Kartläggning av Ironman de senaste 15 åren
Könsskillnader och elitens utveckling
Författare: Pétur Sturla Bjarnason Lind Freyjudóttir Handledare: Lasse Ten Siethoff Examinator: Jesper Augustsson Termin: VT 2017
Kurskod: 2IV10E
Sammanfattning
Bakgrund: Idrottande och fysisk aktivitet har många positiva effekter på individ-, grupp- och samhällsnivå. Den allmänna folkhälsan kan gynnas avsevärt av att fler blir fysiskt aktiva.
Intresset verkar öka för motionstävlingar och annan typ av fysisk aktivitet. Flera studier har tidigare undersökt elitens utveckling samt om skillnaden mellan män och kvinnors sluttider i extrema uthållighetsidrotter har förändrats de senaste åren. Enskilda Ironman (IM) tävlingar har tidigare undersökts för att söka svar på dessa frågor. Däremot saknas en bredare och mer samlad bild över hur utvecklingen har sett ut.
Syftet med studien är att kartlägga officiella IM tävlingar de senaste 15 åren. 1.) Hur har det totala samt det kvinnliga deltagarantalet förändrats? 2.) Hur har elitens sluttider förändrats?
3.) Hur har tidsskillnaden mellan elitmän och elitkvinnor förändrats i europa- och världsmästerskapen?
Metod som använts är sammanställning av data från hemsidan ironman.com som hämtats med Webscraper. Materialet består av data från alla officiella IM tävlingar mellan 2002-2016 samt av mäns och kvinnors resultat från de sex största tävlingarna under samma period.
Resultaten visade att totalt deltagarantal i IM hade ökat explosionsartat de senaste 15 åren, med 36 % per år i genomsnitt. Även det kvinnliga deltagandet hade stigit, mest i USA och minst i Europa och Nya Zeeland. Elittävlande hade förbättrat sina sluttider marginellt de senaste 15 åren. Tidsskillnaderna mellan elitmän och elitkvinnor var oförändrade i simning och cykling men hade minskat i löpning.
Slutsats: Kvinnligt deltagande i Europa var lågt och hade inte förändrats något de senaste åtta åren. Elittävlande i de sex största IM tävlingarna förbättrade sina sluttider under de senaste 15 åren. Skillnaderna mellan de tre bästa män och kvinnor i europa- och världsmästerskapen i IM hade minskat signifikant i löpning under de senaste 15 åren.
Ironman, könsskillnad, deltagarantal, elitens utveckling
Innehållsförteckning
1 Inledning ... 5
1.1 Uthållighetsidrotter ... 5
1.2 Utveckling av ultralopp ... 6
1.3 Ironman ... 6
1.4 Kvinnligt deltagande ... 7
1.5 Elitens utveckling ... 9
1.6 Prestation och könsskillnader ... 11
1.6.1 Löpning ... 12
1.6.2 Simning ... 13
1.6.3 Cykling ... 13
2 Problematisering ... 15
3 Syfte och frågeställningar ... 16
4 Metod ... 17
4.1 Datainsamling ... 17
4.2 Statistisk analys ... 17
4.3 Urval och bortfall ... 18
4.4 Validitet och reliabilitet ... 19
4.5 Etiska aspekter ... 20
5 Resultat ... 21
6 Diskussion ... 24
6.1 Metoddiskussion ... 24
6.2 Resultatdiskussion ... 25
7 Slutsatser ... 30
Referenslista ... 31
Bilagor
Bilaga 1: Kod för webscraping
Bilaga 2: Kvinnligt deltagande - utveckling för fem tävlingar Bilaga 3: Kvinnligt deltagande - Frankfurt
Bilaga 4: Procentuella tidsskillnader i Hawaii och Frankfurt Bilaga 5: Statistiska tester för elitens utveckling
Bilaga 6: Statistiska tester för procentuella tidsskillnader bland eliten
1 Inledning
Att idrotta och vara fysiskt aktiv kan vara mycket gynnsamt för människokroppen. Det kan minska risken för en mängd olika sjukdomstillstånd, bygga upp och stärka så gott som alla kroppens funktioner, fysiska som psykiska (Bouchard, Blair & Haskell 2012, s. 5). I ett större perspektiv är det inte bara individen själv som mår bättre av att vara fysiskt aktiv, det
påverkar även samhället i stort. Idrotten kan ha en positiv inverkan på många sätt, t.ex. på sociala- och ekonomiska faktorer samt den allmänna folkhälsan (Hjelmberg 2016). I Sverige är Riksidrottsförbundet (RF) en av de aktörer som arbetar för att landets idrottsrörelse
fortsätter växa så att fler kan bli aktiva. RF spelar även en viktig roll för jämställdheten inom idrotten idag. Historiskt sett är idrotten skapad av män för män och kvinnor har länge inte varit en del av den kulturen (Lindroth 2012, s. 160). Ett långsiktigt mål som RF har satt upp är att både män och kvinnor ska vara jämnt representerade i alla led vare sig det handlar om idrottsutövaren, ledaren eller organisatören. Idrotten är lika viktig för alla oavsett kön och alla är lika viktiga för idrotten. För en framgångsrik idrottsutveckling är jämställdhet en
förutsättning (Riksidrottsförbundet 2013).
1.1 Uthållighetsidrotter
Ett av Sveriges största motionslopp, Stockholm Maraton, har en lång historia. Från premiären 1979 fram tills idag har deltagarantalet i princip ökat för varje år. Första året var sammanlagt 2 155 anmälda och år 2002 stod 14 272 på startlinjen, vilket är en ökning med 562 %. Förra året (2016) hade antalet anmälda stigit till 17 180 vilket är ca 20 % mer än 2002 (Stockholm Marathon Gruppen 2016). Triathlon är en annan motionsform som har blivit alltmer populär de senaste åren. I triathlon tävlas det i tre grenar under en och samma tävling: simning, cykling och löpning. Det finns fyra olika distanser: sprint, olympisk, medel och lång. De vanligaste distanserna är sprint och olympisk (Svenska triathlonförbundet 2016). I en rapport från Internationella triathlonförbundet (ITU) beräknas antalet aktiva triatleter ha ökat med i snitt 15 % per år sedan 2007 och under 2013 hade det aldrig tidigare funnits ett lika stort utbud av tävlingar runt om i världen (Roethenbaugh 2014).
Ökningen i dessa grenar indikerar att motion och möjligtvis fysiska utmaningar blir alltmer populära, både nationellt och globalt. Något som också verkar vara en trend är att utmaningarna blir större och mer krävande för varje år. I mitten på 1900-talet ansågs maraton, som innebär 42,2 km löpning, vara en mycket krävande utmaning ämnad för de mest uthålliga idrottarna. Den synen har förändrats genom åren och idag kategoriseras maraton av många som ett medeldistanslopp (Whyte 2014). Numera står ett stort antal motionärer på startlinjen i
de flesta maratonlopp runt om i världen, redo att ta sig an utmaningen. Inom löpning kategoriseras de lopp som sträcker sig längre än maraton som ultralopp. För andra uthållighetsidrotter som simning och cykling är avgränsningen inte riktigt lika tydlig. En definition som ofta används för att dessa tävlingar ska betecknas med prefixet ultra- är att de håller på i mer än sex timmar (Zaryski & Smith 2005). Dessa definitioner kommer användas som utgångspunkt i denna uppsats.
1.2 Utveckling av ultralopp
I Sverige har intresset för ultralöpning ökat explosionsartat de senaste tio åren. Mellan 2005 och 2015 ökade antalet fullföljande i ultralopp från ett hundratal till mer än 6 000. År 1984 hölls det första 100 km loppet i Sverige, då 20 löpare deltog. Utbudet av ultralopp har även ökat i takt med en större efterfrågan. Under 2014 arrangerades 52 olika ultramaratonlopp i Sverige, vilket är fler än någonsin tidigare (KUL 2014). Globalt har trenden sett liknande ut som i Sverige, fast intresset för ultralöpning började lite tidigare. En typ av lopp som är standardiserad och förekommer över hela världen är tidslopp. I dessa lopp springer löparna på en varvbana tills tiden är slut. Tävlingsklasserna är: 6, 12, 24, 48, 72, 144 och 240 timmar.
Den längsta tävlingsklassen är alltså ett lopp som håller på i tio dygn. I en global
undersökning om tidslopp visas hur deltagandet utvecklats mellan 1975-2013. I alla klasser har deltagandet ökat likvärdigt sedan i början på 2000-talet med störst ökning från 2010 och framåt. Flest deltagare fanns i klasserna 6, 12 och 24 timmar (Knechtle et al. 2016).
Även i triathlon har distanserna blivit mer och mer utmanande. Lång distans motsvarar 3,8 km simning, 180 km cykling och 42,2 km löpning. Distansen kallas även för en Ironman (IM) och den första tävlingen ägde rum 1978. Redan sju år senare började distanserna bli längre och 1985 var det för första gången möjligt att tävla i en dubbel IM (2IM) i en och samma tävling. De nästkommande sju åren tillkom distanserna 3IM, 4IM, 5IM och 10IM.
