• No results found

Bränder i andra länder

N/A
N/A
Protected

Academic year: 2022

Share "Bränder i andra länder"

Copied!
64
0
0

Loading.... (view fulltext now)

Full text

(1)

Bränder i andra länder

Journalistikens medielogik och krisjournalistik i en transnationell värld

Av: Anna Olsson och Sara Tingström

Handledare: Urban Larssen Examinator: Walid Al-Saqaf Södertörns högskola |Institutionen för samhällsvetenskaper Kandidatuppsats 15 hp

Journalistik |HT 2020

Programmet för journalistik, människa och miljö

(2)

Abstrakt

Denna uppsats syftar till att få en generell uppfattning av hur svenska medier rapporterar om vildmarksbränder som sker i ett annat land. I vårt fall fokuserar vi på bränderna i Australien säsongen 2019/2020 och hur svenska medier rapporterade om dessa med särskilt intresse för gestaltningsformer, berättartekniker och på vilken nivå rapporteringen skedde. I samband med fysiska kriser, som vid isolerade naturkatastrofer, är det vanligt att rapportera inom ramen för en nationell medielogik. Men i en globaliserad värld där det krävs lösningar på en transnationell nivå argumenterar medieforskare för att journalistiken behöver en global utblick i sin rapportering. Bränderna tros bli värre till följd av klimatförändringarna och den globala uppvärmningen (Intergovernmental Panel on Climate Change 2019). Därför betonar även vissa forskare vikten av en hållbar journalistik som inkluderar samtliga aspekter av ekologiskt, ekonomiskt och socialt. Dessutom kan krisjournalistik behöva kliva ur sin nationella skrud. Denna uppsats använder en kvantitativ innehållsanalys på fyra av Sveriges största tidningar. Resultatet visar att medierna rapporterade på en nationell nivå där

gestaltningsformer som fokuserar på mänskliga aspekter var vanligast. Rapporteringen visar symtom på en styrning av medielogiken där bland annat personifiering och konkretisering identifierades. Däremot visar resultatet att klimatförändringarna nämndes i samma kontext som bränderna i cirka 40 procent av fallen. Jämfört med tidigare forskning är det en ökning.

Dock misslyckades rapporteringen att implementera en global utblick och visar förhållandevis få symtom på en global journalistik.

Nyckelord: Bränder i Australien 2019/2020; Klimatrapportering; Global journalistik;

Krisjournalistik; Berättartekniker; Gestaltningsformer; Global utblick; Medielogik.

(3)

Innehållsförteckning

Inledning 3

1. Bakgrund 5

1.1 Västmanlandsbranden 2014 i Sverige 5

1.2 Bränder i Australien 6

1.3 Klimatförändringar och global uppvärmning 7

1.4 Klimatdiskussionen och mediernas roll 8

2. Syfte och frågeställningar 10

3. Tidigare forskning 10

3.1 Klimatrapportering och hållbar journalistik 11

3.2 Krisjournalistik i en globaliserad värld 12

3.3 Nationell medierapportering om vildmarksbränder i Australien 16

4. Teoretiskt ramverk 19

4.1 Medielogiken och gestaltningsteorin 19

4.2 Global journalistik 21

5. Metod och material 23

5.1 Kvantitativ innehållsanalys 23

5.2 Material och urval 24

5.3 Operationalisering 26

5.4 Metoddiskussion 29

6. Resultat 30

6.1 Presentation av sekundärfrågor 30

6.2 Sammanfattning och huvudfråga 40

7. Analys 44

8. Slutsatser och diskussion 49

Referenslista 51

Bilagor 59

1. Kodbok 59

(4)

Inledning

Bränder är vanligt förekommande under långa perioder av värme och torka. Det gäller för många länder runtom i världen och i varierande grad. Detta är således ett globalt problem.

Under sensommaren 2014 upplevde till exempel Sverige den värsta skogsbranden sedan 1950-talet och i årsskiftet 2019/2020 drabbades Australien av extrem torka vilket resulterade i de hittills mest omfattande vildmarksbränderna i landets historia. I USA har bränder i framför allt Kalifornien fått mycket stora konsekvenser för invånarna. I massmediernas nyhetsflöden om dessa händelser framträder forskare ofta med prognoser om att bränder i framtiden sannolikt kommer att bli ännu värre. Det framställs som ett hot mot mänskligt liv och som ett problem som angår hela mänskligheten. Enligt Intergovernmental Panel on Climate Change (IPCC) rapport (2019) är det klimatförändringar som driver på

vildmarksbrändernas intensitet och omfattning runt om i världen (s.148-150 & 259).

I dag lever vi i en globaliserad värld vilket ställer journalistiken inför nya utmaningar. Kriser som sträcker sig över nationella gränser såsom pandemier och klimatförändringar, kräver lösningar på både lokal, nationell och global nivå. Vad är då medias roll i att förmedla denna komplexitet? Människor är beroende av medier för information och forskning visar på att medier har en avsevärd makt över hur människor uppfattar verkligheten (Strömbäck 2019, s.171). Vad medier väljer att publicera och hur rapporteringen ser ut påverkar således nyhetskonsumenternas uppfattning om vad som händer i världen, men skapar även identifiering hos publiken. Till exempel att man identifierar sig som lokalmedlem eller världsmedborgare. I förlängningen innebär det att medierna påverkar åsikter, värderingar och i sin tur handlingar (Ghersetti 2012, s. 210). Medierna har därmed en viktig roll i hur

människor uppfattar klimatförändringar och det är mediernas samhällsansvar att öka

medborgarnas medvetenhet om detta (Olausson 2011, s. 295). Men samtidigt utgör teman och områden som kan kopplas till komplexa vetenskapliga resonemang en särskild utmaning för dagens journalistik (Berglez 2011, se Berglez & Lidskog 2019, s. 381), inte minst för att de samtidigt är politiskt laddade. Journalistik är en viktig del för människors förmåga och demokratiska möjligheter att utkräva ansvar. Om den komplexa bilden av Australiens vildmarksbränders koppling till klimatförändringar inte beskrivs och därför inte höjs till en global nivå, hur ska då läsarna kunna veta vem eller vilka som ska ta ansvar för händelserna?

Vidare, hur ska läsare från andra sidan jorden kunna förstå sin egna roll i vad som händer

“där borta”?

(5)

För att fånga publiken använder medier berättartekniker och gestaltningsformer.

Berättartekniker innefattar bland annat personifiering, konkretisering och stereotypisering (Asp 1986; Hernes 1978; Strömbäck 2014, se Strömbäck 2019, s. 179). Gestaltningar, även kallat för ramar, innebär att vissa aspekter väljs ut och blir mer framträdande framför andra tolkningar (Shehata 2019 s. 343). Uppmärksamheten av en händelse påverkas bland annat av närheten i tid, kulturella aspekter och geografisk plats. Det är här fokus behöver läggas på de olika nivåer eller genrer som den journalistiska verksamheten förekommer. Det är alltså viktigt i detta sammanhang att även ta hänsyn till olika typer av journalistik. Journalistiken rör sig mellan olika genrer, från den lokala rapporteringen till den nationella och slutligen utrikesrapportering. På grund av till exempel olika medielogiker, journalistikens olika roller vad gäller relation till publik och politiskt ansvarsutkrävande kommer gestaltningsformer och berättartekniker variera. I vårt fall, hur bränder gestaltas och hur detta kan kopplas samman med en global klimatkris beror på var bränderna inträffar och vilken nivå av journalistik det handlar om: lokal, nationell eller internationell samt vilken genre: inrikes- eller

utrikesjournalistik.

Det är svårare att rapportera om händelser som inträffar i andra länder som den lokala publiken inte har någon relation till (Ghersetti 2012, s. 212-213). Det är alltså en sak hur Sverige rapporterar om skogsbränder i det egna landet jämfört med bränder som sker i andra länder. Det kan även skilja sig åt hur andra länder rapporterar om en brand både i det egna landet eller i andra länder. I förlängningen kan det innebära att svenska läsare bildar sig uppfattningar om hur bränder och klimatförändringar hänger ihop beroende på hur

klimatfrågan gestaltas. Denna uppsats utforskar hur svenska medier rapporterar om bränder i ett annat land, som en del i kunskapsprocessen om hur bränder och klimatfrågan hänger ihop i en globaliserad värld.

Med detta som bakgrund ska denna studie undersöka hur fyra av Sveriges största medier rapporterade om bränderna i Australien från november 2019 till februari 2020. Genom en kvantitativ innehållsanalys ska uppsatsen i huvudsak undersöka hur händelsen gestaltas med koppling till både olika gestaltningsformer och berättartekniker samt på vilken nivå

rapporteringen sker. Studien är även öppen för eventuella mönster av skillnader och likheter i svenska medier. Det ämnar sekundärt att jämföra sitt resultat i en slutgiltig diskussion med tidigare forskning av svensk medias rapportering om skogsbranden i Västmanland 2014, samt studier som gjorts på australiensisk lokal rapportering efter tidigare vildmarksbränder.

