"Många tror det är naturligt att må dåligt som gammal"
En tematisk textanalys av hur äldre med depression skildras i svensk media
HUVUDOMRÅDE: Socialt arbete FÖRFATTARE: Erik Bexell, Alice Jönsson JÖNKÖPING 2022 januari
Förord
Vi vill tacka vår handledare Caroline Ärleskog för Ditt stora engagemang, Din otroliga tillgänglighet och Din förmåga att driva oss framåt. Handledningen har varit guld värd och vi är otroligt glada över att just Du stöttat oss i detta!
Abstract
Title: "Many people think it is natural to not feel well mentally as an old person": A thematic text analysis of how the elderly with depression are portrayed in the Swedish media.
Tutor: Caroline Ärleskog Examiner: Klas Borell
How the media writes about a phenomenon has an impact on the public´s perception of the concerned phenomenon. In this thesis a study is presented. The aim of the study is to investigate if, and in that case, how, stigma occurs when Swedish media portray elderly people with depression. To get an idea of whether the descriptions are changing, two time periods are studied and compared, 1995–1999 and 2015–2019. The study presented is a qualitative document study of mass media documents. Newspaper articles from the four largest Swedish daily newspapers were collected based on a criteria-driven selection. These newspaper articles have then been analyzed and thematized through a text analysis. The results show that stigma is common in descriptions of the elderly with depression. Two themes occur; Disadvantages due to age and Descriptions with negative attributes. Between the two time periods studied, there are both similarities and differences. Stigma occurs during both periods, but differences have occurred in how descriptions are made in specific issues based on prevailing views. In addition, there are differences in how different negative attributes characterize media reporting. The most obvious difference is that older people with depression are largely portrayed in relation to loneliness during the later time period.
Also, there has been an evolvement in how different kinds of treatment are portrayed. The thesis is relevant in relation to social work as older people with depression are to a large extent the responsibility of the municipal social services. It is therefore important to know how the elderly with depression are portrayed in the media as it has an impact on the public's awareness of, and attitude towards, aging and depression.
Key words: Elderly, older adults, ageism, depression, mental health, stigma, newspaper articles, media
Sammanfattning
Titel: "Många tror det är naturligt att må dåligt som gammal": En tematisk textanalys av hur äldre med depression skildras i svensk media.
Handledare: Caroline Ärleskog Examinator: Klas Borell
Hur medier omskriver ett fenomen påverkar allmänhetens inställning till det berörda fenomenet. I denna uppsats presenteras en studie av om, och i så fall hur, stigma framkommer då svenska medier skildrar äldre med depression. För att få en uppfattning om huruvida skildringarna är under förändring studeras och jämförs två tidsperioder, år 1995–1999 samt 2015–2019. Studien som presenteras är en kvalitativ dokumentstudie av massmediedokument. Tidningsartiklar från de fyra största svenska dagstidningarna samlats in utifrån ett kriteriestyrt urval. Dessa tidningsartiklar har sedan analyserats och tematiserats genom en textanalys. Av resultatet framkommer att stigma är vanligt förekommande i skildringar av äldre med depression. Två teman framkommer;
Missgynnande med anledning av ålder och Skildringar med negativa attribut. Mellan de båda tidsperioderna som studerats finns det såväl likheter som skillnader. Stigma framkommer under båda perioderna men skillnader har skett i hur skildringar görs i enskilda frågor utifrån rådande synsätt. Dessutom förekommer skillnader i hur olika negativa attribut präglar medias rapportering. Den skillnad som tydligast föreligger är att äldre med depression i hög grad skildras i relation till ensamhet under den senare tidsperioden. Det har också skett en utveckling i hur olika behandlingsmetoder skildras. Uppsatsen är relevant i förhållande till socialt arbete då äldre personer med depression i stor utsträckning är de kommunala socialtjänsternas ansvar. Det är därför viktigt att känna till hur äldre med depression skildras i medier då det har inverkan på allmänhetens kännedom om, och inställning till, åldrande och depression.
Nyckelord: Äldre, ålderism, depression, psykisk ohälsa, stigma, tidningsartiklar, media
Innehållsförteckning
1. Inledning ... 1
Syfte och frågeställningar ... 2
2. Bakgrund ... 3
Den äldre befolkningen ... 3
Socialt åldrande och stigmatisering ... 4
Psykisk ohälsa och äldre ... 5
Äldre och depression ... 7
Ett osynligt folkhälsoproblem ... 8
Den föränderliga synen på psykiska sjukdomar ... 9
Psykiatrins utveckling i Sverige ... 10
3. Kunskapsläge ... 11
Massmedias framställning av psykisk ohälsa ... 11
Medias påverkan på synen på psykisk ohälsa ... 12
Framställandet av depression hos olika grupper ... 13
4. Teori ... 15
Stigma... 15
Ålderism ... 16
Ålderismens paradox ... 17
5. Metod ... 18
Datainsamling och urval ... 18
Analys av data ... 20
Författarnas förförståelse... 23
Studiens tillförlitlighet ... 23
Etiska överväganden ... 24
6. Resultat ... 26
Missgynnande med anledning av ålder ... 26
Depression som en del av åldrandet ... 27
Feldiagnostisering ... 29
Nekade effektiv behandling ... 30
Utveckling över tid ... 32
Skildringar med negativa attribut ... 34
Den ensamma äldre ... 34
Den skamfyllda äldre ... 36
Den suicidala äldre ... 37
Utveckling över tid ... 38
7. Diskussion ... 40
Resultatdiskussion ... 40
Medias skildringar av äldre med depression: om stigmatisering ... 40
Medias skildringar ur ett ålderistiskt perspektiv ... 43
Medias skildringar och utvecklingen över tid ... 44
Metoddiskussion ... 45
Förslag på vidare forskning ... 46
8. Litteraturförteckning ... 47
9. Bilagor ... 53
Bilaga 1 Tidningsartiklar med förkortningar ... 53
1. Inledning
Depression bland äldre är så pass vanligt att det enligt Folkhälsomyndigheten (2019) går att betrakta som ett folkhälsoproblem. Att psykisk ohälsa är vanligt bland gruppen äldre är inte problemet i sig, då psykisk ohälsa är vanligt i alla grupper i samhället. Istället ligger den stora problematiken i att äldre inte alltid får den hjälp de är i behov utav. På detta sätt blir psykisk ohälsa bland äldre ett dolt problem, vilket innebär en risk för att äldres behov förbises (Torgé et al., 2020).
I denna uppsats presenteras en studie av hur äldre med depression framställs i svensk massmedia med fokus på stigma, begreppet stigma presenteras närmre i kapitel 4. Psykisk ohälsa har under en lång tid varit stigmatiserande (Chan & Yanos, 2018), vilket präglar synen samhället har på människor som lever med psykisk ohälsa. Stigmatisering är dessutom en huvudsaklig orsak till att äldre personer undviker att söka stöd eller prata om psykisk ohälsa (Sirey et al., 2014).
Utgångspunkt har tagits i två olika tidsperioder för att få en uppfattning om huruvida skildringarna är konstanta eller under förändring. Att göra nedslag i tidsperioderna år 1995–1999 och år 2015–2019 blir för studien relevant då Sverige, år 1995, genomförde den psykiatrireform som syftade till att förändra förutsättningarna för de människor som lever med psykiska ohälsa till det bättre. Reformen hade bland annat som mål att normalisera livsvillkoren för de människor som lever med psykisk ohälsa, främja deras rehabilitering, samt att integrera dem i samhället (Markström, 2003). Den senare tidsperioden är relevant för att få en bild av hur det ser ut i en modern kontext. Genom att studera hur svenska morgon- och kvällstidningar skildrar äldre med depression under de valda tidsperioderna blir det möjligt att se om den positiva förändring psykiatrireformen syftade till återspeglas i tidningsartiklarna.