Deltagande i dessa ultralopp har också stadigt ökat de senaste decennierna (Knechtle, Knechtle & Lepers 2011).
1.3 Ironman
Ironman tävlingen föddes på Hawaii i slutet på 1970-talet. I den första tävlingen var det 15 manliga atleter som startade varav 12 som tog sig i mål. Det hela började som en utmaning av grundaren John Collins som döpte tävlingen till Ironman. Till deltagarna hade han skrivit ihop en inbjudan med några grundregler och banbeskrivning. Han avslutade inbjudan med orden:
”Simma 3,8 km! Cykla 180 km! Spring ett maraton, 42,2 km! Skryt resten av era liv!”
Sedan 1978 när 15 antog sig utmaningen har deltagarantalet stigit kraftigt. Redan året efter deltog första kvinnan och genomförde utmaningen. Tio år efter premiären stod 1 275 deltagare, 79 % män och 21 % kvinnor, på startlinjen i Hawaii. Tävlingen hade dessutom hunnit sprida sig globalt och det var nu möjligt för atleter att kvala in till Hawaii IM genom fyra internationella tävlingar. De nästkommande 13 åren ökade deltagarantalet sakta men säkert och 2001 startade 1 468 atleter, 77 % män och 23 % kvinnor. Antal platser till IM tävlingar är idag begränsade, på grund av framförallt säkerhets- och praktiska skäl. Några problem som har uppkommit när deltagarantalet blir för stort är simningsmomentet och växlingen från simning till cykel. I simningen kan det bli alldeles för trångt när över 1 000 tävlande ska ge sig iväg samtidigt. När de sedan kommer upp ur vattnet kan det förekomma att över 500 tävlande ska börja cykla inom loppet av fem minuter. I IM finns det en regel som säger att cyklisterna inte får cykla i klungor utan måste ha 12 meters avstånd till varandra.
Den regeln blir närmast omöjlig att följa under sådana förhållanden (Polloreno 2016). Utan restriktionerna hade därför deltagarantalet sannolikt varit ännu högre. Intresset för IM och utvecklingen av antal deltagare ses därför även utifrån antal tävlingar som arrangeras. Med varje år som går verkar de officiella IM tävlingarna bara bli fler (Ironman 2014).
År 2002 anordnade World Triathlon Corporation (WTC) sex IM tävlingar. Dessa utspelades i Nya Zeeland, Frankfurt, Hawaii, Lake Placid, Wisconsin och Florida.
Tävlingarna har pågått kontinuerligt sedan dess. Världsmästerskapet (VM) i IM äger rum i Hawaii och det europeiska mästerskapet (EM) i Frankfurt. Idrotten har vuxit mycket med åren och 2017 anordnar WTC 40 IM tävlingar över hela världen (WTC 2017a).
Alla dessa sex tävlingar har ett visst antal kvalificeringsplatser till VM. Definitionen som används för elittävlande i den här studien är satt till någon som kvalificerat sig till VM.
Således har alla som hamnat bland de tre översta platserna i alla undersökta tävlingar
kategoriserats som elit enligt studiens definition. De tävlingar som definieras som officiella är tävlingar som arrangerats av WTC.
1.4 Kvinnligt deltagande
Andelen kvinnor som deltar i maraton, triathlon och längre uthållighetslopp har ökat kraftigt de senaste 30 åren (Stockholm Marathon Gruppen 2016; Roethenbaugh 2014; Knechtle et al.
2011). Historiskt har möjligheten att tävla i uthållighetsidrott inte varit den samma för kvinnor som för män. Länge väl ansågs den kvinnliga kroppen inte vara stark nog för de påfrestningar som kroppen utsätts för under ett maratonlopp. Första kvinnan som sprang ett officiellt maraton gjorde det i Boston 1967 då hon gav sig ut för att vara en man. Först 1972 blev det
formellt accepterat för kvinnor att ställa upp i Boston Maraton. På de olympiska spelen var det inte förrän 1984 som kvinnor första gången fick tävla i denna gren (Knechtle et al. 2016).
I Stockholm Maraton 2016 var den procentuella andelen kvinnor den högsta i tävlingens historia, de utgjorde 28 % av alla deltagare. En väldigt stor ökning från premiäråret 1979 då 69 kvinnor deltog, vilket motsvarade 3 % det året (Stockholm Marathon Gruppen 2016). En av världens största löpartävlingar är New York City Maraton. Förra året (2016) deltog 51 999 löpare och av dessa var 42 % kvinnor (NYRR 2017).
Något som har bidragit till att det kvinnliga deltagandet har ökat är att samhället blivit mer accepterande när det gäller kvinnligt idrottande. Kvinnliga medlemmar i det
Amerikanska triathlonförbundet har ökat från 27 % året 2000 till 38 % 2011 (Lepers,
Knechtle & Stapley 2013). Några bakomliggande faktorer till den samhällsutvecklingen är att media blivit bättre på att bevaka kvinnliga idrottsevenemang. Det har också lett till att kvinnor känner sig mer trygga i sin roll som aktiva idrottare. Idrottsevenemang som enbart riktar sig till kvinnor har, som en sidoeffekt, även blivit mer vanliga. Tävlingarna Iron Girl, Danskin- och Trek Womens Triathlon är några exempel på det (Pauline 2014). I Sverige kan dessa tävlingar jämföras med exempelvis Vårruset och Tjejmilen, som är löpartävlingar där endast kvinnor får medverka.
RF har sedan i slutet på 70-talet bedrivit ett stort arbete för att öka jämställdheten inom idrotten. Genom att initiera till mer forskning om genus inom idrotten har det lett till ökad medvetenhet och nya arbetssätt mot en förbättrad jämställdhet. En del av det arbetet handlar om ekonomiska aspekter, som att fördela samhällsresurserna på ett rättvist sätt mellan könen.
Kvinnor och män ska ha samma möjligheter att exempelvis bli professionella inom sin idrott.
Vidare arbetar RF mycket med attityden till manligt och kvinnligt inom idrotten (Svender 2016). Historiskt har det manliga alltid värderats högre än det kvinnliga och tyvärr
förekommer det än idag. Ett tydligt exempel är det belgiska cykelloppet Tour of Flanders. För två år sedan (2015) fick första kvinna 871£ i prispengar medan den manliga segraren fick 14 365£, vilket är 16 gånger mer (Irvine 2015).
På vissa områden har det blivit stora förändringar de senaste 10-15 åren tack vare ett stort engagemang från nationella samt internationella organisationer. Globalt har debatten funnits länge och spelat en stor roll när det kommer till samhällets syn på kvinnligt idrottande.
Den Internationella Olympiska Kommittén (IOK) har ett särskilt utskott som arbetar med samma frågor som RF för att öka kvinnors möjligheter, rättigheter och skyldigheter inom idrottsvärlden (Riksidrottsförbundet 2013; The International Olympic Committee 2017).
Kvinnligt deltagande och jämställdhet inom idrott är en viktig fråga som påverkas av många
Ökningen av kvinnliga deltagare i IM tävlingar i Europa har inte varit lika omfattande som i USA. IM tävlingen har betydligt längre historia i USA än i Europa där första tävlingen anordnades 1995. Året 2011 genomfördes IM i Schweiz där 13 % av deltagarna var kvinnor.
Jämfört med tävlingen i Hawaii 2010 är det en mycket låg siffra, där andelen kvinnor som deltog var 27 % (Lepers et al. 2013). I de mest extrema distanserna finns inte samma ökning av kvinnliga deltagare. I en kartläggning av ultra IM tävlingar mellan 1978-2013 framkom det att kvinnor var underrepresenterade i de längsta distanserna. Under den perioden deltog ingen kvinna i 10IM och i den längsta IM tävlingen (20IM) var det endast en kvinna som hade genomfört tävlingen fram till 2013 (Rüst, Rosemann & Knechtle 2014b).
1.5 Elitens utveckling
Efter att första IM tävlingen genomfördes 1978 i Hawaii har elitens sluttider i den tävlingen blivit allt bättre. Lepers (2008) undersökte hur elitens sluttider i IM Hawaii hade förändrats mellan åren 1981-2007. Genom att använda sig av sluttiderna för de tio bästa män och
kvinnor gjordes en regressionsanalys som visade hur utvecklingen har sett ut. Från 1981-1988 förbättrades sluttiden mycket hos både män (från 620 min/1981-530 min/1988) och kvinnor (från 810 min/1981-600 min/1988). Den snabba förändringen förklaras främst med att IM tävlingen först kom till 1978 och utvecklingen sker snabbt i början med förbättrade
träningsupplägg, mer kunskap om energibehov, bättre utrustning och att antalet tävlande blir fler varje år (Lepers 2008). Efter den, till att börja med snabba utvecklingen har sluttiderna inte förändrats i samma takt fram till 2007. Från 1988-2007 förbättrade sig männen i snitt 0,27 min/år och kvinnorna 0,57 min/år. Kvinnorna visade här en något snabbare
utvecklingstakt jämfört med männen. Liknande utveckling ses i en undersökning från IM i Schweiz mellan 1995-2011. Där visade både män och kvinnor förbättringar på sluttiden under dessa 16 år. Kvinnornas sluttid förbättrades även här i en något snabbare takt jämfört med männens, skillnaden mellan de bästa männen och de bästa kvinnorna minskade därför något under perioden (Jürgens et al. 2012).
