Jag gör det själv / Allt blir bra
Ett examensarbete om att hjälpa sig själv av Ebba Forslind
Konstfack, Institutionen Grafisk design och Illustration, 2013 Handledare: Martin Frostner
Innehållsförteckning
Inledning 3 Varför 3 Hur 3 Vad 3 Om mig och min praktik 4
Bakgrund 5 Biblioterapi 5 Kris och litteratur 5 Process 7 Material 7 Planering 8 Text 9 Poesi och självhjälp 10 Hantverk och kreativitet 11 Objekt 12 Illustrationer 12 Produktion och utställning 13 Reflektioner 14 Källförteckning 16
Inledning
Varför?
Min generation får inga bostäder och vi kanske visst vill ha anställning och är det förresten så att jag måste teckna en sjukvårdsförsäkring? Och pensionen? Vad händer med den?
Välfärdsfesten är visst slut och det verkar som att jag måste kunna klara mig själv.
Vi kan mura vår egen utegrill och vi kan tänka bort ohälsa. Jo det är sant! Vi kan bli av med extrakilon och vi kan syra grönsaker. Vi kan bli entreprenörer och vi kan gå hur långt som helst!
På grund av detta alltmer individualistiska samhälle, där jag börjar gråta så fort jag tänker på barnsjukhuset Martina, så vill jag ta reda på om vårt behov av självhjälp handlar om politik eller om självförverkligande. Jag vill göra en bok som tröstar och hjälper mer än alla självhjälpsböcker tillsammans, men som också gör läsaren arg. En bok som ger tid till reflektion över, och en vilja att förändra, alltings tillstånd. Inte bara sitt eget.
Hur?
Genom att göra poesi av självhjälpsböcker.
Vad?
Jag har gjort en alternativ självhjälpsbok som består av egenskrivna och approprierade texter blandat med instruktioner och illustrationer på temat självhjälp. Ett slags mutationer mellan självhjälp och poesi. Boken är en kritik mot individualism och dess allt starkare tendenser i samhället och jag vill att den ska väcka eftertanke. Jag vill att läsaren ska bli arg och glad på samma gång, fylld med kamplust och en vilja att bryta ned och ändra på samhället – inte sig själv. Projektet innefattar även två objekt utförda efter instruktioner; ett makraméband och en gasmask.
Om mig och min praktik
Jag är intresserad av kommunikation och språk och många av mina arbeten handlar om det.
I grunden är jag tecknare men på senare tid har jag fokuserat mer kring text och mina illustrationer är ofta snarare ett slags instruktioner. Jag skriver också själv, mest poesi och jag har tidigare bland annat gjort två poezines med egna dikter (Född Fri och Kära Livet), en bok med det bästa från internet (Det är inget skämt! Du är online den 5 februari 19.30), Labra kårar som består av beskrivningar av vad som händer vid varje steg på Beauforts vindskala (en skala för att mäta vindstyrka, utvecklad av Sir Francis Beaufort på 1800-‐talet) och ett projekt på Konstfack som handlar om Vita havet. Texterna i Det stora vita är
baserade på intervjuer med tre generationer som gått på fest i tre olika vita hav men på samma skola.
Jag älskar böcker, att läsa men också som objekt och samlar på olika typer av litteratur.
Min inspiration får jag från gamla fotoböcker från 60-‐talet, instruktionsböcker och husmorsböcker men också från reklam, spam och internetforum.
Att använda mig av befintligt material och vrida och vända på innehåll har för mig varit självklart i det här projektet. Det är en metod som jag känner mig bekväm med och som genererar ett intressant innehåll.
I höstas gjorde jag två affischer i en kurs på Konstfack. Det var ett samarbete med Kulturhuset och vi blev tilldelade ord som vi skulle tolka och på så sätt ge vår bild av Kulturhuset. Jag fick stolar och skrev en text om tonåren, baserad på minnen från Lava, Kulturhusets plats för unga som betydde mycket för mig när jag var mellan 13-‐17 år.
