Dialog, engagemang & neutralitet: Vad gör en professionell facilitator?

Full text

(1)

Examensarbete

Dialog, engagemang &

neutralitet

Vad gör en professionell facilitator?

   

Författare: Caroline Dunne Handledare: Adrian Ratkić Examinator: Bo Göranzon Datum: 2013-06-07 Kurskod: 4YT01E, 15 hp

Ämne: Yrkeskunnande och teknologi Nivå: Magisterprogram i yrkeskunnande och professionsutveckling

(2)
(3)

Innehåll

Sammanfattning ... 4

1. Om mig och bakgrunden till detta magisterarbete ... 5

2. Metod ... 7

Dialogseminariemetoden ... 8

Tankeutveckling, förvirring och osäkerhet ... 8

Representativ erfarenhet ... 10

Reflektion och skrivande ... 11

Gemensamma nämnare med andra yrkesutövare ... 11

Individuell och kollektiv kunskap ... 12

Dialogseminarieledaren som respondent ... 13

Idéprotokoll och intersubjektvitet ... 13

Offentliga dialogseminarium och den inre dialogen ... 14

3. Medarbetares förtroende, engagemang och erfarenheter har ett stort värde ... 14

Arbetsmötet som en arena för konfrontation? ... 16

Att frigöra potential hos medarbetare ... 17

4. Att med glädje facilitera arbetsmöten ... 17

5. Vad gör jag som professionell facilitator, egentligen? ... 19

Vad skiljer ett professionellt tillvägagångssätt från ett oprofessionellt? ... 19

Höga förväntningar på mitt yrkeskunnande ... 20

Mötesledare vs Facilitator vs Moderator ... 22

Olika begrepp ... 23

Skillnaden mellan en moderator och en facilitator ... 25

Implikationer vid avsaknaden av en professionell facilitator ... 27

Neutralitet ... 29

Facilitatorn – en neutral mötesledare ... 29

Vad som helst kan hända under ett möte ... 30

Att höra det som inte sägs och improvisera ... 30

6. Ett mångfacitterat yrke ... 32

Sju tydliga faser i den kreativa processen som facilitator ... 32

7. Kreativa mötesplatser ... 34

Varje möte är unikt ... 35

8. Digital Mind Mapping, grafisk facilitering och trådlösa tangentbord ... 36

Manufakturen kontra maskinofakturen i min yrkesroll som facilitator ... 37

9. Detaljerad planering gör vägen kortare till improvisation ... 38

10. Flow, rytm och tempo ... 39

11. Smärtan över att ibland behöva kompromissa med mitt yrkeskunnande ... 40

12. Dialog, engagemang och neutralitet ... 43

13. Referenser ... 46

(4)

Sammanfattning

I alla yrken ingår något som kan kallas praktisk kunskap, handlingar som bara den som övat kan utföra. Den som lär sig ett yrke lär sig också tolka olika situationer på ett sätt som gör det möjligt att se vilka handlingar som är ändamålsenliga.1

I denna uppsats ställer jag mig frågan vilken praktisk kunskap jag har, i min yrkesroll som professionell facilitator. En professionell facilitator är en för gruppen neutral2 mötesledare vars huvudsakliga syfte är att planera, förbereda och genomföra arbetsmöten och workshops som bygger på dialog, engagemang och delaktighet. Inte sällan med inriktning på erfarenhetsutbyte och kunskapsutveckling.

Men, vad är det jag gör när jag skapar delaktighet och engagemang i en grupp, när jag får deltagarna att se sakfrågan i ett större sammanhang och genom olika metodval ger dem förutsättningar till konstruktiva dialoger? När jag underlättar för deltagare att inte bara närvara fysiskt under ett möte utan säkerställer att alla i gruppen aktivt deltar och bidrar till ett konkret resultat.

Uppsatsen har skrivits inom ramen för magisterprogrammet i yrkeskunnande och

professionsutveckling vid Linnéuniversitetet i Växjö under våren 2013. Empirin utgörs av de reflekterande texter som jag har skrivit under kurserna3, baserade på 18 års erfarenhet av att leda och facilitera arbetsmöten och workshops. Mina erfarenheter har jag kopplat ihop med de olika teorierna inom ämnesområdet yrkeskunnande och professionsutveckling.

Resultatet av uppsatsen vittnar om att mina erfarenheter och min praktiska kunskap har jag fått genom att öva och utveckla en känsla för olika människors och gruppers beteenden. Jag har också utvecklat en förtrogenhetskunskap4 beträffande vilka metoder och tekniker som fungerar i olika situationer och för olika sakfrågor. Varje möte som jag leder är direktsändning och det finns aldrig någon möjlighet att generalrepetera några repliker. I realtid reflekterar och analyserar jag vad som händer i gruppen. Jag använder olika metoder och tekniker. Planerat eller improviserat.

                                                                                                               

1 Åberg, Sven, (2011) Spegling, Stockholm, Dialoger, (Omslaget)

2 Neutral i bemärkelsen opartisk, till gruppen, till sakfrågan och slutresultatet

3 Under tiden september 2011 – maj 2013

4 Bohlin, Henrik, (2009) Tyst kunskap: Ett mångtydigt begrepp, Stockholm, Södertörns högskola, (sid 55-84)

(5)

Jag kallar det ibland för planerad improvisation5. Jag kommer nämligen alltid väl förberedd och med en skräddarsydd mötesplan i handen, för att i själva mötessituationen kunna improvisera.

Det är något jag vet av erfarenhet alltid blir fallet. Vad som kommer att hända under ett möte går aldrig att förutse. För att lyckas med denna konst behöver facilitatorn tro på varje individs lika värde, bortse från förutfattade meningar, lyssna och höra, både vad som sägs, men också lyssna efter vad som inte sägs. Facilitatorn underlättar för gruppen genom att driva mötet framåt utifrån ett specifikt syfte och önskat slutresultat. Att som facilitator vara mentalt närvarande under hela mötet och förhålla sig neutral till sakfrågan, gruppen och slutresultatet, men även till uppdragsgivaren, även om det är svårt, är kärnan i facilitatorns yrkesroll. Uppdragsgivarens betydelse ska aldrig underskattas och jag har myntat följande uttryck:

“Jag kan aldrig facilitera ett möte bättre än vad min uppdragsgivare tillåter”6

1. Om mig och bakgrunden till detta magisterarbete

Jag heter Caroline Dunne och har nyligen fyllt 40 år. Jag är gift med Ian och tillsammans har vi tre barn. Två på jorden och ett i himmelen. Jag är därmed småbarnsmamma, änglamamma och tweeneförälder7, med allt vad det innebär. Mitt liv består av mycket träning, både fysisk och mental. Kärlek och vänskap.

1998 tog jag min magisterexamen i företagsekonomi inom ramen för ekonomprogrammet vid Stockholms universitet (Marknadsakademien)8. Samma år startade jag mitt företag – Me Inc.

Sweden och sedan dess har jag försörjt mig som företagare. Idag heter mitt företag Möteslabbet AB9 och mina kunder kommer från både den privata och offentliga sektorn. Främst i Sverige.

