Kvinnor som mördar
- ett diskursanalytiskt perspektiv
Adina Edvardsson C-uppsats Sociologi C2 - Ht12 Handledare: Fredrik Palm Examinator: Hedvig Ekerwald
2
Sammanfattning
I Sverige idag är endast en femtedel av landets brottslingar kvinnor, varför forskning gällande kriminalitet och dess struktur tenderar att förbise kvinnor som begår brott. Uppsatsens syfte var att studera hur det talas om kvinnliga mördare i media. Detta ämnades undersöka med en diskursanalytisk ansats där tidningsartiklar om två fall av kvinnliga mördare analyseras. De diskurser som kunde urskiljas i talet om de kvinnliga mördarna var den passiva och den aktiva gärningskvinnan samt relationella diskurser. Kvinnorna talas antingen om som passiva och irrationella eller som aktiva och planerande i sitt handlande.
Kvinnornas identiteter konstrueras i samband med par- och familjerelationer. Resultatet relaterades och diskuterades med tidigare forskning gällande synen på kvinnor som begår brott.
Avslutningsvis ges implikationer för framtida forskning på området.
Nyckelord: Diskurs, Socialkonstruktionism, Kvinna, Passivitet, Aktivitet, Relationer
3
Summary
In Sweden today one out of four criminals are female, therefor research on criminality tends to overlook crimes committed by females. This report aims to study how media talks about female murderers. A discoursive analysis was used to study articles from two Swedish newspapers. Two cases of murderers committed by a female perpetrator were selected for the analysis. Three major discourses was identified in how the media talks about female murderers; the passive perpetrator, the active perpetrator and discourses about relationships. The female perpetrators where talked about as passive and subordinate or as active and planning in their actions. The female identities where closely related to their couple and family relationships. The results and its implications were discussed and suggestions for future research were given.
Keywords: Discourse, socialconstructionism, female, passivity, activity, relationships
4
Innehållsförteckning
1. Inledning 5
1.1 Bakgrund 5
1.2 Syfte och frågeställningar 6
1.3 Disposition 6
2. Tidigare forskning 7
2.1 Kriminalitet som begrepp 7
2.2 Kvinnlig kriminalitet 8
2.2.1 Våldsbrott 9
2.2.2 Kvinnors kriminalitet- utveckling 10
2.3 Kvinnlighet och kriminalitet 11
2.3.1 Den passiva gärningskvinnan 12
3. Teori 12
3.1 Socialkonstruktionism 13
3.2 Diskursanalys 14
3.2.1 Makt och diskursskapande 16
3.2.2 Subjektet 17
3.3 Teori kopplad till kvinnlig kriminalitet och kvinnor som mördar 17
4. Metod 18
4.1 Material 19
4.1.1 Urvalsprocessen 19
4.2 Diskursanalytisk metod 20
4.3 Förförståelse 22
4.4 Uppsatsens generaliserbarhet 22
5. Resultat 22
5.1 Två fall där kvinnor mördat 23
5.1.1 Fallet i Sandviken 23
5.1.2 Fallet i Växjö 23
5.2 Subjektspositioner 23
5.2.1 Kvinnan i Sandvikenfallet 23
5.2.2 Kvinnan i Växjöfallet 24
5.3 Våldsbrott – Mord 25
5.4 Kvinnor som mördar 26
5.4.1 Den passiva gärningskvinnan 26
5.4.1.1 Förövaren som offer 27
5.4.2 Den aktiva gärningskvinnan 28
5.4.2.1 Den brutala, planerande och känslokalla kvinnan 29
5.4.3 Relationella diskurser 30
5.4.3.1 Parrelation 30
5.4.3.2 Familjerelation 31
5.4.3.3 Hemmet 31
5.4.4 Antagonism i talet om de kvinnliga mördarna 32
6. Diskussion 33
6.1 Hur talas det om kvinnlig kriminalitet i media? – En summering 33
6.1.1 Diskurser i talet om morden 33
6.1.2 Diskurser i talet om kvinnorna som mördar 33
6.2 Talet om kvinnliga mördare i relation till tidigare forskning och teori 35 6.2.1 Den passiva kvinnan i relation till tidigare forskning och teori 36 6.2.2 Den aktiva kvinnan i relation till tidigare forskning och teori 37 6.2.3 Relationella diskurser i relation till tidigare forskning och teori 38
6.3 Implikationer för framtida forskning 40
7. Litteraturförteckning 42
5
1. Inledning
Denna uppsats bygger på en diskursiv analys av texter som beskriver två fall av kvinnor som mördar. I kommande underavsnitt presenteras uppsatsens syfte, en bakgrund till ämnesvalet samt en beskrivning av kommande avsnitt.
1.1 Bakgrund
I Sverige var år 2011 ungefär 17 procent av landets lagförda kriminella kvinnor (BRÅ.
2011:23). Det innebär att det för varje kriminell kvinna finns fyra kriminella män. Teorier som ämnar beskriva och förklara kriminalitetens strukturer och utveckling samt behandlar kriminella individer riskerar därför att endast förklara mäns kriminalitet medan kvinnors kriminalitet förbises (BRÅ, 2007:375). Kvinnor och mäns kriminalitet skiljer sig inte bara åt när det gäller antalet kriminella, utan skiljer sig även åt i vilken typ av brott som begås.
Kvinnor begår mindre grova och mindre våldsamma brott än män (Bergström, 2004:38) De brott som flest kvinnor är misstänkta för är mened, stöld, snatteri, ärekränkning, bedrägeri och allmänfarlig vårdslöshet. När det handlar om grövre brott såsom mord, dråp, misshandel med dödlig och utan dödlig utgång, rån och grovt rån ligger andelen kvinnor på mellan 5 och 10 procent av totala antalet brottsmisstänkta (BRÅ, 2007:375). Något som dock inte får förbises är att det även finns likheter mellan mäns och kvinnors kriminalitet där den övergripande brottsstrukturen är någorlunda likartad, trots att antalet misstänkta kvinnor är färre. Kvinnor och män som begår samma sorts brott liknar också varandra åldersmässigt där exempelvis unga män och unga kvinnor som representerar den största andelen av misstänkta för misshandel (Ibid:376).
Könstillhörighet kan ses som en betydelsefull faktor för hur en persons kriminella bana kan komma att se ut, och hur den kriminella utvecklingen ter sig samt vilka typer av brott som personen är benägen att begå. Hur könstillhörighet påverkar kriminalitet kan förklaras med biologiska modeller där exempelvis testosteronnivå ges som orsak till könsskillnaderna i kriminalitet, men detta saknar stöd i forskning (Bergström, 2004:37). Andra förklaringar till hur könstillhörighet påverkar kriminalitet är sociala faktorer. Sociala faktorer som förklaringsmodell beskriver hur könsroller, normer och värderingar formar individer olika beroende på könstillhörighet, och att den manliga könsrollen ses som mer förenlig med kriminalitet än den kvinnliga könsrollen. förklara den snedfördelning som bevittnas mellan könen i andelen misstänkta för brott (BRÅ, 2007:373). Ur ett socialkonstruktionistiskt perspektiv ses kvinnliga kriminella som konstruktioner skapade av samhället, av individer i
6
samspel med varandra. Kvinnor som begått brott har ofta konstruerats som passiva, underordnade och psykiskt sjuka. Kvinnliga förövare har därför framställts som offer, antingen för sin situation eller för sin psykiska sjukdom. (Lander, Pettersson & Tiby, 2003:256)
Uppsatsen ämnar att med en diskursanalytisk ansats undersöka hur två kvinnor som mördat konstrueras i media genom att studera tidningsartiklar och hur man talar om de kvinnliga förövarna. De artiklar som valts beskriver två kvinnor som begått och blivit dömda för mord.
