KANDIDATUPPSATS I BIBLIOTEKS- OCH INFORMATIONSVETENSKAP AKADEMIN FÖR BIBLIOTEK, INFORMATION, PEDAGOGIK OCH IT
2021
”Här är vargen snäll”
En intervjustudie om fyra folkbibliotekariers syn på normkritik
i förhållande till bokval för sagostunden.
HEIDI TIKAS
© Heidi Tikas
Svensk titel: ”Här är vargen snäll” En intervjustudie om fyra
folkbibliotekariers syn på normkritik i förhållande till bokval för sagostunden.
Engelsk titel: ”The wolf is kind here” An interview study of four public librarians' views on norm criticism in relation to book selection for story times.
Författare: Tikas, Heidi
Färdigställt: 2021
Abstract: The aim of this thesis is to investigate if, and how, norm criticism is a factor for four librarians at public libraries when they select the titles to read at a organized story time for children.
Four qualitative interviews were conducted, with the purpose to get a deeper knowledge on which perspectives were crucial in the four librarians’ processes of choosing what books to present for the participants of the story time.
To analyse the results of the interview, I used two theories. One which focused on norm criticism from four different angles, and another with three views on reading, adjusted for this study on reading aloud. The views for norm criticism were taken from Kumashiros theory on anti oppressive pedagogy and Education for the other, education about the other, education that is critical of othering and privileging, and education that changes students and society. The views regarding book selection were the based on Sandins theory, and were emancipatory, the traditionalistic and the pragmatic. The study found that, for these particular librarians, the most important factor was that, since the story time is voluntary, it is essential that the kids enjoy the activity. But, in regards to the selection process, the librarians used an anti-oppressive view in making sure that no harmful stereotypes were present in the story. Sometimes at the expense of the classic tales.
Innehållsförteckning
1 Inledning ... 4
1.1 Problemformulering ... 4
1.2 Syfte och frågeställningar ... 5
1.3 Avgränsningar... 5
2 Tidigare forskning och relevant litteratur ... 7
2.1 Normkritik och sagostunden ... 7
2.2 Normkritik och folkbibliotek ... 8
2.3 Bokval och sagostunden ... 10
3 Teori och analytiskt ramverk ... 13
3.1 Normkritik ... 13
3.2 Tre synsätt på läsning ... 15
3.3 Problematisering av det normkritiska perspektivet ... 16
3.4 Problematisering av Sandins tolkning av de tre synsätten ... 17
4 Metod ... 18 4.1 Kvalitativa intervjuer ... 18 4.2 Urval ... 19 4.3 Genomförande av intervjuerna ... 20 4.4 Transkribering ... 21 4.5 Genomförande av analysen ... 21 4.6 Etiska ställningstaganden ... 22
5 Resultat och analys ... 23
5.1 Normkritik och bibliotekarien ... 24
5.2 Normkritik och bokval ... 26
5.3 Normkritik som sekundär prioritet ... 30
5.4 Normkritik och barnen ... 31
5.5 Sammanfattning ... 32
6 Diskussion och slutsatser ... 34
7 Fortsatt forskning ... 37
1 Inledning
När jag som student jobbade på ett bibliotek 2017 fick jag chansen att arrangera en sagostund för barn mellan 2-6 år. Jag kände ett stort ansvar och utmaning att välja rätt litteratur – böcker som var intressant för lyssnarna, och som gick i linje med bibliotekens demokratiska riktlinjer. Två år senare läste jag i en kurs uppsatsen Sagostunder på folkbibliotek – ur sagostundsledarens perspektiv. Just då letade jag efter inspiration till min egen kandidatuppsats, och hittade den i avdelningen om fortsatt forskning, där författaren föreslog undersökningar som gick djupare i urvalsprocessen. Där såddes fröet som skulle blomma ut när jag fann en relativt ny studie vid namn Inkluderande bibliotek av Hermele & Samuelsson (2018). Studien bearbetar ämnena inkludering och läsfrämjande, och har en utgångspunkt att normer finns överallt: i lagar, skämt, sånger, traditioner et cetera. Författarna förklarar begreppet normkritik som delvis laddat, komplicerat och debatterat. På så sätt fick jag belägg för att ämnet uppfyller ett av kraven för kandidatuppsatser – att det ska vara aktuellt.
I mina efterforskningar till vad som skulle komma att utmynna i denna studie hittade jag även Leonards plåster av Borrman & Hedemark (2015) som går igenom flera olika studier om kvalitet och sagostunder, där ett av perspektiven handlade om genusperspektiv. Därifrån leddes jag till Barnbibliotek och lässtimulans: delaktighet, förhållningssätt, samarbete av Sandin (2011) som ligger till grund för en av teorierna för urvalsprocessen i denna studie. Teorin är en vidareutveckling av Sandins formuleringar anpassad till hur specifikt valen av böcker till sagostunder motiveras av bibliotekarier. Jag fann även Bromseth & Darjs (2010) Normkritisk pedagogik: makt, lärande och strategier för förändring som tillsammans med den amerikanska boken Troubling education: queer activism and anti oppressive pedagogy av Kumashiro (2002) definierar olika vägar till förändring för normer i samhället. Dessa utgör den primära delen för denna studies teori.
Det är viktigt att studier som undersöker på vilket sätt bibliotekarierna arbetar, kontinuerligt genomförs för att belysa hur det demokratiska uppdraget säkerställs. Denna studie vill bidra till en del av detta genom att granska bibliotekariernas arbetsroll när det kommer till det viktiga arbetet att förmedla litteratur vid sagostunden.
1.1 Problemformulering
Bibliotekarier arbetar med olika typer av läsfrämjande metoder men en av de vanligast förekommande är sagostunden. När de väljer vilka böcker de ska läsa för barnen vid sagostunden sker en aktiv urvalsprocess och på något sätt måste de ta ställning till vilka böcker de vill lyfta fram ur samlingarna. Detta innebär att urvalet kan skilja stort mellan olika bibliotek, eller till och med bibliotekarier, beroende på vilket förhållningssätt de har gentemot barns läsning.
Denna studie ämnar ge en djupare förståelse om hur bibliotekarier ser på normkritik i förhållande till sagostunden, och till besluten som ligger till grund för vilka böcker som läses på sagostunderna. Syftet är relevant eftersom temat normkritik starkt kopplas till att bibliotekslagen (SFS 2013:801) samt Unescos folkbiblioteksmanifest (1994) beskriver biblioteken som en mötesplats där alla människor i samhället är välkomna, alla ska behandlas lika och att motverka diskriminering ska genomsyra bibliotekens hela verksamhet.
Tillvägagångssättet för att nå målet är att söka efter kopplingar mellan normkritiska förhållningssätt och de av studien på förhand definierade synsätten som används vid bokvalet till sagostunden.
1.2 Syfte och frågeställningar
Syftet med denna studie är att skapa fördjupad kunskap kring om, och i så fall hur, normkritik är en faktor vid folkbibliotekariers val av barnlitteratur till sagostunden, samt belysa förhållandet mellan normkritik och urvalsprocessen kopplat till sagostunden.
De frågeställningar som valts för att kunna undersöka detta är:
-Vilka förhållningssätt till ett normkritiskt perspektiv kan synliggöras i bibliotekariers resonemang om sagostund på bibliotek?
-Vilka urvalsmetoder har de intervjuade folkbibliotekarierna när de väljer vilka böcker de ska läsa för barnen på sagostunden?
- Hur kan bibliotekariernas förhållningssätt till ett normkritiskt perspektiv kopplas till urvalsmetoderna för bokval till sagostunder?
1.3 Avgränsningar
Eftersom studien inte ska bli alltför bred och omfattande gjordes ett antal avgränsningar. Sagostundens essens är att barn får ta del av sagor genom att lyssna. Sagorna kan antingen berättas fritt ur minnet eller läsas ord för ord för barnen (Chambers, 2014). I bibliotekens program är det vanligt att en sagostund har fått nya namn och kan skilja sig åt i utformande beroende på vem det är som håller i den, som exempel “läsa högt” eller “dramatiserad sagostund”. I denna studie har det ingen betydelse vilket namn sagostunden har fått om den är dramatiserad eller om man bara läser högt ur boken eftersom det är själva bokvalet som det är fokus på. Denna studie undersöker folkbibliotekariers urvalsprocess kopplat till sagostunden och om normkritik är något man tar hänsyn till vid urvalet. Därför är det fokus på boken - berättelsen. Studiens fokus ligger inte på hur man förmedlar eller dramatiserar bokens innehåll med exempelvis rösten, skådespeleri eller musik.
