Elpris, skatter och avgifter i småhus per kommun 2011 En rapport från Villaägarnas Riksförbund

Postadress Besöksdress Telefon Fax E-post Hemsida

Elpris, skatter och

avgifter i småhus per kommun 2011

En rapport från Villaägarnas Riksförbund

Box 7118, 192 07 Sollentuna Johan Berndes väg 8-10 010-750 01 00 010-750 02 50 info@villaagarna.se www.villaagarna.se

Hur hög är elräkningen i olika delar av landet, och varför?

De senaste vintrarna har både elpriset och elmarknaden debatterats livligt. Fallerande kärnkraft, nivåerna i vattenmagasinen och – denna vinter – indelningen av landet i fyra elområden med separata elpriser har varit heta ämnen. Gemensamt för dessa ämnen är att de har ett produktionsperspektiv.

Denna rapport närmar sig frågan ur ett användarperspektiv, och ser på elkundernas kostnader.

Elmarknaden är komplicerad, och det är därför värt att både förklara marknadens funktionssätt och att ständigt återvända till kundens viktigaste fråga: vad betalar jag för på elräkningen, varför är den så hög och hur kan den sänkas?

Denna rapport är en kartläggning över hur en genomsnittlig småhusägares årliga elräkning varierar över landets 290 kommuner. Rapporten visar hur olika delar av elräkningen utgör större eller mindre delar av den totala kostnaden, beroende på i vilken kommun man bor. Rapporten syftar också till att ge en förståelse om hur elmarknaden fungerar, och hur elräkningens storlek påverkas av dels marknaden, dels politiska beslut.

Sammanfattande slutsatser

Torsås har landets högsta elräkningar. En genomsnittlig småhusägare betalar där 32 783 kronor om året i elräkningar. Landets lägsta elräkningar finns i Malung, där den årliga räkningen blir 24 709 kronor. Skillnaden om drygt 8 000 kronor är en följd av skillnader i framför allt skattesats och nätavgifter. I genomsnitt uppgår småhusägarens årliga elräkning till 28 778 kronor, varav 11 832 kronor (41,2 procent) är skatter och avgifter. Nätavgiften utgör i snitt 21 procent av den totala elräkningen.

Även närliggande kommuner kan skiljas åt av stora prisskillnader. Exempelvis är Timrå 3 400 kronor dyrare än Sundsvall, och Tranemo är 3 300 kronor dyrare än Varberg. Nätavgiften spelar stor roll i detta, men även de nyligen införda elområdena kan leda till att grannkommuner – eller till och med grannar i en och samma kommun – skiljer sig väsentligt åt.

Vilka delar består elräkningen av?

En elräkning består av 6 delar. ”Grossistpriset” på el, elhandlarens påslag, nätavgift, avgift för elcertifikat, elskatt och moms.

”Grossistpriset på el” är det pris som sätts på elbörsen Nordpool. Priset sätts där efterfrågan möter utbudet, och förändras varje timme. Det styrs av bland annat nivåerna i vattenkraftverkens magasin, tillgängligheten i kärnkraften, priset på kol och temperaturen. Denna del av räkningen går till elhandlarna, som agerar på börsen. ¹

Elhandlarna gör ett påslag på priset, som betalar elhandlarens verksamhet. När man talar om att elmarknaden är avreglerad, är det denna del av marknaden som avses. Inom handeln med el på Nordpool råder konkurrens, vilket begränsar elhandlarnas möjligheter att hålla höga marginaler mot kunderna.

1 Sedan den 1 november är Sverige indelat i fyra elområden, i vilka olika pris kan råda, eftersom balansen mellan utbud och efterfrågan kan skilja sig åt. Prisskillnader uppstår när en flaskhals i stamnätet slår till, och det inte går att föra över mer kraft till ett visst område. I bristområdet kommer då priset stiga. Köparna i detta område kommer att betala ett högre pris för den importerade elen.

Säljarna av samma el kommer få betalt enligt det pris som gäller i överskottsområdet (ett lägre pris).

Mellanskillnaden blir en så kallad flaskhalsintäkt, och går till det statliga affärsverket Svenska Kraftnät, som ansvarar för stamnätet.

Nätavgiften går till elnätbolaget, som ansvarar för driften av elnätet. Elnäten är ett så kallat naturligt monopol. På varje plats finns endast en nätleverantör. Priset är reglerat av myndigheten

Energimarknadsinspektionen, men varierar efter lokala förutsättningar. Nät som spänner över stora, glesbefolkade områden är dyrare än stadsnät. Den elkund som valt en annan elhandlare än sitt nätbolag får en separat räkning för nätet.