Under fem år bodde och verkade jag i London (2000 – 2004) och när jag flyttade tillbaka till Sverige och Småland (2005) bestämde jag mig för att nischa min verksamhet mot professionell facilitering (neutral mötesledning) och därtill relaterade tjänster. Efter många år som

                                                                                                               

5 Jämför med Sven Åbergs text. Åberg, Sven, (2011) Spegling, Stockholm, Dialoger.

6 Ett uttryck som jag har myntat under kursens gång och som jag beskriver närmare i detta arbete

7 Tween is a portmanteau of the words teen and between. Tweens are "in-between" being a child and a teen. Källa:

http://en.wikipedia.org/wiki/Tween_(demographic)  

8 http://www.marknadsakademien.com

9 http://www.moteslabbet.se

(6)

organisations- och verksamhetsutvecklingskonsult hade jag kommit till insikt om att det fanns både ett stort intresse och en påtaglig okunskap avseende de metoder och tekniker som jag använde i mina olika mötesledarsituationer. Dessutom hade jag kommit till insikt om att mina framgångsrika konsultuppdrag byggde på min förmåga att skapa dialog, delaktighet och

engagemang i de grupper jag hade lett. Att skapa en trygg och tillåtande miljö (både fysiskt och mentalt)10 för kunskaps- och erfarenhetsutbyte i grupper av olika slag, i syfte att utveckla ny och i flera fall, gemensam kunskap.

Inom konsultbranschen finns det alltid någon metod som är inne och ”trendig”. I skrivande stund är Lean11 ett sådant exempel. När jag började min professionella karriär i mitten av 90-talet var det Balanced Scorecard12 som var mest i ropet. Enligt min mening handlar alla dessa metoder och tillvägagångssätt någonstans om verksamhets- och organisationsutveckling. Ett ständigt pågående utvecklingsarbete som jag anser borde finnas naturligt inbyggt i alla organisationers processer.

Av denna anledning fick jag idén om förhålla mig neutral till alla de olika metoder som finns tillgängliga inom managementkonsultbranschen och istället för att representera en given metod/metodik såg jag en möjlighet att erbjuda många flera. Utan begränsningar. Att låta kundens verkliga behov styra val av metod och därmed också kunna förhålla mig neutral och snabbt lära in nya metoder, även utveckla mina egna. Att inte vara rädd för att testa nya metoder. Att erbjuda en neutral mötesledartjänst och lära andra om en facilitativ

mötesledarapproach. Idén om Möteslabbet13 föddes och blev verklighet 2006. Jag känner stolthet att jag genomförde idén för:

”As we all know, coming up with clever ideas is one thing. Actuallly turning them into reality is another. And what is it that invariably stops most ideas from even seeing the light of day?

Fear. Fear of what other people might think, fear of what other people might say, fear of what other people might do…”14

                                                                                                               

10 Maria Hammarén gör också beskrivningar av denna typ av kreativa miljö i sin text ”Yrkeskunnande, berättelser och språk” vilken jag refererar till längre fram i detta arbete

11 Metoden kommer ursprungligen från Toyota, men idag har den spridit sig runt om i hela världen och de senaste åren är det väldigt många svenska företag och offentliga organisationer som arbetar enligt metoden.

12 De båda professorerna Kaplan & Norton från Harvard University publicerade sin första artikel om Balanced Scorcard 1992.

http://en.wikipedia.org/wiki/Balanced_scorecard#History

13 www.moteslabbet.se

14 Bannerman,James, (2012), Genius, London, Pearson, sid 180

(7)

Idag arbetar jag i mitt företag som professionell facilitator15, utbildningsledare och rådgivare. Jag är fulltecknad, men har gjort ett medvetet val att avsätta och prioritera tid för att reflektera och utveckla mig själv och min verksamhet ytterligare16. Kursen i yrkeskunnande och

professionsutveckling har de senaste två åren kommit att bli en viktig del i denna utveckling.

Möjligheten att läsa kursen dök upp när jag som minst anade det. I en av mina texter under kursen skrev jag följande:

I augusti 2011 blev jag ombedd av en av mina uppdragsgivare att kontakta professor Bo Göranzon för att höra mer om hans arbete om yrkeskunnande och den specifika dialogseminariemetoden. Sagt och gjort. Undertecknad kontaktade och träffade professor Bo Göranzon i början på september 2011. Bo berättade då om den nya kursen i yrkeskunnande och teknologi som skulle börja ett par veckor senare. Jag tittade i min fulltecknade almanacka och tänkte nej, jag har inte tid, men vad spännande det låter. Bo föreslog att jag skulle komma och vara med vid första kurstillfället för att skapa mig en uppfattning om kursen och dess innehåll och om det skulle vara något för mig. Jag var med vid första kurstillfället och på en gång kände jag att detta var en kurs för mig. Jag tittade i almanackan igen. Fortfarande fulltecknad. Men, dygnet har 24 timmar och jag såg min chans att äntligen få reflektera över mitt yrkeskunnande. Jag såg möjligheten att göra något som utvecklar mig i första hand och som sedan kommer andra till gagn17.

Jag är så glad att jag tog denna chans. Jag sa ja till att värdesätta min egen kunskap och erfarenhet.

Att prioritera den. Att reflektera över den. Att dela med mig av den till andra och samtidigt vara lyhörd för och nyfiken på andras yrkeserfarenheter. Att dessutom få lära mig en helt ny metod – dialogseminariemetoden.18

2. Metod

Kurserna i yrkeskunnande och professionsutveckling bygger på dialogseminariemetoden19 Denna metod utgör grunden för allt arbete som jag har lagt ned de två gångna åren. Ett arbete som lett till många reflekterande texter avseende mitt yrkeskunnande. Dessa texter har jag i detta

                                                                                                               

15 Den direkta översättningen från engelska är neutral mötesledare. Vad som gör en facilitator professionell problematiserar jag kring i detta arbete

16 Utveckling sker även kontinuerligt när jag genomför mina faciliteringsuppdrag

17 Förtydligas bör dock att jag genom alla mina uppdrag också utvecklas. Något som inte minst denna magisteruppsats vittnar om.

18 Egen examensuppgift skriven under delkurs ett i yrkeskunnande och professionsutveckling

19 Göranzon, Bo, Hammarén, Maria and Richard Ennals, (2006), Dialogue, skill & tacit knowledge, Chichester, John Wiley & Sons, LTd (sid 62- 65)

(8)

examensarbete fått möjlighet att utveckla vidare och koppla till teorierna inom ämnesområdet yrkeskunnande och professionsutveckling.

Dialogseminariemetoden

Eftersom jag arbetar med att planera och facilitera arbetsmöten är det extra intressant och spännande att få förmånen att lära mig en helt ny metod. En metod som bygger på fyra steg:

1) Läsa

Alla deltagare läser en så kallad impulstext. Under själva läsningen tecknar du i

marginalen ned de tankar och idéer du får och de associationer som du gör till ditt eget yrke.

2) Skriva

I nästa steg väljer du ut en eller flera av de tankar du har fastnar för och som du ser en potential i att vidareutveckla resonemangen kring. Alla texter distribueras i god tid innan den fysiska sammankomsten till samtliga deltagare.

3) Dialog

Under den fysiska träffen läser samtliga deltagare upp sin egen text, varpå alla i gruppen ges möjlighet att kommentera och föra dialog med dels författaren, men också med andra deltagare i gruppen.

