Psykologi inriktning idrott och motion, 180hp
Föräldrainvolvering som moderator för relationen mellan de tre grundläggande psykologiska behoven och målorientering
Psykologi inriktning idrott och motion (61-90) 15hp
Halmstad 2020-01-17
Martin Gibson och Joel Åberg
Gibson, M., & Åberg, J. (2020). Föräldrainvolvering som moderator för relationen mellan de tre grundläggande psykologiska behoven samt målorientering. (C-uppsats i psykologi
inriktning idrott och motion, 61–90 hp). Akademin för Hälsa och Välfärd: Högskolan i Halmstad
Sammanfattning
Syftet med studien var att (a) undersöka ifall det finns ett samband mellan de tre
grundläggande psykologiska behoven utifrån självbestämmandeteorin, föräldrainvolvering samt målorientering, och (b) undersöka om föräldrainvolvering modererar sambandet mellan de tre grundläggande psykologiska behoven och målorientering hos ungdomsfotbollsspelare.
En panelstudie genomfördes där 69 ungdomsfotbollsspelare deltog i åldrarna 15-18 år (M=15.29 och SD=.69). Ett icke-slumpmässigt tillgänglighetsurval genomfördes för att rekrytera deltagare och samla in data. Resultatet visade ett positivt statistiskt signifikant samband mellan behovstillfredsställelse och uppgiftsorientering. Vidare visades ett positivt statistiskt signifikant samband mellan föräldraberöm och uppgiftsorientering. Dock visade inget signifikant samband mellan behovstillfredsställelse och föräldraberöm. En signifikant modererande effekt visades där föräldrapress reducerade sambandet mellan
behovstillfredsställelse och uppgiftsorientering. Resterande modereringsanalyser visade inga signifikanta modererande effekter. En expandering av föreliggande studie är nödvändig för att djupare förstå hur ungdomar upplever föräldrainvolvering inom idrotten.
Nyckelord: Behovstillfredsställelse, behovsfrustration, föräldraberöm, föräldrapress,
uppgiftsorientering, resultatorientering, ungdomsfotbollsspelare
Gibson, M., & Åberg, J. (2020). Parental involvement as a moderator for the relation between the three basic psychological needs and goal-orientation. (C-essay in sport and exercise psychology, 61-90 ECTS). School of Health and Welfare: Halmstad University
Abstract
The purpose of this study was to (a) examine the relationship between the three basic psychological needs of the self-determination theory, parental involvement and goal- orientation and (b) examine if parental involvement moderates the relationship between the three basic psychological needs and goal-orientation in youth soccer players. A panel study was made with 69 participants in the ages 15-18 years (M=15.29 and SD=.69). A none- random convenience sample was made to recruit participants and gather data. The result showed a positive statistical significant correlation between need-satisfaction and task- orientation. Furthermore, a positive statistical significant correlation was shown between parental praise and task-orientation. No statistical significant correlation between need- satisfaction and parental praise was shown. A significant moderating effect was shown where parental pressure reduced the correlation between need-satisfaction and task-orientation. The rest of the moderating-analyses showed no significant moderating effects. An expansion of the current study is necessary to more deeply understand how adolescents experience parental involvement in sport.
Keywords: Need frustration, need satisfaction, parental praise, parental pressure, task
orientation, ego orientation, youth soccer players
Föräldrar är och har länge varit involverade inom ungdomsidrotten på flera olika sätt. De bidrar med stöd i form av skjuts till träningar och tävlingar, finansierar utrustning samt är en viktig källa för feedback (Park & Kim, 2014; Gershgoren, Tenenbaum, Gershgoren & Eklund, 2011; Knight, Dorsch, Osai, Haderlie & Sellars, 2016). Föräldrar spelar även en viktig roll för att barn ska vara mer fysiskt aktiva, detta då det är framförallt föräldrar som introducerar barn till idrott och ett aktivare liv (Hennessey, O’Hughes, Goldberg, Hyatt & Economos, 2010).
