Indikatorer och statistik uppdelat per kön
En uppföljning av stöd inom jordbruket, landsbygdsprogrammet och i Sveriges landsbygder
Uppföljningen är gjord av Carl Strömberg, Petri Hiljanen och Johan Holmer
Varför görs denna uppföljning?
Denna rapport är en del av uppföljningen av landsbygdsprogrammet, havs- och fiskeriprogrammet samt regional- och socialfondsprogrammet för lokalt ledd utveckling under programperioden 2014–2020.
Landsbygdsanalysenheten vid Jordbruksverket ansvarar för att de
svenska EU-programmen där Jordbruksverket är förvaltande myndighet
följs upp. Uppföljningarna har till syfte att sprida kunskap om utfall och
resultat och bidra till att stöden och programgenomförandet blir enklare
och effektivare.
Innehåll
Sammanfattning ... 4
Befolkningsutveckling ... 4
Jordbrukarnas inkomst ... 4
Antal jordbruksföretag och personer verksamma inom jordbruket ... 4
Stöd som finansieras av både EU och Sverige ... 4
Inledning ... 5
Syfte ... 5
Indikatorer inom landsbygdsprogrammet 2014–2020 ... 5
Avgränsningar ... 7
Könsuppdelad statistik för Sveriges landsbygder ... 9
Befolkningsutveckling ... 9
Utbildningsnivå ... 11
Arbetsmarknad ... 12
Könsuppdelad statistik för Sveriges jordbruk ... 13
Jordbruksföretagens ekonomi ... 13
Antal jordbruksföretag och personer verksamma inom jordbruket ... 14
Stöd och ersättningar till jordbruket ... 19
Investeringsstöd till jordbruk, trädgård och rennäring samt till nya jobb på landsbygden... 20
Startstöd ... 21
Förädlingsstöd ... 22
Kompetensutveckling och rådgivning ... 23
Lokalt ledd utveckling ... 24
Miljöinvesteringar ... 24
Projektstöd ... 25
Referenser ... 26
Bilaga ... 27
Sammanfattning
Det är färre kvinnor än män som driver enskilda jordbruksföretag.
I könsfördelningen mellan jordbruksföretagen kan vi se ett mönster. Ju större åkerareal ett jordbruksföretag har desto färre av dem sysselsätta är kvinnor.
Det totala antalet årsverken har sjunkit för både män och kvinnor sedan 2010, men minskningen, andelsmässigt, är betydligt mindre för kvinnor. Antalet årsverken har minskat med cirka 3,9 procent för kvinnor och 14,5 procent för män.
Befolkningsutveckling
SCB:s befolkningsstatistik visar att Sveriges befolkning ökat mellan år 2010 och 2016 i tre av kommungrupperna, men inte i den glesa landsbygden. Den genomsnittliga kommunen i gles landsbygd har sett en tillväxt om 4,7 procent i sin befolkning men i de mer folkrika glesa landsbygdskommunerna har befolkningen minskat. Antalet kvinnor har minskat i 79 kommuner, antalet män i 45. Befolkningsökningen har varit starkast i kommunerna runt Stockholm, Malmö och på västkusten. Sammantaget tyder data på att det inte råder någon stark avfolkningstrend i landsbygds- eller glesa landsbygds- kommuner, bara att tillväxten varit starkare i storstadsområden.
Jordbrukarnas inkomst
Inom jordbruket är genomsnittsinkomsten från näringsverksamhet 9 procent av den sammanräknade förvärvsinkomsten för kvinnor, respektive 24 procent för män. Kvinnor har dock i genomsnitt en högre inkomst av tjänst än männen, även i absoluta tal. Det skulle kunna tyda på att kvinnor i högre grad än män har ett arbete vid sidan av jordbruket.
Antal jordbruksföretag och personer verksamma inom jordbruket
Om vi inkluderar företagsledarna sysselsatte jordbruksföretagen cirka 171 400 personer år 2013, varav 87 procent stadigvarande och 13 procent tillfälligt. För riket som helhet är andelen enskilt drivna jordbruksföretag som drivs av kvinnor knappt 16 procent. I allmänhet är könsfördelningen jämnare bland de som är anställda inom jordbruket och inte driver eget företag. Andelen sysselsatta inom jord- och skogsbruket var 2016 cirka 9 procent för män i gles landsbygd och 6 procent i landsbygd. För kvinnor var motsvarande siffror 3 respektive 2 procent i de båda områdestyperna.
Stöd som finansieras av både EU och Sverige
Antalet sökande ärenden av EU-stöd inom landsbygdsprogrammet 2014–2020 var år 2017 59 344 stycken. Ärendena är fördelade på kvinnor, män och företag. Andelen kvinnliga jordbruksföretagare som sökt EU-stöd var 2017 14,7 procent vilket motsvarar 8 724 kvinnor. Investeringar som beviljats investeringsstöd inom annat än jordbruk har en större andel kvinnor jämfört med investeringar inom jordbruk. Drygt sjutton procent av de sökande inom investeringar utanför jordbruket är kvinnor jämfört med drygt sju procent för investeringar inom jordbruk.
Inledning
Sedan år 1972 har svensk lag haft målsättning att främjat båda könens lika rättigheter i det svenska arbetslivet. Målen för jämställdhetspolitiken sattes av 2014–2018 års regering med det övergripande målet att kvinnor och män ska ha samma makt att forma samhället och sina egna liv. Jämställdhetspolitikens övergripande mål är därefter uppdelat i sex delmål:
En jämn fördelning av makt och inflytande. Kvinnor och män ska ha samma rätt och möjlighet att vara aktiva medborgare och att forma villkoren för
beslutsfattande i samhällets alla sektorer.
Ekonomisk jämställdhet. Kvinnor och män ska ha samma möjligheter och villkor i fråga om betalt arbete som ger ekonomisk självständighet livet ut.
Jämställd utbildning. Kvinnor och män ska ha samma möjligheter och villkor när det gäller utbildning, studieval och personlig utveckling.
Jämn fördelning av det obetalda hem- och omsorgsarbetet. Kvinnor och män ska ta samma ansvar för hemarbetet och ha möjligheter att ge och få omsorg på lika villkor.
Jämställd hälsa. Kvinnor och män, flickor och pojkar ska ha samma
förutsättningar för en god hälsa samt erbjudas vård och omsorg på lika villkor.
Mäns våld mot kvinnor ska upphöra. Kvinnor och män, flickor och pojkar, ska ha samma rätt och möjlighet till kroppslig integritet.
Sveriges huvudsakliga strategi för att uppnå de jämställdhetspolitiska målen är jämställdhetsintegrering. Jämställdhetsintegrering innebär att beslut inom alla politikområden ska ha ett jämställdhetsperspektiv. Alla delmål kopplar inte direkt till Jordbruksverkets arbete på ett tydligt sätt. Det är främst ekonomisk jämställdhet och i viss mån jämställd utbildning som har kopplingar till Jordbruksverkets verksamhet.
Även inom landsbygdsprogrammet ska hänsyn tas till jämställdhet och icke-
diskriminering. Jämställdhetsperspektivet ska integreras och främjas i både utformning och genomförandet av landsbygdsprogrammet. Detta sker genom att integrera
jämställdhet i de nationella och regionala handlingsplanerna samt uppmuntra till att de lokala utvecklingsstrategierna inom lokalt ledd utveckling jämställdhetsintegreras.
Syfte
I denna rapport presenteras könsuppdelade indikatorer och statistik inom jordbruket, landsbygdsprogrammet och i Sveriges landsbygder. Den visar hur könsfördelningen ser ut inom jordbruk, landsbygdsprogrammet och i Sveriges landsbygder.