Det är folkbibliotekarierna själva som håller i sagostunden och väljer själv böcker till den. Inom studiens ramar intervjuas inte några barn, föräldrar eller pedagoger, vilket gör att det inte går att dra några slutsatser om deras åsikter om bokvalet för sagostunden, varken som grupp eller individ. Jag kommer inte att intervjua de som har hand om “sagoyoga” eller “babybokprat”, som inriktar sig till enbart de allra yngsta barnen. Ålder på barnen i denna studien är mellan 0-6 år.
Denna studies mål är inte att undersöka hur folkbibliotekarierna arbetar med boken under sagostundens gång, utan fokus ligger på deras tankar kring urvalsprocessen inför sagostunden. Det finns säkerligen många olika aspekter att ta hänsyn till när man väljer en bok till en sagostund, men denna studie fokuserar på vad intervjupersonerna vill att barnen ska få med sig från berättelsen. Studien har utgått från hur respondenterna tänker kring normkritik i samband med sagostunden, och hur deras svar förhåller sig till Amira Sofie Sandins (2011) tre synsätt på läsning. Jag har dock valt bort aspekter som språk, antal bilder i boken, antal sidor, eller andra bedömningspunkter.
2 Tidigare forskning och relevant litteratur
För att få fram adekvat litteratur och tidigare forskning till denna studie har söktes litteraturen fram i Primo, diva, libris, gotlib, göteborgs universitetsbiblioteks sökmotor, google, google scholar, uppsatser.se samt databaserna LISA, ERIC, och LISTA. Där användes mig av en kombination av termerna “normkritik” “bibliotek” “sagostund” “normer” “läsa” “högläsning” “barnbibliotekarie” “bilderböcker” samt “norm critical perspectives” “norm” “library” Children library” “storytime” “picture books”. Sökningarna begränsades till att endast innehålla tidskrifter med” peer review” samt böcker, avhandlingar och magisteruppsatser som var på engelska och svenska.
Många böcker om sagostunder var enbart listor där författaren tipsade om relevant litteratur att läsa på sagostunder och fakta om varför en sagostund bör hållas. Således var de inte relevanta för just denna studie.
Nedan följer en beskrivning av relevant litteratur och tidigare forskning för denna studie utifrån tre teman, normkritik och sagostunden, normkritik och folkbibliotek, bokval och sagostunden, detta för att underlätta för läsaren.
2.1 Normkritik och sagostunden
Som Rydsjö & Elf skriver i boken Studier av barn- och ungdomsbibliotek - en kunskapsöversikt (2007) är sagostunder en läsfrämjande aktivitet. Därför är det passande att i detta avsnitt nämna Hermele & Samuelssons Inkluderande bibliotek (2018) som bearbetar ämnena inkludering och läsfrämjande sammanvävt. Författarnas utgångspunkt är att normer finns överallt: i lagar, skämt, sånger, traditioner et cetera. Utgångspunkten ger en referens till meningen att normer är något som faktiskt existerar i samhället. Vidare går det att koppla till en annan bok som ligger till grund för denna studiens teorier: Troubling education: queer activism and anti oppressive pedagogy (2002) av Kumashiro, då båda böckerna i fråga definierar begreppen som syftar till reflektion och medvetenhet om normer - normkritik och anti oppressive pedagogy. Kumashiros teori beskrivs mer ingående i nedanstående avsnitt.
sagostunder i Sverige. I svenska studier återfinns många bokanalyser som har ett normkritiskt perspektiv och där resultaten visar på betydelsen av representation i bilderböcker samt bristen på vissa håll, exempelvis funktionsvariation och hudfärg. Något annat det skrivits mycket om i Sverige är allmänt om sagostunder där de berör urvalsprocessen och varför det fortfarande är en så vanligt förekommande aktivitet på bibliotek. Exempelvis tidigare nämnda Borrman & Hedemark (2015) och Svensson (2005).
I artikeln A Rainbow of Creativity: Exploring Drag Queen Storytimes and Gender Creative Programming in Public Libraries (2018) beskriver Jamie Campbell Naidoo en inkluderande, kreativ och glittrig sagostund som utförts av dragqueens på ett flertal folkbibliotek i USA i samarbete med barnbibliotekarier. Sagan som dragqueens läser är ofta normkreativ och aktiviteten riktar sig främst till regnbågsfamiljer, dock är alla välkomna. I artikeln ges ett exempel på hur man kan arbeta normkritiskt med en sagostund och de hänvisar till bibliotekens demokratiska uppdrag när de motiverar till varför det är viktigt. Denna typ av sagostund har även applicerats i svensk bibliotekskontext där de har tagit inspiration från USA. Bland drakar och dragqueens heter det prisbelönta succéprojektet där några av landets mest erkända dragartister läser sagor för barn. Konceptet turnerar nu för fjärde året i rad runt hela Sverige. Artisterna läser sagor för barn mellan 3-6 år på folkbibliotek för ett mer inkluderande och demokratiskt samhälle.
I boken Rätten till din berättelse skriven av Eva Gustafsson & Mia Westin (2017) redogörs ett treårigt projekt som kallades Brytiga böcker och som syftade till att utveckla normkreativa arbetssätt för bibliotek där man utgår ifrån barn- och ungdomsböcker. De menar att genom de framtagna arbetssätten kan man motverka diskriminering hos barn och tillgodose bibliotekslagens formuleringar kring demokratiutveckling och tillgänglighet. I ett av kapitlen i boken skriver författarna om just sagostunden och hur man genom den kan arbeta normkreativt för att motverka diskriminering. Något som tas upp som en röd tråd genom kapitlet är vikten av att prata om böckerna, ställa frågor till barnen och de vuxna som är med och låta dem få komma med tankar och funderingar - på så sätt vidgas normerna. Den sista meningen, som handlar om att prata om boken, är inget som denna studie går djupare in på men det är intressant att nämna för det ger en öppning till fortsatt forskning som har anknytning till denna studie. Första steget blir ändå valet av boken och varför man har valt just den.
2.2 Normkritik och folkbibliotek
vilket för dem innebar att genusfrågor sattes i andrahand. Åsikterna angående könsstereotypiska barnböcker skiljer sig åt bland bibliotekarierna. En del menar att stereotyperna kan underlätta läsförståelsen eftersom barnen lätt känner igen karaktärerna och identifierar sig med dem. De kan också begränsa barnens referensram. Carlson och Carlstedts uppsats skrevs 2010 vilket gör att den är intressant för min studie inte bara på grund av att båda undersöker samma saker, utan också för att tidsaspekten gör att mycket kan ha förändrats när det kommer till bibliotekariernas åsikter inom genusaspekter. Bromseth & Darj (2010) skriver i deras bok att det normkritiska begreppet myntades vid ungefär år 2000 och var därför förhållandevis nytt när deras uppsats skrevs. Det kan därför vara intressant att jämföra deras resultat med denna studies, som genomförts 10 år senare. I artikeln Why Do We Need to Bother? Public Library Services for LGBTQI People Skriven av Vincent (2015) benämns begreppet social justice som inte bara innefattar den ekonomiska aspekten utan även den sociala aspekten när det kommer till representation och tillmötesgående, och hur biblioteken kan spela en stor roll i att uppnå detta. LGBTQI är ett paraplybegrepp för homosexuella, bisexuella, transpersoner, personer med queera uttryck och identiteter och intersexpersoner, på svenska översätts det till HBTQI+ vilket står för Homosexuell, Bisexuell, Trans, Queer, Intersexpersoner och pluset (+) står för övriga sexualiteter och könsidentiteter. Det framgår att ordet social justice handlar om att alla människor oavsett bakgrund, hudfärg, sexuell läggning eller funktionsvariation ska känna sig välkomna och sedda på biblioteken, i enlighet med bibliotekens demokratiska uppdrag. Slutsatsen är att en del bibliotek brister i många aspekter kring utsatta grupper i samhället, så som HBTQI+. I artikeln ligger fokuset på HBTQI+ personer som besöker bibliotek i Storbritannien och hur man kan skapa rum, aktiviteter, utbud, med mera, som gör att bibliotekets låntagare kan hitta redskap som utvecklar sin syn på identitet och känna sig välkomna. Enligt författaren är detta en grupp som ofta åsidosätts på bibliotek och andra institutioner. Vidare ges exempel på vilket sätt biblioteken aktivt arbetar för att tillgodose HBTQI+ personers behov, men den ger även förslag på vilka sätt biblioteken kan göra det bättre och erbjuder exempel på hur verksamheten kan uppnå “social justice” eller social rättvisa på svenska.
