Naturvärdesinventering i skog och strand kring Råstasjön. Underlag till planering av ny bebyggelse

(1)

Naturvärdesinventering i skog och strand kring

Råstasjön

Underlag till planering av ny bebyggelse

(2)

Innehåll

Sammanfattning 3

Planprocessen 4

Uppdraget 6

Metod naturvärdesinventering NVI 7

Övergripande beskrivning av naturvärden 10

Naturvärden! 10

Inventeringsområdets viktigaste naturvärden och biotoptyper! 11

Fågellivet! 12

Groddjur! 15

Lundflora! 16

Fladdermöss! 18

Insekter - fokus vedinsekter! 21

Naturvärdesinventering - områdesbeskrivningar 23

Naturvärdesobjekt och objekt med lågt naturvärde! 24

Landskapsobjekt! 35

Landskapsekologiska analyser 36

Fladdermöss! 36

Mindre hackspett! 42

Känslighetsbedömning och rekommendationer 46

Områden möjliga för bebyggelse! 47

Förhållningssätt för naturområdet! 48

Bilagor 51

Bilaga 1 Fågelstudie - huvudrapport! 51

Bilaga 2 Fågelstudie - metod och resultat! 51

Bilaga 3 Fågelstudie - utdrag Artportalen! 51

Bilaga 4 Fladdermusinventering! 51

Bilaga 5 Lundflorainventering! 51

Bilaga 6 Insektsinventering! 51

Bilaga 7 Naturvårdsarter! 51

Referenser 52

Rapporten bör citeras som: Hebert, M, Lundberg, J, Koffman, A. 2013. Naturvärdesinventering i skog och strand kring Råstasjön. Underlag till planering av ny bebyggelse. Calluna AB.

Beställare: Iterio AB. Projektets organisation: Iterio AB, kontaktperson Pernilla Troberg. Mova Hebert (projektledning, fågelinventering och naturvärdesinventering), Anna Koffman (projektledning, inventering lundflora, groddjur naturvärdesinventering och landskapsekologisk analys), Håkan Ignell (fladdermusinventering), Johanna Lundberg (naturvärdesinventering), Håkan Andersson (översiktlig insektsinventering). Kvalitetsgranskning: Håkan Andersson förutom avsnitt landskapsekologisk analys som är granskat av Håkan Ignell.

Kontaktperson för denna rapport: Mova Hebert, mova.hebert@calluna.se, 08-518 077 62 eller Anna Koffman, anna.koffman@calluna.se, 08-518 077 64.

Framsida: Foto mindre hackspett Jan Ytterberg. Foto vattenfladdermus Håkan Ignell. Illustration blåsippa, Lars Löfman. Foto sista sidan: Miljö- och hälsoskyddsförvaltningen, Solna stad, 2011.

Version: Slutrapport 2014-02-06.

(3)

Sammanfattning

Naturområdet som sträcker sig från Råstasjöns norra strand upp till spårområdet hål- ler på att utredas för ny bebyggelse. En detaljplan har varit på samråd till 28 februari 2013. Calluna AB fick i maj 2013 i uppdrag att genomföra kompletterande artinventeringar och förnyad naturmiljöutredning som underlag till fortsatt planprocess och revidering av det detaljplanförslag som varit på samråd. Fladdermusfaunan, fågelfaunan och lundfloran har inventerats. Översiktlig groddjursinventering och insektsinventering med fokus på vedinsekter har också gjorts. Naturvärdesobjekt och s.k. landskapsobjekt har avgränsats enligt remissversion av svensk standard ftSS 199000 för na- turvärdesinventering. Två områden med högt naturvärde, två med påtagligt naturvär- de och två med visst naturvärde har avgränsats. Det fanns också några områden med lågt naturvärde.

Hela inventeringsområdet har avgränsats som s.k. landskapsobjekt för fladdermöss och för mindre hackspett. De kan utgöra s.k. paraplyarter för många arter knutna till lövskog och strandmiljöer. Ingen rödlistad fladdermus påträffades men inventerings- området uppfyller kravet på nationell nivå för att vara artrik fladdermuslokal. Callu- nas bedömning att Råstasjön är en s.k. nyckelbiotop för fladdermöss på våren. Två landskapsekologiska analyser har gjorts. Utifrån dessa är Callunas bedömning att Råstasjön och den inventerade skogen är ett viktigt område för fladdermöss och mindre hackspett. Analyserna visar också på samband i grönstrukturen mellan Råstasjön och Järvakilen samt Lötsjön.

De viktigaste biotoperna för biologisk mångfald i inventeringsområdet är fuktlövskog med grova alar och åldrande sälgar, vattensamlingar som håller vatten året om, löv- skog med inslag av ädellövträd och rik lundflora, grova barrträd och strandmiljön.

Övergångar mellan olika biotoper och mosaiken av olika biotoptyper har också stor ekologisk betydelse. Lundflorainventering och avgränsningen av naturvärdesobjekt visar att de högsta naturvärderna finns i de centrala och västra delarna. I den östra delen finns skogsbestånd som växt upp på fyllnadsmassor.

I skogsområdet på sjöns norra sida finns många delområden med tät undervegetation.

Här finns gott om miljöer för insektsätande fåglar som näktergal och sångare. Råstasjön med omgivande skog har en artrik fågelfauna. Ett flertal arter som har en minskande trend i Sverige enligt svensk fågeltaxering 1975- 2005 finns i skogen. För näktergal identifierades 6-8 revir på cirka 10 ha skog och en sådan täthet ligger i samma klass som de områden med de tätast dokumenterade förekomsterna av näktergal i Sverige.

Vanlig groda och vanlig padda, troligen små populationer, finns i fuktskogspartier i skogen. Vedinsektsfaunan är trivial, trots den ganska goda tillgången på död ved. Det är ont om gamla solbelysta träd, veden är oftast beskuggad eller ligger i vatten.

Viktigaste frågorna för fortsatt planprocess är naturhänsyn till lundflora, groddjur, skogsbiotoper med naturvärden. Det är också viktigt att bevara Råstasjöns rika fågelliv och fladdermusfauna samt spridningssambandet till Järvakilen.

(4)

Planprocessen

I oktober 2007 antog kommunfullmäktige en fördjupad översiktsplan (FÖP) för Solna stationsområde. Inom området för den fördjupade översiktsplanen ligger Råstasjön med omgivningar, se karta 1.

Inom området för den fördjupade översiktsplanen pågår arbete med att ta fram en detaljplan för Arenastaden. Detaljplanens syfte är att möjliggöra huvudsakligen bostäder och ett begränsat inslag av kommersiella lokaler, samt att säkerställa behovet av för- skolor och annan kommunal service. Syftet är även att utveckla tillgängligheten till re- kreationsområdet vid Råstasjön.

Detaljplanen kommer att innebära betydande miljöpåverkan enligt bestämmelserna i 6 kap. 11 § i miljöbalken. En miljökonsekvensbeskrivning har därför upprättats. Inom och i anslutning till planområdet berörs natur- och rekreationsvärden samt befintligt strandskydd.

Förslag till detaljplan (inklusive miljökonsekvensbeskrivningen) var på samråd mellan 19 december 2012 och 28 februari 2013. Karta 2 visar planförslaget som varit på remiss.

Planen ska möjliggöra 1500-2000 lägenheter.

Länsstyrelsen påpekade att bostadsbebyggelsen är mer omfattande än vad som fram- går av den fördjupade översiktsplanen samt att den delvis är lokaliserad till mark med strandskyddsförordnande. Länsstyrelsen ansåg att det inte finns stöd i lagstiftningen

Karta 1. Karta från fördjupad översiktsplan. Ett förslag på detaljplan med bebyggelse norr om sjön har varit på samråd.

(5)

för upphävande av strandskyddet i den omfattning som förutsätts i förslaget. Solna stad har sedan meddelat att strandskyddsförordnandet ska respekteras (Solna Stad, 2013).

Karta 2. Kartan visar det planförslag som varit på samråd mellan 19 december 2012 och 28 februari 2013.

Vidare nämner Länsstyrelsen att förtydligande behövs om hur naturmiljö av regionalt intresse påverkas. Särskilt gäller det att reda ut hur den negativa kanteffekten som nya öppna ytor och bebyggelse kommer att få för naturområdet och hur de kan förhindras.

Man befarar också att minskningen av naturmark/parkmark som förutsätts i planför- slaget, innebär att de redan idag svaga sambanden mellan Igelbäckens naturreservat och Järvakilen, försvagas ytterligare.

Synpunkter har även inkommit från föreningar och privatpersoner, bl.a. en gemensam skrivelse från Naturskyddsföreningen Solna-Sundbyberg, Naturskyddsföreningen Stockholms län, Världsnaturfonden WWF, Förbundet för Ekoparken, Föreningen Räd- da Järvafältet, Sveriges Ornitologiska Förening, Stockholms Ornitologiska Förening, Järvafältets Ornitologiska klubb, Fältbiologernas Riksförening, Fältbiologerna Stock- holm-Uppland-Gotland och Fältbiologerna Stockholm City.