Äldre definieras i denna uppsats som personer som är 65 år och uppåt. Dessa är en grupp som utgör en allt större del av Sveriges befolkning. Sedan år 2000 har andelen äldre ökat från 17% till knappt 21%. (SCB, 2021). I takt med att den äldre populationen utgör en större del av befolkningen har trycket på den sociala omsorgen av äldre ökat. Till exempel ökar årligen antalet utförda hemtjänst-timmar med mellan 50 000 och 100 000 (Socialstyrelsen, 2021). Detta i kombination med att äldre är den grupp i samhället där psykisk ohälsa, så som depression, är vanligast förekommande ökar behovet av adekvat stöd (Rolfner Suvanto, 2018). Rolfner Suvanto (2018) konstaterar att det i många fall finns brister i den kommunala äldreomsorgens förmåga att hantera psykisk ohälsa, så som
depression, hos äldre. Den ofta stigmatiserande synen på psykisk ohälsa pekas ofta ut som en möjlig orsak till den bristande kompetensen. Att hantera psykisk ohälsa ses som något sekundärt inom kommunal äldreomsorg och något som enbart ligger på sjukvården att hantera. Samtidigt är den kommunala äldreomsorgen ofta det allmännas första möjlighet att ge stöd och omsorg (Rolfner Suvanto, 2018). I de fall äldre medborgare kommer i kontakt med sjukvården ordineras de i hög grad antidepressiva läkemedel. Jämfört med andra grupper får äldre sällan tillgång till annat stöd, så som samtal, trots att mycket pekar på att det är mer effektivt för gruppen än läkemedelsbehandling (Socialstyrelsen, 2018;
Folkhälsomyndigheten, 2021a).
Tidigare forskning pekar på att medias framställning av en viss företeelse påverkar hur allmänheten ser på den berörda företeelsen (Lecheler & de Vreese, 2019; Sirey et al., 2014) En studie av Corrigan et al. (2013) visar dessutom att dagstidningars framställning av psykisk ohälsa signifikant påverkar hur läsaren ser på psykisk ohälsa och de som lever med det. Hur medier skriver om depression har studerats tidigare (Klin & Lemish, 2008; Ma, 2017). Inga sådana studier är gjorda i en svensk kontext eller med äldre i fokus. Genom studien som presenteras i denna uppsats fylls en del av denna kunskapslucka.
Syfte och frågeställningar
Syftet med denna studie är att undersöka och jämföra förekomst av stigma i svenska mediers beskrivningar av äldre personer med depression år 1995–1999 samt 2015–2019.
• Hur skildras äldre med depression i svenska medier?
• Vilka likheter, respektive skillnader kan identifieras över tid?
2. Bakgrund
Denna studie riktar fokus mot medias beskrivningar av gruppen äldre samt psykisk ohälsa i form av depression. I detta kapitel ges läsaren relevant bakgrund för studien och dess kontext. Här redogörs för områdena äldre som grupp i samhället, psykisk ohälsa bland äldre samt synen på psykisk sjukdom i samhället och media. Det redogörs även för begrepp relevanta för studien.
Den äldre befolkningen
Denna uppsats tar fasta på medias skildringar av gruppen äldre, vilket är en svårdefinierad åldersgrupp. Gränsen för när en person betraktas som ’gammal’ eller ’äldre’ är diffus. Den tenderar även att variera beroende på vem du frågar. En definition av äldre som är vanligt förekommande inom forskning och demografiska studier är att äldre delas in i olika kategorier. Dessa är inte skrivna i sten men brukar se ut på följande sätt.
• yngre äldre, personer från 60–65 år upp till 75–80 år,
• äldre äldre, från 75–85 år
• de allra äldsta, från 85 års ålder och uppåt (Ernsth Bravell, 2020).
För många går en naturlig gräns för när en anses tillhöra gruppen äldre vid uppnådd allmän pensionsålder (Ernsth Bravell, 2020). Den allmänna pensionsåldern tycks dock vara under ständig översyn. I och med att vi idag lever längre så har pensionsåldern blivit en debatterad fråga och den 1 januari år 2020 höjdes riktåldern i Sverige. Det vill säga, den lägsta åldern för att ta ut allmän pension ändrades från 61 till 62 år. Även rätten att vara kvar på sitt arbete höjdes från 67 till 68 års ålder och från och med år 2023 har den enskilde rätt att jobba kvar till 69 års ålder (Pensionsmyndigheten, 2021).
I denna uppsats definieras de äldre som personer som är 65 år eller äldre. Denna definition är den vanligaste och används av exempelvis svenska myndigheter (Folkhälsomyndigheten, 2021a; Socialstyrelsen, 2018).
Sverige står idag inför en åldrande befolkning där invånarna lever allt längre. Det går att se en markant förändring i befolkningsstrukturen i form av ökat antal invånare i de äldre åldrarna. Detta är ett resultat utav en långsiktig trend av att medellivslängden i Sverige ökar.
År 1960 uppgick befolkningen över 65 år till knappt 888 000, för att år 2021 vara drygt 2,1 miljoner. Även i relation till befolkningen i stort har denna grupp ökat från 11,8 procent till 20,6 procent sedan 1960 (SCB, 2021). Det är främst männens medellivslängd som ökar
och männen i Sverige hade år 2017 en medellivslängd som uppgick till 81 år, medan kvinnornas medellivslängd uppgick till strax över 84 år (SCB, 2018). Under tidsperioden 2018 till 2070 förväntas medellivslängden för män öka med drygt sex år och beräknas år 2070 uppgå till 87 år. Bland kvinnor förväntas medellivslängden öka till 89 år, vilket är en ökning med fem år. Livslängden antas även fortsätta öka med genomsnitt ett år för varje decennium fram till år 2070. En ökning som antas gälla för båda könen och som innebär att befolkningens åldersstruktur förändras (SCB, 2018).
I en demografisk rapport som SCB (2018) gett ut redovisas deras prognos över befolkningsutvecklingen på 45 års sikt (år 2018–2070). De ponerar att befolkningen under den givna tidsperioden kommer att öka med 2,7 miljoner personer, vilket innebär att den svenska befolkningen uppgår till 12,8 miljoner individer år 2070. Störst förväntas befolkningsökningen vara i gruppen över 65 år (SCB, 2018). Anledningarna till det ökande antalet invånare i åldrarna 65–79 år de senaste åren är de större barnkullarna som föddes på 1940-talet i kombination med minskad dödlighet och medicinska framsteg (Folkhälsomyndigheten, 2019). Det är inom denna åldersgrupp som dödligheten minskat mest, trots att antalet invånare i åldersgruppen ökar och denna trend förväntas gälla även i framtiden (SCB, 2018).
Sett till demografi går det även att se att andelen äldre är större på landsbygden än inne i städerna (Abramsson, et al., 2018). Medelåldern ute på landsbygden tenderar att öka till följd av att de yngre i allt högre utsträckning flyttar ifrån landsbygden in till städerna samtidigt som den förväntade livslängden bland äldre ökar. Detta resulterar i en förändrad demografisk struktur där de äldres behov blir allt viktigare i dessa områden (Abramsson, et al., 2018).
Socialt åldrande och stigmatisering
Att utläsa av föregående avsnitt är gruppen äldre en växande samhällsgrupp. Att bli äldre handlar dock inte bara om biologisk ålder. Det finns också ett socialt åldrande, vilket handlar om värderingar, roller och normer som är kulturellt förknippade med en viss biologisk ålder. Synen på äldre och idéerna om social ålder är inte universella eller beständiga utan tenderar att variera från samhälle till samhälle och över tid. I flertalet västerländska samhällen associeras ålderdom med något negativt och det är inte ovanligt att de äldre ses som improduktiva, en börda för samhället och att de inte följer nutidens högteknologiska utveckling. Något som kan tänkas bero på västvärldens kulturella besatthet av ungdomlighet. I samhällen som Kina och Japan så är synen på äldre av positiv
karaktär och enligt tradition skall vördnad visas för de äldre medborgarna. I dessa samhällen anses de äldre vara en viktig källa till visdom och kunskap (Giddens & Sutton, 2021).
Förväntningar kopplat till individers roller i samhället är betydande för den personliga identiteten. Precis som synen på äldre varierar mellan olika samhällen så tenderar även människors rollförväntningar att variera från samhälle till samhälle. Vilka roller som förknippas med åldrande kan vara av både positiv och negativ karaktär. Positiva roller som förknippas med åldrande kan vara de kärleksfulla mor- eller farföräldrarna eller någon en person vänder sig till för visdom och kloka råd. Det finns även flera stereotypa och mycket stigmatiserande roller för äldre personer, så som en ”sur gammal”, ”snuskig gammal”, ”trist gammal” kvinna eller man. Dessa negativa syner på äldre människor kan ha en mycket negativ påverkan på dessa människor, vilket kan resultera i dåligt självförtroende och isolering (Giddens & Sutton, 2021). Giddens och Sutton (2021) menar dock att det inte är så att äldre individer likgiltigt väljer att acceptera de roller de tilldelats, faktum är att de skapar och omdefinierar dessa roller aktivt. Ett exempel på det sociala åldrandet är pensionsdagen, menar Torgé et al. (2020). Det är inte ovanligt att pensioneringen påverkar det psykiska måendet hos äldre då den för många innebär förlust av status, ett socialt sammanhang, kontakten med arbetskamrater och inkomst. Ett ytterligare skeende är förlusten av sin livskamrat samt av vänner. En realitet som bidrar till ökad ensamhet och påverkar välbefinnandet (Torgé, et al., 2020).