I artikeln beskrivs vikten av att på biblioteken arbeta inkluderande med socialt utsatta grupper i samhället, i detta fall HBTQI+. Detta är en studie som gjorts i Storbritannien men boken HBTQI+: psykologiska perspektiv och bemötande (2017) skriven av Lundberg, Malmquist & Wurm visar att HBTQI+ personer är en diskriminerad grupp världen över. Författarna som är forskare och utbildade psykologer inom området skriver att trots en positiv utveckling i samhället leder minoritetsstress fortfarande till ökad ohälsa hos HBTQI+ personer, och kunskapsluckorna är stora inom samhälls- och vårdinstanser. Därför är studien relevant trots att den inte berör specifikt svenska bibliotek.
privilegierade och vilka som är förtryckta i samhället. Bromseth & Darjs teorier beskrivs mer ingående under kapitlet “Teori och analytiska ramverk”. Kopplingen till det normkritiska begreppet blir därför tydligt när det kommer till vikten av att alla i samhället ska få känna sig välkomna och se sig själva representerade i litteraturen och i aktiviteter som arrangeras på biblioteken. Att man som person ska accepteras och inte tvingas anpassa sig efter samhällets normer.
Sofie Samuelsson (2016) skriver i boken Normkritik, HBTQ och folkbibliotek en personlig skildring av sitt arbete med att som genusinspiratör få Hallonbergens bibliotek att bli det första HBTQ-certierade biblioteket i Sverige. Utifrån den erfarenheten resonerar hon på ett mer generellt plan kring folkbibliotek och normkritik. Syftet är att ge inspel som kan inspirera bibliotek till att titta på sin verksamhet ur perspektiv som möjliggör en verksamhet som är till för alla, så som Bibliotekslagen säger. En kritisk blick på den egna verksamheten och på de ”blinda fäckar” som vi alla har, är viktig för allt utvecklingsarbete. Samuelsson har sin utgångspunkt i ett helhetsperspektiv. Hon menar att målet med att arbeta med normkritik på ett bibliotek är inkludering av alla typer av besökare och ett likvärdigt bemötande av dessa. Samuelsson menar att detta arbete bör ta sin utgångspunkt i mänskliga rättigheter och demokrati och att det normkritiska synsättet idealiskt sett bör genomsyra hela verksamheten. Hon delar upp det normkritiska arbetet på biblioteket i två spår: ett som berör innehållet i biblioteket, dvs det fysiska rummet, hyllorna, skyltning av medier och programverksamhet och ett som handlar om bemötande, vilket beskrivs som samspelet mellan personal och användare och mellan bibliotekskollegor.
Det är värt att notera att Samuelssons (2016) bok inte är en vetenskaplig studie, utan bygger på personliga erfarenheter som genusinspiratör, ofta vid bibliotek i Sverige.
2.3 Bokval och sagostunden
I Böcker inom och omkring oss beskriver Aidan Chambers (2014) vikten av att barn får höra berättelser för att själva kunna bli en läsare. När till exempel en bibliotekarie läser högt för barnen, tillåts dem att slappna av och ta till sig texten. För att läsutvecklingen ska gå framåt måste barnen medvetet försöka nå det som de inte riktigt klarar av själva. Att lyssna till någon annan väcker därmed lusten att lära mer. Barnen lär sig att tecknen inte bara har en lexikal innebörd utan även kan ha magiska egenskaper. När någon annan läser för barnen lämnar de över ansvaret på denna och behöver inte känna att det finns något krav på att de ska lyckas med texten.
Några av byggstenarna för att bli en självständig läsare är enligt Chambers (2014) högläsning, tid, relevanta böcker samt boksamtal som gemensamt med barnen görs vid högläsning eller om barnen har läst något själva. Just samtalet kring boken påpekar Chambers har stor betydelse för barnens möjlighet att förstå sina egna tankar och känslor. Genom att diskutera de frågor som uppstår vid en högläsning bevaras dels intresset för boken, gemenskapen mellan barnen och den som läser boken stärks samt förstå och träna sig på att uttrycka sina tankar och åsikter om andra saker som rör dem själva i livet. Han är dock tydlig med att uttrycka att det finns inga givna regler för hur ett sådant samtal ska se ut, utan läraren eller bibliotekarien måste utveckla sina strategier efter de förutsättningar den aktuella barngruppen har.
roll som tvådelad eftersom dem ska främja läsning för nytto-aspekterna skull samt främja läsning för nöjes skull (Sandin, 2011). Chambers (2014) menar att barn mer aktivt går vidare i sin läsutveckling om ingen talar om vad som är bra och dålig litteratur. Att komma med den typen av pekpinnar kan leda till en negativ bild gentemot läsning menar han. Rydsjö & Elf (2007) har i boken I Studier av barn- och ungdomsbibliotek – en kunskapsöversikt sammanfattat forskning och uppsatser som genomförts inom området barn- och ungdomsbibliotek från år 1990. Kunskapsöversikten är beställd av Regionbibliotek Stockholm av Institutionen för Biblioteks- och informationsvetenskap vid Högskolan i Borås och hade som mål att utveckla barnbibliotekens verksamhet. I boken är aspekter av barns läsning som att skapa läslust och stimulera barn att skaffa sig läsvanor och utveckla läspreferenser, en egen smak, särskilt intressanta. De tar även upp tre synsätt på läsning det pragmatiska, det emancipatoriska och det traditionalistiska vilket är en av teorierna som används även i denna uppsats och kommer att beskrivas mer ingående i teoridelen. I boken redovisar författarna ett flertal läsfrämjande aktiviteter, bland annat sagostunden. Den riktar sig vanligtvis till barn i åldrarna 3-5 år men på senare år har den även öppnats upp för mindre barn med hjälp av rim, ramsor och fingerlekar. I boken nämns inte urvalsprocessen kopplat till sagostunden, men författarna berör urvalsarbete när det kommer till inköp av barn och ungdomsböcker. Vid inköp av media berör de vikten av egen smak och kvalitet. Kvalitet är ett svårdefinierat begrepp och inget som berörs i denna studien, men de intervjuade respondenterna har uttryckt att den egna smaken har betydelse vid val av bok till sagostunden. Sedan är urvalsprocessen kopplat till inköp intressant att nämna eftersom det redovisar ett av alla hjälpmedel bibliotekarierna har och visar på att varje bok väljs ut noggrant för att få finnas på biblioteket. Det visar att när bibliotekarierna gör ytterligare ett urval av böcker som ska läsas på sagostunden har böckerna de väljer mellan redan gått igenom en urvalsprocess. I analysdelen av denna studie berör en av de intervjuade bibliotekarierna faktiskt detta genom att säga:
“Det är svårt att säga vad jag har för kriterier. Men jag tänker att de böckerna som vi har på biblioteket har ju ändå en nivå”.
böcker, att läsa dem och låna hem dem och ett annat syfte är att visa upp biblioteket och den verksamhet som bedrivs. Borrman & Hedemark (2015) noterar dock att det som barnen vill läsa inte anses vara lika viktigt. Vidare analyserar de att det kanske kan bero på att det inte finns utrymme eller tid för barnen att uttrycka sina önskningar. Denna studie är den mest omfattande och även en av de nyare studierna jag hittat om sagostunder på bibliotek. Den berör många punkter som även denna studiens respondenter talar om, vilket möjliggör jämförelser mellan denna studies respondenters svar med Borrman & Hedemarks.
Vidare har det skrivits ett antal magisteruppsatser från år 2005 som handlar om sagostunder. Bland annat Margareta Svenssons (2005) Sagostunder på folkbiblioteket: ur sagostundledarens perspektiv där hon intervjuat fem sagostundledare om vilket perspektiv de har på sagostunden och hur det perspektivet påverkar hur de utformar sagostunden och dess innehåll. Svenssons informanter menar att sagostundens syfte är att ha en mysig stund tillsammans i gemenskap, men också att barnen ska lära sig något. Andra menar att ökad läslust är syftet eller att barnen ska komma till biblioteket. Många informanter menar också att sagostunder på bibliotek är viktiga därför att de hjälper till att bevara och föra vidare kulturskatter vi har i Sverige i form av sagor och berättelser.” Svensson skriver en del om innehållet i sagostunden, alltså själva boken, och kommer fram till att syftet till sagostunden är kopplat till valet av bok. Svensson kommer fram till att utformningen av sagostundarbetet och sagostunden påverkas av hur de sagostundansvariga själva ser på sagostunderna. Deras syn på sagostunden influerar syftet med och innehållet i sagostunden. I slutet av arbetet uppmanar Svensson till att vidare forskning om urvalsprocessen kopplat till sagostunden vore önskvärt och iden till denna uppsats tar avstamp i Svenssons studie. Svenssons studie är något äldre än Borrman & Hedemarks men är betydelsefull att ha med eftersom mycket fortfarande stämmer in på dagen sagostunder.