(6)

1. Bakgrund

I följande avsnitt ger vi en överskådlig bakgrund till den svenska branden i Västmanland år 2014 och bränderna i Australien 2019/2020 för att skapa en uppfattning av händelserna.

Eftersom uppsatsen ämnar studera bränderna i Australien i en global kontext är det även relevant att ge en kort bakgrund i klimatförändringar och den globala uppvärmningen med dess eventuella bidragande orsak till bränderna. Detta avsnitt avslutas sedan med en närmare titt på diskussionen om klimatförändringarna och mediernas roll i detta.

1.1 Västmanlandsbranden 2014 i Sverige

År 2014 drabbades Västmanland av den största skogsbranden i Sverige sedan 1950-talet.

Färm m.fl (2016) beskriver att händelsen resulterade i att en person omkom, en man skadades allvarligt samt att omkring 25 byggnader brann ned eller skadades. Vidare brann totalt 13 800 hektar skog upp vilket resulterade i en miljardförlust för skogsbruket. Det var den 31 juli under en markberedning av ett kalhygge som en skogsmaskin slog en gnista och startade branden. På grund av hög temperatur, torr mark samt hårda vindar spred sig branden, men det riktades även kritik mot att Sveriges räddningstjänst hade bristfällig kunskap om

riskbedömning och skogsbrandsbekämpning. Branden bekämpades inledningsvis på kommunnivå men togs snabbt över av länsstyrelsen. Det kom rapporter om att brandröken sågs ända från Åland. Runt 1000 personer evakuerades. Tillslut tog staten över

räddningsarbetet av länsstyrelsen. Kort därefter blev branden en angelägenhet för aktörer utanför Sveriges gränser. Det skickades hjälp från italiensk och fransk räddningstjänst med deras särskilda vattenbombplan. Det skapades en debatt huruvida Sverige borde skaffa bättre beredskap för liknande kriser i framtiden. Debatten tog ofta spjärn i jämförelser av

situationen och organisering av räddningstjänst i andra europeiska länder. Brandledningen meddelade den 11 augusti att branden är under kontroll och räddningsinsatsen avslutades officiellt en månad senare (Färm m.fl. 2016, s. 6-8 & 11-12). Går vi ifrån denna skogsbrand som skedde i Sverige och närmare in på vildmarksbränder i ett annat land så ser det lite annorlunda ut.

(7)

1.2 Bränder i Australien

En av de mest frekventa naturfarorna i Australien är bushfires eller vildmarksbränder (vår översättning från engelskan). Australian Government (u.å) beskriver vildmarksbränder i allmänhet som en långsammare brand, men har en högre värmeeffekt än exempelvis gräsbränder. Det är bränder som uppstår oavsiktligt och sprids okontrollerat i naturen

(National Geographic Society 2019). Medan bränderna spelar en viktig roll i utformningen av dess landskap och ekologi, kan de också ge omfattande negativa effekter som både skadar människor och miljö (Sharples m.fl. 2016, s. 85). Penman m.fl. (2020) skriver att

vildmarksbränder är en naturlig störning i många ekosystem. Men när bränderna sprider sig till hus, infrastruktur och samhällen kan det få förödande konsekvenser. I takt med expansion av urbana områden till områden som har hög brandrisk och i kombination med global

uppvärmning, antas dessa problem öka (Gill m.fl. 2013; Bowman & Moreira-Muñoz 2019;

Syphard & Keeley 2019, se Penman m.fl. 2020, s. 1).

De vildmarksbränder vi refererar till i denna uppsats började i september 2019 och avtog sedan i februari 2020. Bränderna var som mest intensiva runt årsskiftet. Statsvetaren McDougall (2020) sammanfattar vildmarksbränderna säsongen 2019/2020 som de värsta hittills i landets historia, med stora förluster och enorma kostnader. Kostnaden beräknades i januari till 100 miljarder australiensiska dollar motsvarande ungefär 629 miljarder kronor (Ibid.). Under tidsperioden november 2019 till januari 2020 förklarades undantagstillstånd tre gånger av regeringen i New South Wales, Australien (New South Wales government 2020).

Bränderna beskrivs som mer intensiva, utbredda och började även mycket tidigare på säsongen. Röken från bränderna har allvarliga hälsokonsekvenser. Canberras luftkvalitet bedömdes vid en tidpunkt sämre än i New Delhi (McDougall 2020, s. 94-95). Forskning visar att röken från bränderna skadar människor på ett flertal sätt. Forskare inom folkhälsa (Walter m.fl. 2020) beskriver i sin rapport i vilken omfattningen brandrök skadar människors hälsa.

Flera studier identifierade signifikanta kopplingar mellan röken från bränderna och påverkan på andningsvägar. Bland annat en ökning av sjukhusinläggningar för KOL och astmabesvär när det är en hög halt förorening i luften i samband med bränderna (Walter m.fl. 2020, s. 495- 497).

World Wide Fund for Nature (WWF) Australia (2020) har i efterhand kommit ut med en rapport om säsongen 2019/2020 som beskriver att dödstalen bland djur och antalet djur som

(8)

behövde fly till följd av bränderna är nära tre miljarder. Det var mer än 15 000 bränder som förstörde totalt 19 miljoner hektar (WWF Australia 2020), vilket är en yta motsvarande nästan hälften av Sverige. Även 42 personer förlorade sina liv (Richards, Brew & Smith 2020) och minst 3000 hem blev förstörda (McDougall 2020, s. 94).

Vetenskapsjournalisterna Pickrell och Pennisi (2020) skriver i en artikel om biologer som är oroliga för brändernas långsiktiga effekt på både arter och ekosystem. Biologerna uttrycker sin oro att förlorat habitat kan hota arter med små populationer, men också att ekologiska förändringar kan bli permanenta om landskapet inte lyckas återhämta sig i det allt varmare klimatet (Pickrell & Pennisi 2020, s. 18). Detta är en aspekt med global betydelse. Där förändringar av ekosystem och förlorad biologisk mångfald påverkar på en global nivå. Det är grundläggande förutsättningar för planetens och människors överlevnad och välfärd (Världsnaturfonden 2020). Biologerna Silva m.fl. (2020) beskriver att den långvariga torkan har även lett till vattenbrist och bränderna har haft katastrofala effekter på både mark- och vattenekosystem. Säsongen 2019/2020 har även haft negativa effekter på avrinningsområdena i Australien, där över 43 avrinningsområden brann ned (Silva m.fl. 2020, s. 5345-5350).

1.3 Klimatförändringar och global uppvärmning

I IPCC rapport (2019) framkommer det med viss säkert att förhöjda temperaturer och värre torka i redan torra områden, där Australien räknas in, ökar förekomsten av vildmarksbränder.

Dessutom finns det en risk att bränderna blir värre och att brandsäsongen blir längre till följd av klimatförändringarna och den globala uppvärmningen (IPCC 2019, s.148-150 & 259). I IPCC rapport (2018) om global uppvärmning framkommer det att mänsklig aktivitet redan orsakat en global uppvärmning på cirka 1,0°C jämfört med förindustriell nivå (s. 52-52). Om ökningen fortsätter i nuvarande takt är det sannolikt att den totala höjningen uppnår 1,5°C mellan åren 2030 och 2052 (IPCC 2018, s.66). Rapporten fastställer att den globala uppvärmningen påverkar land- och havstemperaturer med mer frekventa värmeböljor i de flesta landregioner och minskad nederbörd. Vid en 1,5°C global uppvärmning kommer redan extremt heta dagar på medelhöga breddgrader bli 3°C varmare (IPCC 2018, s. 177).

Även om Australien har de högsta koldioxidutsläppen per capita bland de utvecklade

länderna har landet haft en försiktig klimatpolitik. År 2019 uppmättes till det varmaste året i Australien och brandsäsongen var som tidigare nämnt den värsta i landets historia

(9)

(McDougall 2020, s. 94-95). The New South Wales Bushfire Inquiry (2020) skriver att bränderna var ovanliga och extrema. Förutom att bränderna blir värre har det dessutom blivit vanligare med brandgenerat åskväder, vilket är ett farligt fenomen som producerar kraftiga vindar, blixtar, tornados och svart hagel (Ibid., s. iv-vi). Bränder uppstår genom ett antal slumpmässiga händelser till exempel en antändningskälla eller lämpligt väder såsom starka vindar, torrt klimat och varma temperaturer (Enright & Fontaine 2014, s. 35-36, se också Bradstock 2010). I en rapport av klimatforskarna Bates m.fl. (2008) skriver de att man genom globala klimatförändrings-modeller föreslår en trend av allt varmare och torrare klimat i Australien. Detta styrks av data som visar på varmare klimat och färre regnfall i sydvästra Australien sedan 1970-talet (Ibid., s. 352). Med bakgrund av de olika globala

klimatförändrings-modellerna så beräknas dagar med hög risk för extrema vildmarksbränder öka med allt från 15 till 70 procent till och med 2050 (Hennessy m.fl. 2005, s. 5). Enright och Fontaine (2014) understryker dock att effekterna av klimatförändringar inte är helt

underförstådda. Om det fortsätter bli varmare och torrare kan växter dö och därmed brändernas bränsle (se också Matthews m.fl. 2012), men den ökande förekomsten av

koldioxid i luften ökar också växternas effektivitet vid bevarande av vatten, vilket då slår ut det förstnämnda scenariot (Enright & Fontaine 2014, s. 40).