Amado, Olivia, Ponce, Gonzalez och Miguel (2015) betonar vikten av att föräldrar skapar en positiv miljö kring sitt barns idrottande. Detta är viktigt för att barn och ungdomar ska
fortsätta med sin idrott (Amado et al., 2015). Vidare kan barn och ungdomar som deltar inom idrott främja psykologiska faktorer som exempelvis självkänsla, emotionskontroll, uppleva mindre ångest och depression, dock endast om de upplever idrottsmiljön som stöttande och positiv (Charbonneu & Camiré, 2019; Amado et al., 2015). Däremot finns det föräldrar som sätter mycket press på ungdomar att både vinna och alltid prestera bra (Wuerth, Lee &
Alfermann, 2004). Dessa krav kan ta bort en stor del av det roliga inom barn- och
ungdomsidrotten och Bisso (2019) belyser problemet att ett av fem barn väljer att sluta med sin idrott på grund av att de inte kan hantera den press samt de krav som ställs på dem. Vidare beskriver Wuerth, Lee och Alfermann (2004) hur idrottande ungdomar kan uppleva negativa känslor som press, utbrändhet, stress och skuld om deras föräldrar ställer orimliga krav eller sätter orealistiska mål. Tränare för ungdomslag eller individuella idrotter har också beskrivit problematik gällande föräldrars tendens att vilja pressa deras barn inom idrotten (Gould, Lauer, Rolo, Jannes & Pennisi, 2008). Exempel på konsekvenserna av ett pressande beteende blir att ungdomarna upplever en känsla av att de inte duger om de inte lever upp till sina föräldrars förväntningar (Turman, 2007) och det hämmar deras utveckling inom idrotten (Gould et al, 2008).
Föräldrainvolvering
Föräldrainvolvering definierar Knight et al. (2016) som “mängden tid, energi och pengar föräldrar investerar i deras barns deltagande inom idrott och inkluderar saker som transport, närvaro vid träningar och matcher, bidrar med stöd i form av instruktioner och köper utrustning” (s.161). Wagnsson (2019) förklarar hur föräldrar också kan vara högt involverade vilket medför mer press från föräldrarna på att barnet ska prestera bra inom idrotten. Augustsson och Patriksson (2007) definierar föräldrapress som “Unga idrottares upplevelser av otillräcklighet i sitt idrottande, vilket skapats av föräldrars alltför höga, uttalade eller outtalade förväntningar och krav på individen att prestera i idrottsmiljön.” (s.
17). Knight et al. (2016) definierar föräldrainvolvering som mer stöttande medan Hellstedt
(1987) menar att det också finns en negativ sida av föräldrars engagemang som medför press.
Welk, Babkes och Schaben (2016) beskriver att beroende på hur ungdomarna uppfattar sina föräldrars beteenden kan det antingen främja eller hämma ungdomarnas perception av deras förmågor, intresse och involvering. En positiv upplevelse av
föräldrainvolvering innefattar beröm, uppmuntran och stöd, dessa är exempel på hur man kan främja ungdomars idrottsliga upplevelse. Dock problematiserar Wagnsson (2019) beröm då det kan påverka ungdomsidrottare positivt men det måste ges vid rätt tidpunkt, formuleras på rätt sätt samt upplevas som ärlig av ungdomsidrottaren för att det ska ha främjande effekter.
Föräldrars beteenden som upplevs pressande och kritiserande kan hämma ungdomars självförtroende samt ta bort det roliga inom ungdomsidrotten (Welk, Babkes & Schaben, 2016).
Självbestämmandeteorin (SDT)
Självbestämmandeteorin är en makroteori som förklarar mänsklig motivation och dess inre behov som behöver tillfredsställas för att människan ska utvecklas och vara motiverad (Ryan & Deci, 2000). Inom självbestämmandeteorin finns det en miniteori som heter Basic psychological needs theory (BPNT) som bygger på de tre grundläggande
psykologiska behoven (Deci & Ryan, 2002). De tre grundläggande psykologiska behoven är essentiella för en individs välmående, personliga utveckling samt optimala funktion, dessa är autonomi, kompetens och tillhörighet (Deci & Ryan, 2000; Ntoumanis, 2001; Landry &
Koestner, 2008; Lindwall, Stenling & Josefsson, 2019).