3 Teori och analytiskt ramverk
Uppsatsen har en teoretisk utgångspunkt om normkritik, och försöker även koppla den till en sekundär teori som handlar om tre synsätt på läsning. Dessa beskrivs och problematiseras i avsnitten nedan.
3.1 Normkritik
I antologin Normkritisk pedagogik: makt, lärande och strategier för förändring beskriver Bromseth & Darj (2010) utvecklingen av normkritik som pedagogiskt verktyg. Det har utvecklats från queer-pedagogikens och queerteorins ifrågasättande av normer, och granskning av de som har makt att sätta normen. Utvecklingen av ett normkritiskt perspektiv i Sverige bygger till stor del på, förutom queerteori, den amerikanska professorn Kevin Kumashiros forskning om icke-förtryckande pedagogik (på engelska: ”anti-oppressive pedagogy”). ”Anti-oppressive education”, som Kumashiro skriver om i boken Troubling education: queer activism and anti-oppressive pedagogy har många liknelser med “normkritisk pedagogik” eftersom båda handlar om att synliggöra vilka som är privilegierade och vilka som är förtryckta i samhället för att kunna åtgärda problemen. Kumashiro (2002) menar att forskare inom feminism, kultur, queer, eller liknande, alla har gemensamt att de menar att förtryck tar sin form när vissa sätt att leva, eller på vilket sätt man ser ut, anses vara något positivt i samhället medan andra egenskaper eller utseenden förkastas. Forskarna är oeniga på andra fronter.
När man talar om normkritik är det svårt att inte nämna begreppet intersektionalitet. Bromseth & Darj (2010) förklarar att begreppet “normkritisk pedagogik” faktiskt uppkom för att förklara den intersektionella maktkritiska pedagogiken. Susanne Knudsen (2005) skriver i boken ‘Has Passed Passed?’ Textbooks and Educational Media for the 21st Century, om begreppet intersektionalitet, ett perspektiv som lyfter fram makthierarkier baserade på sociokulturella kategoriseringar, det vill säga upplevda identiteter så som exempelvis könsidentitet, etnicitet eller funktionsvariation. “Normkritisk pedagogik” är således ett sätt att synliggöra hur olika normer samspelar och utmana normer som förtrycker andra. Bromseth & Darj (2010) kritiserar sitt eget ordval och reflekterar över ifall det verkligen skulle heta “normkritiskt pedagogik” och kanske snarare “normmedveten” eller “normkritisk perspektiv” men kommer fram till att begreppet är i en process och kan därför ändras med tid. Därför passar begreppet “normkritisk pedagogik” bäst.
en helhet, vilket också betyder att man kan både vara priviligerad och förtryckt på samma gång. Man kan alltså exempelvis vara en man, homosexuell och ha ett handikapp, eller en kvinna, högutbildad och heterosexuell, där varje kategorisering innebär olika privilegier eller förtryck i olika hög grad.
Ovanstående stycke ingår också i en delförklaring till de fyra kategorier som Kumashiro (2002) har tagit fram, och som han har sett att forskarna har gemensamt för att motverka förtryck, samt för att kunna utläsa dess negativa struktur. De fyra kategorierna kallar han Utbildning för “den andra”, Utbildning om “den andra”, Utbildning som är kritisk mot privilegiering och andragörande, och Utbildning som förändrar eleverna och samhället. Med ordet “andra” menas minoritetsgrupper i samhället som blir förtryckta på grund av etnicitet, funktionsvariation, sexuell läggning, kön, klass. Skillnaden mellan de olika kategorierna handlar enligt Bromseth och Darj (2010) till stor del om hur man förstår makt, identitet, och kunskap.
Utbildning för “den andra” handlar enligt Kumashiro (2002) om hur lärare förhåller sig emot marginaliserade grupper, hur miljöerna och skolans lokaler ser ut för de mest utsatta i samhället. Att utbildning ska vara rättvist för alla, alla ska ha tillgång till säkra lokaler och inte uppleva särbehandling av lärare beroende på kön, socioekonomisk bakgrund eller sexuell läggning.
Kumashiro (2002) tar upp problematiken att Utbildning om “den andra”, och att det viktiga är att se det ur ett intersektionellt perspektiv. För man kan inte lära sig en sanning om en grupp, den finns inte, det finns bara olika perspektiv. Hur en judisk kvinna upplever religionen kan skilja sig åt från judisk mans upplevelse. Det är viktigt att inse att om man lär sig något nytt om en grupp i samhället är det bara ett enskilt perspektiv, det finns många fler. Om man i litteratur lär sig om minoritetsgrupper i samhället är det viktigt att ställa sig frågor som: hur framställs denna grupp i detta sammanhang? På vilket sätt? Positivt, likaväl som negativt. Det är viktigt att förstå att man aldrig kan få en komplett helhetsbild av en grupp eller en händelse. Istället måste man ständigt utmana, och finna nya fakta och perspektiv.
Utbildning som är kritisk mot privilegiering och andragörande innebär enligt Kumashiro (2002) att synliggöra vilka blir förtryckta och göra något åt det. Samt granska sig själv och rådande normer kritiskt. Vilka är privilegierade i samhället, och varför är de det. Det har betydelse att se vad det är som ligger bakom förtryck. Att queer personer blir förtryckta har inte enbart att göra med homofobi och rädsla utan grundar sig i att heterosexualitet är normen och normen är något som ska upprätthållas även om det är på bekostnad av andra människor. Människor som inte faller inom normen upplever ofta en slags utanförskap och många gånger förtryck.
Det Kumashiro (2002) pratar om i kategorin “Utbildning om den andra” är något vi i Sverige kallar toleransperspektiv, vilket är motsatsen till ett normkritiskt perspektiv. Bromseth & Darj (2010) berättar att det användes för att motverka diskriminering i skolan innan det normkritiska begreppet myntades. Kumashiro (2002) kritiserar alla fyra kategorier och när det kommer till att utbilda om det som inte är normen kan det vara problematiskt eftersom det blir att man ska tolerera “de andra”. Vilket gör att man problematiserar de som inte är inom normen istället för att normalisera.
Bromseth & Darj (2010) skriver att de fyra olika kategorierna som Kumashiro kom fram till vid undersökningen av flera studier inte innebar att man enbart använde sig att ett synsätt. Istället var det oftast en kombination av flera synsätt som var mest hjälpsamt i förändringsarbetet, och att detta stämmer även i en svensk kontext.
3.2 Tre synsätt på läsning
Som sekundär teori i analysen av de kvalitativa intervjuerna används de vuxnas syn på läsning som beskrivs av Sandin (2011) i boken Barnbibliotek och lässtimulans - Delaktighet, förhållningssätt, samarbete. I boken förklarar författaren de tre olika förhållningssätten till läsning, det traditionalistiska, det pragmatiska och det emancipatoriska synsättet. Teorin togs ursprungligen fram av Aant Elzinga för att tillämpas inom humaniora. Sedan omarbetades teorin av Thorson (1988) och Hultberg (1988) så att den kunde användas vid studier av litteraturläsning av Hultberg. Ett flertal forskare har använt sig av denna teorin, bland annat Mark Dressman där han undersöker skolbibliotek och skolbibliotekariens utformning av olika lässtimulerande projekt som utgår ifrån olika syn på läsning (Dressman, 1997). Vidare beskriver Rydsjö & Elf (2007) också teorin som ett fungerande analysverktyg i lässtimulerande projekt. Eftersom sagostunder bland annat är ett lässtimulerande projekt används denna teori i denna uppsats och anpassas så att den passar även till högläsning.
Mitt resonemang för omskrivningen av förhållningssätten bygger på att målet med barns läsning och högläsning vid sagostunder har ett fokus på hur boken upplevs av barnet. Förmågan till att fantisera eller ta till sig och behandla informationen och berättelsen som finns i böckerna är närbesläktade utifrån ett upplevelseperspektiv. Det finns uppenbara skillnader mellan läsning som sker med synen, och högläsning som upplevs med öron och syn. Men i en läsfrämjande kontext anser jag att det går att motivera anpassningen av de tre förhållningssätten till barns läsning för högläsning vid sagostunder. För att denna teori ska kunna appliceras på sagostunden är min tanke att tolka och bearbeta den så att den blir relevant för högläsning istället för läsning. För att det även ska vara möjligt att säga något om det normkritiska perspektivet med hjälp av dessa tre synsätt förtydligas nedan tolkningen av normkritik i förhållandet till dessa.
