• No results found

Ungdomsspråk både här och där

N/A
N/A
Protected

Academic year: 2021

Share "Ungdomsspråk både här och där"

Copied!
58
0
0

Loading.... (view fulltext now)

Full text

(1)

Ungdomsspråk både här och där

Ungdomars upplevelser av andras bruk och förståelse av ungdomsspråk

Youth languages both here and there

Youths experiences of others use and understanding of youth languages

Daniel Stålbalk

Lärarutbildningen

Ämneslärarprogrammet, Svenska Avancerad nivå/15hp

Handledare: Susanne Schneider Examinator: Judy Ribeck-Nyström 2021-01-26

(2)

Sammanfattning

En vanlig uppfattning om ungdomsspråk är att de är ett uttryck för ungdomskulturen och även om ungdomskultur som begrepp är svårdefinierbart talas det ofta om att ungdomar aktivt tar avstånd både mot barndomen och vuxenlivet. Språket ses därmed som ett verktyg för detta. Men om ungdomsspråk är ett verktyg för ungdomarna att ta avstånd från de vuxna, är det då inte kontraproduktivt att vuxna skriver handböcker och ordböcker i förståelsen av dessa ungdomsspråk? Det är i den paradoxen den här studien tar sitt avstamp. Handböckerna och ordböckerna kan ses utifrån två perspektiv. På den ena sidan kan de verka för en ökad förståelse av ungdomsspråk för vuxna, på den andra kan de också hjälpa vuxna att faktiskt tala dem. Syftet med den här studien är att försöka tydliggöra i vilka sammanhang och kontexter ungdomar upplever att andras bruk och förståelse av ungdomsspråk är acceptabelt respektive

problematiskt. Upplever ungdomar att olika individgrupper har olika rätt att bruka eller förstå

ungdomsspråk? Upplever ungdomar att ungdomsspråk är mer eller mindre acceptabelt i olika kontexter?

Studiens resultat visar att ungdomar upplever att ju högre uppsatta individerna är och ju längre ifrån ungdomarna själva de befinner sig, desto mindre acceptabelt är bruket av ungdomsspråk. Förståelsen för ungdomsspråk är dock generellt alltid accepterat, förutom då det kommer till barn. Dessa resultat

återspeglas även i resultaten av de kontexter ungdomar accepterar respektive inte accepterar bruket av ungdomsspråk. I professionella miljöer och inom politiken hör det inte hemma, inte heller i media som konsumeras av barn.

Abstract

A common assumption about youth languages is that they are an expression of youth culture, and even if youth culture as a concept is difficult to define, it is often regarded that youths actively distance

themselves from both childhood and adulthood. Language can thereby be discerned as a tool to

accomplish this. But if youth languages is a tool for youths to distance themselves from adults, is it not then contraproductive for adults to write handbooks and dictionaries to help the understanding of these youth languages? It is in that paradoxal thought this study finds its’ premise. The handbooks and dictionaries can be viewed in two different ways. They can, on one hand, act for an increased understanding of youth languages, and on the other hand they can help adults learn how to actually speak them. The purpose of this study is to try and clarify in what context youths experience others use and understanding of youth languages as acceptable or problematic. Do youths experience that different groups of individuals have different rights to use or understand youth language? Do youths experience the use of youth languages in different contexts as more or less acceptable?

The results show that the further away from youth, and the higher up in the social hierarchy the individuals are, the less acceptable it is for them, according to the youths, to use youth languages.

Although the understanding of youth languages is generally accepted, except for children. These results

(3)

are also reflected in the contexts youths accept and don’t accept the use of youth languages. Youth languages does, according to the youths, not belong in environments characterized by professionalism or politics, nor does it belong in media directed towards children.

(4)

Innehåll

1. Inledning ... 1

1.2 Syfte ... 3

1.3 Frågeställningar ... 3

2. Metod ... 4

2.1 Förstudien ... 4

2.2 Enkätundersökningen ... 4

2.2.1 Urval ... 5

2.3 Metoddiskussion ... 5

2.3.1 Reliabilitet och validitet ... 6

2.4 Etiska reflektioner ... 7

3. Tidigare forskning och teoretisk bakgrund ... 9

3.1 Ungdomskultur ... 9

3.2 Symboler ... 11

3.2.1 Stereotyper, markörer och indikatorer ... 12

3.3 Ungdomsspråk ... 13

3.4 Kodväxling ... 15

3.5 Internetspråk ... 16

3.6 Naturligt språk ... 16

4. Resultat ... 18

4.1 Individer och grupper ... 18

4.1.1 Föräldrar/vårdnadshavare ... 18

4.1.2 Lärare ... 19

4.1.3 Idrottstränare ... 21

4.1.4 Chefer ... 22

4.1.5 Politiker ... 23

4.1.6 Barn ... 24

4.1.7 Vänner ... 26

4.1.8 Andra ungdomar ... 27

4.2 Kontexter ... 29

4.2.1 Ungdomsspråk i hemmet ... 29

4.2.2 Ungdomsspråk i skolan ... 29

4.2.3 Ungdomsspråk i religionen ... 30

4.2.4 Ungdomsspråk i politiken ... 31

4.2.5 Ungdomsspråk i barnprogram ... 32

4.2.6 Ungdomsspråk i sjukhusmiljö ... 33

4.3 Övrigt ... 34

4.3.1 Alltid eller aldrig ... 34

(5)

4.3.2 Viktiga faktorer för språkbruk ... 35

4.4 Resultatdiskussion ... 36

4.4.1 Individer och grupper ... 36

4.4.2 Sammanfattning individer och grupper ... 39

4.4.3 Kontexter ... 40

4.4.4 Sammanfattning kontexter ... 41

4.4.5 Övriga frågor ... 41

4.5 Metoddiskussion ... 41

4.6 Sammanfattning ... 42

4.6.1 Koppling till den tidigare forskningen ... 43

4.7 Vidare forskning ... 44

5. Referenser ... 45

(6)

1

1. Inledning

2017 släppte Louise Wester och Johanna Szemenkar Remgard ordboken Ungdomsvärldens uttryck, en sammanställning av många av de ord och uttryck som unga använder sig av idag. Ordboken är tänkt som en brygga mellan vuxenspråket och ungdomsspråket och varje ord förklaras med en tydlig beskrivning.

En liknande bok publicerade Dogge Doggelito och Ulla-Britt Kotsinas 2004. Förortsslang, som den ordboken heter, samlade samtidens slangord i invandrartäta områden som Rinkeby utanför Stockholm, Bergsjön i Göteborg och Rosengård i Malmö. Det ska sägas att båda böckerna har en aura av att var lättsamma och premiera nöje före nytta men samtidigt vill de båda, i sin tid, visa hur ungdomar faktiskt pratar på riktigt. Det är dock tydligt att på de tretton år som skiljer dessa böcker åt har den tidigare i stor utsträckning hunnit bli utdaterad. Kotsinas och Doggelitos bok består av ett språk starkt påverkat av mångkulturalism, i den senare boken är de flesta orden istället påverkade av chatspråk, sociala medier och massmedial kultur. Det är inte helt otänkbart att den ordbok som släpps 2030, det vill säga

ytterligare tretton år efter Wester och Szemenkar Remgards ordbok, likväl den kommer kantas av en mängd nya ord och uttryck och därför få 2017-års upplaga, att då kännas utdaterad.

Det ligger i ungdomsspråkets natur att ständigt förändras och utvecklas. I takt med samhällets utveckling förändras också de företeelser som finns inom samhället och därmed också det språk som talas och oavsett hur fort samhället i stort förändras sker förändringen alltid snabbare bland ungdomar. Med senmodernism, globalisering och internet har förändringstakten dessutom tagit snabbare fart än någonsin. Varje år kommer en ny mobiltelefon och plötsligt så är den telefon man haft i 9 månader gammal. Hela tiden släpps nya appar vilka skjuter de gamla åt sidan. Vem använder ens Facebook längre? Instagram och TikTok är det som gäller. Modet svänger, det som nyss var inne är nu ute och det som var ute är inne. En ordbok av detta slag fångar kanske upp det högst aktuella språkbruket hos ungdomarna men mer eller mindre så fort den publicerats så har det både tillkommit och försvunnit ord i de ungas vokabulär.

Dessutom kan ungdomsspråk betraktas utifrån ett vi och dem tänk. Vuxna har i alla tider jämrat sig över ungdomars attityder och ansvarslöshet, redan i Platons Staten berättas om hur ungdomar tycks ha glömt bort saker som att iaktta en passande tystnad kring äldre, stiga upp och lämna plats för dem samt klä sig, klippa sig och bete sig anständigt. Ungdomar har i sin tur också aktivt valt att ta avstånd från de vuxna.