Indikatorer inom landsbygdsprogrammet 2014–2020
Inom landsbygdsprogrammet redovisar Jordbruksverket könsuppdelade indikatorer där det handlar om människor. Detta gäller bara företagsstöd och lokalt ledd utveckling.
Indikatorer samlas framförallt in genom ansökan, beslut om stöd och i samband med slutredovisning. Möjligheten att göra könsuppdelade indelningar beror även på
utformningen av stödet, vem som ansöker om stöd och vem eller vilka stödet kommer till del.
En indikator syftar till att mäta hur ett mål har uppfyllts. De visar till exempel hur mycket resurser som har använts, vilka aktiviteter som har utförts och vad aktiviteterna har resulterat i. En indikator är inte ett mål i sig själv, utan ett sätt att mäta att målet
uppfylls. Ofta behövs det flera indikatorer för att bedöma hur stor måluppfyllelsen är.
Till exempel kan kväveläckage användas som en indikator för att mäta effekten av miljöersättningarna.
Indikatorer finns på tre olika nivåer:
Utfallsindikatorer
Visar vilka aktiviteter som åtgärden omfattar (till exempel hur mycket
investeringsstöd som betalats ut till investeringar som ska öka sysselsättningen på landsbygden).
Resultatindikatorer
Visar det direkta och omedelbara resultatet av åtgärden/programmet (till exempel 500 arbetstillfällen som skapats till följd av investeringsåtgärden).
Effektindikatorer
De går längre än de direkta resultaten och avser längre tidsperspektiv (till exempel arbetslöshet på landsbygden).
Effektindikatorer är kopplade till den gemensamma politikens övergripande mål.
Resultatindikatorer och utfallsindikatorer är kopplade till information om hur sådant som förväntas bidra till att effektmålet uppnås.
För att välja ut ansökningar om projekt och företagsstöd finns inget generellt urvalskriterium för underrepresenterad grupp. Däremot har varje stödmyndighet möjligheten att rangordna ansökningar som har lika många poäng enligt följande:
1. den som söker stöd tillhör en underrepresenterad grupp 2. den ansökan som har högst poäng i högst viktat kriterium 3. den ansökan som kom in först (kronologisk ordning).
Inom de programansvariga myndigheternas (Jordbruksverket, Tillväxtverket, Svenska ESF-rådet) samarbete kring programgenomförandet finns en arbetsgrupp som har arbetat med horisontella mål där jämställdhet ingår.
Krav på könsuppdelad indelning
Grunden till valet av indikatorer är vilka primära mål och syften som är uppsatta för respektive ersättningsform. Vissa stödformers indikatorer med utgångspunkt i
jämställdhet är listade med återrapporteringskrav i EU-förordningen. I andra fall finns inga tydliga indikatorer inom jämställdhetsområdet. Därmed finns inte indikatorer kopplade till primära mål och syften inom jämställdhet för alla ersättningsformer.
Direktstöd, miljöersättningar och kompensationsbidrag har inte ökad jämställdhet som någon primär målsättning vilket har medfört att det inte finns några indikatorer som är könsuppdelade. Möjligheten att redovisa könsuppdelad statistik finns dock, se kapitel 4, för enskilda företag eftersom uppgiften om kön kan härledas från
ansökningsblanketten om stöd.
I tabell 1 redovisas de kvantitativa indikatorerna kopplade till EU-stöd med
återrapporteringskrav i förhållande till de jämställdhetspolitiska målen. Alla delmål är inte kopplade till Jordbruksverkets arbete på ett tydligt sätt. Det är det är främst målen
”ekonomisk jämställdhet” och i viss mån ”jämställd utbildning” som har kopplingar till Jordbruksverkets verksamhet.
Tabell 1 Kvantitativa indikatorer kopplade till EU-stöd i förhållande till de jämställdhetspolitiska målen Jämställdhetspolitiska mål Områden för indikatorer kopplade till EU-stöd
Jämn fördelning av makt och inflytande Antal ansökningar om stöd från kvinnor respektive män Ekonomisk jämställdhet Beviljat stöd (i kronor) till kvinnor respektive män
Utbetalningar (i kronor) till kvinnor respektive män Jämställd utbildning Deltagande i kompetensutvecklingsåtgärder
Av de indikatorer som rapporteras till EU redovisas enbart ett fåtal könsuppdelat.
Tabell 2 visar de stöd med jämställdhetsindikatorer som Jordbruksverket enligt EU- regelverket ska återrapportera.
Tabell 2 Översikt över befintliga indikatorer som rör jämställdhet eller som ska redovisas könsuppdelade
Stöd Indikatorer som ska redovisas könsuppdelade
Investeringsstöd
Delåtgärd 4.1 Investeringsstöd till Jordbruk Antal ansökningar Delåtgärd 6.4 Investeringsstöd för jobb och klimat Antal ansökningar Delåtgärd 6.4, Investeringsstöd för jobb och klimat i
kombination med fokusområde 6A, nya jobb och diversifiering
Antal nya arbetstillfällen fördelat på kvinnor och män
Startstöd
Delåtgärd 6.1 Antal ansökningar
Förädlingsstöd
Delåtgärd 4.2 Förädlingsstöd i kombination med fokusområde 6A, Nya jobb och diversifiering
Antal nya arbetstillfällen fördelat på kvinnor och män
Lokalt ledd utveckling Antal nya arbetstillfällen fördelat på kvinnor och män Stöd som inte redovisas med könsuppdelad statistik till EU
Projektstöd Inga indikatorer om jämställdhet, ingen könsuppdelad statistik redovisas vid rapportering till EU.
Direktstöd, miljöersättningar, ekologisk produktion, kompensationsstöd
Inga indikatorer om jämställdhet, ingen könsuppdelad statistik redovisas vid rapportering till EU.
Begränsningar
I de fall stöd är riktade till insatser för grupper är det inte sökanden själv som primärt är av intresse för en könsuppdelad indelning. Stöd som är riktade till insatser för grupper ökar möjligheterna för fler, oavsett kön och annan bakgrund, att t.ex. vistas i naturen på lika villkor eller bättre belysning för ökad säkerhet på landsbygden. Det innebär att både jämställdhet och icke-diskriminering i grund och botten är horisontella principer för stödet. Den sökande beskriver i ansökan hur stödet kan användas för att till exempel öka tryggheten eller tillgängligheten i den insats som planeras.
Den könsuppdelade statistik för landsbygden som vi rapporterar i kapitel 3 är en del av Statistiska centralbyråns officiella befolkningsstatistik och är därmed inte föremål för den här typen av begränsningar.
Avgränsningar
Jämställdhet är enligt nationalencyklopedin definierat som att kvinnor och män har samma rättigheter, skyldigheter och möjligheter inom alla väsentliga områden i livet.
Empiriskt finns det utmaningar med flera delar av definitionen. Genom att statistiskt mäta förekomsten av en företeelse eller som en andel av ett totalvärde tas inte hänsyn till delar av definitionen. Statistiska analyser som utgår ifrån förekomsten av en
företeelse eller en andel av ett totalvärde ger i jämställdhetsanalyser endast en bild av könsfördelningen. För att kunna dra slutsatser om jämställdhet krävs vidare analyser
av påverkande faktorer som rättigheter, skyldigheter eller möjligheter för kvinnor såväl som män i väsentliga områden i livet (Croppenstedt m.fl., 2013).
Jordbruksverkets utgångspunkt är att framför allt behandla jordbrukar- och
landsbygdsutvecklingsstöd i landsbygdsprogrammet i rapporten. Därmed avgränsas rapporten till ett förenklat tillvägagångssätt där jämställdhet inom EU-stöden
observeras utifrån arbetskraftens fördelning. Det innebär att vi rapporterar
könsuppdelad statistik utifrån hur många kvinnor, respektive män som mottagit stöd.
