NATIONALEKONOMISKA INSTITUTIONEN Uppsala Universitet
Examensarbete C Författare: Karl Geijer
Handledare: Christian Nilsson Vårterminen 2008
Ekonomisk tillväxt och populationstillväxt
- leder minskad världspopulation till lägre ekonomisk tillväxt
SAMMANFATTNING
Jag förutsätter att den mänskliga populationen kommer att minska på mycket lång sikt, något som många populationsekonomer håller med om. De största hoten mot ekonomisk tillväxt vid minskad population finner jag vara de demografiska förändringarna och färre teknologiska innovationer. Genom att granska de endogena tillväxtmodellerna och empiriska undersökningar kommer jag fram till att det med största sannolikhet kommer att ske en ekonomisk tillväxt vid en minskad population. Detta kommer att ske genom teknologisk utveckling, ackumulation av kapital och framförallt genom ackumulation av humankapital.
Nyckelord: Populationstillväxt, ekonomisk tillväxt, endogen tillväxtmodell, demografi, F & U.
INNEHÅLLSFÖRTECKNING
1. Inledning ... 4
2. Populationstillväxt ... 5
3 Tillväxtteori ... 5
3.1 Neoklassisk tillväxtmodell ... 5
3.2 Endogen tillväxtmodell ... 7
4 Demografi ... 9
4.1 Humankapital ... 9
4.2 Arbetskraftsdeltagande ... 10
4.3 Sparande ... 10
5 Naturtillgångar ... 11
6 Teknologisk utveckling och ekonomisk tillväxt ... 12
6.1 Forskning och Utveckling ... 12
6.2 Risken för teknologisk arbetslöshet ... 13
7 Empirisk kunskap ... 14
7.1 Korrelation mellan populationstillväxt och ekonomisk tillväxt ... 14
7.2 Longitudinella studier ... 15
8 Diskussion ... 15
8.1 Tillväxtmodell ... 15
8.2 Demografi ... 16
8.3 Naturtillgångar ... 17
8.4 Teknologi ... 18
8.5 Empirisk kunskap ... 19
9 Slutsatser ... 20
Litteraturlista ... 22
1. Inledning
Det är idag den allmänna uppfattningen att den mänskliga populationens tillväxt kommer att minska eller åtminstone vara konstant i framtiden. Många anser även att den absoluta populationen kommer att minska. FN (2004) har i en utredning kommit fram till tre olika framtidscenarion gällande jordens befolkning. I deras låga scenario menar de att befolkningen kommer att öka till 7,41 miljarder människor år 2050 och att den kommer att minska till 2,31 miljarder år 2300. I deras höga scenario så kommer befolkningen öka till 10,63 miljarder år 2050 och till 36,44 miljarder år 2300. Det scenario som FN själva ser som troligast är mellanscenariot. Det är även denna uppskattning som många forskare ser som mest sannolik.
År 2050 kommer jordens befolkning att uppgå till 8,92 miljarder. Piken på populationen kommer att uppnås år 2075 då den uppgår till 9,22 miljarder. Efter detta kommer vi att ha en obefintlig, och ibland negativ populationstillväxt. Utgångspunkten för denna uppsats är att världens befolkning på mycket lång sikt kommer att minska.
Åsikterna huruvida ekonomisk tillväxt är förenlig med en minskad populationstillväxt går brett isär. Huvudsyftet med denna uppsats är att kritiskt granska tillgänglig kunskap. Jag kommer alltså inte att presentera några egna empiriska resultat i uppsatsen. Vidare kommer jag främst att inrikta mig på de endogena tillväxtmodeller som växte fram under 1990-talet.
Eftersom den teknologiska tillväxten anses spela en stor roll för den ekonomiska tillväxten kommer jag även att fokusera på denna. Jag kommer också att ta upp teknologisk arbetslöshet, demografi och naturresurser då dessa har en central roll i populationsekonomi.
I uppsatsen kommer den ekonomiska tillväxten att beräknas med bruttonationalprodukt (BNP) per capita. Detta mått är inte helt optimalt då det misslyckas med att fånga flera viktiga aspekter. BNP per capita tar inte hänsyn till den negativa inverkan på miljön som tillväxten kan ge upphov till. Inte heller inkomstfördelningsproblem fångas. Ökad ekonomisk tillväxt ökar även våra artificiella behov, något som inte alltid förbättrar vår livskvalitet. Ett av de starkare argumenten på senare tid är att absolut inkomstökning inte är så positiv för individens nytta som tidigare antagits. Clark, Frijters och Shields (2007) har gjort flera studier som visar att relativ inkomst betyder mer för individens levnadsstandard än ökad konsumtion till följd av en absolut inkomstökning. Att konsumera mer än sin granne är alltså viktigare för livskvalitén än att bara öka sin konsumtion absolut, då grannen kanske ändå konsumerar mer.
Trots dessa negativa aspekter är BNP per capita det mest använda måttet på ekonomisk tillväxt, varför jag kommer att använda mig av det.
2. Populationstillväxt
Sambandet mellan storleken på jordens befolkning och den ekonomiska tillväxten har sedan länge engagerat forskare. Vissa hävdar att det krävs populationstillväxt för att få ekonomisk tillväxt. Andra menar att det krävs en minskad världspopulation för att den ekonomiska tillväxten ska kunna fortsätta. Sedan finns det de som påstår att populationstillväxten inte spelar någon roll för den ekonomiska tillväxten.
Är det rimligt att utgå ifrån att världspopulationen verkligen kommer att minska?
Populationstillväxt beräknas genom graden av fertilitet och dödlighet. Hittills har den mesta litteraturen inom ämnet sett fertilitet som endogen och dödlighet som exogen enligt Robinson och Srinivasan (1997). Detta håller på att ändras då allt fler även ser dödlighet som endogen.
