Lovisa Tengelin Vt 2015
Kandidatuppsats i praktisk teologi 15 hp
Jesusbilden i sju samtida konfirmandböcker
En kvalitativ undersökning
1
Innehållsförteckning
1 Inledning ... 3
1.1 Problemformulering och arbetsfrågor ... 4
1.2 Avgränsningar och material ... 4
1.2.1 Konfirmandböcker ... 4
1.2.2 Intervjuer ... 5
1.3 Teori och metod ... 6
1.4 Tillvägagångssätt och disposition ... 8
1.5 Angränsande studier ... 9
2 Beskrivning av varje bok och dess Jesusbilder ... 11
2.1 Motljus ... 11 2.1.1 Sammanställning av bildfakta ... 11 2.1.2 Framför bilden ... 12 2.2 Via Mystica ... 17 2.2.1 Sammanställning av bildfakta ... 17 2.2.2 Framför bilden ... 17
2.3 Con Dios (Andra rev. uppl) ... 18
2.3.1 Sammanställning av bildfakta ... 19
2.3.2 Framför bilden ... 20
2.4 Vägens folk ... 22
2.4.1 Sammanställning av bildfakta ... 22
2.4.2 Framför bilden ... 23
2.5 Livet och Frälsarkransen ... 25
2.5.1 Sammanställning av bildfakta ... 25 2.5.2 Framför bilden ... 25 2.6 Konfirmandboken ... 25 2.6.1 Sammanställning av bildfakta ... 26 2.6.2 Framför bilden ... 27 2.7 Du och Gud ... 32 2.7.1 Sammanställning av bildfakta ... 33 2.7.2 Framför bilden ... 33 2.8 Sammanfattning av bildfakta ... 35
3 Informanterna om bildsättning och bildkonventioner ... 37
3.1 Bildsättningsprocess och -strategi ... 37
3.2 Bildkonventioner ... 43
3.2.1 Element i Jesu utseende ... 43
3.2.2 Den historiske Jesus, skönheten och etniciteten ... 45
3.3 Mångfald och begränsning ... 47
4 Diskussion och slutsatser ... 50
4.1 Kristologin i konfirmandböckernas bilder ... 50
4.2 Hur vet man att en bild föreställer Jesus? ... 51
4.3 Hur förmedlas det som sägs om Jesus? ... 52
4.4 Finns urskiljbara strategier bakom bildsättningen? ... 54
4.5 Vilka motiv är representerade? ... 54
5 Sammanfattning ... 56
2
3
1
Inledning
Detta är en undersökning av vilken bild av Jesus som framkommer ur bildmaterialet i ett antal samtida konfirmandböcker.
Konfirmandböcker innehåller material av mycket skiftande slag som till exempel profana texter, bibeltexter, psalmer, sångtexter, fotografier och teckningar. Ämnena som tas upp är också mångahanda och kombineras på högst skilda sätt i de olika böckerna.
Konfirmandböcker är inte något som en församling måste använda enligt Svenska kyrkans riktlinjer för konfirmation. Bruket av dem är snarast en tradition. Min erfarenhet som församlingsmedarbetare är att konfirmandböcker sällan används ensamma i konfirmandarbetet. Dels följs de av mer eller mindre utförliga ledarhandledningar som oftast ger förslag på ytterligare övningar och diskussionsämnen som
konfirmandledaren kan använda sig av. Dels tillför arbetslagen själva övningar och material.
En egenhet med den här typen av läromedel är att de i stort sett genomgående är komponerade så att man inte måste läsa dem från början till slut. De är påtagligt anpassade till att man skall kunna läsa delar, kapitel eller till och med enskilda uppslag efter behov. I många församlingar används konfirmandböcker på det här sättet. En anledning är att man vill ha utrymme för egna idéer. En annan kan vara att man inte har ekonomiska möjligheter att ge varje konfirmand en bok att behålla efter konfirmationstidens slut. Då måste man hoppa över sådana sidor där konfirmanden skall göra övningar som innebär att man skall skriva eller teckna i boken. Du och Gud, den allra kortaste konfirmandboken i undersökningen som är sambunden med en konfirmandinriktad Bibel, togs fram eftersom utgivaren hade noterat att många församlingar sade sig inte ha råd att ge konfirmanderna varsin bok1.
Den eller de bilder av Jesus som framträder i konfirmandböckernas material är alltså inte den enda en konfirmand möter. Vad anställda och frivilliga ledare gör och säger kommer att bidra till intrycket av Jesus. Däremot kan man med fog fråga sig hur många bilder, i bemärkelsen porträtt eller avbildningar, av Jesus och hans liv och verksamhet som kommer att komplettera böckerna. Gissningsvis är det hemkyrkans/kyrkornas altartavlor och annan konst som pryder församlingshemmen. De övningar som ledarhandledningar föreslår är sällan uppbyggda kring bilder. Istället är också de ordcentrerade; det är mest fråga om diskussioner,
värderingsövningar och liknande.
Konfirmandböcker har utgivits i nära hundra år. Under denna tid har naturligtvis mycket i
konfirmationsundervisningens innehåll förändrats. Att en församling byter bok beror dock inte enbart på att arbetsformer eller teologi förändrats. Ofta beror det på estetiska överväganden. Böckernas formgivning gör att de, liksom annat grafiskt material, mycket tydligt kan tidsfästas. Böcker som innehållsligt är utmärkta kan ändå tas ur bruk, eftersom de helt enkelt ser omoderna ut. Däremot kan sakinnehållet leva vidare. I det
4
undersökta materialet kan man tydligt se att teologiska resonemang och övningar i äldre böcker övertagits av nyare författare.