Psykisk ohälsa och äldre
Vilket tidigare konstaterats tar denna uppsats fasta på medias skildringar av äldre. Mer specifikt undersöks skildringarna av äldre med psykisk ohälsa. Psykisk ohälsa är, precis som begreppet psykisk hälsa, ett mångfacetterat begrepp som innebär stor komplexitet då de innefattar många olika dimensioner. Att leva med psykisk ohälsa är inte synonymt med psykisk sjukdom som är definierat utifrån särskilda diagnostiska kriterier. En individ kan uppleva perioder av psykisk ohälsa utan att symtomen är av sådan långvarig karaktär och svårighetsgrad att de uppfyller symtombilden för psykisk sjukdom. Psykisk ohälsa blir därför ett mer flytande begrepp. Definitionen av psykisk hälsa är inte lika med avsaknad av psykisk sjukdom, utan snarare ett tillstånd av välmående och välbefinnande, där individen fungerar i sin omgivning och känner att hen har kontroll över förmågan att uppnå sina egna mål i livet (Torgé, et al., 2020).
När en person blir äldre sker ofta saker, så som förändrade kroppsliga förmågor och förluster av närstående. Kontrollen över sitt eget välbefinnande minskar därmed ofta (Folkhälsomyndigheten, 2021a). Äldre är samtidigt inte en homogen grupp relaterat till mående, utan åldrandet ser annorlunda ut för alla. Det är inte heller så att psykisk ohälsa är något som drabbar vissa individer vid en viss ålder. Trots detta är en vanlig uppfattning att det är en naturlig del av åldrandet att må dåligt. Så är inte fallet menar författaren Rolfner Suvanto (2018). Äldre kan däremot erfara liknande saker, saker som kan påverka dessa individers psykiska hälsa negativt (Rolfner Suvanto, 2018). Till stigande ålder hör även en ökad risk att drabbas av fysiska funktionsnedsättningar. Exempel på detta är förändringar av syn, hörsel, mobilitet eller minne. Dessa faktorer har visat sig ha ett samband med ökad risk för psykisk ohälsa (SAMHSA, 2019; Alexopoulos, 2005). Den nedsatta funktionsförmågan kan för många innebära sociala förluster då det försvårar möjligheten till aktivt deltagande i samhället, kontakten med andra människor och fysisk aktivitet. Detta kan delvis vara en förklaring till att förekomsten av psykisk ohälsa är hög bland äldre (Alexopoulos, 2005; Folkhälsomyndigheten, 2021a).
Psykiska besvär så som oro, ångest och sömnsvårigheter är vanliga inom gruppen äldre och psykisk sjukdom så som depression och ångestsymtom är vanligare bland personer 65 år och äldre än i övriga befolkningen enligt Socialstyrelsen (2018). Uppskattningsvis lever 34 procent av befolkningen 65 år och äldre med någon typ av psykisk ohälsa. Samtidigt är det är svårt att uppskatta hur stor andelen äldre som lider av psykisk ohälsa faktiskt är. Dels då äldre tenderar att undvika att söka hjälp (Torgé, et. Al., 2020) och dels då statistiken baseras på olika mätinstrument med olika parametrar (Socialstyrelsen, 2013). Enligt Folkhälsomyndigheten (2019) är många av de studier som gjorts inte heller generaliserbara, utan har gjorts på lokala populationer. Detta innebär att det är svårt att ringa in förekomsten.
Enligt Socialstyrelsen (2018) diagnostiseras äldre i lägre utsträckning med någon typ av psykiatrisk diagnos än övriga vuxna i samhället. Förekomsten tros dock vara högre.
Socialstyrelsen pekar på att en möjlig orsak till att äldre diagnostiseras i lägre grad är att de mätinstrument som finns för att upptäcka depression är anpassade för yngre personer (Socialstyrelsen, 2018). Något annat som tyder på underdiagnostisering är att äldre är den grupp i samhället som ordineras mest psykofarmaka (Folkhälsomyndigheten, 2021b).
Rolfner Suvanto (2014) hävdar att äldres psykiska hälsa och ohälsa under en lång tid varit ett eftersatt område. Författaren menar att statliga utredningar, Socialstyrelsens rapporter och flertalet organisationer och föreningar bekräftar att så är fallet.
Torgé et al. (2020) menar att den huvudsakliga problematiken inte är att psykisk ohälsa är vanligt bland äldre, då psykisk ohälsa verkar vara vanligt förekommande i alla åldersgrupper. Istället ligger problematiken i att många äldre inte får den hjälp de är i behov av. Dagens äldre pratar inte gärna om hur de mår, då de levt i en tid där psykisk ohälsa varit förenat med skam och har varit något en håller för sig själv (Rolfner Suvanto, 2018).
Således är psykisk ohälsa bland äldre i stor utsträckning dold eller riskerar att negligeras.
Det finns indikationer på att skillnader förekommer i vilka insatser inom psykiatrin den enskilde erbjuds beroende på hur gammal hen är. Äldre med psykisk ohälsa får ofta inte samma hjälp som en ung person som har samma tillstånd (Torgé, et al., 2020).
Äldre och depression
Då psykisk ohälsa är väldigt brett har denna studie avgränsats till medias skildringar av äldre med depression. Sjukdomstillståndet depression är så pass vanligt bland äldre att det kan ses som ett folkhälsoproblem (Folkhälsomyndigheten, 2019). Diagnosen depression kännetecknas av nedstämdhet, ångest, sömnsvårigheter, minskad aptit, irritabilitet, brist på energi, nedsatt tanke- och koncentrationsförmåga samt tankar på döden och suicid.
Kriterierna för den kliniska diagnosen depression är att symtomen funnits där under en tvåveckorsperiod, att personen upplevt ett flertal olika symtom som kännetecknar sjukdomen samt att det inneburit en förändring av den enskildes tidigare funktionsnivå (American Psyciatric Association, 2020). Depressiva tillstånd är vanligast av de sjukdomar som påverkar de psykiska funktionerna bland äldre. Det uppskattas att cirka 12–15 procent av personer 65 år och äldre har depressiva symtom. En frekvens som stiger med ökad ålder (Rolfner Suvanto, 2018).
I Sverige har forskningen kring psykisk ohälsa bland äldre huvudsakligen fokuserat på depression och depressiva symtom. I två studier, varav en är på regional nivå och den andra på nationell nivå beräknas förekomsten av självrapporterad ångest och depression uppgå till mellan 15–40 procent (Molarius, et al., 2009; Stefansson, 2006). Resultaten i de olika studier som publicerats på området är dock inte samstämmiga. Utifrån ett flertal andra svenska undersökningar uppskattats förekomsten av depression vara mellan 1–29 procent i åldersgruppen 60 år och äldre, enligt en sammanställning som Folkhälsomyndigheten (2019) gjort. I studier som gjorts på olika lokala populationer i Sverige där det undersökts huruvida individerna har fått en depressionsdiagnos så uppskattats förekomsten av svår depression till upp emot 4 procent bland individer 60 år och äldre och dryga 1 procent bland 70-–75 åringar. Förekomsten av lindrigare former av depression bland gruppen äldre
tycks vara högre. I olika mätningar varierar det mellan 5 och drygt 13 procent (Peterson &
Åsberg, 2014). Hos äldre personer, främst äldre män är det vanligt att symtomen på depression saknas eller är mycket subtila, vilket gör det svårt att fånga upp. Depressionen kan istället visa sig i ilska eller att den enskilde drar sig tillbaka. Det är viktigt att vara uppmärksam på detta, inte minst med anledning av självmordsrisk. Äldre män är den grupp i samhället där suicid är vanligast förekommande (Peterson & Åsberg, 2014).
Ett osynligt folkhälsoproblem
Trots att depression är den vanligaste psykiatriska diagnosen bland äldre har det blivit tydligt att de äldre är underrepresenterade i den svenska psykiatrins specialiserade öppen- och slutenvård (Folkhälsomyndigheten, 2019). Det finns många olika orsaker till att äldres psykiska ohälsa är dold och förbises. Exempelvis är de mätinstrument som finns sämre på att fånga upp de symtom som är vanliga bland äldre (Socialstyrelsen, 2018). Äldre tenderar dessutom att inte söka hjälp för sin psykiska ohälsa och denna ovilja menar Torgé et al.