Denna utveckling har kanske varit som starkast sedan andra halvan av 1900-talet. Den skärpunkt som finns mellan ungdomar och vuxna är således både påtaglig och viktig, inte minst för ungdomars möjlighet till identitetsskapande och samhörighet. Den egna kulturen och det egna språket blir

avgörande för självbilden och grupptillhörigheten. Ungdomar vill inte att vuxna ska förstå deras språk.

Språket är en säregenhet, ett vapen och alla försök till att desarmera detta vapen, genom exempelvis

(7)

2 ordböcker, leder inte till fred utan istället dyker det upp nya vapen, nya ord och nya säregenheter. På så vis blir både Wester och Szemenkar Remgards samt Doggelito och Kotsinas böcker kontraproduktiva. Ju starkare genomslag de har, det vill säga ju mer vuxna som lär sig ungdomsspråket desto snabbare kan man förvänta sig att ungdomsspråket förändras.

Det är i kontrasten mellan ungdomsspråket och vuxenvärlden den här studien tar sin utgångspunkt.

Ungdomsspråket ses både som ett uttryck för en ungdomskultur och som ett naturligt sätt för ungdomar att tala. Hur mycket får andra individer och grupper förstå av vad ungdomarna säger och i vilken utsträckning får dessa andra individer och grupper använda sig av vad vi kan karaktärisera som ett ungdomsspråk?

(8)

3

1.2 Syfte

Syftet med den här studien är att försöka tydliggöra i vilka sammanhang och kontexter ungdomar upplever att andras bruk och förståelse av ungdomsspråk är acceptabelt respektive problematiskt.

1.3 Frågeställningar

Syftet besvaras utifrån följande frågeställningar:

• Inom vilka grupper och för vilka individer accepterar eller accepterar inte ungdomar bruket av ungdomsspråk?

• Inom vilka grupper och för vilka individer accepterar eller accepterar inte ungdomar förståelsen av ungdomsspråk?

• I vilka kontexter accepterar eller accepterar inte ungdomar bruket av ungdomsspråk?

(9)

4

2. Metod

I det här avsnittet presenteras den metod som legat bakom denna studie. Dels den förstudie som

klargjorde utgångspunkten, dels den enkätundersökning som utifrån utgångspunkten utformades för att besvara studiens syfte. Därefter diskuteras metodvalet samt de etiska reflektionerna.

2.1 Förstudien

En förstudie genomfördes inför denna studie med syfte att identifiera ett antal aspekter och relevanta tankar som ungdomar har kring bruket och förståelsen av ungdomsspråk. Förstudien genomfördes i form av två fokusgruppintervjuer. En fokusgruppsintervju är en metod för datainsamlig som bygger på

människors svar utifrån moderatorns frågor, precis som intervjuer (Denscombe, 2018). Skillnaden är att en fokusgruppsintervju genomförs på fler personer under ett och samma tillfälle. I alla intervjuer ligger fokus på självrapportering, det vill säga respondenternas egna uppfattningar och beskrivning utifrån de frågor som ställs (Denscombe s.267). Fördelen med en fokusgruppsintervju i jämförelse med en ordinär intervju är framförallt att den görs i grupp. Så till vida att moderatorn ställer öppna frågor leder detta förhoppningsvis till givande diskussioner (Denscombe s.272).

Utgångspunkten var således satt. Målet var att undersöka balansen mellan ungdomar och ungdomsspråk, men för att göra detta behövdes det etableras en grund att stå på. Under fokusgruppsintervjuerna fördes därför diskussioner med utgångspunkt i temat ungdomsspråk i relation till andra grupper än ungdomar.

För att på så vis söka hitta några riktningar vilka ungdomarnas svar pekade mot. Grupperna bestod av sju respektive nio deltagare, samtliga ungdomar. Intervjuerna varade i cirka 30–45 minuter.

Vid sammanställandet av förstudien framträdde ett antal tendenser i hur ungdomar uppfattar både sitt eget språkbruk och andras bruk och förståelse av ungdomsspråk. För det första upplevdes språkbruket bara vara medvetet när de försattes i en situation där de behövde anpassa sitt språk. Språket upplevde dem behövde anpassas i tillfällen av social ojämlikhet. Det vill säga när de till exempel talade med lärare eller chefer. I andra fall ansåg de språket vara omedvetet och naturligt. Begreppet och värdeordet

naturligt återkom flertalet gånger i båda intervjuerna och diskussionen om var och när ungdomsspråk upplevdes naturligt framstod som den tydligaste riktningen för arbetets huvudsakliga studie.

2.2 Enkätundersökningen

För att besvara var och när ungdomsspråk upplevdes naturligt planerades en enkätundersökning. Syftet med den här studien och således enkätundersökningen fastställdes i att försöka tydliggöra i vilka sammanhang och kontexter ungdomar upplever att andras bruk och förståelse av ungdomsspråk är acceptabelt respektive problematiskt.

(10)

5 Enkäten utformades i Survey & Report, en tjänst vilken finns tillgänglig bland annat för oss som studerar vid Karlstads Universitet. Survey & Report är ett webbaserat enkätverktyg, vilket innebär att enkäten kan vara både kostnadseffektiv och lättdistribuerad (Trost s.135). Enkäten bestod av 39 frågor där de allra flesta syftade till att respondenten uppmanades ta ställning till ett påstående. Svarsalternativen

reflekterade i vilken utsträckning respondenten höll med om sagda påstående. Alternativen var: håller helt mer, håller delvis med, neutral, håller delvis inte med samt håller inte alls med. Denna typ av svarskala kallas för en Likertskala (Trost s.167). Det skall dock tydliggöras att det inte handlar om en Likertskala i den traditionella betydelsen med försöksgrupper med mera, utan en skala och undersökning som Trost benämner ”av Likerttyp” (Trost s.167). Enkäten bygger alltså på attitydfrågor, frågor som mäter respondenternas attityder och uppfattningar om diverse ting snarare än ”sakfrågor” som mäter faktiska förhållanden (Trost s.65 & 69) Samtliga attitydfrågor kopplas till studiens syfte, att tydliggöra när, var och av vem ungdomsspråk tillåts brukas och förstås.

I det missivbrev som medföljde den första utsändningen av enkäten samt även i enkäten i sig

definierades begreppet ungdomsspråk som någonting som på ett sätt är unikt för varje enskild ungdom men samtidigt har många gemensamma beröringspunkter. Det beskrevs som ett ungt, innovativt och utvecklande språk, men samtidigt fyllt med slangord och svordomar.

2.2.1 Urval

För att definiera urval måste vi definiera population. Med population åsyftas den del av befolkningen man önskar studera och urvalet är då den del av denna population som faktiskt deltar i studien (Trost s.25–28). Populationen för den här studien är ungdomar generellt och urvalet är ungdomar i Södertälje.

För att nå studiens sagda urval användes vad som kallas bekvämlighetsurval (Trost s.31). Det innebär att studien genomfördes på respondenter som fanns förhållandevis lättillgängliga. Konkret innebär det att enkätundersökningen delades ut till elever på den gymnasieskola där undertecknad arbetar som lärare.

Skolan har strax över 200 nuvarande elever och av dessa besvarade något fler än hälften enkäten (119st).

2.3 Metoddiskussion

Inför genomförande av undersökningar är det viktigt att fundera kring hur syftet med undersökningen kan besvaras, och på så vis säkerställa att rätt metod väljs för att uppnå bästa möjliga resultat. Men det är också viktigt att reflektera kring vad som är praktiskt genomförbart. Valet av metod i det här arbetet har inslag av båda. Trost uttrycker att om jag är ”intresserad av att kunna säga att ett visst antal procent av befolkningen tycker på det ena eller andra sättet skall jag göra en kvantitativ studie” (Trost s.23).

Eftersom detta är det jag vill göra är detta också den metod jag utgår från. Dessutom ska det tilläggas att någon annan betydande metod aldrig var aktuell. På grund av de rådande omständigheterna i samhället vid genomförandet av studien, Covid-19 pandemi och skolor som inte tillät varken elever lärare eller för den delen utomstående att besöka, var det enklaste och mest rimliga sättet att bedriva denna studie på i

(11)

6 form av en kvantitativ enkätundersökning. Detta för att den med enkelhet och säkerhet kunde

distribueras digitalt.

Liksom valet av undersökningsmetod kräver ett tydligt syfte med studien behöver också själva utformandet av enkäten finna ursprung i studiens syfte. En enkätundersökning som bygger på

attitydfrågor i form av påståenden där respondenterna uppmanas ta ställning tenderar att ge ett resultat som visar vilken attityd respondenterna har till de specifika påståendena. Alltså kort, precis det som studien syftar undersöka. Påståendena vilka respondenterna tog ställning till var samtliga utformade på samma sätt bortsett från vad de specifikt åsyftade. Detta för att det skulle vara tydligt vad de efterfrågade och enkelt att jämföra dem sinsemellan.