Deci och Ryan (2000) förklarar att autonomi som människans strävande efter att känna sig i kontroll över sitt eget beteende och fri att följa sina egna intressen. Deci och Ryan (1991) menar att en autonomistödjande miljö innebär att en individ har valmöjligheter och inte är pressad till att prestera, vidare menar författarna att en autonomistödjande relation är när någon stödjer och respekterar en individs personliga behov, det kan till exempel vara att en tränare är autonomistödjande mot sina spelare. Det tyder även på att en autonomistödjande miljö leder till högre inre motivation, tillit och tillfredsställelse (Deci & Ryan, 1991). Vidare förklarar författarna behovet av kompetens som människans strävande efter att förstå vad som krävs för att uppnå ett resultat, samt kunna vara bidragande och påverka de faktorer som leder till det önskade resultatet. Det tredje grundläggande psykologiska behovet är tillhörighet och innebär att människan vill skapa relationer och bry sig om andra samt att andra människor bryr sig genuint tillbaka. Alltså vill människan känna tillhörighet i den sociala världen och de sociala sammanhang som en person befinner sig i (Deci & Ryan, 1991).
Deci och Ryan (2000) menar att vid avsaknad av de tre grundläggande psykologiska behoven försöker människor anstränga sig för att tillfredsställa behoven. Om de tre
grundläggande psykologiska behoven motarbetas av betydelsefulla människor kan de övergå
till behovsfrustration (Bartholomew, Ntoumanis, Ryan, Ntoumani, 2011) vilket i sin tur
tenderar att förvärra problemet då individen börjar agera på ett sätt som ökar frustrationen
(Deci & Ryan, 2000). Autonomifrustration kan vara att en person börjar bli
självkontrollerande eller omotiverad vilket i sin tur förvärrar situationen eller beteendet.
Negativa kommentarer från andra personer om ens effektivitet att utföra en viss uppgift tenderar att skapa en kompetensfrustration hos individen (Deci & Ryan, 2000). Om en individ i tidig ålder upplever tillhörighetsfrustration tenderar den personen att söka bekräftelse och värde hos yttre faktorer som till exempel pengar och materiella saker vilket minskar den inre motivationen (Deci & Ryan, 2000). Bartholomew et al. (2011) menar att en atlet kan uppleva tillhörighetsfrustration om individen blir avvisad och utstött från sina lagkamrater.
Målorientering
Achievement goal theory (Nicholls, 1989) är en socialkognitiv teori som förklarar motivation utifrån målorientering. Föreliggande studie kommer undersöka de två olika målorienteringarna; uppgiftsorientering och resultatorientering (Elliot, 1999; Sit & Lindner, 2004; Ohlert & Zepp, 2016). Uppgiftsorientering karaktäriseras av att man fokuserar på prestation istället för resultat. Man jämför sin egen prestation med tidigare prestationer och värderar sin egen utveckling samt lärande. Uppgiftsorienterade individer tenderar även att vara mer hängivna, angelägna att anstränga sig mer, anta utmanande uppgifter och inte ge upp. (Duda, Chi, Newton, Walling & Catley, 1995; Veskovic & Milanovic, 2011; Sit &
Lindner, 2004). Vidare har studier visat att individer som är mer uppgiftsorienterade tenderar till att uppleva mer nöje inom sin idrott samt en högre upplevd nivå av kompetens (Smoll, Cumming och Smith, 2011).
Resultatorientering karaktäriseras av att man jämför sina prestationer med andras prestationer och det är viktigt att vara bättre än andra (Duda et al., 1995). Det finns även en önskan att klara av uppgifterna hos resultatorienterade individer, dock inte av samma anledning. Uppgiftsorienterade individer gör det för att bli bättre till skillnad från resultatorienterade individer som gör det endast för att visa att de är bättre än andra. Att endast jobba hårt räcker inte för att anse sig själv som kompetent, man måste vara minst lika bra som andra med mindre ansträngning eller bättre med samma mängd ansträngning
(Jagacinski & Strickland, 2000). Vidare tenderar resultatorienterade individer att undvika utmaningar om de upplever att deras kompetens inte räcker till (Bars, Gernigon & Ninot, 2009).
Tidigare forskning
En meta-analys av Crane och Temple (2015) belyser problematiken kring pressande föräldrar relaterat till de tre grundläggande psykologiska behoven (autonomi, kompetens och tillhörighet). Studien visar att bristen på autonomi är en av de mest förekommande orsakerna till att ungdomar väljer att sluta med sin idrott då de upplever idrottsmiljön som alltför kontrollerad. Följden av detta är att den inre motivationen hos idrottande ungdomar påverkas negativt då man idrottar för att behaga andra (Ullrich-French & Smith, 2006) och nivån av autonomi minskar. Dessa tre grundläggande psykologiska behoven är essentiella för optimal utveckling samt inre motivation (Deci & Ryan, 1991). Tidigare studier beskriver hur
idrottande ungdomar som upplever att deras föräldrar har högt förtroende för deras
kompetens, själva upplever sig ha hög kompetens och mer inre motivation (Babkes & Weiss, 1999; Sari, 2015). Babkes och Weiss (1999) belyser i sin studie vikten av den verbala
återkopplingen och att det är en faktor som kan höja eller sänka den upplevda kompetensen.