Våldsbrott, vilket är kategorin som innefattar mord, är som tidigare nämnt ett brott som en liten andel kvinnor är misstänkta ha begått. Våldsbrott får uppmärksamhet i media vilket underlättar för uppsatsens syfte att göra en diskursanalys av talet om kvinnor som mördar i artiklar. Våldsbrott begångna av en kvinna är ovanliga i jämförelse med våldsbrott begångna av en man, och det är då intressant att studera hur de kvinnliga förövarna beskrivs och hur talet i media konstruerar de två fallen där kvinnor mördat.
Att studera texterna gällande de två kvinnorna som mördat; hur kvinnorna framställs och konstrueras i media är ett steg på vägen mot en ökad förståelse av kvinnor som begår brott.
Genom att studera talet om kvinnliga mördare i de två fallen och vilka diskurser som är aktiva kan detta ge en insikt i ett större perspektiv om hur kvinnlig kriminalitet konstrueras i media.
Vilket vore betydelsefullt för förståelsen av kvinnor som begår brott, då detta är en grupp som förbises i studier av större kriminella strukturer.
1.2 Syfte och frågeställningar
Syftet med denna uppsats är att studera hur två kvinnlig mördare konstrueras i media. Detta ämnas undersöka med en diskursanalytisk ansats. Den huvudsakliga frågeställningen som uppsatsen ämnar besvara är hur det talas om kvinnor som mördar i media.
Vilka diskurser är aktiva i talet om de två kvinnliga mördarna?
Hur talas det om de kvinnliga förövarna i förhållande till aktivitet och passivitet?
Finns det motsättningar (antagonister) i talet om de kvinnliga förövarna?
1.3 Disposition
Uppsatsens disposition har följande ordning: Tidigare forskning kommer ge en bakgrund till kvinnlig kriminalitet, hur kvinnlig kriminalitet ser ut i Sverige och hur forskning kring kvinnlig kriminalitet bedrivs. I avsnittet teori kommer vald teori, socialkontruktionism och diskursanalys, att beskrivas. Sedan kommer vald metod, i detta fall diskursanalys, presenteras.
7
Här presenteras hur diskursanalysen används mer praktiskt för att analysera texter. Därefter kommer studiens resultat presenteras, för att sedan diskuteras i avsnittet diskussion, där även förslag ges på framtida forskning.
2 Tidigare forskning
Detta avsnitt redovisar för relevant forskning när det gäller kvinnor som begår brott.
Inledningsvis kommer det redogöras för begreppet kriminalitet för att ge en bakgrund till brottslighet i allmänhet. Därefter presenteras statistik gällande kvinnor som begår brott. Här presenteras olika typer av brott för att ge en inblick i hur kvinnlig kriminalitet ser ut i olika aspekter av brottslighet.1 Sedan presenteras statistik gällande kvinnor som begår eller är misstänkta för våldsbrott. Statistiken gällande våldsbrott redovisar för olika typer av våldsbrott, där även mord ingår. Därpå redogörs för hur kvinnors brottslighet har utvecklats under åren. Avslutningsvis ges en redogörelse för tidigare forskning gällande kvinnlighet och kriminalitet.
2.1 Kriminalitet som begrepp
Svensk lagstiftning har stiftat att ett brott är en gärning som finns beskriven i brottsbalken (Brottsbalk 1962:700, 1 kap 1§). Brottsbalken samlar de lagar som behandlar brott och bestämmer vilket straff en person som begår brottet i fråga ska dömas till. Brottsbalken innefattar olika kapitel vilka behandlar olika former av brott, exempelvis tredje kapitlet som behandlar brott mot liv och hälsa. Ett brott är en handling som begås uppsåtligen (Brottsbalk 1962:700 1 kap 2§) och en person som begår brott ska dömas till det straff som i brottsbalken står föreskrivet. (Brottsbalk 1962:700, 1 kap 1 §) Kriminalitet kan beskrivas såsom ovan, med stöd i brottsbalken, men det finns även alternativa beskrivningar av var kriminalitet är och hur det ska definieras. Ur ett socialkonstruktionistiskt perspektiv existerar inte kriminalitet i sig utan kriminalitet är konstruerat av samhällets normer och regler, där handlingar tillskrivs en kriminell betydelse endast inom vissa sociala ramar. En kriminell handling är en handling som begås i en viss social kontext där denna handling ses som avvikande. Om handlingen istället sker i en annan kontext där denna är socialt accepterad eller inte ses som avvikande får handlingen en annan betydelse (Christie, 2005:17). Ett exempel som kan ges till detta är handlingen där en person använder sina knytnävar och slår en annan person. I kontexten av en park eller en gata så behandlas detta som en misshandel, men i kontexten av en
1Statistiken för kvinnor som begår brott kommer att presenteras tillsammans med statistik för män som begår brott. Detta för att sätta den kvinnliga brottsligheten i ett jämförande perspektiv. Statistiken gällande män som begår brott kommer dock inte användas i samband med resultatredovisningen.
8
boxningsmatch beskrivs handlingen som en sport och ren och skär underhållning. En handling blir kriminell först då en oönskad handling genomgått ett meningsskapande, för att sedan enligt lag slås fast som kriminell. Begreppet kriminalitet kan ses som en ansats för att klassificera och döma oönskade handlingar (Christie, 2005:22).
Kriminalitet och kategoriseringen av kriminella har länge varit ett område där forskning bedrivits. Under 1800-talet studerade man kriminella och försökte kartlägga vem som blir kriminell, då med fokus på karaktärsdrag och utseendemässiga attribut. Denna forskning riktades mot män då de generellt begick flest brott (Bergström, 2004:23) Här sökte man individer som, med utgångspunkt i den evolutionella utvecklingen, kunde förstås som lägre stående. Forskningen utvecklades sedan till att se kriminalitet som en psykologisk defekt, där kriminalitet sågs som en samhällelig sjukdom eller en psykisk sjukdom hos individen. Sedan började sociala förhållanden ses som en förklaringsmodell till kriminalitet där fattigdom, utanförskap och kulturella konflikter orsakar att individer begår kriminella handlingar (Lander, Pettersson & Tiby, 2003:36).
2.2 Kvinnlig kriminalitet
När begreppet brottslighet behandlas och beskrivs i forskning är det ofta mäns kriminalitet som hamnar i fokus då kvinnors brottslighet utgör en liten del, endast en knapp femtedel, av den totala brottsligheten. Analyser av brottslighetens struktur och utveckling som utgår från den totala brottsligheten i samhället riskerar att förbise den kvinnliga kriminaliteten (BRÅ, 2007:373). Enligt Brottsförebyggande rådet uppgick år 2011 andelen lagföringsbeslut gällande kvinnor till 17 procent av de totala lagföringsbesluten (BRÅ, 2011:23).
