andra sidan de inskränkningarna som rör användningen av mark och byggnad. Det finns även andra ingrepp i användningen av mark och egendom som tas upp i regeringsformens 2 kapitel 15 § 3 stycket vilka avser hälso- och miljöskydd samt säkerhetsrelaterade ingrepp. Ersättningsfrågan i dessa ingrepp regleras också i lag. Ingrepp som har varit relaterade till hälso- och miljöskydd samt säkerhetsingrepp har således inte haft någon ersättningsrätt tidigare.14
Naturen är en plats som alla människor ska ha rätt till detta fastställer grundlagen.
Allemansrätten ska garantera alla människors rätt till naturen. Detta är en inskränkning som ägaren till en fastighet måste respekterar. Markägaren kan inte förhindra att andra människor vistas på fastigheten.15
2.3 Egendomsskyddet i Europakonventionen
Regleringar och bestämmelser om skydd för egendom regleras inte enbart i regeringsformen, det finns även konventioner och folkrättsliga principer som ger skydd för egendom och äganderätten.16 Europakonventionens skydd för mänskliga rättigheter (EKMR) beskyddar också människors rätt till egendom. Detta skydd återfinns i EKMR 1 tillägget 1 artikeln. Vidare säkrar denna bestämmelse att egendom som ägs av fysiska och juridiska personer ska
11Prop 1993/94:117 s 48 12
Prop 2009/10:80 s 167 f
13 Lundell, Bengt, Strömberg, Håkan, Sveriges författning s 101 14 Prop 2009/10:80 s 165
15
Prop 2009/10:80 s 164
16
respekteras samt att ingen ska behöva tåla att ens egendom avhänds denne med tvång såvida inte allmänna intressen kräver att det sker en expropriation.17
Grunder och förutsättningar för att någon ska berövas ens egendom har sina grunder i allmänna folkrättsliga principer och i lag.18 EKMR är inkorporerad i svensk rätt. Vilket betyder att Europakonventionen är svensk lag. Sverige får vidare inte stifta lag eller andra föreskrifter som inte är förenliga med EKMR detta framkommer av regeringsformens 2 kapitel 19 § vilket förstärker skyddet. Sverige är folkrättsligt bundet av egendomsskyddet i EKMR och egendomsskyddet i regeringsformen har sin härkomst i denna bestämmelse. Syftet med denna bestämmelse är att ge ett skydd för äganderätten och förstärka egendomsskyddet. Skyddet i EKMR är mycket vitt och ger en mer allmän och generell innebörd av begreppet egendom. Med egendom avses det mesta som har någon form av ekonomiskt värde.
Sammanfattningsvis är egendomsskyddet och inte minst skydd för andra rättigheter i EKMR i stor utsträckning samma rättigheter som regeringsformen skyddar.19
17 EKMR 1 tillägget, 1 artikeln 18
Prop 2009/10:80 s 164
19
3 Minerallagen
3.1 Minerallagstiftningen i allmänhet
Den nuvarande minerallagen är från 1991 och ersatte den äldre gruvlagen och minerallagen från 1974. Sverige precis som många andra länder har och har haft en reglering angående mineraler och gruvor. Rättigheten till en mineralfyndighet har varit föremål för speciella lagstiftningar. Den svenska minerallagstiftningen bygger på ett koncessionssystem. Dock påverkad av ett inmutningssystem. Ett koncessionssystem är när staten ensam innehar makten att bestämma över vem som ska få rätten att leta och bearbeta mineraliseringar på en plats. Detta efter att en prövning av frågan ägt rum. Minerallagstiftningen är också starkt påverkad av inmutningssystemet. Inmutningssystemet innebär att den som ansöker om att undersöka ett område kan få tillstånd för detta av bergmästaren. Det kan vara vem som helst som har
upptäckt en fyndighet. Personen som fått tillstånd att undersöka och bearbeta fyndigheten får därigenom ensamrätt till det avsedda området.20
Mineralfyndigheter som omfattas av minerallagen kallas för koncessionsmineraler.
Koncessionsmineralerna finns upptagna i minerallagens 1 kapitlet 1 §. Exempel på sådana mineraler är järn, bly, zink, guld och silver. Men i denna definition räknas också olika kolväten i gasform samt olja. Lagen är tillämplig på områden som är belägna på egna och andras marker. Den omfattar inte sådana fyndigheter som kan återfinnas i allmänna vatten såsom hav.21 Markägaren själv har en begränsad rätt till de fyndigheter som möjligen kan påträffas i dennes mark. Detta för att stimulera mineralexploateringar och gruvor.
Minerallagen är då ett instrument för att tillgodose detta behov.22 Är det följaktligen på det visat att det finns någon som vill undersöka ett område så krävs det undersökningstillstånd vilket meddelas av bergmästaren. Den markägare som har mineraliseringar och fyndigheter på sin egendom har sällan eller inte alls någon anledning att vara lycklig över detta. Mineraler är i allmänhet enligt jordabalkens bestämmelser att ses som fast egendom.23 Jordabalkens 1 kapitel 1 § fastslår att fast egendom är jord. De beståndsdelar som finns i jorden ska således betraktas som fast egendom. Även om mineralerna är att betraktas som fast egendom inskränks detta genom minerallagen.24 Vilket leder till att markägarens rätt att förfoga över mineralerna kraftigt försämras.25
Mineraler och mineralutvinning är av samhälleligt intresse. Gruvor medför arbetstillfällen i de regioner och områden där de är belägna. Mineralerna tillgodoser samhället med viktiga
råvaror som sedan används i industrin och som behövs i ett industrisamhälle. Utan tvekan är mineralutvinningen en viktig inkomstkälla för Sverige och en produkt som exporteras.26 Den svenska produktionen av järnmalm motsvarar 80-90 procent av den järnmalm som årligen produceras i Europa, detta gör att Sverige till en synnerligen betydelsefull
gruvnation.27 Sverige som gruvnation har erfarenheter som går tillbaka i tiden ca 1000 år.