Vidare beskriver Sandin (2011) att en person som har ett traditionalistiskt synsätt lägger mer fokus på att utbilda om, och förmedla, god kvalitativ litteratur. Det belyser vikten av att ta del av kulturarvet och klassiker och att genom detta få barnen att uppskatta läsning och litteratur. När bibliotekarien väljer bok till sagostunden utifrån detta synsätt vill hen att barnen skall bekanta sig med kända författares böcker, klassiker, sagor och liknande. Högläsningen ska alltså förmedla kunskaper och bidra till folkbildning om det litterära kulturarvet.
När det kommer till det emancipatoriska synsättet förklarar Sandin (2011) att en person som har detta synsätt fokuserar på att hjälpa barnen att bli självständiga och kritiska läsare. Bokvalet blir då viktigt eftersom de böckerna barnen tar del av ska vara utmanande och utvecklande. Bibliotekarier som ger uttryck för det emancipatoriska synsättet strävar efter att hitta texter som är meningsfulla och kan hjälpa individen till ett reflekterande och kritiskt förhållningssätt. Deras urval av böcker handlar alltså mer om att böckernas innehåll utmanar barnens förförståelse av världen och har en möjlighet att väcka diskussion och reflektion.
3.3 Problematisering av det normkritiska perspektivet
Vissa bibliotek har valt att bli HBTQ-certifierade genom att köpa in utbildning för sina anställda från ett företag. Det kan anses vara problematiskt eftersom det inte förutsätter att alla bibliotek är till för alla, samt att det kostar en viss summa pengar, och är ett resultat av att det inte finns några tydliga styrdokument annat än skollagen och paragraferna för demokrati för bibliotek i Sverige. Problemet i sig är en större fråga än vad som får plats i denna studie, men det är värt att uppmärksamma att en annan verksamhet som också förhåller sig till en specialskriven lag, skolan, har tydligare formuleringar gällande normkritik i sina styrdokument. Där kan man utläsa att normkritik inte handlar om att på samma sätt kritisera alla normer (Skolverket, 2016). Den antyder att genom att vrida och vända på föreställningar och attityder kan vi snarare bli medvetna om vilka normer som begränsar. Utifrån det kan vi försöka omforma och omarbeta de normer som styr organisationen, verksamheten eller samhället ifråga. Olika normer får olika effekter och vi kan också gemensamt genom medvetna val och ett strategiskt förändringsarbete omförhandla det som idag tas för givet och därigenom skapa nya normer – normer som utgår från att alla ska ha samma villkor och rätt till likvärdigt bemötande. Avsaknaden av tydliga styrdokument inom biblioteksväsendet gör att man själv måste göra kopplingen mellan det demokratiska uppdraget som finns nedskrivet, och de teorier om normkritik och inkludering som återfinns i teoriavsnitten ovan.
Jag är påverkad av normer och kan därför inte vara helt opartisk i min analys. Detta är något som jag är medveten om och har försökt i den mån det gått att försöka se vad jag står i förhållande till normen och hur det påverkar mina värderingar, förhållningssätt och attityder. Om någon annan gör analysen kan hen därför få ett annat resultat.
Det är också viktigt att vara medveten om att ha ett normkritiskt perspektiv är komplicerat eftersom normer samverkar och även motverkar varandra. För att förtydliga problematiken i detta beskrivs även begreppet intersektionalitet i en senare del av uppsatsen.
Som både Bromseth & Darj och Kumashiro skriver har alla kategorier och perspektiv brister. Det handlar inte om att ett alternativ är bättre än ett annat utan kanske att kombinationen kan skapa en slags helhet. När det kommer till det normkritiska perspektivet är det inget man kan säga att man har, för man blir aldrig färdig. Man måste ständigt utmana sig själv och andra och lära sig mer om de rådande normerna och hur de tar sig uttryck. Som Kevin Kumashiro säger “An anti-oppressive teacher is not something that someone is. Rather it is something that someone is always becoming.” Likaså är en normkritisk bibliotekarie inget man är, utan något man ständigt håller på att bli.
3.4 Problematisering av Sandins tolkning av de tre synsätten
Denna studie ämnar att utifrån intervjufrågorna utläsa bland annat om bibliotekarierna förhåller sig till något enskilt, inget, eller flera av de tre synsätten på läsning när det kommer till urvalsprocessen, och koppla till normkritk. Något som skulle kunna visat sig vara problematiskt med teorivalet kan vara att respondenternas svar inte ryms under något av de tre synsätten på läsning och man kan vid ett sådant tillfälle endast tolka svaren på ett sätt så det lutar åt något av förhållningssätten. Jag väljer ändå att använda mig av denna teori eftersom jag dels har läst om den i andra uppsatser, bland annat i en av Jeanette Wigh som undersöker bibliotekariernas syn på urval till bokprat – Vem är jag att döma det? En intervjustudie av skolbibliotekariers urval av böcker inför bokprat, och den har där bedömts som en adekvat metod, samt i ”Öppna dörren till en värld där berättelserna bor” En studie av bibliotekariers förhållningssätt till barns läsning och sagostunder av Sarah Nyström och Camilla Oskarsson.
4 Metod
I detta kapitel presenteras vilken metod som valts för insamlandet av empirin, och innehåller en genomgång av vilka urval som gjorts. Slutligen presenteras även deltagarna i studien.
4.1 Kvalitativa intervjuer
I intervjuerna till denna studie frågades bibliotekarierna vad de tycker är viktigt att tänka på under urvalsprocessen, och om de aktivt väljer böcker utifrån ett normkritiskt perspektiv. Utförliga svar eftersöktes för att få en känsla av hur bibliotekarierna resonerar kring frågorna, för att sedan kunna analysera svaren utifrån de valda teorierna. Därför lämpade sig semistrukturerade intervjuer bäst som metod. I boken Samhällsvetenskapliga metoder skriver Bryman (2011) att kvalitativa intervjuer är en adekvat metod när man vill sätta fokus på intervjuarens perspektiv. Det ger även en viss frihet i utförandet, speciellt när det gäller semistrukturerade intervjuer. Det vanligaste är att utgå från en intervjuguide, men flexibiliteten ligger bland annat i att man inte behöver ställa frågorna i den ordning de är nedskrivna, och att man kan följa upp med en spontan fråga till svaret som intervjupersonen givit. Det vanligaste är dock att frågorna ställs i dess ursprungliga ordning. En kvalitativ intervju ger också möjlighet till mer utförliga svar, medan en kvantitativ intervju vill ha snabba korta svar som man sedan kan koda. En enkätundersökning hade varit ett annat alternativ, vilket hade gett möjlighet till att samla in ett mer omfattande empiriskt material från vilket man skulle kunna dra mer generella slutsatser. Men eftersom målet var bibliotekariens resonemang och åsikter samt möjligheten att fånga upp intressanta sidospår var semistrukturerade intervjuer den lämpligaste metoden för studiens forskningsfrågor. Jag är medveten om att valet av metod kommer att färga resultatet, enligt Den kvalitativa forskningsintervjun av Brinkman & Kvale (2014) uppstår kunskapen under intervjun, av just den situationen och omständigheterna mellan intervjuaren och intervjupersonen vilket kan betyda att om någon annan gör intervjun kan den personen få ett annat resultat.
testintervju. Eftersom jag gick in med en inställning att studiens frågor skulle ställas i den ordningsföljd som de stod i intervjuguiden blev jag lite överraskad när respondenten började prata innan första frågan var ställd. Hen hade redan svarat på flera av intervjuguidens frågor innan det var dags att ställa den första frågan, vilket satte press på flexibiliteten. Brinkman & Kvale (2014) skriver att just semistrukturerade intervjuer ger en möjlighet att kunna ta bort eller lägga till frågor utefter intervjuns gång samt att de inte behöver ställas i sin ursprungliga ordning. Om möjlighet att göra en pilotstudie hade funnits, kanske jag varit bättre förberedd på detta. Trots detta har alla respondenter fått likadana frågor ställda till sig, dock i olika ordningsföljd. Detta är troligtvis inte som har påverkat svaren i större utsträckning, eftersom semistrukturerade intervjuer ger goda möjligheter till flexibilitet. Men jag är medveten om att det kan ha gjort det.
I intervjuguiden har det gjorts ett medvetet val att ha med frågor som berör normkritik. Trots att det kan innebära att fler av svaren utkristalliseras i ett normkritiskt perspektiv kan det även belysa det motsatta. Genom att ha med frågor om normer ger det respondenterna en möjlighet att reflektera kring sina egna och andras normer, vilket kan ha gett mer nyanserade och givande svar än om man inte hade haft med frågor som berörde detta.