Den här uppgiften blev viktig för mig för att det kändes som att jag hittade ett sätt att förena mitt intresse för att skriva med att rita, jag hade innan, av någon märklig anledning, tänkt att de skulle vara skilda åt.
Bakgrund
Biblioterapi och KBT
Biblioterapi är ett begrepp, eller en behandlingsform, som innebär att man använder sig av litteratur i terapeutiska sammanhang, alltså för att öka människors psykiska välbefinnande.
Metoden brukar dateras till efter första världskriget då man upptäckte att läsning av skönlitteratur verkade helande på traumatiserade soldater.
Det fungerar helt enkelt så att patienten läser litteratur som eventuellt har anpassats till dennes problematik men det kan även vara ett helt fritt val av böcker. Litteraturen får
patienten att reflektera över sitt liv och specifika händelser och kan på så vis få nycklar till att klara av trauman. Det har vuxit fram som en behandlingsmetod under 1900-‐talet men det är ju knappast någon nyhet att litteraturen kan ha en sådan effekt, redan Aristoteles ansåg att litteratur var läkemedel för själen. Biblioterapi fokuserar mest på skönlitteratur men det kan även förekomma rena självhjälpsböcker i terapin. 1
En annan terapiform som många av dagens självhjälpsböcker är inspirerade av är KBT, eller Kognitiv beteendeterapi. Det är en terapiform som utgår från att alla problem kommer ur hur patienten, individen, ser på sig själv och sin omgivning och hur denne reagerar på detta.
Tankar som ”jag är värdelös” bidrar till nedstämdhet o.s.v.
KBT är en effektiv terapiform till exempel vid behandling av fobier, ångestsyndrom, depressioner och ätstörningar och det har blivit en väldigt populär behandlingsmetod.
Behandlingen går till så att patienten får pröva och träna på nya beteenden och sätt att hantera en smärtsam situation. I KBT används ofta ett slags självhjälpslitteratur för att få patienten att själv ändra handlingsmönster.
Kris och litteratur
I en artikel i DN publicerad 2009 skriver Natalie Roos Holmberg att finanskrisen lett till en ökad försäljning av självhjälpsböcker. Svenska bokförlag satsar stort på genren och Lena Forssén, utgivningschef på bokförlaget Natur & Kultur, säger att hon tror att när materiella resurser minskar söker sig folk till andra värden i livet. Enligt henne säljer böcker om positiv
psykologi och lycka bra men det satsas även på praktiska ekonomiböcker, exempelvis ”Så blir alla svenskar miljonärer” av författaren Per H Börjesson (Albert Bonnier förlag). 2
Bonnierförlagen har även ett speciellt förlag som specialiserat sig på så kallade livsfrågor, Bonnier Existens. Ann Pålsson, ansvarig förläggare berättar om utgivningen av boken
”Konsten att leva innerligt” av Ann Lagerström och Ted Harris och säger att den handlar om
”hur vi måste agera när vi till exempel förlorar materiella saker eller jobbet… den råkade av en slump hamna väldigt rätt i tiden.”3
Barbara Ehrenreich tar i sin bok, Gilla Läget, upp att självhjälpsindustrin ökade under
åttiotalet i U.S.A. på grund av nedskärningar och åtstramningar i ekonomin. Enligt Ehrenreich är det också företag som varit drivande i utvecklandet av industrin för att hålla medarbetare och avskedade före detta medarbetare nöjda.4
Även vid tiden för den stora depressionen i U.S.A. på trettiotalet var efterfrågan stor på självhjälpsböcker och böcker av självhjälpsförfattare som Emmet Fox och Dale Carnegie sålde i stora upplagor.
Hur kommer det sig att vi i kristider söker oss till den här sortens litteratur?