20 Bäckström, Lars, rätten till mineral s 51 f 21 Minerallag (1991:45) 1-2 §§
22 Ramberg, Christina och Sigeman, Tore, Malmströms Civilrätt s 182 23 Michanek, Gabriel, Zetterberg, Charlotta, Den svenska miljörätten s 478 24
Bäckström, Lars, rätten till mineral s 92 f
25 Michanek, Gabriel, Zetterberg, Charlotta, Den svenska miljörätten s 478 26 http://www.bergsstaten.se (2013-11-13)
27
http://www.svemin.se/gruvindustrin/tillvaxtvision/nulage-och-bakgrund/sverige-ar-viktigt-for-eu-s-ravaror (2013-11-13)
Anledningen till det välstånd som Sverige har idag är tack vare den erfarenheten av brytning och framställning av malm och metallprodukter.28
3.2 Kort om processen från undersökning till färdig gruva
Den process som krävs för att en gruva ska komma till är inte helt enkel. Det krävs många moment och tillstånd från många olika instanser för att en gruva ska bli verklighet. Allt börjar med att i princip vem som helst med stöd av allemansrätten kan börja söka och undersöka olika områden inom den ram som allemansrätten ger. Ingrepp med stöd av allemansrätten är på sätt och vis skyddad genom regeringsformens 2 kapitel 15 § 4 stycket som slår fast att var och en ska ha rätt att vistas och få tillgång till naturen. Som tidigare nämnts fastställer
lagregel endast allemansrättens existens den talar inte om hur eller vad som avses med allemansrätten.29 De undersökningar som en person eller ett företag kan göra med stöd av allemansrätten är tämligen begränsade. Undersökningar med stöd av allemansrätten får inte leda till att skada uppkommer i samband med undersökningarna. De undersökningar som normalt inte kräver tillstånd är mätningar med olika instrument. Vilket betyder att den som mäter endast går över ett område utan att göra några ingrepp i marken.30
Efter att undersökningar gjorts med stöd av allemansrätten kan personen eller företaget ansöka om undersökningstillstånd, vilket medför att den som ansökt har rätt att undersöka ett område. Undersökningstillståndet regleras i minerallagens 2 kapitel. Vidare kan den som erhållit ett undersökningstillstånd då fortsätta med processen och utföra olika
undersökningsarbeten i området. Detta under de förutsättningar som meddelas i minerallagens 3 kapitel.
Undersökningsarbeten kan endast utföras i enlighet med en arbetsplan som tillståndshavaren har utarbetat. Arbetsplanen ska innehålla de tänkta åtgärder och en eventuell tidsplan när dessa åtgärder och arbeten ska vara utförda. Åtgärder som är inom ramen för allemansrätten är dock inte föremål för arbetsplanen.31 Sedan undersökningsarbetet är klart och det finns anledning att fortsätta driva gruvprocessen måste tillståndstagaren ansöka om
bearbetningskoncession. Detta för att få bearbeta de eventuella fyndigheterna som påträffats i samband med undersökningsarbetena. Bearbetningskoncession regleras i minerallagens 4 kapitel. Det är också av vikt att gruvintressenterna ansöker om undersökningstillstånd såväl som bearbetningskoncession detta ger nämligen ensamrätt till de områden som omfattas av tillstånden. Det krävs även en miljökonsekvensbeskrivning för att få ett tillstånd om
bearbetningskoncession. Miljökonsekvensbeskrivningen ska bifogas i ansökan. En prövning om riksintressena ska också göras enligt miljöbalkens 3-4 kapitel.32
För att en gruva ska få anläggas krävs inte bara tillstånd enligt minerallagen. Miljöbalkens bestämmelser löper parallellt med minerallagens tillståndsbestämmelser i processen. För att en gruva ska få anläggas krävs också en tillståndsprövning angående miljöfarlig verksamhet enligt miljöbalkens 9 kapitel. Efter att en bedömning gjorts enligt miljöbalken krävs också tillgång till den mark och det område fyndigheterna är belägna på. Detta kan ske frivilligt eller genom tvång, ett beslut fattas av bergmästaren. Ytterligare tillstånd enligt plan- och
28
http://www.sgu.se/sgu/sv/samhalle/malm-mineral/index.html (2013-11-13)
29 Regeringsformen 2 kapitel 15 §, Prop 2009/10:80 s 164 30 Vägledning vid prospektering i Sverige, SveMin 2012 s 13 31
Vägledning vid prospektering i Sverige, SveMin 2012 s 13
32
bygglagen blir aktuellt i takt med att en fyndighet kommer närmare ett öppnande av en gruva, oftast är det frågan om bygglov.33
3.3 Undersökningstillstånd och undersökningsarbete
Undersökning innebär att någon söker av och undersöker ett område med utsikter att finna mineralfyndigheter.34 Vid en undersökning som ligger utanför allemansrättens ramar krävs det ett undersökningstillstånd. Undersökning får inte ske utan undersökningstillstånd detta framkommer av minerallagens 1 kapitel 4 §. Om undersökningen går utanför allemansrättens ramar kan den som undersöker ett område utan undersökningstillstånd göra sig skyldig till åverkan enligt brottsbalkens 12 kapitel 2 §.35 Undersökningstillståndet meddelas av en
bergmästare hos bergsstaten. Bergsstaten är den myndighet som beslutar i ärenden som kräver tillstånd enligt minerallagen.36 Generellt sett är kraven för att erhålla ett
undersökningstillstånd inte så högt ställda. Dock ställs det vissa krav på den som ansöker. Ansökan ska omfatta ett visst område. Det vill säga att det ska på förhand vara ett bestämt område som inte ska vara mer omfattande än vad tillståndshavaren mäktar med att undersöka. Området ska således inte vara större än att tillståndstagaren kan bedriva ett ändamålsenligt undersökningsarbete. Detta framgår av minerallagens 2 kapitel 1 §.37
Ytterligare förutsättningar för att undersökningstillstånd ska meddelas är att det finns
anledning att tro att koncessionsmineraler kommer att påträffas inom det bestämda området. Det vill säga att undersökningarna kan leda till att fyndigheter upptäcks. Detta är dock inget högt ställt krav då det endast fodras att det finns anledning att anta att koncessionsmineral kommer att påträffas i samband med undersökningarna. Vidare krävs det för att erhålla ett tillstånd om undersökning att tillståndshavaren kan bedriva ett ändamålsenligt
undersökningsarbete, tillstånd ska inte beviljas om förutsättningarna för detta saknas.38 En viktig faktor med undersökningstillståndet är den ensamrätt som följer med
undersökningstillståndet. Den som har ansökt och fått undersökningstillstånd har således ensamrätt att utföra undersökningsarbeten i det aktuella området. Tillståndet ger även tillståndshavaren en rätt att vistas på den marken, det vill säga tillträde till det berörda området. Giltighetstiden för ett sådant tillstånd är normalt tre år detta framkommer av minerallagens 2 kapitel 5 § och kan förlängas om det finns skäl för detta vilket framkommer av minerallagens 2 kapitel 6 §. Under denna tid kan prospektering utföras.39
De undersökningsarbeten som kommer att utföras ska vara förenliga med en upprättad arbetsplan där tillståndshavaren redogör hur undersökningsarbetet kommer att genomföras och utföras samt inom vilken tid dessa undersökningsarbeten är planerade. I arbetsplanen ska också den påverkan som arbetet eventuellt kommer att ha på det allmänna intresset och den enskilda rätten framställas, vilket framgår av minerallagens 3 kapitel 5§. Syftet med
undersökningsarbeten är att ta reda på om det finns koncessionsmineraler inom tillståndsområdet och fastställa hur stor en fyndighet är och om den är brytvärd.