4.2 Urval
ger en sammanlagd grupp av fyra personer. Det hade varit önskvärt att intervjua ytterligare bibliotekarier för att få ett bredare perspektiv, men tidsmässigt var det ej möjligt. Trost (2010) anser dock att fyra intervjuer kan räcka, vilket stärker valet av metod och tillvägagångssätt till denna studien. Eftersom denna studie är av kvalitativt slag, och enbart fyra personer intervjuats, har denna studie ingen intention att ge några generella svar. Ambitionen är snarare att få göra ett nedslag i bibliotekets sagostunder och ge en indikation på hur de intervjuade bibliotekarierna kan se på urvalsprocessen kopplat till sagostunden, samt deras tankar kring normer vid bokval.
4.3 Genomförande av intervjuerna
Två av bibliotekarierna jobbade på olika bibliotek inom samma kommun, den tredje på huvudbiblioteket i en annan kommun och den fjärde på en filial i ytterligare en annan kommun. Intervjuerna genomfördes på respondenternas begäran på respektive huvudbibliotek eller hembibliotek enskilt i stängda rum utan störningsmoment och tog mellan 30-50 min. Innan intervjuerna ställdes frågan om huruvida det var okej att göra inspelning för eget bruk eftersom jag inte ville missa någon viktigt information. Samtliga respondenter svarade ja på den frågan och jag använde min privata telefon för att göra inspelningarna, för att senare kunna transkribera samtalet. Bryman (2011) beskriver att man kan koncentrera sig mer på att lyssna när man spelar in en intervju, ställa eventuella följdfrågor, och fånga sådant man eventuellt kunde ha missat om man varit tvungen att skriva ned allt som sades. Men det kan också innebära att den som blir intervjuad känner sig osäker och kanske inte vågar säga allt som hen tänker på eftersom det kommer lagras någonstans. Som oerfaren intervjuare var jag väldigt tacksam för att respondenterna lät mig använda inspelningsutrustning. Det gav möjlighet att själv slappna av mer, och verkligen lyssna, vilket möjligtvis resulterade i att även respondenterna själva slappnade av mer. Eftersom denna studie undersöker urvalsprocessen kopplat till sagostunden och huruvida normer har betydelse, är det ganska troligt att de som svarade ja till att ställa upp på en intervju dels har ett särskilt intresse för sagostunder, och även är medvetna om normer i samhället. Detta märktes ganska omgående intervjuerna startade, eftersom bibliotekarierna mer än gärna berättade om sina sagostunder, och hur de såg på normer, redan innan första frågan var ställd.
Bibliotekarierna har, som tidigare nämnt, tilldelats en bokstav för att inte kunna identifieras, i analysen kommer de att hänvisas till som bibliotekarie A, B, C och D. Nedan följer en kort presentation av samtliga respondenter.
4.4 Transkribering
Trost (2010) anser inte att man ska göra något analysarbete under eller i direkt anslutning till själva intervjuerna, utan att man ger intervjutillfället lite distans. Vad som menas med distans kan tolkas på olika sätt. De intervjuer som gjordes strax innan jullovet transkriberades strax efter jullovet. Jag gav som Trost säger intervjuerna lite distans, vilket var positivt eftersom jag kunde se på intervjuerna med “nya” ögon. Efter varje intervju var gjord hade jag i direkt anslutning skrivit ner tankar om hur jag upplevde att det hade gått, hur respondenten upplevdes och annat som ansågs viktigt, detta kunde användas vid analys och transkribering. Brinkman & Kvale (2014) beskriver hur man kan ta sig an transkriberingen på olika sätt, vissa väljer att översätta ordagrant och tar med skratt, pauser och utfyllnadsord. Andra transkriberar enbart visa delar av inspelningen. Något som kan bli problematiskt när man översätter talspråk till skriven text och respondenterna vill läsa sin egna intervju, är att ord som “liksom” och “asså” som är väldigt vanliga att använda i talspråk, kan framställas som oseriöst i skriven text. Texten har översatts så ordagrant som möjligt men vissa utfyllnadsord har valts bort, exempelvis “asså” och “liksom”, eftersom de inte tillför något innehållsmässigt. Ett tag efter att transkriberingen var gjord, lyssnade jag igenom inspelningarna igen för att vara säkert på att inget missats. Då ändrades några detaljer så att transkriberingen blev så korrekt som möjligt. Två av respondenter ville läsa igenom sina transkriberade intervjuer. Efter att de var transkriberade mailades därför respektive bibliotekarie för att kunna godkänna att transkriberingen fick användas.
4.5 Genomförande av analysen
4.6 Etiska ställningstaganden
5 Resultat och analys
Detta kapitel går tematiskt genom respondenternas svar samt analyserar svaren utifrån de valda teorierna och tidigare forskning. Som introduktion ges en kort förklaring till varför en sagostund kan ha så många olika namn, samt varför de kan skilja sig avsevärt åt, vilka likheter som finns, och hur det finns ett inbyggt pragmatiskt synsätt i sagostunder. Därefter presenteras resultaten och analysen för normkritik utifrån fyra rubriker som behandlar relationen till bibliotekarien, bokvalen, sekundär prioritering och barnen på sagostunden.
För att det ska bli lättare att följa mitt resonemang har jag valt att analysera samtidigt som jag redovisar resultaten. Vissa av svarens teman överlappar varandra vid flera tillfällen, men jag försöker sålla bort de mesta upprepningarna och använder istället exempel på svaren från intervjuguiden.
Även om respondenterna inte använder exakt samma ord i sina citat som finns i teorierna till denna studie, tolkas andemeningen i deras svar efter bästa förmåga. Resultaten är således till stor del beroende på min uppfattning och tolkning av svaren, vilket också kan ha påverkats av intervjun i sin helhet som svaren står i kontext till. Dessutom är det viktigt att vara medveten om att intervjuguiden hade flera frågor som var inriktade på normkritik, dock är det inget jag upplever har påverkat svaren i negativ bemärkelse. Studien avhandlar eventuell problematik kring det mer ingående i Metodkapitlet.
Både Svensson (2005) och Borrman & Hedemark (2015) menar att sagostunder kan skilja sig avsevärt åt, och det inte finns någon gemensam bild av hur en sagostund ska se ut eller bör definieras. Tillvägagångssättet beror helt och hållet på vem det är som håller i sagostunden och hur hen vill lägga upp det, samt känner sig mest bekväm med. Detta stämmer även för respondenterna i denna studien, eftersom alla sagostunder ser olika ut och kallas även olika saker. Bibliotekarie C (som även jobbar med marknadsföring på biblioteket) förklarar att man väljer att kalla det något annat än just sagostund, eftersom det många gånger handlar om att locka besökare. Om man enbart skriver “Sagostund”, brukar det inte vara lika många som kommer som när man skriver “Halloween sagostund” eller “Hjältar med hjärta sagor”. Men en gemensam nämnare är att alla sagostunder utgår ifrån en eller flera böcker.
Respondenterna vill att böckernas innehåll utmanar barnens förförståelse av världen och har en möjlighet att väcka diskussion och reflektion. Och även en stark medvetenhet kring normkreativa böcker, vilket man gärna väljer. Flera av dem uttrycker även att det är enkelt och roligt att välja ut sådana eftersom det skrivs många och är lätt att få tag på. Dock uttrycks en önskan från två av respondenterna att bokförlagen ska ge ut fler böcker där funktionsvariation, olika socioekonomiska bakgrunder, samt personer med annan hudfärg än vit gestaltas.
Borrman & Hedemark (2015) tar även upp i sina studier att de viktigaste syftena med sagostunden är att verka språkstimulerande och att besökarna förhoppningsvis lånar med sig böcker hem, samt att visa upp och göra dem bekanta med biblioteket. Denna beskrivning är något som samtliga barnbibliotekarier i denna studie delar. Både studien och intervjusvaren i denna studie målar upp en bild av att det viktigaste med sagostunder är att locka unga besökare till biblioteket, och när de väl är inne och nyfikenheten har väckts är det högre chans att de väljer en bok att läsa. Det är alltså inte viktigt exakt vilken sorts bok de väljer, bara att de väljer någon, vilket är en viktig definition inom det pragmatiska synsättet på barns läsning som ingår i Sandins (2011) teori om de tre synsätten. Anledningen till att jag nämner detta är att min analys av denna inställning är att det vid sagostunder finns ett övergripande förhållningssätt till barns läsning som kan kategoriseras som pragmatiskt. Dessutom är sagostunder inget krav i bibliotekariers arbetsbeskrivning, vilket också innebär att det är en helt självvald aktivitet, och eftersom respondenterna i denna studie som tidigare nämnt håller med om Borrman & Hedemarks (2015) beskrivning av sagostundens syfte är det ytterligare ett tecken på att det finns en övergripande pragmatisk inställning till barns läsning. Med det sagt presenteras nedan att andra synsätt spelar stor roll i de faktiska bokvalen till sagostunderna.