Studien mäter ungdomar som grupp och deras förhållning till andras bruk och förståelse av

ungdomsspråk i olika kontexter. Populationen är till viss del alltså ungdomar generellt. Därför kan det uppfattas problematiskt att urvalet, det vill säga den undersökta delen av populationen, är ungdomar i och omkring Södertälje. Det bör emellertid dock inte betraktas som att urvalet är menat att representera populationen utan som att urvalet representerar en del av den tilltänkta populationen. Således kan vi inte tala om någon generaliserbarhet riktad mot ungdomar generellt. Vi kan dock, utifrån resultaten, påvisa att dessa ungdomar, i dessa kretsar och på dessa platser upplever det på det här sättet. Detta kan i sin tur ses som en byggsten till den mer övergripande analysen av ungdomar generellt.

Här bör jag också lyfta fram relationen mellan mig och respondenterna. Trost menar att den relationen är av allra största betydelse (s.44). I det menar han att respondenterna måste lita på mig, anse att jag gör ett bra jobb och att arbetet jag gör är viktigt. Det speglar dock inte fullt ut relationen mellan mig som undersökare och dem som respondenter. För dem är jag inte bara någon som bedriver en undersökning och söker deras svar. För dem är jag också deras lärare. Deras uppfattning av mig är, enligt Trost, avgörande (s.46). Kanske innebär det faktum att vi sedan tidigare har en viss form av relation och att den, åtminstone i de allra flesta fall, är positiv, att deras uppfattning av mig är god och att de därför är mer benägna till att besvara enkäten. Kanske innebär det istället att deras uppfattning av mig är som deras lärare och att de därför inte tar min undersökning på lika stort allvar som om det vore någon utomstående som delat den. Det fråntar dock inte vikten av att formulera ett intresseväckande och inbjudande missivbrev.

2.3.1 Reliabilitet och validitet

Begreppet reliabilitet betyder enkelt sagt att ”en mätning vid en viss tidpunkt skall ge samma resultat vid en förnyad mätning” (Trost, 2012 s.61). Detta är dock, menar Trost, något missvisande då samma resultat mer eller mindre endast kan framkomma om precis samtliga förutsättningar är desamma, vilket betyder att det kan vara på sin plats att utveckla den betydelsen av reliabilitet. I begreppet kan man särskilja fyra komponenter. Kongruens, vilket handlar om att frågor som mäter samma sak de facto gör

(12)

7 det. Precision, handlar om att svaren tolkas och registreras på ett korrekt sätt. Objektivitet, kopplas till huruvida skilda forskare tolkar svaren lika. Och Konstans har att göra med huruvida fenomenet eller attityder hos respondenterna förväntas förändras över tid (Trost s. 62).

Vad åsyftar den här studiens kongruens har de påståendet respondenterna uppmanats att ta ställning till utformats på precis samma sätt. Således säkerställs att de svarande inte besvarar ett påstående utifrån en annan tolkning än de gör ett annat. Precision etableras genom att påståendena och deras svar är så tydligt formulerade som möjligt, detta går dock naturligtvis att diskutera, samt att enkäten är utformad i ett praktiskt och tillmötesgående verktyg (Survey & Report). Objektivitet som begrepp finner inte riktigt samma relevans då svaren endast tolkats och sammanställts av en person. Däremot är det ändå viktigt att reflektera kring huruvida någon annan hade tolkat svaren annorlunda. Konstans, sedermera, råder

kortsiktigt, precis som Trost menar (s.62). Min uppfattning är att tidsaspekten inte är avgörande för hur respondenterna besvarat påståendena.

Begreppet validitet har istället att göra med huruvida man de facto mäter det man avser att mäta (Trost s.63). En god reliabilitet tenderar stärka en studies validitet men är inte avgörande. Som Trost antyder:

”Man kan med tillförlitlighet mäta något annat än det man avser att mäta” (s.63). Validiteten i en enkätundersökning säkerställs istället genom att enkätfrågorna, eller i det här fallet påståendena, tydligt förankras i studiens syfte och att det är resultaten av enkäten som definitivt ligger till grund för

resultatanalys och diskussion. Det är alltså viktigt med det som ofta benämns som en röd tråd. I denna studie spelade förstudien därför en viktig roll i att klargöra vad som ämnades undersökas och varför.

2.4 Etiska reflektioner

Forskning som innehåller datainsamling från och om levande människor kräver etisk granskning (Denscombe s.434). Den forskningsetiska grunden är till för att undvika att undersökningen åsamkar någon skada. Även om denna studie inte når och inte behöver nå etikprövningsnämnden är det viktigt att jag som insamlare och sammanställare av data utifrån dessa enkätundersökningar och de intervjuer som utgjorde förstudien, är medveten om vilka konsekvenser forskningsmetod och innehåll kan ha för samtliga inblandade.

Enligt Denscombe finns det fyra huvudprinciper vad gäller forskningsetik (Denscombe, 2018). Den första är att deltagarnas intressen ska skyddas. Deltagande ska inte ge negativa påföljder på

respondenternas liv. Framförallt åsyftas i detta att behandla informanternas uppgifter konfidentiellt och att inte utsätta dem för onödiga påfrestningar. Den här studien behandlar emellertid inga konfidentiella eller icke-konfidentiella uppgifter och det tydliggjordes för samtliga deltagare att deltagandet var frivilligt. Den andra principen är att samtycke ska råda och deltagandet ska vara frivilligt. Detta

(13)

8 förmedlades till samtliga deltagare innan genomförandet av studien. Den tredje principen åsyftar

forskarens tydlighet, öppenhet och ärlighet. Det ska tydligt framgå vad syftet med insamlade data är.

Detta är också någonting som förmedlades till samtliga deltagare innan genomförandet av studien. Den fjärde principen är att forskningen ska följa de nationella lagar och regler som finns. I det här fallet gäller framförallt dataskyddslagar som GDPR, men eftersom jag varken lagrar eller nyttjar någon form av personlig information påverkas inte denna studie anmärkningsvärt av detta.

De principer som Denscombe presenteras kan sägas överlappa med de principer som ALLEA (All European Academics) har lagt fram. Dessa principer hänvisar dessutom Vetenskapsrådet, den statliga myndigheten vars uppdrag är att uppmärksamma och förmedla forskningsetiska frågor, till. Principerna är tillförlitlighet, ärlighet, respekt och ansvar. Tillförlitlighet syftar till att säkerställa forskningens kvalitet. Ärlighet till att information om studien delges på ett öppet, objektivt och fullständigt sätt.

Respekt ska visas mot kollegor, forskningsdeltagare, samhälle och miljö. Och ansvar är gentemot forskningen från idé till publicering samt dess konsekvenser. Dessa principer bör sätta ramen för allt forskningsarbete, oavsett omfattning, och så gör det också denna. Tillförlitligheten säkerställs i och med ett gediget nedlagt arbete, Ärlighet råder i form av tydlighet och öppenhet gentemot samtliga deltagare, respekt mot samtliga påverkade är en ständigt närvarande eftertanke och jag tar själv ansvar för studien och eventuella konsekvenser som den kan leda till.

(14)

9

3. Tidigare forskning och teoretisk bakgrund

På samma sätt som vuxenvärlden ser på ungdomar med en viss tveksamhet ser också ungdomar ofta på de vuxna med en nivå av avståndstagande. Att de ska växa upp och hamna i samma spår som dem ter sig emellertid föga lockande. Att växa upp handlar dock inte om att bli vuxen som de andra vuxna. Istället handlar det om att skapa en ny ”vuxenhet” ett nytt sätt att vara vuxen på. Genom att lära sig av de

vuxnas misstag och framgångar samtidigt som man bejakar de delar av sin uppväxt och sina erfarenheter i ungdomsåren som överlever övergången till vuxenlivet. Begreppet ungdom är inte enhetligt. Ibland nämns individer från femton till tjugofem år, ibland är spannet mer omfattande. I det här arbetet utgår jag inte från ungdomen som en ålder utan mer som en del av identiteten. Ungdomens identitet, kultur och språk beskrivs vidare nedan.

3.1 Ungdomskultur

Första gången begreppet ungdomskultur återges är i början av 1900-talet. Tysken Gustav Wyneken som var en framträdande gestalt inom den tyska ungdomsrörelsen innan han själv arbetade som

gymnasielärare, teolog och skribent använde begreppet jugendkultur för att beskriva ungdomars

förhållningssätt mot samhället. Han menade att ungdomarna trodde på en utopi, en kulturrevolution som skulle störta industrikapitalismen och bana väg för ett friare och mer öppet samhälle (Bjurström, 2005 s.27). Mot denna teori kan ungdomar nästan ses som fanbärare i en kulturell och samhällelig revolt.