33 http://www.bergsstaten.se (2013-11-13)
34 Bengtsson, Bertil, Speciell fastighetsrätt miljöbalken s 245 35
Bengtsson, Bertil, Speciell fastighetsrätt miljöbalken s 245
36 http://www.bergsstaten.se (2014-01-24)
37 Bengtsson, Bertil, Speciell fastighetsrätt miljöbalken s 245 38
Prop 2004/05:40 s 24
39
Tillståndshavaren kan om det finns en nödvändighet för undersökningsarbetet ta mark i anspråk för att bygga vägar. Detta kräver tillstånd från bergmästaren.40
Det finns även sådana områden som inte är föremål för undersökningsarbeten. De områden som är undantagna och där undersökningsarbeten hindras finns upptagna i minerallagens 3 kapitel 6 §. Ett sådant hinder är att undersökningsarbeten inte får utföras i nationalparker och inte heller i strid med natur- och kulturreservats föreskrifter. Det finns även hinder för
undersökningstillstånd dessa hinder finns upptagna i minerallagens 2 kapitel 9 §.41
3.3.1 Ersättning för undersökningsarbeten
De undersökningar och de undersökningsarbeten som utförs på fastigheter kan ha en stor inverkan och påverkan på de fastigheter som berörs av arbetena.42 Det är naturligt att den skada som uppstår vid sådana ingrepp ersätts. Vad gäller ersättning angående
mineralrelaterade frågor regleras detta i minerallagens 7 kapitel. Ersättning till följd av ingrepp som kan hänföras till undersökningsarbeten återfinns och regleras i minerallagens 7 kapitel 1 §.
”Skada eller intrång som föranleds av undersökningsarbete ska ersättas av den som har undersökningstillstånd eller koncession med vars stöd arbetet bedrivs”43
Detta lagrum fastslår att det är den som innehar undersökningstillstånd eller innehar
koncession som ska betala för de skador som uppstår på fastigheten på grund av intrång och ingrepp i fastigheten. Det är således endast skador som enbart är relaterade till
undersökningsarbeten som ska ersättas efter minerallagens 7 kapitel 1 §.
Ersättningsbestämmelsen har sin grund i de äldre gruvlagarna. Gruvlagens 3 kapitel 8 § och den gamla minerallagens 24 §. Undersökningsarbeten kan orsaka betydande skador på fastigheten beroende på vilken undersökningsmetod som används. Sakägaren ska därför få ersättning för skadorna.44
Undersökningsarbetet kan ske genom mätningar, moränprover (jordprover) samt olika borrningsprover. Beroende på metod förändras graden av skador. Mätningar ger en mycket liten påverkan på fastigheten om ingen påverkan alls, medan borrningar påverkar fastigheten betydligt mer.45 Ersättningen bestäms enligt minerallagens 7 kapitel 4 §. Där det framgår att ersättningen ska bestämmas enligt expropriationslagens ersättningsregler.46
Koncessionshavaren har ett ansvar för de skador som uppkommer på grund av
undersökningsarbeten. Det ansvar som koncessionshavaren har är strikt. Vilket framgår av minerallagens 7 kapitel 1 §. Detta med all rätt då ingreppen sker med stöd av beslut från myndighet. Det strikta ansvaret är förenligt med den rättsuppfattning som finns i Sverige, i och med att det är frågan om ersättningsfrågor som är utomobligatoriska.47
Ersättningen som utgår med stöd av minerallagens 7 kapitel 1 § för skada och intrång ska som ovan nämnts ha ett samband med undersökningsarbetet. Vilket betyder att sådana skador som
40Prop 2004/05:40 s 24 f 41Prop 2004/05:40 s 26
42 Bengtsson, Bertil, Speciell fastighetsrätt miljöbalken s 247 43
Minerallagens (1991:45) 7 kapitel 1 §
44 Delin, Lars, Minerallagen med Kontinentalsockellagen s 138 45 Vägledning vid prospektering i Sverige, SveMin 2012 s 11 f. 46
Delin, Lars, Minerallagen med Kontinentalsockellagen s 139
47
vållas av självständiga uppdragstagare inte omfattas av denna regel om skadan inte kan hänföras till undersökningsarbetet. Det betyder att rättighetsinnehavaren inte ansvarar för dessa skador som de självständiga uppdragstagarna har vållat.48
Vad gäller de skador som ska ersättas enligt minerallagens 7 kapitel 1 § framgår
förutsättningarna indirekt av det som återfinns i minerallagens 7 kapitel 4 §. Detta lagrum hänvisar till expropriationslagens 4 och 5 kapitel.49
3.4 Bearbetningskoncession
Om det i undersökningen påträffas fyndigheter av koncessionsmineraler i
prospekteringsområdet och tillståndshavaren finner skäl att bearbeta mineralfyndigheten måste ytterligare ett tillstånd sökas. Rätten att bearbeta koncessionsmineraler kräver tillstånd enligt minerallagen. Detta framgår av minerallagens 1 kapitel 4 §. Detta tillstånd kallas bearbetningskoncession och regleras i minerallagens 4 och 5 kapitel.
Bearbetning av koncessionsmineraler innebär att koncessionshavaren får rätt att bryta mineralfyndigheten. Området som omfattas av bearbetningskoncession kallas
koncessionsområde. Koncessionsområdet ska bestämmas efter fyndigheternas beskaffenhet och vad som är lämpligt samt avse ett bestämt område vilket framgår av minerallagens 4 kapitel 1 §. Förutsättningarna för att få ett tillstånd om bearbetningskoncession framgår av minerallagens 4 kapitel 2 §. Det ska vara frågan om en mineralfyndighet som sannolikt kan tillgodogöras utifrån ett ekonomiskt perspektiv. Ytterligare en förutsättning är att den sökande ska vara lämplig att utföra bearbetningen av koncessionsmineralen. Vid bedömningen av lämpligheten tar tillståndsgivaren mineralens beskaffenhet i beaktning.50
Vid tillståndsprövningen ska också miljön beaktas detta framgår av minerallagens 4 kapitel 2 §. Miljöbalkens 3 och 4 kapitel blir härigenom aktuella. Dessa kapitel reglerar
hushållningsbestämmelserna. Miljöbalkens 3 kapitel reglerar de grundläggande
hushållningsbestämmelserna vad gäller mark- och vattenområden. Medan miljöbalkens 4 kapitel syftar på särskilda mark- och vattenområden som är geografiskt utpekade.51
Vidare ska också en miljökonsekvensbeskrivning upprättas och bifogas i ansökan om tillstånd för bearbetningskoncession. Det är bergmästaren i samråd med länsstyrelsen som ska bedöma huruvida hinder mot hushållningsbestämmelserna föreligger eller ej.52
Regelverket kring miljökonsekvensbeskrivningar finns i miljöbalkens 6 kapitel. Syftet med en miljökonsekvensbeskrivning är att ge tillståndsgivarna beslutsunderlag. I denna beskrivning ska de olika effekterna på naturen och miljön identifieras. Det ska således vara en samlad bedömning på hur verksamheten påverkar miljön.53 Tillstånd om bearbetningskoncession ska sedermera inte strida mot gällande detaljplan eller områdesbestämmelser.54
När tillstånd om bearbetningskoncession har meddelats gäller detta följaktligen under en begränsad tid. Det framgår av minerallagens 4 kapitel 7 § att giltighetstiden för
48 Bäckström, Lars, rätten till mineral s 156 49 Bäckström, Lars, rätten till mineral s 156 50
Prop 2004/05:40 s 26
51 Bäckström, Lars, rätten till mineral s 166
52 Bengtsson, Bertil, Speciell fastighetsrätt miljöbalken s 246 53
Michanek, Gabriel, Zetterberg, Charlotta, Den svenska miljörätten s 194
54
bearbetningskoncession är 25 år. Därutöver ska giltighetstiden förlängas med tio år i taget om bearbetning regelbundet utförs inom koncessionsområdet. Myndigheternas möjlighet till omprövning av markanvändning efter meddelande av bearbetningskoncession är således mycket begränsade.55 Innan bearbetning inom koncessionsområdet påbörjas ska det ha skett en markanvisning. Detta framgår av minerallagens 5 kapitel 1 §. Detta gäller för bearbetning som sker ovan jord. Det vill säga i ett dagbrott. Regleringen kring markanvisning återfinns i minerallagens 9 kapitel.