1.4 Klimatdiskussionen och mediernas roll

Så långt har vi refererat till forskning för att ge en bakgrund i hur klimatförändringar och bränder hänger ihop. Men vad spelar medierna för roll i klimatdiskussionen? I det som följer redogör vi kortfattat för forskningens grundläggande ståndpunkter för att ge en relevant bakgrund till vår uppsats och senare i avsnittet om tidigare forskning kommer vi att mer detaljerat beskriva studier som har teoretisk och metodmässig relevans för våra

forskningsfrågor.

Generellt är medierna centrala nyhetskällor för medborgarna, men de är också viktiga för medborgarnas förståelse för olika miljöfrågor vilket har betydelse för hur man ska möta klimatförändringarna (Olausson 2011, s. 281). Djerf-Pierre och Olausson (2019) förklarar att frågor om miljö och klimat tenderar att hamna i fokus under uppmärksamhetscykler, gärna i samband med globala miljökriser och återkommande perioder av rapporter eller

klimattoppmöten (Djerf-Pierre & Olausson 2019, s. 229 & 332). Däremot har

klimatrapporteringen ökat med tiden, men i länder med hög kolintensiv ekonomi har den inte

(10)

ökat i lika hög grad. Australien är ett sånt exempel som vi tidigare nämnt. Det kan bero på att det råder en större konflikt kring klimatförändringarnas existens, orsaker och konsekvenser när ekonomier är kolberoende (Djerf-Pierre & Olausson 2019, s. 232, se också Schmidt m.fl 2013). Enligt Djerf-Pierre och Olausson (2019) är det i Sverige mer accepterat att en

människoskapad klimatförändring existerar (s. 230-232), vilket även kan spegla media och skapa förutsättningar för ett större journalistiskt engagemang och jämn rapportering. Medan det i andra länder kan råda en större konflikt kring klimatförändringarnas existens, vilket möjligen kan påverka mediernas villighet att rapportera om det.

Olausson (2011) förklarar att mediernas primära roll är agendasättare i förhållande till diskussionen om klimatförändringarna. Medierna har effektivt motiverat

klimatförändringarna genom känsloladdade bilder på exempelvis isbjörnar på smältande polarisar och översvämmade eller uttorkade områden. Men den agendasättande rollen är inte begränsad till människors diskussioner om klimatförändringar i allmänhet, utan innebär även att inrama hållbara sätt att prata om den globala risken och dess orsaker, konsekvenser och ansvar för lösningar (Ibid., s. 295). Det finns alltså ytterligare en aspekt att ha i åtanke.

Klimatförändringarna är en symbol för den “nya” typen av globala miljörisker som världen står inför (Djerf-Pierre och Olausson 2019, s. 231). Eftersom medier är ett verktyg för demokrati, argumenterar Olausson (2009) för att nationella medier bör fungera som

diskursiva broar för att underlätta kommunikationen mellan olika samhällen. Berglez (2008) argumenterar för att det är nödvändigt att medierna bryter sig loss från traditionella och i många avseenden föråldrade nyhetsstrukturer och medialogik för att kunna visa hur de olika nivåerna hänger ihop. I en alltmer komplex verklighet kan ett nationellt perspektiv inte orientera allmänheten att förstå dagens ekonomiska, politiska och kulturella transnationella processer (Berglez 2008). Denna komplexitet tänker vi kan stå i kontrast med traditionella gestaltningsformer och berättartekniker som har svårt att kliva ur sin nationella form och anta ett globalt perspektiv. Hur den här globala journalistiken kan se ut har forskare lite

programmatiskt föreslagit och samtidigt konstaterat att den för all del finns, men endast sporadiskt. Var den finns och i vilka sammanhang är alltså en lite detektivartad

forskningsuppgift. Låt oss därför försöka spåra upp den och titta på nationell rapportering av händelser i ett annat land.

(11)

2. Syfte och frågeställningar

Denna uppsats undersöker hur svenska medier rapporterade om vildmarksbränderna i Australien från november 2019 till februari 2020. Studien tittar på ett område som hittills är tämligen outforskad, nämligen hur media hanterar krisjournalistik i en globaliserad värld.

Vi ska studera artiklar i Dagens Nyheter, Svenska Dagbladet, Aftonbladet och Expressen.

Skillnader och likheter tidningarna emellan kommer att uppmärksammas, men huvudsyftet är att få en generell uppfattning över svenska mediers rapportering om en fysisk kris som sker i annat land. Ämnet är avgränsat dels genom den specifika händelsen och dels den valda tidsperioden. Vi ställer oss följande huvudfrågeställning:

- Hur rapporterade svenska medier om bränderna i Australien från november 2019 till februari 2020?

För att konkretisera och fördjupa frågeställningen ställer vi följande sekundärfrågor:

- Fråga 1: Vilka gestaltningsformer och berättartekniker kan identifieras i de valda tidningarnas rapportering om bränderna i Australien 2019/2020?

- Fråga 2: På vilket sätt, om något, kan rapporteringen om bränderna i Australien 2019/2020 sägas exemplifiera en typ av global journalistik?

- Fråga 3: På vilken nivå rapporterar svenska medier om bränderna i Australien 2019/2020?

- Fråga 4: Ger man plats åt diskussionen om klimatförändringarna i svenska mediers rapportering om bränderna i Australien 2019/2020?

3. Tidigare forskning

I följande avsnitt presenterar vi tidigare forskning som är relevant för att fördjupa oss inom olika typer av journalistik med främst fokus på hållbar- och krisjournalistik. Avsnitten ska fördjupa sig i forskning om rapportering av inhemska medier om bränder i det egna landet.

Det är framför allt svenska mediernas rapportering om Västmanlandsbranden 2014, men även svenska mediers rapportering om bränder i andra länder, alltså utrikesrapportering som detta avsnitt tittar på. I det sista stycket fördjupar vi oss i australiensiska mediers rapportering om tidigare inhemska bränder för att möjliggöra relevanta jämförelser mellan olika

rapporteringar. Men inledningsvis ska vi titta på tidigare forskning om klimatrapportering och hållbar journalistik. I nästa avsnitt gör vi sedan ett försök att kartlägga krisjournalistikens

(12)

olika förutsättningar som finns idag och hur detta kan komma att påverka denna form av journalistik även i framtidens allt mer globaliserade värld.

3.1 Klimatrapportering och hållbar journalistik

Låt oss nu djupdyka i forskningen kring mediernas klimatrapportering. Forskning visar att det är osannolikt att media rapporterar om klimatförändringar om det inte skett en konkret

händelse (Olausson 2009, s. 426). Extremväder och naturkatastrofer är inom ramen för nyhetsvärdering men utmaningen ligger enligt Djerf-Pierre och Olausson (2019) i att medier behöver vidhålla en klimatrapportering även när det inte sker dramatiska väderhändelser.

Författarna argumenterar för att journalister behöver anta andra berättartekniker än konflikt för att nyhetsvärdet även i framtiden ska upprätthållas (Ibid., s. 230-232). Genom en empirisk studie har Olausson (2011) delat in 53 svenska medborgare i fokusgrupper för att undersöka deras syn på svensk medias klimatrapportering. Resultaten visar att respondenterna är övertygade om att klimatförändringar orsakas av antropogena inslag och att det ger synliga konsekvenser i form av förändrade väderförhållanden och varmare klimat (Ibid., s. 287 &

289). Klimatrapporteringen i svenska nyhetsmedier, som i flera andra länder, genomsyras av olika känslomässiga tilltal. Rädsla och alarmistiskt tonläge är framträdande vilket kan leda till emotionell trötthet hos publiken och denna typ av rapportering skadar även publikens

förtroende för klimatrapporteringen (Ibid., s. 292). Dessutom upplever respondenterna en brist på kontinuitet och integration vid rapporteringen om miljön och klimatförändringar (Ibid., s. 293). Olausson understryker därför att medier måste hålla klimatfrågan på agendan och ge relevant sammanhang för att förstå den (Ibid., s. 295-296).

Som vi tidigare nämnt kan länders nationella inställning till klimatförändringar se olika ut och därmed mediernas rapportering om naturkatastrofer och huruvida det kopplas samman med klimatförändringar. I Sverige ramas klimatförändringarna in i en obestridd diskursiv miljö och ifrågasätter inte förståelsen eller erkännandet av klimatförändringarna. Olausson (2009) har genomfört en kritisk diskursanalys som visar att svenska medier tenderar att undvika komplexa vetenskapliga resonemang och osäkerheter samt avbildar

klimatförändringarna omgivna av vetenskaplig säkerhet (Ibid., s. 432). Med tillförlitlig vetenskaplig forskning i bakgrund blir det extra viktigt för media att förmedla kunskapen om kopplingen mellan klimatförändringar och vildmarksbränder (Berglez & Lidskog 2019, s.