Det leder i sin tur till att det finns frågor inom området jämställdhet som vi med vårt data inte kan besvara. Jordbruksverket kan bland annat inte säga om en ökad andel sysselsatta kvinnor innebär ökad jämställdhet. En ökning av t.ex. andelen kvinnor som driver jordbruksföretag kan inte likställas med ökad jämställdhet. Däremot kan en ökad jämlikhet i könsfördelningen ge en indikation om att möjligheten för kvinnor att driva jordbruksföretag ökat eller förbättrats.
Vid redovisning av jämställdhet i företag finns ytterligare begränsningar. För att kunna belysa ansvarsfördelning och arbetsroller i jordbruksföretag krävs att samtliga som är verksamma inom företaget också är formellt anställda i företaget. Det är därför inte möjligt att säga något om delaktighet i ledning eller skötsel av företaget för annan part än den eller de som formellt är anställda i företaget. Hänsyn kan därmed inte tas till om individerna i företagen har inkomst från annan verksamhet än jordbruk eller om de arbetar deltid. Det försvårar även statistiska analyser av jämställdhet, vilket är viktigt att beakta vid tolkning av resultaten.
I uppdraget ingår endast att redovisa könsuppdelad statistik. Vi gör ingen vidare analys av på vilket sätt och i vilken omfattning som förändringar i den gemensamma
jordbrukspolitiken påverkar befintliga könsrollsmönster i jordbruket eller i Sveriges landsbygder.
Könsuppdelad statistik för Sveriges landsbygder
I den här rapporten har vi valt att tillämpa en kommunindelning i fyra kategorier.
Faktaruta 1 ger en översikt över landsbygdsdefinitionens indelningskategorier enligt den fyrdelade indelningen.
Faktaruta 1: Landsbygdsdefinition
Storstadsområden – kommuner med mindre än 20 procent av befolkningen i rurala områden och en mellan angränsade kommuner samlad folkmängd på minst 500 000 invånare.
Stadsområden – övriga kommuner med mindre än 50 procent av befolkningen i rurala områden och minst 50 procent av befolkningen med mindre än 45 minuters resväg med bil till en ort med minst 50 000 invånare.
Landsbygd – kommuner med mindre än 50 procent av befolkningen i rurala områden och mindre än 50 procent av befolkningen med mindre än 45 minuters resväg med bil till en ort med minst 50 000 invånare. Enligt Tillväxtanalys, Täta kommuner avlägset belägna.
Gles landsbygd – kommuner med minst 50 procent av befolkningen i rurala områden och mindre än 50 procent av befolkningen med mindre än 45 minuters resväg med bil till en ort med minst 50 000 invånare.
Befolkningsutveckling
Sveriges yta består till stor del av glest bebyggda och befolkade områden. Enligt data från SCB var endast 0,24 procent av Sveriges landyta bebyggd år 2015. Tabell 3 redovisar könsuppdelad statistik för såväl hela Sveriges befolkning som för åldrarna 15–64 år per områdestyp i landsbygdsdefinitionen. Statistiken bygger på data från Statistiska centralbyråns befolkningsregister (SCB, 2018a). Enligt tabell 3 kan vi se att andelen kvinnor är lägre än andelen män i samtliga områdestyper förutom storstads- områden. Skillnaderna mellan områdestyperna är dock väldigt små.
Tabell 3 Samtlig befolkning samt befolkning i åldersgruppen 15–64 år för år 2016 per områdestyp, könsuppdelat (bearbetning av SCB:s befolkningsregister)
Områdestyp Kvinnor Män Summa Andel
kvinnor Andel män
Gles landsbygd 324 662 338 458 663 120 49 % 51 %
Landsbygd 829 498 855 448 1 684 946 49 % 51 %
Stadsområden 2 159 803 2 163 368 4 323 171 50 % 50 %
Storstadsområden 1 656 396 1 640 004 3 296 400 50 % 50 %
Områdestyp Kvinnor
15–64 år Män 15–64 år Summa 15–
64 år
Andel
kvinnor Andel män
Gles landsbygd 184 590 202 414 387 004 48 % 52 %
Landsbygd 483 693 521 459 1 005 152 48 % 52 %
Stadsområden 1 327 874 1 384 299 2 712 173 49 % 51 %
Storstadsområden 1 092 978 1 122 112 2 215 090 49 % 51 %
SCB:s befolkningsstatistik visar att Sveriges befolkning ökat mellan år 2010 och 2016 i tre av kommungrupperna, men inte i den glesa landsbygden. Medan antalet män i den glesa landsbygden ökat med 0,7 procent från 336 138 till 338 458 har antalet kvinnor minskat med 1,2 procent, från 328 723 till 324 662. Den genomsnittliga kommunen i gles landsbygd har sedan 2010 sett en tillväxt om 4,7 procent i sin befolkning (se tabell 4). I alla typer av kommuner är det den manliga delen av befolkningen som har ökat mest i antal, men skillnaden i ökning mellan könen är minst i storstadskommuner.
Befolkningen har dock minskat i några av de mer folkrika glesa landsbygds- kommunerna.
Tabell 4 Genomsnittlig befolkningsförändring mellan år 2010 och 2016 Kommuntyp Genomsnittlig
befolkningsförändring
Gles landsbygd + 4,7 %
Landsbygd + 8,5 %
Stadsområde + 6,3 %
Storstadsområde + 4,3 %
Den genomsnittliga landsbygdskommunen har upplevt en starkare befolkningstillväxt än genomsnittskommunen i någon av de andra områdestyperna. Folkmängden i storstadsområdena har ökat kraftigast, framför allt i antalet individer. Tillväxten i landet ser inte likadan ut i alla kommuner; ett mindre antal storstadskommuner har haft en relativt stor ökning i en redan stor befolkning. Det ger stort utslag i total
befolkningstillväxt men syns inte lika tydligt när man ser till genomsnittstillväxten för den typen av kommun. Sammantaget tyder data på att det inte råder någon stark avfolkningstrend i landsbygds- eller glesa landsbygdskommuner, bara att tillväxten varit starkare i storstadsområden.
I tabell 5 ser vi att andelen kvinnor är något lägre än andelen män i alla områdestyper förutom storstadsområden. Om vi bara ser till åldersgruppen 15–64 år är antalet män något högre än antalet kvinnor i samtliga kommunområden. Delar vi upp befolkningen i åldersgrupper på det viset blir det tydligt att trenden med att unga söker sig till städerna kvarstått under perioden 2010–2016, men att den möjligtvis avtagit något i styrka jämfört med tidigare perioder. För alla fyra områdestyper har antalet invånare under 25 år minskat i den genomsnittliga kommunen. Ökningarna har varit desto större i ett mindre antal kommuner i storstadsområden. Mönstret är detsamma för både kvinnor och män. Befolkningen i åldern 25–34 år har däremot i genomsnitt växt i alla de fyra områdestyperna. Detta skulle kunna indikera att yngre människor i viss mån flyttar ut från städerna efter avslutade studier.