Den som erhåller ett tillstånd om bearbetningskoncession får samtidigt en särställning. Koncessionshavaren uppbär en nyttjanderätt till koncessionsområdet vilken på många sätt är starkare än andra nyttjanderätter. Denna rätt benämns som ”gruvrätt” och består även om fastigheten överlåts genom försäljning. Det är minerallagens utformning som gör att gruvrätten får denna status vilket då syftar till koncessionssystemet.56
3.4.1 Ersättning för skada på grund av bearbetningskoncessionsbeslutet
Skador som beror på att tillstånd om bearbetningskoncession har beviljats ska ersättas. Detta framgår av minerallagens 7 kapitel 2 §. Det är koncessionshavaren som ska ersätta de
uppkomna skadorna. Detta lagrum åsyftar främst sådana förhållanden då markanvisningen dröjer. Det vill säga när gruvdriften väl är ett faktum och när den blir aktuell kommer minerallagrens 7 kapitel 3 § att reglera frågan istället. Det är endast ersättning på grund av skador som ersätts enligt minerallagens 7 kapitel 2 § 1 stycket inte ersättning för intrång, eftersom att beslutet om bearbetningskoncession inte betyder att mark kommer att tas i anspråk.57
Uppstår det en situation som innebär att bearbetningskoncession är beviljad men att
markanvisningen inte har skett på tio år finns det en möjlighet för fastighetsägaren att begär att fastigheten ska lösas in. Förutsättningen för att fastighetsägaren ska kunna begära detta är att koncessionshavaren inte har ansökt om markanvisning. Dock finns det en möjlighet för koncessionshavaren att undgå skyldigheten att lösa in marken eller delar av marken. För att undgå denna skyldighet fordras det att koncessionshavaren visar på att det inte finns någon anledning att ansöka om markanvisning. Exempel som tas upp i propositionen till
minerallagen är när malmkroppens position är sådan att en angränsande markanvisning kan nyttjas för att bearbeta mineraliseringen om det då visar sig att det finns praktiska och ekonomiska förutsättningar för detta. Situationer då detta normalt brukar ske är när
koncessionshavaren tidigare har bearbetat en plats och brutit malm och att malm återigen ska brytas och forslas upp samma väg.58
Som nämnts kan det uppstå situationer då koncessionshavaren ska lösa in en fastighet eller delar av en fastighet. Koncessionshavaren är skyldig att lösa in fastigheten om synnerliga men uppstår. Om det uppstår sådana förhållanden spelar det ingen roll hur lång tid som har gått. Skyldigheten ska sålunda alltid finnas om rekvisitet om synnerliga men uppkommer. Det finns en likande bestämmelse i minerallagens 7 kapitel 3 § som berör bearbetning. Lagstiftaren har funnit det nödvändigt och passande med en sådan regel redan vid
meddelandet om bearbetningskoncessions. Regeln om skyldigheten för koncessionshavaren att lösa in en fastighet är tänkt att användas enbart i exceptionella fall, det kan då vara frågan
55 Bengtsson, Bertil, Speciell fastighetsrätt miljöbalken s 246 56 Bengtsson, Bertil, Speciell fastighetsrätt miljöbalken s 246 57
Prop 2004/05:40 s 88
58
om situationer som anses vara orimliga och svåra för den berörda fastighetsägaren. Exempel på situationer som är svåra och orimliga kan vara den tid fastighetsägaren får vänta tills bearbetningen av marken startar eller att ”tioårsregeln” blir tillämplig vilket regleras i minerallagens 7 kapitel 2 § 2 stycket.59
3.5 Markanvisning
När det gäller gruvverksamheter som är tänkta att hållas i dagen, det vill säga att gruvverksamheten ska ske ovan jord ska det enligt minerallagens 5 kapitel 1 § göras en markanvisning. Markanvisningsförrättningar regleras i minerallagens 9 kapitel.
Koncessionshavaren ska visa vart någonstans inom koncessionsområdet verksamheten ska vara lokaliserad. Denna markanvisning ska då ske före verksamheten och bearbetningen påbörjas. En markanvisning sker i samband med en markanvisningsförrättning. Denna förrättning genomförs av bergmästaren på begäran av den som innehar koncessionen. Vid en sådan förrättning anvisas den mark som kommer att tas i anspråk för verksamheten och bearbetningen av de fyndigheter som finns i området.60
Markanvisning fordrar att vissa förutsättningar är uppfyllda. En av grundförutsättningarna är att den som ansöker om markanvisning innehar tillstånd om bearbetningskoncession. Detta framgår av minerallagens 9 kapitel 18 §. I detta lagrum framgår det att beslut om
markanvisningsförrättning inte får ske innan tillstånd om bearbetningskoncessionen har vunnit laga kraft, dock påverkas inte handläggningen av markanvisningsförrättningen på grund av att beslut om bearbetningskoncession saknas.61
Detta ianspråktagande i form av markanvisningsförrättning innebär inte att innehavaren av bearbetningskoncessionen blir ägare av den berörda marken. Markanvisningen innebär att koncessionshavaren skaffar sig sakrätt till fastigheten. Genom markanvisningen uppkommer en speciell rätt. Vilket kallas gruvrätt. Denna rätt har en starkare ställning än många andra former av nyttjanderätter. Gruvrätten är en sakrätt och kan ses som den främsta och bästa rätten i fastigheten sakrättsligt sett. Varken undersökningstillståndet eller
bearbetningskoncessionen innebär att det sker någon påverkan på fastighetsbildningen eller fastighetsindelningen. Den gruvrätt som skapas finns kvar trots att fastigheten säljs vidare till någon annan. Gruvrätten påverkas inte av god eller ond tro hos den som förvärvar fastigheten inte heller av en exekutiv försäljning.62
Som nämnts ovan förlorar fastighetsägaren inte äganderätten till fastigheten, dock förlorar fastighetsägaren dispositionsrätten till fastigheten eller del av denna. Dispositionsrätten hamnar då hos koncessionshavaren. När gruvrätten upphör att gälla återfår fastighetsägaren dispositionsrätten igen.63
Vad gäller den giltighetstid som markanvisningsförrättningen har regleras denna tid i minerallagens 9 kapitel 3 §, giltighetstiden ska gälla tills vidare. Detta har vissa praktiska fördelar. Tillståndet om bearbetningskoncession har en giltighetstid som är begränsad och som senare kan förlängas. Det skulle vara besvärligt att göra en markanvisning för varje förlängningsperiod. Den ersättning som utgår baseras på denna tid markanvisningen