(2020) kan grunda sig i skam och rädsla. Dessa känslor grundar sig till stor del i attityden till psykisk ohälsa som rådde då denna åldersgrupp växte upp. Ännu en faktor är bristande samverkan mellan primärvård, specialiserad psykiatrisk vård, geriatrisk vård och socialtjänst. Något som får konsekvensen att äldre som söker stöd med anledning av psykisk ohälsa riskerar att falla mellan stolarna, (Torgé et al., 2020)
Liknande situationer kan uppstå i kommunernas sociala omsorg, vilka har ansvaret för en stor andel av de med psykiatriska problem. Personer under 65 år kan beviljas stöd enligt Lagen om stöd och service till vissa funktionshindrade (LSS) (SFS 1993:387) och få insatser i form av boendestöd eller liknande. Medborgare över 65 år hänvisas till äldreomsorgen, som enligt Rolfner Suvanto (2018) generellt saknar kompetens och förutsättningar för att på ett adekvat sätt kunna hantera psykiska åkommor bland äldre på det sätt socialpsykiatrin gör, dit yngre personer hänvisas.
Som tidigare skrivet kan depressiva symtom bland äldre komma i samband med livhändelser så som pension eller förluster av närstående. Det kan också ske i samband med att den enskilde börjar få insatser av hemtjänst eller att anhöriga hjälper till med allt mer praktiska saker. Att behöva hjälp med allt fler saker kan skapa en känsla av oduglighet och att inte vara behövd, särskilt om hemtjänstpersonalen inte stöttar upp socialt utöver de praktiska insatserna (Rolfner Suvanto, 2018).
Den föränderliga synen på psykiska sjukdomar
Precis som fysiska åkommor och skador alltid existerat har också psykiska sjukdomar förekommit genom historien. Synen på, och uppfattningen av dessa har däremot varierat mycket. Åsberg och Agerberg (2016) menar att det går att dela in hur människor ser på psykisk sjukdom i åtminstone sex olika kategorier. Långt bak i tiden var det religiösa synsättet och det magiska synsättet dominanta. Gemensamt för dessa är att de dels bygger på någon typ av övernaturlig iblandning och dels att de enbart innefattar en liten del av vad som ses på som psykisk sjukdom idag. Ett annat synsätt som idag är ovanligt är den biologiska synen på psykiska sjukdomar. Den grundar sig i en biologisk modell där all sjukdom anses bero på en obalans av den enskildes kroppsvätskor, överskott av en viss kroppsvätska ansågs leda till ett visst sinnestillstånd. En behandling som var vanlig mot såväl psykiska, som fysiska åkommor var åderlåtning, att patienten tappades på en viss kroppsvätska för att eftersträva balans. En annan aspekt av det biologiska synsättet är att det skulle vara ärftligt. Detta ledde till fruktansvärda övergrepp mot psykiskt sjuka, kanske kändast i Tyskland där nazisterna mördade psykiskt sjuka i hundratusental (Åsberg &
Agerberg, 2016). Också i Sverige förekom övergrepp då många tusen steriliserades mot sin vilja fram till slutet av 1900-talet (Boberg, 2000).
Den psykologiska synen på psykiatri bygger mycket på filosofiska tankar om att såväl fysiska som psykiska sjukdomar kan bero på att en person känner starka känslor som behöver bearbetas för att den enskilde ska kunna leva obehindrat. Detta synsätt präglar än idag synen på psykisk ohälsa då behandlingsmetoden psykoanalys till stora delar bygger på detta tankesätt (Åsberg & Agerberg, 2016). Idag är också de sociala synsätten vanliga. De har i olika form existerat länge, men aktualiserades under 1970-talet då filosofen Michel Foucault och ett antal framstående läkare menade att ”psykisk sjukdom var en frisk reaktion på ett sjukt samhälle” (Åsberg & Agerberg, 2016, s. 46). Trots att det idag existerar inslag av ovan nämnda synsätt, främst det sociala och det psykologiska, är det den medicinska förklaringsmodellen som dominerar. Den innefattar en bredare bild av psykisk sjukdom och tar faktorer från de biologiska, sociala och psykologiska synsätten i beaktande (Åsberg & Agerberg, 2016). Den psykiska ohälsan ses som en sjukdom som har både biologiska och sociala orsaker. Det kan vara både genetik och trauma, och för att råda bot kan såväl läkemedel som terapi vara aktuellt (Åsberg & Agerberg, 2016).
Psykiatrins utveckling i Sverige
Liksom synen på psykisk ohälsa förändrats har de insatser som erbjuds för drabbade av psykisk sjukdom förändrats. Under slutet av 1700-talet öppnades så kallade hospital i flera svenska städer. På dessa levde psykiskt sjuka, eller sinnesslöa tillsammans med funktionsnedsatta och de som inte kunde försörja sig själva. Inte mycket omvårdnad skedde, utan många levde stora delar av sina liv på dessa hospital med små möjligheter att bli utskrivna. Det fanns en uppfattning av att de som levde på dessa institutioner att behövde skyddas från samhället. Lika mycket behövde samhället skyddas från dem (Åsberg
& Agerberg, 2016). År 1902 presenterades en utredning för regeringen i vilken det hävdades att fler vårdplatser behövdes för psykiskt sjuka. Detta ledde till att mentalsjukhus öppnades runt om i landet. Som mest fanns det cirka 36 000 platser i slutenvård av psykiskt sjuka (Åsberg & Agerberg, 2016). Dessa var belagda på stora institutioner som under 1980- och 90-talet drog ner på sina verksamheter, bland annat för att fler effektiva läkemedel kommit fram och för att institutionalisering för många inte var en effektiv vårdform (Markström, 2003). Ansvar flyttades från landsting till kommuner och allt mer psykiatri skulle ske genom kommunernas socialtjänster. Denna utveckling kulminerade i psykiatrireformen som genomfördes 1995, en reform som var ämnad att göra livet bättre för de psykiskt sjuka. I retrospektiv har reformen både kritiserats och berömts. Kritiker menar att det gick för fort och att många förlorat det sammanhang de levde i, medan förespråkare menar att det var en nödvändig reform för att skapa ett inkluderande samhälle (Markström, 2003).
3. Kunskapsläge
I kommande avsnitt presenteras tidigare forskning på hur psykisk ohälsa framställs i massmedier. Den tidigare forskningen presenteras utifrån de litteraturöversikter som gjorts. Dessa har studerat mediernas rapportering om psykisk ohälsa i allmänhet och inte enbart depression. I avsnittet presenteras vidare kunskapsläget om i vilken utsträckning medier påverkar hur människor i allmänhet ser på psykisk ohälsa. Avslutningsvis presenteras det begränsade forskningsläget av hur olika grupper framställs i medier i relation till psykisk ohälsa.
Massmedias framställning av psykisk ohälsa
Reavley et al. (2010) menar att massmedia är den mest centrala kunskapskällan när det kommer till var allmänheten får sin kunskap om psykisk ohälsa. Dagstidningar, tv- sändningar och internet lyfts fram som de medium människor främst anskaffar sig kunskap ifrån (Wahl, 1992, 2004). Wahl (2004) lyfter fram att 76 procent av amerikanerna uppger att de anskaffat sig kunskap om psykisk ohälsa genom att de läst om det i en nyhetsartikel i tidningen. Enbart en tredjedel uppger att de anskaffat information från personer som arbetar med psykisk ohälsa.
Massmedia har skrivit om depression och andra typer av psykisk sjukdom under en lång tid. Under lika lång tid har forskare undersökt på vilket sätt detta gjorts. År 1992 gjordes en första litteraturöversikt som sammanfattade över 40 års forskning om mediernas beskrivning av psykisk sjukdom och de som lever med detta (Wahl, 1992). Det visade sig i Wahls översikt att TV och dagstidningar genom åren varit den primära källan till kunskap på området. Psykiska sjukdomar av olika slag tycktes blivit mer accepterade och mediebilden mer korrekt och nyanserad allt efter åren gick. Psykiatriska diagnoser som depression eller schizofreni tycktes dock nämnas på ett till synes slentrianmässigt sätt för att beskriva människor i negativa ordalag. Nästan alltid utan att en professionell gett en åsikt eller på annat sätt uttalat sig i mediet (Wahl, 1992).
Sedan Wahls litteraturöversikt 1992 har medielandskapet förändrats och mer fokus tycks ha hamnat på detta forskningsfält. Det har sedan 1992 gjorts ett antal litteraturöversikter, vilka sammanfattar forskningsläget. I denna forskning är psykisk ohälsa ett paraplybegrepp under vilket depression och andra diagnoser och sinnestillstånd samlas.