Ökade inkomster per capita leder till minskad fertilitet enligt undersökningar. Då reallönerna ökar så ökar även alternativkostnaden på att spendera tid med barnen, förutsatt att föräldrarna är osjälviska. Barnen ses mer som en kvalitativ investering än en kvantitativ. Ökade inkomster bidrar även till längre liv genom bättre sjukvård, bättre boende, bättre mat etc. Ekonomisk tillväxt kan därför antas påverka befolkningens demografiska sammansättning. Sambandet mellan befolkning och tillväxt är alltså dubbelriktat.
3 Tillväxtteori
3.1 Neoklassisk tillväxtmodell
Den mest kända tillväxtmodellen är den neoklassiska som utvecklades av Robert Solow (Gylfason, 1999). Solows modell bygger på att kapital och arbete genererar produktion under antagande om konstant skalavkastning. Den neoklassiska tillväxtmodellen presenteras här med hjälp av en Cobb-Douglasfunktion
α α −
=AK L1
Y (1)
där Y står för den totala produktionen i en ekonomi. A står för graden av teknologi. K och L står för kapital respektive arbete. Slutligen står α för den relativa kapitalintensiteten (Gylfason, 1999). Populationstillväxten ses som ett demografiskt fenomen och är alltså exogen. Därmed
måste även den ekonomiska tillväxten vara exogen. Med exogen menas att tillväxten förklaras utanför modellen. Även när den teknologiska utvecklingen tas med i beräkningar är tillväxten exogen. Vid ökad teknologisk utveckling i en konstant skalavkastningsfunktion, där produktionen sker genom arbete och kapital, skiftar produktionen kontinuerligt utåt i samma takt som den teknologiska utvecklingen. Detta medför att produktionen ökar vid given mängd kapital och arbete. Arbete och kapital effektiviseras alltså.
Hur påverkar då en minskad populationstillväxt den ekonomiska tillväxten enligt teorin?
Genom att logaritmera och derivera ekvation 1 med avseende på tiden får vi
t L t
K t
A t
Y
∂
− ∂
∂ + + ∂
∂
= ∂
∂
∂ ln
) 1 ln ( ln
ln α α (2)
vilket ger
) 1 + ( −
=
−n q k
g α (3)
där g är graden av tillväxt, q är graden av teknologisk utveckling, k är graden av kapitaltillväxt och n är populationstillväxten. Vi kan alltså se att en minskad populationstillväxt minskar den ekonomiska tillväxten på lång sikt, med samma mängd som arbetsstyrkan minskar. Däremot förblir tillväxten av produktion per capita oförändrad. En accelererande teknologisk utveckling ökar den ekonomiska tillväxten till följd av en ökning av effektiviteten. Kapital per arbetare och produktion per arbetare ökar. Den ekonomiska tillväxten är exogen och påverkas på lång sikt endast av populationstillväxten och den teknologiska utvecklingen.
Mankiw, Romer och Weil (1992) försvarar den neoklassiska modellen och menar att den är bättre än den endogena tillväxtmodellen. De utgår från den ursprungliga neoklassiska modellen och lägger till humankapital vilket ger
β α β
α − −
=K H (( LA) )1
Y (4)
där H är humankapitalstocken och övriga variabler är desamma som tidigare. Till skillnad mot den ursprungliga tillväxtmodellen av Solow, har författarna funnit att det ackumulerade fysiska kapitalet i verkligheten har större påverkan på inkomst per capita. En högre grad av sparande leder till högre inkomster i steady-state som i sin tur ger en högre grad av humankapital. De har även funnit att populationstillväxten påverkar inkomst per capita mer enligt modellen med humankapital. Vid en ökad populationstillväxt måste det nuvarande kapitalet spridas ut mer. En ökad populationstillväxt minskar den totala faktorproduktiviteten.
Slutligen försvarar Mankiw, Romer och Weil (1992) kritiken mot att den neoklassiska
modellen inte förklarar skillnader i inkomst per capita mellan olika länder. Detta förklaras enligt dem vara skillnader i sparande, utbildning och populationstillväxt.
Invändningarna mot den neoklassiska tillväxtmodellen är dock många. McCallum (1996) tar upp några av modellens svagheter. Först och främst bestäms graden av teknologisk utveckling utanför modellen, vilket gör det omöjligt att förklara tillväxtens beteende tillfredställande.
Modellen kan inte heller förklara hur eller varför den teknologiska tillväxten uppkommer.
Vidare behandlar den inte påverkan på miljön eller utnyttjandet av naturresurser.
Enligt den neoklassiska tillväxtmodellen innebär en avtagande populationstillväxt alltså en avtagande ekonomisk tillväxttakt på lång sikt. Däremot kommer produktion per capita att öka, förutsatt att den teknologiska utvecklingen är given.
3.2 Endogen tillväxtmodell
Under 1980- och 90-talet växte en ny tillväxtmodell fram som förklarar tillväxten endogent.
Kritiker mot den neoklassiska tillväxtmodellen anser att den endogena tillväxtmodellen förklarar tillväxt bättre. Blanchard (2003) visar att resultat från studier bevisat att det inte krävs någon teknologisk utveckling för att ge en konstant ekonomisk tillväxt. En lika stor ökning av fysiskt kapital och humankapital torde kunna ge en konstant ökning av tillväxten.
Även Gylfason (1999) ifrågasätter om vi verkligen bör se ekonomisk tillväxt som exogen. Om produktion per capita endast beror på graden av teknologisk utveckling, hur kommer det sig då att tillväxten skiljer sig så pass mycket mellan olika länder? Han menar att graden av den teknologiska utvecklingen knappast kan skilja sig så mycket mellan länderna, varför det måste finnas någon annan förklaring. Gylfason, liksom flera med honom, är av åsikten att teknologi troligtvis inte är exogen utan att den beror på ekonomiska faktorer. Ett exempel är förhållandet mellan kapital och arbetskraft. Ju mer kapital arbetskraften har, desto effektivare kommer kapitalet att användas. Fler datorer på ett företag innebär alltså att arbetarna lär sig att utnyttja dem bättre enligt denna uppfattning.