Sammanfattningsvis skriver man: ”Föreningarna anser att bebyggelse bör ske på annan plats, att all skogs- och naturmark kring Råstasjön bevaras intakt, att natur- och rekrea- tionsvärden ska prioriteras, att rödlistade arter måste bevaras, att Råstasjön med omgivningar bör ges skydd som naturreservat och att den gröna kilen Järvafältet- Råstasjön i möjligaste mån bör återställas”. Man efterlyser också en noggrannare inventering av växt- och djurlivet.

(6)

Uppdraget

Calluna AB fick i maj 2013 i uppdrag att genomföra kompletterande artinventeringar och förnyad naturmiljöutredning som underlag till fortsatt planprocess och revidering av det detaljplaneförslag som varit på samråd. Uppdragsgivare är Iterio AB som tagit fram miljökonsekvensbeskrivningen. Uppdraget har preciserats av projektgruppen där Ann-Christine Källeskog (plan- och byggchef, stadsarkitekt Solna stad), Veronica Gel- land Boström (kommunekolog Solna stad), Sten Hultquist (projektchef Arenastaden) och Pernilla Troberg (Iterio AB) ingår.

Inventeringar och utredningar

För att få en mångsidig bedömning av Råstasjön med omgivningar har några fördju- pade artinventeringar utförts.

Följande artgrupper har inventerats och redovisas i separata rapporter:

• Fågellivet

• Fladdermöss

• Lundflora

• Översiktlig inventering av insekter, fokus vedinsekter

• Groddjur (ej separat rapport)

Calluna har utfört en naturvärdesinventering enligt remissversionen för Naturvär- desinventering (NVI) – Genomförande, naturvärdesbedömning och redovisning enligt svensk standard ftSS 199000 (http://www.sis.se/tk555). Resultat från de fördjupade artinventeringarna har vävts in i den allmänna naturvärdesinventeringen. Rapporter från artinventeringarna är medtagna som bilagor.

En analys av ekologiska landskapssamband har gjorts. Analysen belyser inventerings- områdets koppling till den regionala grönstrukturen. Fokus vid analysen har varit på artgruppen fladdermöss. Inriktningen på analysen har bestämts utifrån resultat av artinventeringarna.

(7)

Metod naturvärdesinventering NVI

Calluna har utfört en naturvärdesinventering enligt remissversionen för Naturvär- desinventering (NVI) – Genomförande, naturvärdesbedömning och redovisning enligt svensk standard ftSS 199000 (www.sis.se/tk555). Det huvudsakliga syftet med en Na- turvärdesinventering (NVI) är att beskriva och värdera naturområden av betydelse för biologisk mångfald i ett avgränsat område. NVI resulterar i avgränsning av områden och naturvärdesklassning, objektbeskrivningar samt en övergripande rapport.

Naturvärdesbedömning ska göras utifrån två kriterier:

• Ekologiska förutsättningar för biologisk mångfald samt biotoper som är hotade eller sällsynta. Ekologiska förutsättningar bedöms enligt vägledning i standarden på en fyrgradig skala till dåliga, vissa, goda eller mycket goda förutsättningar.

• Förekomst av naturvårdsarter eller artrikedom. Förekomst av naturvårdsarter eller artrikedom bedöms enligt vägledning i standarden på en fyrgradig skala till dåliga, vissa, goda eller mycket goda artförekomster.

Artkriteriet värderas huvudsakligen utifrån förekomsten av naturvårdsarter. Med na- turvårdsarter avses:

• Skyddade arter (dvs arter som omfattas av Artskyddsförordningen, föreslås av Naturvårdsverket och beslutas av Sveriges riksdag)

• Typiska arter (beslutas av EU-kommissionen)

• Rödlistade arter (utarbetas av ArtDatabanken)

• Signalarter (dels de som Skogsstyrelsen utarbetat för skog men även arter som indikerar biologisk mångfald i andra biotopgrupper än skog)

• Fågelarter som är minskande

Utöver ovanstående, kan även egna naturvårdsarter användas men då ska detta moti- veras. Arter eftersöks i den omfattning som behövs för att göra naturvärdesbedöm- ningen. I detta projekt har några fördjupade artinventeringar gjorts som kompletterar naturvärdesinventeringen. Arterna är ett verktyg för att göra naturvärdesbedömning- en. Artkriteriet kan också värderas utifrån områdets artdiversitet. Artdiversitet bedöms utifrån stickprov eller bedömning vid fältbesök.

Ett geografiskt områdes betydelse för biologisk mångfald ska bedömas i naturvär- desklasser.

Visst naturvärde

Till denna naturvärdesklass förs områden som:

• har vissa förekomster av naturvårdsarter

• har hög artrikedom

• har vissa ekologiska förutsättningar

(8)

• är av betydelse för variation av biotoper på lokal nivå (med lokal nivå avses inventeringsområdet och det omgivande landskapet).

Påtagligt naturvärde

• har förutsättningar för att upprätthålla en kontinuerlig ekologisk funktion som livsmiljö för naturvårdsarter (för djurarter som utnyttjar stora landskapsområ- den avses endast tydligt avgränsningsbara biotoper eller platser som arten är särskilt knuten till)

• har hög artrikedom och vissa ekologiska förutsättningar

• utgörs av Natura 2000-naturtyper (oavsett om området ligger i eller utanför ett Natura 2000-område) men som inte uppfyller kriterier för högre naturvär- desklass.

Högt naturvärde

• har kontinuerlig ekologisk funktion som livsmiljö för flera naturvårdsarter eller enstaka rödlistad art

• har mycket hög artrikedom och antingen goda ekologiska förutsättningar eller utgörs av Natura 2000- naturtyp men som inte uppfyller kriterier för högre na- turvärdesklass.

Högsta naturvärde

Till naturvärdesklass Högsta naturvärde förs alla geografiska områden som har kontinu- erlig ekologisk funktion som livsmiljö för ett stort antal naturvårdsarter eller flera röd- listade arter eller enstaka hotad art. Förekomst av arter och ekologiska förutsättningar kan inte bli avsevärt bättre med svenska förhållanden som referens.

Naturvärdesklasserna i standarden motsvarar sådana områden som avses i miljöbal- ken första kapitel, 1§ punkt 3. Naturvärdesklasserna Högsta naturvärde, Högt naturvärde och Påtagligt naturvärde motsvarar även de områden som avses i miljöbalken 1 kap 1§

punkt 2.

I Miljöbalkens första kapitel 1 § framgår bland annat att Miljöbalken skall tillämpas så att:

1. människors hälsa och miljön skyddas mot skador och olägenheter oavsett om dessa orsakas av föroreningar eller annan påverkan,

2. värdefulla naturmiljöer skyddas och vårdas, 3. den biologiska mångfalden bevaras.

Naturvärdesobjekt är även viktiga områden att bevara och vårda för att uppfylla de av riksdagen antagna miljömålen.

(9)

Landskapsobjekt

När landskapets betydelse för biologisk mångfald uppenbart är större, eller av annan karaktär än de ingående naturvärdesobjektens betydelse, ska även ett större landskapsobjekt avgränsas.

Lågt naturvärde

Geografiska områden som i sitt nuvarande tillstånd inte, eller endast i ringa omfattning bidrar till biologisk mångfald, benämns som områden med lågt naturvärde. Dessa om- råden räknas inte som naturvärdesobjekt och ska inte tilldelas någon naturvärdesklass.

Denna NVI är utförd på nivå fält standard, vilket innebär att inventeringen är så detal- jerad att naturvärdesobjekt ned till en yta av 0,1 hektar alternativt linjeformat objekt med en längd på 50 m eller mer och en bredd på 0,5 m eller mer, ska identifieras och avgränsas.

Naturvärdesinventeringen utfördes 4 juli och 5 augusti. Fältbesök från fördjupade artinventeringar utförda 7, 14, 15, 21 maj och 13 juni har också bidragit till naturvär- desinventeringen och avgränsning av naturvärdesobjekt.

(10)

Övergripande beskrivning av naturvärden

Naturvärden

Inventeringsområdet är naturområdet på norra sidan om Råstasjön, se karta 6. Karak- täristiskt är fuktlövskog med inslag av åldrande al och sälg samt täta snår med videarter. En del av lövskogen har ett artrikt och varierat buskskikt med arter som hagtorn, svarta vinbär, olvon, måbär, druvfläder och nypon. Luckig triviallövskog med inslag av ek, alm och andra ädellövträd samt gamla tallar och granar finns i den västra delen.

Rik lundflora återfinns i flera stråk i den västra delen, dels i partier med lövskog eller blandskog med ädellövträd och dels i områden med klibbal. I den östra delen är träden yngre och uppväxta på fyllnadsmassor. På grund av hög produktivitet har dock död ved och t.ex. grova sälgar skapats på kort tid.