Något som väcker intresse är att samtidigt som sluttiderna för de tio bästa i Hawaii har förbättrats mellan åren 1988-2007 har medelåldern för de tio bästa ökat mellan 1983-2012.
För män steg medelåldern hos de tio bästa från 27±2 till 34±3 och hos kvinnorna steg medelåldern från 26±5 till 35±5 under perioden (Gallmann, Knechtle, Rüst, Rosemann &
Lepers 2014).
För att få en bild av hur utvecklingen har sett ut för elitlöpare och simmare sammanställdes årsbästa, i officiella internationella maratontävlingar och världsmästerskapet i 10 km simning på öppet hav, från de senaste 16 åren, se figur 1 och 2 (AIMS 2017; FINA 2017).
Figur 1. Årsbästa i maraton för män och kvinnor. Skillnaden i sluttid för topp tre män var <1 min för alla åren. För kvinnorna var skillnaden i sluttid bland topp tre lite större men ändå <4 min.
Figur 2. De bästa tiderna för kvinnor samt män i 10 km Fina Open Water Swimming World
Championships mellan åren 2000-2016. Skillnaden i sluttid bland topp tre för både kvinnor och män var <1 min alla åren.
1.6 Prestation och könsskillnader
Något som har diskuterats en hel del sedan början på 90-talet är huruvida kvinnor på sikt kan komma att nå likvärdiga eller t.o.m. bättre resultat än män inom uthållighetsidrotter. Grenarna som har varit föremål för diskussion är framförallt simning, cykling och löpning (Whipp &
Ward 1992; Zingg et al. 2014b; Zingg et al. 2013; Knechtle et al. 2016).
Bakgrunden till dessa funderingar är de fysiologiska skillnaderna mellan könen. Några generella sådana är att män har mer muskelmassa, större hjärta, större lungor, större
hjärtminutvolym och mindre kroppsfett än kvinnor. Dessa fysiologiska förutsättningar är de främsta orsakerna till att män oftast kan prestera på en högre nivå än kvinnor i idrott och annan fysisk aktivitet. Kvinnor har, sett till dessa skillnader, inte samma möjligheter att utveckla muskelstyrka eller fysisk snabbhet som män (Kenney, Costill & Wilmore 2012).
Att kvinnor generellt har mer fettvävnad än män kan däremot vara intressant med tanke på uthållighet. Under ett maratonlopp använder kroppen framförallt kolhydrater och fett som bränsle. Kolhydrater finns lagrade som glykogen i muskler och lever och dessa lager töms normalt under ett maratonlopp eller en aktivitet som håller på mer än 1,5 timme. Fett som energikälla räcker betydligt längre än kolhydrater. En elitidrottare skulle potentiellt kunna springa flera maratonlopp på rad, med endast fett som energikälla, trots en låg kroppslig fettprocent. Problemet är bara att nedbrytningen av fett till användbar energi går mycket långsammare än den av kolhydrater och därför blir det svårt att hålla en hög intensitet med endast fett som energikälla (Rapoport 2010). Omvandlingen av fett till energi, även kallat fettoxidation, är något som inte är lika hos alla människor utan kan variera. Genom en anpassning till omfattande uthållighetsträning förbättras kroppens förmåga att utnyttja fett som energi. Det sker främst tack vare en ökad syreupptagningsförmåga (VO2 max) och att musklerna därmed får mer tillgång till syre under fysisk aktivitet. Syret förs till musklerna via blodet och behövs för att förbränningen ska bli aerob. Utan syretillförsel blir förbränningen anaerob vilket då förhindrar fett från att kunna användas som bränsle. Processen blir beroende av några olika centrala och lokala faktorer. Centralt påverkas blod- och syretillförseln av hjärta och lungor. Lokalt handlar det om de tunna blodkärlen (kapillärer) som ligger runt alla muskler och även antalet mitokondrier i cellerna. Både kapillärer och mitokondrierna blir fler som en anpassning till mer uthållighetsträning (Kenney et al. 2012, s. 373). Den maximala fettoxidationen (Fatmax) bestäms framförallt av intensitetsnivå (VO2 max). Den ungefärliga intensitetsnivån för Fatmax sägs ligga runt 60 % av VO2 max (Achten, Gleeson & Jeukendrup 2002).
När det gäller könsskillnader finns det studier som visar indikationer på att kvinnor under vissa omständigheter är bättre på fettoxidation än män. I en amerikansk studie testades 27 individer för detta, 14 män och 13 kvinnor som var olika vältränade. Deltagarna mättes med blodprov för att analysera mängden fria fettsyror i blodet. Slumpvis fick deltagarna cykla i två timmar på 40 % av VO2 max och vila två timmar. Blodprover togs före, under och efter träning samt under en kontrolldag då ingen träning utfördes. Inga skillnader uppmättes förutom under träningen då kvinnorna hade en högre fettoxidation än männen (Horton, Pagliassotti, Hobbs & Hill 1998). En annan studie visade liknande resultat där 23 individer, 12 män och 11 kvinnor, deltog. Då var kvinnornas Fatmax både högre totalt och det inträffade även vid en högre intensitet. Männens Fatmax inträffade ungefär vid 50 % av VO2 max medan kvinnornas gräns låg på 58 % av VO2 max (Cheneviére, Borrani, Sangsue, Gojanovic &
Malatesta 2011). Många faktorer kan påverka kroppens fettoxidation under fysisk aktivitet, t.ex. kroppsfysik, ålder, diet i samband med testerna, menstruationscykeln (hormoner i kroppen påverkar nedbrytningen av fett och kolhydrater) och medicinering (t.ex. p-piller). I båda dessa studier har forskarna beskrivit hur hänsyn har tagits till dessa faktorer.
1.6.1 Löpning
I en artikel från 1992 som handlar om löphastighet ställdes det upp några förväntade utvecklingskurvor för resultat i olika löpgrenar. Maraton var en distans som författarna
undersökte och enligt beräkningar var det i den grenen som kvinnor närmade sig mäns resultat snabbast. Det som väckte forskarnas intresse var att kvinnornas tider utvecklades i en
snabbare takt än männens och om detta höll i sig skulle kvinnorna nå männens resultat redan i slutet på 1990-talet (Whipp & Ward 1992). Med resultat från maratontävlingar under det senaste året (2016) och de nuvarande världsrekorden för män och kvinnor kan det konstateras att utvecklingskurvorna inte riktigt höll den exponentiella ökning som Whipp och Ward förutspådde 1992. Faktum är att männen utökade skillnaden från 8 % 2003 till knappt 10 % 2013, på världsrekordet i maraton (IAAF 2017). Med det sagt så har det ändå hänt mycket vad gäller kvinnors resultat i uthållighetsidrotter. I en annan studie gjordes en kartläggning över resultat från 24 timmars ultramaraton mellan 1977-2012. Ett genomsnitt för resultaten från de tio bästa män och kvinnor analyserades i studien. Mellan åren 1986-2012 hade skillnaden mellan könen minskat från 33 % 1986 till 11 % 2012. Minskningen visas i ett diagram och den sker gradvist jämnt över hela perioden. Forskarna ser det ändå som osannolikt att männen blir omsprungna i den närmaste framtiden (Peter, Rüst, Knechtle, Rosemann & Lepers 2014).
Enligt en stor sammanställning om vilka variabler som påverkar prestationen i en IM tävling
visade sig personbästa i maraton vara en viktig faktor. Korrelationen mellan den och sluttid i IM var signifikant och hittades för både män och kvinnor (Knechtle et al. 2015).
Sett till ännu längre distanser så finns det statistik som visar att skillnaden mellan könen inte har förändrats alls. Ultralopp runt om i världen över distanserna 50, 100, 200 och 1 000 km analyserades mellan 1969-2012. Under den tidsperioden framkom att skillnaden mellan könen hade minskat i 50 och 100 km lopp men var oförändrad i de längsta distanserna över 200 och 1 000 km (Zingg et al. 2014a). Enstaka fall finns där kvinnor har besegrat män i extrema ultralopp. Det hände i det tyska ultraloppet Deutschlandlauf, som är en tävling som pågår i 17 dagar och sträcker sig över totalt 1 200 km. Totalsegraren 2007 var en kvinna och förste man kom i mål åtta timmar efter segraren (Knechtle, Duff, Schulze & Kohler 2008).