De senaste är gjorda år 2008 och 2017 (Klin & Lemish, 2008; Ma, 2017). Klin och Lemish (2008) sammanfattar i sin översikt massmedias framställning av psykisk ohälsa i ett antal
teman i vilka de identifierat två kategorier. Dessa kategorier är avsiktliga mediala intryck, respektive oavsiktliga mediala intryck, vilka innefattar olika sätt mediers skildringar lämnar avtryck hos konsumenten (Klin & Lemish, 2008). Ma (2017) skriver att resultaten i hennes studie till stora delar påminner om tidigare forskningsresultat. En väsentlig skillnad är att hennes litteraturöversikt fångar upp resultat av internets introduktion bland människor i allmänhet. Introduktionen av internet innebar ett massmedium som skiljer sig mot klassiska medier som tv och nyheter, på så sätt att individer i hög grad skriver om sig själva, till skillnad från hur det är i andra medier (Ma, 2017).
I de litteraturöversikter som gjorts på området framgår att skildringar kopplade till psykisk ohälsa inte sällan görs i negativa sammanhang. Det kopplas till brottslighet och upplevs stigmatiserande (Klin & Lemish, 2008; Ma, 2017; Wahl, 1992). Gemensamt för hur psykisk ohälsa skildrats är också att det generellt framställs som något negativt (Klin
& Lemish, 2008; Ma, 2017). Exempelvis skildras personer som lever med psykisk ohälsa ofta som farliga. Ma (2017) medger att vissa psykiska sjukdomar innebär en överrepresentation för våldsam brottslighet, men att massmedia framställer sambandet som betydligt starkare än vad det är. Det finns också belägg för att människor påstår sig minnas kopplingar till psykisk ohälsa även i nyheter kring våldsdåd eller liknande där psykisk ohälsa inte var en faktor. Nyheter som nämner psykisk ohälsa ihågkommes också i större grad än de där det inte nämns (Chan & Yanos, 2018).
Utifrån de litteraturöversikter som gjorts är det också tydligt att psykisk ohälsa kopplas samman med oberäknelighet då massmedier behandlar ämnet. Detta sker inte minst genom sensationella rubriker eller bilder på personer som i allmänhetens ögon kan uppfattas som galna. Personen i fråga behöver inte heller vara diagnostiserad med någon psykisk sjukdom för att i massmedierna benämns med ord som förknippas med sådana (Chan & Yanos, 2018; Klin & Lemish, 2008; Ma, 2017). Genom film och tv, som tillsammans med dagstidningar är människors primära kunskapskälla på området, framställs personer som lever med psykisk ohälsa ofta som antingen oberäkneliga, eller lata till den grad att de inte klarar av att sköta ett arbete, menar Klin och Lemish (2008).
Medias påverkan på synen på psykisk ohälsa
Mot bakgrund av föregående avsnitt blir det tydligt att synen på psykisk ohälsa, såsom depression, har förändrats över tid. Något som är centralt i den här studien är medias beskrivningar och huruvida en förändring också kan skymtas i dessa. Att detta är relevant att undersöka kan motiveras utifrån att medias skildringar får effekter också i praktiken.
Som Lechler och de Vreeese (2019) påtalar påverkas människor av vad de ser och läser.
Om vi till exempel ser till Gerbers (1969) studie så visade denna att människor som såg mycket på TV tenderade att se världen på ett sätt som påminde om det de sett på TV.
Media har alltså en stor påverkan på människor, även idag (Ma, 2017). Lecheler och de Vreese (2019, s.1, vår översättning) skildrar detta på följande sätt: ”När journalister väljer ut och skriver nyhetsartiklar, har sättet på vilket de gestaltar ämnet konsekvenser för hur medborgarna ser på viktiga ämnen”.
Om dagstidningars påverkan på läsaren då det kommer till psykisk ohälsa har Corrigan et al. (2013) gjort en studie som kunde påvisa att människor påverkas av artiklar där psykisk ohälsa beskrivs. Om fokus i en artikel ligger på exempelvis tillfrisknande eller där psykisk ohälsa beskrivs på ett humant sätt leder detta till minskad stigmatisering och en mer positiv syn på personer som lever med psykisk ohälsa. Lika så menar Corrigan et al. (2013) att dagstidningar kan ha en negativ inverkan. Artiklar där psykisk ohälsa kopplas samman med negativa tillmälen eller händelser leder till en försämrad syn på personer med psykisk ohälsa och en minskad benägenhet att söka hjälp om individen själv skulle drabbas.
Denna tanke återkommer i Mental Health Literacy (MHL). Ett begrepp som kan sammanfattas på följande sätt: “Kunskap och tankar kring mentala sjukdomar, vilket påverkar förmågan att upptäcka, hantera och förebygga dem (Jorm, et al., 1997, s.182, vår översättning). En majoritet av allmänheten påstår sig få sin kunskap om psykiatriska diagnoser, så som depression, genom massmedia i form av nyheter eller populärkultur (Jorm, 2000). Jorm (2000) menar att detta ger upphov till en falsk bild av depression och andra sjukdomar. Enligt tanken om MHL leder korrekt kunskap om psykisk ohälsa, dess orsaker och hur det kan hanteras till ett minskat stigma kring ämnet. Detta har påvisats i senare studier som skrivits i en senare kontext där kunskap om psykisk ohälsa är mer utbredd i stora delar av världen (Furnham & Swami, 2018). Med anledning av att allmänhetens syn på depression till så stora delar beror på hur det framställs i media är det centralt att det som framkommer där är korrekt och informativt. Detta för att minska stigma som är en stor anledning till att deprimerade, främst äldre, inte uppsöker korrekt hjälp, enligt Sirey et al. (2014).
Framställandet av depression hos olika grupper
Depression är den typ av psykisk ohälsa som oftast förekommer i massmedia (Klin &
Lemish, 2008). Inte minst i länder där reklam för läkemedel förekommer i hög grad (Ma,
2017). Ma (2017) identifierar ett tydligt mönster i hur denna reklam ser ut. Depression framställs som något värre än vad det för många som lever med det är. Det hela framställs i relation till läkemedlet som i dessa reklamfilmer löser hela situationen. Liknande reklam har förekommit under lång tid, även för läkemedel som i efterhand visat sig ha liten eller ingen effekt (An, 2008). Depression framställs ofta i media som en kvinnlig sjukdom. I såväl tidningar som i film och tv är det vanligen kvinnor, oavsett ålder som lyfts fram som den sjuka. Detta sker i såväl fiktiva som icke fiktiva sammanhang. Andra psykiska sjukdomar, så som schizofreni tenderar att framställas på ett mer manligt kodat sätt (Ma, 2017).
Även då det kommer till ålder framställs grupper på olika sätt. Rapporteringen i dagstidningar undersöktes av Slopen et al. (2007) under en sexveckorsperiod år 2006. De valde att enbart ha två kategorier, barn och vuxna, personer som ännu inte var 18 år gamla, respektive personer som var 18 år eller äldre. Nyhetsartiklar som berörde barn tenderade vara skrivna på sätt som uppfattas som mer försiktiga. Negativa värdeord inkluderades i mindre utsträckning och professionella tenderade att få bidra med kunskap. Nyhetsartiklar om vuxna och äldre var skrivna på ett annat sätt. Statistik eller andra hårda fakta inkluderades exempelvis mycket sällan, negativa värdeord förekom ofta och synpunkter från professionella saknades i mycket hög grad (Slopen et al., 2007).
4. Teori
I detta avsnitt presenteras de teoretiska begrepp utifrån vilka studiens resultat kommer diskuteras. Inledningsvis presenteras stigmabegreppet. Det görs först utifrån Goffmans stigmatiseringsteori (Goffman, 2020). Begreppet stigma presenteras sedan även utifrån hur Klin och Lemish (2008) ser på det. I avsnittet presenteras också ålderism som teoretiskt begrepp. De teoretiska begreppen är utvalda utifrån att de relaterar till tidigare forskning (Butler et al., 1973; Chan & Yanos, 2018; Jorm, 2000).
Stigma
Denna studie undersöker och jämför förekomst av stigma i svenska mediers beskrivningar av äldre personer med depression. Mot denna bakgrund blir det teoretiska begreppet stigma relevant. Termen stigma myntades av grekerna för att ge namn åt de kroppsliga tecken de använde för att påvisa något ofördelaktigt och ovanligt i en persons moraliska status. Dessa tecken brändes eller skars in i individens hud för att upplysa omgivningen om att detta var en person som var oren och måste undvikas, inte minst på offentliga platser. Bärarna av dessa tecken var förrädare, slavar och förbrytare. Sedan dess har begreppet stigma modifierats och idag avser det främst olycksöden i sig snarare än fysiska kännetecken hos individen (Goffman, 2020).