Själva sjön, sjöns övriga stränder samt den parkartade naturmarken i söder ligger utan- för inventeringsområdet för naturvärdesinventeringen. I fladdermus- och fågelinvente- ringen har dock dessa delar berörts. Ekosystemen i biotoperna norr om sjön samverkar med sjön och strandmiljöerna och skapar sammansatta naturvärden.

Råstasjön är en näringsrik sjö med hög produktion av biomassa. Sjön, stränderna och den luckiga skogen är födosöksområde för sju arter av fladdermöss och individrikedomen är stor på våren. Fågellivet är mycket artrikt och för en del arter, t.ex. näktergal, har ovanligt stort antal revir identifierats för ett så pass litet område. Art-och individrikedom av fåglar och fladdermöss tyder på stor produktion av insekter. Mindre hackspett är en art med specifika krav på sin livsmiljö. Den häckar i den västra delen, men sannolikt används hela området för födosök.

Fladdermusinventeringen visar att Råstasjön är en så kallad nyckelbiotop på våren och försommaren för födosökande fladdermöss varav en del sedan ynglar på andra platser, kanske långt från Råstasjön. Inventeringen visar också att Råstasjön med omgivande lövskog är en så kallad nationellt artrik fladdermuslokal (Ahlén 2011). Det är troligt att de hålträd som finns i bl.a. klibbalar i skogen vid Råstasjön kan hysa kolonier av flad- dermöss.

Lekvatten, sommar- och vinterhabitat (livsmiljö för födosök sommartid samt övervint- ringsplatser) för vanlig groda och vanlig padda finns. Sannolikt har populationerna av groddjur varit större tidigare, när Råstasjön inte var lika isolerad som idag. Vid natur- värdesinventeringen påträffades flera plockplatser för sparv- eller duvhök. Häckning av sparvhök är konstaterad. Artinventeringarna visar att strand och skog på Råstasjöns nordsida utgör fungerande ekosystem med många nivåer i näringskedjan.

Det inventerade området är förhållandevis litet, ca 11,5 hektar. Rikedomen på föda be- döms vara en huvudorsak till artrikedom och stora populationer av flera arter av flad- dermöss och fåglar.

(11)

En landskapsekologisk analys för artgruppen fladdermöss belyser Råstasjöns läge och betydelse i den övergripande grönstrukturen i ett analysområde som omfattar Solna, Sundbyberg och delar av Stockholms stad. Analysen visar att de tydligaste ekologiska sambanden finns åt nordväst till Igelbäckens naturreservat i Järvakilen samt västerut med Lötsjön. Callunas bedömning är att inom analysområdet är Råstasjön med omgivande lövskog av stor betydelse för fladdermusfaunan och för andra arter med delvis liknande ekologiska krav som fladdermöss, t.ex. mindre hackspett.

Inventeringsområdets viktigaste naturvärden och biotoptyper

De viktigaste biotoperna för biologisk mångfald i inventeringsområdet är fuktlövskog med grova alar och åldrande sälgar, vattensamlingar som håller vatten året om, löv- skog med inslag av ädellövträd och rik lundflora, de grova barrträden och strandmil- jön. Övergången mellan olika biotoper och mosaiken av olika biotoptyper har också stor ekologisk betydelse.

Habitat och funktion Foto Ex. på funna arter

Fuktlövskog och små vattensamlingar.

Längs stranden och i stråk i skogs- områdena växer klibbalskog med inslag av grova alar med mulmbildning och håligheter, och åldrande sälgar. Död ved består av klen död ved, men även stammar och lågor av grövre lövträd.

På några ställen finns vattensamlingar som håller vatten även under högsommar.

Biotopen har funktion som lekvatten för groddjur. Produktion av insekter skapar föda för fladdermöss och fåglar. Potential för boträd för fladdermöss. Häckningsmiljö för flera arter av tättingar. Skyddade platser för markhäckande fåglar med ungar. I delar av fuktlövskogen finns rik lundflora.

Vanlig groda och padda. Gulsippa, svalört, vårlök, ormbär, trolldruva.

Myskbock (vedlevande skalbagge på sälg).

Födosöksmiljö för flera arter fladder- möss. Häcknings- miljö för änder, gärdsmyg, grå flugsnappare, träd- krypare, näktergal.

Födosöksmiljö för mindre hackspett.

Mycket täta snår av vide och jolster med inget eller få äldre träd. Fältskikt saknas på grund av ljusbrist.

Funktion som häckningsbiotop och födosöksområde för fåglar knutna till täta buskmiljöer.

Näktergal, sparvhök.

Övervintringsmiljö för groddjur.

Luckig och sluten lövskog med inslag av äldre ädellövträd och gamla tallar och artrikt buskskikt. Luckighet uppstår också genom flerskiktning och stigar.

Biotopen karaktäriseras av rik lundflora med vårflora och typiska lundväxter.

Biotopen har bl.a. funktion som födosöks- miljö för fladdermöss.

Gulsippa, svalört, vårlök, ormbär, trolldruva, skogsviol. Födosöksmiljö för flera arter fladdermöss.

Grönsångare, nöt- väcka, större hackspett.

(12)

Habitat och funktion Foto Ex. på funna arter Grova tallar (45-60 cm grova i diameter)

kring 150 år. Dessa är spridda i lövskogen och längs stigarna i norra och centrala delen. Det finns även grova granar med gnagspår av granbarkgnagare, en skoglig signalart.

Det är ont om föryngring och efterträdare till de grova barrträden.

Tallticka. Granbark- gnagare.

Strand med vassar som övergår i vide- snår eller alskog.

Funktion som häckningsmiljö för flera arter våtmarksfåglar. Rik insekts-

produktion vilket utgör föda för bl.a. fåglar och fladdermöss.

Födosöksmiljö för flera fladdermus- arter, häcknings- miljö för rörsångare, sävsångare, säv- sparv, rörhöna, skäggdopping, knölsvan, sothöna.

Mosaik av olika biotoper och storlek.

Naturen på Råstasjöns nordsida

karaktäriseras av stort inslag av ekotoner (övergångar mellan olika biotoper). Det finns en zonering från vass till fuktlövskog som högre upp övergår i andra typer av lövskog.

Skogen norr om Råstasjön är tillräckligt stor och rik på födoresurser för att hysa en artrik fågelfauna och flera revir av insektsätande tättingar och en artrik fladdermusfauna.

Många revir med näktergal, sju arter av fladdermöss, mindre hackspett.

Tabell 1. Inventeringsområdets viktigaste naturvärden och biotoptyper.

Fågellivet

Inventeringen har genomförts i skogsområdet på norra sidan om Råstasjön. Våtmarks- fåglarna i sjön har också inventerats. I lövskogen norr om sjön domineras häckfågel- faunan av insektsätande tättingar. Trädgårdssångare, näktergal och grönsångare är exempel från denna grupp. Miljön i väster bedöms som värdefull för näktergal,

grönsångare, trädgårdssångare och för flera andra tättingar. Mindre hackspett häckar i västra delen (Ivarsson, personlig kommunikation 13-05-21). Mindre hackspett åter- fanns inte i Callunas inventering, men bedöms mycket väl kunna häcka i inventerings- området. Där häckar även större hackspett, som är en vanlig art.

Mindre hackspett är rödlistad i kategorin nära hotad (NT). Ideal biotop är lövskog med stort inslag av stående döda träd. De döda träden används för födosök, bohål och för att trumma på vid revirmarkering. Mindre hackspett har ett relativt stort revir för sin storlek, ca 40 hektar lövskog av lämplig kvalitet, som kan vara spritt över ett ca 200 hektar stort område. Boområdet kan vara mindre. Med mer uppsplittrad lövskog ökar storleken på reviret (Wiktander m fl 1998).

(13)

Karta 3. Kartan är ett urval av fågelarter från Callunas fågelinventering. Den visar de fågelarter som har minskande trend i Sverige enligt Svensk häckfågeltaxering 1975-2005 samt de rödlistade arterna mindre hackspett och mindre flugsnappare. Observationen av mindre hackspett är från Hasse Ivarsson.

(14)

För att illustrera inventeringsområdets betydelse för en arealkrävande art som mindre hackspett har avgränsning av s.k. landskapsobjekt för mindre hackspett tagits fram. Ett landskapsobjekt kan enligt svensk standard ftSS 199000 (remissversion) avgränsas i en naturvärdesinventering när landskapets betydelse för biologisk mångfald uppenbart är större eller av annan karaktär än de ingående naturvärdesobjektens betydelse. Land- skapsobjektet visar födosöksområde och lämpligt häckningshabitat för mindre hackspett, se karta 7 i avsnittet Landskapsobjekt. Landskapsobjektets avgränsning är förut- om för mindre hackspett även relevant för flera lövskogsarter som regelbundet före- kommer i området. Inga av dessa arter är rödlistade eller förekommer på fågeldirekti- vets bilaga 1, där särskilt skyddsvärda arter förtecknas. Dock förekommer några arter som har en minskande trend, t.ex. grå flugsnappare, trädkrypare och näktergal.