1.6.2 Simning
I en kartläggning av IM Hawaii åren 1981-2007 var simning den gren där tidsskillnaden mellan män och kvinnor varit minst jämfört med löpning och cykling. Över hela den perioden var skillnaden i simning 9,8 %, löpning 12,7 % och cykling 13,3 %. Några faktorer som eventuellt kan förklara detta är kroppsfett och muskelmassa, där kvinnor har mer fett och mindre muskelmassa än män. Enligt forskarna sjunker benen mer under männen och ökar därmed motståndet i vattnet medan kvinnorna flyter lite bättre och har ett mindre motstånd (Lepers 2008). I ultrasimning på distansen 10 km har det skett stora förändringar vad gäller skillnaden mellan könen. Mellan åren 2000-2012 minskade skillnaden från 8 % till drygt 1 % sett till en genomsnittstid för de tio bästa män och kvinnor (Zingg et al. 2014b).
Ett känt ultrasimningslopp är det klassiska Maratona del Golfo Capri-Napoli som motsvarar 36 km simning på öppet hav. Banan går mellan städerna Capri och Napoli i Italien.
I tävlingens drygt 60 åriga historia har könsskillnaden förändrats mycket. Mellan åren 1954- 2013 gick skillnaden, för de tre första män och kvinnor, ner från 38 % till 6 %. Dessa
förändringar ger forskarna en anledning att tro på att kvinnor i framtiden kommer prestera lika bra eller bättre än män i detta 36 km långa lopp (Rüst, Lepers, Rosemann & Knechtle 2014a).
1.6.3 Cykling
Könsskillnader i cykling har inte undersökts i samma omfattning som i de andra grenarna men bland den forskning som hittats verkar skillnaderna även där ha minskat. I Swiss Cycling Marathon, ett 720 km cykellopp har skillnaden mellan åren 2001-2012 minskat från
35 % till 14 % som minst. Till sammanhanget bör nämnas att under denna 11 åriga period var deltagande bland kvinnor mycket lågt i förhållande till mäns. Av totalt 985 deltagare i
kartläggningen var endast 38 kvinnor, vilket motsvarar ca 4 % (Zingg et al. 2013). Liknande
siffror visade även en annan studie som analyserade resultat från ultracykelloppet Furnace Creek 508 som sträcker sig över mer än 800 km. Mellan 1983-2012 hade könsskillnaden minskat från 26 % till 11 % sett till snittresultaten från de tre första män och kvinnor. Antalet kvinnor var högre i denna undersökning jämfört med den från Schweiz men ändå låg.
Kvinnliga deltagare i studien var lite mer än 11 % totalt (Rüst, Rosemann, Lepers & Knechtle 2015).
Av de tre IM grenarna simning, cykel och löpning är den sistnämnda det moment som kvinnorna resultatmässigt har minskat klyftan mest mellan 1988-2007 i Hawaii IM, sett till de tio bästa av vardera kön. Under perioden har kvinnorna succesivt förbättrat sin löptid med i snitt 0,8 min per år medan männens tider inte har förändrats något under samma period (Lepers et al. 2013). I ultra IM tävlingar, d.v.s. dubbel (2IM) till 20-faldig (20IM) IM, har skillnaden mellan könen inte minskat enligt en sammanställning av ultra IM lopp mellan åren 1978-2013 (Rüst et al. 2014b).
2 Problematisering
Kvinnors deltagande kan ha stora positiva effekter på individ-, grupp- samt organisationsnivå för idrottsrörelsen i stort, allmänheten och för samhällsutvecklingen. Från att vara en aktiv idrottsutövare till att sitta i beslutsfattande positioner gynnas de allra flesta, om inte alla, av en mer jämställd kvotering. Genom idrotten skapas möjligheter för individer att lära sig flera sociala kompetenser såsom samarbete, kommunikation och ledarskap och det kan även bidra till ett större självförtroende för individen. Dessa fördelar kan vara speciellt betydelsefulla för tjejer då de överlag har färre möjligheter än pojkar, i de så ofta patriarkala samhällsstrukturer som finns i världen. Då framförallt i fattiga länder som inte är att betrakta som välutvecklade (United Nations 2007). Triathlon är en idrott som på flera sätt arbetar aktivt med jämställdhet, dels genom ett projekt som kallas för Women For Tri. Där syftet är att göra triathlon mer attraktivt för kvinnor genom t.ex. kvinnliga tävlingar samt ökat deltagande i större tävlingar (WTC 2017b). IM tävlingar som anordnats av WTC har alltid haft samma prispengar för män och kvinnor och en tydlig målsättning inom sporten är att könsfördelningen i tävlingarna ska bli hälften män och hälften kvinnor (Arthurs-Brennan 2015). Dessa faktorer gör det speciellt intressant att undersöka hur det kvinnliga deltagandet i IM har utvecklats de senaste 15 åren.
Genom den metod som använts i denna studie skapas tillgång till ett unikt material som ger goda möjligheter att undersöka flera intressanta frågeställningar. I det här fallet valdes utvecklingen av elitens sluttider och skillnaderna mellan män och kvinnors resultat på elitnivå. Som framkom i kapitlen elitens utveckling samt prestation och könsskillnader har dessa ämnen diskuterats tidigare. Resultaten från den här undersökningen kan
förhoppningsvis vara ett tillägg till den information som redan finns och belysa dessa frågor utifrån ett brett perspektiv.
I den här kartläggningen sammanställs material från officiella WTC IM tävlingar de senaste 15 åren. Hur har utvecklingen sett ut, dels vad gäller det allmänna deltagandet samt det kvinnliga? Hur har sluttiderna av elittävlande förändrats i de sex äldsta tävlingarna?
Slutligen, hur har skillnaden i sluttid mellan de bästa manliga och kvinnliga deltagarna förändrats?
3 Syfte och frågeställningar
Syftet med studien är att:
kartlägga officiella Ironman tävlingar över 15 års tid:
o Hur har det totala deltagarantalet förändrats?
o Hur har det kvinnliga deltagandet förändrats?
o Hur har elitens sluttider förändrats?
undersöka tidsskillnader mellan elitmän och elitkvinnor i Europa- och Världsmästerskapet över 15 års tid:
o Hur har tidsskillnaderna förändrats i grenarna simning, cykling, löpning samt sluttid?
4 Metod
4.1 Datainsamling
Informationen som analyserades i studien beskrivs i siffror och procent vilket medför att studien är av en kvantitativ karaktär. Variablerna som används är antal deltagare, sluttider och procentuella skillnader. Samtliga har datanivån kvotvariabel, dessa beskrivs alltid med siffror och beskriver storleksförhållanden över tid mellan variablerna (Eliasson 2006, s. 38).
All data som användes till studien samlades ihop från hemsidan ironman.com.
Totalt insamlades information från sex stora IM tävlingar över 15 års period. Resultatlistor från varje tävling mellan åren 2002 till 2016 för både män och kvinnor användes för analys.
Insamling gjordes genom webscraping (Web Scraper 2017). Webscraping är en
tilläggsfunktion för webbläsare och i detta fall användes webbläsaren Chrome för Windows.
För att använda webscraping behövs till att börja med en sitemap, vilket är en typ av kod som berättar vilken information som ska hämtas från hemsidan, se bilaga 1. Koden läggs in i verktyget webscraping där en ny sitemap (fil) konstrueras. Efter det väljs den hemsida som ska scrapas, t.ex. kvinnornas resultat från 2006 i IM Hawaii. Adressen för den hemsidan läggs in i webscraping verktyget och en ny fil skapas som då döps till hawaii_2006_k. Sedan
scrapas denna hemsida genom att klicka på namnet på den nyskapade filen och välja scrapa.
Då öppnas ett nytt fönster som laddar ner information från hemsidan. Denna procedur repeterades för män respektive kvinnor 2002-2016, i alla sex tävlingar som togs med i studien. När scrapingen är avslutad sparas informationen ner till datorn i ett Excel dokument.
För att besvara frågeställningen om det totala deltagarantalet samlades informationen ihop manuellt från hemsidan. Resultatlistor för samtliga officiella IM tävlingar mellan åren 2002- 2016 användes till analysen, totalt 632 637 resultat.
4.2 Statistisk analys
För att analysera all data och skapa diagram samt tabeller användes programmen GrahPad Prism, IBM SPSS och Microsoft Excel. Signifikansnivån accepterades vid 5 % (p<0,05).
Antalet deltagare för de olika tävlingarna samt för varje år samlades in och sammanställdes i en graf där en linjär regressionsanalys användes för att illustrera utvecklingen. För att beräkna den procentuella förändringen över tid sammanställdes materialet i tabeller. Det kvinnliga deltagandet beräknades genom att undersöka fördelningen mellan manliga och kvinnliga deltagare i sex WTC IM tävlingar. Ett chi2 test gjordes för att testa om fördelningen hade förändrats signifikant mellan åren.
Vid beräkning av elitens utveckling sammanställdes sluttider för de tre bästa män respektive kvinnor från alla sex tävlingarna för varje år. Ett år representerar således sluttider från 36 individer, 18 kvinnor och 18 män. Alla sluttider omvandlades till minuter och avrundades till hela minuter i Excel. Linjär regressionsanalys skapades i GraphPad Prism för att illustrera utvecklingen över 15 års tid. För varje år visas medianvärde, kvartilavstånd och
min/maxvärde för elitens sluttider. Ett normalfördelningstest (Kolmogorov-Smirnov) kunde bekräfta om datan var normalfördelad. För att undersöka om sluttiderna hade förändrats signifikant över tid gjordes två oberoende t-test (Independant samples T-test) i SPSS där sluttiderna för 2002/2003 jämfördes med sluttiderna från 2013/2014, för män och kvinnor var för sig.