5.1 Normkritik och bibliotekarien
Bibliotekarie B uppvisar nedan ett normkritiskt tänk genom att reflektera över var i tiden vi befinner oss, och vilka normer och idéer som är aktuella.
“Man måste vara medveten om: vad det här är jag berättar nu? Och är det här gångbart nu 2019, att förmedla det här?”
Bibliotekarie B
Jag tolkar intervjusvaret som ett tecken på att bibliotekarie B är medveten om sin och andras maktpositioner i historien eftersom hon nämner årtalet och ifrågasätter sina egna val, vilket stämmer bra överens med beskrivningarna som finns om normkritiska perspektiv när Kumashiro (2002) skriver om “Utbildning som är kritisk mot privilegiering och andragörande”. Den kategorin innebär enligt författaren att synliggöra vilka som blir förtryckta och göra något åt det men framförallt relevant i denna kontexten är förklaringen att man ska granska sig själv och rådande normer kritiskt.
applicera uteslutningsmetoden genom att konstatera att hen inte uppvisar ett av Sandin (2011) definierat som pragmatiskt synsätt då fokuset inte ligger på själva läsandet. Inte heller det traditionalistiska synsättet passar in perfekt, eftersom vi inte kan utläsa om det handlar om en klassiker eller ett kulturarv som förmedlas och som ligger under granskning i förhållande till vad hen anser överensstämma med bibliotekens uppdrag, rådande normer eller sin egen uppfattning om diskriminering eller stereotyper. Att citatets mening inte passar in på något av de två nämnda kategorierna i Sandins (2011) begreppsapparat innebär givetvis inte att det automatiskt hamnar i den tredje och sista kategorin - emancipatoriskt synsätt. Men om vi förutsätter att citatet handlar om normer i grunden, så borde detta leda till att bibliotekarie B ämnar att utmana barnens världsbild genom att presentera nya infallsvinklar genom berättelsen.
“Och det är klart att det blir någon slags, jag menar man sitter i en position när man ska visa och berätta och läsa, så är det ju många som sagt som jag sa tidigare, att det är många föräldrar som kanske inte har läst eller har första barnet och vet ingenting och då blir man ju någon slags normsättare, eller vad jag nu ska säga. I vad som är rätt och fel, men att man verkligen där har ett , ja vad ska jag säga, tillåtande, sätt i hur man bjuder och vad man bjuder. Inte att det här är det rätta utan att det finns så mycket mer och tillgå eller vad man ska säga. Så där har man ju en viktig roll faktiskt, tänker jag, att vi på biblioteket har. Vad vi väljer att lyfta och så. “
(Bibliotekarie A)
Här tänker jag att bibliotekarie A formulerar att hen sitter i en slags maktposition vilket hen tar på allvar och menar på att det gör det extra viktigt att inte “komma med pekpinnar” som Chambers (2014) uttrycker det. Hen visar också på en bredd genom att presentera litteratur som visar personer med olika bakgrund, familjekonstellationer eller levnadssätt, och att det inte finns ett givet sätt att vara eller leva som är rätt eller fel. Detta går att koppla till Kumashiro (2002) som tar upp problematiken i kategorin utbildning om “den andra”, och att det viktiga är att se världen ur ett intersektionellt perspektiv. Författaren menar att man inte kan lära sig en sanning om en grupp - den finns inte, det finns bara olika perspektiv. Som återfinns i denna studies teorikapitel beskriver Bromseth och Darj (2010) detta som vad vi i Sverige kallar “toleransperspektiv”
I det ovanstående citatet är det återigen svårt att definiera vilket av Sandins (2011) synsätt som ligger närmast. En möjlig bedömning är att alla tre synsätten är representerade, då citatet främst behandlar temat bredd inom utbudet på biblioteket. Slutsatsen blir således att bibliotekarie A uppvisar att hen är medveten om värdet av olika böcker, vare sig de är klassiker, utmanande eller underhållningsfokuserade.
Även i nästa citat går det att göra samma analys, då återigen bibliotekarie A reflekterar över sin personliga smak i bokvalsammanhang.
“Ja, jag tänker att man får ha högt i tak och att vara medveten som sagt, återigen att ha en bredd, så att man inte bara presenterar, att det inte blir för snävt liksom, utan att man har det i åtanke, så att det inte bara blir min personliga, utan att man har en bredd.”
(Bibliotekarie A)
tankarna i “Utbildning som är kritisk mot privilegiering och andragörande”. Där menar Kumashiro (2002) att det är viktigt att granska sig själv och rådande normer kritiskt. En annan, mer subtil, infallsvinkel kommer från Bibliotekarie C. Här är det tydligt att det inte handlar om bokval, utan snarare sagostunden i sig. Men det är lika väl ett tydligt tecken på medvetenhet om normer i samhället.
“Och sedan har jag rekvisita, lite skärmar och så. Där har jag valt att till exempel alltid, som en detalj som kanske bara jag vet om, men jag har alltid med prideflaggan och hänger över ena skärmen, för att den ändå ska var med i de här barnens visuella uppfattning.” Bibliotekarie C
Prideflaggan och dess inneboende mening är visserligen inte en symbol som är etablerad hos barn mellan 0-6 år, men tänket om att etablera ett första möte med HBTQI+rörelsens bildspråk finns ändå hos respondenten. Tankesättet ligger närmast Kumashiros (2002) beskrivning av utbildning om “den andra” eftersom det finns ett visst mått av andragörande. Det skulle också kunna placeras under utbildning för “den andra” som exempelvis eftersträvar att alla ska känna sig välkomna i lokalerna. För mig är prideflaggan främst förknippad med genus, vilket gör frågan lite komplicerad eftersom den sortens identitet kanske inte är något barn mellan 0-6 år har reflekterat över i någon större grad. Men de kan nog ha en förståelse för vad flaggan representerar, och det kan således vara ett sätt för barnen att se att även utsatta grupper är välkomna till sagostunden. I så fall är nog utbildning om “den andra” den mest passande beskrivningen.
Samtliga bibliotekarier i denna studie lägger ofta ner mycket tid på att välja passande böcker till sagostunden. Genusperspektivet nämns även i denna studie som ett kriterium, vilket det även gör i leonards plåster Borrman & Hedemark (2015) . Men respondenterna i denna uppsats nämner ytterligare perspektiv inom spektrat normer, så som funktionsvariation, etnicitet, familjekonstellation, klass, kroppsnormer som viktigt att ta hänsyn till vid val av bok. Alla respondenterna nämner inte alla kategorier, men när man adderar alla tillsammans är det tydligt att det finns en utbredd kunskap om vilka normer som finns i samhället. Således tyder det på en medvetenhet kring normer så som Bromseth & Darj (2010) och Kumashiro (2002) uttrycker är viktigt att känna till för att kunna utmana de normer som förtrycker andra, alltså vilka är privilegierade och varför.
5.2 Normkritik och bokval
I Leonards plåster redovisar Borrman & Hedemark (2015) ett antal kriterier bibliotekarierna har vid val av bok till sagostunden. De kommer fram till att genusperspektivet är vanligt förekommande, och man tar även hänsyn till barnens ålder, samt att den passar att läsa högt. Vidare får det gärna vara illustrationer med stora tilltalande bilder. Slutligen är det även viktigt att själva bibliotekarien gillar det hen läser, att hen tycker att det är värdefullt. Alla dessa kriterier har även denna studies respondenter.
och är lätt att få tag på. Det skulle kunna säga något om vilken trend som finns i samhället nu, eftersom Kåreland, skriver att samhället återspeglas i bilderboken. Vilken sorts barnböcker som skrivs beror enligt författaren historiskt sett på hur samhället är. Dock uttrycks en önskan från två av respondenterna att bokförlagen ska ge ut fler böcker där funktionsvariation, olika socioekonomiska bakgrunder, olika kroppsformer, samt personer med annan hudfärg än vit gestaltas. Detta tyder på en medvetenhet kring normer i samhället som inte lika ofta blir representerade och vikten av att de får bli det. I Storytime Palooza! av Krueger & Lee (2016) menar författarna att det är viktigt att barn ser sig själva, men också minoriteter, representerade i bilderböcker för att nå ökad förståelse för sin omvärld. Därifrån går det att associera till Sandins (2011) emancipatoriska synsätt som ämnar att ge barnen nya perspektiv genom läsning. Även Kumashiro (2002) tar upp denna punkt i olika delar. Sammantaget finns det alltså flera kopplingar till ett sammanhang som innebär att de två bibliotekarierna som uttryckte en önskan om ännu fler böcker med ännu mer variation har ett förhållande till normkritik vid sagostunder som liknar Kumashiros (2002) “Utbildning som är kritisk mot privilegiering och andragörande”. Det går bland annat ut på att granska rådande normer kritiskt, vilket är precis det de två bibliotekarierna gör när de uppmärksammar att det finns en hel del normkritisk barnlitteratur i dagens samhälle, men det behövs ännu mer nyanser.