När ungdomskultur ca. 30 år senare för första gången användes som begrepp i vetenskaplig diskurs var dock synen något annorlunda. Begreppet användes då av sociologen Talcott Parsons under 40-talet.

Enligt Parsons definition är ungdomskultur ett subsamhälle vars värderingar och umgängesformer enligt honom fått ett allt större inflytande över adolescensen. Parsons förklaring var att ungdomar inte kunde konkurrera med vuxna på arbetsmarknaden och därför skapade de egna statussymboler (Bjurström s.34).

Parsons fokus låg på amerikanska high school studenter under 1930 och 1940-tal. Han menade att denna subkultur definierades av ansvarslöshet och att ha kul samt umgänge med det andra könet. När dansen vals blev populär ansågs det exempelvis omoraliskt att dansa parvis och på dansbanorna rådde ”lösaktigt leverne med fruktansvärda medicinska följder” (Kotsinas, 1994 s.13). Denna typ av dans kunde av naturliga skäl också ses som en inkörsport till brottslighet.

Även om Wynekens fokus och Parsons fokus för studierna skiljde sig åt, är det intressant att se hur ungdomar som inte bejakar samhällets mönster, set vill säga de som vill ta sig an sin egen väg och slå sig fria från den begränsande struktur som vuxenvärlden har, kan ses utifrån två helt skilda perspektiv.

Antingen som frihetskämpar och kulturaktivister, eller som lata och ansvarslösa. Senare forskning har, enligt Linköpingsbaserade professorn Erling Bjurström (2005), dock kommit att poängtera brister i Både Wyneken och Parsons arbeten. När Wyneken och Parsons beskrev ungdomskultur var det som något

(15)

10 allmängällande, något som samtliga ungdomar antingen eller inte tog del av. Idag gör vi istället skillnad på ungdomskultur och ungdomskultur. Dels går det inte att tala om en specifik ungdomskultur, dels är inte ungdomskulturen statisk utan den kan alltid kopplas till specifika sociala och kulturella

sammanhang (Bjurström s.36).

Under senare delen av 1900-talet blickade mycket av den ungdomskulturella forskningen bakåt i historien. Den forskningen är entydig, vuxna har alltid jämrat sig över ungas levnadssätt. I Platons Staten målas ungdomar upp som oanständiga och icke vördnadsfulla mot den äldre generationen. I bevarade dokument från senmedeltiden beskrivs hur unga i både skola och mässor besatt

disciplinproblem och även om sjutton- och artonhundratalets ungdomar fullgjorde de arbetssysslor de blev tilldelade så spenderade de fritiden med att dra runt i byarna, busa och festa (Lindgren i Lindgren, 2015 s.15). Vidare har ungdomar under hela efterkrigstiden dessutom ofta betraktats som en

svårhanterlig och problematisk grupp, och som en grupp representativ för ett språkligt, kulturellt och moraliskt förfall (Sernhede i Lindgren, 2015 s. 81).

Ett annat sätt att se på ungdomar är att se dem som symboler för samhällsförändring. Det är i

ungdomarnas konsumtionsmönster som hög- respektive lågkonjunktur får tydligast genomslagskraft.

Det är ungdomar som drabbas först och hårdast av ökad arbetslöshet och det är ungdomar som tar sig an, testar och utmanar nya företeelser. Man säger att barnen är vår framtid, och det blir extra tydligt om vi väljer att se på dem som det. Samhället genomgår ständiga förändringar och även om dessa förändringar är svåra att djupgående beskriva och tydliggöra, Arnaud Sales menar att självaste konceptet samhällelig förändring är begränsat eftersom ingen djuplodande sociologisk analys har möjlighet att omfatta

totaliteten i socialt liv även om de övergripande kan visa på vissa trender (Sales, 2012), är det ofta hos den yngre generationen de tar sin utgångspunkt.

Idag påverkas ungdomar i högre grad än tidigare av det moderna och mycket snabba

konsumtionssamhället. Det ständiga introducerandet av så kallade nya medier för interaktion och kommunikation sätter allt större prägel på ungas liv (Lindgren i Lindgren s. 7). Sociologen Anthony Giddens beskriver i Sociologi (2014) hur ungdomar i andra kulturer har mycket mindre att ”lära bort” än ungdomar i västerländsk kultur eftersom förändringsprocessen där är långsammare (s.174). På samma sätt menar Lalander och Johansson att det råder en viss turbulens i dagens ungdomskultur. Moderna stilar, intressen och mode byts ut snabbare än någonsin tidigare och dessutom är influenserna fler och kommer från fler olika håll (Lalander & Johansson, 2017 s.32). Frukterna av internets utveckling under nittiotalet är drygt tjugofem år senare redo att skördas. Den befolkning som idag kategoriseras som ungdomar, framförallt i västvärlden, känner inte till en verklighet där det sociala samspelet inte utgår från internetbaserade tjänster. Naturligtvis är ungdomars erfarenheter av internet och sociala medier varierade på samma sätt som det är det för vuxna, men individer äldre än tjugofem, trettio år kan erinra

(16)

11 sig om en tid då den effektivaste formen av kommunikation skedde på plattformar som inte var digitala.

Sociala medier har dessutom medfört att människor som annars inte hade haft möjlighet nu får möjlighet att uttrycka sig, dela med sig av sina erfarenheter och intressen och i det påverka andra. Ungdomars smak och intressen påverkas därför numer inte bara av familj, vänner och lärare utan unga idag är också starkt influerade av personer som delar sina åsikter på sociala, internetbaserade plattformar.

3.2 Symboler

Ungdomars kulturmönster kan ge oss en förståelse kring olika typer av samhällsförändringar och vilka existentiella utmaningar ungdomar möter i sin vardag (Lalander och Johansson s.39). För att förstå dessa är det viktigt att förstå de uttryck och de symboler ungdomar använder sig av inom ungdomskulturen. En symbol är i den här bemärkelsen ett tecken vars betydelse sträcker sig utöver en själv (Ibid). Symbolers existens och innebörd skiljer sig åt mellan olika kulturer och miljöer, som exempel kan handsymbolen för ”OK”, det vill säga då tummen och pekfingret möts i en cirkelliknande form och de övriga fingrarna hålls upprätta, uppfattas kränkande i en del kulturer. Detsamma gäller gester som ”tummen upp”. Men symboler kan också ta sig an skepnad av exempelvis kläder, frisyrer och hållning. Tillsammans utgör dessa symboler vad vi kan kalla för en stil (Lalander Johansson s. 40). En stil är i det fallet alltså det sammanvägda resultatet av en individs uttryck. I form av exempelvis klädval, rörelsemönster, beteende och andra liknande aspekter av en persons identitet.

Symboler kan också beskrivas som koder (Lalander & Johansson s.41). Denna beskrivning använder sig bland annat den brittiska sociologen Basil Bernstein av. Bernstein gör skillnad på begränsade koder och utvecklade koder. Begränsade koder menar han är viktiga för gruppen och kollektivet, de är svårtydda för folk utifrån vilket skapar en känsla av gemenskap hos användargruppen. De utvecklade koderna är i sin natur tydligare och mer lättolkade. Begränsade koder används exempelvis ofta i hemmet eller inom slutna grupper där alla förstår och har tillgång till den. Utvecklade koder finner istället användning i akademiska, formella och offentliga kontexter. Bakom Bernsteins teorier ligger klassbegreppet.

Bernstein menar att barn från lägre klasser, till exempel arbetarklassen, har sämre förkunskaper vad gäller de utvecklade koderna. Barn från medelklassen möter dessa koder redan innan de börjar skolan, de är vana vid dem och de kan hantera dem. Detta ger medelklassens barn ett försprång vilket vidare bygger på den samhälleliga klyftan (Bernstein, 1971).

För gruppdynamik och gemenskap krävs mer än att man nyttjar eller anammar en symbol. I en grupp av fans till ett specifikt rockband räcker det exempelvis inte att man klär sig i nitar och läder. Man bör också kunna raljera med anekdoter kring bandets medlemmar och kunna sjunga med i deras sånger och på så vis visa att man följt bandet under en längre tid. Dessutom krävs det, för att komma in i en mer avgränsad grupp, att man också behärskar de begränsade koderna och de subtila symbolerna. Den unika

(17)

12 kombination av koder och symboler som existerar inom en avgränsad grupp har delvis som syfte att underlätta smidigheten i gruppkommunikationen (Lalander & Johansson s.42). Att det krävs så pass mycket för att vara en del av en grupp påverkar och påverkas av ett vi och dem tänk. Att kunna särskilja sig och sin grupp från andra grupper är av stor vikt vid självdefiniering och identifikation. Utan någon annan att jämföra sig mot faller idén om en gemensamt särställd grupp. Grupptillhörigheten hjälper sedan varje individuell medlem att navigera sig i sin tillvaro och därför blir gruppen viktig även i den personliga utvecklingen.