För att undersöka och illustrera hur procentuella skillnader mellan män och kvinnor i simning, cykling, löpning samt sluttid hade förändrats i Hawaii och Frankfurt, gjordes regressionsanalyser i GraphPad Prism samt SPSS. Procentuella skillnader beräknades först mellan topp tre män och kvinnor i Hawaii och Frankfurt var för sig. Sedan användes
medelvärdet för båda tävlingarna i den slutliga analysen. Normalfördelning testades även här genom ett Kolmogorov-Smirnov normalfördelningstest.
4.3 Urval och bortfall
Till studien användes information från hemsidan ironman.com. Den tillhandahåller resultat från samtliga tävlingar som WTC arrangerar över hela världen. För att undersöka
utvecklingen av det totala deltagarantalet hämtades information från alla tillgängliga IM tävlingar på hemsidan mellan åren 2002-2016. För elitens utveckling, kvinnligt deltagande och tidsskillnader mellan könen valdes sex specifika tävlingar runt om i världen. Tävlingarna som användes till dessa syften var IM i Florida, Wisconsin, Lake Placid, Hawaii, Nya Zeeland och Frankfurt. Dessa tävlingar valdes främst eftersom alla hade resultatlistor som var
tillgängliga från 2002 fram till 2016. På hemsidan ironman.com var detta de tidigaste resultaten som kunde visas och därför valdes dessa tävlingar för att få en så lång
kartläggningsperiod som möjligt. Tävlingarna valdes även för att detta är några av världens största med både världsmästerskap i Hawaii och europamästerskap i Frankfurt.
Ett vanligt sätt att analysera elitens utveckling har varit att jämföra medeltiden hos de tio bästa från varje år (Lepers 2008; Jürgens et al. 2012). Varje år som undersöks utgörs då av 20 individuella resultat och medelvärde samt spridningsmått kan identifieras. Vid beräkning av sluttider i den här undersökningen, valdes genomsnittstiden för de tre bästa män och kvinnor. Främsta anledningen till det är att i denna studie sammanställs resultat från sex olika
vilket innebär att medelvärde och spridning kan identifieras på ett tillfredsställande sätt för varje år. För att undersöka könsskillnaderna jämfördes medeltiden för de tre bästa för varje år från tävlingarna i Hawaii och Frankfurt. Främsta anledningen till de valen var att båda dessa tävlingar är stora mästerskap och att män i dessa tävlingar är betydligt fler i proportion till kvinnor. Eftersom kvinnorna procentuellt alltid är betydligt färre är deras sluttider mer utspridda. Genom att välja de tre bästa resultaten minskade spridningen och jämförelsen blev mer representativ för kvinnornas elittider, vilket var det som skulle undersökas. I studierna från Zingg et al. (2013) och Rüst et al. (2014a) analyserades könsskillnaderna på samma sätt.
Tre bortfall uppkom från tävlingarna i Florida och Nya Zeeland. Simningen i Florida blev inställd 2014 p.g.a. dåligt väder och sluttiderna påverkades således av detta (Mackinnon 2014). Florida togs därför inte med i analysen av elitens sluttider mellan 2002/2003 och 2013/2014. I Nya Zeeland genomfördes endast en halv IM 2012 p.g.a. dåliga
väderförhållanden (NZ Newswire 2012). Resultat från Nya Zeeland 2006 fanns inte tillgängliga och föll därför även bort. Kvinnligt deltagande föll bort från IM i Frankfurt eftersom stora delar av den informationen inte framkom på hemsidan. Åren 2002-2008 var den inte tillgänglig. Några försök gjordes för att få tag på den informationen genom förfrågan via e-post, utan framgång.
4.4 Validitet och reliabilitet
Validitet handlar om att studien undersöker det som den säger sig göra. Metoden som används ska vara så passande som möjligt för valt ändamål (Eliasson 2006, s. 16). Webscraping var den metod som användes för att samla ihop data till studien. Både för- och nackdelar finns med den metoden. En stor fördel är möjligheten att samla ihop ett omfattande material på ett effektivt sätt och att informationen sedan kan bearbetas i Exceldokument. Svagheten blir att studiens validitet till stor del bygger på att informationen på hemsidan ironman.com är korrekt och kontinuerligt uppdaterad. Författarna till denna studie utgår ifrån att så är fallet vid
analysering och bearbetning av all hämtad information. Företaget WTC äger rättigheten till namnet Ironman samt IM tävlingarna och det bör vara i deras bästa intresse att informationen är riktig. All information som används till studien hämtades från en och samma källa. Endast tävlingar som arrangerades av företaget WTC togs med i materialet. Genom att analysera detta material, som kategoriseras som officiellt, tillförs en större validitet än om
informationen hämtas från flera olika källor.
Eftersom studien bygger på ett material som författarna själva inte kan eller har påverkat så stärks studiens reliabilitet. Om studien skulle göras om av någon annan skulle
resultaten med stor sannolikhet vara snarlika. Däremot finns det alltid en risk för mänskliga misstag som då kan ha påverkat resultaten.
All data som används i studien består av 180 Excel dokument med mäns respektive kvinnors resultat från varje tävling och år. Dessa har hämtats (scrapats) från hemsidan ironman.com. Den stora mängden dokument kan som sagt innebära en risk för mänskliga misstag. För att undvika sådana misstag gjordes ett flertal stickkontroller på dokumenten och verkliga resultat från hemsidan. Då kontrollerades om dokumenten och hemsidan visade samma information.
En av studiens frågeställningar handlar om skillnader mellan män och kvinnor som tävlar på elitnivå. För att besvara den analyserades två av de sex tävlingar som studien undersökte, Hawaii och Frankfurt. Anledningen till det valet var att dessa två tävlingar är stora nationella mästerskap. Genom den avgränsningen stärks validiteten för att de registrerade tiderna genomförs av de bästa elitidrottarna (Eliasson 2006, s. 14). På dessa platser samlas de allra bästa atleterna i jakt på de prestigefyllda titlarna: europamästare och världsmästare. Vidare kan arrangörer ibland fördela upp elittävlande individer mellan stora IM tävlingar som hålls samtidigt. Ett sådant exempel förekom i IM Kalmar och Köpenhamn 2016. Eftersom tävlingar genomfördes under samma helg fördelades elitmän till Köpenhamn och elitkvinnor till Kalmar (WTC 2015). Att undersöka resultatlistor från tävlingar som dessa skulle skapa en bias till frågeställningen om tidsskillnader mellan elitmän och elitkvinnor.
4.5 Etiska aspekter
Studien har inget syfte att tjäna pengar eller på annat sätt sprida information för att tredje part ska göra en ekonomisk vinst. Informationen är endast ämnad för forskning och används inte för kommersiellt bruk eller i annat icke-vetenskapligt sammanhang. All data till studien är hämtad från en offentlig hemsida. Inga personuppgifter eller enskilda prestationer tas med i studien. Endast analysering av större grupper eller tider från flera individer sammanställs.
Något tillstånd eller godkännande krävdes därför inte för genomförandet. Inget etiskt dilemma skapas och författarna har inga personliga intressekonflikter med studien (Vetenskapsrådet 2002).
5 Resultat
För att analysera utvecklingen av det totala deltagarantalet sammanställdes deltagare från alla officiella tävlingar som WTC arrangerade ifrån 2002-2016. Från sex tävlingar 2002 ökade antalet till 34, 2016. Deltagarantalet har således även ökat i takt med att fler tävlingar arrangerats, se figur 3 och tabell 1. Den procentuella skillnaden från 2002-2016 är drygt 547 %. Vilket innebär en ökning på ca 36 % per år i genomsnitt.
Tabell 1. Antal tävlingar samt deltagare mellan år 2002-2016.
2 0 0 2 2 0 0 4 2 0 0 6 2 0 0 8 2 0 1 0 2 0 1 2 2 0 1 4 2 0 1 6
0 1 0 0 0 0 2 0 0 0 0 3 0 0 0 0 4 0 0 0 0 5 0 0 0 0 6 0 0 0 0 7 0 0 0 0 8 0 0 0 0
D e lt a g a r a n t a l i IM t ä v lin g a r
Å rta l
Antal deltagare
Figur 3. Utvecklingen av det totala deltagarantalet i officiella IM tävlingar från 2002-2016.
Kvinnligt deltagande beräknades från fem tävlingar: Hawaii, Florida, Wisconsin, Lake Placid och Nya Zeeland. Dessa har varit med som officiella IM tävlingar sedan 2002. Den totala procentuella andelen kvinnor beräknades för de fem tävlingarna, se tabell 2. Deltagandet har ökat succesivt med varje år från 20,2 % 2002 till 28,4 % 2016 (p<0,01). Utvecklingen i varje tävling för sig varierar något men i alla tävlingar har det kvinnliga deltagandet ökat
signifikant förutom i Nya Zeeland (p=0,072). Störst var ökningen i Lake Placid där andelen kvinnor ökade med knappt 12 % och den minsta förändringen skedde i Nya Zeeland där skillnaden var drygt 4 % mellan 2002 och 2016, se bilaga 2. I Frankfurt sammanställdes statistik för den period som fanns tillgänglig, mellan 2008-2016. Under den perioden var andelen kvinnliga deltagare i stort sätt oförändrad, se bilaga 3.