Ann Pålsson tror att det är viktigt att veta hur vi måste agera när vi till exempel förlorar jobbet. Lena Forssén tror att det är för att vi söker oss till andra värden i livet. Men varför vänder vi alla frustration över ett förlorat jobb, ett obefintligt jobb, nedskärningar i skola och vård mot oss själva? Varför är det vi som inte duger och som måste förändras och tänka positivt för att bli attraktiva för arbetsgivare. Varför ställer vi inte makthavare, chefer och företagsledare till svars?
Jag tror att mekaniken som ligger bakom självhjälpslitteraturen är överallt. Det är politiken som förs, i Sverige, och i stora delar av världen. Vi möter den i reklam, när vi går till
Vårdcentralen, när våra barn ska börja på förskola. Det är individens frihet, om du inte är framgångsrik, om du inte har ett jobb, är det helt enkelt för att du inte jobbat för det tillräckligt hårt.
Ehrenreich beskriver i sin bok en självhjälpsbok som sålts i tio miljoner exemplar och som många företag delat ut till sina anställda i nedskärningstider; Vem snodde osten?
Den handlar om två små pysslingar, Suck och Stön, som upptäcker att deras ost blivit stulen.
De börjar bråka om varför det skett men läsaren ska förstå att det inte finns någon nytta i att bråka, istället är sensmoralen att människorna måste anpassa sig till en ny ost och visualisera sina mål, ”Förändring kan leda till något bättre”.5
Process
Material
Jag älskar böcker, att läsa men också boken som objekt. Det var för mig självklart att jag skulle göra en bok som examensprojekt, men om vad och hur? Ville jag jobba med grafisk design eller illustration? Ärligt talat, inget av det. Jag ville bara skriva och sen paketera ihop det litegrann, eller om någon annan kunde göra det kanske. Jag fick sån enorm
prestationsångest av bara tanken på att rita och formge att jag blev helt svag och liksom dimmig i huvudet.
Jag började i alla fall tänka kring boken som tröst. att läsa är nämligen det enda som hjälper mitt dimmiga huvud att få lite lugn och ro. Jag köper mycket böcker från loppisar och tradera och det är liksom som att jag inte kan låta bli att rädda böckerna, som till exempel boken Nu har vi tid – en hobbybok för äldre. Utrop en krona, annonsen lades upp för två veckor sedan, och ingen har budat. Ska den bara slängas sen? Jag märkte att jag började ge böcker en personlighet.
Så började mitt intresse för självhjälpsböcker, det finns nämligen tonvis begagnade, men hur var personen som hade den innan? Och hjälpte boken?
Innan projektet egentligen började hade jag redan ägnat mig åt research av självhjälpsböcker och också köpt en hel del böcker, allt från hobbyböcker till populärpsykologisk litteratur och jag har nu ett litet bibliotek på området.
Jag har hela tiden haft funderingar kring urvalet och hur jag ska välja böcker men till en början tänkte jag att det var smart att scanna marknaden och se vad jag fastnade för.
Det ledde till att jag till slut hade många begagnade böcker som jag hittat på nätet och på loppisar vilka alla var producerade innan 2000 och efter en enligt mig lyckad
materialinhandling då jag kom hem med både ”Ditt vackra jag” och ”Klä dig smal” så insåg jag att jag inte kunde försvara beslutet att inte ha med några nyproducerade
självhjälpsböcker i mitt projekt. Jag gick då till närmaste bokrea och köpte allt från Dolph Lundgren till en CD med mindfulnessövningar.
Anledningen till att jag köpt all min litteratur, istället för att låna den, har varit att jag i utställningen velat ha ett självhjälpsbibliotek med all min inspiration tillgänglig.
När jag samlade all litteratur jag införskaffat och försökte reda ut vad det skulle bli av alltihop så kändes det svårgripbart och jag visste inte riktigt hur jag skulle börja.
Jag försöker då göra ett urval och efter ett handledningssamtal bestämmer jag mig för att jag får använda mig av max fem böcker. Då jag bläddrar lite i en av dem, Öppna ditt fönster av Johan Wretman6, så ser jag att den tidigare ägaren av boken har strukit under stora partier av boken och för mig blir detta mycket inspirerande och jag bestämmer mig för att mitt urval måste bestå av böcker som jag själv känner är just inspirerande och där det finns material att ta av oavsett utgivningsår. Jag kommer fram till att det jag gör är ett konstnärligt verk och inte ett vetenskapligt forskningsarbete.