Här följer en mer detaljerad förklaring från Gylfason (1999) för att visa att tillväxten är endogen. Vi utgår från en Cobb-Douglasfunktion
α α −
=AK L1
Y (5) där A är ackumulerad teknologisk kunskap som beror på kapital per arbetare
a
L E K
A= ( ) (6) och där E är en konstant. Genom att använda kapital, så lär sig arbetarna att använda det mer effektivt enligt Gylfason. Då ekvation 6 substitueras in i ekvation 5 ges
EK
Y = (7) där E är ett effektivitetsmått. Produktionen beror här på kapitalets storlek och hur effektivt det används. För att få graden av den teknologiska utvecklingen logaritmerar och deriverar vi, med avseende på tiden, båda sidor i ekvation 6
t L t
K t
E t
A
∂
− ∂
∂ + ∂
∂
=∂
∂
∂ln ln ln ln
α
α (8) Då E är en konstant innebär detta att produktion och kapital måste växa i samma takt (g=∆Y/Y =∆K/K). Ekvation 8 kan därför skrivas
n g
q= − (9) Antag nu att sparandet är proportionellt till produktionen (S=sY) och samma som investeringar ( sY =∆K+δK ). Genom att kombinera detta med ∆ Y=E ∆ K genom att eliminera ∆ K och lösa ∆ Y/Y får vi
δ
−
= sE
g (10) Istället för proportionen mellan kapital/produktion får vi E, då teknologi beror på kapital per arbetare. Tillväxt av produktion per capita bestäms av graden av tekniska framsteg. Den ekonomiska tillväxten är nu inte längre exogen eftersom den teknologiska utvecklingen själv är endogen.
En minskad populationstillväxt leder till minskad ekonomisk tillväxt medan produktionen per capita är oförändrad. Om effektiviteten ökar innebär detta att den ekonomiska tillväxten ökar, vilket leder till ökat kapital per arbetare. Ett ökat sparande innebär en oförändrad real ränta men en ökad ekonomisk tillväxt. Skillnaden mot den neoklassiska tillväxtmodellen är att ett ökat sparande kan öka den ekonomiska tillväxten i större utsträckning i en endogen tillväxtmodell.
En avtagande populationstillväxt kommer även i den endogena tillväxtmodellen att innebära en avtagande ekonomisk tillväxt på lång sikt. Produktion per capita beror på graden av teknologisk utveckling. En accelererad teknologisk utveckling leder till en accelererad tillväxt i produktion per capita.
Jag har nu diskuterat sambandet mellan befolkning och tillväxt. I de tre följande kapitlen kommer jag att diskutera hur detta samband kan påverkas av en endogen demografisk utveckling, den givna tillgången på naturresurser samt en endogen teknologisk utveckling.
4 Demografi 4.1 Humankapital
Det många fruktar är att den förändrade demografin, med en åldrande befolkning, kommer att begränsa den ekonomiska tillväxten. Ehrlich och Lui (1997) påpekar svårigheterna för populationsteoretiker att ta upp alla interaktioner som rör den demografiska övergången i en modell. Det de försöker att visa är att ”demographic transition incorporates trends in mortality, fertility, intra-family transfers, economic growth, and their interactions during different phases of economic development”. De presenterar även en modell med endogen populationstillväxt och endogen ekonomisk tillväxt som tar upp den demografiska övergången. Då populationen antas vara endogen måste födelsetalet förklaras. Barn skulle kunna betraktas som en normal vara, men för att förenkla modellen antas det att barnen föds av osjälviska orsaker. Då många länder utvecklas allt mer kan vi anta att majoriteten av de flesta människor får det bättre. Behovet av att föda många barn för att försörja sig när man blir gammal kommer att minska. Följande ekvationer visar värdet av humankapital och konsumtion av vara c, givet att tillgänglig teknologi nyttjas. De tar även upp demografiska aspekter.
t t
t A H H h
H +1 = ( 0+ ) (11)
)) (
)(
( 0 t t t
t H H T n v h
c = + − + (12) Där Ht är föräldrarnas humankapital och H0 deras produktionskapacitet. ht är tiden föräldrarna spenderar för att lära varje barn, A är den teknologiska parametern, T är den totala produktionstiden tillgänglig för varje förälder och v är kostnaden för att ta hand om ett barn.
Ehrlich och Lui (1997) visar genom produktionsfunktionerna tydligt på humankapitalets betydelse för tillväxten. Tiden som föräldrarna lägger ner på sina barn, h, är valfri här, vilket gör tillväxt och konsumtion till endogena variabler. Även antalet barn, n, är valfritt varför även fertilitet är endogen. Författarna kommer genom funktionerna fram till att”population does not affect the level of growth rate or income anymore than the latter affect population.”
Robinson och Srinivasan (1997) har funnit att föräldrarnas minskade tid för barnen ger
möjligheter att istället investera i sitt humankapital. Det har alltså positiva effekter för tillväxten att fertiliteten minskar.
4.2 Arbetskraftsdeltagande
Vid en ekonomisk tillväxt kan storleken på arbetsstyrkan öka, trots en minskad population.
Detta beror på demografiska förändringar enligt Robinson och Srinivasan (1997). En viktig förklaring är kvinnornas ökande deltagande i arbetsstyrkan. Då de tidigare arbetat i hemmet har detta inte synts i landets BNP per capita. Vid ekonomisk tillväxt är det alltså effektivare för samhället om fler kvinnor kommer ut i arbetslivet. Däremot leder detta endast till en tillfällig ökning av arbetskraften. På lång sikt kommer denna åter att minska till följd av att minskat barnafödande ger en minskad population.