4) Idéprotokoll

En eller flera i gruppen tar ansvar för att utveckla ett så kallat idéprotokoll. Protokollet är inget protokoll i traditionell bemärkelse utan ett dokument där tankespår från dialogerna utvecklas och kopplas till relevant litteratur inom området.20

Tankeutveckling, förvirring och osäkerhet

Ratkić skriver i idéprotokollet från det första kurstillfället den 21-22 september 2011 att:

                                                                                                               

20 Jag har utgått från Sven Åbers beskrivning av Dialogseminariemetoden i sin bok Spegling, (sid 19-20) men har utvecklat den något utifrån mina egna erfarenheter

(9)

“dialogseminariet är en metodik inriktad på tankeutveckling, där förvirring, osäkerhet och trevande tankegångar är tillåtna” 21

Jag finner detta tillvägagångssätt tilltalande eftersom min övertygelse är att vi måste både våga och tillåta oss att “tänka fel” för att sedan “tänka rätt”22. Det är inte många organisationer som lyckats skapa en sådan kultur. Det pratas väldigt mycket om det, men verkligheten ser annorlunda ut. Du ges sällan någon belöning för att du har gjort fel eller misslyckats.

Det är därför inte ovanligt att jag under de möten jag faciliterar påminner deltagarna om att det i den givna mötessituationen inte finns några rätt eller fel utan att mötet är en kreativ process där de har möjlighet att ”tänka fel”. I samma idéprotokoll refererar Ratkić också till den tyske filosofen Hans Georg Gadamer som hävdar att vi alltid har fördomar i mötet med människor eller texter vi läser och som frågar sig hur vi hanterar denna omständighet. Ett sätt enligt honom är att spela ut våra fördomar och involvera oss i en dialogisk process där fördomarna möter motstånd och därmed på sikt kan korrigeras.

I en av mina texter beskriver jag min roll som facilitator och syn på fördomar enligt följande:

Så länge jag kan minnas har mänskliga relationer och möten med andra människor varit det som gett mig allra mest glädje här i livet. Med en tidig grundsyn om alla människors lika värde har jag alltid varit ytterst noga med att från första stund och första mötet behandla alla människor lika och med samma respekt. Vi människor är olika. Både på utsidan och insidan. Vi vet egentligen så oerhört lite om varandra, men vi har så oerhört många förutfattade meningar som förstärker de känslor vi tror oss ha om en person. Vilken rätt har vi till det – egentligen? Jag tror att många är rädda. Rädda för en hudfärg som inte är densamma som sin egen, en annan politisk syn, en annan religion, en annan dialekt eller accent, klädseln, funktionshindret, tatueringen eller kanske den bistra uppsynen. Listan kan göras lång. Kunskap om varandras olikheter torde vara nyckeln till mindre rädsla och därmed ännu mer berikande möten människor emellan.

Som professionell mötesledare är det just denna grundläggande värdering som är avgörande.

Min roll är att skapa delaktighet så att alla mötesdeltagare verkligen är delaktiga och bidrar

                                                                                                               

21 Ratkić, Adrian, (2011), Idéprotokoll från kurstillfället den 21-22 september 2011, Linnéuniversitetet i Växjö

22 Den filosofiska diskussionen om vad som kan anses vara rätt eller fel går jag inte in på här

(10)

inte bara “känner sig” delaktiga, även om man komma en bit på väg enbart genom att skapa den känslan i gruppen. Att möta och se varje människa som den unika individ hon är och höra vad hon säger. Dessutom vet vi att verbal kommunikation bara är en liten del av själva kommunikationen och att det därför också handlar om att vara uppmärksam på vad en människa kommunicerar med sitt kroppsspråk. Vad han eller hon inte säger. 23

Representativ erfarenhet

Detta examensarbete beskriver delar av mitt yrkeskunnande som professionell facilitator. Det är mina egna reflektioner och individuella erfarenheter som återges. Kring detta kan självklart kritik riktas. Det är subjektivt, men jag vill hävda att min erfarenhet är representativ eftersom jag har faciliterat hundratals möten de senaste 18 åren, samtalat med både professionella

mötesdeltagare24 och mötesledare, studerat erfarna facilitatorer i handling, förkovrat mig

litteratur och case inom området och gått flera faciliteringsutbildningar. Jag har under alla år följt och till viss del bidragit till utvecklingen i branschen.25 Som människa och professionell facilitator utvecklas jag hela tiden och detta arbete representerar mina erfarenheter, insikter och

reflektioner just nu.

Jag funderade först fram och tillbaka på huruvida jag skulle avgränsa mig till att enbart berätta om och reflektera över själva faciliteringssituationen som sådan, men bestämde mig ganska snart för att inte göra det. Anledningen till det är att min erfarenhet vittnar om att de praktiska och vad jag även kallar ”intellektuella” och ”mentala” förberedelserna, såsom förståelsen för kundens situation och behov samt gruppens förutsättningar och metodval har stor betydelse för hur väl jag kan facilitera varje given och unik mötessituation.

Jag har dessutom avgränsat mig till att skriva om den typ av möten som jag faciliterar, d v s fysiska arbetsmöten eller workshops26 och inte virtuella, d v s de möten som äger rum via telefon, webb eller video. Jag har en känsla av att denna typ av möten, precis som de fysiska

                                                                                                               

23 Egen skrivuppgift

24 Ann Buttimer (Tillberg, Peter, (Red), (2002) Dialoger, Stockholm, Dialoger (sid 212) skriver om den professionelle mötesdeltagaren vilket i sig är en mycket intressant tanke och som kan utvecklas.

25 Jag känner mig inte bekväm med att skriva branschen. Det finns de som talar om en mötesbransch eller en mötesindustri, men det ger mig fel associationer. Det som vanligtvis menas är då större traditionella konferenser och events. Arenor som jag förvisso ser att facilitatorer kommer att ta en större plats på i framtiden. Våra kunskaper har redan börjat efterfrågas i dessa sammanhang.

26 Ett arbetsmöte eller en workshop kan givetvis vara en del av ett större möte eller event

 

(11)

ökar i omfattning och att även denna form av mötesledning kommer att vara behjälpt av en facilitativ approach och professionella facilitatorer, så är redan fallet.

Reflektion och skrivande

Insikterna om mitt yrkeskunnande har under kurserna i yrkeskunnande och professionsutveckling växt fram genom reflektion och skrivande27.

”I den forskning om yrkeskunnande som vuxit fram i Sverige utpekas den erfarenhetsgrundande kunskapen som resultatet av erfarenhet och reflektion. Det är alltså inte tillräckligt att ha arbetat i ett yrke i tjugo år. Stor yrkesskicklighet kännetecknas av förmågan att hantera det oförutsedda - med lite anspråkslösare ord kan vi kalla det förmågan att bedöma vad en viss handling ska leda till. För att yrkesskickligheten ska bli stor fordras alltså också det där lite högstämda ordet reflektion.”28

Jag har även använt Portfolioprincipen, som innebär att:

“material och uppgifter som studenten genomfört tidigare under utbildningen kan inkluderas i examensarbetet.”29

Gemensamma nämnare med andra yrkesutövare

Det har varit mycket givande att dela erfarenheter med andra yrkesutövare såsom lärare, sjuksköterskor, läkare, ingenjörer, författare, musiker, förarprövare och en kock. Genom att läsa och höra berättelser från alla dessa människor och yrkesutövare har jag utvecklat ytterligare en dimension av förståelse för mitt yrkeskunnande. Jag har också kommit till insikt om att vi har många fler gemensamma nämnare beträffande erfarenheter och kunnande, än vad jag någonsin kunnat ana30.