Karta 3 visar de fågelarter som har minskande trend i Sverige enligt Svensk häckfågel- taxering 1975-2005 samt de rödlistade arterna mindre hackspett och mindre flugsnappare (observation vid rastning).

I karta 7 visas var det finns lämpliga födosöksområden för mindre hackspett under vegetationsperioden samt lämplig häckningsmiljö. På vårvintern har arten ett snävare urval av miljöer som är lämpliga. Den letar då efter larver av vedlevande insekter i död ved, främst i stående döda stammar av trädslag som al, sälg och asp, gärna i klena dimensioner. Under vår och sommar letar den insekter mer ytligt, på stammar och grenar, men även i lövverk (Gorman 2004).

De täta lövskogspartierna och vi- desnåren, även de med litet inslag av död ved, är sådana födosöks- miljöer under sommaren. Det finns uppgifter om att den även födosöker i vassmiljöer som ju kan vara insektsrika. Under vintern kan den äta bär, t.ex. rönnbär.

I den del där miljön är lundartad häckar grönsångare. Häckning av skogsduva finns sedan tidigare år (Ivarsson, personlig kommunikation 13-05-21). I norr, mot spå- rområdet har stenknäck tidigare häckat (Ivarsson, personlig kommunikation 13-05-21). Calluna bedömer att båda arterna kan häcka i inventeringsområdet även

om häckning inte konstaterades i

Bild 1. Trädkryparen är en av de fågelarter som har en mins- år.

kande trend i Sverige. Den häckar i skogen norr om Råstasjön och har möjligt revir i naturvärdesobjekt 3. Illustration: Eric Lilliegren.

(15)

I västra delen av inventeringsområdet förekommer även flera hålhäckande och insekt- sätande fåglar varav några har en minskande trend, t.ex. grå flugsnappare och träd- krypare (Svensk häckfågeltaxering 1975-2005). Spritt i inventeringsområdet finns del- områden med tät undervegetation. Här finns gott om miljöer för insektsätande fåglar som näktergal och olika sångare. I inventeringsområdet finns flera revir för näktergal.

Den täthet av näktergal som finns i skogen norr om Råstasjön med 6-8 revir på ca 10 ha skog, ligger i samma klass som de områden med de tätaste dokumenterade förekoms- terna av näktergal i Sverige (Otvall m fl 2012).

Sammanfattningsvis är lövskogen norr om Råstasjön individrik och artrik för att vara ett till ytan så begränsat skogsområde.

I Råstasjön med tillhörande vassmiljöer häckar ytterligare ca 13 arter, varav två rödlis- tade: brunand och silltrut. En skrattmåskoloni finns i Råstasjön och 2013 noterades ca 300 häckande par. I skrattmåskolonin häckar många fågelarter som drar fördel av ko- lonins skydd t.ex. skäggdopping, rörhöna och brunand.

Groddjur

Groddjur har en internationellt minskande trend (Stuart m fl 2004). De största hoten mot groddjuren är klimatförändringar och människans exploatering av de områden som de lever i. Dessutom hotar en svampsjukdom, som speciellt angriper amfibiers hud, att döda många groddjur.

I Sverige finns 13 groddjursarter, 11 svanslösa groddjur samt större och mindre vattensalamander. I skogen norr om Råstasjön har två arter påträffats, vanlig groda och vanlig padda. Båda arterna är vanliga. Groddjuren är beroende av flera miljöer för sin livscykel; akvatisk för fortplantning och yngelstadium, samt födosöks- och övervint- ringsmiljöer på land. Det betyder att det kan räcka med att ett av dessa habitat förstörs, så utplånas hela den lokala populationen.

Romklumpar av vanlig groda påträffades vid ett besök i början av maj i naturvär- desinventeringens objekt nr 8 (se karta 6). Vanlig groda leker i början av april och pla- cerar äggen i små vattensamlingar. Dessa ska helst ha varmt lokalklimat och inte torka ut innan ynglen ombildats till fullvuxna grodor. De ska också vara fiskfria för att leken ska lyckas väl.

På sensommaren eftersöktes årsjuveniler och adulter. Två fjolårsungar och en årsjuve- nil av vanlig padda påträffades. De hittades i lövskog och fuktlövskog i naturvärdesin- venteringens objekt nr 4 och 8 (se karta 6). Biotoperna var typiska sommarhabitat.

Ingen grodlek eller rom kunde observeras i själva sjön. Strandkanten är på de flesta ställen ganska rak och vindexponerad och inte helt optimal för groddjurslek. Invente- ringen inleddes dock först i maj, vilket var för sent för att inventera lek. Vanlig padda kan troligen leka i strandkanten, då de är mer toleranta mot förekomster av fisk än andra groddjur. Troligtvis leker vanlig padda där, eller i någon av vattensamlingarna i skogen.

(16)

Bild 2. Romklump av vanlig groda i en av fuktlövskogens vattensamlingar. Bilden är tagen 7 maj 2013.

Naturområdet på sjöns norra sida har bra miljöer för groddjurens sommarvistelse och övervintring. Under sommaren söker de skydd under löv, grenar och stenar under dagen och födosöker oftast under natten. På vintern ligger de i dvala t.ex. bland trädröt- ter eller i lövsamlingar. I området finns minst en större vattensamling i fuktlövskog som hyser vatten året om (naturvärdesobjekt nr 8). Detta tack vare kontakt med ett nordligt inlopp, som kommer till Råstasjön från spårområdet. Vattensamlingen och inloppet skapar goda förutsättningar för utveckling av groddjursrom och är en gynnsam struktur i sommarhabitaten.

En sökning i Artportalen visar att inga observationer av groddjur har rapporterats i Solna stad under perioden 2005-2013. Det betyder inte att det inte finns groddjur i kommunen, men är en indikation på att det inte är gott om rika groddjursbiotoper. De geografiskt närmast belägna groddjursförekomster registrerade sedan 2005, är mindre vattensalamander och eventuellt vanlig groda i Hästa damm och mindre vattensalamander i Skogvaktarkärret. Båda lokalerna ligger på Södra Järvafältet. Groddjur före- kommer också kring Brunnsviken t.ex. i de små dammarna i Bergianska trädgården.

I maj genomströvades området kring Råstasjön. Detta inkluderar de tillrinnande dike- na och vattensamlingarna väster om Sjövägen, liksom de små dammarna öster om Löt- sjön, utanför inventeringsområdet. Inga groddjur påträffades och inga romklumpar eller annan indikation på lek fanns här.

Före byggandet av Friends Arena fanns små vattensamlingar på dess plats och där observerades groddjur (Hasse Ivarsson, personlig kommunikation 2013-05-21).

Sammanfattningsvis antar vi att groddjurspopulationerna vid Råstasjön minskat de senaste decennierna och att populationerna idag sannolikt är isolerade från andra populationer i Stockholmstrakten.

Lundflora

Rik lundflora finns i den västra delen av inventeringsområdet. De lundartade löv- skogspartierna erbjuder under en kort begränsad tid vårfuktig, näringsrik jord som ofta är öppen och nästan fri från konkurrens från andra växter. Jorden är naturligt nä-

(17)

ringsrik. Här hittades vårflora med blåsippa, vitsippa, gullviva, gulsippa, vårlök, sva- lört och violer. Violer och gullviva och flera av de andra vårarterna växte ofta kring små hällar och gläntor och längs stigar. Under försommar tillkommer lundarter som trolldruva, ormbär, harsyra, ekbräken och dessa växte ofta i sluten skog. I östra delen finns begränsade förekomster (i inventeringen angivna som punktobjekt) av lundflora.

Generellt var det så att de mycket täta och snåriga bestånden inte hade utvecklat lundflora. Sådana täta skogsområden och snår fanns spritt i inventeringsområdet. Dessa bestånd var mycket skuggiga och hade inget fältskikt alls.

I den östra delen finns lundflora endast på begränsade växtplatser. Skogen har här växt upp på fyllnadsmassor. Att lundfloran är sparsam beror på att marken inte utgör en lämplig ståndort för lundfloran, som ju har specifika krav och den omrörning i marken som skett vid deponering av massor. Fältskiktet med rik lundflora bedöms ha längre kontinuitet och den är finns i några olika områden i den västra delen.

Den västra delen bedöms därmed som viktigare än den östra med avseende på lundfloran. På Råstasjöns södra sida, som inte inventerats, finns öppen parkmark som också är blomrik. Typiska lundmiljöer finns bara på sjöns norra sida.

Bild 3. Vitsippa och blåsippa finns i utbredda mattor i flera lundartade skogspartier.

Bild 4. Gulsippa är en sällsynt art och skoglig signalart (Skogsstyrelsen). Den finns på några växt- plaster på Råstasjöns norra sida. Foto: Veronica Gelland Boström.