Japan är ett exempel där demografiska förändringar spelar stor roll för den ekonomiska tillväxten. Trots att BNP per capita kommer att öka så minskar landets reala BNP (Ishikawa, 2002). En minskande arbetsför befolkning är en orsak till detta. Trots en minskad andel av arbetare kommer detta att motverkas av olika åtgärder. Ett exempel är att det blir allt vanligare att skjuta upp pensionen och istället arbeta längre. Ishikawa nämner dock inte att detta är temporära åtgärder och att de endast kan komma upp till vissa nivåer.
4.3 Sparande
Ishikawa (2002) tar upp de effekter som en minskad population kommer att innebära för ett lands ekonomiska tillväxt. Den minskande arbetsstyrkan leder till att mindre sparande krävs för att bibehålla kapital per capita. Överflödigt sparande kan alltså användas för att öka kapital per capita. Skulle det totala sparandet minska mer än väntat, som en följd av en äldre befolkning, så skulle detta kunna resultera i minskad BNP per capita. Ishikawa avslutar med att den ekonomiska tillväxten till stor del kommer att påverkas av graden av sparande samt den teknologiska utvecklingen. Graden av sparande kommer sannolikt att förändras mycket mellan årtionden då den äldre delen av befolkningen ändrar storlek kontinuerligt.
De demografiska effekterna har således flera effekter på den ekonomiska tillväxten. En minskad befolkning ökar graden av humankapital, vilket ökar den ekonomiska tillväxten. Den ökande andelen kvinnor på arbetsmarknaden gör att arbetskraften ökar. Däremot minskar
arbetskraften på lång sikt till följd av minskad population. Den minskade arbetskraften är negativ för den ekonomiska tillväxten, men detta motverkas då minskad population medför en ökning av BNP per capita. Om en stor del av populationen är äldre och står utanför arbetskraften kommer BNP per capita att minska. En minskad population innebär även att mindre sparande krävs för att bibehålla kapital per capita. Emellertid minskar de absoluta investeringarna då populationen minskar.
5 Naturtillgångar
Ett av de stora hoten mot fortsatt ekonomisk tillväxt sägs vara bristen på naturtillgångar. Detta är ett uppmärksammat problem som ständigt tas upp i media. Det är uppenbart att naturtillgångarna är begränsade och att detta sannolikt kommer att dämpa den ekonomiska tillväxten. Kommer det då att bli akut brist på naturtillgångar?
Bristen på naturtillgångar kommer inte att innebära några stora problem i framtiden enligt Robinson och Srinivasan (1997). Marknaden kommer att reglera priserna på knappa resurser.
Efterfrågan kommer alltså att minska för de råvaror där utbudet minskar. Då priset ökar kommer substitut att ersätta de resurser som är knappa. Media överdriver bristen på naturresurser då studier visat att den inte ökat på senare tid. Nya naturtillgångar upptäcks ständigt, och tillgången ökar snarare än minskar. Effektivare utnyttjande av dessa resurser och bättre återvinning innebär också att tillgången kan kontrolleras.
Mycket tyder alltså på att efterfrågan på knappa naturtillgångar kommer att minska i framtiden. Robinson och Srinivasan (1997) visar på det faktum att servicesektorn ökar vid ekonomisk tillväxt. Denna sektor är mindre naturresursintensiv än produktionssektorn. Den ekonomiska tillväxten kommer även att minska trycket på naturtillgångarna enligt Kuznets kurva. Enligt denna ökar behovet av naturtillgångar i början av ett lands utveckling. Vid senare stadier av den ekonomiska tillväxten har landet renare industrier och naturtillgångarna utnyttjas effektivare. Även om det inte råder någon direkt brist på naturtillgångar, finns det ändå omfattande miljöproblem idag. Detta är uppenbart i många utvecklingsländer där vattenbristen och skogsavverkningen är påtaglig. En brist med de nuvarande tillväxtmodellerna är att de inte tar upp knappa resurser eller påverkan på miljön.
Effekterna på den ekonomiska tillväxten beror följaktligen på hur utvecklingen sker i framtiden. Då efterfrågan på naturtillgångar kommer att regleras på marknaden är bristen alltså inte ett jätteproblem på lång sikt. En minskad befolkning medför mindre efterfrågan på naturtillgångar. Däremot kommer det att krävas substitut för dessa om produktiviteten ska kunna öka. Naturtillgångar per capita kommer då att öka vid minskad population. Hittar vi inga substitut kommer bristen på naturtillgångar att bli mer påtaglig, med dämpad produktivitet som följd.
6 Teknologisk utveckling och ekonomisk tillväxt
Världspopulationen kommer att minska i framtiden anser många forskare, och den teknologiska utvecklingen är faktorn som kommer att driva den ekonomiska tillväxten.
Kritikerna menar dock att den teknologiska utvecklingen inte är tillräcklig eller att den kommer att avta i framtiden. Amable (1994) presenterar flera kritiska åsikter angående endogena tillväxtmodeller. Först och främst gäller det villkoren för steady-state tillväxt. Vid små förändringar på värdena av parametrarna, så kan tillväxten gå från positiv till negativ.
Detta gäller dock inte bara för endogena tillväxtmodeller utan tillväxtmodeller i allmänhet. En annan åsikt är synen på teknologisk utveckling. I endogena tillväxtmodeller ses den teknologiska utvecklingen som små enstaka händelser. Många ekonomer och teknologiska historiker ser dock den teknologiska utvecklingen som en mix av alla enstaka händelser. Stora banbrytande framsteg blandas alltså med mindre förbättringar, något som ger olika resultat.