Lagföringsbeslut innebär samtliga personer som förklarats skyldig till ett brott. Av denna statistik att döma är färre kvinnor benägna att begå brott, då det på en kriminell kvinna går fyra kriminella män.
Skillnaden mellan könen i brottsbenägenhet är inte det enda som skiljer dem åt, det finns även en skillnad mellan könen i vilken typ av brott som begås. Den kvinnliga kriminaliteten tar sig ofta uttryck i vad samhället anses vara mindre grova brott. Här följer en redovisning av olika typer av brott och andelen kvinnor som år 2007 var misstänkta. Det brott med flest kvinnliga misstänkta är mened där hälften av det totala antalet misstänkta är kvinnor. För brott som stöld och snatteri är 36 procent av totala antalet misstänkta kvinnor. En tredjedel av de som är misstänkta för ärekränkning, bedrägeri, och allmänfarlig vårdslöshet är kvinnor. När det gäller förfalskningsbrott, våld mot tjänsteman och förskingringsbrott är en femtedel av det totala
9
antalet misstänkta kvinnor. Vad gäller sexualbrott var endast två procent, av det totala antalet misstänkta, kvinnor. Andelen kvinnor misstänkta för rån eller grovt rån var fem procent.
Kvinnor i åldrarna 15 till 17 år är den åldersgrupp som är mest brottsaktiv. Detta minskar sedan stadigt ju äldre kvinnorna blir (BRÅ, 2007:377). Detta stämmer även överens med män och deras brottsaktivitet i olika ålderskategorier. Män är, liksom kvinnor, mest brottsaktiva när de är unga. Det finns även likheter mellan könen om man ser till vilka brottstyper som är de mest förekommande. För både kvinnor och män är olika former av stöldbrott samt hot- och våldsbrott de vanligaste brottstyperna. Andelen män och andelen kvinnor som begår dessa skiljer sig däremot åt, och även hur dessa brott tar sig uttryck skiljer sig åt(Ibid, 376)
När det talas om brottslighet och statistik över antalet misstänkta eller dömda brottslingar så är det viktigt att ha i åtanke att dessa brott som innefattas av statistiken endast är de som kommer till myndigheternas kännedom. Det finns mörkertal som består av brott som aldrig blir anmälda eller där man aldrig finner och kan döma förövaren (BRÅ, 2007:378) Detta är en viktig aspekt när brottsstatistik diskuteras men mörkertal är inget denna uppsats kommer att beröra ytterligare.
2.2.1 Våldsbrott
Våldsbrott benämns i Brottsbalken (1962:700) tredje kapitel som brott mot liv och hälsa. Här har alla brott där en person åsamkar en annan skada oberoende av utgång. Våldsbrott innefattar misshandel, grov misshandel, dråp, mord, vållande till annans död, vållande till kroppslig skada eller sjukdom och framkallande av fara för andra (Brottsbalk kap 3 § 1-9).
För dråp och misshandel med dödlig utgång var nio procent av det totala antalet misstänkta kvinnor. Elva procent av de misstänkta för försök till mord eller dråp var kvinnor. För misshandel och grov misshandel där brotten ej fick dödlig utgång var 13 procent av det totala antalet misstänkta kvinnor och samma procent gäller för vållande till annans död. (BRÅ, 2007:375) När det gäller misshandel är det yngre ålderskategorier mellan 15 och 39 år som har störst andel misstänkta kvinnor, medan det är färre kvinnor äldre än 39 år som misstänks för misshandel (BRÅ, 2007:382).
Kvinnor som misshandlar utsätter vanligtvis en annan vuxen kvinna för våld; i hälften av misshandelsfallen med en kvinnlig förövare är offret en kvinna. Misshandel där män över 15 år faller offer för en kvinnas våld är 30 procent av fallen. Övriga är mot barn mellan åldrarna
10
0-14 år (BRÅ, 2007:383). I de flesta fall har förövaren och brottsoffret en relation till varandra, till exempel en bekantskaps- eller familjerelation (Ibid.).
Inom kriminologisk forskning har våld diskuterats som ett sätt att utöva dominans och markera maskulinitet. Våld och våldsbrott har varit ett verktyg för att konstruera manlighet, ett verktyg för individen att framställa sig som maskulin. Hur kan då kvinnors våldsutövande diskuteras? Är våld ett sätt även för kvinnor att uppvisa någon slags maskulinitet, eller kan kvinnors våld ses som ett uttryck av femininitet? Begreppet våld kanske snarare ska problematiseras och istället för att ses som ett uttryck av maskulinitet istället studeras som en handling med koppling till både maskulinitet och femininitet (Lander et al, 2003:140).
2.2.2 Kvinnors kriminalitet - utveckling
Antalet kvinnor som begått brott och lagförts för dessa ökade gradvis mellan år 2002 och år 2009. Arton procent av det totala antalet lagföringsbeslut var lagföringsbeslut gentemot kvinnor (BRÅ, 2011:23). Detta innebär att andelen lagförda kvinnor mellan år 2009 och 2011 minskade med en procentenhet till 17 procent (Ibid). Antalet kvinnor som misstänktes för brott år 2007 var 12 879 fler än antalet kvinnor som misstänktes för brott 1975. Antalet misstänkta män ökade med ungefär samma antal år 2007 jämfört med år 1975. Den största ökningen av antalet misstänkta kvinnor skedde mellan år 1975 och år 1993. Sedan följde en nedgång av antalet misstänkta kvinnor för att sedan kring år 1999 återigen öka. Denna nedgång förklaras med ett stort bortfall i data under detta år. Jämfört med brottsutvecklingen för män så har ökningen efter år 1999 varit större för antalet misstänkta kvinnor. Trots denna ökning är antalet brottsmisstänkta kvinnor betydligt färre än antalet brottsmisstänkta män, även om avståndet mellan de två grupperna tenderat att minska sedan år 1975. År 1975 var exempelvis elva procent av det totala antalet brottsmisstänkta kvinnor jämfört med år 2011 då 17 procent var kvinnor (BRÅ, 2007:386). Orsaker till den ökning statistiken visar kan vara att det skett en förändring i den samhälleliga strukturen. En ökad jämställdhet i yrkeslivet och familjelivet gör att kvinnors och mäns samhälleliga roller närmar sig varandra, vilket också kan påverka mäns och kvinnors benägenhet att begå brott (BRÅ 2007:374).
När det gäller olika brottstyper så minskar skillnaderna mellan män och kvinnor. När det gäller hot- och våldsbrott har antalet misstänkta kvinnor ökat med 86 procent under perioden 1995 till 2007, närmare bestämt från cirka 2 500 kvinnor år 1995 till 4 700 kvinnor år 2007.
Motsvarande ökning för män är 26 procent (BRÅ, 2007:389). Detta innebär att antalet
11
kvinnor misstänkta för hot- och våldsbrott sakta närmar sig antalet män misstänkta för hot- och våldsbrott.