Grupper finns i olika storlekar och konstellationer vilka använder mer eller mindre begränsade och utvecklade koder för att visa sin tillhörighet och dessutom är en individ sällan enbart en del av en grupp.

Vilken grupp du för tillfället identifierar dig med och anpassar dig efter beror mångt och mycket på den kontexten du befinner dig i. En lärare beter sig, klär sig, talar och agerar på ett visst sätt för att etablera en särställning gentemot eleverna. I ett annat sammanhang befinner sig läraren på fotbollsmatch och beter sig, klär sig, talar och agerar på ett annat sätt vilket ger uttryck för en annan grupptillhörighet.

En del grupper är små och slutna, en del grupper är bredare och kan klassas som samhällsgrupper. Bland de bredare grupperna kan ungdomsgrupper placeras in. Ungdomar, utifrån ett samhällsperspektiv, har mycket gemensamt oavsett var de befinner sig. De är bland annat, och kanske framförallt, underordnade vuxna i mått av makt (Lalander & Johansson s.44), vilket ter sig i form av att de inte har rösträtt och de måsta inställa sig efter de vuxnas krav på utbildning och i viss utsträckning, arbete. Samtidigt skiljer sig ungdomsgrupper åt även sinsemellan. I socioekonomiskt utsatta områden och områden med

trångboddhet och stor invandring lever ungdomar i en annan vardag än i mer välbärgade områden. En sextonåring från Rinkeby har nog svårt att identifiera sig som lika med en sextonåring från Djursholm.

De lever i olika miljöer med olika krav och olika former av press. Grupper kan dock vara också betydligt mer avgränsade än så. Inom en skolklass finns det exempelvis ofta grupperingar vilka använder sig av egna uttryck och symboler, men när klassen står i opposition mot en annan klass kan dessa mindre grupper läggas åt sidan för den större gruppens gemensamma intressen. På samma sätt som att folk från Stockholm och folk från Göteborg finner samhörighet i att de båda är från Sverige, då de av en slump möts på en semesterort.

3.2.1 Stereotyper, markörer och indikatorer

De språkliga koder och symboler som vi använder oss av delas vanligen in i stereotyper, markörer och indikatorer. Med stereotyper åsyftas ett språkdrag som brukarna är väl medvetna om och ofta har värderingar kring (Norrby Håkansson, 2015 s.353). De flesta skåningar är exempelvis väl medvetna om bruket av ett skånskt skorrande r. En del bejakar det i kontakt med utomstående, möjligtvis för att visa stolthet och tillhörighet till den geografiska del av populationen som talar med just dessa skorrande r.

(18)

13 Någon annan vänjer bort sitt skorrande r till förmån för ett mer standardsvenskt, främre r, om de

exempelvis flyttar upp till Stockholm för arbete. Attityder och värdesättning av dessa stereotyper är dock inte enbart exklusivt för den grupp av talare som brukar dem. Även utomstående kan emellertid ha mer eller mindre starka åsikter om ett språkdrag hos en viss grupp. En del dialektala säregenheter som uttal, ordböjningar och meningsuppbyggnad kan till exempel kommenteras som att de låter ”bonniga”.

Stereotyper är med andra ord tydliga både för brukaren och utomstående, och det är dessa som ofta lyfts fram för att diskutera eller påvisa hur en viss grupp talar. Alla språkdrag är dock inte lika framträdande.

En del språkdrag är brukarna inte aktivt medvetna om men kan ändå erinra sig dess existens då de reflekterar över ordval i informella respektive informella situationer. Språkdrag av sådan natur kallas för markörer (Norrby Håkansson s.347). En markör kan tydliggöras i de fall en individ söker anställning på ett företag. Eller skillnaden i hur någon talar med kontorskamraterna jämfört med på möten. Personen i fråga gör mer eller mindre subtila ändringar i hur den talar baserat på den sociala kontexten. Hen är således medveten om att det i olika situationer krävs olika former av språk och kan reflektera kring språkbruket i de olika tillfällena. Språkvetare och sociolingvister definierar dessutom en tredje kategori, indikatorer, vilka beskrivs som språkdrag brukarna ej är medvetna om och därför inte anpassar i diverse talsituationer (Norrby Håkansson s.345). Namnet indikatorer åsyftar just det att dessa former av

språkdrag ger en indikation om talarens sociala, regionala eller etniska hemvist.

3.3 Ungdomsspråk

En sorts symboler är det språk ungdomar använder sig av. Ungdomars talspråk är expressivt, lekfullt och aktivt och innehåller många språkliga nyheter. En viktig drivkraft för detta nyskapande är behovet att med språkets hjälp markera grupptillhörighet och identitet för en ny generation och nya grupperingar i en ny tid. Språkligt uppförande kan därför ses som en serie identitetsakter där människor avslöjar både sin personliga identitet och sitt sökande efter sociala roller. Talaren väljer sitt språkbruk efter situation och för att visa samhörighet eller avståndstagande mot någon eller någonting (Kotsinas, s.19). Valet av språkliga varianter har ett starkt samband med ungdomarnas behov av att signalera sin grupptillhörighet (Kotsinas s.161). I Kotsinas studie från 1994 uppmärksammar hon hur de traditionella e-uttalet av ä i stockholmskan mer eller mindre försvunnit i norra delarna av staden även om de då fanns kvar i viss utsträckning i de södra delarna. Drygt tjugo år senare visar en studie av Gösta Bruce (2010) att ä-ljudet helt etablerat sig bland de unga. Detta är med andra ord en språklig förändring som till viss del

observerats i realtid. Dessutom är det en språklig förändring som underbygger teorin om ungdomsspråk som ett avståndstagande mot vuxenspråk. Att ä-ljudet växt fram bland de unga som en tydlig skillnad mot e-ljudet hos de äldre stockholmarna gör att ungdomarna därigenom kan markera sin identitet som just ungdomar (Norrby & Håkansson s. 175).

(19)

14 I den tidigare delen om ungdomskulturer gjorde jag sak av hur ungdomar alltid fått utstå svidande kritik för sitt beteende och levnadssätt. Att vuxna, nästan utan undantag, ständigt sett på ungdomen som en förfallande generation. I detta är språket inget undantag. Under 30-talet var många allvarligt bekymrade över ungdomens språk. I storstäder som Stockholm ”försämrades” språket snabbt och det smittade av sig på övriga Sverige (Kotsinas s.10). 30 år senare, på 60-talet, gick lärare och talpedagoger, som med största sannolikhet växt upp under detta 30-tal och fått höra att deras språkbruk var i förfall, ut med ett varningens finger om att eleverna i skolorna talade ”den mest fasansvärda svenska” (Kotsinas s.9).

Sedan kom engelskan in i bilden, därefter en våg av invandring. Grekiska, serbiska, arabiska och en mängd andra språk gjorde entré i svenskarnas språkbruk och återigen var det svenska språket ”hotat”.

Det finns skäl att oroa sig för ett försämrat språkbruk i former av domänförluster och ökad otydlighet, men samtidigt talar den övergripande trenden snarare för de vuxnas avståndstagande mot språklig förändring är riktat mot just förändringen, snarare än ett faktiskt uttryck för språkligt förfall. Jonas Frykman menar att vuxengenerationens eviga klagande över ungdomen visar att det är svårt för de åldrande att hänga med i och upptäcka det som är nytt och modernt (Kotsinas s.14). Ur det perspektivet framstår ungdomsspråket som något nytt och modernt snarare än slarvigt och som ett språk i förfall.

Många av de förändringar som sker i talspråket har ofta sin upprinnelse i ungdomarnas språk (Doggelito

& Kotsinas, 2004). De vuxna ser då avsaknaden av det dem förväntar sig finnas där, före det nya och kreativa som faktiskt finns. En tankegång som mer eller mindre går ut på att om jag, i egenskap av vuxen i det här fallet, inte känner till någonting så betyder det att det är fel. Den amerikanska sociolingvisten Penelope Eckert kallar, på dessa grunder, ungdomar för movers and shakers just eftersom de ofta är ledande för språkliga nyheter. Hon menar att ungdomar, åtminstone i de

industrialiserade städerna i väst, är ursprungskällan för information kring språklig förändring och att förståelsen kring ungdomar och ungdomars beteenden är nyckeln till förståelsen kring språk (Eckert, 1997). Dessa språkliga nyheter och nyskapande aspekter ter sig i allt från uttal och ordval till syntax och samtalsstil (Norrby & Håkansson s.175).