Tabell 5 Befolkning år 2010 och 2016 Folkmängd i områdestypen, antal individer
Kvinnor 2010 Kvinnor 2016 Män 2010 Män 2016
Gles landsbygd 328 723 324 662 336 138 338 458
Landsbygd 813 832 829 498 826 704 855 448
Stadsområde 2 060 041 2 159 803 2 038 448 2 163 368
Storstadsområde 1 519 493 1 656 396 1 484 841 1 640 004
Tittar vi närmare på de högre åldersgrupperna framträder ett mönster som tyder på att det också kan röra sig om något annat. I storstadsområden växer befolkningen i alla åldrar, men i de övriga områdestyperna kan utvecklingen gå åt olika håll i olika
åldersgrupper. I en jämförelse mellan åren 2010 och 2016 ökar befolkningen i gruppen 25–34 år, minskar i 35–44 år, ökar i 45–54 år för att sedan minska igen. Variationerna kan ha sin förklaring i rörelser i åldersgrupperna längre tillbaka i tid. Det kan till
exempel handla om variationer i födslotal snarare än fysiska rörelser i form av flyttmönster. Befolkningsökningen i absoluta tal har varit något större i
storstadsområden, men i relativa tal är den alltjämt större i de andra områdestyperna.
Bilden av en åldrande befolkning i gles landsbygd och landsbygd stämmer fortfarande.
Kartorna, figur 1 och 2, visar den demografiska utvecklingen i Sveriges kommuner mellan åren 2010 och 2016, fördelat på kön. I ljusblå kommuner har befolkningen minskat, medan den ökat i gröna kommuner. Ju större tillväxt, ju mörkare grön färg.
Kartorna visar att befolkningsutvecklingen följt liknande mönster för kvinnor och män.
De kommuner där befolkningen minskat ligger främst i Norrlands inland.
Befolkningsökningen har varit starkast i kommunerna runt Stockholm, Malmö och på västkusten. Jämför vi kartorna noggrant kan vi se könsskillnader i
befolkningsutvecklingen. Antalet kvinnor har minskat i 79 kommuner, antalet män i 45.
Generellt sett har även den manliga delen av befolkningen växt mer i de kommuner där befolkningen ökat för båda könen. Vid första anblick skulle mönstret kunna mistas för att vara det motsatta runt de stora städerna. Det är dock inte helt korrekt. Även runt de stora städerna har antalet män ökat mer än antalet kvinnor i många av kommunerna.
Längs med östkusten finns flera kommuner där antalet kvinnor minskat, men inte antalet män.
Figur 1 Demografisk utveckling. Antal män, ökning i procent 2010–2016.
Figur 2 Demografisk utveckling. Antal kvinnor, ökning i procent 2010–2016.
Utbildningsnivå
Detta avsnitt ägnas åt utbildningsnivån i Sverige. Statistiken presenteras precis som i föregående avsnitt enligt den antagna landsbygdsdefinitionen. Även här presenteras statistiken enligt den fyrdelade indelningen och könsuppdelat. Statistiken i detta avsnitt bygger på data från SCB:s statistik för utbildning och forskning (SCB, 2018b). I Sverige hade runt 1 460 000 kvinnor respektive 1 175 000 män någon form av eftergymnasial utbildning år 2016. Generellt sett har kvinnor högre utbildning än män, speciellt i
åldersgruppen 25–34 år där cirka 53 procent av kvinnorna, mot 39 procent av männen, har en eftergymnasial utbildning.
Majoriteten av de kommuner som har högst andel personer med hög utbildning återfinns i Stockholmsområdet, eller är universitetsstäder. Generellt sett är
utbildningsnivån utanför storstadsområdena lägre. I 32 kommuner i landet har minst 25 procent av befolkningen (16–74 år) bara förgymnasial utbildning. De flesta av dessa kommuner återfinns i Västra Götalands, Skåne, Jönköpings, Kronobergs och Kalmar län.
Kvinnor är i genomsnitt högre utbildade än män i alla kommuner, oavsett var de är belägna. Andelen kvinnor med bara förgymnasial utbildning är mellan 17–18 procent i gles landsbygd, landsbygd och stadsområden. Motsvarande siffror för
storstadsområden är cirka 14 procent. Andelen män med bara förgymnasial utbildning är 25 procent i gles landsbygd och landsbygd, 22 procent i stadsområden och 17 procent i storstadsområden. Sett till andelen med eftergymnasial utbildning är den genomgående runt tio procentenheter högre för kvinnor än män i alla typer av
kommuner, förutom i storstadskommunerna. I storstadskommunerna är skillnaden sju procentenheter. Tabell 6 redovisar fullständiga siffor för utbildningsnivåerna för samtliga kvinnor och män samt för kvinnor och män i åldrarna 16–74 år.
Tabell 6 Utbildningsnivåer för kvinnor och män i åldrarna 16–74 år, genomsnittsvärden per typ av kommun år 2016
Eftergymnasial utbildning
Gles landsbygd Landsbygd Stadsområde Storstadsområde
Kvinnor 28 % 30 % 35 % 46 %
Män 16 % 20 % 25 % 39 %
Enbart förgymnasial utbildning
Gles landsbygd Landsbygd Stadsområde Storstadsområde
Kvinnor 17 % 18 % 17 % 14 %
Män 25 % 25 % 22 % 17 %
Arbetsmarknad
Det här avsnittet berör könsfördelningen på arbetsmarknaden. Statistiken i detta avsnitt bygger på från SCB:s arbetsmarknadsstatistik (SCB, 2018c). För kvinnor i gles
landsbygd och landsbygd dominerar vård- och omsorgssektorn som näringsgren. Cirka 33 procent, jämfört med 22 procent i storstadsområden, av kvinnorna arbetar inom denna sektor. För män är dominansen inom sektorerna inte lika stark, men
tillverkningsindustrin sysselsätter cirka 23 procent i gles landsbygd och 25 procent i landsbygd. Bara 9 procent av männen arbetar inom tillverkningsindustrin i
storstadsområdena. I storstadsområdena är det istället företagstjänster som är den dominerande näringsgrenen med 17 procent av de sysselsatta männen. Även handel och transport sysselsätter relativt många män i alla typer av kommuner. Andelen sysselsatta inom jord- och skogsbruket var år 2016 cirka 9 procent för män i gles landsbygd och 6 procent i landsbygd. För kvinnor var motsvarande siffror 3 respektive 2 procent i de båda områdestyperna.
Sysselsättningen i befolkningen som helhet är lägre i gles landsbygd och landsbygd än i stads- och storstadsområden för både män och kvinnor. Som högst är den cirka 48 procent för kvinnor och då i storstadsområden. Som lägst för män är den också 48 procent, då i gles landsbygd. I storstadsområden är den cirka 50 procent.
Könsuppdelad statistik för Sveriges jordbruk
I det här avsnittet rapporterar vi könsuppdelad statistik för EU-stöd till jordbruket. Vi väcker frågan om jämställdheten inom jordbruket skiljer sig från andra sektorer på landsbygden och om hur skillnaderna ser ut mellan landsbygden och staden.
Jordbruksföretagens ekonomi
De flesta jordbrukare har inkomster från andra håll än jordbruket vilket gör dem aktivt delaktiga i fler sektorer på landsbygden än ren jordbruksproduktion. Många
jordbruksföretag drivs som familjeföretag, men familjemedlemmarna har samtidigt andra arbeten.
Jordbrukarnas inkomst
Tillgänglig könsuppdelad inkomststatistik är inte fördelad på kvinnor respektive män som driver företag, utan löneuttaget för kvinnor och män inom familjejordbruk (brukare samt maka eller make;) (Jordbruksverket, 2016a). Det genomsnittliga löneuttaget är högre för män än för kvinnor. En förklaring kan vara att individer som driver
jordbruksföretag tar ut högre löner ur företaget än de som är jordbrukarens partner och även har ett annat arbete vid sidan om. Merparten av jordbruksföretagarna är män, medan merparten av deras partners är kvinnor. Resultatet av detta blir att kvinnorna, som alltså oftare även har ett annat arbete, i medeltal tar ut en lägre lön ur företaget än männen, som alltså oftare har jordbruket som huvudsaklig inkomst. Hade det varit möjligt att särredovisa kvinnliga företagares löneuttag hade könsskillnaden sannolikt varit mindre (Jordbruksverket, 2016a).
