528 FÖL FÖN
i litterär stil. — S y n . Konseqvent, Följdenlig.
f- rigtig.]
FÖLJDRIKTIGHET, f. 3. Egenskapen att vara följdriktig. — Syn. Konseqvens, Följdenlig- het. [- rigt —.]
FÖLJDRIKTIGT, adv. På ett följdriktigt sätt.
— Syn. Konseqvent, Följdenligt. [- rigtigt.]
FÖLJDVÄSENDTLIG, a. 2. (fil.) F . egenskap, som är grundad i en grundväsendtlig ell. ursprung
lig och ur den kan härledas. Kallas äfv. Härledd.
FÖLJE, n. 4. 1) Samteliga de personer, som till hedersbevisning åtfölja någon högre person.
Furslen resle med stort f. — Syn. Svit, Med- f ö l j e , Åtföljande. — 2 ) S ä l l s k a p . G ö r a n å g o n f.
H a f v a n å g o n i f. med s i g . ( F i g . ) H a f v a i f., v e r k a , å s t a d k o m m a , m e d f ö r a , t . e x . : Del k a n hafva mycket ondt i f. med sig. — Syn. Se Sällskap. — 3) Hop af dåliga, elaka, föraktliga, eländiga menniskor. Kör ul hela f-t. (Iron.) Del ä r j u s t ett v a c k e r t f.! Ett elakt f.! — Syn. Se Pack. — I ell. till f. af, adverbialt u t t r y c k , s o m b e t y d e r : S å s o m e n följd a f . I, till f. af författningen. T i l l f. a f d e n n a o r d e r , af e r skrifvelse. I f. af d e l t a beslut. I , till f.
deraf, häraf, hvaraf. — Syn. I följd af, På grund af, I anledning af.
FÖLJESLAGARE, m. 5. Man eller gosse, som gör någon följe. — Syn. Medföljare, Beled- sagare, Ledsagare.
FÖLJESLAGARINNA eller FÖLJESLAGER- SKA, f. 1 . Q v i n n a , s o m g ö r n å g o n följe. — Syn.
Ledsagarinna, Ledsagerska.
FÖLJETONG, fôlljetâ'nng, m. 3. Afskild plats nederst på sidorna af ett tidningsblad, der roma
ner, noveller och hvarjehanda litterära och vittra uppsatser inrymmas.
FÖLNING, f. 2. Händelsen, då ett sto fålar.
FÖLSTINN, a. 2. (om ston) Drägtig. [-stind.]
FÖLSTO, n. 4. Drägtigt sto; äfv. sto, som har ännu diande fålunge.
FÖLUNGE, se F å l u n g e .
FÖNSTER, n. S. (af lat. Fenestra) 1) Öpp
ning på vägg eller tak af ett hus, för att insläppa d a g s l j u s o c h l u f t . H ö g t , l å g t , fyrkantigt, r u n d t , o v a l t f. S i t t a , s t å v i d f-tret. Sticka u t huf- v u d e t , t i t t a u t i g e n o m f-tret. K a s t a , g å , hoppa ut igenom f-tret. — Bildar flera sammansättnin
gar, såsom: Byggnings-, Kyrk-, Slotts-, Sals-, Förmaks-, Tak-, Dörrfönster, m. fl. — Syn. Fön
steröppning. — 2) Säges äfv. om dylika öppnin
gar på skepp, vagnar, drifbänkar, m. m. — Har sammansättningarna Vagns-, Drifbänksfönster, o.
s. v. — 3) Båge af trä med isittande glas, som är inpassad i en dylik öppning, och vanligen så gjord, att den kan öppnas eller tillslutas, för att efter be
h a g u t e s t ä n g a e l l e r i n s l ä p p a y t t r e l u f t e n . Dubbla f.
Ö p p n a , s t ä n g a , t i l l s l u t a ett f. Det fattas flera r u t o r i d e l t a f. ( F i g . bibi.) H i m m e l e n s f. ö p p nades, ett starkt regn började. — Har samman
sättningarna: Dubbelfönster och Innanfönster. — 4) Glasruta i en fönsterbåge. Isätta f., sätta g l a s r u t o r i f ö n s t e r b å g a r . S l å s ö n d e r ett f. — Syn. Fönsterruta. — 5) (anat.) Benämning på en liten del i trumhålan uti örat.