59
Prop 2004/05:40 s 89
60 Bäckström, Lars, rätten till mineral s 179 61 Prop 1988/89:92 s 116
62
Delin, Lars, Minerallagen med Kontinentalsockellagen s 161
63
föreligger, vilket är en fördel för markägaren. Koncessionshavaren går oftast med på att betala ersättningen som baserar sig på markanvisningen eftersom att koncessionshavaren då inte behöver bära kostnader för nya markanvisningar. En markanvisning upphör att gälla när tillståndet om bearbetningskoncession upphör att gälla detta framgår av minerallagens 13 kapitel 1 §.64 Den som håller i förrättningen är den bergmästare som har hand om den aktuella regionen tillsammans med godemän från orten. Ansökan om markanvisning ska vara skriftlig och skickas in till bergmästaren. Kostnaden för förrättningen står den sökande för.65
3.6 Ersättning för bearbetning eller sammanhängande verksamhet
Minerallagens 7 kapitel 3 § återfanns förut i kapitlets 2 § som i sin tur hade sin grund i den gamla gruvlagens 4 kapitel 4 § och den gamla minerallagens 27 §. Detta lagrum fastslår att fastighetsägaren och den som innehar särskild rätt i den berörda fastigheten ska ersättas på grund av att mark eller delar av mark tas i anspråk. Den skada som uppstår och den förlust som fastighetsägaren eller innehavaren av den särskilda rätten lider på grund av de intrång som görs ska bekostas av koncessionshavaren. Det är intrång i form av ianspråktaganden av mark enligt minerallagens 5 kapitel 1 § som blir aktuella.66
”Skada eller intrång som föranleds av mark eller annat utrymme tas i anspråk för bearbetning eller därmed sammanhängande verksamhet ska ersättas av
koncessionshavaren”67
Det är inte bara fastighetsägaren som har rätt till ersättning utan även en innehavare av särskild rätt omfattas av detta lagrum. Vad som avses med särskild rätt regleras i
minerallagens 17 kapitel 1 §. Med särskild rätt åsyftas olika nyttjanderätter och servitut samt renskötselrätt men också rätt till elektrisk kraft eller liknande rättigheter.68 Uppräkningen i detta lagrum liknar mycket den uppräkning som görs i expropriationslagens 1 kapitel 2 § som också redogör för de olika särskilda rättigheterna. Den ersättning som ska utgå vid skada eller intrång enligt minerallagens 7 kapitel 3 § ska således bero på att mark ianspråktas för
bearbetning. Ersättning ska inte utgå för annat. Det finns en särskild begränsning i detta.69 Kommande eller framtida skador som kan hänföras till gruvdriften samt andra olägenheter bör inte kunna ses som en ersättningsfråga vid markanvisningsförrättningen.70
Precis som i minerallagens 7 kapitel 2 § finns det en möjlighet för fastighetsägaren att få sin fastighet eller den berörda delen av fastigheten som tas i anspråk inlöst. Det är
koncessionshavaren som ska lösa in fastigheten. Rekvisiten för att en fastighetsägare ska kunna begära inlösen av fastigheten är att synnerliga men föreligger. Denna möjlighet att lösa in fastigheten eller den berörda delen saknar motsvarighet i tidigare gruvlagar. Anledningen till att denna möjlighet finns är att gruvbrytning allt mera sker i dagbrott. Även framtida konflikter med skogs- och jordbruk har påverkat lagstiftaren att införa möjligheten för markägare att lösa in fastigheten.71
64 Prop 1988/89:92 s 114, se också Delin, Lars, Minerallagen med Kontinentalsockellagen s 165 65 Minerallagens (1991:45) 9 kapitlet 4, 11 §§
66 Delin, Lars, Minerallagen med Kontinentalsockellagen s 138 67
Minerallagens (1991:45) 7 kapitel 3 §
68 Delin, Lars, Minerallagen med Kontinentalsockellagen s 139 69 Delin, Lars, Minerallagen med Kontinentalsockellagen s 139 70
Bäckström, Lars, rätten till mineral s 177
71
Storleken på ersättningen som ska utgå på grund av skada och eventuella intrång som framgår i minerallagens 7 kapitel 1 – 3 §§ fastställs med stöd av de bestämmelser som kan återfinnas i expropriationslagens 4 kapitel samt 5 kapitlet 23, 24 och 27 §§ . Det är då frågan om
ersättning men också om den löseskilling som blir aktuell. Minerallagens 7 kapitel 4 § reglerar denna fråga och hänvisar till expropriationslagen. Lagrummet fastslår att
ersättningsreglerna i expropriationslagen ska användas. Beroende på skada och form av skada eller ingrepp ändras ersättningsformerna. Expropriationslagens ersättningsbestämmelser har tre olika former. Löseskilling, intrångsersättning och ersättning för annan skada.72
Inträffar det skador på en fastighet efter att en markanvisningsförrättning har gjorts och dessa skador inte kunde förutses vid en markanvisningsförrättning är minerallagens
ersättningsregler inte tillämpliga. Bestämmelsen återfinns i minerallagens 7 kapitel 5 §. Denna bestämmelse överensstämmer med expropriationslagens 1 kapitel 7 § och är även utarbetad utifrån denna bestämmelse. Den prövning som görs utifrån minerallagens ersättningsbestämmelser åsyftar främst till den värdering som görs av den mark som fastighetsägaren tvingas frånträda på grund av intrånget. Detsamma gäller värdering av den skada som uppkommer.73
Det lämpligaste för parterna borde vara att kommande skador och intrång på grund av gruvdriften inte ska tas upp vid en markanvisningsförrättning av den anledningen att frågan kommer att behandlas vid ett senare tillfälle. Sakägaren kan vid en särskild rättegång föra talan angående ersättningsfrågan. Den skada som kan förutses och beräknas vid en markanvisningsförrättning ska dock tas upp vid förrättningen.74
3.7 Mineralersättning
Den gamla gruvlagen från 1938 gav fastighetsägaren rätt till mineralersättning eller som den benämndes i lagen jordägaravgäld. Denna ersättning togs sedan bort i 1974 års gruvlag och återinfördes igen 2005 i den nuvarande minerallagen. Den nuvarande mineralersättningen har sin förebild i jordägaravgälden vilket tidigare användes som ersättningsmetod.75 Bearbetning av koncessionsmineraler på annans mark leder till att koncessionshavaren åläggs att betala en särskild ersättning till fastighetsägaren. Denna ersättning kallas då för mineralersättning och bestämmelsen återfinns i minerallagens 7 kapitel 7 §.