Ur ett socialkonstruktionistiskt perspektiv finns en problematik gällande beskrivningar av ökad eller minskad brottslighet. Kriminologen Christie befäster denna problematik och menar att kriminalitet är skapat av normer och regler och är egentligen inte bestämda. Statistik kring kriminalitet kan därför användas för att se vad samhället för tillfället uppfattar som avvikande och oönskat beteende och hur dessa avvikelser bör angripas (Christie 2005:29). Ett perspektiv på att statistik över kvinnlig kriminalitet ökar eller minskar kan därför vara att samhällets syn på vad som är och inte är kriminellt kan ha förändrats eller att synen på kvinnor som förövare har förändrats. Detta kan möjligtvis vara svårt att urskilja under ett så kort tidsspann som det som redovisades ovan, men är trots allt ett viktigt perspektiv att reflektera kring då ökad eller minskad brottslighet studeras.
2.3 Kvinnlighet och kriminalitet
Kvinnlighet beskrivs enligt forskning med ord som moral, moderskap och dygd. Den kvinnliga normen uppvisar kvinnan som en moralbärare med en naturlig modersinstinkt; en känsla för omsorg och omhändertagande (Lander et al, 2003:38). Kvinnan beskrivs som passiv, underordnad, svag och irrationell (Ibid:142). Hon förväntas vara mindre aggressiv och mindre maktlysten, och känna mer empati och ansvar jämfört med män (BRÅ, 2007:374). En kvinna antas även generellt vara mindre benägen att ta risker än män (Ibid:373). En kvinna som begått en kriminell handling avviker från de ovan presenterade förväntningar samhället har på kvinnor och deras agerande. Den kriminella och avvikande kvinnan är en individ vars subjekt och agerande skiljer sig från normer och förväntningar samhället har på kvinnligheten (Lander et al, 2003:39). Att en individ kan ses som avvikande och att ett fenomen som avvikelse existerar i samhället kan beskrivas som en konstruktion. En sådan konstruktion av en social ordning ses som naturlig (Ibid:37). Den kvinnliga sociala ordningen har den normativa kvinnligheten som högsta ordning och den avvikande kvinnligheten som lägsta ordning. Kvinnan kontrolleras genom föreställningar om den avvikande kvinnan, genom uttryckta förväntningar på hur hon bör agera, hur hon bör se ut, hur hon bör föra sig för att inte ses som avvikande. Kvinnan bör agera på ett anständigt sätt för att inte av andra uppfattas som avvikande från normer (Ibid:39). En kriminell kvinna har genom historien stämplats som en dålig, avvikande kvinna. Hon har inte setts som en riktig kvinna utan hon är maskulin och ofeminin. Kriminella kvinnor har även beskrivits som mentalt sjuka och kriminaliteten
12
förklaras utifrån deras biologi, inte utifrån de samhälleliga förhållanden som kan tänkas orsaka kriminalitet (Ibid:151).
2.3.1 Den passiva gärningskvinnan
Kvinnan och kvinnlighet beskrivs med ord som passiv, underordnad och svag vilket även påverkar synen på den kvinnliga förövaren. En kvinna som begått ett brott och dömts för detta ges ofta en offerroll. Hennes brott förklaras med att hon hela livet dominerats och utnyttjats av män, eller att hon tidigare varit utsatt för övergrepp från män (Lander et al, 2003:256). Den kvinnliga kriminaliteten genomsyras av det faktum att kvinnor ses som passiva och underordnade män. Den kvinnliga brottslingen beskrivs inte ha agerat av egen fri vilja, vilket ofta är fallet då män begår brott (Ibid:264). Att orsaken till att en kvinna begått ett brott förklaras med psykisk sjukdom bidrar också till att ge en passiv bild av kvinnan som förövare, där hon agerat irrationellt och till följd av sin psykiska störning (Ibid.151).
3. Teori
Uppsatsen bygger på en socialkonstruktionistisk teori vilken har som utgångspunkt att verkligheten är konstruerad i social interaktion mellan individer. Detta innebär att samhälleliga fenomen inte existerar naturligt utan skapas i interaktion(Alvesson & Sköldberg, 2008:86). Begreppet och diskursen kvinnlig kriminalitet kommer med hjälp av en diskursanalytisk metod studeras och problematiseras. Diskursanalys grundar sig på tanken om att vår sociala verklighet och vårt språk är uppbyggd av diskurser. Diskurser innebär en sorts allmän syn på verkligheten, ett gemensamt sätt att förstå och tala om verkligheten (Winther Jörgensen & Phillips, 2000:7). En diskursanalytisk metod studerar därigenom sociala fenomen i text och tal, där kategoriseringar och beskrivningar av sociala sammanhang eller praktiker framgår (Alvesson & Sköldberg, 2008:460). Genom dessa kategoriseringar och beskrivningar konstrueras verkligheten och diskurser framträder. Diskurser kan ses som skapade av olika maktförhållanden i samhället. Dessa maktförhållanden kan beskrivas som styrkeförhållanden som existerar på olika nivåer i samhället. Dessa styrkeförhållanden uppkommer i relationen mellan två eller fler individer, mellan grupper, mellan institutioner och mellan kulturer (Foucault, 1976:103). Subjektet, individens tankar, handlingar och uppfattning om sin egen identitet ses som konstruerade av diskurser. Diskurserna sätter ramar för hur individen ska agera och tänka och beroende på vilken diskurs som är aktiv i vilken kontext så agerar individen därefter (Winther Jörgensen & Phillips, 2000:49). I kommande avsnitt kommer en grundligare genomgång av teorin och relevanta begrepp presenteras.
13
3.1. Socialkonstruktionism
Socialkonstruktionismen härrör från tankar om att verkligheten är socialt konstruerad, att verkligheten är en produkt av social interaktion mellan människor. Socialkonstruktionismen riktar kritik mot att sociala företeelser ska betraktas som naturliga, och teorin är kritisk gentemot det som kan kallas självklar kunskap. Socialkonstruktionismen studerar samhälleliga sociala fenomen som konstruktioner skapade av individer i samspel med varandra. (Alvesson & Sköldberg, 2008:85) Studierna av hur verkligheten konstrueras i den sociala interaktionen mellan individer fokuserar på hur tecken, symboler och språk används för att kategorisera och konstruera sociala fenomen. Språket ger individen ett kunskapsförråd som sedan används för att tolka sociala situationer och avgör även individens agerande i sådana situationer (Ibid).