”Vi lever inte bara i en påståendedjungel utan också i de kvävda berättelsernas tid. Själva skrivandet är en metod att på nytt kalla på dem. (Vi kan också säga att vi är underkastade

                                                                                                               

27 Hammarén, Maria, (2005) Skriva – en metod för reflektion, Stockholm, Dialoger,

28 Hammarén, Maria, (2005) Skriva – en metod för reflektion, Stockholm, Dialoger (sid 17)

29 Anvisningar, Examensarbete - magisterutbildning i yrkeskunnande och professionsutveckling, 4YT01E,

30 Jag vet att du blir nyfiken på vad, men det finns inte utrymme att gå in på det här, ett exempel är dock förmåga till empati

(12)

alldeles för få berättelser, att vi lever i monolog istället för dialog eller att inslaget av mekaniska berättelser dominerar våra liv.) Genom egna och andras berättelser kan vi upptäcka och definiera aspekter på vår erfarenhet med en precision och urskiljning som inte hade varit möjlig genom en diskussion – inte ens den mest ambitiösa”31

Individuell och kollektiv kunskap

Paradoxalt nog har jag, som påbörjade kursen i yrkeskunnande och teknologi, med det primära syftet att lära mig mer om dialogseminariemetoden inte prioriterat att genomföra ett eget dialogseminarium under kursens gång. 32 Jag hade givetvis intentioner om att göra det, men det faktum att det inte har blivit så tror jag kan bero på att jag i min vardag hela tiden planerar och leder arbetsmöten och workshops33. Av denna anledning kände jag mig också delvis relativt förtrogen med dialogseminarieprocessen samtidigt som jag har haft möjlighet att lära mig själva metoden under kursens gång och de kurstillfällen vi har haft då vi har praktiserat

dialogseminariemetoden i verkligheten, förvisso primärt som deltagare och protokollförare. Jag känner mig stolt inför det faktum att jag har inspirerat några av mina kurskamrater att rita tankekartor på de stora skrivtavlorna, som ett alternativt sätt att i realtid föra idéprotokoll under seminarierna.

En annan anledning tror jag också är den att jag har ett 18-årigt uppdämt behov av att reflektera över vad jag gör i min yrkesroll, men också att få skriva. Att få skriva ned mina erfarenheter och reflektioner. Att problematisera, att reflektera och inte minst att formulera. Att försöka sätta ord på allt detta. Och misslyckas. Att dessutom bli stärkt i tron utifrån teorier inom yrkeskunnande och professionsutveckling om att i större utsträckning inkludera skönlitteratur, musik och dramatik i våra mänskliga möten. Som en form att uttrycka sig och andra, när orden inte räcker till.

                                                                                                               

31 Jag kan inte låta bli att återge även denna text skriven av Maria Hammarén. Hammarén, Maria, (2005) Skriva – en metod för reflektion, Stockholm, Dialoger, (sid 22) eftersom den också beskriver avsaknaden av dialog på många arbetsplatser idag. Något jag också upplever vara fallet.

32 Detta primära syfte har ändrats. Idag går jag kurserna för att skriva om och reflektera kring mitt eget yrkeskunnande i syfte att utveckla mig själv, min profession, organisationer och i en förlängning samhället.

33 Begrepp som möte, workshop och seminarie används på mycket olika sätt och för att beskriva väldigt olika format idag. Det skapar förvirring om man blivit inbjuden till en workshop och man möts av en person som för monolog under hela mötet. Det har hänt mig.  I dagarna såg jag en inbjudan från Sjöfartshögskolan till ett Innovationsseminarium. I inbjudan står det att syftet är att informera, men att det i samband med workshopen bjuds på fika. Undrar om det är en moderator som ska leda seminariet också?  

(13)

I nästa steg blir därför naturligt för mig att genomföra ett dialogseminarium med minst två av mina certifierade34 facilitatorskollegor. Detta i syfte att komma ifrån att bara reflektera över min egen erfarenhet35 och istället påbörja resan mot ännu mer kollektiv kunskap36 och

erfarenhetsöverföring inom professionell facilitering37. Jag har fått klartecken från mina kollegor att de både kan och vill prioritera tid för detta.

Dialogseminarieledaren som respondent

En fråga som jag ställde mig tidigt och som kvarstår avseende dialogseminariemetoden är om dialogseminarieledaren med fördel själv kan vara respondent och insatt i sakfrågan när han eller hon leder ett seminarie? För en facilitator är det viktigt att inte vara det i syfte att bibehålla neutraliteten både i sakfrågan och till gruppen. Samtidigt finns det facilitatorer som växlar mellan rollerna, men som då är tydliga med att kommunicera det. Jag befinner mig just nu i en situation då jag har fått i uppdrag att facilitera en grupp vars verksamhetsidé är att sälja utbildningar och konferenstjänster. En bransch som jag av naturliga skäl är väl insatt i. Av denna anledning blir det viktigt att tydliggöra mina olika roller och eventuella intressekonflikter.

Jag skulle gärna reflektera och samtala mer om dialogseminarieledarens roll med alla erfarna dialogseminarieledare. Bo Göranzon och Maria Hammarén skriver följande i den text om dialogseminarieledaren som jag har läst38:

”The dialogue seminar method requires its leaders to be familiar with the litterature that has been developed in the Dialogue Seminar programme since 1985”.39

Idéprotokoll och intersubjektvitet

För mig är dialogseminariemetoden värdefull att ha i min verktygslåda. En metod som utgår ifrån varje deltagares individuella kunskap och erfarenhet. Där varje individ blir lyssnad på, eftersom det är inbyggt i metoden. Att avsätta tid för att lyssna, föra dialog och reflektera i grupp.

                                                                                                               

34 Jag berättar om certifieringsprocessen längre fram

35 Även om den, som tidigare nämnts, även inkluderar informella samtal med andra facilitatorer

36 Källa: Kollektiv kunskap

37 Här använder jag termen professionell facilitering när en person försörjer sig på och verkar på heltid som neutral mötesledare.

38 Kanske finns det andra texter som närmare beskriver dialogseminarieledarens yrkeskunnande och som jag inte har vetskap om?

39 Göranzon, Bo, Hammarén, Maria and Richard Ennals, (2006), Dialogue, skill & tacit knowledge, Chichester, John Wiley & Sons, Ltd, (sid 61)  

(14)

Idéprotokollet som ett sätt att dokumentera den kollektiva kunskap som eventuellt40 har utvecklats. Om än subjektivt eftersom det är protokollföraren som väljer vilka delar han eller hon väljer att lyfta fram. Den här intersubjektiviteten blir väldigt effektfull och idéprotokollet fortsätter att utvecklas efter varje sammankomst. Det i sig är tilltalande. Att inte börja om från början varje gång. Något jag kan uppleva har varit vanligt i de nya grupper jag ombeds facilitera.

Parallellt med den intersubjektiva kunskapen utvecklas det individuell kunskap, eftersom jag vågar påstå att varje enskild deltagare utvecklas under dialogseminariets gång41.