Ett tjugotal arter hittades. Rikligt eller allmänt förekommande var: vitsippa, blåsippa, svalört, vårlök, ormbär, trolldruva, vårfryle och skogsviol. Liljekonvalj hittades på sex ganska små växtplatser. Ett bestånd var blommande och det var på kullen med hassel och ek och andra lövträd i norra delen, nära tennishallen. Sällsynta arter är gulsippa, dårört, krollilja och stor nunneört. Krollilja och dårört kan vara förvildade från träd- gårdar. Gulsippa anges som mindre allmän i Upplands flora och stor nunneört finns bara i vissa delar av Uppland (Jonsell, 2010). Även den kan vara förvildad från träd- gårdar. Birgitta Norbäck-Ivarsson och Mova Hebert har observerat att det finns populationer av vit blåsippa, vilket är sällsynt. Det visar på genetisk variation. Fem arter är upptagna på Skogsstyrelsens signalartslista för nyckelbiotoper; trolldruva, ormbär, gulsippa och blåsippa. Gullviva och blåsippa är fridlysta enligt artskyddsförordningen 8 och 9 §§ (2007:845). Detta innebär att man inte får gräva upp eller på annat sätt ta bort eller skada exemplar av växterna.

(18)

Calluna har tagit del av Birgitta Norbäck-Ivarsson lista över kärlväxter i område runt Råstasjön (bilaga i remissvar angående upprättande av detaljplan för del av Arenasta- den - SBN/2011:1425). Följande arter som var med på denna lista har Calluna inte fun- nit: dvärgvårlök, lundelm, smånunneört, sibirisk nunneört, buskviol, pestskråp och tussilago. Dessa arter bedöms dock mycket väl kunna finnas i inventeringsområdet eller söder om sjön.

Karta 4. Kartan visar avgränsade områden med rik lundflora. Avgränsningarna är ungefärliga.

De områden som identifierats med rik vårflora och typiska lundarter visar på naturligt näringsrika jordar som utvecklats i lövskog. Fältskiktet har relativt lång kontinuitet.

Det rika fältskiktet skapar förutsättningar för artrikedom av olika arter av insekter och snäckor.

Sammanfattningsvis bedöms lundfloran innehålla de flesta av de arter som kan förvän- tas i lämpade biotoper. Tandrot, sårläka, myskmadra och desmeknopp är exempel på lundarter som inte hittas. Men den funna artsammansättningen med fem skogliga signalarter, och mångfald av vårblommande arter bedöms som rik och bevarandevärd.

Fladdermöss

Inventeringens upplägg

Inventering har utförts i början av juni för att studera om lokalen är ett viktigt födo- söksområde på våren och försommaren. Därefter har inventering gjorts i början på augusti. Inventeringen har koncentrerats till den norra delen. Där har s.k. autoboxar pla- cerats ut på åtta platser och manuell inventering med ultraljudsdetektor har genom- förts i hela området. Vid den manuella inventeringen besöktes även sjöns östra, södra och västra delar för att möjliggöra en jämförelse av sjöns omgivning (se karta 5).

(19)

Karta 5. Kartan visar födosöksmiljöer med hög aktivitet av upp till sju arter fladdermöss.

Funna arter

Undersökningen resulterade sammantaget i fynd av sju arter. På en nationell nivå anses enstaka platser med populationer med sex eller flera arter vara en rik fladdermus- miljö (Ahlén 2011).

De vanligaste arterna inom området är nordisk fladdermus och dvärgfladdermus som förekommer i nästan alla undersökta platser i juni. Långörad fladdermus har bara no- terats vid något tillfälle. Ingen av dessa tre arter är sällsynta på en nationell skala och de är ofta vanliga i t.ex. kommunala eller länstäckande inventeringar. Stor fladdermus finns vid Råstasjön och är betrakta som ovanlig. Gråskimlig fladdermus är en art som ofta är mindre vanlig i t.ex. kommunala inventeringar. Arten finns noterad från en in- spelningsplats i området. Gråskimlig och stor fladdermus är duktiga flygare som anses migrera längre sträckor. I insamlade data finns båda arterna noterade under försom- maren. Vattenfladdermus och mustasch/brandts fladdermus hittades också i inventeringen. Dessa är arter som är vanliga och som man ofta hittar i kommunala inventeringar.

Alla arterna påträffades vid både försommar och sensommarbesöken i området.

Ingen rödlistad art har påträffats i samband med genomförd insats. Ingen art som är listad i EU:s habitatdirektiv, bilaga 2, påträffades i undersökningen. Alla fladdermöss som finns i Sverige är listade i bilaga 4 till habitatdirektivet och omfattas därmed av artskyddsförordningen 4-15 §§. Där står bland annat att det är förbjudet att skada eller förstöra djurens fortplantningsområden eller viloplatser.

(20)

Individrikedom

Utifrån de manuella inventeringarna som gjordes under försommaren i området be- dömer Calluna individrikedomen som mycket hög. Under den första natten strövades två varv runt sjön och under den andra ett varv med flera utflykter i omgivande ter- räng och avstickare till alla stigar i området. Vid båda tillfällena bedöms aktiviteten på den norra sidan av sjön vara 5-10 gånger högre än på den södra sidan. Med undantag för några platser på den södra, mera parklika sidan, så fanns här enbart någon/några enstaka fladdermöss här och var. Vilket kan jämföras med den norra sidan där oavbru- ten kontakt med fladdermöss var vanlig.

Under sensommarbesöket i början på augusti var aktiviteten i området påtagligt lägre än under försommaren. Arbetet genomfördes under två nätter, på motsvarande sätt som tidigare. Aktiviteten som kunde uppfattas vid manuell inventering bedöms vara ca en tredjedel av den som uppfattades under försommaren, då räknat som antalet observationer.

Betydelse i ett större landskapssammanhang

Inventeringen indikerar att Råstasjön med omgivningar har betydelse i ett större landskapssammanhang. Därför har en fladdermusmodell gjorts för landskapsekologisk analys, se avsnittet Landskapsekologisk analys.

Potential för kolonier

I området finns indikationer på kolonier av fladdermöss. Vid arbetet påträffades inga koloniplatser men antalet observationer och uppskattat antal individer antyder att det som minst bör finnas kolonier av vattenfladdermus och dvärgfladdermus i närområ- det. Troligtvis även nordisk fladdermus.

Slutsatser från fladdermusinventeringen

• Råstasjön med omgivande natur har en storlek som är tillräcklig stor för att hysa en artrik fladdermusfauna. Utmärkande för inventeringsområdet är lövskog med rikt buskskikt.

• Förutsättningarna för att området ska producera insekter finns i form av lövskog och en liten ”slättsjö”. I området finns indikationer på kolonier av fladdermöss och det berättar i sin tur att produktionen av insekter även under yngeltid är tillräcklig i det här avseendet. Vidare finns också grova lövträd som hyser håligheter, även om mängderna av dessa inte är stora. Området levererar därmed yngelplatser och viloplatser fladdermössen använder under dagen för fladdermöss.

• I området finns flera olika arter. Både arter som i högre utsträckning använder det fria lufthavet för att söka föda (t.ex. nordisk, gråskimlig och stor fladdermus) men också arter som är mera präglade på att använda bryn och mindre gläntor osv (t.ex.

långörad fladdermus, mustasch/brandts fladdermus och i viss mån även dvärgflad- dermus). Det här vittnar om att alla strukturer i området som bryn, större och mindre gläntor, långsträckta vindskyddade stråk längs stigar och cykel- och gångstråk till- sammans utgör en positiv helhet.

(21)

• Områden viktiga för fladdermusfaunan har avgränsats på karta 5. Ett större område som omfattar skogen på norra sidan om sjön och två små områden på södra sidan om sjön har avgränsats. Fladdermusaktiviteten var betydligt högre på norra sidan av sjön än på östra, södra och västra sidan av sjön.

I området har inga rödlistade arter eller arter upptagna på EU:s habitatdirektiv,

bilaga 2, hittats. Däremot uppfyller inventeringsområdet kriterierna för att på nationell nivå vara en artrik fladdermuslokal. Om detaljplan för ny bebyggelse kan påverka in- sektsproduktionen i sjön, tillgången på boplatser eller storlek och kvalitet på födosöks- området negativt bedömer Calluna att planprocessen berörs av artskyddsförordning- en.

Insekter - fokus vedinsekter

En översiktlig insektsinventering har genomförts i skogsområdet norr om Råstasjön.

Metoder som använts är frisök, håvning kring blommande buskar och örter, sållning av bark och innehåll i ihåliga träd samt eftersök av gnagspår.

Tillgången på död ved är ganska god och det borde ge förutsättningar för vedlevande insekter. Den döda veden är dock ofta av ganska dålig kvalitet för de flesta arterna av vedlevande insekter. Den står skuggigt, ligger i vatten, består främst av klena dimensioner och det är dålig tillgång på vedlevande svampar. Enstaka platticka, björkticka, fnöskticka och eldticka noterades, men mängderna är som sagt små. Även tallticka fö- rekommer men dessa satt högt upp på stammarna och kunde inte undersökas.