Statistiken visar att den sammanräknade förvärvsinkomsten, alltså inkomsten från både jordbruk och från andra arbeten, för kvinnor inom jordbruket år 2016 i genomsnitt är cirka 35 000 kronor lägre per år än för männen. Kvinnors sammanräknade
förvärvsinkomst utgör cirka 88 procent av männens. Det överensstämmer procentuellt med hur det totalt sett ser ut i riket där kvinnors förvärvsinkomst är 353 000 och männens 402 000 kronor per år (SCB, 2018d). Inom jordbruket är
genomsnittsinkomsten från näringsverksamhet 9 procent av den sammanräknade förvärvsinkomsten för kvinnor, respektive 24 procent för män. Däremot har kvinnorna i genomsnitt en högre inkomst av tjänst än männen, även i absoluta tal. Siffrorna
indikerar därmed att kvinnor i högre grad än män har ett arbete vid sidan av jordbruket.
Tabell 7 ger en överblick över taxerade förvärvsinkomster för jordbrukare och maka/make år 2016 med uppdelning på kvinnor och män. För kvinnor överskrider genomsnittsinkomsten från näringsverksamhet aldrig den från tjänst oavsett ålder, företagets arealstorlek eller driftsinriktning. För män är genomsnittsinkomsten från näringsverksamhet högre än från tjänst endast i de fall arealen överskrider 50 hektar, eller om företaget har driftsinriktningen mjölkkor alternativt nötkreatur blandat. Kvinnors inkomster av näringsverksamhet är lägre än de för män i alla typer av jordbruk som listas i statistiken.
I driftsinriktningen mjölkkor är kvinnornas sammanlagda inkomst av näringsverksamhet och tjänst något högre än männens, men i alla andra fall är männens totala inkomster högre. Dock är mäns och kvinnors inkomster väldigt lika varandra i vissa fall. I företag med små arealer kommer både kvinnors och mäns huvudsakliga inkomst från tjänst, men i takt med att företaget växer i storlek minskar männens inkomst från tjänst
betydligt mer än för kvinnor (Jordbruksverket, 2016a). Se tabell B1 i bilagan för en mer utförlig bild av jordbrukets inkomster.
Tabell 7 Förvärvsinkomster år 2016. Statistik uppdelad utifrån jordbruk och samtliga näringsgrenar
Jordbrukare Samtliga näringsgrenar
(inklusive jordbruk)
Kön Inkomst av
näringsverksamhet
Inkomst av tjänst Sammanräknad förvärvsinkomst
Genomsnittlig förvärvsinkomst
Kvinnor 22 000 228 000 250 000 353 000
Män 69 000 216 000 285 000 402 000
Jordbrukares löner jämfört med medellönen i Sverige
Statistiska centralbyråns statistik visar att den genomsnittliga lönen i Sverige år 2017 var cirka 365 000 kronor för kvinnor och 412 000 kronor för män, det vill säga kvinnors lön utgör cirka 89 procent av männens. Om enbart de med som mest en treårig
gymnasieutbildning redovisas var årslönen knappt 350 000 för kvinnor och 389 000 för män. I statistiken redovisas även genomsnittlig lön för olika yrkesgrupper. Här framgår att den genomsnittliga årslönen för personer sysselsatta inom jordbruk, skogsbruk och fiske var cirka 301 000 kronor för kvinnor och 323 000 kronor för män. Vad gäller den sammanräknade förvärvsinkomsten för alla personer i Sverige, 20 år och äldre var den år 2016 cirka 238 000 kronor för kvinnor och 312 000 kronor för män, det vill säga kvinnors löner utgjorde drygt 76 procent av männens (SCB, 2018d).
Antal jordbruksföretag och personer verksamma inom jordbruket
Antalet jordbruksföretag i Sverige har sedan år 2003 minskat från 66 800 till 62 937 år 2016. År 2016 drevs 77 procent av företagen av män, 14 procent av kvinnor och
8 procent av juridiska personer. Inom företagskategorin juridiska personer är knappt 14 procent av driftsledarna kvinnor och 86 procent är män. Jämfört med år 2003 har andelen företag som drivs av män minskat cirka 5 procent, medan andelarna som drivs av kvinnor och juridiska personer växt drygt 3 respektive 1 procent (Jordbruksverket, 2016b).
Om vi inkluderar företagsledarna sysselsatte jordbruksföretagen cirka 171 400 personer år 2016, varav 87 procent stadigvarande och 13 procent tillfälligt. Av de stadigvarande anställda utgör kvinnor den största gruppen. Den huvudsakliga anledningen är att det omfattar även jordbrukarens maka, make eller sambo. Av individerna i denna grupp är 85 procent kvinnor. I den näst största gruppen, övriga familjemedlemmar (Barn och barnbarn (födda senast år 2000), föräldrar, far- och morföräldrar samt syskon med partners), är könsfördelningen jämn medan männen är i majoritet i de resterande grupperna. Antalet tillfälligt anställda har haft en stigande trend under 2000-talet och år 2016 var de knappt 23 000 personer. Här var
könsfördelningen 63 procent män och 37 procent kvinnor. Se tabell 8 för mer information.
Tabell 8 Antal stadigvarande sysselsatta i jordbruket. Enskild firma och juridiska personer. Könsuppdelad statistik.
I enskild firma
Företagare Makar/sambor Andra
familjemedlemmar
Övriga Summa
Kvinnor Män Kvinnor Män Kvinnor Män Kvinnor Män
9 057 48 658 35 848 6 311 13 346 13 092 2 046 4 734 133 092
I juridiska personer
Driftsledare Övriga Summa
Kvinnor Män Kvinnor Män
721 4 501 3 339 6 805 15 366
Sett till andelen av jordbruksföretagen som drivs av kvinnor finns det märkbara
skillnader mellan länen. För riket som helhet är andelen enskilt drivna jordbruksföretag som drivs av kvinnor knappt 16 procent. För alla de norrländska länen, bortsett från Västerbotten, är andelarna högre cirka: 17 till 18 procent. I Värmlands län är andelen cirka 20 procent och i Stockholms län är den allra högst, cirka 21 procent. Lägst är andelen i Västra Götalands län, cirka 13 procent, men andelarna är relativt låga även i Västmanland, Blekinge och Skåne. I allmänhet är könsfördelningen jämnare bland de som är anställda inom jordbruket och alltså inte driver eget företag. Männen är i klar majoritet i alla län och något mer så i de norrländska. Närmast en jämn fördelning är länen Stockholm, Blekinge och Dalarna där andelen kvinnor bland de anställda är cirka 42, cirka 36 respektive cirka 35 procent. Värt att notera är dock att uppgifterna har relativt hög osäkerhet på länsnivå, så data bör snarare ses som indikationer på skillnaderna mellan länen än exakta beskrivningar av hur det ser ut.
Om jordbrukarna delas in i åldersgrupper är det vanligare bland yngre att
företagsledarna är kvinnor. Bland dem under 25 år är andelen låg, cirka 13 procent, men i åldrarna 25–34 och 35–44 år utgör kvinnorna cirka 21 procent. Med åldern sjunker dock andelen kvinnor för att återigen landa på cirka 13 procent bland
jordbruksföretagarna som är 65 år eller äldre. Som en naturlig följd är andelarna inom kategorin makar och sambor i stort sett de motsatta. Inom alla åldersgrupper är
andelen kvinnor cirka 83 procent eller högre: Undantaget är gruppen som är 24 år eller yngre, där utgör kvinnorna bara cirka 75 procent. Bland övriga familjemedlemmar som är stadigvarande anställda inom jordbruket är knappt cirka 64 procent 24 år eller yngre.