Elcertifikaten är en kapitalström direkt från kunderna till kraftbolagen, som beslutats av Riksdagen.

Den subventionerar vissa kraftslag, såsom vindkraft. Avgiften för elcertifikat är i princip densamma för alla hushållskunder, även om den kan variera mellan olika elhandlare beroende på hur lyckosam handlaren har varit i sin upphandling. Elintensiv industri betalar inte för elcertifikat.

Elskatten är beslutad av Riksdagen och går till staten. I Syd- och Mellansverige är skatten 28,3 öre per kWh. I samtliga kommuner i Jämtland, Norrbotten och Västerbotten och i Malung, Orsa, Älvdalen, Ljusdal, Torsby, Sollefteå, Ånge och Örnsköldsvik är den cirka 10 öre lägre.

Momsen är 25 procent och beräknas på hela summan, även elskatten. Den är samma över hela landet och går till staten.

Metod

Med hjälp av data från Energimarknadsinspektionen om elpriser per elområde, rådande skattesatser och nätavgifter, kan vi beräkna den årliga elräkningen för en genomsnittlig småhusägare i respektive kommun. Elpriserna som valts är ett genomsnitt av de ettårskontrakt som erbjöds i respektive elområde med start den 1 november 2011. Priser för elcertifikat har hämtats från Svensk Kraftmäkling, som är en marknadsplats för elcertifikat.

Alla delar i elräkningen utom elcertifikaten (och momssatsen) varierar med var man bor, inte minst hur mycket el som används för uppvärmning och varmvatten. Eftersom det är kallare i norr än i söder, så är efterfrågan per uppvärmt hus större i norr. För att ta hänsyn till den saken antas elkunder i söder ha något lägre, och i norr en något högre konsumtion än snittnivån 20 000 kWh per år, när

totalkostnaden beräknas. Uppgifter om hur elanvändningen varierar efter geografiskt läge har inhämtats från Energimyndigheten.²

Resultat

Torsås har landets högsta elräkningar, eftersom kommunen både ligger i elområde 4 – där elpriset är högre än i resten av landet – och har landets dyraste elnät. Den årliga räkningen för den typiske småhusägaren blir där 32 783 kronor.

Näst dyrast är det i Eda, Forshaga, Hagfors, Hammarö, Kil, Munkfors, Storfors, Sunne, Gullspång, Munkedal, Sotenäs, Strömstad, Tanum, Tjörn, Öckerö, Hällefors, Laxå och Ljusnarsberg. En hög nätavgift spelar stor roll.

Därefter följer Bollnäs, Hudiksvall, Nordanstig, Ockelbo och Timrå, som alla tillhör samma nät-, skatte- och elområde. Dessa kommuner ligger nog långt norrut för att ha en något högre

elanvändning, men tillhör inte den del av landet som har lägre elskatt. Därtill kommer en relativt hög nätavgift.

Lägst elräkningar – 24 709 kronor om året – delas ut i Malung, som har förhållandevis låg nätavgift och den lägre nivån i elskatt. Näst billigast är Luleå med 25 139 kronor, tack vare en av landets lägsta nätavgifter. Skövde och Lidköping kommer på tredje respektive fjärde plats tack vare förhållandevis låga nätavgifter.

Listan över landets samtliga kommuner finns bifogad. Notera att Gislaved och Ockelbo förekommer på två platser, eftersom elområdesgränser går rakt igenom kommunerna.

2

Energistatistik för småhus, Energimyndigheten 2011. Se även bilagan.

I genomsnitt uppgår en genomsnittlig småhusägares årliga elräkning till 28 778 kronor, varav 11 832 kronor (41 procent) är skatter och avgifter. Nätavgiften utgör i snitt 21 procent av den totala elräkningen. Tabellerna nedan redovisar de dyraste och billigaste kommunerna.