Hålträd förekommer men även dessa är ganska fåtaliga. Håligheterna i klibbal ligger ofta i marknivå, vilket gynnar olika marklevande djur att komma in i trädet och förse sig av vedinsekter och dess larver. Håligheterna är också ofta mycket små, med liten mängd mulm och de är ofta beskuggade, vilket även det är negativt för mer krävande vedinsekter. I ek finns enstaka håligheter, eller i något fall murkna stamdelar. Dessa har undersökts utan att några ovanliga arter påträffats.

Ett par arter med naturvårdsintresse har dock påträffats. Den första är myskbock, en stor grönmetallisk skalbagge, med långa antenner. Larven utvecklas främst i gamla, levande sälgar, ibland också i lite grövre vide eller pil. De grova larvgångarna är ganska lätta att känna igen, men kan förväxlas med spår av sälgvedbock och allmän träfjä- ril. Båda förväxlingsarterna förekommer i området. Den fullbildade myskbocken besö- ker blommor. Myskbocken är mindre vanlig men kan i vissa miljöer bli vanlig, t.ex.

längs sjöstränder med mycket sälg och andra videarter. Myskbocken fungerar som skoglig signalart och visar på förekomst av gammal sälg eller pil, eller lite äldre videbuskar. Förekomst av arten visar också på en viss kontinuitet av äldre sälg. I denna inventering har gnagspår av myskbock påträffats i en handfull träd. Minst ett av dessa träd är helt dött, vilket gör att arten inte finns kvar i trädet.

(22)

Bild 5. Myskbockens larver utvecklas främst i gamla, levande sälgar. Skalbag- gen signalerar en viss kontinuitet av äldre sälg. Gnagspår av myskbock har hittats på flera träd i inventeringsområdet.

Den andra arten är aspvedgnagare, en liten skalbagge knuten till barkfallna högstub- bar av asp. Arten är mindre vanlig, men kan i områden med god tillgång på gammal asp bli rätt vanlig. Arten fungerar som en skoglig signalart, som när den förekommer i större mängd visar på god tillgång på gammal aspved, samt en viss kontinuitet av densamma. I denna inventering påträffades kläckhål på en mindre yta på stammen av en asphögstubbe.

Den tredje intressanta arten är granbarkgnagare. Den lever på gamla levande granar och signalerar kontinuitet av dessa miljöer. I inventeringen påträffades kläckhål på flera granar i västra delen av inventeringsområdet.

Manuellt eftersök och håvning kring blommor har gett en del arter, men samtliga mås- te sägas vara vanliga eller ganska vanliga och kan förväntas i nästan vilket skogsområ- de som helst, bara det finns lite död ved och några gamla träd. Inventeringsinsatsen var ganska liten men det borde ha påträffats fler lite intressanta fynd, om de fanns i området. Slutsatsen måste därför bli att områdets vedinsektsfauna är ganska trivial.

Om en större inventeringsinsats genomförs hittas troligtvis ett och annat intressant, men förutsättningarna för att det skulle ramla in flera sällsynta eller exklusiva arter får anses begränsad.

(23)

Naturvärdesinventering - områdesbeskrivningar

Karta 6. Kartan visar avgränsade naturvärdesobjekt med naturvärdesklass samt område med lågt naturvär- de. Metodiken följer remissversion av Naturvärdesinventering (NVI) – Genomförande, naturvärdesbedöm- ning och redovisning enligt svensk standard ftSS 199000.

(24)

Naturvärdesobjekt och objekt med lågt naturvärde

Se karta 6 samt bilaga 7 med sammanställning över funna naturvårdsarter.

Objekt 1. Gräsyta öster om Sjövägen Naturvärdesklass

Lågt naturvärde.

Beskrivning

Objektet består av skötta öppna gräsytor.

Naturvårdsarter

Inga naturvårdsarter funna.

Bedömning livsmiljö

De öppna ytorna kan fungera som jaktstråk för fladdermöss och utgöra möjlig rastplats för fåglar.

Naturvärdesobjekt 2. Lövsumpskog kring inlopp till Råstasjön Naturvärdesklass

Visst naturvärde.

Beskrivning

Objektet innefattar en relativt ung lövsumpskog kring Råstasjöns inlopp. Beståndet fortsätter västerut utanför inventeringsområdet. Trädskiktet norr och söder om vattendraget domineras av björk och videarter. Enstaka grövre björkar förekommer. Skogen tätnar mot sydväst och blir svårgenomtränglig nära vattendraget.

Inloppet är uträtat och går genom finkorniga jordarter. Död ved förkommer sparsamt i vattnet. Trädskiktet består främst av björk och videsnår, och i buskskiktet finns bl.a.

hägg och brakved. Längst i väster finns ett tätt stråk med olika videarter, bl.a. jolster. I fältskiktet växer brännässla, videört och grenrör. I naturvärdesobjektet finns sparsamt med död ved, främst i klenare dimensioner.

Mindre hackspett, viktigt födosöksområde (källa: Hasse Ivarsson) Mindre flugsnappare (rastande)

Näktergal (revir)

Området har vissa artförekomster enligt bedömningsmetodik i standarden.

De snåriga täta delarna av skogen är lämpliga för en rad olika fåglar, t.ex. är det födo- söksområde för mindre hackspett som häckar i inventeringsområdet. Området ingår i revir för näktergal. Området kring inflödet är mycket produktivt.

Biotopen bedöms ha vissa ekologiska förutsättningar.

(25)

Naturvärdesobjekt 3. Klibbalskog nordväst om Råstasjön Naturvärdesklass

Högt naturvärde.

Beskrivning

Objektet utgörs av en långsträckt strandalskog. Delområdet gränsar till Råstasjön i sö- der. Det dominerande trädslaget är klibbal som finns spridd i hela området, med störst koncentration närmast sjön. På en sträcka om 200 m vid stranden finns elva grova löv- träd av klibbal och björk, flera med mulm och håligheter. En stor andel av alarna är flerstammiga och har tydlig sockelbildning. Ju närmare sjön desto yngre alar. I trädskiktet finns också björk och hägg. I buskskiktet finns bl.a. brakved. I centrala delen av området finns allmänt med död ved och i kanterna endast sparsamt. Det finns flera döda stående alar (20-30 cm) med gamla bohål av större hackspett.

Längs stigen finns ett område med rik lundflora. Här finns bl.a. ormbär, vårlök, gulsippa, blåsippa och skogsviol samt kärrbräsma och kärrbräken. I det övriga fältskiktet finns bl.a. beståndsbildande blekbalsamin, topplösa, träjon och sjöfräken. I buskskiktet finns måbär, svarta vinbär, hägg, olvon och brakved.

I anslutning till gångvägen i väster finns en vattensamling.

I den västligaste delen utgörs marken av en gammal vägbank eller dylikt. Här finns några äldre klibbalar (40-60 cm grova) och gran (upp till 80 cm grov) med spår av granbarkgnagare. På en äldre sälg i västra delen hittades eldticka. Eldtickan är en vanlig vedsvamp, men ger förutsättningar för insekter som lever på tickor.

Ormbär, enstaka förekomst Blåsippa, enstaka förekomst Gulsippa, tre små förekomster Kärrbräken, 10 exemplar

Granbarkgnagare, spår, ett fynd Alm (VU), ung

Näktergal, ingår i revir

Mindre hackspett (NT), möjligt revir Trädkrypare, möjligt revir

Området har goda artförekomster enligt bedömningsmetodik i standarden.

Skogsstrukturen med klen till grov död ved, mulmträd och klibbal på tydliga socklar samt att det är variation i ålder i trädskiktet, ger förutsättningar för artrikedom. Den döda veden utgör en förutsättning för olika insektsarter som kräver död ved. I natur- värdesobjektet finns lämpliga häckningsmiljöer för mindre hackspett, som häckar i in- venteringsområdet. Hål uthackade av större och mindre hackspett ger möjliga häck- ningsplatser för hålhäckande fåglar och fladdermöss. Här kan det också finnas yngel-

(26)

plats för fladdermöss. I området observerades grå flugsnappare som eventuellt häckar i området. Naturvärdesobjektet ingår i revir för näktergal.

De äldre granarna som finns i området kan nyttjas av insektsarter som t.ex. granbarkgnagare, som hittades på en av granarna. Att det också finns spår i andra delar av inven- teringsområdet indikerar att arten är spridd. I trädskiktet finns även inslag av alm, som är rödlistad. Genom området löper ett band med rik och skyddsvärd lundflora. Insla- get av vattensamling bidrar också till naturvärden. Objektet är potentiellt lekområde för groddjur.

Biotopen bedöms ha goda ekologiska förutsättningar.

Naturvärdesobjekt 4. Lundartad blandskog söder om tennishallen Naturvärdesklass

Påtagligt naturvärde.

Beskrivning

Området består av en kuperad lövskog med bl.a. äldre barrträd och ek. Genom objektet går små och större stigar. I öster vid tennishallen finns en kulle med tunt jordtäcke och öppen häll mot spårområdet. Här är trädskiktet glest och består av medelålders ek, björk och gammal tall. Gamla grova tallar (50-60 cm) finns i ett stråk med äldre tall, som sträcker sig genom norra delen av området från kullen i öst till gångvägen i väst.