I Svenssons (2005) studie menar respondenterna att syftet med sagostunden är en mysig stund tillsammans och att barnen ska lära sig något. Just att ha en mysig stund tillsammans är även något bibliotekarie D uttrycker som en del av syftet. När det kommer till att barnen ska lära sig något, som Svenssons respondenter uttrycker, är det inget denna studies bibliotekarier nämner när de får frågan om vad syftet är med sagostunden. Däremot uttrycker samtliga respondenter en vilja till att utmana barnen att tänka till genom att välja vissa specifika böcker till sagostunden. Just att vilja utmana barnen och att de ibland väljer specifika böcker kan som tidigare nämnt kopplas till Sandins emancipatoriska synsätt.Två av respondanterna uttrycker sig på följande vis:
“Men sedan som jag sa tidigare också så försöker jag i alla fall ofta ha något budskap i dem kanske. Oftast kanske könsnormer, om det finns någon bra sådan bok så försöker jag ofta köra på det.”
Bibliotekarie D
“Man vill ju att de ska stimuleras att tänka vidare eller lite större, att få den där eftertanken att jaha så kan det vara - då blev den ledsen. Eller ja, på något sätt.”
Bibliotekarie B
att det finns en motivation att barnen ska lära sig något under sagostunden, men det inte är något huvudsakligt syfte.
De två ovanstående citaten genomsyras också av ett normkritiska perspektiv. Dels påpekar bibliotekarie D att hen gärna utmanar normerna, speciellt de könsstereotypiska, och bibliotekarie B vill att barnen ska få öva på sin empati för andra samt tänka för sig själv. Att se vilka som är privilegierade i samhället samt få förståelse för andra tar Kumashiro (2002) upp som viktigt i sin teori när det handlar om att försöka motverka förtryck genom utbildning, men samtidigt finns det paralleller i ovanstående citat till kategorin Utbildning om ”den andra”, eller toleransperspektivet som jag tidigare redogjort är ett vanligt uttryck i Sverige.
“Det finns en norm att alla vargar i sagans handlingar ska vara elaka, där finns också en norm till exempel. Och det är ju där det också utmanar i de jag har valt att - nej men här är ju vargen snäll, eller - här är krokodilen inte läskig. Så det är, det har jag inte tänkt på innan faktiskt men så är det ju.”
Bibliotekarie C
Bakgrunden till ovanstående citat är att Bibliotekarie C ofta väljer böcker med djur som huvudrollsinnehavare för att komma bort från de traditionella könsrollerna. Citatet visar inte bara på en förståelse kring just ett normkritiskt tänk utan uppvisar även tecken på en vilja att utveckla sin förståelse om privilegier i samhället vilket är just det normkritik handlar om: att reflektera och våga utmana sig själv, vilket gestaltas i reflektionen som uppstår i samband med svaret på intervjufrågan. “An anti-oppressive teacher is not something that someone is. Rather it is something that someone is always becoming.” Kumashiro (2002).
Samtidigt uttrycker bibliotekarie C att det finns mycket brister i dagens litteratur. Hen har läst väldigt många bilderböcker; i början läste bibliotekarie C alla bilderböcker som hen köpte in, vilket hen uppskattade var 500-600 bilderböcker per år och hen har en känsla av att det fortfarande är övervägande mest kategorin vit medelklass som får synas i bilderböcker, samt att många böckers text kan vara normkritisk men när det kommer till illustrationerna så får de stereotypiska karaktärerna ta plats. I och med att bibliotekarie C i kontexten till citatet reflekterar kring vilka som får representeras i bilderböckerna, och vilka som inte får det, tyder även detta på ett normkritiskt perspektiv, med hänvisning till Kumashiros (2002) och Bromseth och Darjs (2010) teorier som pratar om att synliggöra vilka som är privilegierade.
“Alla ska känna sig hemma i olika historier eller uttryck, det är också viktigt att ha med sig när man väljer [bok].”
(Bibliotekarie A)
Detta kan i sin tur öka läsförståelsen på sikt och därmed uppfylla målsättningarna som biblioteken har, om barnen återkommer ofta i äldre åldrar. Min tolkning av de teorier som ligger till grund för denna studie är att i ett emancipatoriskt synsätt ligger fokus på barnens upplevelse av boken och de lärdomar de tar med sig, medan det ur den normkritiska synvinkeln handlar om hur varje person upplever en situation. Den kategori av Kumashiros (2002) som ligger närmast till hand här är Utbildning för “den andra”, som innebär att ingen ska uppleva särbehandling av lärare beroende på kön, socioekonomisk bakgrund eller sexuell läggning. Detta kan förlängas till att ett barn inte ska känna sig särbehandlad genom att inte få se sig själv representerad i böckerna på en sagostund. “Jag kan ju inte tänka utanför det [genusperspektivet], och har ju liksom undvikit att dramatisera Elsa Beskow eller de som är väldigt tydliga normer”
Bibliotekarie C
I ovanstående citat ser vi en konflikt mellan vad jag tolkar som ett traditionalistiskt synsätt där man vill förmedla det kulturarv som Elsa Beskow representerar, och ett normkritiskt perspektiv som bottnar i Kumashiros (2002) kategori Utbildning för “den andra” eftersom respondenten vill säkerställa att ingen av deltagarna på sagostunden känner sig förtryckt av de normer och samhällsklimat som existerade och färgade berättelsen när boken i fråga skrevs.
Samtidigt pratar Bibliotekarie C nedan om en bok på både ett normkritiskt och ett traditionalistiskt, och även i viss mån emancipatoriskt vis, fast med mer positivt resultat än föregående exempel. Det handlar om en klassisk folksaga men hen menar också att det är ju inte vanligt med just en rysk folksaga, även om den berättats ibland på biblioteket hen jobbar på.
“Jag har dramatiserat sagan om vanten som är någon rysk folksaga, /.../ det är ju inte riktigt jättevanligt. Men den verkar vara vanlig här att man har berättat Vanten. Och det var ju också en saga som jag lyssnade på när jag var liten.”
Bibliotekarie C
5.3 Normkritik som sekundär prioritet
Två av respondenterna uttrycker att tidsbrist kan försvåra arbetet. Detta gör att man kanske väljer en bok samma dag som sagostunden ska hållas eller en tidigare läst bok, eftersom man inte hinner tänka igenom sitt bokval i någon större utsträckning. Det viktiga blir att sagostunden genomförs och att någon bok väljs.
“Det beror ju på hur mycket planeringstid man har, ibland är det stressigt och ibland hinner jag inte riktigt med och då kanske jag går på något som jag använt förut.”
Bibliotekarie B
Citatet ovan överensstämmer väl med en annan respondents svar, båda har över tidens gång valt ut böcker som de vet är populära, och som de själva gillar. Om det är brist på tid för förberedelse av sagostunden använder de sig av ett pragmatiskt synsätt för bokvalet och utgår från att det viktigaste är att det blir en sagostund över huvud taget, annars kommer det leda till att inget av barnen lockas att läsa ändå. Att bokvalet inte har så stor betydelse är en av definitionerna som Sandin (2011) använder sig av när hon beskriver det pragmatiska synsättet.
I teoridelen för denna uppsats gör jag en tolkning att det pragmatiska synsättet för bokval för högläsning utgår från att åhörarna ska ha en rolig stund, för att inspireras till vidare läsning. Nedan följer två citat som visar hur det pragmatiska synsättet spelar en roll vid val av bok för sagostunder.
“Om man märker att det som sagt [är] efterfrågan - att någon bok är poppis. Upprepning är ju alltid bra. Det gäller väl också att vara lyhörd, men jag försöker att ha vissa [böcker] som rullar lite grann.”
Bibliotekarie A
“Figurer som ligger och sover, till exempel, tycker ju barn är hur kul som helst - när man ligger bortvänd från dem och snarkar. Det kan man hålla på med i fem minuter bara för att de tycker det är så kul.”
Bibliotekarie C