Koncessionshavaren ska varje kalenderår betala mineralersättning till fastighetsägaren. Ersättningen ska beräknas på det värde som koncessionsmineralen har. Mineralersättningen ska motsvara 2 promille av det sammanlagda värdet som bryts inom koncessionsområdet varje år. Värdet på koncessionsmineralen utgår från mängden malm och den halt malmen har samt genomsnittspriset under året.76 Genomsnittspriset beräknas i första hand på de priser som har angivits på råvarubörsen. Dock anges inte alla koncessionsmineraler på råvarubörsen och då får priserna fastställas med hjälp av avtal eller andra internationella prisuppgifter.77 När det gäller mineralersättningen utgår inte hela summan till fastighetsägaren. Det allmänna det vill säga staten ska också ha en viss del av mineralersättningen. Minerallagen fastställer
72 Delin, Lars, Minerallagen med Kontinentalsockellagen s 140 73
Delin, Lars, Minerallagen med Kontinentalsockellagen s 140
74 Delin, Lars, Minerallagen med Kontinentalsockellagen s 140 75 Bäckström, Lars, rätten till mineral s 178
76
Minerallagen (1991:45) 7 kapitlet 7 §
77
att tre fjärdedelar ska tillfalla den berörda fastighetsägaren och en fjärdedel ska tillfalla staten. Vilket betyder att fastighetsägaren tilldelas 1,5 promille av värdet på koncessionen och staten tilldelas 0,5 promille av värdet. Detta gäller fastighetsägare inom koncessionsområdet. Om det i koncessionsområdet finns flera fastighetsägare ska ersättningen beräknas
proportionerligt på varje fastighets del inom området. Ersättningen fördelas således mellan fastighetsägarna.78
Anledningen till att det återinfördes en mineralersättning i Sverige har sina grunder i de motstånd som gruvdriften har. Fastighetsägarnas ställning gentemot gruvexploatörerna är relativt svag. Minerallagstiftningen har uppfattats som orättvis och gammalmodig i sin
utformning. Kritik har framkommit att särskild ersättning inte har utgått till de fastighetsägare som har varit berörd av bearbetning på sina fastigheter. Denna kritik på avsaknad av
ersättning utöver ersättningen på grund av skada och intrång har varit efterfrågad.79 Som nämnts ovan har regeringen i propositionen till minerallagen uttalat sig om att
fastighetsägarens ställning är svagare än gruvexploatörens. Regeringen anser också att det är viktigt att ha en minerallagstiftning som ger goda förutsättningar för investeringar och en ökad företagsamhet inom gruvnäringen. Gruvnäringen är av starkt samhälleligt intresse och ska därför beaktas. Regeringen beslutade 2005 att införa en mineralersättning med
argumenten att ersättning ska utgå med tanke på att fastighetsägarens mark utnyttjas för brytning av mineraler. Ersättningen är en kompensation för detta intrång. Återinförandet ska enligt regeringen bidra till att få en ökad förståelse och acceptans för den nytta gruvdriften har och för den samhällsviktiga funktion gruvnäringen är. Ytterligare skäl till en
mineralersättning är den negativa påverkan gruvnäringen har på fastighetspriserna.80
78Prop 2004/05:40 s 90 79 Prop 2004/05:40 s 60 f 80 Prop 2004/05:40 s 61 f
4 Expropriationslagen
4.1 Vad är expropriation
Expropriation är ett ingrepp som det allmänna använder som ett verktyg för att med tvång ianspråkta mark från någon enskild. Det framgår i expropriationslagens 1 kapitel 1 § att fastigheter som ägas av annan än staten kan ianspråktas.
”Fastighet, som tillhör annan än staten, får tas i anspråk genom expropriation enligt denna lag med äganderätt, nyttjanderätt eller servitutsrätt. Genom expropriation får även särskild rätt till fastighet upphävas eller begränsa, om rättigheten tillkommer annan än staten”81 De ingrepp som får göras med stöd av detta lagrum genom expropriation är följaktligen åtgärder i äganderätten, nyttjanderätten och rätten till servitut. Därutöver finns det också en möjlighet att genom expropriation upphäva eller begränsa särskild rätt till fastighet om denna rätt tillfaller någon annan än staten. Möjligheten för staten att ianspråkta mark genom tvång har sin grund och sitt uttryck i grundlagen.82
Regeringsformens 2 kapitel 15 § öppnar upp möjligheten för staten att expropriera egendom. Expropriation är när staten tvångsinlöser någons egendom för att tillgodose angelägna
allmänna intressen. Dessa intressen preciseras i expropriationslagens 2 kapitel. I det 2 kapitlet räknas expropriationsändamålen upp. Det allmänna kan söka stöd i de olika ändamålen. Expropriationsbegreppet får en större och en vidare förklaring i expropriationslagen än vad det får i regeringsformen. I expropriationslagen framgår det att det inte endast är frågan om totala överlåtelser av fastigheter eller delar av fastigheter. Det är också frågan om olika upplåtelser vilket då främst åsyftar till de olika nyttjanderätterna och servituten. Oberoende om det är frågan om överlåtelse eller upplåtelse benämns detta som ianspråktaganden.83 Vad gäller mineralrättsliga och gruvrättsliga frågor fastställs det i expropriationslagens 1 kapitel 2 § att gruvrätt är en särskild rätt. I lagrummet räknas de olika särskilda rätterna upp som en fastighet har. Nyttjanderätt, servitutsrätt samt liknande rätter. I förarbetena
framkommer det att gruvrätt bland annat är en sådan rätt som avses med liknande rätt.84 Som det har nämnts tidigare fastslår även minerallagens 17 kapitel 1 § vad som avses med särskild rätt. Det är inte enbart det allmänna som kan ansöka om expropriation. Denna möjlighet finns även för enskilda dock i en mycket begränsad omfattning. Vad gäller enskildas möjlighet till expropriation ska syftet med ingreppet vara allmännyttigt. Det ska finnas ett allmänintresse bakom ingreppet trots att det är en enskild som ansöker om expropriation.85
Det finns olika former av expropriation beroende på vilka ingrepp i fastigheten som används. Om en fastighet tas i anspråk genom att äganderätten överförs på annan, det vill säga att en överlåtelse av äganderätten sker. Denna form av expropriation kallas
äganderättsexpropriation. Vid ett sådant ingrepp bortfaller alla rättigheter som belastar en fastighet. De rättigheter som tillhörde såväl fastighetsägaren som innehavare av särskilda rättigheter utsläcks i samband med äganderättsexpropriationen. Vid en
81
Expropriationslagens (1972:719) 1 kapitel 1 §