Även grövre granar finns. Tallticka hittades på fem tallar och på flera granar finns spår av granbarkgnagare. I stråket finns även flera tillväxtsekar (40-50 cm), några vidkroni- ga med döda kvistar och delvis solbelysta stammar. Det är sparsamt med död ved. En- staka björklåga med fnöskticka finns, samt ett par högstubbar av asp. I en av aspstub- barna finns kläckhål av den mindre vanliga aspvedgnagaren; en skalbagge knuten till främst solexponerade, barkfallna aspstubbar. I fältskiktet på höjden finns bl.a. blommande liljekonvalj, vårbrodd och getrams. I buskskiktet finns bl.a. hassel.

I sluttningen kring kullen vid tennishallen finns partier där björk och asp växer tätt, men också mer luckiga partier med bl.a. ung (20 cm) ek, alm, lönn, rönn, sälg, fågelbär och druvfläder. I de täta partierna har inte fältskikt utvecklats och där skogen öppnar upp sig finns bl.a. ekbräken, stenbär samt fin lundflora med bl.a. ormbär, trolldruva, skogsviol och krollilja (trolig trädgårdsrymling). Här finns även stor nunneört. I buskskiktet finns måbär, skogstry och nypon. I de täta partierna finns allmänt med klen, död ved. Här hittades också ett inaktivt sparvhöksbo och en padda (fjolårsunge).

Skogen i väst påminner om den i slänterna närmast kullen, men här finns också tätare partier. I trädskiktet finns gamla tallar (60 cm), ek (50 cm) och enstaka grov lönn (50 cm) och fågelbär (60 cm). Flera ekar har döda kvistar på stammen, annars är det relativt fattigt på död ved. Buskskiktet är stundvis tätt med bl.a. alm, asp, skogstry, rönn och fläder. I söder mot naturvärdesobjekt 3 och 6 är trädskiktet tätt och består av klibbal (15-30 cm), sälg, asp, rönn, lönn, ek, tall och gran.

(27)

Blåsippa, allmän förekomst Gullviva, enstaka förekomst Ormbär, allmän förekomst Trolldruva, allmän förekomst Stor nunneört, enstaka förekomst Tallticka (NT), åtta tickor på fem tallar Alm (VU), ung

Granbarkgnagare

Aspvedgnagare, förekomst på en aspstubbe Vanlig padda, en fjolårsunge

Mindre hackspett (källa: Hasse Ivarsson) Näktergal

Stenknäck, enstaka observation Grå flugsnappare; möjligt revir

Kråka, har en minskande trend men bedöms inte vara knuten till lövskogsmiljöerna i lika hög grad som de andra arterna som har minskande trend.

Bild 6. I naturvärdesobjekt 4 finns ett stråk med äldre tall, flera med tallticka. På bilden syns en tallticka, några meter upp på stammens vänstra sida.

Bild 7. På en kulle i naturvärdesobjekt 4 är trädskiktet glest och består av medelålders ek, björk och gammal tall. Här finns också öppna gräsytor.

(28)

Karaktäristiskt för marken i området är att den är relativt opåverkad och att det inte verkar finnas fyllnadsmassor. I stora delar finns rik lundflora. Marken utgör troligtvis ett bra habitat för svampar. I området finns ett utsträckt stråk med många skyddsvärda äldre tallar och granar. Många av tallarna har pansarbark och på fem av dem har tallticka hittats. Tallticka lever på tallar som ofta är över 150 år och finns i områden med kontinuitet av gammal tall. I inventeringsområdet är det dåligt med tallföryngring och efterträdare till de gamla tallarna. Objektets ekar är medelålders, men ändå ett viktigt inslag i ädellövskogen. Riktigt gamla och grova ädellövträd saknas. I objektet finns sparsamt med död ved och kontinuitet på död ved saknas. Hål efter granbarkgnagare noterades på ett par granar, liksom kläckhål av aspvedgnagare på en barkfallen hög- stubbe av asp. I naturvärdesobjektet finns stigar som fungerar som jaktstråk för flad- dermöss.

Området är viktigt som sommarhabitat för vanlig padda och vanlig groda. Det finns hål uthackade av större hackspett och dessa ger möjliga häckningsplatser för hålhäck- ande fåglar och kanske yngelplats för fladdermöss. Naturvärdesobjektet är troligen fö- dosöksområde under vegetationsperioden för mindre hackspett. Naturvärdesobjektet ingår i revir för näktergal.

Objekt 5. Gräsyta söder om tennishallen Naturvärdesklass

Ingen klass, lågt naturvärde.

Beskrivning

Objektet består av en skött gräsyta.

Naturvårdsarter Gullviva (enstaka) Bedömning livsmiljö

Objektet har betydelse som lucka i skogen och fungerar som jaktstråk för fladdermöss.

Naturvärdesobjekt 6. Halvöppen blandskog med äldre tall och ek Naturvärdesklass

Beskrivning

Objektet utgörs av en halvöppen blandskog med rik lundflora. Trädskiktet är glest med dominans av ek (40-50 cm) och tall (50-60 cm). Flera av ekarna är bredkroniga. På två av tallarna hittas tallticka. I västra delen av området finns även en grov gran (50 cm).

Centralt i området har döda almar avlägsnats och här skjuter rikligt med almskott upp.

(29)

I väster finns en grov död alm, i övrigt finns det sparsamt med död ved. I fältskiktet finns bl.a. skogsnäva, häckvicker, hässlebrodd, humleblomster och stor kardborre. Om- rådet karaktäriseras av en rik lundflora, med förekomst av bl.a. gulsippa, vårlök, ängs- viol, trolldruva och ormbär.

Ormbär, några kvadratmeter Trolldruva, 30-tal plantor Gulsippa, en liten förekomst

Tallticka (NT), sex tickor på två tallar Alm (VU), ung

Mindre hackspett, födosöksområde Näktergal, revir

I området finns flera äldre, grova tallar varav två med tallticka. Tallticka är en rödlis- tad, skoglig signalart som växer på tallar som ofta är över 150 år. I inventeringsområdet är tallföryngringen obefintlig. Det finns mycket sparsamt med död ved och kontinuitet på död ved saknas. Det saknas även gamla och grova ekar.

I den halvöppna skogsmarken finns en rik och skyddsvärd lundflora. Den luckiga strukturen är gynnsam för fladdermöss, men negativ för lundfloran. Ingår i landskapsobjekt för fladdermöss och mindre hackspett. Ingår i revir för näktergal.

Objekt 7. Ung björkskog på fyllnadsmassor centralt i inventeringsområdet Naturvärdesklass

Lågt naturvärde.

Beskrivning

Objektet utgörs av ung björkskog på upphöjning med fyllnadsmassor. I buskskiktet finns bl.a. enstaka svarta vinbär.

Inga naturvårdsarter funna.

Området ingår i landskapsobjekt för mindre hackspett och fladdermus. Området bin- der samman de östra och västra delarna av skogen norr om Råstasjön.

(30)

Naturvärdesobjekt 8. Vide- och klibbalskärr centralt i inventeringsområdet Naturvärdesklass

Högt naturvärde.

Beskrivning

Objektet ligger i centrala delen av inventeringsområdet och innefattar ett fuktigt vide- och klibbalskärr. Genom objektet rinner ett vattendrag med svagt strömmande vatten.

Vattendraget sträcker sig från spårområdet i norr till Råstasjön i söder och utgör ett inlopp till sjön. Norr om gångvägen finns en vattensamling som är ca 30 x 10 m och har klart vatten och håller vatten året om. I vattnet finns sparsamt med växtlighet, men det förekommer bl.a. sommarlånke. I vattnet förekommer död ved. Vid inventering under våren hittades rom från vanlig groda i vattnet. Två juvenila (årsunge och ettårig) paddor påträffades på sensommaren.

Det täta trädskiktet runt vattnet domineras av flerskiktad klibbal (10-30 cm), sälg och vide. Några sälgar här har troliga födosöksspår av mindre hackspett. Det finns även flera grova klibbalar (upp till 50 cm) med sockelbildning, enstaka ung björk, rönn och alm. I fältskiktet växer bl.a. videört, skogssäv och kärrbräken. På land finns sparsamt med död ved. I en stubbe av sälg finns gamla gnagspår av myskbock. Eftersom sälgen sedan länge är död finns inte heller myskbocklarver kvar i stubben.

Bild 8. I naturvärdesobjekt 8 finns en långsträckt vattensamling med klart vatten. I vattnet finns rikligt med liggande död ved.

(31)

I östra delen av området finns gamla sälgar med spår av myskbock, och här finns levande sälgar vilket ger anledning att tro att myskbocken finns kvar i området. Här finns också en liten idegransplanta. Buskskiktet längs vattendraget är snårigt och be- står främst av svarta och röda vinbär, hagtorn och nypon. Här finns högväxt olvon.