Planering
Första veckan av examensarbetet skulle vi göra en tidsplan. Jag insåg att jag behövde strukturera upp mitt arbete lite och snäva ner det för att inte hamna i ett alldeles för stort projekt som tiden inte skulle räcka till för.
Jag började då med att dela in projektet i tre delar – Objekt, Kropp och Själ. Varje del skulle få två veckor och övriga veckor skulle användas för sammanställning, formgivning och
utställningsbygge.
I min projektbeskrivning har jag skrivit att jag ska applicera självhjälpsböckernas
individualistiska tankar på mig själv och genom experiment och research undersöka vad behovet av den sortens litteratur kommer från. Jag började således läsa boken Rensa i själen av Jane Scrivner7 vilken består av ett trettiodagarsprogram som skulle göra mig till en
lugnare och lyckligare människa.
Efter sju dagar av själrensande ger jag upp. Det känns inte som rätt spår. För att få en bra balans mellan personligt och allmänt och mellan humor och allvar inser jag att jag i så fall måste ha långt mer än tio veckor.
Samtidigt läser jag snickra hemma-‐ och hobbyböcker och skissar på olika idéer till de objekt jag tänker tillverka. Jag funderar på att göra lampskärmar av pressade, ruttna löv och taklampor av gamla stolar. Jag tänker att materialet som jag tillverkar av ska berätta en historia och att objekten blir som illustrationer men inser att jag inte kan förklara varför.
Det verkar som att jag blandar ihop mitt privata med vad jag vill säga och det känns inte bra. När jag sen tänker på objekten som illustrationer inser jag att jag inte har något att illustrera än och kommer då fram till att jag tänkt lite fel i min tidsplan. Om jag ens ska ha med objekt/skulptur/illustration så borde de veckorna komma efter jag har ett faktiskt innehåll.
Text
Jag har under hela projektets gång velat använda mig av text och jag har hela tiden tänkt mig att slutprodukten ska bli en bok. Från början var tanken att göra ett slags ”best of”-‐samling av de tips jag testar eventuellt blandat med egna texter och reflektioner men jag märkte som sagt tidigt i projektet att det inte fungerade för mig att använda mig själv som försöksperson.
Jag har haft lite olika spår och ingångar när det gäller textmaterialet men de två som fastnat kallar jag appropriering och short stories.
Appropriering innebär att man använder sig av redan befintligt material och ger det en ny kontext. Mina short stories är inspirerade av Lydia Davies som skriver sådana (noveller) på ibland bara ett par rader.
Idén till att använda mig av den befintliga texten slog mig när jag hittade boken, Öppna ditt fönster, som jag tar upp tidigare, på en loppis. Bokens förre ägare har strukit under långa stycken med blå, lila och orange färgpenna. Understrykningarna är otroligt noggrant gjorda med linjal och jag rördes av läsarens inlevelse och dedikation.
Min idé var att skriva av all understruken text och göra en ny bok av det fast med samma namn. Det skulle bli en helt ny läsning och man skulle kunna finna någons historia i texten och kanske skulle man till och med kunna bli hjälpt av det kortade materialet. Som en snabbkurs i självhjälp. Problemet var att jag inte tyckte att texten sa mig något när jag väl transkriberat allt material. Idén var intressantare än slutprodukten.
Ett annat sätt att använda sig av samma metod är att kopiera valt material från böckerna, exempelvis från en som heter Vägen till kraft av Barbara Berger.8 I den finns det stycken som framstår som poesi när de lyfts ur sin kontext. Till exempel;
”Vi lever i ett mentalt universum Livet är ett mentalt spel
Och alla är förutbestämda att vinna”.