Vidare belyser Charbonneau och Camiré (2019) i sin studie att föräldrar även bör
uppmärksamma sitt kroppsspråk då det influerar ungdomars upplevda kompetens under och efter tävlingar. Ett positivt kroppsspråk i kombination med positiv återkoppling är två främjande faktorer för den upplevda kompetensen hos ungdomar (Charbonneu & Camiré, 2019). Föräldrars verbala återkoppling och kroppsspråk kan även stärka relationen mellan föräldrar och deras barn då föräldrars närvaro vid tävlingar är viktig för känslan av tillhörighet och stöd hos ungdomar (Charbonneu & Camiré, 2019). Strandbu, Stefansen, Smette och Sandvik (2019) fann i sin studie att ungdomar vill i stor utsträckning att föräldrar ska delta och vara närvarande i deras idrott, dock var det tydligt att föräldrarna inte ska lägga sig i det sociala livet mellan lagkamraterna.
Som tidigare nämnt har föräldrainvolvering en effekt på de tre grundläggande psykologiska behoven hos ungdomar. Gershgoren et al. (2011) har i en experimentell studie visat att föräldrainvolvering också kan ha en effekt på de två målorienteringarna (uppgifts- och resultatorientering) hos ungdomar. Resultatet från studien visade att endast en kommentar från föräldrar influerar ungdomsidrottares perception av målorienteringarna utifrån de
förväntningar som ställs på dem. Gershgoren et al. (2011) beskriver att ungdomsidrottare kan vara både resultatorienterad och uppgiftsorienterad men att individen tenderar att vara
antingen mer resultatorienterad eller mer uppgiftsorienterad. De två målorienteringarna fluktuerar beroende på de upplevda förväntningarna från omgivningen, dock är individer som är uppgiftsorienterade mindre mottagliga för resultatorienterade kommentarer då
uppgiftsorientering är mer stabilt över tid (Gershgoren et al., 2011). Däremot kan
resultatorienterade individer bli mer uppgiftsorienterade när föräldrarna använder sig av mer uppgiftsorienterade kommentarer (Gershgoren et al., 2011). Fördelarna med att vara
uppgiftsorienterad är att det främjar optimal prestation samt välmående inom idrott (Duda et al., 1995; Ohlert & Zepp, 2016). Resultatet i en studie av O’Rourke, Smith, Smoll och Cumming (2014) visar ytterligare fördelar med föräldrar som skapar ett uppgiftsorienterat klimat då barn och ungdomar visade högre nivåer av självkänsla, lägre nivåer av ångest och högre nivåer av självbestämmande motivation.
Sammanfattningsvis har tidigare studier visat att okunskap om de effekter föräldrar
har på idrottande ungdomar kan leda till problem (Wuerth, Lee & Alfermann, 2004; Hellstedt,
1987; Ullrich-French & Smith, 2006; Crane & Temple, 2015), ett föräldrabeteende som
upplevs pressande samt krävande är en riskfaktor för att barn och ungdomar ska sluta med sin
idrott (Bisso, 2019). Dock är det också ett faktum att föräldrar har en viktig roll i form av att
stötta och skapa en trivsam idrottsmiljö för ungdomar (Park & Kim, 2014; Gershgoren et al.,
2011; Knight et al., 2016). Genom att vara autonomistödjande, ha förtroende för ungdomarnas
idrottsliga kompetens samt ha en kommunikation om till vilken grad ungdomarna vill att
föräldrarna ska vara närvarande vid träning och/eller match kan man som förälder bidra till en
trivsam och främjande idrottsmiljö (Deci & Ryan, 1991; Charbonneu & Camiré, 2019; Ryan
& Deci, 2000). Uppgiftorienterade kommentarer från föräldrar har även visat sig vara positivt för att skapa en trivsam miljö för idrottande ungdomar medan resultatorienterade
kommentarer kan hämma ungdomarnas utveckling och välmående inom idrott (Gershgoren et al., 2011; Duda et al., 1995; Ohlert & Zepp, 2016).