Årtal Antal tävlingar Antal deltagare
2002 6 10 898
2003 7 12 804
2004 7 14 566
2005 14 25 861
2006 15 30 653
2007 18 35 656
2008 19 39 196
2009 20 43 549
2010 20 45 167
2011 21 46 898
2012 25 54 373
2013 28 61 203
2014 31 69 433
2015 34 71 845
2016 34 70 535
Tabell 2. Utveckling av kvinnligt deltagandet i fem WTC tävlingar: Hawaii, Florida, Wisconsin, Lake Placid och Nya Zeeland. Andelen kvinnor har ökat signifikant (Chi2test, p<0,01) från 2002-2016.
Sluttiderna presenteras i hela minuter, för att kunna tolka dessa på bästa sätt visas även ett omvandlingsindex här, där minuter har gjorts om till hela timmar.
420 min = 7 timmar 480 min = 8 timmar 540 min = 9 timmar 600 min = 10 timmar
Elitens utveckling beräknades genom att sammanställa de tre bästa männen respektive
kvinnorna från de sex tävlingarna som WTC arrangerat mellan 2002-2016 (n=522), se figur 4.
Figur 4. Visar utvecklingen av elitens sluttider i minuter, topp tre män och kvinnor för varje år i sex IM tävlingar (Hawaii, Florida, Frankfurt, Wisconsin, Lake Placid och Nya Zeeland) mellan åren 2002-
Årtal Kvinnor Totalt Andel kvinnor 2002 1 802 8 916 20%
2003 1 932 9 167 21%
2004 2 304 10 336 22%
2005 2 268 9 812 23%
2006 2 555 10 862 24%
2007 2 459 10 450 24%
2008 2 721 10 609 26%
2009 2 746 11 356 24%
2010 2 950 11 959 25%
2011 2 873 11 850 24%
2012 3 169 12 336 26%
2013 3 018 11 930 25%
2014 3 138 12 073 26%
2015 3 254 12 208 27%
2016 3 339 11 752 28%
Independant samples T-test visade att männen hade förbättrat sina sluttider mellan åren 2002/2003 n=30, (519,8 min ± 15) och 2013/2014 n=30, (506,5 min ± 17), p=0,003.
Kvinnorna förbättrade också sina sluttider under samma period. Från 2002/2003 n=30, (576,2 min ± 22) till 2013/2014 n=30, (561,6 min ± 22), p=0,012, se bilaga 5. I genomsnitt var förbättringarna 1,18 min/år för män vilket motsvarar 2,6 % för hela perioden. Kvinnornas förbättring var 1,36 min/år i genomsnitt vilket motsvarar 2,5 % för hela perioden.
Den procentuella tidsskillnaden är beräknad utifrån medeltiderna för de tre bästa män och kvinnor från både Hawaii och Frankfurt. I löpning har tidsskillnaden minskat signifikant (p=0,04) de senaste 15 åren. Den minskade med i snitt 0,21 % per år. I simning, cykling och sluttid fanns inga signifikanta tidsförändringar mellan könen.
Figur 5. Visar procentuella skillnader i tid för löpning, cykling, simning samt sluttid för de tre bästa män och kvinnor i Hawaii och Frankfurt mellan åren 2002-2016. I löpning hade skillnaden minskat signifikant mellan könen (p=0,04), se bilaga 6. Trendlinjen i löpning visar genomsnittsförändring (0,21 % per år) över tid. I simning, cykling och sluttid fanns inga signifikanta förändringar.
6 Diskussion
6.1 Metoddiskussion
Webscraping som metod skapar goda förutsättningar för att samla ihop en stor mängd information på kort tid från internet och spara ner till Excel dokument. Att analysera och sammanställa materialet blir sedan bekvämt på många sätt. Excel erbjuder flera funktioner som smidigt kan användas och underlätta för olika uträkningar direkt i programmet. Metoden är kvantitativ och kan generera värdefull statistik för stora grupper av, i det här fallet,
individer som tävlar i IM. För att undersöka utveckling över en längre tid och procentuella skillnader mellan olika grupper är metoden passande. En annan fördel är att metoden inte kräver något formellt samtycke då informationen hämtas från en offentlig hemsida.
Metoden har givetvis sina svagheter som kan påverka studiens resultat, här nämns några. Den kan inte ge några svar på bakomliggande faktorer till varför det har sett ut som det gör, banornas olika karaktärer, om de har förändrats över tid samt variation i
väderförhållanden. Dessa har inte någon direkt koppling till studiens syfte men kan påverka resultatet. Till ändamål av det slaget hade andra tillvägagångsätt krävts, möjligen metoder med mer kvalitativa ansatser som kan fånga upp känslor och upplevelser bland deltagande individer (Eliasson 2006, s. 27).
En annan svaghet är att materialet begränsas av hemsidans kvalitét och att vissa uppgifter kan saknas, det förekom vid några tillfällen. En del information fanns inte tillgänglig på hemsidan och det som fanns var inte alltid heltäckande på ett önskvärt sätt.
Frankfurt var ett sådant exempel, där gick det inte att scrapa flera av åren mellan 2002-2008 vilket bidrog till att Frankfurt föll bort i undersökningen om kvinnligt deltagande. För elitens sluttider och könsskillnader i Frankfurt kunde resultat för de tre bästa män och kvinnor hämtas manuellt från hemsidan och skrivas över till Excel dokument. Resultatlistan från Hawaii 2002 kunde heller inte scrapas. Efter en förfrågan via e-post erhölls hela den listan som sedan manuellt överfördes till två Excel dokument (resultat män samt kvinnor). All manuell behandling av data och annan statistik kan påverka studiens reliabilitet.
Metoden är även beroende av att hemsidan är välskött och att informationen är korrekt.
Det visade sig tyvärr vara en brist vad gäller deltagarnas ålder. I vissa tävlingar visades ålder hos alla deltagare medan informationen saknades helt eller delvis i andra tävlingar. Det förekom även att deltagare behöll samma ålder över flera år. Ålder har visserligen ingenting med den här studiens syfte att göra men det är betydelsefullt att vara medveten om denna brist för framtida studier. Ålder hade eventuellt varit ett intressant tillägg till studien då tidigare studier har undersökt förhållandet mellan prestation och ålder (Gallmann et al. 2014).
Genom att undersöka könsskillnader utifrån de tre bästa sluttiderna för män och kvinnor finns en risk att resultaten i varje gren för sig inte var de bästa hos respektive kön.
Möjligheten till att undersöka de tre bästa tiderna i varje gren för sig finns med den här metoden, genom att sortera resultatlistorna efter bästa tid i varje individuell gren. Detta gjordes inte då syftet var att undersöka eliten i en hel IM men inte prestationer i de
individuella grenarna. En deltagare som har den bästa tiden i simning är inte nödvändigtvis bland de tre främsta totalt. Alla könsskillnader analyseras utifrån topp tre i resultatlistan oavsett tider i de individuella grenarna.
Att jämföra utvecklingen bland eliten från sex olika tävlingar under en 15 årig period kan vara intressant och även ge studien en högre validitet. Detta eftersom betydelsen av individuella förhållanden relaterade till en och samma tävling därmed minskar. Faktorer som banprofil, väderlek och även nationalitet får mindre inflytande på studiens resultat.
Undersökningen av elitens utveckling blir förhoppningsvis något mer relativ och representativ för just den frågan än om en och samma tävling hade analyserats. Tidigare studier har visat att faktorer som dessa ovannämnda kan påverka både prestation och sluttid i en IM tävling (Lepers 2008; Knechtle et al. 2015).
6.2 Resultatdiskussion
För att få en bild av hur det totala deltagandet har utvecklats analyserades alla officiella IM tävlingar mellan 2002-2016. Deltagande hade ökat i rask takt under hela perioden både i deltagare per tävling men även antalet tävlingar som ökade från 6 till 34 mellan åren. Enligt siffror från ITU beräknades den totala ökningen av medlemmar vara 15 % per år i genomsnitt mellan 2007-2013 (Roethenbaugh 2014). Kartläggningen av IM tävlingar i denna studie visade en betydligt större ökning än så. Mellan åren 2002-2016 var ökningen totalt
567 % vilket innebär en genomsnittsökning på ca 36 % per år. En rejäl ökning, också jämfört med Stockholm Maraton, där deltagarantalet under samma period endast ökade med
1,3 % i genomsnitt per år (Stockholm Marathon Gruppen 2016). Denna trend verkar fortsätta för IM då WTC anordnar 40 tävlingar år 2017 vilket är fyra tävlingar fler än föregående år (WTC 2017a). Den stora ökningen i just IM antyder att IM fortfarande är en snabbt växande tävlingsgren jämfört med maraton och kortare triathlon distanser. Möjligtvis kan det bero på att IM fortfarande är en ung idrott men det är nog bara en del av förklaringen. Sett till
utvecklingen av ultralopp inom löpning ökade antalet fullföljande deltagare från några hundra till mer än 6 000 på bara tio år i Sverige i början på 2000-talet (KUL 2014).