År 1963 gav sociologen Erving Goffman ut boken Stigma där han diskuterar relationen mellan normalitet och avvikelse, något som är lika aktuellt nu som då. Boken har fått stor betydelse inom ämnet och idag ses Goffman som en av de mest framstående författarna inom ämnet stigmatisering (Goffman, 2020). Enligt Goffmans (2020) beskrivning är stigma ett nedvärderande begrepp för ett negativt attribut hos en människa eller en grupp av människor. Processen stigmatisering skapas i relationen mellan den som stigmatiserar och den som stigmatiseras. Dessa stigman skapas och återskapas ur stereotyper och uppfattningar om människor och har sällan någon befogad grund.
Resultatet av ett stigma blir att en enskild individ eller grupp av individer inte ges socialt erkännande. Detta som en följd av att de inte kan uppfylla de identitetsvärden som eftersträvas och värdesätts i samhället. Människors strävan efter socialt erkännande är beständig i Goffmans definition av stigmabegreppet, men variablerna varierar. Variablerna är dels de identitetsvärden som finns i samhället, dels människornas möjligheter att svara an mot dessa identitetsvärden, samt möjligheten att dölja sina stigman. Utöver detta har Goffman (2020) identifierat tre olika grupper av stigman som han särskiljer. Den första
gruppen är gruppstigman som relaterar till ras, nation och religion. Den andra är kroppsliga missbildningar så som fysiskt handikapp. Den tredje gruppen är ”fläckar på den personliga karaktären” vilket innefattar exempelvis missbruk. Detta innebär att en person kan bli socialt brännmärkt och stigmatiserad till följd av grupptillhörighet, kroppsligt avvikande attribut och ens karaktär. Att vara stigmatiserad innebär att en individ på ett negativt sätt avviker från vad som i samhället anses vara normalt. Goffmans analys av fenomenet stigmatisering, samt de processer och relationer som resulterar i stigmatisering är mer av en sociologisk analys än en politisk.
Klin och Lemish (2008) lyfter frågan om stigma utifrån ett annat perspektiv. De konstaterar att stigma är en av de huvudsakliga anledningarna till att personer som lever med psykisk ohälsa inte söker hjälp. De menar att stigmatisering är ett svårförklarat fenomen och att forskningen saknar tydliga svar till varför det uppstår. Vissa forskare lyfter dock fram mediers framställan av ett visst ämne som en möjlig orsak till att detta ämne blir stigmatiserat. Detta med utgångspunkt i att massmedia inte enbart rapporterar om samhället, utan formar, och formas av samhället de verkar i, menar Hafferty och Foster (1994). Andra ser stigma som en naturlig överlevnadsmekanism hos människor som finns oavsett i vilken dager ett ämne framställts (Klin & Lemish, 2008).
Ålderism
I relation till stigma och äldre blir begreppet ålderism intressant. Begreppet lanserades av Butler (1969) i en text med namnet Age-ism, another form of bigotry i vilken han menade att äldre utsätts för ett förtryck. Ett förtryck liknande det minoritetsgrupper med annan hudfärg än vit utsätts för. Vid tidpunkten för artikeln hade rasism rotat sig som ett begrepp som innefattar ett oacceptabelt förtryck hos den stora allmänheten i USA. Butler menade att även förtrycket mot äldre borde benämnas med en -ism. En svensk översättning av ordet, ålderism gjordes 1997 i en bok med namnet Ålderism: Stereotypa föreställningar eller diskriminering som utgår från en människas ålder (Andersson, 1997).
Ålderism är ett mångfacetterat begrepp som innefattar olika typer av missgynnande behandling av äldre människor, det kan handla om att inte få ett jobb trots goda kvalifikationer. Att en person tillskrivs behov eller beskrivningar som många kopplar till ålderdom eller att andra människor ser på en enskild som ömklig eller behövande, för att nämna några exempel. Mot denna bakgrund knyter begreppet ålderism också an till begreppet stigma, vilket är ett centralt begrepp i denna uppsats. Annorlunda uttryckt kan
repetitioner av stigma i mediers skildringar av äldre med depression förstås utifrån begreppet ålderism (Jönsson, 2021a).
En annan aspekt av ålderism är att människor i exempelvis undersökningar och liknande delas in i ålderskategorier. Det är då inte ovanligt att den äldsta kategorin innefattar alla personer som är över 65 år. Till följd av detta kan det i teorin innebära att tre generationer får representera samma underlag, detta trots att de lever helt olika liv med olika förutsättningar (Jönsson, 2021a).
Ålderismens paradox
Jönsson (2021b) ser på den gyllene regeln, att behandla andra som man själv vill bli behandlad, då han diskuterar kring ålderism. Han konstaterar att någonting samtliga människor har gemensamt är att vi blir äldre. Vissa lite äldre och andra mycket äldre. Att äldre personer behandlas väl borde därmed vara centralt för människor, om inte annat, utifrån ett egoistiskt perspektiv. Jönsson (2021b) konstaterar att sådant inte är fallet. Han utgår från ett socialpsykologiskt perspektiv där det finns in-, och ut-grupper. In-grupper är sådana där en person själv ingår, och ut-grupper är andra, eller other. Dessa gruppindelningar skapar förutsättningar för gruppgemenskap och en känsla av trygghet (Giddens & Sutton, 2021). Denna särskiljning upprätthålls av att yngre generationer ser sig själva som annorlunda, att deras åldrande och ålderdom kommer ske på ett annat sätt än vad idag är fallet (Jönsson, 2021b). Något författaren menar beror på dels en tro på teknisk och medicinsk utveckling och dels synen på sin egen grupp som in-grupp och de föreställningar som följer med detta. De som i framtiden ska bli gruppen äldre identifierar sig därmed inte med gruppen dagens äldre (Jönsson & Jönsson, 2014). Att se på äldre som ut-grupp bygger också på en till synes rationell, men inte mindre ålderistisk föreställning om att det är farligt att bli gammal, att det innebär livscykelns sista steg och en tid i livet då sjukdom och död blir allt mer förekommande. Detta beskrivs som en nedärvd egenskap hos människan att undvika fara och död. Utifrån detta perspektiv tenderar människor att förkasta det faktum att de själva kommer bli äldre, ett ålderistiskt och paradoxalt perspektiv. Det blir då lättare att uppfatta det som ett avstånd föreligger till de som upplevs som skrämmande, de gamla (Butler & Lewis, 1973).
5. Metod
I denna del presenteras tillvägagångssättet för att uppfylla studiens syfte, att undersöka och jämföra förekomst av stigma i svenska mediers beskrivningar av äldre personer med depression. Det kommer även presenteras hur datainsamlingen gått till och vilka urval som har gjorts. Den analysmetod som har använts för att genomföra studien på ett sätt som är adekvat utifrån dess syfte kommer också presenteras. Uppsatsens validitet och reliabilitet kommer beröras, liksom de etiska överväganden som gjorts.
Datainsamling och urval
Den studie som presenteras i uppsatsen är en dokumentstudie i vilken massmediedokument analyseras genom en kvalitativ textanalys. Att analysera texter är en passande metodansats för att försöka förstå hur ett fenomen framställs (Widén, 2015).
För att samla in data till studien har artiklar publicerade i svenska dagstidningar lästs och samlats in. Att utgå från dessa medier ansågs motiverat då tidigare forskning tydligt visar att tidningar är en av de källor till kunskap som har störst inverkan på hur allmänheten ser på, och lär sig om, ämnet psykisk hälsa (Jorm, 2000; Klin & Lemish, 2008). De tidningar som inkluderas är Aftonbladet (AB) och Expressen (EXP), som är de största kvällstidningarna samt Dagens Nyheter (DN) och Svenska Dagbladet (SVD) som är de största morgontidningarna. (Kantar Sifo, 2021). I sammanhanget bör det understrykas att dessa fyra tidskrifter har olika politisk hemvist på sina ledarsidor. Aftonbladet (2021) är oberoende socialdemokratisk, Dagens Nyheter (2008) och Expressen (2017), oberoende liberala och Svenska Dagbladet (u.å.) obunden moderat. Nyhetsredaktionerna strävar dock efter att vara oberoende (Journalistförbundet, 2021).