I relationer mellan individer skapas rutiner och vanor för hur man hanterar just en sådan social situation, dessa vanor och rutiner påverkar sedan individernas agerande i efterföljande sociala situationer. Individen skapar kategorier för att lättare förstå sin omgivning. Dessa kategorier skapas och omskapas då individen observerar och tolkar socialt samspel mellan andra individer i olika kontexter (Ibid:86). Människans tendens att kategorisera omvärlden underlättar för henne och hennes sätt att leva. Genom att snabbt förstå att det är ett träd, en hund eller en människa vi ser så sparar vi på vår tolkningsförmåga. Vi behöver inte tänka efter och tillskriva en tolkning till objekt vi sett förut. (Passer, Smith, Holt, Brenner, Sutherland &
Vliek, 2008:633) Kategorier som delar upp individer i män, kvinnor, svenskar, spanjorer består av ett nätverk av begrepp som beskriver hur dessa individer agerar, vad som är typiskt för kategorins utseende, vilka sociala förhållanden de härstammar ifrån. Kategorin bygger på en stereotyp, en genomsnittlig mall skapad av en mängd tolkningar av individer som anses tillhöra samma kategori. Berger och Luckmann definierar denna process som typifiering (Berger & Luckmann, 1998:43). De diskuterar fenomenet typifiering som en institution, där handlingar förväntas utföras av en viss typ av aktör. Individer agerar utifrån fasta tanke- och handlingsmönster och genom vanemässiga handlingar skapas ständigt institutioner där enskilda aktörers agerande kan ses som bestämt av typifiering (Ibid:69).
Den socialkonstruktivistiska teorin menar att varje individ har olika versioner av verkligheten, och varje individ är även medveten om att alla inte har samma erfarenhet i livet som denne har. Verkligheten blir på så vis subjektiv eftersom alla inte tolkar och agerar utifrån samma utgångspunkter. Trots att varje individs verklighet är subjektiv så samexisterar vi och utgår från en verklighet som bygger på en slags commonsense-kunskap. Commonsense-kunskap är
14
den sorts kunskap individer delar om sociala samhälleliga situationer, hur vi agerar i det vardagliga livet (Berger & Luckmann, 1998:32). Exempelvis använder individer en commonsense-kunskap när de delar tankar om och agerar likadant i sociala kontexter, där individer i till exempel ett klassrum agerar såsom elever bör agera, eller som en lärare bör agera enligt deras commonsense-kunskap. Kvinnans normativa roll som moderlig, omhändertagande och ansvarstagande kan också ges som exempel på commonsense-kunskap.
Det är denna commonsense-kunskap som socialkonstruktionismen ämnar ifrågasätta och kritisera. Genom att ifrågasätta, vrida och vända på begrepp som av allmänheten anses självklart så upptäcks nya perspektiv av verkligheten. Röster som tidigare varit stumma får möjlighet att tala. En verklighet som är konstruerad i social interaktion kan på så vis kunna te sig på ett helt annat sätt om konstruktionen vore annorlunda. Vår commonsense-kunskap speglar endast den verklighet vi tror och uppfattar som sann, men om bilden av verkligheten plötsligt förändras så anpassas även vår commonsense-kunskap.
3.2. Diskursanalys
Teorin grundar sig på tankar om att vår sociala verklighet och vårt språk är uppbyggda av diskurser. Diskurser kan definieras som ”ett bestämt sätt att tala om eller förstå världen (eller snitt av världen” (Winther Jörgensen & Phillips, 2000:7). Diskursanalys används då för att studera tal och text och därigenom även studera sociala sammanhang och sociala praktiker (Alvesson & Sköldberg, 2008:460). Diskursbegreppet utgår från en konstruktionistisk grundtanke där språket konstruerar hur vi förstår och förhåller oss till verkligheten. Då vi genom språket tolkar och diskuterar verkligheten konstruerar vi den samtidigt. Bilden vi har av verkligheten är en subjektiv representation som konstrueras utifrån de erfarenheter och diskurser som präglar vår person (Ibid).
Ett diskursanalytiskt tillvägagångssätt kan innebära att man studerar diskurser, vilket man kan beskriva som det tidigare nämnda begreppet commonsense-kunskap, det vill säga det som tas för givet i samhället. Genom språket kategoriserar vi vår verklighet då talet är inte bara är begränsat till det som ses som socialt och kulturellt accepterat utan även sätter dessa gränser (Alvesson & Sköldberg, 2008:465). Diskurser skapar föreställningar hos både omgivningen och individen själv om hur denne förutsätts agera i en viss kontext. Genom att ge olika beteende olika mening skapar vi kategoriseringar av vad som är ett lämpligt samt olämpligt beteende (Winther Jörgensen & Phillips, 2000:48). Beroende på social kontext kan även ett beteende som tolkas som olämpligt eller avvikande i ett sammanhang tolkas som helt naturligt i ett annat. Exempelvis kan en individ stå och skrika på en fotbollsmatch men om samma
15
individ skulle agera på samma sätt i en kontext som ett klassrum skulle beteendet uppfattas som avvikande.
I språket finns olika diskurser för olika fenomen, dessa skapas och omskapas då de kommer i kontakt med varandra. En händelse kan beskrivas och tolkas utifrån flera olika diskurser beroende på observatörens, alltså den tolkandes, erfarenheter (Winther Jörgensen & Phillips, 2000:16, Alvesson & Sköldberg, 2008:465).
Diskurser kan även omfatta olika stora delar av verkligheten. Diskursordning är ett begrepp som beskriver hur en diskurs kan innefatta flera mindre diskurser. Till exempel innefattar diskursen och kategoriseringen kvinna flera underdiskurser som beskriver hur en kvinna bör agera i sociala sammanhang, hur en kvinna ser ut et cetera. Diskursen kriminell innefattar underdiskurser som till exempel kan delas upp i individer som begår olika sorters kriminalitet eller straffade och ostraffade kriminella.
Diskursanalys är kritisk mot försök att spegla verkligheten genom metoder där data undersöks för att finna ett mönster. Kritiken riktas främst mot att resultat vid sådana undersökningar tenderar att reducera den variation man finner i resultatet. Resultatet används sedan för att utveckla kategorier och för att se mönster i beteende. Diskursanalysen vill istället fokusera på just variation som intressant att studera och även hur kategorier begränsar denna variation.
Diskursanalytiska studier fokuserar på hur individer använder språket för att konstruera deras verklighet, hur kontexten kan tänkas påverka och vilken funktion deras uttalande fyller (Alvesson & Sköldberg, 2008:462). Diskursanalysen påpekar att det borde finnas en större försiktighet i att dra slutsatser av språkliga uttalandet eller texter, och istället uppmärksamma i vilken kontext detta uttalande eller denna text sker i (Ibid:468).
3.2.1 Makt och diskursskapande
Michel Foucault beskriver sitt sätt att arbeta som ett sätt att blottlägga omedveten kunskap.