6.1 Forskning och Utveckling
Howitt (1999) tar upp vilken påverkan forskning och utveckling (F & U) och populationstillväxt har på den ekonomiska tillväxten. Han visar resultat från tidigare forskning från endogena tillväxtmodeller. En större population ökar arbetskraften som arbetar med F & U och även marknaden och efterfrågan på dessa tjänster. Dessa effekter brukar hänvisas som skaleffekter och ligger till grund för många tillväxtmodeller. Howitt målar dock upp en mörkare bild då han förkastar skaleffekterna. Han hänvisar till en tillväxtmodell av Young (1998) som visar att en större population medför en ökad diversifiering av produkter.
En större andel av arbetskraften kommer alltså att krävas för att kunna öka den ekonomiska tillväxten. Detta eftersom det ständigt kommer att finnas fler produkter att förbättra.
Howitt (1998) påpekar att utvecklingen av teknologi ger olika effekter. Vid en minskad populationstillväxt är det viktigare att satsa på vertikal F & U än på horisontell. Med vertikala innovationer menas att insatserna koncentreras för att förbättra en viss produkt. Horisontell innovation däremot ökar diversifieringen av utvecklade produkter. Den möjliga skaleffekten uteblir då en ökning av F & U tillintetgörs av den ökande mängden produkter på marknaden.
6.2 Risken för teknologisk arbetslöshet
Den ekonomiska tillväxten måste vara hög för att undvika en stigande arbetslöshet. Siegel (2006) hänvisar till Okuns lag, där arbetslösheten minskar vid ökad BNP-tillväxt. Med dagens populationstillväxt så skulle den årliga ekonomiska tillväxten behöva vara minst tre procent.
Detta enbart för att hindra arbetslösheten från att stiga. Den dag då populationstillväxten inte längre är positiv så kommer det att krävas en positiv ekonomisk tillväxt. Denna tillväxt bör då ligga på två procent, förutsatt att populationstillväxten är obefintlig.
Siegel (2006) tar även med den teknologiska utvecklingen i beräkningarna. Historiskt sett har denna utveckling gjort att den genomsnittlige arbetaren kunnat öka sin produktivitet med två procent per år. För att motverka den teknologiska arbetslöshet som kan öka till följd av detta, måste befolkningen öka sin konsumtion med två procent per år.
Däremot går den teknologiska arbetslösheten att motverka enligt Kosai, Saito och Yashiro (1998). Genom ökad teknologisk utveckling på arbetsmarknaden kan denna effektiviseras.
Det är möjligt då utnyttjandet av de knappa resurserna förbättras. Fenomenet har observerats i flera OECD-länder. Länder med mindre arbetsmarknad tenderar att vara effektivare. Detta sker då en minskad arbetsstyrka och ackumulerat humankapital ökar de reala lönerna snabbare än i övriga länder. Innovativa lösningar skulle öka till följd av detta vilket skulle resultera i humankapitalintensiva teknologier. Även positiva externa effekter som en ökad humankapitalstock och minskade kostnader för teknologisk utveckling skulle äga rum. Då produktiviteten på arbetsmarknaden ökar kommer även graden av sparande att öka. Detta innebär i sin tur ökad BNP per capita.
Effekterna av en minskad befolkning är att graden av teknologiska innovationer sannolikt kommer att minska, vilket påverkar den ekonomiska tillväxten negativt. Då befolkningen minskar är risken för ökad teknologisk arbetslöshet inte så stor. Den teknologiska
utvecklingen bidrar till diversifiering av produkter, vilket motverkar den positiva effekt skaleffekten har på den ekonomiska tillväxten. Genom att effektivisera arbetsmarknaden samt satsa på vertikal F & U kan de negativa effekterna på BNP per capita motverkas.
7 Empirisk kunskap
Tillväxtmodellerna säger en sak, men vilken empirisk kunskap finns om populationens påverkan på den ekonomiska tillväxten?
7.1 Korrelation mellan populationstillväxt och ekonomisk tillväxt
I tester med två variabler finner inte Simon (1989) något signifikant samband mellan populationstillväxt och ekonomisk tillväxt. Det som testas är korrelationen mellan populationstillväxt och BNP per capita, där den senare är den beroende variabeln. Slutsatsen är att en långsammare populationstillväxt inte leder till en snabbare ekonomisk tillväxt.
Barlow (1994) menar däremot att korrelationen mellan två variabler inte räcker till för att visa det verkliga sambandet mellan populationstillväxt och ekonomisk tillväxt. Detta är alltför komplicerat och kräver fler variabler. Barlow tar upp fertilitet som en tredje variabel. Om denna läggs till graden av populationstillväxt finner han en signifikant negativ korrelation mellan ekonomisk tillväxt och graden av populationstillväxt. Vidare förklarar han att två variabler inte tar hänsyn till kort och lång sikt. På kort sikt har en ökad fertilitet en negativ effekt på inkomst per capita. På lång sikt däremot har den en viss positiv effekt eftersom andelen av den arbetsföra befolkningen ökar.
Ramin (1996) har studerat populationstillväxtens effekter på den ekonomiska tillväxten. Han har använt graden av produktionstillväxt, graden av tillväxt av livsmedelsproduktion per capita, graden av tillväxt av arbetskraft, graden av sparande och investeringar och proportionen mellan produktion/kapital. Det utfall han får är ett signifikant negativt samband mellan populationstillväxt och produktion per capita. En ökad populationstillväxt sänker alltså befolkningens levnadsstandard. Det är främst populationstillväxtens negativa påverkan på sparande och investeringar som är orsaken till detta.
Det är svårt att reda ut sambandet mellan populationstillväxt och ekonomisk tillväxt.
Robinson och Srinivasan (1997) drar följande slutsats: ”the one thing we can infer from these correlations is that whatever the influence of population on economic growth, it is relatively small in comparison to other influences”.