381). Olaussons (2009) analys visar att medias diskurs ramar in klimatförändringarna lokalt

(13)

eller nationellt inom ramen för kollektiv handling medan den kollektiva åtgärdsramen för att lindra och minska utsläppen av växthusgaser läggs på en global nivå genom internationella klimatmöten. Dessa löper parallellt i olika sammanhang och förekommer sällan i samma nyheter (Ibid., s. 432).

Vidare visar forskning att en rapportering som korresponderar med klimatförändringarnas globala karaktär ofta förekommer i renodlade klimatförändringsartiklar (Konieczna m.fl.

2014; Volkmer & Sharif 2018, se Berglez 2019, s. 441), men inte i rapporteringen om enskilda klimatrelaterade katastrofer. Detta på grund av att klimatförändringarnas

nationsöverskridande problem tvingar journalister att sudda ut gränsen mellan utrikes- och inrikesrapportering (Berglez 2011). Enligt Berglez (Ibid.) behöver journalistiken således omformas och bryta mot sina traditionella arbetssätt, så kallade logiker som förklaras ytterligare i uppsatsens teoretiska ramverk. Berglez, Olausson och Ots (2017) förklarar att professionell journalistik måste titta på berättelsepraxis som ligger utanför epistemologisk räckvidd för icke-professionella medieutövare. Författarna argumenterar för att journalistiken behöver omformas för att inkludera de nya förutsättningar som gäller för den transnationella kontext som klimatproblematiken befinner sig i (Ibid., s. xiv-xv). Samtidigt understryker därför Berglez, Olausson och Ots (2017) att journalistiken behöver en ökad medvetenhet kring miljö- och hållbarhetsfrågor. Det gäller hållbarhet i förhållande till såväl sociala, ekonomiska och ekologiska aspekter. Författarna hävdar att journalistiken har en viktig roll i rådande klimatkris för att även öka medvetenheten hos medborgarna. Det blir således en del av journalistikens samhällsansvar (Ibid., s. xi). I nästa avsnitt går vi därför djupare in på krisjournalistikens roll för att få en förståelse för dess förutsättningar att förhålla sig till en värld där globala kriser sker.

3.2 Krisjournalistik i en globaliserad värld

I Nohrstedts och Nordlunds bok Kriskommunikation - en forskningsöversikt över mediernas roll vid kriser (1993) börjar författarna med att tydliggöra att medborgare i ett demokratiskt system har rätt till information. I en situation av kris är kravet på snabb, saklig och trovärdig information påtaglig (Nohrstedt & Nordlund 1993, s. 5). Jarlbro (2004) skriver också att massmedierna är bland de allra viktigaste aktörerna för att nå ut med korrekt, viktig och snabb information till medborgare, myndigheter och andra aktörer (s. 5). I en studie beskrivs det att massmedias roll i en kris eller katastrof är att kommunicera en varning om det finns,

(14)

förse publiken med en beskrivning av vad som hänt och sedan hålla publiken uppdaterad efter händelsen (Houston, Pfefferbaum & Rosenholtz 2012, s. 607). Således blir

krisjournalistiken extra relevant ur ett nationellt perspektiv. Därför är det viktigt att poängtera att när man ser medierna i ett instrumentellt perspektiv fångar inte

krisjournalistikforskningen upp betydelser i termer av gemenskap, tillhörighet och identitet på olika nivåer, där det nationella och transnationella hänger ihop på ett komplext sätt. Detta har forskning om krisjournalistik i nuläget har svårt att svara på. I denna studie är således forskningen om krisjournalistik inte tillräcklig för vår forskningsinriktning, där termer av gemenskap och identitet på en transnationell nivå är av vikt. Detta för att de extrema vildmarksbränderna i sig är ett resultat av klimatförändringarna (IPCC 2019) som tidigare nämnt och därmed en transnationell angelägenhet. Dock är den behjälplig i den aspekten att bränderna i Australien 2019/2020 just var en fysisk kris som kräver den typen av journalistik i viss mån, även om rapporteringen sker i ett annat land. Vidare kommer vi därför göra ett forskningssvep av krisjournalistikforskningen och sedan sätta den i kontexten av en globaliserad värld.

Rapportering om fysiska kriser, som naturkatastrofer, tenderar att rikta in sig på orsaker, skadornas omfattning och åtgärder för både människor som drabbats men också djur och infrastruktur. Rapporteringen tenderar även att försvinna från dagordningen när krisen är över och skadeverkningar har hanterats (Ghersetti & Odén 2019, s. 270). Tidigare forskning visar på att rapporteringen om pågående och akuta kriser är i huvudsak fakta- och

händelseorienterad, där informationen om vad som hänt, var det hänt och vilka som drabbats överlag är korrekt och överensstämmer med verkligheten. Innehållet är generellt väldigt likartad mellan medier (Ibid., s. 275), där temat hos krisrapporteringen ofta är antalet döda, ekonomiska konsekvenser, mänskligt lidande och social upplösning (Zarqa 2013, se Ghersetti

& Odén 2019, s. 276). Således skulle krisrapporteringen gällande en kris i ett annat land kunna kategoriseras som utrikesrapportering, där verkligheten bryts ner i enskilda händelser och processer (Berglez 2008, s. 849). Men med problem och processer såsom epidemier, klimatförändringar och ekonomiska fluktuationer som påverkar nationalstaten och kräver lösningar på lokal, nationell och global nivå, blir journalistik som korresponderar med denna verklighet viktigt för att visa hur processer, beslut, händelser etc. på lokal, nationell och global nivå hänger ihop (Berglez 2019, s. 438-439). Denna globalisering har alltså lett till en transnationell verklighet som professionell journalistik behöver komma ikapp med (Berglez, Olausson & Ots 2017, s. xiii-xiv). Olausson (2009) beskriver dock att medier domineras av

(15)

en nationell logik, vilket är problematiskt då miljörisker av global karaktär kräver ett kollektivt transnationellt ansvar som vi tidigare nämnt. För att det skulle klassas som global journalistik skulle dock exempelvis klimatförändringar, som påskyndas av hela världens aktiviteter, behöva kopplas samman med de isolerade vildmarksbränderna i Australien (Berglez 2008, s. 849). Forskningen är splittrad kring journalistikens förmåga att utföra detta arbete, att beskriva hur världen hänger ihop, och det pågår en diskussion om vad den

egentligen har för funktion (Ibid., s. 441). För Berglez och andra, som utvecklat teorier om global journalistik, tycks bilden ganska klar. Den globala journalistiken innebär att knyta samman handlingar och processer världen över (Berglez 2008, s. 849). Denna form av

journalistik förekommer sporadiskt och journalisterna skulle enligt medieforskare kunna göra mer. En forskningsuppgift här ligger i att inte bara blicka framåt och slå ett slag för en

förändrad praxis, utan att också fortsätta undersöka hur den rapportering som journalisterna faktiskt levererar ser ut. I nästa stycke tar vi upp denna tråd.

Det finns en hel del forskning om mediers rapportering om kriser som sker i det egna landet, medan studier om mediers rapportering om kriser i andra länder är påtagligt färre. Vidare beskriver vi två olika studier som faller under dessa teman. Studierna undersöker olika aspekter av rapporteringen och kommer båda fram till resultat som är relevanta till vår egna studie. I studien av Färm m.fl. (2016) som vi nämnde inledningsvis har författarna undersökt hur svenska medier rapporterade om skogsbranden i Västmanland 2014. Studien granskar både de nationella medierna Dagens Nyheter, Svenska Dagbladet, Aftonbladet, Expressen och den regionala tidningen Vestmanlands Läns Tidning. Studien bygger på en kvantitativ innehållsanalys som granskar nyhetsmediernas innehåll på deras respektive webbplatser.