82 Dahlsjö, Anders, Hermansson, Magnus, Sjödin, Eije, Expropriationslagen en kommentar s 46 83 Dahlsjö, Anders, Hermansson, Magnus, Sjödin, Eije, Expropriationslagen en kommentar s 46 f 84
Dahlsjö, Anders, Hermansson, Magnus, Sjödin, Eije, Expropriationslagen en kommentar s 60 f
85
äganderättsexpropriation upphör särskilda rättigheter att gälla vilket framgår av expropriationslagens 1 kapitel 3 §. Vanligen brukar detta benämnas som osjälvständig rättighetsexpropriation.86
Övergången av äganderätten är definitiv och förvärvet kan ses som exstinktivt. Detta betyder att det inte spelar någon roll om den förra ägaren var den rättmätige ägaren. Giltigheten av expropriationen och förvärvet förändras inte.87 En annan form av expropriation är
rättighetsexpropriation. Detta innebär att rättigheter i fastigheter upphävs, begränsas eller upplåts. De rättigheter som tas upp i expropriationslagens 1 kapitel 1 § är först och främst nyttjanderätterna och servituten. Expropriation av sådana rättigheter tar sikte på
fastighetsägaren. Det vill säga expropriation som involverar nyttjanderätter och servitut riktas främst mot ägaren till fastigheten. 88
Vad gäller expropriation som syftar till att begränsa eller upphäva rättigheter eller särskilda rättigheter tar själva expropriationen sikte på rättigheterna. Ingreppet i sig riktas således inte mot den berörda fastigheten, på det viset att fastigheten ianspråktas. Denna form av
rättighetsexpropriation kallas för självständig rättighetsexpropriation.89
4.2 Expropriationslagstiftningen
Expropriation regleras i expropriationslag (1972:719). Denna lagstiftning reglerar huruvida det finns skäl till expropriation, det vill säga de ändamål som ligger till grund för
expropriationen. Även förfarandet för tillståndsgivande till ingreppet regleras i
expropriationslagen. Ersättningen till den berörda personen eller de berörda personerna regleras i lagen samt hur betalning av ersättningen ska gå till. Rättegångsprocessen i expropriationsmål regleras också i lagen.90
Ianspråktagande av fast egendom och denna reglering återfinns dock inte i
expropriationslagen. Dessa ingrepp återfinns i andra lagar. Vad gäller ianspråktagande av mark genom tvång utgör inte regeringsformens 2 kapitel 15 § någon direkt lagreglering av området utan tvångsingreppen fordrar andra lagar. Det vill säga att grundlagen inte
självständigt reglerar expropriation. Dessa speciallagar används då för att ta mark i anspråk likaså används speciallagar när det gäller olika sorter av upplåtelser av rättigheter.91
Vad gäller den utveckling som expropriationslagstiftningen genomgått har den sin början i första hälften av 1700-talet. Den första lagstiftningen om expropriation var en bestämmelse i 1734 års lag. Denna paragraf avsåg regleringen av landsvägsbyggen. I boken
expropriationslagen: en kommentar beskrivs paragrafens innebörd följande ”att by miste i åker och äng skulle njuta sin fyllnad därför av kronan”. Möjligheten att erhålla ersättning på grund av ianspråktagandet var tämligen begränsat. Den första expropriationsregleringen som var självständig var ”1845 års förordning om jord eller lägenhets avstående för allmänt behov”.92
86 Dahlsjö, Anders, Hermansson, Magnus, Sjödin, Eije, Expropriationslagen en kommentar s 48 f 87 Dahlsjö, Anders, Hermansson, Magnus, Sjödin, Eije, Expropriationslagen en kommentar s 48 f 88
Dahlsjö, Anders, Hermansson, Magnus, Sjödin, Eije, Expropriationslagen en kommentar s 49
89 Dahlsjö, Anders, Hermansson, Magnus, Sjödin, Eije, Expropriationslagen en kommentar s 49 90 Dahlsjö, Anders, Hermansson, Magnus, Sjödin, Eije, Expropriationslagen en kommentar s 43 91
Dahlsjö, Anders, Hermansson, Magnus, Sjödin, Eije, Expropriationslagen en kommentar s 43
92
Denna reglering innebar att ersättningsmöjligheterna förbättrades. Det skulle betalas full ersättning och dessutom 50 procent därtill. Ersättningen var således 150 procent av egendomens värde. Detta system ändrades genom en expropriationsförordning från 1866. Denna förordning kallades expropriationsförordningen och ersättningen för ianspråktagande av jord eller lägenhet ändrades. Ändringen av ersättningsbestämmelsen försämrade
ersättningens storlek och efter ändringen skulle ersättningen bestämmas efter vad liknande jord och lägenhet i orten var, högre ersättning skulle inte utgå. Varför ersättningen ändrades har sin grund i att det var för dyrt för staten.93
Expropriationsförordningen gällde ända fram till 1917 då en ny expropriationslag antogs. Vad gäller ersättningen skulle full ersättning utgå för ianspråktagande av mark, detta i likhet med 1845 års expropriationsförordning. Fastighetsägaren skulle få full ersättning vid
expropriation. Detta ändrades återigen 1949 då flera betydelsefulla ändringar av ersättningsfrågorna gjordes. Istället för att full ersättning vid expropriation skulle utgå, ändrades denna terminologi till att ersättning skulle utgå. Vid fastställande av ersättning skulle värdet på fastigheten bestämmas med hänsyn till priser och avkastning på den aktuella orten. Återigen ändrades lagen vilket är den lag som är tillämplig och gällande idag. Denna lag benämns som expropriationslag (1972:719). Lagen fastställde till en början att den som sålde sin fastighet frivilligt och på den allmänna marknaden skulle ha en högre ersättning än om fastigheten tvångsvist skulle avhändas ägaren.94
Dock har ytterligare ändringar skett sedan ikraftträdandet av den nuvarande
expropriationslagen. 2010 skedde ändringar av ersättningsbestämmelserna, vilket också kan ses som början till ett nytt synsätt på området. Skyddet för egendom och äganderätt värderas högre idag än vad det har gjort tidigare.95
4.3 Tvångsinlösen av fastighet
Expropriation är ett mycket långtgående ingrepp i äganderätten och ett ingrepp riktad mot de enskilda. Rättsäkerheten kräver att skäl för expropriation finns och att de är reglerade i lag. Det ska tydligt framgå i vilka situationer tvångsingrepp ska kunna användas. De skäl som finns angivna i expropriationslagen kallas expropriationsändamål. Om ett ändamål är uppfyllt kan således expropriation bli tillämplig.
Även om en ägare till en fastighet råkar ut för ett tvångsingrepp och har rätt till ersättning för den förlust som ägaren lider kan detta anses vara en stor olägenhet för ägaren.