7.2 Longitudinella studier
Det är onekligen så att länders ekonomiska tillväxt påverkas i olika grad beroende på hur utvecklade de är. Däremot är det svårare att förklara varför tillväxten är så olika för liknande länder. Barro och Lee (1994) har jämfört 116 länder med varandra. De länder som har snabbast tillväxttakt är de som börjar med lägre BNP per capita i relation till nivån av humankapital. När kvinnors humankapital ökar minskar fertiliteten och därmed även populationstillväxten.
Åsikterna går isär vad gäller korrelationen mellan populationstillväxt och ekonomisk tillväxt.
På lång sikt tyder det mesta dock på att det finns en signifikant negativ korrelation. En minskad populationstillväxt är alltså positiv för den ekonomiska tillväxten, främst genom ökat sparande och investeringar.
8 Diskussion 8.1 Tillväxtmodell
Den neoklassiska tillväxtmodellen har som jag tidigare nämnt kritiserats av många ekonomer.
Istället har då den endogena tillväxtmodellen vuxit fram. Det finns flera argument för att inte heller denna modell kan förklara ekonomisk tillväxt fullständigt.
Åsikterna går ofta isär om hur den ska tolkas, och de variationer av modellen som utvecklats ger många gånger olika resultat. Det uppstår även komplikationer om modellerna tillämpas på OECD-länder, utvecklingsländer eller en mix av dessa. Resultaten blir även olika beroende på vilka länder som är med i undersökningen.
Ett annat problem i modellen är att ekonomisk tillväxt kräver ökat humankapital.
Humankapitalet måste alltså ständigt öka. Problemet här är att humankapitalet måste byggas
upp av varje individ och kan inte förpassas från förälder till barn. Detta innebär att en individ endast har en livstid på sig att bygga upp sitt humankapital. Denna process kan självklart förbättras och effektiviseras, men endast i en viss mån. Vad som begränsar humankapitaltillväxten är i första hand resurserna till utbildningssystemet.
Det uppstår även problem när modellen tillämpas i verkligheten. Studier visar att den ekonomiska tillväxten i verkligheten inte ökar i samma takt som modellen visar (Jones, 1995).
Trots detta är den endogena tillväxtmodellen bättre än neoklassiska tillväxtmodellen på att förklara ekonomisk tillväxt till följd av teknologisk utveckling och minskad population.
Romer (2007) är en av de främsta när det gäller att utveckla den nya tillväxtteorin. Där den teknologiska utvecklingen tidigare ansågs viktig för tillväxten men inte kunde förklaras, har Romer lyckats förklara hur detta går till. I en intervju av Bailey (2001) försvarar han sig mot kritikerna och menar att den nya tillväxtteorins implikationer gäller vilket land som helst, givet de rätta institutionerna1.
8.2 Demografi
Ett problem vi kan komma att se i framtiden är den demografiska volatiliteten. Om den arbetsföra befolkningen är en stor andel av populationen ett årtionde kommer detta innebära högre produktivitet och ökad ekonomisk tillväxt. Hur blir det då några decennier senare när andelen av den äldre befolkningen ökar? För att hindra allt för snabba demografiska förändringar skulle det krävas populationskontroll. Detta skulle även bidra till att graden av sparande inte fluktuerar så mycket utan att den håller sig på en mer konstant nivå.
Ett exempel på strikt populationskontroll är Kina med dess enbarnspolitik. Det kritiker ofta lyfter fram är att de positiva sidorna ofta överdrivs. Även om inkomst per capita ökar vid en minskad population, så är de positiva effekterna inte lika stora på lång sikt. Ehrlich och Lui (1997) tar upp flera exempel på personer som bröt den tidigare traditionen och hävdade att en ökad population snarare kan öka den ekonomiska tillväxten än minska den. Till dessa hör Kuznet som var av åsikten att större population ökar sannolikhet för nya innovationer.
Leibenstein menade att populationskontroll mest påverkar medelklassen, vilket är negativt då
1 http://www.reason.com/news/show/28243.html, 080506
denna är mest produktiv i samhället. Vidare ökar kvalitén på arbetskraften vid populationstillväxt då äldre arbetare ersattes av yngre och effektivare arbetare.
Författarna presenterar även en intressant åtgärd för populationskontroll. De menar att vi kan nyttomaximera genom föräldrars osjälviskhet. Om antalet barn är fritt skulle vi införa en subvention som gör att föräldrar kan investera mer i sina barn. Deras humankapital skulle nu öka medan deras optimala antal barn skulle minska. Här kan vi dra vissa paralleller till Kina där föräldrarna kan investera allt i ett barn, eller riskera indraget barnbidrag om de skaffar flera barn.
Humankapitalet innehar en viktig roll för den ekonomiska tillväxten. Ökat humankapital och minskad fertilitet innebär att arbetskraftens kvalitet ökar. När populationen minskar är det viktigt att arbetskraften är effektiv för att kunna öka produktiviteten.
Trots minskad befolkning, kan arbetsstyrkan komma att öka på kort sikt. Det sker då andelen kvinnor på arbetsmarknaden ökar, även om denna ökning inte kommer att fortsätta i all evighet. Det kan dock finnas problem med en minskad population. Vi kommer att ställas inför en situation som vi inte upplevt tidigare. Ett möjligt utfall är att konkurrensen om arbetskraft mellan länder kommer att öka. Om ett land har en befolkning där en stor del står utanför arbetskraften kan det tvingas till att försöka importera arbetskraft. Ett sätt att motverka detta är en sträng och kontrollerad populationskontroll. I extremfallet skulle statsmakten kunna kontrollera befolkningen så att alla åldersgrupper håller sig konstanta. Detta skulle bidra till en stabil och effektiv grund för ekonomisk tillväxt, men frågan är om det är etiskt och moraliskt rätt.