Sådan omedveten kunskap definieras som något som existerar utanför forskarens medvetande men ändå är en del av den vetenskapliga diskursen. Paralleller kan här dras till commonsense- kunskap och det commonsense-kunskap utesluter. Diskurser existerar i alla tidsepoker och det är reglerna för hur diskurser formas och skapas som Foucault intresserar sig för (Harrington, 2005:207). Foucault diskuterar begreppet diskurs med utgångspunkt i begreppet makt. Han menar att diskurser uppkommer slumpmässigt och att makt styr hur diskurser utvecklas (Alvesson & Sköldberg, 2008:369). Makt utövas genom de diskurser makten skapar, genom att skapa diskurser som talar om och beskriver ett, enligt makten, normalt och accepterat
16
beteende (Harrington, 2005:211). Exempelvis kan diskursen kvinnlighet diskuteras ur ett maktperspektiv där normer och allmängiltiga värderingar om hur en kvinna bör vara och se ut konstraterat med den avvikande kvinnan skapar ett maktförhållande. Det finns ett rådande hot om att kvinnor som inte lever upp till normen för kvinnlighet ska ses som avvikande och maskulina. (Lander et al., 2003:37)
Foucault beskriver att det finns en relation mellan makt och kunskap där kunskap resulterar i makt vilket resulterar i diskurs, där ny kunskap omskapar verkligheten och diskurser som beskriver den. Men makt resulterar även i kunskap där makten i samhället avgör vad som är värdefull kunskap, och utifrån detta omskapas diskurser så de beskriver verkligheten såsom makten förutsätter (Alvesson & Sköldberg, 2008:373). Makt i den mening Foucault syftar till är inte den makt en individ har över en annan individ, utan han definierar makt som den makt som är spridd över olika sociala praktiker (Winther Jörgensen & Phillips, 2000:20). Makten bygger på en mångfald av inneboende styrkeförhållanden som organiserar området där de fungerar. Styrkeförhållandena finner kraft i varandra genom oupphörlig kamp mellan motsättningar där makten förstärks eller omvandlas (Foucault, 1976:103). I varje relation och i varje ögonblick skapas makt, makten styr hur diskurser, kunskap, institutioner och subjektiviteter konstitueras (Winther Jörgensen & Phillips, 2000:20).
Diskurser kämpar ständigt mot varandra om ställningen som den rådande diskursen (Ibid:13).
När en diskurs går segrande ur kampen råder hegemoni, verkligheten talas och beskrivs utifrån den segrande diskursens perspektiv. Andra diskurser osynliggörs dock. Vår sociala verklighet befinner sig i en ständig förändring där diskurser avlöser varandra och verkligheten omformas ständigt.
Foucault diskuterar även normer som finns i samhället. Han fokuserar främst på normen om tvåsamhet, heterosexualitet, fortplantning som mål för sexuell aktivitet och normer som beskriver vad som är normalt sexuellt beteende beroende på ålderkategori. Sexuella beteenden som inte överensstämmer med normen klassas som perversa (Foucault, 1976:59). Att kategorisera och klassificera beteenden som normala och utifrån detta skapa normer kan även appliceras på andra aspekter i samhället, inte endast synen på sexualitet. Normer som beskriver ett normalt beteende i den rådande diskursen får även en motsats, vilken ses som underlig och ej passande. Makten kan då skapa censur och förbud gentemot beteenden som avviker, där hot om straff om avvikelsen fortsätter försöker tygla och dämpa beteendet (Ibid:96).
17
3.2.2 Subjektet
Individens medvetna och omedvetna tankar, självförståelse, upplevelser, känslor och individens förhållningssätt till världen kan beskrivas med begreppet subjekt (Alvesson &
Sköldberg, 2008:415). Ett diskursanalytiskt tillvägagångssätt uppvisar en kritik gentemot subjektet då det beskrivs som medvetet handlande, autonomt och att det sociala samspelet kretsar kring individen. Ur ett diskursanalytiskt/socialkonstruktionistiskt perspektiv menar man istället att den sociala omgivningen och kontexten formar individen (Winther Jörgensen
& Phillips, 2000:21). Individens tankar, upplevelser och medvetna konstrueras av den språkliga kontexten genom begränsningar av subjektets uttryck (Alvesson & Sköldberg, 2008:415). Genom språket konstitueras individens identitet och subjekt, genom att studera språket, tal och text, och diskurser det är uppbyggt kring kan vi då även studera subjektet utifrån det sociala som konstruerat det. Subjektet konstrueras inte enbart av en diskurs utan att flera diskurser är aktiva vid olika tillfällen och på så sätt konstruerar subjektet. Exempelvis kan en individ i en kontext vara student, i en annan patient och i en tredje mamma. Olika subjektsformer aktiveras då beroende på vilket diskursivt fält vi befinner oss i (Winther Jörgensen & Phillips, 2000:49, Alvesson & Sköldberg, 2008:416). Genom bli benämnd som till exempelvis mamma så anammar individen en identitet som mamma. Varje individs egen bild, kategori och erfarenhet av hur en mamma agerar påverkar då hur individen själv agerar och anammar identiteten som mamma (Winther Jörgensen & Phillips, 2000:48).
3.3. Teori kopplad till begreppet kvinnlig kriminalitet och kvinnor som mördar Med utgångspunkt i socialkonstruktionistisk teori kommer talet om de kvinnliga mördarna att undersökas och problematiseras. Den kvinnliga förövaren som subjekt kan studeras som en konstruktion av sociala interaktioner, där kontext och samhällets beskrivning av hennes handling skapar hennes kriminella identitet. Kriminalitet, och även mord, i sig är ett begrepp som inom socialkonstruktionismen ses som en konstruktion skapad i social interaktion.
Kriminalitet är enligt socialkonstruktionismen inget naturligt existerande socialt fenomen utan konstrueras då en handling tillskrivs en betydelse som är beroende av i vilken kontext handlingen utförs och vem som utför handlingen. Exempelvis om en individ tar något från en annan individ utan lov så skulle detta kunna tillskrivas betydelsen av stöld. Men om situationen var så att en dotter tog pengar ur mammas plånbok utan lov skulle detta inte rubriceras som stöld. Kontexten och vem som utförde handlingen påverkar på detta sätt vilken betydelse en handling får. Kvinnan är enligt en socialkonstruktionistisk teori också en social konstruktion där en könsroll konstruerats och där samhället förväntar sig att en kvinna ska
18
agera, tala och se ut på ett visst sätt. Berger och Luckmann beskriver detta som typifiering, vilket man skulle kunna beskriva som ett skapande av stereotyper. Specifika handlingar förväntas utföras av en viss person, exempelvis att städning och matlagning förväntades utföras av en kvinna enligt gamla könsroller. Den kvinnliga kriminaliteten som konstruktion kan exempelvis ta sig uttryck i att kvinnor som förövare ofta ses som offer trots att de begått en kriminell handling eller att en viss sorts brott kopplas till eller inte kopplas till en kvinnlig förövare.
Den kvinnliga förövaren kan diskuteras ur Foucaults maktperspektiv. Foucaults maktbegrepp innebär en mångfald av styrkeförhållanden som organiserar det område där de fungerar. Makt skapas i varje relation och styr hur diskurser, kunskap, institutioner och subjektiviteter konstitueras. Diskurserna kring kvinnor och kriminalitet kan båda diskuteras ur en sådan synvinkel, där den kvinnliga könsrollen kan ses som skapad ur maktförhållanden både gentemot män och gentemot andra kvinnor. Konstruerandet av kvinnlighet och hur en kvinna bör agera för att inte stämplas som avvikande är ett maktutövande från samhällets sida.
Kriminalitet kan ses som ett tillvägagångssätt för makten att beskriva ett avvikande beteende som ej anses som gynnande för samhället på samma sätt som Foucault talar om perversionernas införande. Diskurserna skapas av makten och används för att bibehålla makt.
Den kvinnliga förövaren som subjekt är enligt den socialkonstruktionistiska teorin skapad i och av sin omgivning, genom social interaktion med andra. Kvinnan som mördare, hennes tankar kring det egna subjektet och hennes handlingar påverkas av språket, hur det beskriver en mördare. Att benämna henne som mördare påverkar hur hon uppfattar den egna identiteten.