Whyte (2014) lyfter fram att gränserna för vad som är en sann utmaning håller på att förflyttas för varje generation. Utmaningar som håller på i flera dagar har funnits sen en tid
tillbaka men då endast ämnade för några få elitidrottare. I dag är det närmast massdeltagande i extrema utmaningar och diverse ultralopp inom löpning, cykling och simning (Whyte 2014).
Var finns då den yttersta gränsen och varför håller den på att förflyttas? Kanske ligger det i människans natur att alltid vilja mer, att nå lite längre än tidigare. Att bestiga världens högsta berg kanske inte längre är lika prestigefullt som det en gång var, nu ska det göras under en viss tidsgräns och utan hjälpmedel som syrgas, för att väcka uppmärksamhet.
Samhällsutvecklingen spelar förmodligen också sin roll i processen. Eventuellt har allt fler idag en större möjlighet att engagera sig i utmanande aktiviteter på sin fritid tack vare en större ekonomisk trygghet, mer kunskap om hälsa, kost och fysisk aktivitet. De allra flesta som deltar i världsmästerskapet i IM och kvalificeringstävlingar till den tävlingen kommer från välutvecklade länder (Knechtle et al. 2015). Hur det kommer fortsätta att utvecklas får framtiden utvisa men det faktum att det finns tävlingsgrenar som 20-faldig IM och 240 timmars löpartävling ser författarna som en tvivelaktig progression, sett utifrån ett folkhälsoperspektiv.
Andelen kvinnor i de fem tävlingar som undersöktes ökade med 8 % mellan 2002-2016.
Över hela perioden innebär det en ökning med 0,5 % per år i genomsnitt vilket kan ses som en låg siffra. Även om WTC arbetar aktivt med denna fråga verkar förändringarna ske långsamt vad gäller jämn könsfördelning bland deltagarna. Något som kan ha påverkat den
utvecklingen är att evenemangen som enbart riktar sig till kvinnor har blivit fler. Det kan innebära att många kvinnor som är intresserade i första hand söker sig till de evenemangen och de större tävlingarna då behåller sin manliga dominans. Av de fem tävlingar som undersöktes hölls fyra i USA och en i Nya Zeeland, tävlingen i Frankfurt föll bort eftersom information om könsfördelning saknades mellan åren 2002-2008. Störst ökning skedde i Lake Placid (11,9 %) och Wisconsin (10,1 %), orsakerna till varför det ser ut på det viset har
studien inte undersökt men det ses som en positiv utveckling för jämställdheten inom idrotten.
Andra arrangörer som Florida (4,5 %) och Nya Zeeland (4,4 %), där utvecklingen inte sett liknande ut, skulle möjligtvis kunna dra några lärdomar från dessa två platser. Sett till den information som gick att få fram för Frankfurt mellan 2008-2016, skedde inga nämnvärda förändringar. Under den perioden hade kvinnligt deltagande gått från 10,6 % till 11 %, se bilaga 3. Jämfört med de andra platserna och det faktum att Frankfurt är europeiskt mästerskap i IM, är detta en uppseendeväckande låg siffra. Att tävlingen ursprungligen
kommer ifrån USA skulle eventuellt kunna vara en förklaring men en motsägelse till det är att Florida också hade en ganska liten ökning. Europa verkar dock ligga lite efter i denna
utveckling, i IM i Schweiz 2011 var det kvinnliga deltagandet endast 13 % vilket var mer än
2002, redan då var andelen kvinnor 23,6 %. Den siffran hade stigit till 30,2 % år 2016 vilket visar att utvecklingen går framåt. Det märks också inom löpning, sett till Sveriges största maratontävling och även världens största maraton i New York förra året (2016). På båda dessa platser slogs nytt rekord i andel kvinnliga deltagare med 28 % i Stockholm och hela 42 % i New York (Stockholm Marathon Gruppen 2016; NYRR 2017).
Elitens utveckling vände efter 2014 och sluttiderna blev betydligt sämre och mer utspridda än föregående år. Det förklaras framförallt med att prispengarna samt
kvalificeringsplatser till Hawaii togs bort från tävlingarna i Florida, Wisconsin och Lake Placid efter 2014 (Polloreno 2016). Eftersom syftet med studien var att analysera elitens utveckling jämfördes åren 2002/2003 med 2013/2014 då prispengar och kvalplatser fortfarande fanns med i alla de sex tävlingarna som ingår i undersökningen. Jämförelsen visade att både män och kvinnor hade förbättrat sig signifikant mellan dessa årtal. Kvinnorna hade en något större förbättring än männen i genomsnitt, 1,36 min/år jämfört med 1,18
min/år. Jämfört med de siffror som Lepers (2008) fick fram för elittävlande män och kvinnor i Hawaii mellan 1988-2007 är dessa förändringar betydligt större. I Lepers studie hade de tio bästa männen förbättrat sina sluttider med 0,27 min/år och kvinnorna 0,57 min/år under den 19 åriga perioden. Det finns några metodologiska faktorer som kan förklara dessa skillnader.
Den här studien undersöker endast topp tre från varje tävling men har däremot resultat från sex olika tävlingar medan Lepers undersökte topp tio från en och samma tävling (Lepers 2008). Materialet till den här undersökningen består därmed i större grad av den yttersta eliten (topp tre) vilket kan innebära att de allra bästa har en snabbare förbättringstakt än topp tio. I studien från Jürgens et al. (2012) redogjordes inte för några exakta siffror på elitens
utveckling. De presenterades i en regressionsanalys mellan 1995-2011 för de tio bästa män och kvinnor där båda kön, enligt en trendlinje, hade signifikanta förbättringar under perioden.
Sett till den här undersökningen och de två studierna från Lepers (2008) och Jürgens et al.
(2012) så finns det vissa likheter i resultaten. I alla tre visar eliten fortsatta förbättringar på sluttiden i IM och även att kvinnorna visar en snabbare utvecklingstakt än männen i samtliga studier är något som väcker intresse.
Könsskillnaderna mellan de tre bästa män och kvinnor beräknades först för Hawaii och Frankfurt separat, se bilaga 4. De två uträkningarna sammanställdes sedan till totala skillnader för båda tävlingar tillsammans. I Hawaii hade kvinnorna minskat skillnaderna mer än i
Frankfurt där trendlinjerna för cykling, löpning samt sluttid hade en negativ lutning. I
Frankfurt var det endast i löpningen som skillnaderna hade blivit mindre, i de andra grenarna och sluttid verkade skillnaderna bli större. Något som med stor förmodan påverkat detta är det faktum att andelen kvinnor är så pass låg i Frankfurt (11 % år 2016) jämfört med Hawaii
(30,2 % år 2016). Tiderna i de olika grenarna kan variera en del, simningen i Frankfurt har t.ex. oftast varit betydligt kortare tidsmässigt än i Hawaii. Eftersom studien inte jämför tiderna utan endast mäter skillnaden mellan tre bästa män och kvinnor ska det inte påverka resultaten.
Många tidigare studier har undersökt hur könsskillnader har förändrats i IM samt i de
individuella grenarna och resultaten har ibland gått isär (Rüst et al. 2014a; Rüst et al. 2014b;
Zingg et al. 2014a; Zingg et al. 2014b; Zingg et al. 2013; Knechtle et al. 2016; Peter et al.
2014).
Det som främst väcker intresse från den här studien är skillnaderna i löpning, både i Hawaii och i Frankfurt minskade skillnaderna signifikant. I Hawaii har den trenden funnits sedan en längre tid tillbaka, mellan 1988-2007 förbättrade kvinnor sina löptider i IM Hawaii betydligt mer än männen (Lepers 2008). I maraton som en individuell gren är utvecklingen en annan, där blir skillnaden större sett till årsbästa i maraton de senaste 15 åren (AIMS 2017).
Visserligen två helt olika grenar även om löpningen i en IM också består av ett maraton.
Löpningen är det sista momentet i en IM och det är knappast samma sak att springa ett maraton efter 3,8 km simning och 180 km cykling som att bara springa 42,2 km. Efter de två första momenten har den tävlande varit aktiv i mer än sex timmar och kroppens metabolism förmodligen en helt annan än i början på tävlingen. En möjlig faktor som kan spela in är fatmax, några studier har visat att män och kvinnors fatmax kan skilja sig åt till kvinnornas fördel (Cheneviére et al. 2011; Horton et al. 1998). Det vore därför intressant att jämföra fatmax hos män och kvinnor efter mer än sex timmars fysisk aktivitet. Sett till längre distanser för löpning så visade Zingg et al. (2014a) att skillnaderna blivit mindre i 50 och 100 km ultralopp men större i 200 och 1000 km mellan 1969-2012. Det kan tala emot att kvinnor har någon fördel av att löpartävlingar håller på längre än sex timmar. Visserligen kan det låga kvinnliga deltagandet ha påverkat detta eftersom det minskar i takt med att tävlingarna blir mer extrema (Rüst et al. 2014b).