8.3 Naturtillgångar
Bristen på naturtillgångar inom den närmsta framtiden kommer troligtvis inte att bli akut. Så är fallet om vi ska lita på Robinson och Srinivasans studier. Detta är dock en något optimistisk inställning. Det förutsätter att den teknologiska utvecklingen kommer att minska behovet av resurser inom produktionen. Samtidigt måste vi även finna substitut för de resurser som riskerar att ta slut. Något som troligtvis inte kommer att bli enkelt. Författarna tar heller inte upp några av de negativa konsekvenserna för miljön vid ekonomisk tillväxt. Kuznets kurva tar inte hänsyn till att länder flyttar miljöfarliga industrier till utvecklingsländer i de senare
stadierna av den ekonomiska tillväxten. Den miljöfarliga produktionen minskar alltså inom landets gränser, men samma produktion fortsätter istället i andra länder. En aspekt som måste förbättras är äganderätterna. Dessa minskar miljöförstöringen och effektiviserar användandet av naturtillgångar.
Förutsatt att teknologiska innovationer minskar behovet av resurser och finner substitut, kommer den ekonomiska tillväxten inte att påverkas. Om utbudet minskar utan att några åtgärder vidtas kan dock detta ha en negativ inverkan på produktionen och den ekonomiska tillväxten. Vid en minskad population kommer trycket att minska på dessa resurser.
8.4 Teknologi
Vad gäller den teknologiska arbetslösheten kommer denna antagligen inte att innebära stora problem i framtiden. Det är snarare så att tillgången på arbetskraften minskar något vid en minskad population på lång sikt. Det vore ohållbart om situationen är som Siegel säger att vi måste öka vår konsumtion i samma takt som arbetet effektiviseras. Istället skulle en effektivisering av arbetsmarknaden väga upp för detta. Uppfattningen om att maskinerna ska ta över våra jobb och öka arbetslösheten har funnits sedan länge. Däremot har dessa farhågor knappast besannats.
Siegels uppfattning om att individen skulle nöja sig med sin nuvarande levnadssituation och att den ekonomiska tillväxten skulle upphöra till följd av detta är något orealistisk. Människan kommer nog alltid att sträva efter att få det bättre än sina medmänniskor. Detta är tydligt i de studier som fastslår att individen jämför sin konsumtion med andra för att värdera sin lycka.
Även om jorden inte skulle klara av en ständigt ökande tillväxt och konsumtion gäller detta endast om vi följer dagens produktionsmönster. Istället borde vi sikta på en hållbar produktionsutveckling där vi kan konsumera mer och förståndigare. Därmed skulle vi kunna öka den ekonomiska tillväxten utan att det tär alltför mycket på jordens resurser. Utsikterna är nog inte heller så stora för att befolkningen i väst ska minska sin konsumtion för att befolkningen i utvecklingsländer ska kunna öka sin konsumtion.
Amable (1994) är positiv till teknologins påverkan av ekonomisk tillväxt. Han förkastar Solows neoklassiska tillväxtmodell då den enligt honom ”is characterised by a constant returns production function – a hypothesis compatible with perfect competition – with capital
and labour as its arguments.” Utan konstant teknologisk tillväxt eller en ökande arbetskraft kommer den ekonomiska tillväxten att utebli. Den teknologiska utvecklingen kan utgöra den största delen av den ekonomiska tillväxten. Den teknologiska utvecklingen i sin tur ges till största delen av den teknologiska innovationen, F & U.
Vidare håller Amable (1994) med om att teknologisk innovation och F & U är intressanta i modeller med endogen tillväxt. Däremot påpekar han att det finns många andra modeller som också visar endogen tillväxt. Ett exempel han tar upp är en tillväxtmodell som inte begränsas av konstant skalavkastning utan där ekonomiska skalfördelar är externa. Även ackumulerat humankapital är en källa till endogen tillväxt.
Kommer då teknologin att rädda oss i framtiden mot avtagande ekonomisk tillväxt? Vi kommer troligtvis inte att kunna förlita oss enbart på teknologi, men den kommer att spela en stor roll i den framtida utvecklingen. Även om fallet är så att vertikal och horisontell F & U inte ökar tillväxten proportionellt är det ändå en av de viktigaste förutsättningarna för tillväxten. Då är det snarare så att agglomerationen av teknologiska företag kan hindra utvecklingen av utvecklingsländer. Kapitalintensiva företag kan ofta erbjudas bättre förutsättningar i utvecklade länder.
Ett av de viktigaste områdena för ekonomisk tillväxt är utvecklingen av institutioner. Dessa kan effektivisera och skynda på utvecklingen av teknologin. Ett exempel är ett ökat samarbete mellan olika länder. Istället för att satsa resurser på liknande innovationer skulle ett samarbete leda till mer expertis inom ett visst område. Det är dock viktigt att det fortfarande råder konkurrens.
8.5 Empirisk kunskap
En ökad populationstillväxt drabbar främst utvecklingsländer negativt påpekar Clausen (1985).
En snabbt ökande population gör att ett lands investeringar inte kan bli tillräckligt stora för att öka den ekonomiska tillväxten. Investeringarna krävs för att bibehålla befolkningens humankapital.
Historiskt sett har länders populationstillväxt ofta gått hand i hand med dess ekonomiska tillväxt. Johnson (1999) anmärker att detta inte alltid fallet då ökad befolkningstillväxt inte
gett samma resultat för utvecklade länder som för utvecklingsländer. Liksom många andra påpekar han argumentet om att innovationerna ökar med en större befolkning. Andra positiva effekter av befolkningstillväxt är en ökad skalavkastning. Först och främst leder större städer till ökad agglomeration, att fler människor med samma intressen kan träffas och att utbudet att specialiserade aktiviteter ökar. Därmed kommer även individens levnadsstandard att öka.
Sedan hänvisar han till Adam Smith och att den ökade marknaden kommer att medföra fler företag och ökad specialisering.