När vuxna anmärker på ungdomars språk tar de alltså ofta fasta vid att de inte begriper vad ungdomarna talar om, vilket då blir ett bevis för att ungdomar inte kan uttrycka sig ordentligt. Slang och uttal som inte stämmer överens med standardspråket pekas ut som problemområden. Men trots att ungdomar, i de vuxnas öron, talar fult och det finns belägg för att de, om de skulle vilja, skulle kunna tala mer korrekt svenska så gör de inte det i alla sammanhang, ibland inte ens i klassrummet (Kotsinas s.164). Enligt Ulla-Britt Kotsinas beror detta dels på en viss bristande behärskning av det korrekta språket, vilket även många vuxna brister i, dels ett aktivt val. Det är tufft att snacka slang. Det är inte tufft att tala

standardspråk, som alla vuxna. Detta språkliga ställningstagande får ses i skenet av identitet och

grupptillhörighet, ett vi och dem tänk som sträcker sig över alla samhällets instanser och bland annat tar sig skepnad i form av ett alternativt språkbruk.

(20)

15 Varken vuxenspråk eller ungdomsspråk kan eller bör dock ses utifrån idén om två enhetliga

oppositioner. Vi kan tala om ett ungdomsspråk lika lite som vi kan tala om en ungdomskultur. Språket är starkt påverkat av sitt sammanhang och olika ungdomar befinner sig i mer eller mindre skilda

sammanhang. Uppväxt, intressen och umgängeskrets påverkar språket minst lika mycket som den talandes ålder. Dessutom varieras språket efter situationen. Peter Trudgill uttrycker sig i sin bok Sociolinguistics: An introduction to language and society: ”To give a football commentary in the language of the Bible or a parish-church seremony in legal language would be either a bad mistake, or a joke” (s. 81). Även om den citerade meningen naturligtvis är skriven med viss komik och lättsamhet är den också tydligt beskrivande i vad det innebär att anpassa språkbruket efter talsituationen. Om

fotbollskommentatorn beskriver matchbilden med samma språk som används för att beskriva företeelser i en religiös text som bibeln, fångar hen inte essensen i vad en fotbollsmatch innebär. På samma sätt fungerar gruppspråk. Om ungdomen använder ett språk som inte alls passar in i talsituationen med andra ungdomar inom ramen för den gemensamma gruppen tenderar språket framstå som främmande och malplacerat. Med andra ord är språkbruket framför allt bunden till sin kontext. Ett adekvat språkbruk avgörs därför inte på premissen huruvida individerna som använder sig av det är ungdomar eller inte utan snarare vilken betydligt snävare sociala grupp de tillhör.

3.4 Kodväxling

I Dogge Doggelito och Ulla-Britt Kotsinas bok Förortsslang från 2004 har författarna samlat slangord från förorter till Sveriges tre största städer. De poängterar tidigt att dessa förorter är starkt präglade av en heterogen demografi, att det i dessa förorter bor förhållandevis många med varierad kulturell bakgrund.

Invandringsvågor på sjuttio- åttio- och nittio-talen har medfört att förhållandevis många individer med utomnordiskt ursprung har bosatt sig i landet. På grund av olika satsningar, bebyggelser och av naturliga skäl att människor med liknande bakgrund dras till varandra har dessa centraliserats till diverse förorter.

Den slang som hämtats in är med andra ord starkt påverkad av att individerna som fått bistå med dessa slangord och uttryck ofta har annan kulturell härkomst än just den svenska. Detta ter sig bland annat i form av att språkliga influenser har direkt koppling till andra nationella språk. Språken blandas förhållandevis fritt och många utländska ord blir, tillsammans med svenskan, en naturlig del av det vardagliga talet, oavsett om den som talar behärskar språket det inlånade ordet kommer ifrån eller inte.

Införlivandet av ord och begrepp från olika språk kallas för kodväxling. Kodväxling definieras som ett tillfälligt byte av språk under ett pågående samtal, vanligtvis mellan flerspråkiga personer (Norrby &

Håkansson s.345). En aspekt av kodväxling är att det sker naturligt, den som inkorporerar ord från andra språk behöver inte anstränga sig för att säga dem och den som är motparten i konversationen behöver inte anstränga sig för att förstå. Det tåls dock att göra skillnad på kodväxling och användandet av slangord som härstammar från andra språk. Den som kodväxlar känner i viss mån förtrogenhet till

(21)

16 samtliga språk den växlar mellan. Att använda ett uttryck som jalla från arabiskan eller aina från

turkiskan kan därför inte ses som kodväxling utan bör snarare ses som ett tecken för den påverkan invandring kan ha på ett språk. Dessa ord används frekvent av talare som varken har arabiskt eller turkiskt ursprung. Trots det är de begripliga för de flesta förortsbor. Blandningen av kulturellt varierade ord och uttryck är det som utgör kärnan i vad Dogge Doggelito och Ulla-Britt Kotsinas beskriver som förortsslang. Det är också det som utgör kärnan i språket hos ungdomar i dessa regioner.

3.5 Internetspråk

På liknande manér som Dogge Doggelito och Ulla-Britt Kotsinas producerade Förortsslang 2004 har Louise Wester och Johanna Szemenkar Remgard tretton år senare producerat boken Ungdomsvärldens uttryck. Förfarrana har samlat ord och begrepp som unga använder sig av idag. De beskriver boken som en handbok för alla vuxna som har med ungdomar att göra. Tyngdpunkten i boken ligger på ordkunskap och terminologi. Boken är uppbyggd utifrån den sedvanliga ordboksstrukturen. De ord och uttryck som listas har oftast stark anknytning till sms, chattspråk och sociala medier, så kallat internetspråk. Det är en markant skillnad mellan Doggelito/Kotsinas bok från 2004 och Wester/Szemenkar Remgards bok 2017 sett till innehåll. 2004 var internetbaserade ord och uttryck mer eller mindre icke-existerande. Till viss del kan detta bero på att fokuset på den insamlingen av ord utgick från förorten och förortsslang men samtidigt kan vi vid en kortare tillbakablick förstå att utvecklingen som skett sedan 2004 på många sätt gett ungdomar större tillgång till internet och sociala mediers framväxt har förändrat mer eller mindre allas vardag (Wester & Szemenkar, 2017). Språket som används på internet är ofta förkortande och snabbt. Dessutom så påverkas svenska ungdomar på ett annat sätt av engelska ord och begrepp, det sker naturligtvis inte enbart genom internetbaserade tjänster men dessa påverkar språket tillsammans med den parallellt växande internationella film-, TV- och musiktillgängligheten. 2017 identifierade alltså Wester och Szemenkar Remgard hur internet, sms och sociala medier påverkat samtidens ungdomsspråk. Även om förändringen är en konstant faktor har det på dessa tre efterföljande år inte förändrats bort från dessa faktorer, snarare har internet och sociala medier fått ännu större inverkan.

3.6 Naturligt språk

I de intervjuer som genomfördes som förstudie inom ramen för detta arbete återkom ofta värdeordet naturligt. Det var viktigt för respondenterna att det språk som talades kom naturligt och att det inte kändes ansträngt eller påtvingat. För de kom ungdomsspråket naturligt. Att språk och språkbruk är naturligt är ingenting som dessa ungdomar är ensamma om att uppleva. I Essays in Linguistic Theory vol. 1 Beskriver John Lyons människans språk som någonting allmängiltigt och universellt. Lyons använder i detta just begreppet naturligt språk, även om den betydelsen han ger begreppet skiljer sig något ifrån betydelsen ungdomarna i intervjuerna syftade till. Med naturligt språk menar John Lyons att alla människor föds med en sorts förprogrammerat språk. All världens människospråk är förenat i detta

(22)

17 naturliga språk och även om specifika språk skiljer sig vad gäller fonetik, syntax och morfologi är de som sprungna ur en gemensam språklig grund (Lyons, 1991). Språk är med andra ord någonting som för människan är naturligt och även om Lyons egentligen inte åsyftar samma sak som de intervjuade

ungdomarna gör finns det ändå någonting som överlappar. Om språket i sig är naturligt och det enda som skiljer världens språk åt är dess miljö där de utformas är det samma syn på det naturliga språket som ungdomarna trots allt återkommer till. Ungdomsspråket formas utav den miljö som ungdomarna växer upp och befinner sig i, detsamma gäller vuxenspråket i den miljö de vuxna lever i.

(23)

18

4. Resultat

Syftet med studien var att försöka tydliggöra i vilka sammanhang och kontexter ungdomar upplever att andras bruk av ett ungdomsspråk är acceptabelt respektive problematiskt. Samt att klargöra hur

ungdomar förhåller sig till bruket av ungdomsspråk i olika situationer och av olika individer. För att göra det genomfördes en enkätundersökning på ungdomar i en kommun i Södermanland. Sammanlagt

besvarades enkäten av 119 personer och det är resultaten av dessa svar som presenteras och diskuteras nedan. Utifrån studiens syfte delas resultaten in i individer/grupper samt kontexter. Hur ser ungdomar på olika individer eller gruppers förståelse och bruk av ungdomsspråk och hur ser ungdomar på bruket av ungdomsspråk i olika kontexter?