Tanken om att olika diskurser aktiveras i olika kontext visar även hur komplex bilden av den egna identiteten kan bli hos en kvinna som av samhället beskrivs som kriminell eller som mördare. I den samhälleliga kontext där hon är mördare, när hon exempelvis befinner sig i fängelse så innefattas hennes uppfattning av den egna identiteten av diskursen mördare. Men då hon befinner sig i det egna hemmet så kan diskursen dotter, mamma eller flickvän aktivera en annan subjektsform hos henne.
4. Metod
Uppsatsen är en kvalitativ undersökning av begreppet kvinnlig kriminalitet där konstruktionen av kvinnlig kriminalitet i media undersöktes med en diskursanalytisk ansats. Med utgångspunkt i tidningsartiklar studerades hur den kvinnliga kriminella framställs och på så
19
sätt konstrueras i media. Nedan följer en genomgång av det material som användes och en redogörelse för den diskursanalytiska metod som användes i undersökningen. Det redogörs även för min förförståelse och hur den kan påverka uppsatsens utformning. En redogörelse görs även av vilket bidrag denna uppsats kan tänkas göra till forskningen om kvinnlig kriminalitet.
4.1 Material
Uppsatsens material består av tolv tidningsartiklar som behandlar två mordfall där förövarna var kvinnor. Nedan följer en redovisning för urvalsprocessen gällande materialet.
4.1.1 Urvalsprocess
Urvalsprocessen inleddes med att begränsa vilken sorts kvinnlig kriminalitet som ämnades undersöka. Valet föll på våldsbrott då detta är ett brott där få kvinnor är förövare och våldsbrott i form av mord ofta får stor uppmärksamhet i media vilket underlättar för insamlande av material passande för uppsatsens syfte. Våldsbrotten begicks i Sverige av svenska kvinnor, detta valdes för att jag vill studera diskursen kvinnlig kriminalitet ur ett svenskt perspektiv. Den tidigare forskning jag tog del av behandlar även den brottsstatistik från Sverige.
Nästa steg i urvalsprocessen var vilken media som var lämplig för en diskursanalytisk undersökning. Tidningsartiklar valdes då de torde spegla vanligt förekommande föreställningar gällande kvinnlig kriminalitet och dessa lämpar sig väl för en diskursanalytisk metod där tal och text studeras för att skapa förståelse kring det bestämda sättet att tala om och förstå världen (Winther Jörgensen & Phillips, 2000:7). Tidningsartiklarna kommer från Aftonbladet och Dagens nyheter, vilka är två av Sveriges största tidningar. Denna del i urvalsprocessen resulterade i att mordfall med kvinnliga förövare valdes ut. Det ena fallet var en 41-årig kvinna som i juni 2012 knivmördade en man utanför Sandviken (A1)2. Det andra fallet rör en 34-årig kvinna som knivmördade två män i Växjö i april 2010.
(DN1). Fallen valdes för att dessa brott då de begicks fick uppmärksamhet i media och då våldsbrotten begicks inom en relativt närliggande tid för denna uppsats kan tidningsartiklar
2 Hänvisningarna till materialet har kodats, där exempelvis A1 hänvisar till artikeln Fembarnsmamman skyldig till mordet på Ingemar från Aftonbladet och DN1 hänvisar till Dagens nyheters artikel Misstänkta dubbelmördaren begärs häktad. Förteckning över samtliga koder och hänvisningar till artiklar finns i litteraturförteckningen.
20
som beskriver fallen ses som en aktuell skildring av den kvinnliga kriminella diskursen i dagens samhälle. Av de tidningsartiklar som påträffades gällande de två fallen valdes de artiklar som var mest informativa. Med informativa menas att fallen beskrevs ingående och gav en tydlig bild av händelsen och även innefattade information om förövaren. Sju av de tolv artiklarna som valdes som material behandlar fallet i Sandviken och resterande fem behandlar fallet i Växjö.
Tidningsartiklarna som beskriver de två fallen var således det material som uppsatsen ämnade undersöka. Hur tidningsartiklarna beskriver de kvinnliga förövarna, morden och de rådande omständigheterna kring fallen studerades för att skapa en bild av hur kvinnorna som mördar konstrueras i media, det vill säga hur det talas om och vilka diskurser som är aktiva i talet om de kvinnliga mördarna.
4.2 Diskursanalytisk metod
En diskursanalytisk ansats användes för att analysera materialet gällande kvinnor som mördar.
Denna analysmetod valdes då uppsatsens syfte var att studera hur kvinnliga mördare konstrueras med utgångspunkt i en diskursanalytisk ansats. Diskursanalytisk metod utgår från att språket är konstruerat av verkligheten samt konstruerar verkligheten. Diskursanalys menar också att språket har varierande funktioner och att språket då har varierande konsekvenser. En diskursanalytisk metod bygger på att språkliga uttryck studeras utan att slutsatser dras om vad som ligger bakom ett uttalande. Kontexten som studeras är den kontext där språket tar sig uttryck i form av en intervju, ett samtal, en text (Alvesson & Sköldberg, 2008:465). En diskursanalytisk metod kan byggas upp på olika sätt (Winther Jörgensen & Phillips 2000:131) och här nedan följer en beskrivning av hur analysen av uppsatsens material gick tillväga.
För att praktiskt studera dessa texter diskursanalytiskt användes i denna uppsats Laclau och Mouffes diskursteoretiska begrepp som diskurs, moment, nodalpunkter, element och artikulation. En diskurs ”uppfattas som en fixering av betydelse inom en bestämd domän
”(Ibid:33) eller som tidigare beskrivits är en diskurs ett bestämt sätt att tala om och förstå världen. Genom tal och text skapas representationer av verkligheten och dessa representationer skapar i sin tur verkligheten (Ibid:15). En diskurs består av olika tecken, och dessa tecken som en diskurs innefattar kallas moment. Moment kan ses som knutar i diskursen vilka skiljer sig från varandra på ett bestämt sätt och får betydelse i relation till varandra (Ibid). Nodalpunkter är tecken som organiserar diskursen (Ibid:57). Dessa tecken är
21
överordnade de andra tecknen, det är kring nodalpunkterna som de andra tecknen i texten ordnas och får sin betydelse (Ibid:33).. I en diskurs finns även tecken som diskursen inte lyckats ge en slutgiltig betydelse, dessa kallas element. Element är mångtydiga tecken som diskursen försöker göra entydiga (Ibid:34). När element sätts i relation till varandra och får sin betydelse så förklaras detta med begreppet artikulation, där elementens identitet förändras då det skapas en relation till ett annat element (Ibid:35). Elementens betydelse förändras därmed beroende på vilken diskurs som är aktiv eftersom dessa är mångtydiga. En diskurs innefattar de tecken som anses beskriva diskursen, och diskursen utesluter alla andra möjliga betydelser dessa tecken kan ha och även andra relationer tecknen kan tänkas ha till varandra (Ibid:34).