För att få tillgång till artiklar som behandlade äldre med depression utfördes sökningar i Retriever Mediaarkivet. Det är en databas som innehåller tidningsartiklar, i vilken det går att söka på ord eller olika kombinationer av ord och se samtliga artiklar som innehållit dessa under den tidsperiod som valts. En annan funktion i databasen är att det går att välja vilka tidskrifters artiklar som ska inkluderas i sökresultaten. Med hjälp av denna funktion dök enbart artiklar från de fyra tidskrifter som är aktuella i denna studie upp.
Urvalet är kriteriestyrt, alltså att artiklarna valts ut med anledning av att de uppfyller de kriterier som satts i relation till studiens syfte. Sökningarna avgränsades därmed till tidsperioderna år 1995–1999 och 2015–2019. Den tidigare tidsperioden motiverades mot bakgrund av psykiatrireformen som då höll på att genomföras. Den senare tidsperioden
motiverades utifrån att få en lägesbild av hur medierna skildrar äldre med depression i nutid. Två tidsperioder gör det också möjligt att besvara uppsatsens andra frågeställning, vilka likheter respektive skillnader som går att identifiera över tid. Att inte inkludera artiklar från 2020 eller 2021 beslutades tidigt i sökprocessen då artiklar från dessa år nästan uteslutande präglades av Covid-19-pandemin som bröt ut under början av 2020. Detta gjorde det svårt att ställa artiklar från dessa år i relation till tidigare artiklar.
De sökord som användes (se tabell 1) i Retriever Mediaarkivet syftade till att knyta an till äldre och depression. 1995–1999 har enbart trycka källor inkluderats då det ej fanns några publicerade på webben. 2015–2019 har även webbartiklar från de valda tidningarna valts ut. I de fall dubbletter förekom, att en artikel återkom i både tryckt och webbpublicerad form inkluderades den tryckta. Lika så inkluderades en artikel enbart en gång om den dök upp vid flera sökningar.
Totalt 4203 artiklar gicks igenom på så sätt att artikelns rubrik och ingress lästes. Av dessa artiklar var 2905 från tidsperioden 2015–2019 och 1298 från 1995–1999. I detta steg kunde ett stort antal artiklar förkastas då de inte berörde området. Totalt 114 artiklar sparades ned och genomlästes noggrant, i detta steg kunde ytterligare 51 artiklar förkastas.
Detta efter att konsensus nåtts om att de ej behandlar ämnet på ett för studien adekvat sätt. Artiklar som förkastades i detta stadie var exempelvis faktarutor eller artiklar som enbart berörde ämnet ytligt. Efter dessa urval återfanns 63 artiklar som utgör det material som gås igenom och analyseras i studien. Av dessa var 46 artiklar från 2015–2019 och 17 från 1995–1999.
Tabell 1 - Sökprocess
Analys av data
Analysen av inhämtade data är utförd i form av en tematisk textanalys. Bryman (2018) skriver att en tematisk analys är ett passande angreppssätt på kvalitativa data så som tidningsartiklarna i denna studie. Denna typ av analys ger forskaren tillgång till perspektiv som kan vara lätta att missa med mer styrande metoder (Bryman, 2018). Teman i texter beskrivs som något som är återkommande eller utmärkande gentemot andra liknande texter (Bryman, 2018). För att identifiera teman går det som forskare att fokusera på ett antal perspektiv (Ryan & Bernard, 2003). I denna studie har fokus riktats mot att identifiera repetitioner. Ryan och Bernard (2003) beskriver repetitioner på så sätt att forskaren kan finna att perspektiv eller enskilda ord vilka återkommer på ett sätt som kan anses vara
repetitivt. Att någonting repeteras är dock inte tillräckligt för att det ska anses vara ett tema, menar Bryman (2018).
Utöver repetitionen måste ordet eller perspektivet ge uttryck för någon typ av värdering eller på annat sätt skapa associationer (Bryman, 2018; Ryan & Bernard, 2003).
För att identifiera teman togs inspiration av Boréus (2015, s. 172-173) förslag på analysfrågor.
• Vad påstås uttryckligen i texten?
• Vad underförstås?
• Vilka beskrivs som agenter (aktiva) och deltagare (inaktiva)?
• Används nominaliserande ord i vissa sammanhang?
• Vilka centrala ord och uttryck används?
Vid analys av texterna lästes de noggrant. En tabell utformad för analysen fylldes sedan i. I tabellen utgjorde varje artikel en rad och varje fråga en kolumn. Inhämtade data bearbetades enskilt och parallellt för att minska risken att missa viktiga aspekter i artiklarna.
Var och en som arbetade med studien gjorde en grovkategorisering i samband med läsningen och besvarade analysfrågorna utifrån sitt perspektiv. Dessa analyser sammanfogades sedan och eventuella meningsskiljaktigheter diskuterades och artiklar med eventuella oklarheter lästes om för att minimera risken för felaktiga tolkningar. I den färdigställda tabellen gick det sedan att söka repetitiva perspektiv eller skildringar som mynnade ut i att teman respektive delteman kunde identifieras. Exempel på hur analysen gått till återfinns i tabell 2 som återfinns på nästkommande sida.
Tabell 2 - Exempel på hur textanalysen gått till
Författarnas förförståelse
Att beskriva författarnas förförståelse är väsentligt för att läsaren ska bli medveten om i vilken kontext en studie är gjord och vilka omständigheter som kan prägla studien och de resultat som framkommer (Fejes & Thornberg, 2015). Uppsatsen är skriven under sjätte terminen av en socionomutbildning. Att vara i slutfasen av socionomprogrammet präglar med stor sannolikhet sättet att på vilket vi tolkar artiklar. Exempelvis har vi studerat en juridik under en termin och har viss kompetens i socialrätt. Vi har också utfört verksamhetsförlagd utbildning inom kommunala socialtjänster.
Utöver detta har vi båda erfarenhet av att arbeta med människor och ser framför oss att vi med stor sannolikhet kan komma att arbeta med äldre i framtiden. En av författarna har särskilt stor erfarenhet av att arbeta med äldre personer i form av utförande av hemtjänst. I detta arbete gavs många interna utbildningar i hur de äldres fysiska hälsa skulle hanteras på adekvat sätt. Psykisk hälsa upplevdes inte få alls samma fokus. Detta trots att undertecknad upplevde att det fanns ett minst lika stort behov av psykisk omsorg som den fysiska omsorg som gavs. Medicinering var ofta den enda hjälp som erbjöds. Undertecknad upplevde vidare att det i interprofessionella sammanhang fanns en ovilja att samtala om äldres psykiska hälsa för att tydliggöra ansvarsfördelning och möjliggöra fortbildning. I regel upplevdes mycket ensamhet, främst bland ensamboende och hos piggare personer som har hand om sin make/maka. Inte sällan fanns det ensamma personer i samma trappuppgång, men lagstiftning och lokala riktlinjer möjliggjorde inte att arrangera för dessa att träffa varandra. Utifrån detta upplever vi, liksom Rolfner Suvanto (2014) att det behövs mer kunskap på området för att kunna utforma åtgärder som kan minska förekomsten av depression bland äldre. Med bättre utformade åtgärder kan situationen förbättras för samtliga. Den äldre, hens anhöriga, medarbetarna vid hemtjänsten och socialtjänstens handläggare.
Studiens tillförlitlighet
Enligt Bryman (2018) utgör reliabilitet och validitet viktiga kriterier då kvalitet på olika studier ska bedömas. Vid kvalitativa studier, så som denna, kan dessa begrepp dock vara svåra att använda då de är utformade för att bedöma forskning med en kvantitativ ansatts.
Bryman föreslår istället att en kvalitativ studies tillförlitlighet kan mätas utifrån fyra delkriterier. Trovärdighet, överförbarhet, pålitlighet och konfirmerbarhet.
Att en studie har god trovärdighet handlar om att många olika beskrivningar av verkligheten studeras för att forskaren ska få en så korrekt bild av den som möjligt (Bryman, 2018). Studien som presenteras i denna uppsats bygger på inhämtade data i form av tidningsartiklar inom ett område under två tidsperioder från fyra olika tidskrifter. Det empiriska material som samlats in är tidigare publicerade beskrivningar av verkligheten och inte skribenternas egna. Att vara öppen för att det finns många olika sätt att se på verkligheten är ett synsätt som tagits i beaktning då materialet bearbetats.
En studies pålitlighet innefattar att det ska lämnas en fullständig redogörelse för hur samtliga steg i forskningsprocessen gått till. Studien ska baseras på ett granskande synsätt där kollegor ska kunna inta forskarens roll utan att detta gör någon större skillnad på resultatet (Bryman, 2018). För att stärka studiens pålitlighet får läsaren ta del av forskningsprocessens alla steg. Insamlade data bedöms utifrån en mall där analyserande frågor besvaras på ett liknande sätt genom hela processen. (Se tabell 2)
Att en studie har konfirmerbarhet handlar om att forskaren inser att det inte är möjligt att rapportera helt objektivt eller fullständigt om ett ämne i samhällsvetenskaplig forskning.