Ett land som är intressant att studera i populationssyfte är Japan. Där har populationen redan börjat minska och den demografiska förändringen med äldre invånare är påtaglig. Det är sannolikt att många OECD-länder kommer att följa landets utveckling inom en snar framtid.
Ishikawa (2002) kommer fram till att Japans reala BNP tillväxt kommer att minska sakta men säkert. Samtidigt kommer BNP per capita att pendla mellan positiva och negativa värden till följd av den demografiska utvecklingen.
9 Slutsatser
Populationen kommer att minska på mycket lång sikt till följd av minskad fertilitet. Det är de flesta forskare överens om. Syftet med denna uppsats var att ta reda på om detta kommer att innebära fortsatt ekonomisk tillväxt. Här skiljer sig åsikterna åt om tillväxten kommer att växa, minska eller hållas konstant.
Om vi tillämpar den endogena tillväxtmodellen kommer en minskad population inte att spela en direkt roll. Detta eftersom modellen inte kräver populationstillväxt. Det som talar för ökad ekonomisk tillväxt är först och främst investeringar i humankapital, då detta ökar arbetarnas produktivitet. Även ackumulation av kapital per capita ökar tillväxten.
Det som talar emot ekonomisk tillväxt är framförallt den förändrade demografin, med en större andel äldre och minskad andel arbetsför befolkning. Även om mindre sparande krävs för att bibehålla kapital per capita vid minskad population, kommer graden av sparande antagligen variera till följd av demografiska förändringar. En minskad population kommer troligtvis inte heller att leda till lika många innovationer som vid en ökande population.
Åsikterna går vida isär om hur viktig den teknologiska utvecklingen är för tillväxten.
Argumenten för vikten av teknologiska innovationer är dock starkare då dessa spelar en viktig roll för tillväxten vid en avtagande populationstillväxt. Knappa naturresurser är negativ aspekt för den ekonomiska tillväxten, förutsatt att efterfrågan inte minskar eller substitut görs tillgängliga.
Tas alla dessa aspekter i åtanke, verkar det som att vi kommer att få ökad BNP per capita vid en minskad population på mycket lång sikt. Då den endogena tillväxtmodellen är den nyaste tillväxtmodellen kommer det att krävas mer studier för att kunna förklara sambandet mellan populationstillväxt och ekonomisk tillväxt. Vi har dock kommit en bit på vägen.
Litteraturlista
Amable, B. (1994), “Endogenous Growth Theory, Convergence and Divergence”, The Economics of Growth and Technological Change, Silverberg, G. och L. Soete, Edward Elgar, Cornwall.
Bailey, R. (2001), “Post-Scarcity Prophet”, http://www.reason.com/news/show/28243.html, 080506.
Barlow, R. (1994), “Population Growth and Economic Growth: Some more Correlations”, Population and Development Review 20, 153-165.
Barro, R.J. och J.W. Lee, (1994), ”Sources of economic growth”, Carnegie-Rochester Conference Series on Public Policy 40, 1-46.
Blanchard, O. (2003), Macroeconomics, third edition, Prentice Hall, New Jersey.
Clark, A.E., Frijters, P. och Shields, M.A. (2007), “Relative Income, Happiness, and Utility:
An Explanation for the Easterlin Paradox and Other Puzzles”, Institute for the Study of Labor (IZA)
Clausen, A. W. (1985), “Population Growth and Economic and Social Development”, The Journal of Economic Education 16, nr 3, 165-176.
Ehrlich, I. och F. Lui (1997), “The problem of population and growth: A review of the literature from Malthus to contemporary models of endogenous population and endogenous growth”, Journal of Economic Dynamics and Control 21, 205-242.
Gylfason, T. (1999), “Principles of Economic Growth”, Oxford University Press, New York.
Howitt, P. (1999), “Steady Endogenous Growth with Population and R & D Inputs Growing”, Journal of Political Economy 107, nr 4, 715-730.
Ishikawa, T. (2002), “Population Decrease, Aging and Japan’s Long-Term Economic Outlook to 2050”, NLI Research Institute, Nov 18.
Johnson, D. G. (1999), “Population and Economic Development”, China Economic Review 10, 1-16.
Jones, C. I. (1995), “Time Series of Endogenous Growth Models”, The Quarterly Journal of Economics, May, 495-525.
Kosai, Y., J. Saito och N. Yashiro (1998), “Declining Population and Sustained Economic Growth: Can They Coexist?”, American Economic Review 88, nr 2, 412-416.
McCallum, B. T. (1996), “Neoclassical vs. Endogenous Growth Analysis: An Overview”, Economic Quarterly 82, nr 4, 41-71.
Malecki, E. J. (1997), Technology & Economic Development: The Dynamics of Local, Regional and National Competitiveness, second edition, Longman, Harlow.
Mankiw, N.G., D. Romer och D.N. Weil (1992), “A Contribution to the Empirics of Economic Growth”, The Quarterly Journal of Economics, May, 407-437.
Ramin, T. (1996), “New Evidence of Population Growth and Economic Development in Less Developed Countries”, International Advances in Economic Research 2, 198.
Robinson, J.A. och T.N. Srinivasan (1997), ”Long-Term Consequences of Population Growth:
Technological Change, Natural Resources, and the Environment”, Handbook of Population and Family Economics, kap 21, 1175-1298.
Romer, P. M. (2007), “Economic Growth”, The Concise Encyclopedia of Economics, Henderson, D. R. Liberty Fund.
Siegel, C. (2006), “The End of Economic Growth”, Preservation Institute, Berkeley.
Simon, J. L. (1989), “On Aggregate Empirical Studies Relating Population Variables to Economic Development”, Population and Development Review 15, 323-332.
UN (2004), “World Population to 2300”, Department of Economic and Social Affairs, Population Division, New York.
Young, A. (1998), “Growth without Scale Effects”, Journal of Political Economy 106, nr 1, 41-63.