Offentliga dialogseminarium och den inre dialogen

Under kursens gång har vi haft förmånen att även delta på två offentliga dialogseminarium42 Jag funderade mycket på varför även dessa kallades dialogseminarium eftersom jag främst tyckte att dessa seminarier byggde på monolog. Monolog i den bemärkelsen att ett antal personer ”stod framme på scenen” och läste eller framförde skådespel och musikstycken. Endast en kort stund mot slutet bjöds ”publiken” in till dialog alternativ förde de som framfört alster på scenen dialog sinsemellan inför åhörarna. Men Adrian Ratkić gjorde mig medveten om Bo Göranzons syfte att sätta den inre dialogen hos var och en i rörelse43 och det i sig är givetvis en mycket intressant tanke som jag önskar studera vidare.44

3. Medarbetares förtroende, engagemang och erfarenheter har ett stort värde

Det pågår idag en ”effektiviseringshets” inom de flesta organisationer, privata som offentliga.

Chefer och medarbetare får betala ett högt pris i form av ökad stress, känsla av mindre inflytande, avsaknad av tid för reflektion, frustration, ökad sjukfrånvaro och utbrändhet.

An enterprise is a community of human beings, not a collection of “human resources”45

                                                                                                               

40 Jag skriver eventuellt eftersom det inte är någon garant. Kring detta kan ytterligare filosofiska dialoger föras, vilket säkert redan är fallet.

41 Det finns det säkert forskning och formella belägg för

42 Turingmänniskan – en filosofisk dialog (2011), Linnéuniversitetet i Växjö, den 22 september 2011 samt Dialogseminarium med Niklas Rådström, Einar Már Gudmundsson och Lowe Derwinger, (2012), Linnéuniversitetet i Växjö, den 16 oktober 2012

43 Ratkić, Adrian, (2010) Dialogseminariets forskningsmiljö, Stockholm, Dialoger,

44 Teorierna kring den inre dialogen är mycket intressanta och jag har för avsikt att fördjupa mig ytterligare i dessa på nästa kurs

45 Mintzberg, Henry, Professor of Management Studies

(15)

Ovanstående citat av den erkände professorn i organisationsutveckling fastnade jag för av den enkla anledning att jag upplever att många ägare och beslutsfattare och för den delen även chefer och kollegor i denna iver har glömt bort att det är människor det handlar om.

Ett tecken i tiden är att företagsledningar känner sig mer eller mindre tvungna att med jämna mellanrum omforma sina verksamheter och organisationer, eftersom marknaden förväntar sig detta. Att ständigt omorganisera, banta ner och tänka nytt har blivit det sätt man visar att företaget är att ”räkna med”. Många gånger anlitas större konsultfirmor för att driva igenom och legitimera den här typen av omstruktureringar inom företag och organisationer. Ändå blir resultatet av detta – så kallad reengineering – inte sällan kontraproduktivt, eftersom man gör mer eller mindre fungerande institutioner dysfunktionella under den tid som förändringen pågår: Verksamhetsmål förkastas och revideras, emotsedda förbättringar visar sig kortlivade, organisationen tappar orientering.46

I många företag och organisationer är det idag primärt tjänster och därtill relaterad service som tillhandahålls och kanske har medarbetares förtroende, engagemang, idéer och erfarenheter aldrig varit så viktiga. Chefer och ledare har på vissa håll kommit till insikt om att det finns en stor potential hos medarbetare att vara med och bidra till utvecklingen av både tjänster och produkter. Det har också blivit allt viktigare att samarbeta tvärsektoriellt, mellan avdelningar, tillsammans med dotterbolag inom koncernen som kan finnas var som helst i världen. Även inom den offentliga sektorn finns ett utökat behov av samarbete mellan olika statliga

myndigheter, kommuner och frivilligorganisationer, till och med med konkurrenter. En hållbar utveckling står högt på mångas agendor idag och då krävs det gemensamma insatser på många olika nivåer. Men, hur, var och när skapas det förtroende och engagemang på våra arbetsplatser.

När och hur delar vi våra erfarenheter? Var får vi våra bästa idéer?

                                                                                                               

46 Berglund, Johan, (2011), Formalisering och yrkeskunnande, Stockholm, Doktorsavhandling i Industriell ekonomi med inriktning mot yrkeskunnande och teknologi (sid 161). I slutet av citatet refererar Berglund själv till Sennett (1999) När karaktären krackelerar – människan i den nya ekonomin, (sid 71)

(16)

Arbetsmötet som en arena för konfrontation?

Om det planeras, genomförs och följs upp professionellt är det fysiska arbetsmötet47 människor emellan ett oslagbart och viktigt verktyg i dagens organisationer. Att skapa en trygg atmosför för dialog som bygger på delaktighet, engagemang och ömsesidig respekt. Att lyssna. Ibland konfrontera. Att känna av stämningar. Att improvisera när mötet inte utvecklas som planerat.

Att hantera det oförutsedda. Att dra slutsatser i realtid. Att säkerställa att ett plus ett blir mer än två. Att nå resultat.

Som professionell facilitator har jag erfarit genom åren att jag kan göra stor skillnad. Skillnad som kan märkas genom att alla som vill komma till tals gör det och dessutom bidrar till slutresultatet.

Skillnad genom att fler idéer genereras än under ett oplanerat möte utan struktur och metod.

Skillnad genom att deltagare går upplyfta från mötet med en känsla av att de har bidragit till något mycket större och respekterats för sina åsikter. Deltagare har vittnat om att tiden på mötet har känts både värdefull och meningsfull. Att deltagare för första gången ens fått prata med varandra. Att de efter mötet faktiskt gått tillbaka och gjort annorlunda.

Berglund skriver om risken att de långsiktiga engagemangen går förlorade när arbetsplatser blir till laboratorier för organisationstekniska experiment och refererar till Sennett och ställer sig vidare frågan hur man kan upprätta en kultur eller en organisation där konfrontationen så att säga finns inbyggd.48 Enligt min erfarenhet kan arbetsmöten och workshops vara en arena för denna typ av konfrontation, men det bygger enligt min mening på ett från början tillåtande och tryggt samtalsklimat.

Bo Göranzon refererar till Karl Kraus i sitt förord till Kunskapens scen:49

”Konfrontationer är ofta fruktbara. Konflikter däremot är inte sällan förödande, de leder till ställningskrig och ofruktbara gräl. Tyvärr söker vi ofta undvika konfrontationen och hamnar därför istället i konflikten.”

                                                                                                               

47 Jag skriver arbetsmöte eftersom enkla och oplanerade möten,också kan vara oerhört viktiga, De spontana dialogerna och det faktum att det förs dialoger mellan människor i organisationer. Men det är en helt annan fråga.