I denna åldersgrupp är kvinnorna i majoritet, cirka 62 procent av de anställda. I övriga åldersgrupper är förhållandet dock närmast det motsatta, i genomsnitt utgör kvinnorna där cirka 28 procent av de anställda (Jordbruksverket, 2016c).
Totalt har de svenska jordbruksföretagen 2 579 600 hektar åkermark. Fördelas jordbruksföretagen i grupper baserat på hur stor areal de har så har flest företag 5,1–
10,0 hektar åkermark. Det är också de företag som sysselsätter flest företagsledare och anställda. Antalet jordbruksföretag i kategorin 5,1–10,0 hektar åkermark var vid samma tid cirka 15 100 (Jordbruksverket, 2016b).
I könsfördelningen mellan jordbruksföretagen kan vi se ett mönster. Ju större åkerareal ett jordbruksföretag har desto färre av dem sysselsätta är kvinnor. För företag med mindre än 2 hektar är andelen kvinnor cirka 49 procent. För företag i kategorin med störst areal, mer än 100 hektar, är andelen cirka 39 procent. Samma mönster går igen bland företagsledarna. Kvinnor driver cirka 27 procent av enskilda jordbruksföretag med mindre än 2 hektar åkermark. Andelen bland företag med mer än 100 hektar är drygt 4 procent. Även bland driftsledarna för företag ägda av juridisk person går
mönstret igen, dock är fördelningen inte lika ojämn. Driftsledaren är en kvinna i cirka 38 procent av företagen i den minsta areal-kategorin och i cirka 21 procent av företagen
med de största arealerna. De sistnämnda företagen är de som anställer flest oavsett kön (Jordbruksverket, 2016c).
Arbetstid inom jordbruket
Vad gäller den årliga arbetstiden skiljer den sig åt mellan kvinnor och män (figur 3–5). I gruppen 450–1 799 timmar per år är andelen kvinnor och män relativt jämnt fördelade mellan olika typer av sysselsatta personer. Vad som utmärker sig är att män, speciellt män som är företagare, i större utsträckning arbetar mer än 1 800 timmar per år än motsvarande kvinnor. Den största andelen av de sysselsatta inom jordbruket arbetar mellan 450 och 1 799 timmar per år. Undantaget är män som inte är företagare eller familjemedlemmar till företagaren, där arbetar majoriteten mer än 1 800 timmar per år.
Figur 3 Andel sysselsatta 2016 efter årlig arbetstid
Figur 4 visar statistik för årsverken i jordbruksföretag i kategorin enskild firma. Det totala antalet årsverken har sjunkit för både män och kvinnor sedan 2010, men minskningen, andelsmässigt, är betydligt mindre för kvinnor. Medan antalet årsverken minskat med cirka 3,9 procent för kvinnor är motsvarande minskning för män ungefär 14,5 procent. Minskningen har framför allt skett för män som driver jordbruksföretag.
Det bör noteras att antalet jordbruksföretag har minskat med knappt 11,5 procent, eller 8 200 företag mellan år 2010 och 2016.
Faktaruta 2: Årsverke, AWU
Ett årsverke, AWU, motsvarar en heltid under ett år och utgörs av 1800 timmar.
0%
20%
40%
60%
80%
100%
Andel sysselsatta efter årlig arbetstid
-449 450-1799 1800-
Figur 4 Antal årsverken (AWU) inom jordbruksföretag år 2010 och 2016. I kategorin övriga ingår både familjemedlemmar och övriga anställda. Avser företagskategorin enskild firma.
I figur 5 visas, andelsmässigt, hur mycket arbetstid personer sysselsatta inom
jordbruket lägger på jordbruket samtidigt som de har en annan sysselsättning. Figuren visar endast siffror över personer som har en annan sysselsättning, inte de som saknar annat arbete. Arbetsfördelningen mellan män och kvinnor som kombinerar arbete på ett jordbruksföretag med annan sysselsättning skiljer sig inte åt markant. Cirka 1,5 procent av de kvinnor som driver ett jordbruksföretag och som ser sitt arbete utanför företaget som sin huvudsysselsättning arbetar mer än 1800 timmar i sitt
jordbruksföretag. För männen är motsvarande andel 1,7 procent. Män som är gifta eller sambo med en person som har ett jordbruksföretag lägger ner något mer tid i
jordbruksföretaget än kvinnor som är partners till en jordbruksföretagare (Jordbruksverket, 2016c).
Företagare Kvinnor Företagare Män Övriga Kvinnor Övriga Män 0
5000 10000 15000 20000 25000 30000
Årsverken vid jordbruksföretag
2010 2016
Figur 5 Andel personer 2016 med sysselsättning utanför jordbruket efter årlig arbetstid i jordbruket inom företagsformen enskild firma. Med huvudsyssla avses att arbetet utanför jordbruksföretaget ses som den huvudsakliga sysselsättningen.
0%
20%
40%
60%
80%
100%
Andel sysselsatta efter årlig arbetstid
449 450-1799 1800-
Stöd och ersättningar till jordbruket
Jordbrukarstöd är stöd till lantbrukare för att sköta mark och djur. Syftet är bland annat att säkerställa att det finns jordbruksprodukter och att lantbrukarna ska kunna
producera dem till rimliga priser. Syftet är också att främja metoder som är bra för miljön. De stöd till lantbrukare som helt finansieras av EU är gårdsstöd,
förgröningsstöd, nötkreaturstöd och stöd till unga lantbrukare.
Det finns också ett nationellt stöd till lantbrukare som finansieras helt av svenska pengar. Det går till dem som bor i områden i norra Sverige där det är långa avstånd och där klimatet gör det svårare att odla marken.
I landsbygdsprogrammet finns det en del stöd som finansieras både av EU och av svenska pengar. Det gäller stöden miljöersättningar, ersättningar för ekologisk produktion, kompensationsstöd och djurvälfärdsersättningar.
Tabell 9 ger en överblick över det totala antalet ansökningar om jordbrukarstöd år 2017. I tabellen redovisas antalet jordbruksföretag som sökt stöd inom
landsbygdsprogrammet fram till år 2017. Tabellen redovisar endast antal och
könsfördelning bland ansökningar av stöd i de fall antalet sökande är tillräckligt stort för att inte riskera sekretessen hos den enskilda sökanden. Värdet vi valt att använda som gränsvärde är 10. Två undantag har gjorts för beviljade ärenden för miljöinvesteringar:
anlägga tvåstegsdiken och återställa och restaurera byggnader i kulturmiljöer i renskötselområden. Gränsvärdet är satt till sex respektive åtta ärenden. De jordbruksföretag som refereras till som kvinna eller man är enskilda firmor och de jordbruksföretag som benämns org är andra företagsformer eller juridiska personer där det inte direkt framgår om företaget drivs av en kvinna eller en man. Tabellen redovisar även andelen kvinnor och män som sökt jordbrukarstöd för betesmarker och
slåtterängar, ekologiska produktion, kompensationsstöd samt gårdsstöd. Andelen juridiska personer som har sökt de aktuella stöden redovisas inte. Om dessa redovisades skulle summan för respektive kategori utgöra 100 procent.
Redovisade siffror i tabell 9 visar könsfördelningen av antalet jordbrukare som sökt stöd. Rapporterade värden speglar inte slutgiltig könsfördelningen av beviljade stöd men kan ge en fingervisning om slutgiltig fördelning. De redovisade stödformerna är sökbara i hela landet med undantag för vallstöd och kompensationsstöd. För åtta av nitton stödformer är andelen kvinnor högre än 14,6 procent. Det vill säga, högre än den genomsnittliga andelen kvinnliga jordbruksföretagare som söker jordbrukarstöd i landet. Den stödform som har högst andel sökande kvinnor är hotade husdjursraser med cirka 41,1 procent kvinnor följt av djurvälfärdsstödet extra djuromsorg för får med cirka 29,6 procent sökande kvinnor.