Begreppen som nämns ovan beskriver beståndsdelar i en diskurs och genom att identifiera dessa i tidningsartiklarna rörande de två fallen med kvinnliga mördare framträder de diskurser som tillsammans är talet om kvinnliga mördare.
Diskurserna om kvinnliga mördare analyserades också utifrån de subjektspositioner som kunde urskiljas i texterna. Subjektet är enligt diskursteorin splittrat och får sin identitet genom att representeras diskursivt. Identiteten skapas genom ekvivalenskedjor, vilket innebär att tecken sorteras och knyts ihop i kedjor som beskriver hur man är och hur man inte är. Liksom diskurser är identiteten föränderlig och subjektet har flera identiteter beroende på vilken diskurs som är aktiv (Ibid:51). Gruppbildning ses enligt diskursteorin på samma sätt, där en person kan identifiera sig med flera olika grupper, på samma sätt som en person har olika identiteter beroende på kontext. Genom att identifieras som grupp så försvinner de skillnader som existerar inom gruppen, och då de skillnader som existerar inom gruppen försvinner så utesluter man även alla andra möjligheter för att bilda grupper av andra konstellationer (Ibid:52).
Ytterliggare två diskursanalytiska begrepp som var av vikt då texterna analyserades var begreppen antagonism och hegemoni. Antagonism innebär konflikt och inom diskursteorin syftar man till den konflikt som uppstår då olika identiteter hindrar varandra. En person har flera olika identiteter beroende på situation och beroende på aktiv diskurs. Men i vissa situationer finns flera identiteter och flera diskurser aktiva samtidigt, vilket leder till konflikt mellan identiteterna och mellan diskurserna (Ibid:55). Denna konflikt kan sedan lösas med hegemonisk intervention, vilket återupprättar entydigheten och låter en diskurs gå segrande ur konflikten och blir den dominerande diskursen (Ibid).
22
4.3 Förförståelse
Materialet till denna uppsats byggde på tidningsartiklar vilket bidrog till att de etiska övervägandena istället rörde min roll som författare och hur jag påverkade innehållet i resultatet och även framställningen av resultatet. En kvalitativ analysmetod som diskursanalys påverkas av forskarens förförståelse och den relation har eller inte har till det ämne som denne undersöker. Jag har haft som intention att återge kvinnorna som mördar på ett så objektivt och informativt sätt som möjligt, men samtidigt är jag väl medveten om att min förförståelse och mina erfarenheter kan ha kommit att avspeglas i uppsatsens resultat. Jag har tidigare kunskaper inom kriminologisk teori samt kunskaper inom genusforskning som kan ha kommit att påverka min syn på de kvinnliga mördarna. Kriminalitet och speciellt mord som denna uppsats bygger sitt resultat på väcker både tankar och känslor. Det finns olika åsikter om hur kriminalitet bör bestraffas, om vilken funktion kriminalitet fyller i samhället och vad som ligger bakom ett kriminellt beteende. Uppsatsen ämnade undersöka kvinnor som mördar som social konstruktion, vilket visar min egen syn på kriminalitet. Jag är av åsikten att kriminalitet konstrueras och inte är något som finns naturligt i samhället. Vi konstruerar lagar och regler och ett beteende som avviker från dessa kan stämplas som kriminellt. Trots att min förförståelse kan ha präglat uppsatsen kan dess resultat ändå ses som ett bidrag till forskningen om kvinnlig kriminalitet.
4.4 Uppsatsens generaliserbarhet
Denna uppsats ämnar endast undersöka två fall där kvinnor mördat vilket innebär att denna undersökning inte kan generaliseras till hur man talar om gruppen kvinnor som mördar i media. Jag kan inte heller uttala mig om kvinnor som begår andra typer av brott som kvinnor begått och hur man talar om dem i media. Uppsatsens material är även begränsat till tidningsartiklar i Aftonbladet och Dagens Nyheter vilket inte kan sägas representera media i stort. Uppsatsen kan dock ses som ett bidrag till forskningen om kvinnlig kriminalitet då uppsatsen är ett exempel på hur media talar om två kvinnor som mördat.
5. Resultat
I följande avsnitt kommer resultatet av den diskursanalytiska undersökningen att presenteras.
Inledande ges en beskrivning av de två fallen som valts som material till denna uppsats. Sedan presenteras de kvinnliga subjektspositionerna som beskrivs i texten. Därefter presenteras de diskurser som är aktiva i talet om morden och sedan presenteras de mest framträdande diskurserna som tillsammans konstruerar talet om de kvinnliga mördarna.
23
5.1 Två fall där kvinnor mördat
Texterna som analyserats diskursivt handlar om två mordfall där förövarna var kvinnor.
Nedan följer en kort redovisning av vart och ett av fallen. Redovisningen innefattar var och när morden begicks, vem som föll offer, hur förövaren grips samt vilket straff förövaren fick i de två fallen.
5.1.1 Fallet i Sandviken
Det första fallet utspelar sig under midsommarhelgen 2012 i Högbo utanför Sandviken. En 41-årig kvinna knivhugger under midsommarnatten sin nyblivna sambo till döds. Hon lämnar platsen, hämtar sina barn som sovit på annan plats och åker till Stockholm, där hon är hemmahörande. Hon lämnar av barnen hos bekanta. Kvinnan åker sedan vidare till en arbetskollega för vilken hon erkänner brottet hon begått och beskriver hur även hon gått tillväga. Hon anmäler sig själv till polisen och häktas (A1). Hon genomgår en rättspsykiatriskundersökning som visar att hon inte lider av eller vid brottstillfället led av en psykisk störning. Hon döms till 15 års fängelse för mord (A6).
5.1.2 Fallet i Växjö
Det andra fallet utspelar sig i Växjö under påskhelgen 2010. En 34-årig kvinna knivhugger två män, 41 och 70 år gamla, till döds i deras respektive hem. Kvinna grips på en buss efter att hon, i bloddränkta kläder, agerat förvirrat och visat upp en kniv samtidigt som hon berättar att hon mördat två män (DN1). Kvinnan har sedan sex år tillbaka varit skriven på samma adress som den ene mannen och det är bekräftat att de haft en relation. Den andra mannen är även han bekant med kvinnan (DN3 & DN5). Kvinnan genomgår en rättspsykiatriskundersökning som visar att kvinnan lider av en allvarlig psykisk sjukdom och att hon vid mordtillfällena led av en akut fas av paranoid schizofreni. Hon döms för morden till psykiatrisk tvångsvård med särskild utskrivningsprövning (DN5).
5.2. Subjektspositioner
I detta avsnitt kommer det att redovisas för de två kvinnliga subjektspositioner som konstrueras i texterna. Dock bör has i åtanke att kvinnornas subjektspositioner ständigt konstrueras i samband med hur man talar om deras roller som förövare och hur man talar om de roller kvinnorna har i relation till andra.
5.2.1. Kvinnan i Sandvikenfallet
Den 41-åriga kvinna som mördat en man i Sandviken får sin identitet genom att diskursivt representeras som flickvän, sambo, mamma och mördare. Identiteten skapas genom att dessa tecken knyts ihop genom en ekvivalenskedja som beskriver hur kvinnan är. Kvinnans identitet