Dyrast Billigast

Kommun

Årlig

elräkning Kommun

Årlig elräkning Torsås 32 783 kr Malung 24 709 kr Gullspång 31 325 kr Luleå 25 139 kr Munkedal 31 325 kr Skövde 25 207 kr Sotenäs 31 325 kr Lidköping 25 511 kr Strömstad 31 325 kr Umeå 25 777 kr Tanum 31 325 kr Trollhättan 25 799 kr

Tjörn 31 325 kr Örnsköldsvik 26 011 kr Öckerö 31 325 kr Varberg 26 233 kr

Eda 31 325 kr Piteå 26 287 kr

Forshaga 31 325 kr Alingsås 26 321 kr Hagfors 31 325 kr Boden 26 364 kr Hammarö 31 325 kr Lerum 26 410 kr

Kil 31 325 kr Heby 26 430 kr

Munkfors 31 325 kr Sala 26 430 kr Storfors 31 325 kr Tibro 26 454 kr Sunne 31 325 kr Ljusdal 26 505 kr Hällefors 31 325 kr Berg 26 558 kr Laxå 31 325 kr Mariestad 26 639 kr Ljusnarsberg 31 325 kr Töreboda 26 639 kr Bollnäs 31 041 kr Eksjö 26 649 kr Hudiksvall 31 041 kr Krokom 26 673 kr Nordanstig 31 041 kr Åre 26 673 kr Timrå 31 041 kr Östersund 26 673 kr Ockelbo 31 041 kr Ljungby 26 727 kr Gällivare 30 605 kr Danderyd 26 735 kr Haparanda 30 605 kr Järfälla 26 735 kr Jokkmokk 30 605 kr Upplands-bro 26 735 kr

Kalix 30 605 kr

Upplands-

Väsby 26 735 kr Kiruna 30 605 kr Vaxholm 26 735 kr Pajala 30 605 kr Österåker 26 735 kr Älvsbyn 30 605 kr Enköping 26 735 kr Överkalix 30 605 kr Håbo 26 735 kr

Som nämndes ovan så förklaras höga elräkningar med olika saker i olika delar av landet. I Norrland är elnäten relativt glesa, vilket höjer nätavgiften. Dessutom är det kallare, vilket höjer elanvändningen.

Sydsverige drabbas å sin sida av att elområdesindelningen höjer grossistpriset på el. Delar av Mellansverige drabbas i sin tur av höga nätavgifter.

Möjligheter att sänka elräkningen

Elkunden själv kan påverka sin elräkning genom att välja rätt elavtal. Det kan också finnas lönsamma energibesparande åtgärder att göra på huset. Hur mycket som går att spara på detta varierar från hus till hus.

Vad gäller det elpris som sätts på Nordpool, så kan det sänkas genom hårdare konkurrens mellan elhandlarna, större utbud av el i Norden eller lägre export. Konkurrensen mellan elhandlarna är tämligen hård, så där finns sannolikt en rätt liten potential till prispress.

Ökat utbud och export av el är i högsta grad politiska frågor, så det vore något missvisande att påstå att förbättringar i elmarknaden är vad som krävs för att höja utbudet. Så länge inte börspriset på el manipuleras av de stora kraftaktörerna, så finns det således inte särskilt mycket marknadens aktörer kan göra (eller låta bli att göra) för att påverka elkundernas räkningar.

Elcertifikaten är beslutade av Riksdagen och höjer elpriset med cirka 5 öre per kWh. De

subventionerar utbyggnad av förnybar kraftproduktion. Förändringar i målen skulle påverka priset.

Villaägarna verkar inte för någon förändring av dessa mål åt endera hållet.

Nätavgifterna regleras av Energimarknadsinspektionen, som från och med 2012 använder en ny prismodell. Utformningen av den prismodellen avgör nivån på nätavgifterna. Mer om detta nedan.

Elskatt och moms sätts av regering och Riksdag. Momsen omgärdas av vissa EU-rättsliga regler, vilket gör det något mer komplicerat att förändra momssatsen än själva elskatten, som är en så kallad punktskatt. Punktskatten på el vore lätt att sänka för regering och Riksdag, och skulle kunna sänka hushållens elräkningar avsevärt.

Villaägarnas förslag som sänker elräkningen

Villaägarna har tagit fram förslag som syftar till att sänka hushållens elräkningar utan att på något sätt inverka negativt på miljön. Förslagen berör både elkunder, marknad och statens delar av elräkningen.

Miljöbonus

Idag saknas ett stöd för energieffektiviserande åtgärder i småhus. Ett statligt finansiellt stöd till småhusägare som genomför energieffektiviserande åtgärder skulle höja takten i det

energieffektiviserande arbetet, och styra över resurser även från småhusägarna själva till den typen av projekt. Ett riktat stöd till just energieffektiviseringar skulle leda till att fler småhusägare investerade i detta snarare än i andra tänkbara projekt på huset. Potentialen att spara energi är stor, visar bland annat Energieffektiviseringsutredningen.