4.1 Individer och grupper

Ungdomskultur beskrivs ofta som en kultur av stark gemenskap. Många ungdomar upplever ett avståndstagande, både mot barndomen och mot vuxenlivet. I detta avståndstagande tenderar man att aktivt använda ett språkbruk som skiljer sig från både det språket barn använder och det språket vuxna använder. Detta gäller naturligtvis inte alla ungdomar. Men trots att det inte gäller alla ungdomar kan man se att en viss form av ungdomsspråk ofta förekommer även hos de unga som inte aktivt använder det för att tydliggöra skillnaderna mellan dem och andra i samhället. Hur det än ligger till med den saken är ungdomsspråk någonting som är starkt förknippat med ungdomar och ungdomskultur. Frågan är hur ungdomar ser på bruket av ett ungdomsspråk av individer eller grupper som inte associeras med denna ungdomskultur.

I ett försök att besvara detta fick ungdomarna, i enkäten, ta ställning till ett antal påståenden som syftade till olika individer och grupper i samhällets förståelse och bruk av ungdomsspråk. Nedan redogörs för ett antal av dessa svar.

4.1.1 Föräldrar/vårdnadshavare

De flesta ungdomar har någon form av koppling till antingen sina föräldrar eller vårdnadshavare, eller andras. Och även om ungdomar står olika nära sina föräldrar eller vårdnadshavare har dessa ofta en viktig roll i ungdomens liv och vardag. En del ungdomar delar allt med sina föräldrar och

vårdnadshavare, en del ungdomar delar ingenting och en del tar troligtvis aktivt avstånd från dem.

Därför är detta en intressant grupp individer att reflektera kring förståelsen och bruket av ungdomsspråk utifrån ungdomarnas perspektiv.

(24)

19 Diagram 1.

Diagram 2

Som diagrammen antyder råder förhållandevis stor spridning i huruvida respondenterna accepterar föräldrarnas eller vårdnadshavarnas bruk av ungdomsspråk eller inte, även om ett förhållandevis stort antal svaranden är neutrala i frågan. En tydliga medhållande majoritet framträder i frågan huruvida föräldrar eller vårdnadshavare förstår ungdomsspråket.

4.1.2 Lärare

En annan grupp individer som ungdomar tenderar komma i kontakt med är lärare. Förhållandet mellan lärare och elever kan uppfattas ha en viss maktbalans. Läraren bedömer och betygsätter ungdomar i

(25)

20 egenskap av elever och ungdomar kan i sin tur bemöta läraren med mer eller mindre respekt och

tillgivenhet. Hur denna maktbalans påverkar hur ungdomarna upplever lärares förståelse samt bruk av ungdomsspråk är en intressant aspekt att fundera kring.

Diagram 3

Diagram 4

Diagrammen visar att ungdomarna tycker olika om att lärare brukar ett ungdomsspråk, men en stor majoritet håller med om att lärares förståelse av ungdomsspråk är acceptabelt.

(26)

21 4.1.3 Idrottstränare

Ytterligare en grupp individer där vi, likt lärare, kan diskutera den något hierarkiska maktbalansen är den mellan ungdomar och deras eventuella idrottstränare. Det ska direkt poängteras att samtliga ungdomar inte har en relation till någon idrottstränare och detta förväntas även inkludera enkätens respondenter. Däremot har de flesta en relation till konceptet idrottstränare och kan, även om de inte själva har en relation till någon, reflektera kring hur förhållandet mellan idrottstränare och de ungdomar som den tränar ser ut.

Diagram 5

Diagram 6

(27)

22 De allra flesta svaranden håller med om att idrottstränare kan få bruka ett ungdomsspråk, men ett ännu större antal respondenter håller med om att det är acceptabelt om idrottstränaren förstår

ungdomsspråken.

4.1.4 Chefer

Likt både lärare och idrottstränare finns en tydlig maktordning mellan anställda och deras chefer.

Dessutom associeras ordet chef, med rätta, till yrkeslivet. Något som möjligen flera av respondenterna inte tagit klivet in i ännu. Yrkeslivet förknippas troligtvis med vuxenlivet och då har ett tydligt steg tagits som skiljer chefer från både lärare och idrottstränare. Ett intressant studium blir därför att reflektera kring huruvida ungdomarna upplever chefens förståelse och bruk av ungdomsspråk på ett annat sätt än de upplever lärarnas och idrottstränarnas.

Diagram 7

(28)

23 Diagram 8

Som diagrammen visar råder även här en stor spridning i hur ungdomarna upplever chefers bruk av ungdomsspråk. Relativt många är neutrala i frågan samtidigt som det går att antyda viss polarisering.

Vad gäller förståelsen är respondenterna mer accepterande även om ett antal också inte håller med om att chefer får förstå ungdomsspråk.

4.1.5 Politiker

Politiker kan definieras vara representanter för landet var i de för sin politik, det är åtminstone den definitionen jag gör i det här fallet. Alltså politiker på nationell, statlig nivå snarare än politiker på kommunnivå. Politiker syns ofta medialt och förväntas besitta ledaregenskaper och vara

självuppoffrande i politikens syfte. Politiker får alltså ses som en grupp individer med stort ansvar och som företrädare för ett korrekt sätt att vara och tala. Förhållandet mellan ungdomar och politiker är inte alltid självklart. Naturligtvis har en del ungdomar kontakter, vänner och släktingar som sysslar med politik men samtidigt är det långt ifrån alla. Dock påverkas samtliga ungdomar av beslut som politiker fattar och kan i sin tur, genom diverse fora påverka politikerna. Det är ett speciellt förhållande och därför intressant att reflektera om utifrån denna studies perspektiv.

(29)

24 Diagram 9

Diagram 10

Diagrammen v antyder en majoritet av ungdomarna upplever det som acceptabelt om politiker förstår ungdomsspråk men det omvända gäller i förhållande till bruket av ungdomsspråk. Där anser en majoritet att politiker inte bör bruka ett sådant.

4.1.6 Barn

Ungdomskultur definieras som en tid mellan barn och vuxen. Ungdomar tenderar ta avstånd både från barndomen och vuxenlivet, men på olika sätt. Mot vuxenlivet är ungdomar ofta antingen

avståndstagande och kan ofta se på vuxna som tråkiga individer. Eller så är de drömmande och längtar

(30)

25 efter att själva kunna identifiera sig som och ses på som vuxna. Mot barndomen tycks de snarare vara måna om att påvisa att de inte längre är barn, att de har växt ifrån den fasen. Ofta ses barn dessutom som oskyldigare och mer fromma. Om ungdomsspråk ofta kännetecknas av svordomar, vulgärt språk och slang kan det därför vara intressant att se på hur ungdomar upplever bruket och förståelsen av ungdomsspråk hos barn. Till respondenterna definierades barn som människor upp till tio år gamla.

Diagram 11

Diagram 12

(31)

26 Som diagrammen visar är barn en kategori av individer vilka en majoritet av de tillfrågade ungdomarna anser varken bör bruka eller förstå ungdomsspråk.

4.1.7 Vänner

De flesta av de tidigare nämnda individer och grupper befinner sig vertikalt i förhållande till ungdomen i fråga. Barn kan sägas befinna sig under ungdomen i mån av mognadsgrad, men kanske högre i form av oskuldsfullhet. Chefer, idrottstränare, politiker och lärare kan generellt sägas befinna sig högre upp än ungdomen. Men hur är det med de som befinner sig på mer eller mindre samma våglängd? De som snarare befinner sig horisontellt i förhållande till eleven. En sådan grupp är ungdomens eventuella vänner. Lik som i många andra utav dessa individgrupper kan här poängteras att alla ungdomar av förklarliga skäl har olika antal vänner och olika förhållanden gentemot sina vänner. Men alla har troligtvis en grundläggande förståelse för vad som åsyftas med ordet vän och kan reflektera kring det alldeles oavsett hur dennes egna vänskapsrelationer ser ut.

Diagram 13

(32)

27 Diagram 14

En överväldigande majoritet av respondenterna håller helt med, både i påståendet kring vänners förståelse av sitt ungdomsspråk samt i påståendet kring vänners bruk av sitt ungdomsspråk.

4.1.8 Andra ungdomar

Vänner kan alltså definieras som en individgrupp som befinner sig horisontellt i förhållande till ungdomen. Dessutom är relationen mellan ungdomen och dennes vänner ofta symbiotisk och relativt nära. Därför är det intressant att jämföra denna individgrupp med en individgrupp som också befinner sig horisontellt i förhållande till ungdomen, men som ungdomen inte har samma sorts relation till. En sådan individgrupp är andra ungdomar, det vill säga jämnåriga som individen i fråga inte har någon specifik relation till.