I andra grenar kan fördelarna eventuellt vara större. I grenen 36 km simning på öppet hav visade Rüst et al. (2014a) att skillnaderna förändrats så pass mycket att kvinnorna
förutspåddes bli snabbare än männen inom en snar framtid. Segertiderna för män och kvinnor är runt 6-6,5 timmar i den tävlingen. Fysiologiska skillnader har ofta nämnts som möjliga orsaker till att simning passar kvinnor bättre än män. Andel kroppsfett/muskelmassa påverkar motståndet i vattnet och mindre kropp och kortare armar/ben ger kvinnorna en mer
strömlinjeformad kropp. Energiförbrukningen har också visat sig vara högre för män med tanke på dessa skillnader, jämfört med löpning där den är väldigt lik (Zingg et al. 2014b;
Lepers 2008; Rüst et al. 2014a).
Trots dessa skillnader är simning inte med bland faktorer som kan förutspå sluttiden i IM.
Löpning är däremot en sådan, ett bättre personbästa på maraton har en positiv korrelation till snabbare sluttid i en IM, det gäller både män och kvinnor (Knechtle et al. 2015).
Beroende på t.ex. vilken gren, distans eller hur könsfördelning har sett ut varierar
resultaten. Även i denna studie varierade resultaten från Hawaii och Frankfurt individuellt, det tyder på att svaret inte är uppenbart och är beroende av flera faktorer. Därför bör dessa
resultat tolkas med en viss försiktighet.
7 Slutsatser
Intresset för IM har ökat mycket de senaste 15 åren, deltagare i WTC tävlingar har stigit med 36 % per år i genomsnitt. Kvinnligt deltagande steg under samma period från ca 20 % till 28 % i de fem största IM tävlingarna. Trots den ökningen visar tävlingen i Frankfurt, som också är europamästerskap ingen förändring mellan 2008-2016 i könsfördelning mellan deltagare. År 2016 var endast 11 % av deltagarna i tävlingen kvinnor, det är en låg siffra jämfört med andra tävlingar och något som borde undersökas vidare. Elitens sluttider fortsatte att minska för både män och kvinnor. Trenden att elitkvinnor visar en något snabbare
utvecklingstakt än elitmän i IM, har som i tidigare studier även observerats i denna undersökning. Löpningen verkar vara det moment i IM där kvinnor gör störst framsteg jämfört med män. I europa- och världsmästerskapet i IM hade skillnaderna, i löpningen, mellan de tre bästa män och kvinnor minskat signifikant de senaste 15 åren. Om det beror på själva grenen eller det faktum att löpningen är det avslutande momentet i tävlingen är en intressant fråga för framtida studier. Dokumentation är en viktig del i all utveckling, vare sig det gäller inom en viss idrott eller samhället i stort. Förhoppningen med denna studie är att belysa utvecklingen inom IM så att beslutsfattare, föreningar, tränare, lärare och/eller aktiva ges en bättre möjlighet att göra så kloka beslut som möjligt.
Referenslista
Achten J., Gleeson M. & Jeukendrup A. E. (2002). Determination of the exercise intensity that elicits maximal fat oxidation. Medicine & Science in Sports & Exercise, 34(1), ss.
92-97.
AIMS, Association of International Marathons and Distance Races (2017). AIMS Statistics.
http://www.aimsworldrunning.org/statistics/CurrentYearStatistics.htm#FullMen [2017-04-04]
Arthurs-Brennan M. (2015). Why is the Gender Balance in Triathlon so Much More Equal? https://totalwomenscycling.com/lifestyle/why-is-the-gender-balance-in- triathlon-so-much-more-equal [2017-04-02]
Bouchard C., Blair S. N. & Haskell W. L. (red.) (2012). Physical activity and health. 2. ed.
Champaign, Ill.: Human Kinetics.
Cheneviére X., Borrani F., Sangsue D., Gojanovic B. & Malatesta D. (2011). Gender differences in whole-body fat oxidation kinetics during exercise. Applied Physiology, Nutrition and Metabolism, 36(1) ss. 88-95.
Eliasson A. (2006). Kvantitativ metod från början. Lund: Studentlitteratur.
FINA, Fédération Internationale de Natation (2017). Results.
http://www.fina.org/results [2017-04-04]
Gallmann D., Knechtle B., Rüst C. A., Rosemann T. & Lepers R. (2014). Elite triathletes in
´Ironman Hawaii´ get older but faster. American Aging Association, 36(1), ss. 407-416.
Hjelmberg M. (2016). Samhället gynnas av en god idrottsrörelse.
http://www.rf.se/Idrottenssamhallsnytta? [2017-02-23]
Horton T. J., Pagliassotti M. J., Hobbs K. & Hill J. O. (1998) Fuel metabolism in men and women during and after long-duration exercise. Journal of Applied Physiology, 85(5), ss. 1823-1832.
IAAF, International Association of Athletics Federations (2017). World Records.
https://www.iaaf.org/records/by-category/world-records [2017-01-05]
Ironman (2014). Ironman World Championship Presented by GoPro. World Triathlon Corporation (WTC). http://eu.ironman.com/~/media/1cda13f58349453c931fd4cb766 6f732/kona%20media%20guide%20%20%2010%207.pdf [2017-01-04]
Ironman (2016). Mediaguide. World Triathlon Corporation (WTC).
http://eu.ironman.com/~/media/ff6da891bb1642c7a51ef090ea4b2ab0/2016%20ironman
%20mediaguide.pdf [2017-01-02]
Irvine H. (2015). Tour of Flanders Pay Gap Slammed as Women's Winner Recieves £ 13,494 Less than Men´s. Total Women's Cycling. https://totalwomenscycling.com/news/tour- flanders-pay-gap-slammed-womens-winner-recieves-13494-less-
mens#DDI4jlFMpiq64fC4.99 [2017-04-02]
Jürgens D., Knechtle B., Rüst C. A., Knechtle P., Rosemann T. & Lepers R. (2012). An analysis of participation and performance by nationality at ’Ironman Switzerland’ from 1995 to 2011. Journal of Science and Cycling, 1(2), ss. 10-20.
Kenney W. L., Costill, D. L. & Wilmore J. H. (2012). Physiology of sport and exercise. 5. [rev.] ed. Leeds: Human Kinetics.
Knechtle B., Duff B., Schulze I. & Kohler G. (2008). The Effects of Running 1,200 km Within 17 Days on Body Composition in a Female Ultrarunner-Deutschlandlauf 2007.
Research in Sports Medicine, 16(3), ss. 167-188.
Knechtle B., Knechtle P. & Lepers R. (2011). Participation and performance trends in ultra- triathlons from 1985 to 2009. Scandinavian Journal of Medicine & Science in Sports, 21, ss. 82-90.
Knechtle B., Knechtle P., Stiefel M., Zingg M. A., Rosemann T. & Rüst C. A. (2015).
Variables that influence Ironman triathlon performance - what changed in the last 35 years? Journal of Sports Medicine, 6, ss. 277-290.
Knechtle B., Valeri F., Nikolaidis P. T., Zingg M. A., Rosemann T. & Rüst C. A. (2016).
Do women reduce the gap to men in ultra-marathon running? SpringerPlus, 5(1), ss. 672-688.
KUL, Svenska Friidrottsförbundets kommitté för ultradistanslöpning (2014). 2014 års statistiksamling. http://www.ultradistans.se/wp-content/uploads/2014/05/KULs- statistiksamling-2014-Final-version.pdf [2017-01-05]
Lepers R. (2008). Analysis of Hawaii Ironman Performance in Elite Triathletes from 1981 to 2007. Medicine & Science in Sports & Exercise, 40(10), ss. 1828-1834.
Lepers R., Knechtle B. & Stapley P. J. (2013). Trends in Triathlon Performance: Effects of Sex and Age. Sports Medicine, 43(9), ss. 851-863.
Lindroth J. (2012). Idrott under 5000 år. SISU Idrottsböcker.
Mackinnon K. (2014). Van Vlerken and Sanders Perfect in Panama City Beach.
http://eu.ironman.com/triathlon/news/articles/2014/11/van-vlerken-and-sanders-perfect- in-panama-city-beach.aspx#axzz4c9c4L4mS [2017-03-23]
NYRR, New York Road Runners (2017). Finisher Demographics.
http://www.tcsnycmarathon.org/about-the-race/results/finisher-demographics [2017-01-06]
NZ Newswire (2012). Bad weather cancels Taupo ironman.
https://nz.sports.yahoo.com/rugby/a/13072574/bad-weather-cancels-taupo- ironman/#page1 [2017-03-01]
Pauline G. (2014). Women's Participation in Endurance Events: An Example of How Far We Have Come. Journal of Physical Education, Recreation & Dance, 85(1), ss. 4-6.