Totalt analyserades 619 artiklar. Det kompletterades också med ett antal intervjuer med journalister som deltog i nyhetsbevakningen. Resultatet visar att VLT hade störst bevakning med antalet artiklar och DN och SvD hade minst antal artiklar. Studien undersökte även vilka centrala aktörer som förekom och som användes som källor i artiklarna, där resultatet visar att räddningstjänsten var den vanligaste. Den näst vanligaste källan var gruppen

privatpersoner. Författarna skriver att i enlighet med medielogiken är det vanligt att det finns intresse vid en katastrof att höra om vanliga människor som har drabbats. I en intervju med nyhetschefen för VLT förklarar hon att det var ett medvetet redaktionellt val att låta drabbade komma till tals (Ibid., s. 19). Politiker förekom i stor utsträckning, troligtvis på grund av att det var valår. Studien tittade även specifikt på mediernas gestaltningar. Resultatet visar att gestaltningsformen, “människor som offer” förekom i nära hälften av alla artiklar, medan den

(16)

något mer djupare formen av gestaltning ”human interest” förekom i ungefär var femte artikel, vilket författarna beskriver som en hög nivå jämfört med den vardagliga

nyhetsrapporteringen. Det är också ett sätt att balansera informationen om bränderna och skapa högre engagemang förklarade Aftonbladets nyhetschef i intervjun som författarna kompletterade med till studien (Ibid., s. 25). Det var även vanligt att medierna gestaltade skada för människor och egendom. Det framkom även viss rapportering om skada för djur men allra minst för samhällsstörningar. Överlag riktades en kritik mot de berörda

räddningstjänsterna och politiker om Sveriges beredskap inför en liknande kris, men även om att det var en bristfällig information till medborgarna. Den största politiska diskussionen som följde var huruvida Sverige borde ha egna brandflyg liknande de som lånades från Frankrike och Italien för att bekämpa branden (Ibid., s. 24-28 & 31). Denna diskussion beskriver författarna som sensationell och är den mest omskrivna delen i kampen mot elden.

Avslutningsvis förklarar de att medierna givetvis rapporterade om naturkatastrofens omfattning och gärna tillsammans med bilder, samt spelade på sensation i rubriker och detaljerade beskrivningar av kampen mot branden. Samtidigt framställs de som bekämpade branden som hjältar och det skapade engagemang hos civilsamhället, särskilt via sociala medier (Färm m.fl. 2016, s. 31-32).

Liknande vår egen studie undersöker Berglez och Lidskog (2019) svensk rapportering av vildmarksbränder i andra länder, i detta fall medelhavsområdet, Australien och USA.

Författarna utgår från fyra teorier; utrikesrapporteringens logik, geografisk närhet, kulturell närhet och domesticering, och använder sig av en kvantitativ innehållsanalys för att

undersöka frekvensen av orden klimat, global uppvärmning, koldioxid eller växthusgaser. De kompletterar även med en kvalitativ undersökning för att identifiera vilka gestaltningsformer som förekommer. Teorierna kommer att förklaras i senare avsnitt. Studien visar att i endast 37 av totalt 330 artiklar förekom något av undersökta orden (Ibid., s. 386). Att en klar majoritet inte nämnde klimatförändringar kan tolkas som att den antropocentriska

gestaltningsramen var mest förekommande. Ramen innebär att rapporteringen består av ett ensidigt fokus på mänskliga angelägenheter och kortsiktiga risker. Således får ingen annan diskurs ta plats i rapporteringen. I detta fall ligger fokus på människor i kontext av bränderna och inte den större diskussionen, vilket är klimatförändringar. Författarna beskriver att den antropocentriska ramen är en vanlig konsekvens av journalistikens berättartekniker såsom dramatisering och personifiering (Ibid., s. 387). Berglez och Lidskog (2019) fann dock något intressant i de artiklarna som publiceras efter de svenska skogsbränderna i Västmanland

(17)

under sensommaren 2014. Frekvensen av de ovannämnda orden ökade och artiklarna använde sig i allt större grad av en global gestaltningsform. Här låg mer fokus på att koppla samman vildmarksbränderna i de andra länderna med den svenska, med klimatförändringar som den gemensamma nämnaren (Ibid., s. 386 & 390). Berglez och Lidskogs (2019) resultat var då snarlika Färm m.fl. (2016) när det gäller gestaltningsformer. Även om rapporteringen kring de svenska bränderna gick djupare in på människors lidande så var den i majoritet människofokuserad, vilket den svenska rapporteringen om utländska bränder också var. Värt att notera, precis som nämnt innan, är att den svenska rapporteringen om bränder i andra länder visade en markant ökning i att nämna klimatförändringar när bränderna i Västmanland 2014 hade skett. I Färm m.fl. (2016) studie visade det sig dock att diskussionen om

klimatförändringarnas koppling till de svenska bränderna var väldigt liten. Endast de

rödgröna partierna valde att uttala sig om detta, de utgjorde endast 4 procent av antalet gånger en aktör eller källa förekom i rapporteringen. Dessa två studier visar således att

krisrapporteringen kan se annorlunda ut beroende på vilken nivå den sker på.

Sammanfattningsvis har medier en viktig roll i rapporteringen av fysiska kriser, i vårt fall vildmarksbränder som är en konsekvens av klimatförändringarna. Rapportering av händelser som bränder, med inslag av global journalistik, borde enligt Olausson bidra till att göra svenska medborgare informerade om, i detta fall, klimatkris och klimatförändringar. Men som hon tillsammans med Berglez diskuterar är det frågan om journalistiken gör det i ett sådant sammanhang. Forskningen har i mycket högre grad fokuserat på krisjournalistik i en nationell kontext, men de kriser vi står inför, och till viss del redan varit med om, är en del av en transnationell kontext. Därmed behöver framtida forskning om krisjournalistik ta hänsyn till detta.

3.3 Nationell medierapportering om vildmarksbränder i Australien

Det är ytterligare en aspekt som vi med denna uppsats vill fördjupa oss i och det är de australiensiska mediernas rapportering om vildmarksbränder i det egna landet. Här finns det förhållandevis få studier som har gjorts, men i en aktuell studie av Cohen, Hughes och White (2007) undersöker de hur lokalinvånarna som har drabbats av bränderna i Australien har uppfattat landets medierapportering. Resultatet visar att det är av stor betydelse att

informationen uppfattas som relevant och att det finns en lokal kunskap i rapporteringen för att minska risken för desinformation (Ibid., s. 95-96). Men vidare hänvisar författarna även

(18)

till McKay (1983) som dragit liknande slutsatser när hon analyserade australiensiska tidningar och deras rapportering om “Ash Wednesday fires“ år 1983 i sydöstra Australien, där 75 personer förlorade sina liv och 2500 hem blev förstörda. I sina slutsatser pekar hon på att medierna saknar fokus på människans levnadsbetingelser, till exempel i termer av att inte underbygga diskussion och debatt om markanvändning och föreskrifter för byggande i områden där risken för bränder är högre (McKay 1983, se Cohen, Hughes & White 2007, s.

88). I en senare studie drar McKay (1996, s. 317 se Cohen, Hughes & White 2007, s. 89) slutsatsen att tidningar ramar in lokala invånare som offer och därmed hjälplösa inför bränderna, vilket ökar deras beroendeställning till brandmyndigheter. Tillsammans med en bristande uppmärksamhet på långsiktiga politiska debatter om stadsutvecklingen tenderar rapporteringen att bli fatalistisk och därmed inte uppmuntra individens förmåga att inta egna skyddsåtgärder. Denna typ av rapportering uppstår oftast när bränderna antingen är orsakade av uppsåtliga skäl eller av dålig brandhantering i områden som ofta får naturliga

vildmarksbränder. Cohen, Hughes och White (2007) förtydligar att en fatalistisk passivitet uppstår när orsaken till vildmarksbränderna presenteras som okontrollerbara av medborgarna själva. Författarna argumenterar för att denna typ av rapportering sker särskilt under dagarna precis efter en kritisk situation och att medierna då faller tillbaka på beprövade och klassiska berättartekniker för att lättare hitta en journalistisk krok att hänga upp bränderna på (Ibid., s.

89).

Vidare tar vi upp två senare studier som har undersökt australiensisk media och deras

rapportering av “Black Saturday Fires” som inträffade 2009. Branden var den då hittills mest omfattande i Australiens historia. Totalt omkom 173 personer, 109 städer och 33 samhällen förstördes och 430 000 hektar brann ned (Victorian Bushfire Reconstruction & Recovery Authority 2011, s. 5).Bainbridge och Galloway (2010) undersöker rapporteringen i tryckta australiensiska medier. Författarna hävdar att krisen blev en del av en nyhetsberättelse, där media “built a compelling picture of cosmological collapse” (Ibid., s.105), både av miljöer, människor och myndighetspersoner. Författarna menar också att myndigheterna behöver förlita sig på media för att effektivt kommunicera ut risker och åtagande för att sårbara medborgare ska vidta lämpliga skyddsåtgärder. Men medierna tenderar att lägga fokus på vem som ska skuldbeläggas och framhäva apokalyptiska bilder av bränderna förklarar

Bainbridge och Galloway (2010, s. 105-106). Liknande slutsatser drar även Anderson, Chubb och Djerf-Pierre (2018) i sin studie. Författarna förklarar att australiensiska medier hade först fokus på lägesrapporter och politiska reaktioner, men flyttade snabbt fokus till orsaker och

(19)

skuldbeläggande när bränderna hade avtagit. Studien visar på att den största skulden lades på staten, miljöaktivister och otillräcklig bränslereducering som exempelvis naturvårdsbränning för att minska spridningen av bränder. Över hälften av de 418 artiklarna som analyserades drar en direkt koppling mellan otillräcklig bränslereducering och krisen på grund av

bränderna. Av de 230 artiklar som tillämpade en skuldbeläggande ram var det 75 procent som fokuserade på statens roll i brandhanteringen. Miljöaktivister skuldbelades för brändernas omfattning i nästan en tredjedel av de artiklar som tillämpade en skuldbeläggande ram. Detta för att aktivisterna påstods vara emot naturvårdsbränning. Trots att författarna beskriver den australiensiska branden 2009 som en signal för klimatförändringarna var det endast 12 av de 418 artiklarna som porträtterade klimatförändringar som en orsak till brändernas omfattning (Ibid., s. 935-936). Författarna drar även slutsatsen att det saknades en djupare analys av orsaker, konsekvenser och bränslereducerande åtgärder som ett sätt att bekämpa

vildmarksbränder. Dessutom visar deras resultat att efterdyningarna av Black Saturday utgör ett fall där krisen inte ledde till en förnyelse av den politiska agendan (Ibid., s. 929 & 937).