Det kan vara andra värden än ekonomiska som kan vara involverade. Det är då av stor vikt att det finns uttryckliga och tydliga skäl upptagna i lag som kan reglera vad som kan exproprieras och på vilka grunder ingreppet kan komma att användas.96 Vad gäller
expropriationsändamålen regleras dessa i expropriationslagens 2 kapitel. Det kan ses som huvudändamål vilket expropriation ska grundas på och vad som avses vara lagliga skäl att använda tvångsingreppet. De ändamål som tas upp i kapitlet ger inga preciserade svar. Detta gör således att den myndighet som ska ge tillstånd har en möjlighet till handlingsfrihet. Som nämnts tidigare är möjligheten att expropriera begränsat i grundlagen och ingreppet kräver att
93 Dahlsjö, Anders, Hermansson, Magnus, Sjödin, Eije, Expropriationslagen en kommentar s 25 f 94 Bengtsson, Bertil, Speciell fastighetsrätt miljöbalken s 113
95
Bengtsson, Bertil, Speciell fastighetsrätt miljöbalken s 112
96
angelägna allmänna intressen är uppfyllda. De ändamål som regleras i expropriationslagens 2 kapitel preciserar detta.97
Det första ändamålet som tas upp i expropriationslagens 2 kapitel 1 § reglerar expropriation för tätbebyggelse. Detta lagrum ger kommunen inflytande när det gäller marken och
förmågan att styra den utveckling som samhället skapar. Kommunen ska således inte endast bedriva planläggning. Kommunen använder då expropriation för att tätbebyggelser ska kunna expandera.98
I expropriationslagens 2 kapitel 2 – 10 §§ regleras de särskilda expropriationsändamålen. I dessa lagrum återfinns olika former av ändamål som gör det möjligt för bland annat det allmänna att ianspråkta mark för olika syften. I kapitlets 2 § ges möjligheten till expropriation för olika kommunikationsändamål. Det är då främst infrastrukturen som kommer ifråga. Det vill säga vägar, järnvägar eller flygplatser. Det finns även andra möjligheter att ianspråkta mark enligt andra lagar exempelvis väglagen. I expropriationslagens 2 kapitel 3 § ges utrymme för expropriation för drivkraft, vatten och avlopp eller liknande nyttighet detta för att tillgodose det allmänna behovet. I denna paragraf framgår det att möjligheten att
expropriera inte gäller tillgodogörande av vattenkraft eller gruvdrift. Vilket innebär att det inte finns något stöd för att ianspråkta mark enligt expropriationslagen när det gäller
gruvdriften. Det är följaktligen minerallagens bestämmelser som blir tillämpliga på området.99 Det finns inget stöd i minerallagen för ianspråktagande av mark genom
äganderättsöverlåtelse. Den möjlighet som finns för att ta mark i anspråk är genom
markanvisningen. Som det framgår i avsnittet om markanvisning innebär markanvisningen att koncessionshavaren får dispositionsrätt till den anvisade marken. Detta betyder att ingen äganderättsöverlåtelse sker. Fastighetsägaren förlorar inte äganderätten till fastigheten. Detta ingrepp är dock en form av ett ianspråktagande av mark. Dispositionsrätten uppstår när ett beslut om markanvisning vinner laga kraft vilket framgår av minerallagens 9 kapitel 26 § och förfaller när koncessionen upphör vilket framgår av minerallagens 13 kapitel 1 §. När
koncessionshavaren förlorar dispositionsrätten återgår denna rätt till fastighetsägaren.100 Möjligheten att expropriera en fastighet eller delar av en fastighet genom
äganderättsöverlåtelse när det gäller gruvdrift finns således inte reglerad i minerallagen. Som nämnts tidigare finns det dock en möjlighet för fastighetsägaren att begära att få fastigheten inlöst. Denna möjlighet är reglerad i minerallagens 7 kapitel 2 – 3 §§. Förutsättningarna för att fastighetsägaren ska kunna begära detta är att koncessionshavaren inte har ansökt om markanvisning inom tio år från då beslut om bearbetningskoncession vunnit laga kraft. En fastighetsägare har dock alltid rätt att begära att fastigheten löses in ifall synnerliga men uppstår på fastigheten.101
I propositionen till minerallagen framgår det att tillståndsmyndigheten bör föreskriva att den berörda fastigheten ska lösas in om det är uppenbart att synnerliga men kommer att uppstå. Detta bör kunna ske redan vid bearbetningskoncessionen. Villkoren som myndigheten
föreskriver kan således betyda att koncessionshavaren blir ägare till fastigheten dock krävs det
97
Bengtsson, Bertil, Speciell fastighetsrätt miljöbalken s 117
98 Bengtsson, Bertil, Speciell fastighetsrätt miljöbalken s 118 99 Bengtsson, Bertil, Speciell fastighetsrätt miljöbalken s 120 100
Bäckström, Lars, rätten till mineral s 180
101
ett köpeavtal mellan parterna.102 Det finns inget stöd i minerallagen som gör att äganderätten kan överlåtas genom tvång. Det är således upp till fastighetsägaren att besluta om överlåtelse ska ske eller inte.
4.4 Ersättningens storlek
Ersättning för skada och intrång som koncessionshavaren vållar ska utgå till fastighetsägaren. Det är skada och intrång som kan hänföras till undersökningsarbete, beviljandet av
bearbetningskoncession eller bearbetning. Det framgår av minerallagens 7 kapitel 4 § att storleken på ersättningen ska beräknas utifrån de förutsättningar som ges i
expropriationslagens 4 kapitel och 5 kapitel 23, 24 och 27 §§. Regeringsformens 2 kapitel 15 § föreskriver att full ersättning ska utgå för den förlust som ägaren lider. Det är således ersättning till sakägare i fastigheten som har rätt till ersättning enligt minerallagen.103
Det finns vissa grundprinciper för fastställandet av ersättningen. För att en skada ska ersättas i ett expropriationsmål ska det ha uppstått en ekonomisk skada. Skador som är relaterade till affektionsvärde eller andra ideella skador ersätts således inte. Ett exempel på en ideell skada kan vara psykiskt lidande för en fastighetsägare som kan hänföras till att en fastighet
exproprieras. En grundläggande princip är att sakägaren ska försättas i samma ekonomiska situation som om expropriationen eller ingreppet aldrig hade ägt rum.104
4.4.1 Ersättningsformerna
Som nämnts tidigare finns det tre olika former av ersättningar, löseskilling, intrångsersättning och ersättning för annan skada. Löseskilling innebär att fastigheten i sin helhet exproprieras. Intrångsersättning åsyftar till att reglera situationer där delar av en fastighet exproprieras. Mark som upplåts innanför och utanför bearbetningskoncessionen samt andra upplåtelser av rättigheter anses vara delexpropriation.105
”För en fastighet som exproprieras i sin helhet ska, i den mån inte annat följer av vad som sägs nedan, löseskilling betalas med ett belopps om motsvarar fastighetens marknadsvärde. Exproprieras en del av en fastighet, ska intrångsersättning betalas med ett belopp som motsvarar den minskning av fastighetens marknadsvärde, som uppkommer genom
expropriationen. Uppkommer i övrigt skada för ägaren genom expropriationen, ska sådan skada ersättas.”106
De grundläggande bestämmelserna vad gäller ersättningen för expropriation är
expropriationslagens 4 kapitel 1 §. Paragrafen innehåller de olika ersättningsformerna som kan bli aktuella. Paragrafen har till uppgift att reglera frågan hur en förlust ska justeras till följd av en expropriation. I de fall en fastighet ska exproprieras i sin helhet ska
ersättningsformen löseskilling användas vilket framgår av expropriationslagens 4 kapitel 1 § 1 mening. Detta innebär att ersättningen det vill säga löseskillingen ska motsvara fastighetens marknadsvärde. Paragrafen definierar inte vilka metoder som ska användas för att beräkna marknadsvärdet.107
102 Prop 1988/89:92 s 108 f 103
Bengtsson, Bertil, Speciell fastighetsrätt miljöbalken s 247
104 Dahlsjö, Anders, Hermansson, Magnus, Sjödin, Eije, Expropriationslagen en kommentar s 188 105 Delin, Lars, Minerallagen med Kontinentalsockellagen s 140
106
Expropriationslagens (1972:719) 4 kapitel 1 § 1 st.
107