Ett problem som jag stött på med den delen av projektet är att det lätt kan bli för raljant eller roligt. Samtidigt som jag vill visa på det absurda i många av de böcker jag läst och tittat på så vill jag inte inta en von oben position utan genomföra projektet med ett öppet sinne.
Jag vill förstå varför den här typen av litteratur säljer så bra och är så pass etablerad och det tror jag inte att jag skulle kunna göra utan att vara öppen för att den faktiskt hjälper vissa människor. Affirmationer är jag dock mycket skeptisk till. I boken Vägen till kraft kryllar det av exempel på affirmationer som ska hjälpa en att bli frisk och rik men i mina ögon är boken otroligt osympatisk. I den finns till exempel beskrivningar av cancerpatienter som tillfrisknat för att de tänkte rätt, det blandat med total oförståelse för depressioner och fattigdom får mig att må uppriktigt dåligt.
Jag transkriberade också en hel meditations-‐CD, Nå dina mål med tankens kraft av Barbro Bronsberg9 och gjorde om texten till dikter. I boken finns även med material från
tidningsartiklar, bloggar och en instruktion från en handarbetsbok.
Poesi och självhjälp
Innan jag ens kommit igång med mitt examensprojekt läste jag en artikel om att forskare i psykologi och engelska vid Liverpool University gjort studier vars resultat enligt dem visar att poesi är bättre terapi än självhjälpsböcker. Genom scanna hjärnan på personer som läser bland annat Shakespeare och T.S. Eliot har man sett att aktiviteten ökar i de områden i hjärnan som får en att reflektera över och ompröva minnen och erfarenheter.10
Den här typen av forskning dyker ofta upp som små notiser i dagspressen och säger på sätt och vis inte så mycket men jag tycker att det för mig är en intressant ingång till mitt arbete med självhjälp, jag skriver själv mycket och har funderat mycket kring psykisk påverkan av poesi och litteratur.
Jag har till exempel alltid undrat varför många tycker att det är svårt med poesi när jag inte kan tänka mig något enklare att läsa. Det är som att vissa förutsätter att de inte kommer förstå. För mig är poesi öppet för alla möjliga tolkningar och jag anser inte att man kan förstå en dikt fel. Med en sådan utgångspunkt är det självklart för mig att man reflekterar mer över sin situation och sina erfarenheter när man läser poesi än när man läser självhjälpsböcker.
Problemet är att utgivningen av poesi minskar men utgivningen av självhjälpsböcker bara ökar. Kanske är det till och med så att inkomsterna från alla självhjälpsbokssuccéer i viss mån gör utgivningen av poesi möjlig?
Med dessa tankar tyckte jag att det skulle vara intressant att göra om självhjälpsböckerna till poesi och på så sätt på riktigt få folk att må bra.
Hantverk och kreativitet
En aspekt jag tänkt mycket på när jag läst alla dessa böcker är att det skrivs mycket om kreativitet. Många författare beskriver kreativitet som ett slags slutmål och hur vi alla ska sträva efter att hitta vår lust att skapa och på så sätt även hitta oss själva. Vi ska säga upp oss från tråkiga kontorsjobb och säga ja till livet. Just att måla, teckna, sy, snickra etc. beskrivs ofta som det som är en människas sanna kall, på det sättet är självhjälp och konstnärlig verksamhet sammanlänkade.
Kan detta gå att koppla till att vi är allt längre ifrån produktionen av våra saker, kläder och mat? Att vi inte längre arbetar med kropp och händer?
Objekt
Hantverk och hobby är något som intresserat mig länge. Från början eftersom det är något som kopplas ihop med kvinnor och som (därför) har låg status i jämförelse med konst. Jag har tidigare arbetat med det temat för att på något sätt synliggöra och ge uppskattning åt allt detta arbete som kvinnor lagt ned genom tiderna och återkommer ständigt till ämnet.
En knypplad duk, ett virkat band, en korg i näver igår och scrapbook, tvålar, amigurumi idag.