För att sammanfatta detta forskningssvep om australiensisk medias rapportering om inhemsk brand har samtliga studier dragit liknande slutsatser. Vid en kris behöver medborgare

trovärdig information för att kunna agera och här spelar medierna en viktig roll. Men som vi tidigare nämnt kräver dagens globaliserade värld att rapporteringen av fysiska kriser i form av exempelvis naturkatastrofer även rapporterar på en global nivå. Forskningen visar dock att det är framför allt en skuldbeläggande gestaltningsform eller människor som offer som används inom ramen för ett kortsiktigt perspektiv. Om vi nu jämför det med Sveriges

rapportering om skogsbränderna i Västmanland framkommer det i Färm m.fl. (2016) resultat att det även här var “människor som offer” vanligt förekommande. Medan “human interest”

var vanligare i svensk rapportering än vad som har visats i studierna om australiensiska medier.

Denna uppsats vill vi placera i relation till presenterat forskningsfält för att svara på hur svenska medier rapporterar om vildmarksbränderna i ett annat land och om de

gestaltningsformer och berättartekniker som tillämpas i förlängningen tar hänsyn till denna problematik och komplexa utmaning som journalistiken står inför.

(20)

4. Teoretiskt ramverk

Uppsatsen utgår ifrån teorin om medielogik, gestaltningsteori och teorin om global journalistik. Denna uppsats ska fokusera på begreppen gestaltningsformer och

berättartekniker för att kunna svara på forskningsfrågan om hur svensk media rapporterade om vildmarksbränderna i Australien. I det som följer i detta kapitel beskriver vi närmare vad dessa teorier och teoretiska begrepp innebär. I en avslutande del knyter vi samman det till vår uppsats och de forskningsfrågor vi har formulerat.

4.1 Medielogiken och gestaltningsteorin

Journalistiken väljer och bearbetar nyheter utifrån sin egna logik. Detta kallas medielogik och definieras som en form av kommunikation och är den process genom vilket olika medium väljer att konstruera information (Altheide 2016, s. 1). Enligt teorin styrs mediernas innehåll av vad som passar mediets format, organisation, yrkesmässiga normer och behov av

uppmärksamhet (Altheide & Snow 1979; Esser 2013; Landerer 2013, se Strömbäck 2019, s.

178). Därmed formas innehållet, vad som publiceras och hur det gestaltas, mer av dessa aspekter än av verkligheten. Värt att nämna är att skillnader mellan dagstidningarna DN och SvD kontra kvällstidningarna Expressen och Aftonbladet kan påverkas av vardera mediehus affärsmodell och grad av strävan efter högre publikandelar. Detta enligt

kommersialiseringsteorin (Andersson 2019, s.119), som denna uppsats dock inte går in närmare på. Låt oss återgå till medielogiken i nästa stycke.

I det moderna samhället finns ett överskott på information och ett underskott på

uppmärksamhet vilket kräver att medier vinklar nyheter. Det kallas medialisering och har vissa, vad denna uppsats väljer att kalla berättartekniker, för att göra innehållet attraktivt för mediekonsumenterna (Ghersetti 2012, s. 220-221). Det är en viktig aspekt av medielogiken.

Strömbäck (2019) beskriver det som att medier har utvecklat olika berättartekniker för att fånga publiken och för att välja ut och forma nyheterna (Strömbäck 2019, s 179; se också Strömbäck 2014; Asp 1986; Hernes 1978). Dessa berättartekniker kan ibland ses som ett uttryck för medielogiken och innefattar bland annat personifiering, konkretisering och stereotypisering (Strömbäck 2019, s. 179). Ju mer en nyhet formas efter dessa

berättartekniker desto större chans är det att den kommer med i nyhetsurvalet (Strömbäck

(21)

2019, s.179). I en intervjustudie av Berglez (2011) undersöks svenska miljöjournalisters förhållande till medielogiken i kontexten av att rapportera om den globala klimatkrisen.

Undersökningen visar att journalisterna ansåg att det krävdes hårt arbete för att anpassa klimatfrågan till medielogiken. De nämner att en stor del av det arbetet handlar om att faktiskt hitta nyheter inom området, som ofta kan vara väldigt luddiga med få konkreta

exempel, men också att komma på intressanta vinklingar. Den enda kvällstidningsjournalisten i undersökningen betonade vikten av att personifiera klimatfrågan för att människor ska kunna anknyta till den (Berglez 2011, s. 455-456).

Medielogiken är starkt knuten till diskussionerna om begreppet “framing”, vanligtvis översatt till gestaltning. Detta eftersom gestaltningar är i stor utsträckning ett resultat av journalistiska värderingar, rutiner och praktiker (Shehata 2019, s. 343). Begreppet grundar sig i Erwing Goffmans socialpsykologiska forskning på 1950-talet och idag är begreppet centralt inom forskning för medie- och kommunikationsvetenskap med särskilt intresse för medieinnehåll. Shehata (2019) förklarar att gestaltningsteorin fokuserar på mediernas sätt att rama in en viss fråga. En ram innebär att vissa aspekter väljs ut och blir mer framträdande framför andra tolkningar, vilket kan främja en viss problemdefinition, moralisk bedömning, orsakstolkning eller lösning (Entman 1993, se Shehata 2019 s. 343). Alltså genom att gestalta en fråga på ett specifikt sätt, lyfter man fram vissa aspekter framför andra, vissa aktörer får definiera vad som skett och vissa teman utelämnas. På så vis främjar man vissa tolkningar framför andra. Exempel på gestaltningsformer är bland annat människor som offer eller global ram. Entman (2007) förklarar att ramar introducerar och höjer

framträdande eller uppenbara betydelser av vissa idéer. Det aktiverar ett schema hos mottagaren och uppmuntrar hur denne ska tänka, känna och bestämma (Ibid., s. 164).

Däremot lyfter Carvalho (2008) fram vikten av att det inte handlar om att gestalta eller att inte gestalta. Inramning är nödvändigt för att kunna prata om verkligheten och det är inte en fråga om huruvida en aktör ramar in verkligheten, utan snarare hur (Ibid., s. 169).

Gestaltningen hänger därmed ihop med medielogiken, att en nyhet behöver vinklas på ett sätt som gör den attraktiv för läsaren och samtidigt lever upp till samhällets förväntningar på journalistiken, ett val som också kan ske omedvetet. Det är viktigt att förstå hur

medielogiken och mediernas gestaltning kan påverka rapporteringen av olika klimatfrågor, för att i sin tur tolka och förstå svensk mediers rapportering av bränderna i Australien.

I studien av Färm m.fl. (2016) som vi tidigare nämnt, förekom gestaltningsformerna

(22)

människor som offer och human interest. Dessa två är snarlika men skiljer sig åt på så sätt att human interest-ramen går djupare in på en drabbad persons eller en familjs historia. På så sätt ber journalisten läsarna att verkligen lära känna personen i fråga och känna sympati för hen. När ramen människor som offer används ligger mer fokus på att endast ge läsaren en identifikationspunkt i nyheten. Det kan till exempel vara att beskriva att flera personer behövde fly sina hem för att undkomma krisen. Denna ram går alltså inte lika djupt in på personerna i fråga (Ibid., s. 24). Syftet med att använda dessa gestaltningsramar är att öka intresset och engagemanget hos läsarna (Ibid., s. 24).