Tabell 9 Andel kvinnor och män som ansökt om stöd i landsbygdsprogrammet. År 2017.
Stödform Kvinnor Antal
kvinnor
Män Organisation Antal ärenden
Miljöersättning
Betesmarker och slåtterängar 15,8 % 3 565 74,5 % 9,7 % 22 562
Minskat kväveläckage 5,2 % 147 77,2 % 17,6 % 2 829
Vallodling 12,3 % 837 75,6 % 12,1 % 6 802
Skyddszoner 7,9 % 202 73,9 % 18,2 % 2 561
Hotade husdjursraser 41,1 % 307 51,0 % 7,9 % 747
Restaurering betesmarker och
slåtterängar 19,3 % 160 68,0 % 12,7 % 828
Fäbodar 27,4 % 48 60,0 % 12,6 % 175
Djurvälfärdsstöd
Extra djuromsorg för får 29,6 % 628 61,7 % 8,7 % 2 120
Extra omsorg för suggor 6,2 % 27 54,7 % 39,2 % 439
Utökad klövhälsovård mjölkkor 5,3 % 118 72,3 % 22,4 % 2 223
Ersättning för ekologisk produktion
Ekologisk produktion 12,2 % 542 73,7 % 14,1 % 4 441
Omställning till ekologisk produktion 10,4 % 102 70,2 % 19,4 % 980
Kompensationsstöd
Kompensationsstöd 13,5 % 2 993 78,9 % 7,6 % 22 173
Övergång kompensationsstöd 10,9 % 119 79,4 % 9,7 % 1 090
Direktstöd
Förgröningsstöd 15,5 % 8 874 76,6 % 7,9 % 57 252
Gårdsstöd 15,5 % 8 944 76,6 % 7,9 % 57 704
Nötkreatursstöd 9,5 % 1 564 80,7 % 9,8 % 16 466
Stöd till unga jordbrukare 22,3 % 932 66,8 % 10,9 % 4 178
Genomsnitt samtliga stödformer* 14,7 % 8 724 76,2 % 9,1 % 59 344
* Värden för genomsnitt samtliga stödformer motsvarar inte en summering av ovanstående rader inom samma kolumn. Tabellen visar endast utvalda stöd där antalet ansökta stöd är tillräckligt många för att ge en deskriptiv bild.
Investeringsstöd till jordbruk, trädgård och rennäring samt till nya jobb på landsbygden
Inom landsbygdsprogrammet finns investeringsstöd för att utveckla jordbruks-,
trädgårds- eller rennäringsföretag. Det kan till exempel vara investeringar för att bygga nya djurstall, effektivisera energianvändning, anlägga energiskog eller minska utsläpp av växthusgaser och ammoniak.
Investeringsstödet inom landsbygdsprogrammet går också att få till investeringar i företag på landsbygden för att bredda befintlig verksamhet och för att skapa fler arbetstillfällen. Stödsökande ska driva företag på landsbygden som bedriver annan verksamhet än jordbruksverksamhet med en omsättning om högst 10 miljoner euro per år och som mest 50 anställda. Tabell 10 redovisar könsuppdelad statistik för ansökan om investeringsstöd inom landsbygdsprogrammet.
Tabell 10 Könsuppdelad statistik för beviljad ansökan om investeringsstöd inom landsbygdsprogrammet.
År 2017.
Inriktning inom jordbruk
Kvinnor Antal kvinnor Män Organisation Antal ärenden
Fjäderfäproduktion 3,7 % 4 47,7 % 48,6 % 109
Grisproduktion 3,0 % 3 61,6 % 35,4 % 99
Mjölkproduktion 7,2 % 43 68,2 % 24,7 % 600
Nötköttsproduktion 7,3 % 55 82,2 % 10,5 % 753
Rennäring 14,3 % 4 67,9 % 17,9 % 28
Växthusodling 5,9 % 3 25,5 % 68,6 % 51
Växtodling 2,9 % 7 68,1 % 29,0 % 238
Övrig djurproduktion 17,0 % 19 59,8 % 23,2 % 112
Energiskogsodling 0 % 0 81,8 % 18,2 % 11
Frukt, växthus,
plantskolor, frilandsodling 17,5 % 10 38,6 % 43,9 % 57
Medelvärde inom
jordbruk 7,2 % - 69,6 % 23,2 % -
Inriktning inom annat
än jordbruk Kvinnor Antal kvinnor Män Organisation Antal
ärenden
Detaljhandel 23,5 % 4 17,6 % 58,8 % 17
Förnybar energi och
klimat 3,7 % 17 47,7 % 48,6 % 211
Hantverk 41,7 % 5 33,3 % 25,0 % 12
Häst inkl hästturism 38,6 % 27 40,0 % 21,4 % 70
Inkvartering 14,7 % 11 33,3 % 52,0 % 75
Restaurang, café,
catering 33,3 % 19 22,8 % 43,9 % 57
Äventyr, jakt, fiske,
friluftsliv 14,6 % 6 26,8 % 58,5 % 41
Övrig tillverkning och
tjänst 13,3 % 17 25,8 % 60,9 % 128
Övrigt 11,8 % 2 29,4 % 58,8 % 17
Medelvärde ej jordbruk 17,2 % - 41,2 % 41,6 % -
Investeringar som beviljats investeringsstöd inom annat än jordbruk har en större andel kvinnor jämfört med investeringar inom jordbruk. Drygt sjutton procent av de sökande inom investeringar utanför jordbruket är kvinnor jämfört med drygt sju procent för investeringar inom jordbruk.
Det är inom de traditionella jordbruksinriktningarna som de flesta investeringarna görs.
Mjölkproduktion, nötköttsproduktion och växtodling står för drygt 77 procent av alla ärenden för investeringar inom jordbruket. Andelen kvinnliga sökande är större inom andra inriktningar som rennäring, övrig djurproduktion samt frukt, växthus, plantskolor, frilandsodling.
De inriktningarna som sticker ut inom investeringar utanför jordbruket är häst inkl.
hästturism samt restaurang, café, catering då det är relativt många ärenden och en hög andel kvinnor som sökande. Andelen kvinnor är också hög inom detaljhandel samt hantverk, men där är antalet ärenden lägre.
Startstöd
Personer som är under 40 år och vill starta eller ta över ett jordbruks-, trädgårds- eller rennäringsföretag kan ansöka om startstöd från landsbygdsprogrammet. Stödet är en startpremie som ska underlätta för unga att starta en verksamhet eller att genomföra
ett ägarskifte. Det ska också bidra till lönsamma och konkurrenskraftiga företag inom jordbruk, trädgård och rennäring.
Startstödet riktar sig till dem som har startat ett nytt jordbruks-, trädgårds- eller
rennäringsföretag, eller har tagit över ett sådant företag. Startstödet ges endast första gången man startar ett företag. För att få startstöd ska företaget vara inriktat på primärproduktion. Primärproduktion är till exempel mjölkproduktion, köttproduktion, växtodling, odling av energigrödor och biodling. Tabell 11 redovisar könsuppdelad statistik för beviljade startstöd inom landsbygdsprogrammet.
Tabell 11 Könsuppdelad statistik för startstödet inom landsbygdsprogrammet. År 2017.