Det ska därför finnas en medvetenhet om att skribentens egna värderingar och erfarenheter kan påverka hur en studie genomförs och resultaten som framkommer (Bryman, 2018). I denna studie beskrivs skribenternas situation till viss del i avsnittet författarnas förförståelse. Dessutom behandlas metoden i ett eget avsnitt i uppsatsens diskussionskapitel där styrkor och utmaningar behandlas.
Kriteriet överförbarhet innebär att en studie ska kunna göras om i en annan kontext utan att resultatet blir markant annorlunda. Detta är generellt relevant för kvalitativa studier då de tenderar att vara utförda ett djup, snarare än en bredd, menar Bryman (2018). Kriteriet överförbarhet uppfylls i denna studie då materialet som hanteras finns tillgängligt för alla.
God överförbarhet skapas dessutom genom att materialet bearbetas i en tabell.
Etiska överväganden
Studien förhåller sig till de fyra etiska krav som ställs på forskning. Dessa består av informationskravet, samtyckeskravet, nyttjandekravet och konfidentialitetskravet (Bryman, 2018).
Informationskravet innebär att berörda personer ska informeras om en studies syfte och att de när som helst kunna avsluta sin medverkan utan att ange något skäl för detta. Mot bakgrund av att denna studie är en dokumentstudie har den inte innefattat några deltagare att informera. Inte heller har det funnits någon att inhämta samtycke från, vilket knyter an till samtyckeskravet. Möjligen hade kraven kunnat tolkas ur ett bredare perspektiv då enskilda
personer namngivits i artiklarna. Bedömningen var dock att detta inte var nödvändigt då studien har en mer strukturell karaktär samt då artiklarna var offentliga och fritt tillgängliga.
Konfidentialitetskravet innebär vidare att personliga uppgifter kopplade till undersökningen ska behandlas med största försiktighet och konfidentialitet (Bryman, 2018). I framskrivningen av uppsatsens resultat har personliga uppgifter inte skrivits fram för att värna om konfidentialitetskravet. Samtidigt finns en medvetenhet om att läsare själva skulle kunna söka upp artiklarna och genom detta få tillgång till dessa uppgifter. Det är därmed inte möjligt att fullt ut uppnå full konfidentialitet.
Nyttjandekravet handlar om att insamlade data som berör enskilda individer enbart får användas för det berörda forskningsändamålet (Bryman, 2018). Vilket tidigare nämnts är denna studie inte av en sådan karaktär att den här typen av data samlats in.
Trots att de etiska kraven inte varit centrala i studiens genomförande har ett etiskt förhållningssätt präglat arbetet med studien. Främst har detta kommit till uttryck i att det i studiens resultat inte nämns några namn. I ett fåtal artiklar som inkluderas i studier nämns dock enskilda personer. Huruvida dessa artiklar skulle inkluderas diskuterades. Fördelar ställdes mot eventuella risker för att den enskilde eller någon närstående skulle ta skada.
Att göra denna typ av överväganden liknar en riskanalys. En riskanalys innebär att det görs en avvägning huruvida någonting i ett forskningssammanhang riskerar att göra mer skada än nytta, detta kallas göra-gott principen (Sandman & Kjellström, 2018). Valet föll på att artiklarna skulle inkluderas men att namn inte skrivs ut om de förekommer. Motiveringen till detta är att den enskilde valt att gå ut med namn i tidningen och att syftet med studien är att påvisa hur ämnet skildras, inte peka ut eller analysera den enskilde eller åsikter hen har. Full anonymitet är inte möjligt att uppnå då artikeln finns att hitta för den som önskar.
Som Sandman och Kjellström (2018) skriver kan studier av befintliga data, liksom studien i denna uppsats, väcka etiska frågor. Främst i form av att det finns en risk att materialet som studeras tolkas på ett felaktigt sätt och enskilda tillskrivs åsikter eller synsätt de inte har. För att undvika att detta sker har texterna lästs enskilt och parallellt. Eventuella tveksamheter om hur något ska tolkas har sedan diskuterats. Dessutom har en etisk egengransking genomförts för att säkerställa att arbetet följer lärosätets lokala riktlinjer.
6. Resultat
I detta kapitel redovisas studiens resultat. De avsnitt som ingår i detta kapitel återspeglar de två övergripande teman som identifierats i den genomförda analysen.
Missgynnande med anledning av ålder och Skildringar med negativa attribut. Inom dessa avsnitt presenteras sedan de delteman som identifierats inom temana. Identifierade teman kommer att exemplifieras genom citat från de aktuella tidningsartiklarna med en kort summering av temana. Då en tidningsartikel citeras görs en hänvisning till den berörda artikeln i form av tidningens förkortning respektive vilken artikel i ordningen det är från den berörda tidningen. Samtliga artiklar och dess förkortningar återfinns i bilaga 1.
Tidningarna förkortas på följande sätt:
• Dagens Nyheter (DN)
• Svenska Dagbladet (SVD)
• Aftonbladet (AB)
• Expressen (EXP)
Genom att identifiera teman och se hur dessa framställs och har förändrats besvaras studiens syfte – att undersöka och jämföra förekomst av stigma i svenska mediers beskrivningar av äldre personer med depression år 1995–1999 samt 2015–2019
Missgynnande med anledning av ålder
Ett återkommande tema under perioden år 2015–2019 handlar att äldre personer med depression missgynnas på grund av hög ålder. Detta förekom i 34 av totalt 46 artiklar.
Inom detta tema har tre delteman identifierats, vilka på olika sätt knyter an till missgynnande med anledning av ålder. Deltemana kommer beskrivas i nedanstående underavsnitt. Dessa tar utgångspunkt i den senare tidsperioden och ämnar besvara studiens första frågeställning, hur skildras äldre med depression i svenska medier? I det avslutande underavsnittet ställs dessa teman i relation till medias skildringar under perioden 1995–
1999. I detta sammanhang aktualiseras studiens andra frågeställning, vilka likheter, respektive skillnader kan identifieras över tid?
Nämnas bör att, generellt då temat förekommer, sker detta i artiklar skrivna för att uppmärksamma läsaren om någonting skribenten tycks uppfatta som ett problem.
Depression som en del av åldrandet
I 24 av totalt 46 tidningsartiklar under perioden år 2015–2019 skildras depression som ett naturligt resultat av att bli äldre, att depressiva känslor är något som hör åldrandet till. Äldre beskrivs löpa en ökad risk för att drabbas av depressioner till följd av olika faktorer kopplade till åldrande så som förlust av närstående, ensamhet och fysisk sjukdom. I en av de analyserade artiklarna skildras detta på följande sätt:
Att bli äldre är dramatiskt. Kroppen bryts ner, livskamraten dör och vänner försvinner. Den som blivit äldre får gå ner i standard, kanske lämna sitt hem och då är det inte konstigt om depressionen kommer. Bland de äldre är depression vanligare än demens, men det står inga kristeam och väntar på den som är gammal. (AB12)
Bilden av att depression är något som hör åldrandet till återfinns i flera artiklar och det framställs ofta i termer av att det är en ”normal” del av att bli gammal, snarare än en olycklig avvikelse, exempelvis beskrivs följande: ”Många har en bild av att det är naturligt att må dåligt som gammal, även äldre själva” (SVD10). Perspektivet skildras vidare i en artikel där en geriatriker intervjuas:
Man anser att det skulle vara normalt att äldre personer blir trötta på livet när de kommer upp i hög ålder. Ibland får jag höra att 'men om man är gammal och sjuk skulle jag fundera på att ta livet av mig, det är inget konstigt med det'.
(AB11)
I den artikel som ovanstående citat är hämtat från ifrågasätts synen på att det skulle vara naturligt att äldre ska vara deprimerade. Det här är något som skribenten härleder till åldersdiskriminering och påtalar att det finns en okunskap kring gruppen äldre som lever med depression. Skribenten menar att det finns en ’de ska ju ändå snart dö’-mentalitet i samhället som gör att de äldre faller mellan stolarna. Problematiken beskrivs i artikeln på följande sätt:
I vårt ungdomsfixerade samhälle finns alltid risken att gamla ses som människor som ändå snart ska dö. Det är givetvis en förfärlig människosyn, en deprimerad 70-åring ska ha samma stöd som en deprimerad 40-åring. Alla