4.2 Global journalistik

Enligt Berglez (2008) definition av global journalistik skulle rapporteringen behöva höjas till en global nivå med en sammanknytning av olika processer och handlingar, för att kunna kategoriseras som global journalistik (s. 849). Globaljournalistiken karaktäriseras av en strävan att förstå hur ekonomiska, politiska, sociala och ekologiska processer, praktiker eller problem är sammankopplade (Ibid., s. 847) och därmed skapa en global utblick i

rapporteringen. I utrikesrapportering, som ofta betraktas som nära släkting till global

journalistik, påverkas nyhetsvärderingen av geografisk och/eller kulturell närhet. För att göra en mer avlägsen händelse mer angelägen domesticerar utrikesjournalister nyheten, vilket innebär att de lägger stort fokus på det egna landets involvering (Olausson 2014). En global utblick i journalistiken kräver således en ny slags domesticering för att göra nyheten mer angelägen (Berglez 2013, se Berglez 2019, s. 440). Exempel på hur detta kan göras är att placera sitt hemland i den transnationella kontexten och exempelvis beskriva hur

koldioxidutsläpp i en annan del av världen påverkar hemlandet (Ibid.). I Olaussons (2014) studie undersöks svensk, amerikansk och indisk klimatrapportering. Studien visar på en extrovert globaliserad domesticering, vilket innebär att klimatproblemen i hemlandet direkt kopplas samman med klimatproblem i andra länder. På så sätt får de egna landet en extrovert prägel i rapporteringen, medan problemet fortfarande kopplas samman med processer i andra länder. Dock visar forskningen också att det förekommer exempel på en “ av-domesticering“

där det varken ligger ett fokus på hemlandet eller andra länder, utan på en gemensam global värld (Olausson 2014, s. 714-724).

Vidare beskriver Berglez (2008) tre olika relationer i en nyhetsrapportering som är ett

(23)

symtom på global journalistik och som skapar en global utblick. Den första kallar han global space, vilket innebär att journalisten gestaltar jorden som en enhetlig entitet där en händelse kan ske på flera platser samtidigt. Författaren nämner ett exempel där reaktioner och

handlingar över hela världen, till följd av en Muhammedkarikatyr publicerad i dansk media, beskrivs som relaterade till varandra (Ibid., s. 850). Den andra relationen Berglez nämner är global powers, där rapporteringen inkluderar transnationella och globala företag eller personer med sådan ekonomisk eller politisk makt att de kan påverka hela världen. För att klassas som global journalistik måste detta inkluderande kombineras med en aspekt om hur dessa globala makter påverkar människors liv på en lokal eller nationell nivå och vice versa.

Ju fler nivåer av makt som rapporteringen beskriver och försöker förklara, desto mer global är den (Ibid., s. 851-852). Den tredje och sista relationen som Berglez (2008) nämner är global identities, där journalistiken rapporterar om transnationella eller nationsöverskridande politiska identiteter och kamper. Det kan exempelvis handla om WWF:s kamp för den globala miljön, världens fattiga och deras kamp för överlevnad eller minoriteters

diskriminering (s. 852). I Berglez och Lidskogs (2019) studie, som vi tidigare nämnt, utgår de ifrån fyra teorier som kan påverka huruvida medier kopplar vildmarksbränder till klimatförändringar och som i sig kan kopplas till journalistikens problematik att låta sin rapportering gå upp på en global nivå. Det första är att rapporteringen om vildmarksbränder i andra länder, precis som för all annan typ av utrikesrapportering, styrs av en logik och etablerad nyhetsvärdering (Galtung & Ruge 1965; Harcup & O´Neill 2001, se Berglez &

Lidskog 2019, s. 382). Rapporteringen måste innehålla element av konflikt, mänskligt lidande, drama och kändisar och/eller elitpersoner (Boykoff 2012; Anderson 2011, se Berglez & Lidskog 2019, s. 382). Enligt Berglez och Lidskog (2019) kan denna

dramatisering av vildmarksbränder skjuta bort klimatfrågan från nyhetsagendan, men det kan också vara ett sätt för journalistiken att presentera konsekvenserna av klimatförändringar på ett mer engagerande sätt (s. 382).

Den andra teorin är geografisk närhet. Exempelvis är det större sannolikhet att en vildmarksbrand i Grekland dyker upp i svensk media än en brand som sker i Argentina.

Därmed kan rapporteringen av liknande händelser runt om i världen rapporteras på olika sätt.

Ju längre bort vildmarksbranden sker desto mindre sannolikhet är det även att mediet har personer på plats som kan producera eget innehåll. Därmed förlitar sig mediet på utländska källor eller medier (Lewis m.fl. 2008, se Berglez & Lidskog 2019, s. 382), och således färgas innehållet av deras värderingar och syn på klimatförändringar (Anderson 2016, se Berglez &

(24)

Lidskog 2019, s. 382). Den tredje teorin är kulturell närhet, där innehållet kan formas utefter hur stark det drabbade landets kultur kan kopplas samman med kulturen i landet där mediet är verksam. Berglez och Lidskog (2019) förklarar att det finns två situationer som kan uppstå. Det ena är att en stark kulturell koppling kan hindra mediet från att koppla samman vildmarksbranden med klimatförändringar då mer fokus kommer ligga på effekten på människor. Den andra är stereotypisering och fördomar (Wasserman 2011, se Berglez &

Lidskog 2019, s. 382). En svensk journalist kan till exempel anta att intresset för och kunskapen om klimatförändringar som sker i utvecklingsländer är låg och därmed tas detta perspektiv inte med (Ibid.). Den sista teorin är nära relaterad till teorin om kulturell närhet och handlar om domesticering. För att göra nyheten mer attraktiv för läsarna betonar

journalistiken angelägenheter som kan kopplas till hemlandet. Exempelvis kan detta vara att ett svenskt medium som rapporterar om en vildmarksbrand utomlands fokuserar på svenskar som är drabbade och inte ger plats åt klimatförändringsdiskussionen. Dock kan en diskussion om klimatförändringar dyka upp i rapporteringen ifall det finns ett konsensus i mediets egna land att klimatförändringar sker och har konsekvenser (Ibid., s. 383).

Således påverkas rapportering om kriser av två huvudaspekter. Det ena är medielogiken, som i sin tur bestämmer hur krisen gestaltas. Den andra är behovet av en globaliserad journalistik som ett svar på den globaliserade världen. Dessa två aspekter, med medielogikens krav på användningen av berättartekniker såsom förenkling, personifiering och konkretisering kan tänkas krocka med den globaliserade världens komplexitet. I vår studies fall blir det därför extra intressant att undersöka hur journalistiken har gestaltat vildmarksbränderna i Australien med dessa två aspekter i åtanke.

5. Metod och material

5.1 Kvantitativ innehållsanalys

Vi ska använda oss av en kvantitativ innehållsanalys som metod för att analysera de valda svenska tidningarnas medierapportering av vildmarksbränderna i Australien 2019/2020.

Karlsson och Johansson (2019) beskriver det som att metoden utgår ifrån det som är

meningsfullt att studera och kvantifiera det manifesta innehållet, vilket avser de observerbara meningar, bokstäver och bilder som publiceras i olika former av medier (Ibid., s.171).

Metoden handlar om att översätta innehållets språkliga och formmässiga uttryck till siffror.

(25)

För att i sin tur dra generella slutsatser, göra statistiska bearbetningar och presentera detta på ett överskådligt sätt. Det är centralt för metoden att titta på hur ofta och hur mycket något förekommer, alltså frekvensen. Denna uppsats ska framför allt fokusera på vilka och hur ofta olika former av gestaltning och berättartekniker förekommer i svensk media. Det skiljer sig från kvalitativa innehållsanalysen som istället fokuserar på att “läsa mellan raderna” och tar stor hänsyn till kontext, intertextualitet och forskarens tolkning (Ibid., s. 172). I en kvantitativ innehållsanalys ska forskarens egna tolkningar stå åt sidan vilket ger mer tid åt att bearbeta en större mängd material. Men gränsen mellan kvantitativt och kvalitativ är hårfin och det kan tänkas finnas kvalitativa inslag i utvecklandet av kodboken.

Metoden kan delas in i tre huvudkategorier; beskrivande, jämförande och förklarande. Vår studie fokuserar på den beskrivande kategorin, som undersöker innehållets karaktär. Det kan handla om vilka innehållsteman som förekommer, vilka källor som får komma till tals samt studiens huvudsyfte, att titta på formaspekter. Vid analyserande av kriser kan den rent deskriptiva analysen ge värdefull kunskap förklarar Karlsson och Johansson (2019, s. 173- 174). Studien kommer även fokusera på förklarande ansatser för att förstå varför innehållet ser ut som det gör. Innehållet kan förklaras med två olika synsätt. Antingen är den beroende och förklaras av yttre faktorer eller så är den oberoende och förklarar andra saker i sig.

Exempelvis förklaras medieinnehållet av medielogiken eller så förklarar innehållet medielogiken (Ibid., s. 174).

Eftersom uppsatsen syftar till att få en generell uppfattning av hur svenska medier har rapporterat om bränderna i Australien anser vi att en kvantitativ metod är bäst lämpad. Det gör att vi kan analysera en större mängd material och dra mer generella slutsatser för svenska medier.

5.2. Material och urval

Studien analyserar fyra nyhetsmedier, varav alla artiklarna publicerade i tryckt press. Urvalet motiveras genom att nyhetsmedierna, Dagens Nyheter, Svenska Dagbladet, Aftonbladet och Expressen har störst total nettoräckvidd och en nationell täckning (Kantar Sifo 2020). Därför kan de här fyra tidningarna representera svensk mainstreammedia i denna uppsats. Studien syftar således till att i huvudsak få ett mått på hur svenska medier generellt bygger upp sin rapportering. I viss mån ska vi även uppmärksamma eventuella skillnader mellan tidningarna men det är inte denna studies huvudsyfte. Framför allt för att vara transparenta med hur

(26)

resultatet leder till slutsatserna gällande den generella rapporteringen i svensk media och förhoppningsvis bäddar det också för vidare forskning.