48 Berglund, Johan, (2011), Formalisering och yrkeskunnande, Stockholm, Doktorsavhandling i Industriell ekonomi med inriktning mot yrkeskunnande och teknologi (sid 161-162)  

49 Backlund, Göran (red), (2006), Kunskapens scen, Stockholm, Dialoger (förordet)

(17)

Att frigöra potential hos medarbetare

Jag tror, precis som Crawford skriver och refererar till Richard Florida (The Creative Individual)50, att:

An inclusive, innovative work environment is designed to unleash the power of all our people as they have fun while being the best

Ovanstående stämmer väldigt väl överens med mina egna erfarenheter. Idag är det många medarbetare som avsätter mycket av sin tid i just möten. I en av mina texter skriver jag följande:

Majoriteten av alla möten som leds idag är vare sig inkluderande, innovativa eller roliga. De flesta möten är fortfarande väldigt förutsägbara, baserade på envägskommunikation och mötesledaren, oftast “chefen”, använder sällan vare sig innovativa eller kreativa metoder i sitt tillvägagångssätt.

Det känns som att dagens traditionella möten fortfarande bygger på idén om att människan inte ska behöva tänka själv utan bli tillsagd om hur saker och ting fungerar. På tal om att frigöra –

“Unleash the power of all people” ser jag min roll som facilitator att just frigöra den potential som varje människa bär på. Att tillvarata allas synpunkter och idéer kring en specifik frågeställning.

Utan några som helst förutfattade meningar om vem just den personen är. Detta är oerhört viktigt, inte minst när det många gånger faktiskt handlar om just deltagarens eget yrkeskunnande.51

4. Att med glädje facilitera arbetsmöten

”Det finns ungdomar det lyser om de rör sig obehindrat,

lite nonchalant och leende i ett matematiskt landskap

som om det redan fanns där redan utlagt De är matematikens Mozartar

Man kan bli platonist för mindre!

Dom var bara fem-sex stycken

                                                                                                               

50 Crawford, Matthew B (år) ”The separation of thinking from doing” ur boken ”Shopclass as soulcraft – an inquiry of the value of work.

51  Egen skrivuppgift efter att ha läst impulstexten av Matthew B Crawford, ”The separation of thinking from doing” ur boken ”Shopclass as soulcraft – an inquiry of the value of work.  

(18)

av de tusentals ungdomar som passerat min kateder

Dessa få är rara plantor att ta hand om Men om dessa få ska vara mått och skala för framgång och förmåga

Får vi snart en hel nation av underkända

utpekade utsorterade och utraderade” 52

Lars Mouwitz skriver i sin dikt om de ungdomar som det lyser om och som rör sig obehindrat, lite nonchalant och leende i ett matematiskt land. Precis så önskar jag att alla människor skulle känna när de går till jobbet. Kanske inte varje dag, men en majoritet av dagarna. Nu är det efter vad jag förstår ytterst få som gör det. Alla har vi talanger av olika slag, men dessvärre är det allt för få som får ge utlopp för och utveckla dessa i sin vardag.53 Själv har jag den stora förmånen att få ägna mig åt något som jag tycker är bland det roligaste, givande och mest utvecklande som finns, nämligen att facilitera arbetsmöten.

Jag vågar nog påstå att det lyser om mig när jag leder en grupp mot gemensamma mål. När jag säkerställer allas delaktighet och inte dömer någon deltagare för hur han eller hon ser ut eller vilka kommentarer och input de har i sakfrågan. När jag tar på mig rollen att återspegla vad de säger. Allas röst är lika mycket värd. Som facilitator är min roll att, med hjälp av olika metoder och verktyg, planera och förbereda mötet och sedan driva mötet framåt och underlätta för gruppen att nå konkreta slutresultat.

De möten jag planerar och faciliterar ska gärna innehålla oväntade inslag och kännas både

meningsfulla och lustfyllda. Jag verkar också för att införa kultur i vid mening, precis som Mouwitz skriver beträffande sin undervisning i matematik.

”Det är inte bara kemi, utan i högsta grad matematik som behöver uppfattas som kultur i vid mening, och undervisningen i ämnet måste anknyta även till litteratur, historia, samhälle och konst. Vi kan knappast övertyga våra ungdomar att välja en traditionell matematisk-

                                                                                                               

52  Mouwitz, Lars. Dikten “Ex cathedra”, I Matematik och bildning, Stockholm: Dialoger, 2006, (s. 175-179).

53 Detta är helt och hållet mina egna antaganden och jag har inga vetenskapliga belägg för det.

(19)

naturvetenskaplig-teknisk utbildning enbart genom bättre marknadsföring. Det krävs något mycket mer, något som inlemmar utbildningen i en meningsfull helhet såväl vad gäller upplevelse som inlevelse.”54

I de möten jag planerar och faciliterar vill jag också tillvarata de mervärden som litteratur, historia, samhälle, konst och inte minst, musik ger. Livet är för kort för att sitta i långdragna och tråkiga möten där människors lika värde inte respekteras och där det inte allt för ofta till och med förekommer ren mobbning. För att känna ett engagemang för frågan under mötet behöver varje deltagare förstå var frågan hör hemma i ett större sammanhang. Hur passar denna fråga in i en helhet? I det individuella, organisatoriska och samhälleliga perspektivet.

En annan problematik som jag vill avstyra är den om dolda agendor eller så kallad falsk

delaktighet. När deltagare bjuds in att bidra till både innehåll och resultat, men sedan ignoreras.

Just konst, dramatik, litteratur och musik är också viktiga beståndsdelar för att stimulera alla våra sinnen. Något jag som facilitator tillvaratar i den kreativa mötesprocessen. Konkreta exempel på detta är när jag använder forumspel som en mötesmetod, då deltagare själva får agera utifrån olika roller. Musik för att skapa olika sinnesstämningar. Det kan vara före, under och/eller efter ett möte. Konst kan deltagare själva skapa och inspireras av genom att själva illustrera och måla upp olika scenarion. Jag har också bett deltagare redovisa sina grupparbeten i diktform. Det finns egentligen inga begränsningar. Bara fantasin.

5. Vad gör jag som professionell facilitator, egentligen?

I syfte att skapa en förståelse för min övergripande situation ur ett professionellt perspektiv roade jag mig en eftermiddag åt att beskriva alla de delar som ingår i min vardag som egen företagare, entreprenör och professionell facilitator55. Efter denna kartläggning av ”alla” delar bestämde jag mig för att i detta arbete fokusera på de delar som är direkt relaterade till min yrkesroll som professionell facilitator.

Vad skiljer ett professionellt tillvägagångssätt från ett oprofessionellt?

                                                                                                               

54 Mouwitz, Lars, (2006), Matematik och bildning, Stockholm, Dialoger, sid 179

55 Appendix

(20)

Inom alla yrkeskategorier förekommer det mer eller mindre seriösa yrkesutövare. De flesta av oss kan berätta om en situation där vi känt att yrkesutövaren utfört ett professionellt jobb, likaväl som vi kan berätta om situation när vi inte har känt det så.

Det är många olika delar och dessa har jag under kursens gång reflekterat kring. Det finns yrkesutövare som försörjer sig på att facilitera arbetesmöten56. Det finns chefer och ledare som leder möten med en facilitativ approach. Vad innebär det att facilitera ett arbetsmöte till skillnad från att “bara” leda ett möte? Utifrån mina erfarenheter är neutralitet ett nyckelord. Neutralitet till sakfrågan, till gruppens deltagare och till slutresultatet.