Jag vill undersöka varför vi har ett sådant behov av att vara kreativa, vem som bedömer vad som är kreativt och framförallt; uppmärksamma tiden det tar. Finns det ett värde i tiden? Jag har en bok som föreslår att man kan syssla med makramé som terapi11 och en annan som hävdar bestämt att hobbies gör oss lyckligare.12
Jag har många hobbyböcker hemma, jag samlar på dem för att de inte ska försvinna och slängas bort, och tänkte att ett sätt att undersöka allt detta var att testa. Min tanke är att objekten jag tillverkar, i sig vittnar om tiden det tar och slutresultatet kanske kan visa om det verkligen hjälper. De blir skulpturer som berättar om dedikation och om en vilja att
förändras, att konkret arbeta för att må bättre.
De objekt som jag tillverkat är ett makraméband med stenar från min dotters önskestensamling som är ett objekt utan funktion, mer som ett slags radband eller terapisession och en gasmask efter instruktion från en artikel i Dagens Nyheter13 om Abu Tarek som visar rebeller i Syrien hur man tillverkar sin egen sådan av plastflaskor, gasbinda, bomull och kol. Enligt honom kan den stå emot en attack med kemiska vapen i ett par minuter.
Illustrationer
En del av mitt projekt är därför att teckna olika människor som gör saker för att må bättre kroppsligt. Jag har tecknat av figurer från två böcker; Klä dig smal14, och Ryggont15.
Med dessa hoppas jag kunna uppvisa en envis strävan men också något slags hopplöshet man kan känna över att inte räcka till, att ständigt vilja förändra sin kropp. Att träna kan vara att hjälpa sig själv att må bättre men det kan också vara ett sätt att ständigt påminna sig själv om att man inte är tillräcklig, just när det gäller kroppen är det för mig väldigt dubbelt.
Jag har även tecknat av bilder från häftet Om kriget kommer 16 som delades ut till svenska hushåll mellan 1943 och 1961 innehållandes anvisningar för hur man ska bete sig och handla vid utbrott av krig. I boken finns foton över saker man ska försöka ta med sig om man måste fly och jag har tecknat av några av dessa.
Ur boken Klä dig smal har jag ritat av tre illustrationer föreställandes feer som trollar bort övervikt och andra problem man kan tänkas ha med sin kropp. Jag har också gjort ett test från boken och ritat av tre utstyrslar som enligt boken skulle passa mig bra baserat på mina svar.
Bokens illustrationer består även av avtecknade skärmdumpar och motivationsmaterial, hela boken är handtextad och ritad för hand med en och samma typ av penna.
Produktion och utställning
Beslutet att handtexta boken togs tillsammans med min handledare, Martin Frostner. Vi diskuterade kring formgivning och hur mina tankar kring tid, terapi och hantverk skulle komma fram i den, samt hur jag på bästa sätt skulle kunna få ihop de olika delarna av
projektet. Svaret blev att knyta samman allt med hjälp av en terapeutisk handling, textandet.
Detta val uteslöt därför alternativet att ha med foton och jag har tecknat allt material som är med i boken själv.
För att uppnå en total gör det själv-‐känsla har jag även gjort en originaldummy och sedan kopierat allt material i kopiator. Boken är limbunden med fransk bindning för att underlätta produktionen och slippa passa sidor, detta gör samtidigt att boken som objekt blir dubbelt så tjock och känns tyngre och mer kraftfull.
Reflektioner
Det här projektet är det längsta jag jobbat med och det arbete som jag lagt ner mest kraft och energi på av allt jag gjort. När vernissagen och examinationen var över kände jag mig lättad men helt tom, och vad skulle jag nu tänka på dygnet runt egentligen?
Innan och delvis under projektet så har man (jag och flera i min klass) haft en stark känsla att slutresultatet kommer att definiera hela ens framtida praktik och värdera ens talang. Det är fel. Jag har försökt att tänka på projektet och tiden som en längre kurs för att inte bli helt förlamad av ångest.