Inriktning Kvinnor Antal kvinnor Män Antal ärenden
Blandad
trädgårdsodling 73,3 % 11 26,7 % 15
Fjäderfäproduktion 30,0 % 3 70,0 % 10
Grisproduktion 43,8 % 7 56,2 % 16
Mjölkproduktion 21,1 % 16 78,9 % 76
Nötköttsproduktion 16,9 % 15 83,1 % 89
Växtodling 4,6 % 3 95,4 % 65
Frilandsodling, frukt,
plantskolor, växthus 61,5 % 8 38,5 % 13
Övrig djurproduktion 37,2 % 16 62,8 % 43
Medelvärde
startstöd 24,2 % - 75,8 % -
Inom startstödet är bara en fjärdedel av de som beviljats stöd kvinnor. Det är några inriktningar som har en högre andel kvinnor än snittet. Växtodling sticker ut med en låg andel kvinnor, där knappt fem procent är kvinnor. Inom de inriktningar där det är flest beviljade ansökningar är andelen kvinnor lägre.
Förädlingsstöd
För att stimulera förädling av jordbruks-, trädgårds- eller rennäringsprodukter till livsmedel för lokala marknader eller förädling som leder till fler arbetstillfällen ges stöd inom landsbygdsprogrammet. En förädlad produkt från gården ger bättre
förutsättningar att nå konsumenter och att hitta nya vägar ut på marknaden.
Förädlingsstödet har två syften. Stöd ges enligt två krav. Det ena kräver att det ska vara möjligt att förädla flera egenproducerade eller inköpta jordbruksprodukter till livsmedel för vidare försäljning direkt via butiker, restauranger eller konsumenter eller på en lokal marknad. Det andra kräver förädlingen av jordbruksprodukter till livsmedel ska göra att det blir fler arbetstillfällen på landsbygden. I tabell 12 redovisas
könsuppdelad statistik för beviljade ansökning om förädlingsstöd.
Tabell 12 Könsuppdelad statistik för beviljade förädlingsstöd inom landsbygdsprogrammet. År 2017.
Inriktning Kvinnor Antal kvinnor Män Organisation Antal ärenden
Bageri- och kvarnprodukter 30,0 % 3 10,0 % 60,0 % 10
Chark- och köttprodukter inklusive slakteri
17,5 % 7 47,5 % 35,0 % 40
Grönsaks-, rotfrukts-, frukt- och bärprodukter
10,3 % 4 30,8 % 59,0 % 39
Mejeriprodukter 21,8 % 12 34,5 % 43,6 % 55
Vin, sprit, öl 0 % 0 21,1 % 78,9 % 19
Äggprodukter 10,0 % 1 50,0 % 40,0 % 10
Övrigt 6,7 % 1 40,0 % 53,3 % 15
Medelvärde förädling 14,9 % - 35,1 % 50,0 % -
Cirka femton procent av de beviljade ärendena inom förädling har en kvinna som sökande. Inriktningarna mejeriprodukter samt chark- och köttprodukter inklusive slakter har flest beviljade ärenden och en hög andel kvinnor. I övrigt ingår honung,
vegetabiliska och animaliska fetter eller oljor samt förädling och försäljning av inköpta råvaror. Hälften av alla beviljade ärenden ha ett företag som sökande.
Kompetensutveckling och rådgivning
Inom landsbygdsprogrammet ges stöd till kompetensutveckling och rådgivning med syftet att öka kompetensen hos verksamma på landsbygden och på det sättet bidra till att nå målen med landsbygdsprogrammet. Under programperioden 2014–2020 är stödet till kompetensutveckling och rådgivning utformat på ett sätt som gör att enskilda landsbygdsföretagen inte själva kan söka stödet. Däremot kan landsbygdsföretagarna ta del av kompetensutvecklings- och rådgivningsåtgärderna för att öka sin kompetens.
Kompetensutveckling och rådgivning är inriktade mot jordbrukets konkurrenskraft, djurväldfärd och korta livsmedelskedjor, miljö och klimat inom jord- och skogsbruket samt utveckling på landsbygden. Åtgärderna är indelade i fyra olika stöd,
kompetensutveckling, såsom kurser och utbildningar, demonstrationer och information, rådgivning och fortbildning av rådgivare.
Handläggande myndigheter upphandlar kompetensutveckling och rådgivning av organisationer, företag och föreningar men kan också välja att genomföra
verksamheten själva. Vid upphandlingar görs det enligt lagen om offentlig upphandling.
Myndigheterna kan också välja att göra utlysningar. Företag, organisationer,
myndigheter och föreningar som vill anordna kompetensutveckling i olika former kan söka stöd vid så kallade utlysningar. Tabell 13 redovisar beviljade stöd inom
kompetensutveckling och rådgivning. Eftersom att landsbygdsföretagare inte själva kan söka stödet inom landsbygdsprogrammet är andelen kvinnliga och manliga sökanden till kompetensutveckling och rådgivning låg.
Tabell 13 Könsuppdelad statistik för stöd inom kompetensutveckling och rådgivning inom landsbygdsprogrammet. År 2017.
Kvinnor Män Organisation Antal ärenden
0,67 % 0,67 % 98,66 % 448
Lokalt ledd utveckling
Landsbygdsprogrammet ger stöd inom lokalt ledd utveckling vilket innebär att det genom leadermetoden går att engagera sig i utvecklingen av sin bygd genom att få stöd till de utvecklingsprojekt som bygden önskar genomföra. Stöd inom lokalt ledd utveckling ges till såväl landsbygder som stadsområden. Grundtanken i leadermetoden är att lokal utveckling genomförs mest effektivt av dem som bor och verkar i ett
område. De lokala partnerskapen, LAG, är de som leder arbetet i ett leaderområde. I LAG sitter personer från företag, föreningar och offentlig sektor. De har även kunskap om de fonder som området ska arbeta med. Synergieffekter skapas genom att olika projekt och aktörer förstärker varandra och möter de behov som finns i varje område.
Tabell 14 redovisar könsuppdelad statiskt för stöd inom lokalt ledd utveckling inom landsbygdsprogrammet.
Tabell 14 Könsuppdelad statistik för beviljade stöd inom lokalt ledd utveckling inom landsbygdsprogrammet. År 2017.
Kvinnor Män Organisation Antal ärenden
2,0 % 3,1 % 94,9 1 022
Inom lokalt ledd utveckling är det främst organisationer som är sökande. Andelen kvinnor och män är motsvarar endast cirka fem procent av de som fått beviljat stöd.
Miljöinvesteringar
Inom landsbygdsprogrammet är det möjligt att söka stöd för att göra något som är bra för miljön på landsbygden. Det kan till exempel vara att anlägga våtmark så att fler djur och växter kan leva där eller röjning av betesmark för att det inte ska växa igen. Inom programmet finns sju olika miljöinvesteringar att söka. Stöd för miljöinvesteringar ges till anläggning av tvåstegsdiken, reglerbar dränering, våtmarker och dammar, förbättrad vattenkvalitet, engångsröjning av betesmark, stängsel mot rovdjur och kulturmiljöer i renskötselområdet. Tabell 15 redovisar könsuppdelad statistik för beviljade stöd till miljöinvesteringar inom landsbygdsprogrammet.
Inom gruppen miljöinvesteringar ligger även skogens miljövärden. Skogens miljövärden riktar sig mot genomförande av aktiva åtgärder för att bevara och utveckla biologisk mångfald och kulturmiljövärden i skogen. Det ska ske på skogsmark som har
skötselkrävande natur- eller kulturmiljövärden. Stöd inom landsbygdsprogrammet för bevarande och utveckling av miljövärden i skogen ges till åtgärder som
naturvårdsbränning, skapa våtmark som leder till varaktig försumpning av skogsmark, rensande av kulturmiljö, sköta natur- och kulturmiljöer, gallring för att släppa fram ädellövskog och lövrik skog och rensning av stenmurar.