Begreppet professionalism är i sig intressant57. Vad betyder det? För dig? För mig? För olika yrkesutövare. Donald A. Schön skriver redan i början på åttiotalet följande:

”…there are few occupations that have failed to seek out professional status. As one author asked, are we seeing the professionalization of nearly everyone?”58

Höga förväntningar på mitt yrkeskunnande

Som professionell facilitator upplever jag att det alltid finns mycket höga förväntningar på mig och mina yrkeskunskaper. För nog är det så att varje modern chef och ledare idag, t o m gemene medarbetare, tycker sig vara lite av en mötesexpert. Anledningen till det är givetvis att vi alla, mer eller mindre, har någon form av relation till arbetsmöten på jobbet. Inte minst eftersom vi avsätter mer och mer tid i möten. Som mötesledare och mötesdeltagare59.

Dessutom upplever jag ofta att den allmänna uppfattningen är den att: Leda ett möte, hur svårt kan det vara? För att i nästa andetag beklaga sig över alla dessa onödiga och oinspirerande möten som hela tiden äger rum. Majoriteten av de personer som jag samtalar med lyser inte direkt upp när jag nämner ordet möte (i kontexten av arbetsmöte). De första associationerna brukar vara tidstjuvar, tråkigt, frustrerande, onödigt och meningslöst.

                                                                                                               

56 Denna kategori tillhör jag. Vi är inte så många, men jag har ingen exakt siffra på hur många vi är i Sverige.

57 Ett spännande begrepp som jag kan och vill utveckla vidare

58 Schön, Donald A, (1983), The Reflective Practitioner – How professionals think in action, Basic Books (sid 4)

59  Synnovate genomförde på uppdrag av en kund en omfattande mötesundersökning 2007 som visade att en genomsnittlig medarbetare avsätter 25% av sin tid i möten på jobbet. Min känsla är att den siffran så här sex är senare är ännu högre. Chefer och ledare kan enligt samma undersökning avsätta så mycket som 80% av sin tid i olika möten. Jämför återigen Buttimer om den professionelle mötesdeltagaren  

(21)

När en facilitator har gjort ett riktigt bra jobb är det inte ovanligt att kunden och deltagarna säger, ”- se, det där var väl inte så svårt” och det är inte alltid förståelsen och medvetenheten finns hos vare sig uppdragsgivare eller deltagare för hur mycket arbete och yrkeserfarenhet som ligger bakom att ett möte blir bra eller inte. Sedan går det givetvis att diskutera vad som skiljer ett bra möte från ett dåligt. Jag argumenterar i denna uppsats att den professionella facilitatorn kan vara den stora skillnaden.

Mitt stora intresse för mötesfacilitering väcktes den dag jag kom till insikt om vilket kraftfullt verktyg de mänskliga arbetsmötena är när de planeras, förbereds och genomförs med professionalism. Men, vad är det som gör en facilitator professionell? Är det att han eller hon arbetar som facilitator på heltid? Nej, givetvis inte. Det är många olika faktorer, vilka jag hoppas komma närmare i detta arbetet.

För att utveckla mig professionellt som facilitator har jag valt att ansluta mig till den

internationella intresseorganisationen ”International Association of Facilitators (IAF)”60 vars syfte är att:

Främja, stödja och förmedla bruket av professionell facilitering genom utbyte, utveckling av yrket, praktisk forskning och nätverkande mellan kollegor. För att tillmötesgå medlemmarnas och deras klienters behov har IAF formulerat ett certifieringsprogram (Professional Facilitator Certification Program).61

Efter att framgångsrikt ha fullföljt certifieringsprogrammet erhåller kursdeltagaren ett auktorisationsintyg, ”Certified Professional FacilitatorTM” (CPFTM). Intyget är det viktigaste beviset på att facilitatorn besitter alla grundläggande faciliteringskompetenser. 62

IAF har alltså identifierat ett antal nyckelkompetenser som enligt dem kännetecknar en professionell facilitator63. Jag är själv certifierad sedan i maj 2012 som den 940:e personen i världen. En gedigen process som jag är glad över att ha genomgått64. Men, är det en garant för att jag är professionell? Det är inte säkert. Av denna anledning och Bengt Molanders teorier65 har jag valt att inte låta mig begränsas eller styras av dessa kompetenser i denna uppsats. Därför                                                                                                                

60 Läs mer på www.iaf-world.org

61 Jag har låtit en professionell och certifierad (!) översättare översätta texten från engelska till svenska

62  Core Facilitator Competencies © IAFTM 2003

63 Läs mer på http://www.iaf-world.org/index/certification/CompetenciesforCertification.aspx

64 En beskrivning av certifieringsprocessen kan läsas på http://www.iaf-world.org/index/certification/CertificationProcess.aspx

65 Molander, Bengt, Arbetets kunskapsteori

(22)

har jag lagt dem åt sidan. Jag har dem självklart med mig, men jag har så att säga inte gått i dialog med ”listan”

Inom ramen för denna kurs är det enligt min uppfattning inte kompetenserna som sådana som är intressanta att återge, utan hur vi gör när vi utför våra yrken. Det kan inte beskrivas genom att bara lista ett antal kompetenser. Min uppfattning är snarare den att vi försöker komma åt vad som står mellan raderna på dessa listor av kompetenser. Eller för den delen det som inte står där alls. Om t ex en kompetens är stort engagemang, framgår det ju inte av bara ordet vad det innebär i den specifika situationen då yrkesutövaren utför sitt arbete.

Det finns många människor som är oerhört proffsiga på att leda möten och som vare sig kallar sig professionella facilitatorer, än mindre är certifierade. Av denna anledning vill jag heller inte låsa mig vid själva certifieringen. Men, för mig personligen har den gedigna certifieringsprocessen både stärkt och utvecklat mig i min yrkesroll.

Mötesledare vs Facilitator vs Moderator

Begreppen inom mitt gebit är flera. Okunskapen om vad som skiljer dem åt är påtaglig. Vem som helst kan väl leda ett möte. Eller? Rent principiellt, ja. Men, om du som chef själv vill delta på själva mötet alternativt vill att dina medarbetare inte ska påverkas av din närvaro gör du klokt i att anlita en professionell facilitator. Det som primärt kännetecknar facilitatorn är just

neutraliteten. Enligt Roger Scwharz är det neutraliteten till gruppen66, men min erfarenhet säger att det även gäller neutralitet för sakområdet och själva slutresultatet.

Facilitatorn planerar, genomför och följer upp arbetsmöten eller workshops som bygger på dialog och delaktighet. Moderatorn å andra sidan är ofta sakkunnig och har till uppgift att introducera och ställa skarpa frågor till andra sakkunniga föredragshållare och/eller leda diskussioner och debatter mellan sakkunniga. Ofta med fokus på debatt och inte dialog.

Som professionell facilitator är det inte ovanligt att du blir mer involverad i processen än du borde bli. Det är en balansgång mellan att förhålla sig professionell och neutral och bli en del av                                                                                                                

66 Schwarz, Roger, (2002), The Skilled Facilitator, San Fransisco, Jossey-Bass (sid 8)

(23)

processen och agera processledare. Förvisso kan du anta rollen som processledare, men förlorar då rollen som facilitator. Du får helt plötsligt en för stor kunskap om sakfrågan och kanske t o m ett egenintresse avseende slutresultatet Samtidigt kan man ju fråga sig hur länge man som facilitator kan anses förhålla sig neutral och inte bli en del av gruppen.