Själva processen har varit otroligt lärorik, jag har blivit bättre på att få en mer korrekt tidsuppfattning och tidsuppskattning, att formulera mig och att ha allt på sin plats.
Jag har också återfått mitt självförtroende som tecknare vilket jag inte haft sen jag började på Konstfack. Kanske försvann det på grund av jämförelse med andra eller som en följd av det höga tempot på utbildningen. Jag har också, som jag nämner lite tidigare, insett hur jag kan kombinera mina två intressen text och bild.
Det har varit en delvis märklig arbetsgång att arbeta så mycket med självhjälp under en så stressig och påfrestande period som dessutom innehållit svackor i självförtroendet. Jag har försökt tänka på om det kan ha hjälpt att jag läst så många råd och övat mig i meditation och positivt tänkande men jag tror inte att det har det, snarare har jag nog mått sämre av många av böckerna jag läst.
Jag är i alla fall mycket nöjd med slutresultatet och jag har fått väldigt fin respons från många. Jag håller också på att trycka upp boken (för hand) i en upplaga på 40 stycken eftersom det blev en efterfrågan på den.
Det finns vissa saker som jag skulle vilja ändra om boken skulle tryckas igen. Till exempel behöver den, vilket också togs upp på min examination, eventuellt redigeras en del. Delvis på grund av tidsbrist men också för att jag ville ha en fragmentarisk anteckningsbokskänsla så har jag inte lagt så mycket arbete på kapitel, uppdelning, titlar eller förklaringar och detta
är något som jag behöver arbeta mer med. Omslaget på boken kan också behöva göras om, nu är det bara vitt och handtextat, som resten av boken men om den skulle tryckas och inte bara visas i en utställning så kanske det kan behöva vara en mindre anonym och hemlig framsida. Ett förord är också en idé som togs upp på examinationen.
Det är svårt att sammanfatta så kort vad som hänt och hur men till sist är jag i alla fall otroligt nöjd med process och resultat. Och fullkomligt utmattad.
Källförteckning
1 Forskningsprojekt om biblioterapi. http://www.lir.gu.se/biblioterapi, 2013-‐05-‐15.
2 Roos Holmborg, Natalie. Krisen ökar försäljning av självhjälpsböcker. Dagens Nyheter, 2009-‐05-‐14
3 Ibid
4 Ehrenreich, Barbara. Gilla läget – Hur allt gick åt helvete med positivt tänkande.
Leopard Förlag, 2011. S. 112, 113
5 Ehrenreich, Barbara. Gilla läget – Hur allt gick åt helvete med positivt tänkande.
Leopard Förlag, 2011. S.122. Johnson, Spencer. Vem snodde osten? Brain Books, 2000.
S.30
6 Wretman, Johan. Öppna ditt fönster – om livsattityder och hälsa. Hälsokostrådet, 1986
7 Scrivner, Jane. Rensa i själen. Forum, 2001.
8 Berger, Barbara. Vägen till kraft, snabbmat för själen, Bok 1 & 2. Egmont Richter, 2003
9 Bronsberg, Barbro. Nå dina mål med tankens kraft! Earbooks, 2010
10 Henry, Julie. Shakespeare and Woodsworth boost the brain, new research reveals. The Telegraph, 2013-‐01-‐13.
11 Svennås, Elsie. Lek med makramé. Ica-‐Förlaget AB, 1974, s.12
12 Key, Kerstin. Praktiska Fritidsnöjen och Hobbies. Wahlström och Widstrand, 1944
13 TT/AFP. Förbereder sig – med hemgjorda gasmasker. Dagens Nyheter, 2014-‐04-‐27.
14 Larkey, Jan. Klä dig smal. Forum, 1992.
15 Stoddard, Alan. Ryggont – Hur man lindrar och förhindrar ryggsmärtor. Askild &
Kärnekulls Egenvårdserie, 1981.
16 Om kriget kommer – Vägledning för Sveriges medborgare. 1961.