(33)

28 Diagram 15

Diagram 16

Liknande vännerna, om än inte i riktigt samma utsträckning, håller de allra flesta av de tillfrågade ungdomarna med om att andra ungdomar kan få bruka och förstå deras ungdomsspråk.

(34)

29

4.2 Kontexter

En aspekt av hur ungdomar upplever bruket av ungdomsspråk har att göra med vem som talar det, en annan i vilka sammanhang de talas. I enkätundersökningen fick respondenterna ta ställning till hur de upplever bruket av ungdomsspråk i olika situationer, platser och kontexter. Ett urval av svaren

presenteras nedan.

4.2.1 Ungdomsspråk i hemmet

Hemmet är en plats där ungdomar ofta vistas. De allra flesta ungdomar bor dessutom fortfarande hemma hos sina föräldrar eller vårdnadshavare. Förhållandet mellan ungdomarna och deras föräldrar eller vårdnadshavare kan vara mer eller mindre öppen, familjär och nära. Ungdomarna i fråga kan också ha syskon, både äldre och yngre. Hemmet kan bestå av en, tio, allt där i mellan eller till och med ännu fler individer. Ingenting i enkätsvaren avslöjar hur respondentens hemsituation ser ut. Trots det kan vi anta att de flesta av de svarande åtminstone fortfarande bor hemma med sina föräldrar eller vårdnadshavare och således har en uppfattning om vad hemmet innebär för dem.

Diagram 17

4.2.2 Ungdomsspråk i skolan

En annan plats där ungdomar ofta vistas är i skolan. Återigen kan skolsituationen vara olika för många ungdomar men samtidigt finns det en generell bild av vad skolan som institution är. Där hemmet kan tänkas representera individens fritid och där respondenten ofta har en egen zon att avskilt vistas i är skolan en offentlig plats, i den mån att den ofta huserar flera hundra individer under ett och samma tak.

Skolan, eller åtminstone gymnasiet, är även den plats där eleverna förväntas gå från barn till vuxna. När eleverna tar studenten förväntas de, och förväntar sig själva, vara redo att tackla de utmaningar som

(35)

30 vuxenlivet lägger framför dem. Det handlar om att kunna ta ansvar, ta del av samhällsviktig information och påverka samt påverkas av omgivningen i rimlig utsträckning. Det handlar också om att föra sig på ett, för vuxenlivet, rimligt sätt. I detta ingår språkbruket. Många ungdomar som går på gymnasiet upplever att när de lämnar de tre gymnasieåren bakom sig ska de kunna tala och föra sig på ett sätt i samhället som objektivt anses vuxet. Skolan, framförallt gymnasiet, ses då som den plats där de ska tillskansa sig de förutsättningar som krävs för att klara av det. Enligt resultatet håller de flesta ungdomarna med om att ungdomsspråk kan accepteras på en skola (Diagram 18).

Diagram 18

4.2.3 Ungdomsspråk i religionen

För många är religionen en viktig del av vardagen, för andra inte alls. Trots det så vet de allra flesta vilken påverkan religionen har för de människor där religionen verkligen har betydelse. Det går att argumentera för att religionens starkaste uttryck sker i de religiösa byggnader där religionen utövas och förvaltas, till exempel kyrkor, moskéer eller synagogor. Religionen ses emellertid också som en moralisk vägvisare, en kompass varefter de troende leds i hur de ska vara och varför. Oftast med goda intentioner att visa en rättfärdig väg och att visa ödmjukhet och respekt för andra. Därför blir det intressant att också se hur ungdomar upplever ett bruk av ungdomsspråk i sådana miljöer. Som diagrammet antyder tycker många av respondenterna att en religiös plats inte är en plats där ungdomsspråk passar sig. Samtidigt visar resultaten på en viss spridning (Diagram 19).

(36)

31 Diagram 19

4.2.4 Ungdomsspråk i politiken

Precis som skolan och religionen kan ses som vägvisare i hur man bör vara och agera finns det liknande tendenser inom politiken. Samtidigt är dock politiken ett forum för debatt, en plats där åsikter ska tillåts lyftas upp och bemötas. Sedermera är det politiken som styr samhället framåt. De lagar och regler man som medborgare ska följa är direkt förankrade i den politiska historien och som medborgare i samhället, alldeles oavsett röstberättigade eller inte, har ungdomarna möjlighet att vara med och påverka. Ytterst måste dock politiken och dess politiker ses som representanter för samhället och nationen. Således är det viktigt att de behärskar de sociala koder och det språk som krävs av dem. Diagram 20 visar att de

tillfrågade ungdomarna inte accepterar ungdomsspråk i riksdagen.

(37)

32 Diagram 20

4.2.5 Ungdomsspråk i barnprogram

En individgrupp som tidigare resonerats kring gällande bruket och förståelsen av ungdomsspråk är barn upp till tio år. Många av de teoretiska barnen tittar säkerligen teoretiskt sett på barnprogram.

Barnprogram, i de offentliga kanalerna, har ofta som syfte att verka pedagogiska och i sitt nöje också till viss mån vara bildande. Barnprogrammen ska med andra ord forma de barn som tittar på dem gällande moral och eftertänksamhet. Ofta dessutom med tydliga kunskapsorienterade inslag. Många ungdomar upplevde att det inte var okej om barn upp till tio år vare sig talade eller förstod ungdomsspråk. Därför är det intressant att också se hur de ställer sig till bruket av ungdomsspråk i barnprogram. De flesta

tillfrågade anser inte att ungdomsspråk är lämpligt i barnprogram (Diagram 21).

(38)

33 Diagram 21

4.2.6 Ungdomsspråk i sjukhusmiljö

Det som kan känneteckna platser som skolan och politiken är professionalism. I kontakt med lärare och då vi ser politiker uttala sig i TV förväntar vi oss att de är professionella i förhållande till sitt yrke. En plats där detta ytterst tydligt exemplifieras är på sjukhuset. Dit kommer man för att man behöver.

Föreställ dig då att rullas in mot operation av en högst oprofessionell läkare eller skjutsköterska.

Sjukhuset är en plats där man förväntar sig bästa möjliga bemötande och högsta möjliga

professionalism. Samtidigt går detta att definiera på olika sätt. Om professionalism innebär att vara tillmötesgående och bemöta varje patient på det sättet som dem vill bli bemötta kanske det innebär att man både kan och bör anpassa sitt språk efter exempelvis ungdomar. Som diagrammet visar anser en majoritet av ungdomarna att ungdomsspråk inte bör talas på sjukhus (Diagram 22).

(39)

34 Diagram 22

4.3 Övrigt

Ytterligare ett antal frågor ställdes för att tydliggöra ungdomarnas syn på bruket av ungdomsspråk i olika situationer, nedan redogörs för ett antal av dessa.

4.3.1 Alltid eller aldrig

Diagram 23

(40)

35 Diagram 24

Diagrammen antyder att ungdomarna är förhållandevis enhetliga. De anser både att ungdomsspråk bör få existera men att ungdomsspråk inte bör vara det enda sättet att tala.

4.3.2 Viktiga faktorer för språkbruk

Denna studie tar sin utgångspunkt i den förstudie som genomfördes i form av två fokusgruppsintervjuer.

I dessa intervjuer återkom förhållandevis ofta värdeordet naturligt. Att språket skulle komma och vara naturligt verkade vara det viktigaste för de allra flesta under dessa fokusgruppsintervjuer. Som sista fråga fick därför respondenterna i denna enkätstudie svara på vilka faktorer som var viktiga för dem vad gäller språkbruket. Svarsalternativen var:

- Att anpassa språket efter situationen - Att språket ska komma naturligt - Att man är vältalig

- Att andra förstår vad man säger - Att andra inte förstår vad man säger - Annat

Respondenterna kunde markera upp till två svarsalternativ. Som diagrammet visar ansåg majoriteten av respondenterna att de viktigaste var att anpassa språket efter situationen och att andra förstår vad man säger (Diagram 25).

References

Related documents

Andraspråkstalare kan i princip inte växla till andra varieteter av svenska, medan de som talar svenska på mångspråkig grund kan växla mellan formella (skola,

De frågor som jag tycker är intressant att ställa är om det även med den statistik för Sverige, som nu finns tillgänglig (2013) finns ett samband mellan

[r]

[r]

[r]

Jag har dels medverkat under lektionstid för att kunna avgöra vilken slags samtalsstil ungdomarna använder och dels observerat rasttillfällen för att även här avgöra vilken

I KT1 förekommer badass sex gånger och Lidfeldt Bager har valt olika översättningar i samtliga fall (se tabell 5 i bilagan). Detta tyder på att hon är medveten om de

När jag frågade ungdomarna varför de använde ett multietniskt ungdomsspråk och inte det språk som traditionellt används i skolan fick jag till svar att det var mycket lättare