Föreliggande studie är relevant ur ett vetenskapligt perspektiv då föräldrar är
involverade inom ungdomsidrotten och deras beteenden korrelerar med psykologiska faktorer som motivation, prestationsångest, målorientering och press (Sanchez-Miguel, Leo, Sanchez- Oliva, Amado, & Garcia-Calvo, 2013; Rodis, 2013; Gershgoren et al., 2011). Föräldrar har ett starkt inflytande på ifall deras barn kommer börja samt fortsätta med idrott (Knight & Holt, 2014) vilket är intressant att studera för att kunna se hur deras beteenden korrelerar med psykologiska faktorer som kan bidra med kunskap till att skapa en mer utvecklande och glädjefylld miljö inom ungdomsidrotten. Författarna i föreliggande studie har inte funnit någon tidigare forskning som undersökt sambandet mellan de tre grundläggande psykologiska behoven och målorientering med föräldrainvolvering som moderator. Vidare har de studier som tidigare genomförts rekryterat deltagare som är aktiva på elitnivå, var under 15 år eller var över 18 år. Därmed finns det en kunskapslucka gällande hur fotbollsspelare i åldrarna 15- 18 år upplever föräldrainvolvering, de tre grundläggande psykologiska behoven och
målorientering. Strandbu et al. (2019) menar även att framtida forskning behöver fördjupa förståelsen för hur idrottande ungdomar själva upplever sina föräldrars involvering. För att expandera den befintliga forskningen ämnar författarna i föreliggande studie att genomföra en modereringsstudie för att undersöka om föräldrainvolvering reducerar eller ökar sambandet mellan de tre grundläggande psykologiska behoven och målorientering.
Syfte
Syftet med studien är att (a) undersöka ifall det finns ett samband mellan de tre grundläggande psykologiska behoven, föräldrainvolvering samt målorientering och (b) undersöka om
föräldrainvolvering modererar unga fotbollsspelares tre grundläggande psykologiska behov (autonomi, kompetens och tillhörighet) i relation till målorientering.
H1: Det finns ett positivt statistiskt signifikant samband mellan behovstillfredsställelse, föräldraberöm och uppgiftsorientering.
H2: Det finns ett positivt statistiskt signifikant samband mellan behovsfrustration och resultatorientering vilket reduceras av föräldraberöm men ökar av föräldrapress.
H3: Det finns ett positivt statistiskt signifikant samband mellan behovstillfredsställelse och
uppgiftsorientering vilket reduceras av föräldrapress men ökar av föräldraberöm.
Figur 1. Föräldrainvolvering modererar de tre grundläggande psykologiska behoven i relation till målorientering
Metod Deltagare och Urval
Deltagarna i denna studie var fotbollsspelande ungdomar från fyra olika lag i Halmstad, tre utav dessa var breddlag och ett var elitlag. Ett icke slumpmässigt
tillgänglighetsurval genomfördes för att ta kontakt med fotbollsklubbarna. Antalet deltagare i studien var 80 fotbollsspelare. Fördelat på 70 pojkar och 10 flickor, mellan åldrarna 15-18 år (M=15.29 och SD=.69). Det förekom ett externt bortfall av deltagare på 17% från mättillfälle ett och mättillfälle två.
Instrument
Datainsamlingen skedde genom tre olika frågeformulär som mätte variablerna föräldrapress och föräldraberöm, behovsfrustration och behovstillfredsställelse samt resultatorientering och uppgiftsorientering. Dessa kompletterades med informationsbrev och samtyckesbrev (bilaga 1 och bilaga 2). Totalt bestod enkäten av 71 påståenden exklusive två bakgrundsfrågor om ålder samt kön.
The need satisfaction and frustration scale (NSFS) (Longo, Gunz, Curtis & Farsides, 2015).
Författarna använde en svensk version (Aurell et al., 2015). Detta frågeformulär kan användas för att mäta behovsfrustration och behovstillfredsställelse utifrån
självbestämmandeteorin. Frågeformuläret innehåller 18 påståenden där 9 av frågorna mäter behovsfrustration (ex. ”Jag har känt mig tvingad att följa andras anvisningar om vad jag ska göra”; a = .80) och 9 frågor mäter behovstillfredsställelse (ex. ”Jag har känt mig helt fri att
fatta