Genom åren har jag åtagit mig olika uppdrag som facilitator, moderator, processledare och konferencier vilket självklart inte underlättar när jag ska återge för någon ”vad jag är” och “vad jag gör” eftersom jag agerar annorlunda i de olika rollerna, om än med en facilitativ approach.67

Olika begrepp

Facilitator kommer från engelskans facilitator som härstammar från latin och betyder ”att göra det lättare”. Översatt till svenska betyder facilitator neutral mötesledare. Moderator å andra sidan kommer från engelskans moderate och betyder den som dämpar68.

Facilis (latin) att göra det lättare

Facilitate [fəә'siliteit] verb underlätta, främja Facilitator [fəә'siliteitəә] subst. [neutral] mötesledare

Neutral (senlatin neutra´lis, av latin neuter [neu´-] 'ingen av de två', av ne 'inte' och u´ter 'endera av de två'), utanförstående eller intagande en mellanställning; opartisk.

modera´tor (lat., 'den som dämpar', 'den som modererar', av mo´deror 'hålla måtta', 'lägga band på'), sakkunnig ordförande eller diskussionsledare vid paneldebatter o.d.

workshop [wəә:´kʃɔp] (eng. 'verkstad'), benämning på en framför allt inom teatern vanlig form av verksamhet, där syftet inte är att presentera en färdig föreställning inför publik utan att genomföra övningar, t.ex. i skådespelarteknik eller kring ett visst tema. I den moderna teaterns sökande efter nya former har begreppet spelat en viktig roll. Men även om det är vanligast i konstnärliga sammanhang möter man det också i andra, t.ex. vetenskapliga, som

                                                                                                               

67 Det kan finnas anledning att förtydliga vad som menas med en facilitativ approach. Att lyssna och vara lyhörd, att föra dialog, att påvisa likheter och olikheter, att med aktiva metodval föra mötet framåt. Personligen tror jag att det behövs mer forskning för att beskriva skillnaden mellan professionell facilitering och mötesledning med en facilitativ approach. Fler och fler konsulter kallar sig idag för facilitatorer,

68 Samtliga begrepp hämtade från Nationalencyklopedin http://www.ne.se, hämtad 2013-04-18.  

(24)

benämning på ett slags informellt seminarium. Den svenska översättning som ligger närmast till hands är "experimentverkstad".69

Dialogkonferens, gruppaktivitet, seminarium eller workshop med syfte att under demokratiska former utveckla en god dialog mellan deltagarna. Dialogkonferenser kan utformas på olika sätt, se framtidsverkstad och sökkonferens.

Okonferens Det har ju blivit lite på modet med arbetsformer och möten, också inom näringslivet, som präglas av icke-hierarkiska, sociala och vardagliga relationer mellan människor.

Sociala nätverk som Facebook och Linkedin har förstärkt den trenden. För att markera hur trevligt planlöst och informellt ett stort möte i arbetslivet kan vara nu för tiden, har uttrycket okonferens myntats. Förebild är engelskans motsvarande uttryck, unconference, som förekommit åtminstone sedan slutet av 1990-talet.

fast en ganska oplanerad sådan, runt ett speciellt ämne eller syfte. Inbjudan kan vara rätt öppen, och dagordning och eventuella talare fastställs ofta på plats, av alla tillsammans. Tanken är att kreativitet och nya möten ska främjas. Men att kalla ett möte för okonferens är nog framför allt ett sätt att visa att man är modern och vill undvika den traditionella konferensens former. 70

Personligen önskar jag slippa använda ordet konferens överhuvudtaget eftersom det för många representerar det traditionella mötet som bygger på information och envägskommunikation.

Mötesledare, seminarieledare, samtalsledare eller processledare är också flitigt använda begrepp, men det finns inga hänvisningar till dem vare sig i svensk ordbok eller i nationalencyklopedin och jag har i detta arbete inte gjort ytterligare efterforskningar.

Ibland kan det vara enklare att närma sig en beskrivning av något genom att först beskriva motsatsen, d v s vad en facilitator inte gör i en given situation. Frågan är dock om jag kan säga att en facilitator inte gör. Jag kanske bör skriva att jag som professionell facilitator inte skulle göra det. Då blir begreppet professionell vs oprofessionell återigen intressant.

Nedan följer två konkreta exempel;

                                                                                                               

69 workshop. http://www.ne.se/lang/workshop, Nationalencyklopedin, hämtad 2013-05-28.

70 2010 införde det svenska språkrådet okonferens som ett nytt svenskt ord. Med innebörden deltagarstyrt möte. www.sprakradet.se/7763 Intressant att notera att det I beskrivningen står att det är en ganska oplanerad konferens eftersom min erfarenhet vittnar om att krävs både noggrann planering och förberedelser för att genomföra ett möte i okonferensstil.

(25)

Skillnaden mellan en moderator och en facilitator

Möteslokalen är en för ändamålet inredd och dekorerad innebandyhall. En ny och fräsch hall har inretts för att förstärka ändamålet för mötet. Miljön andas nytänkande. Deltagarna från hela regionen har just anlänt. De möts av en för regionen signifikant symbol, gärdsgården, därefter uppbyggda miljöer med råvaror och produkter representativa för regionen. Oväntade inslag för den som förväntade sig en nybyggd innebandyhall, om än en av de mest moderna i världen.

Förberedelserna för dagens evenemang har pågått i flera månader och har krävt en mycket stor arbetsinsats av många involverade aktörer. På plats är drygt 150 regionala beslutsfattare och företagare, med den gemensamma visionen om att utveckla den region som de bor och verkar i. Det huvudsakliga syftet med mötet är att deltagarna ska föra dialog om regionens framtid och utveckling.

Inför mötet har en erfaren moderator anlitats som vant glider in på den gestaltade scenen. 1 meter ovanför och framför deltagarna och dessutom bländad av strålkastarljuset, som ljus- och ljudpersonalen jobbade långt in på natten med att sätta upp och justera. För visst är det så av tradition, att ljuset primärt ska lysa på den som står ”uppe” på scenen. Det är dem vi utgår ifrån besitter den största kunskapen och erfarenheten.

Moderatorn presenterar dagens program och vilka personer som ska hålla anföranden. Därefter introducerar moderatorn dagens förste talare. Det är tydligt att hon har haft den här typen av uppdrag många gånger tidigare. Hon gör det mer eller mindre på rutin. Det upplevs proffsigt.

Inte hjärtligt eller trevligt, men proffsigt.71 Efter den förste talarens anförande gör moderatorn några kloka reflektioner utifrån anförandets innehåll och ställer ett par relevanta frågor till talaren, som denne svarar på. Sedan introducerar moderatorn näste talare och näste.

En bit in på förmiddagen är det så dags för interaktion med de 150 deltagarna72. Fortfarande ståendes på den höga scenen, fortfarande bländad av strålkastarljuset, vänder moderatorn sig mot ”publiken” och säger något som för alltid har etsat sig fast i mitt minne:

                                                                                                               

71 Sedan kan man självklart diskutera om det egentligen är så proffsigt att inte framstå som varken hjärtlig eller trevlig,

72 Samtidigt kan diskuteras om en så stor grupp som 150 personer egentligen kan faciliteras. De flesta grupper som jag faciliterar består av 5-50 personer.

Figur

Updating...

Referenser

Updating...

Relaterade ämnen :