Vidare hänvisar vi till dagstidningarna genom förkortningarna DN och SvD, medan kvällstidningarna förblir deras fullständiga namn. För att samla in materialet använder vi Retriever Mediearkiv där samtliga av dessa tidningar finns att tillgå. Vi skapade en

uppfattning av materialets omfattning genom att prova olika sökord. Vi kom fram till att de sökord som ger flest och säkrast träffar är “Bränder* i Australien” under valet “alla dessa ord”, vilket innebär att samtliga sökord ska finnas med i texten. Vi använder också “TT” i sökningen under alternativet “utan dessa ord” för att sortera bort material som är skrivet av nyhetsbyrån TT och som har publicerats i de tidningar vi vill använda. Denna uppsats vill studera material skrivna och producerade av tidningarnas journalister eller debattartiklar som tidningarna valt att publicera. Detta för att minska risken för att artiklar med identiskt

innehåll ska återkomma i materialet och för att vi vill undersöka tidningarnas egen

redaktionella rapportering. Värt att nämna är att SvD verkar ha använt främst nyhetsbyråers material och är den tidning som publicerat flest artiklar när enbart sökordet “Bränder* i Australien” används (Totalt 88 sökträffar). Men då dessa sorterades bort landar SvD på en lägre siffra vilket presenteras nedan.

Utifrån det material som vi får fram genom sökningen så vill vi studera samtliga artiklar i DN, SvD, Expressen och Aftonbladet som är kopplade till bränderna i Australien. I ett första urval har vi totalt 163 artiklar och räknar med ett visst bortfall vilket vi presenterar nedan:

- Av 45 artiklar från DN fick vi ett bortfall på 7 artiklar.

- Av 35 artiklar på sökningen på SvD fick vi ett bortfall på 19 artiklar.

- Av 40 artiklar från Aftonbladet fick vi ett bortfall på 7 artiklar.

- Av 43 artiklar från Expressen fick vi ett bortfall på 10 artiklar.

Artiklarna som valdes bort var irrelevanta genom att de hade ett annat huvudsakligt innehåll som exempelvis kultur, sport eller svenska politiska kontexter. Bränderna i Australien nämndes enbart som ett kort exempel och utesluts därför från denna uppsats. Det innebär att vi fick ett totalt bortfall av 43 artiklar och således omfattas vårt material totalt av 120

relevanta artiklar att studera.

(27)

5.3 Operationalisering

Operationaliseringen utgår från en nedbrytning av teoretiska begrepp till mätbara indikatorer för att kunna undersöka materialet empiriskt. De mätbara indikatorerna benämns som

variabler och skrivs ner i en kodbok (se bilaga 1). Kodboken knyter samman de teoretiska utgångspunkterna med materialet och testas sedan mot materialet för att kunna svara på frågeställningarna. Kodboken är utformad för att mäta relevanta företeelser för det

resonemang och begrepp som vi tidigare tagit upp i studien (Karlsson & Johansson 2019, s.180-181).

För att täcka forskningsfrågan och för att göra de teoretiska begreppen mätbara har vi utvecklat elva variabler (se bilaga 1). Dessa innefattar utvalda gestaltningsformer som förekommer, centrala källor och aktörer, drabbade av bränderna, hur många gånger Sverige nämns, orsak till bränderna, om ordet klimatförändringar nämns, utvalda berättartekniker som förekommer, vilken nivå rapporteringen sker på och slutligen om det läggs ett ansvar. I kodboken går vi djupare in på vilka variabelvärden som vi tittar efter och hur dessa ska kodas. Dessa variabler motiverar vi genom att de korresponderar med studiens syfte. Alltså hur svenska medier har rapporterat vildmarksbränderna i Australien med ett extra fokus på gestaltningsformer och berättartekniker och ifall rapportering ingår inom ramen av global journalistik. Men även för att variablerna korresponderar med tidigare forskning inom samma område och teorierna som uppsatsen utgår ifrån. Vidare motiverar vi variablerna var för sig.

Publiceringsmånad är med som en variabel då vi är intresserade av att se frekvens över tid.

Detta med koppling till att krisjournalistik tenderar att trappas upp och vara mest intensiv i de mest kritiska dagarna och sedan avtar rapporteringen som vi nämnt i tidigare forskning (Ghersetti & Odén 2019).

Gestaltningsformer ingår i studiens syfte och som vi tidigare nämnt med hänvisning till Berglez och Lidskog (2019) och Färm m.fl (2016) har vi gjort ett urval och formulerat de gestaltningsformer som vi i huvudsak är intresserade av att titta på. Men utöver de

variabelvärden som vi valt är vi givetvis inte främmande för att det finns fler gestaltningsformer. Dessa kategoriseras under övrigt.

Central aktör och drabbad är med som två variabler för att få en ännu bredare analys och bidra med svar på frågan om hur svenska medier rapporterat. Variabelvärdena togs fram med inspiration från studien av Färm m.fl (2016). Dessutom har vi adderat ett värde av

(28)

transnationell karaktär för variabeln drabbad för att bättre svara på uppsatsens forskningsfrågor.

Antalet gånger som Sverige nämns är i förlängningen en konkretisering av

gestaltningsformen domesticering som ingår i den globala journalistiken och som även nämns i Berglez och Lidskogs (2019) studie. Det är ett sätt för journalister att göra nyheten mer attraktiv för de svenska läsarna, men som också kan resultera i att klimatfrågan inte får plats i rapporteringen.

Variabelvärdena för brändernas orsak och omfattning är framtagna utifrån tidigare forskning över bränders vanligaste uppkomster. Vi har även adderat en transnationell och global

kontext i form av antropocen och global uppvärmning (Enright & Fontaine 2014; IPCC 2019;

NSW Bushfire Inquiry 2020).

Om klimatförändring nämns eller inte nämns är ett symtom på om journalistiken antar en typ av global journalistik. Detta med hänvisning till Berglez & Lidskogs (2019) studie där de undersöker just detta.

Berättartekniker är starkt kopplade till och kan ses som ett uttryck för medielogiken men även medialiseringen av verkligheten (Strömbäck 2019). Med hänvisning till Berglez (2011) studie kan medielogiken stå i vägen för journalister att bedriva en klimatrelaterad rapportering.

Därmed anser vi att det är intressant att undersöka hur stor del av rapporteringen som karaktäriseras av berättarteknikerna och om det påverkar huruvida innehållet nämner klimatförändringar.

Gällande variabeln om rapporteringens nivå är den utformad för att studera närmare hur svenska medier rapporterar om bränderna. Som vi nämnt tidigare med hänvisning till bland annat Berglez (2019) och Olausson (2009) är det viktigt i en globaliserad värld att

journalisterna visar hur händelser, i detta fall vildmarksbränderna, på en lokal, nationell och global nivå hänger ihop. Därför studerar uppsatsen huruvida dessa olika nivåer förekommer i texterna.

Eftersom journalister har en roll som tredje statsmakt i syfte att tillgodose medborgare med information så att dessa kan ta demokratiska beslut är det viktigt att medierna har med ett ansvarsutkrävande (Olausson 2009). Vi har valt att kalla den variabeln “läggs det ett ansvar”

och delade upp det i två olika värden, där det ena är om det läggs ett ansvar på någon från en aktör i artikeln och det andra är från journalisten i sig. Detta för att lättare kunna koda men

References

Related documents

Grundat i erfarenheter från församlingars vardag och med inspiration från Latour och andra tänkare diskuterar Jonas Ideström om hur teologisering handlar om att både urskilja och

Six main factors for explaining the mobility patterns are highlighted and discussed: free university education, romantic relationships, cosmopolitan lifestyle, English

Huvudfrågan är hur olika länder arbetar nu, och tänker arbeta, med att förbereda, förutse, bemöta, säkerställa och hantera eventuella störningar i försörjningssäkerhet

Syftet med den här undersökningen har varit att undersöka hur sexåringar uttrycker tankar och föreställningar om skolstart och skola samt var de säger att de har lärt sig detta. Min

The similarity measurement used to compare the image neighborhood bitset and the template bitset is simply the number of equal bits.. Lossy data compression of images is a

När frågan om hur efterlängtad en taxesänk- ning egentligen var går vidare till Erik Wassén, folkpartistisk ordförande i styrelsen för Stockholm Vatten, slår han ifrån sig.. –

Tomas Englund Jag tror på ämnet pedagogik även i framtiden.. INDEX

Det finns en hel del som talar för att många centrala förhållanden i skolan verkligen kommer att förändras under åren framöver:... INSTALLATIONSFÖRELÄSNING