I inloppet växer enstaka kabbleka. Här växer också sälg (10 cm), lönn och asp. I buskskiktet finns hägg och hallon. På en äldre sälg hittas eldticka med flera stora frukt- kroppar. Eldtickan är en vanlig vedsvamp, men ger förutsättningar för insekter som lever på tickor.

Naturvårdsarter Trolldruva

Kärrbräken, enstaka förekomst Idegran, en planta

Alm (VU)

Myskbock, spår på två sälgar, samt ytterligare en sälgstubbe där arten inte finns kvar.

Vanlig padda, två unga individer Vanlig groda, rom har observerats Näktergal, ingår i revir

Mindre hackspett, ingår i revir

En stor långsträckt vattensamling med klart vatten är ett viktigt element i landskapet och utgör en bra groddjurslokal. I vattnet har rom från vanlig groda hittats och i närhe- ten av vattnet har två ungdjur av paddor påträffats. I vattnet finns dessutom rikligt med liggande död ved, både i olika dimension och i nedbrytningsgrad. Död ved i vatten är ett bra substrat för bland annat olika mossor och insekter. Naturvärdesobjektet är troligen födosöksområde för mindre hackspett och ingår i revir för näktergal.

Naturvärdesobjekt 9. Vassbälte i norra Råstasjön Naturvärdesklass

Beskrivning

Området utgörs av ett brett ganska homogent vassbälte längs Råstasjöns strandkant med vass och kaveldun. I vassbeståndet finns även grupper med videbuskar. Bland rötterna finns små hålor som är möjliga lekplatser för groddjur, men ingen rom påträf- fades 2013. Här växer bl.a. kärrbräken i en ganska stor förekomst. Vattenrall har över- vintrat här flera vintrar, då vattnet hålls öppet av det tillrinnande vattnet. Den har även häckat sommartid enstaka år. Närmast stigen är marken torrare. Där påträffades orm- bär. Knölsvan och sothöna häckar här.

(32)

Naturvårdsarter Ormbär, enstaka Sävsparv

Vattenrall

Kärrbräken, enstaka-allmän förekomst

Vassmiljön är den enda breda zonen med vass på den norra sidan av sjön. Naturvär- desobjektet erbjuder skyddade miljöer för fåglar och groddjur. Området ingår i revir för sävsparv. Vassbeståndet riskerar på sikt att växa igen med viden om inte åtgärder utförs. Området är en övergångszon mellan skog och sjö.

Naturvärdesobjekt 10. Lövskog väster om Råstasjöns utlopp Naturvärdesklass

Visst naturvärde.

Beskrivning

Objektet utgörs av en långsträckt lövskog med fuktigare partier med sälg i öster och torrare delar med inslag av alm och triviallöv i väst. Objektet fortsätter söder om gång- vägen och gränsar där till Råstasjön. Skogen är ung (30-40 år), flerskiktad och står till stora delar på fyllnadsmassor.

I östra delen av objektet finns Råstasjöns utlopp, längs utloppet växer en bård av tät lövfuktskog, främst 30-åriga sälgar, ung hägg och enstaka ung alm. Det finns även inslag av asp. Här domineras fältskiktet av bl.a. grenrör. I övrigt saknas fältskikt i de täta partierna. Trädskiktet är tätt på västra sidan av utloppet och rikligt med grenar hänger ner över vattnet. Ändå är det bara sparsamt med död ved i vattenmiljön. Öster om utloppet är det mer öppet. Här växer arter som gynnas av näringsrika förhållanden i busk- och fältskiktet. Utloppet är ca 6 m brett, har ett uträtat lopp och är dämt.

Norr om utloppet växer medelålders alm, enstaka äldre grov poppel, flerstammiga grova sälgar, asp, lönn samt yngre björk, hägg och rönn. Utbredda i fältskiktet är vide- ört och bredbladiga gräs som grenrör och lundgröe. Här hittas också flenört, upp- ländsk vallört, stenbär och vintergröna, som är en förvildad trädgårdsväxt. Buskskiktet är varierat och domineras av uppväxande alm, björk, ek, rönn, hägg, lönn, olika arter hagtorn, nypon och skogstry.

I västra delen av objektet finns ett område med täta snår av sälg och vide. På marken har inget fältskikt utvecklats. I övrigt är skogen här mer öppen och ljus. Ung björk och rönn dominerar trädskiktet. Det finns även en vildapel (15 cm). I buskskiktet finns rikligt med brakved, samt förekomst av äldre och yngre hagtorn, alm, rönn, hägg,

(33)

druvfläder, röda vinbär, skogstry, olvon och krusbär. Det finns även små plantor av ek och oxel samt bestånd av den invasiva trädgårdsrymlingen parkslide. I fältskiktet finns bl.a. smultron, lundgröe, häckvicker

och liljekonvalj. I nordväst finns ett mindre sumphål där det i kanten växer skogssäv. Här hittades platticka på sälg. Söder om gångvägen mot sjön finns tät klibbalskog (15-30 cm). Här finns även yngre alm, sälg och pil.

I naturvärdesobjektet finns tämligen allmänt med nydöd lövved i olika dimensioner, särskilt mycket i de täta skogspartierna. I östra delen av områ- det finns kläckhål av myskbock på sälg. I västra delen finns flera aspar med mulm och enstaka stående död björk. I området har fyra plockplatser för sparvhök eller duvhök observerats.

Delområdet ingår i revir för näktergal och mindre hackspett.

Naturvårdsarter Myskbock Alm (VU) Näktergal

Mindre hackspett, födosök vårvinter

Kråka, har en minskande trend, men bedöms inte vara knuten till lövskogsmiljöerna i lika hög grad som de andra arterna med minskande trend.

De grova sälgarna är viktiga för vedlevande insekter och bidrar som födoresurs till exempelvis mindre hackspett som häckar i inventeringsområdet. Det finns även fyra plockplatser för duvhök eller sparvhök, vilket indikerar att området används av en eller flera individer. Häckning av sparvhök i inventeringsområdet är konstaterad.

I minst en sälg finns troliga kläckningshål av myskbock och hackspår av större hackspett. Hål uthackade av större hackspett ger möjliga häckningsplatser för hålhäckande fåglar. Myskbocken är knuten till äldre, levande sälgar och andra videarter. När träden dör försvinner också myskbocken från trädet. Söder om Råstasjön finns flera fristående sälgar med spår av myskbock. Det är troligt att det kontinuerligt sker ett inflöde av myskbock härifrån till lövskogen norr om Råstasjön. Det finns också rikligt med klen död ved i skogen, vilket är ett bra substrat för olika insekter.

Bild 9. Gömt inne i det täta videsnåret i naturvärdes- objekt 11 finns ett inaktivt sparvhöksbo. Objektet ingår även i revir för näktergal, som trivs i snåriga miljöer.

(34)

Det täta buskaget i väster är viktigt för fågelarter som t.ex. näktergal. Förekomst av stå- ende död ved gör att området troligen är födosöksområde för mindre hackspett under vårvintern. Det är den period under året då det är svårast för denna art att hitta till- räckligt med föda. Utloppet är ofta öppet vintertid och här övervintrar en del änder.

Skogen i området är ung och växer delvis på fyllnadsmassor.

Naturvärdesobjekt 11. Videkärr i östra delen av inventeringsområdet Naturvärdesklass

Visst naturvärde.

Beskrivning

Området utgörs av ett tätvuxet videkärr där trädskiktet domineras av vide med inslag av al och pil. På träden växer besksöta. I kanterna på snåret växer brakved, som där dominerar buskskiktet. Stora delar av marken är utan fältskikt, men i fuktigare delar med ljusinsläpp växer bl.a. sjöfräken och vasstarr samt enstaka träjon och älggräs.

Spritt i videsnåret finns rikligt med död klen ved, främst döda kvistar. Här hittas också ett inaktivt sparvhöksbo. Objektet ingår i revir för näktergal.

Längs stigen finns en zon med vass, uppländsk vallört och kanadensiskt gullris samt tidig lundflora med förekomst av svalört och vårlök.

Naturvårdsarter Näktergal

Det täta videkärret kan fungera som en boplats för exempelvis sparvhök och andra fåglar som trivs i snåriga miljöer. Att det har hittats ett inaktivt bo stödjer detta. Det finns även rikligt med död ved, vilket är värdefullt för olika insektsarter. Delområdet ingår i revir för näktergal.

Objekt 12. Triviallövskog i östra kanten av inventeringsområdet Naturvärdesklass

Ingen klass, lågt naturvärde.

Beskrivning

Objektet består av ung triviallövskog på fyllnadsmassor. Delar av objektet i öster är avverkat. I buskskiktet förekommer slån, hagtorn och fläder. Fältskiktet är ruderat- präglat närmast den öppna marken med bl.a. sandvita och blåeld. I övrigt domineras fältskiktet av konkurrensstarka, näringsgynnade arter. Tidigare har den rödlistade, kärlväxten paddfot (NT) hittats på platsen. Vid eftersök återfanns den inte.