Det mest effektiva stödet är ett som anpassas efter varje enskilt hus behov, och därför är

teknikneutralt. Genom att koppla ett stöd till genomförandet av de åtgärder som rekommenderas i en energideklaration, så skräddarsys stödet efter det enskilda husets behov. Om regeringen vill avdela resurser i budgeten för att stimulera till energieffektivisering, så torde detta vara det mest

kostnadseffektiva sättet. Beräkningar visar att belastningen på statens budget kan bli liten.

Effekten för en vanlig småhusägare beror på det enskilda husets egenskaper, men bör kunna handla om sparade tusenlappar varje år.

En ny prismodell för elnäten

Den prismodell som används för att beräkna elnätbolagens samlade intäktsramar, utgår från antagandet att näten är tämligen nybyggda. I verkligheten är de gamla och avskrivna, vilket är ett annat ord för avbetalda. Detta felaktiga antagande höjer de tillåtna intäkterna avsevärt.

Villaägarna har protesterat mot detta, och fått den ansvariga myndigheten

(Energimarknadsinspektionen, EI) att endast tillåta en tredjedel av den prisökning som modellen – i

sitt ursprungliga skick – tillåter. Det är en stor framgång. Icke desto mindre vore det mer rimligt att förändra den märkliga principen, snarare än att kompensera för den efteråt. Den tredjedel av prishöjningarna som trots allt släpps igenom för perioden 2012-2015 är svåra att motivera.

Villaägarna föreslår därför att modellen görs om, så att den tar hänsyn till den verkliga åldern i respektive elnät. Effekten av en sådan reform för en genomsnittlig småhusägare varierar över landet, men kan handla om 500-1000 kronor om året.

Sänkt elskatt

Villaägarna föreslår att elskatten sänks, i syfte att sänka hushållens elräkningar och underlätta för utsatta hushåll. Detta kan göras utan att det påverkar vare sig statens budget, drivkrafterna att investera i förnybar elproduktion eller utsläppen av koldioxid. En skattesänkning med 10 öre skulle sänka den årliga elräkningen med 2 500 kronor för en genomsnittlig småhusägare.

Även om denna reform på marginalen skulle påverka elanvändningen, så påverkas inte utsläppen av koldioxid, eftersom dessa styrs av systemet med utsläppsrätter. Elskatten har inga styrande effekter, och kan inte försvaras med miljöargument.

Drivkrafterna att investera i nya kraftverk är oförändrade, eftersom varken elpriset på Nordpool eller elcertifikatsystemet påverkas av en skattesänkning.

Ett tänkbart sätt att finansiera reformen är att beskatta de extravinster som kraftbolagen gör till följd av handeln med utsläppsrätter. Detta system för varje år över tiotals miljarder från svenska elkunder till kraftbolagen.

Mekanismen bakom förmögenhetsöverföringen är att el prissätts med så kallad marginalprissättning.

Det betyder att den ”sista kWh:n” in sätter priset för all el. Det dyraste kraftverkets produktionskostnad får sina kostnader täckta, vilket innebar att alla andra kraftverk får goda vinstmarginaler.

Det dyraste kraftverket är i regel kolkraft. Kolkraftens produktionskostnader stiger i och med handeln med utsläppsrätter, vilket höjer elpriset. Då får de andra kraftslagen ännu bättre marginaler. Vatten- och kärnkraft har inga omkostnader för utsläppsrätter, och gör därmed systematiskt högre vinster, till följd av det politiska beslutet att införa utsläppsrätter. Varje år överförs på så sätt tiotals miljarder från kunderna till kraftbolagen.

Denna bieffekt av utsläppsrätterna ger utrymme för staten att beskatta de extravinster som

uppkommer hos kraftbolagen till följd av det politiska beslutet. En sådan beskattning kan vara ett sätt att finansiera sänkt elskatt för kunderna.

Bilaga 1

Samtliga kommuner i kostnadsordning, nedbrutet

på elräkningens delar

Energianvändning per kommun och elområde

Energimyndigheten publicerar i ”Energistatistik för småhus 2011” uppgifter om energianvändning per kvadratmeter i småhus, nedbrutet på uppvärmningsform Utifrån dessa siffror har beräknats ett medelvärde per elområde, för ett hus som värms med bergvärme. Resultaten redovisas i tabellen nedan.

Elområde Elanvändning inkl. hushållsel, kWh

1 21 860

2 21 037

3 19 718

4 19 750

Hushållsel utgör 6000 kWh om året. Siffrorna utgår från den typkundsdefinition som används av Energimarknadsinspektionen. Den genomsnittliga användningen antas vara 20 000 kWh i snitt.

Avvikelserna reflekterar olika väderförhållanden, och baseras på Energimyndighetens statistik som nämns ovan.