FÖNSTERAFGIFT, f. 3. Afgift, som af hus
ägare i vissa länder, t. ex. England, för hvarje fönster i ett hus, erlägges till staten.
FÖNSTERBESLAG, n. 5. Jernbcslag, som sammanhåller delarna af en fönsterbåge.
FÖNSTERBLY, n. sing. Genom blyvind i tunna remsor utdraget bly, hvarmed små glasru
tor sammanfogas med hvarandra.
FÖNSTERBRÄDE, n. 4. Bräde, som ofvan- till betäcker en fönsterläning.
FÖNSTERBÅGE, m. 2. pl. — b å g a r . Den infattning af trä, som omsluter glasrutorna i ett fönster (bem. 3).
FÖNSTERDRAG, n. 5. Luftdrag genom ett otätt fönster.
FÖNSTERDYNA, f. 4. Liten dyna, som läg- ges på ett fönsterbräde, för att hvila armbågen på.
FÖNSTERFÖRDJUPNING, f. 2. Fördjupning i en mur för ett fönster. — Syn. Fönsternisch, Fönstersmyg.
FÖNSTERFÖRHÄNGE, n. 4. (föga brukl.) Se F ö n s l e r g a r d i n .
FÖNSTERGALLER, n. 5. Jcrngaller, hvar
med vissa fönster äro försedda, för att afhålla tjufvar, hindra rymning, o. s. v.
FÖNSTERGARDIN, - - - i n , m. 3. Gardin (se d. o.), uppsatt för ettt fönster, för att mildra den alUför skarpa dager, som eljest skulle infalla uppifrån.
FÖNSTERGLAS, n. 3. Sådant glas, som be
gagnas att sätta i fönster.
FÖNSTERGLUGG, m. 2. Glugg med isatt glasruta.
FÖNSTERHAKE, m. 2. pl. — h a k a r . Hake antingen på fönsterposten eller på sidorna af fön
sterkarmen, hvarvid medelst en motsvarande haspe ett fönster (bem. 3) fasthålles vid ramen fast och s t a d i g t . J f r . Fönslerhaspe.
FÖNSTERHASPE, m. 2. pl. — h a s p a r . Ha
spe vid kanten af en fönsterbåge, som nedfälles på en i fönsterposten eller karmen sittande, rnot- svarig hake, för att hålla fönstret säkert tillstängdt eller förekomma, att det far af och an, när det står öppet.
FÖNSTERIS, m. 2. Is, som vintertiden utaf immen bildar sig på insidan af fönsterrutor.
FÖNSTERJERN, n. 5. 1) Benämning på smala jerntenar, som till skydd äro fästade tvärs öfvcr b l y f ö n s t e r . — 2 ) S e Fönsterbe s l a g .
FÖNSTERKARM, m. 2. Den ram af trä, som insättes i en fönsteröppning och betäcker kanterna deraf upptill, nedtill och på sidorna. Kallas äfv.
Fönsterram.
FÖNSTERKITT, n. 5. Kitt, hvarmed fönster
rutor fästas i sin infattning (fönsterbågen).
FÖNSTERKORS, n. 5. Det kors, som utgöres utaf mellanbalken (fönsterposten) och tvärträet i en fönsterram.
FÖNSTERLIST, c. 3. Tunn list af trä eller jernbleck, tätt ofvanför eller nedanför en fönster
öppning, på yttre sidan, för att hindra regn att tränga in.
FÖNSTERLUCKA, f. 1. 1) Så kallas hvar- dera af de tvenne luckor utanför ett fönster, en på hvardera sidan, som om dagen äro uppslagna och fästade på sidorna vid väggen, men för natte
tid stängas, så att de betäcka och skydda fönstret för våldsverkan och hindra utanför varande att se in derigenom. — 2) Benämning på dylika luckor, hvarmed fönster innantill stängas, varande antin
gen lösa eller faslgjorda på sidan om fönstret.
— 3) Liten väderlucka på ett fönster, som kan öppnas inåt, utan att sjelfva fönstret behöfver öppnas.
FÖNSTERLUFT, m. 3. Se F ö n s t e r ö p p n i n g . FÖNSTERLÄNA, f. 1. ell. FÖNSTERLÄNING, f. 2. Muren eller väggen under ett fönster ned till golfvet.
FÖNSTERPANEL, él, m. 3. Panel ne
danför ett fönster.