Det kan också vara värt att säga något om konfirmandboken som läromedel. Att
konfirmationsundervisningen rönt stark på verkan av skolans utveckling under 1900-talet är väl klarlagt. Att konfirmationsböcker liknar skolböcker nämns dock av flera av mina informanter som något de vill komma bort från i sin formgivning. Skolböcker associeras av dem med leda, ofrihet och krav eller tvång, något man tvingas läsa. De nyckelord de använder när de talar om vad de önskar att tillägnelsen av boken skall ge konfirmanden innefattar läslust, nyfikenhet, skapande, att göra sin egen bild och igenkänning. Detta ligger utanför mitt område, men kunde vara väl värt en egen undersökning.
1.1
Problemformulering och arbetsfrågor
I uppsatsen har jag för avsikt att undersöka vilken bild av Jesus som framkommer i ett antal
konfirmandböcker utifrån de faktiska bilder eller illustrationer som används i konfirmandböckerna.
Motiveringen för att göra undersökningen är att ge ett bidrag till ökad klarhet om hur Jesus framställs i bild i några nutida konfirmandböcker. Förhoppningsvis kan det vara konfirmandarbetslagen till hjälp i
församlingars konfirmandarbete, exempelvis vid urval av undervisningsmaterial.
Problemformuleringen har jag formulerat om till några arbetsfrågor som strukturerar undersökningen., Till att börja med ställs frågorna: Vilken typ av bilder används – konstverk, specialbeställda teckningar, populärkulturella bilder etc? När och var är de tillkomna? Är vissa typer av verk och motiv är vanligare än andra? Dessa frågor bearbetas i kapitel 2.
Till mitt intervjumaterial har jag följande arbetsfrågor: Vad förmedlas om Jesus? Hur förmedlas det? Intervjuerna tas upp i kapitel 3.
I diskussionskapitlet, är huvudfrågan: Vilka områden av Jesu liv och gärning illustreras ymnigare, sparsamt eller inte alls? Här behandlas också frågan om det finns urskiljbara strategier bakom
bildsättningen. Diskussionen återfinns i kapitel 4.
1.2
Avgränsningar och material
1.2.1
Konfirmandböcker
Uppsatsens huvudsakliga material utgörs av konfirmandböcker, det vill säga läroböcker avsedda för konfirmationsundervisning. Jag har begränsat undersökningen till böcker som är avsedda för
konfirmanderna. Därför ingår inte de lärar- eller ledarhandledningar som brukar utges parallellt med konböckerna för konfirmanderna. Skälet är att det är bilderna som är undersökningens studieobjekt.
Sedan 1920-talet har konfirmandböcker utgivits i en någorlunda jämn ström. Ett urval blir därför tämligen godtyckligt. De sju böcker som ingår i den här undersökningen var de som vid
undersökningstillfället gick att erhålla från förlag och bokhandlare. Dessa böcker är i kronologisk ordning:
5
2011, Vägens folk, 2012, Konfirmandboken, 2013 samt Du och Gud, 2014. Den senast utgivna konfirmandboken, Du och Gud, är sambunden med en illustrerad bibelutgåva.
Tillgängligheten som kriterium för urvalet medför att några konfirmandböcker som utgivits under perioden 2001–2014, men som inte längre går att köpa, är därför inte med i undersökningen. Urvalet är alltså, väl att märka, inte byggt på representativitet i bruksledet. Det är svårt att få fram uppgifter om vilken eller vilka konfirmandböcker som sålts och använts i störst mängd. Det är fullt möjligt att någon eller några av de utvalda böckerna inte säljs i någon större omfattning och alltså inte når mer än ett fåtal konfirmander.
Det sätt på vilket böckerna används i konfirmandverksamhet gör också att försäljningssiffran inte på ett självklart sätt ger information om bruket av dem. I vissa församlingar delas böcker ut till alla
konfirmander. I andra församlingar tas boken med hem, men konfirmanderna får inte behålla boken efter konfirmationen. Ytterligare andra konfirmandböcker köps in av församlingen, men används bara då och då och blir egentligen aldrig helt och hållet lästa inom ramen för konfirmationsarbetet. Det som undersöks är en del av det material som idag kan erbjudas ungdomar som en utgångspunkt för deras kreativa teologi och deras egen Kristusuppfattning. Vilken den i slutänden blir, är givetvis beroende av långt fler faktorer, som ligger utanför undersökningsområdet.
1.2.2
Intervjuer
För att kunna analysera Jesusbilderna i dessa konfirmandböcker har jag intervjuat personer som var ansvariga för bildurval och/eller bildskapande i böckerna. De som intervjuas har inte haft exakt samma arbetsuppgifter. Det beror på att arbetsprocess och arbetsfördelning sett olika ut för varje bok, vilket noteras här:
För Livet och Frälsarkransen har det betytt att jag intervjuat Nickan Jonasson, illustratören. Boken hade också en grafisk formgivare, men denna arbetade med texten. Formgivaren bestämde var en illustration skulle läggas in. Men illustrationerna hörde till ett bestämt kapitel, eftersom illustratörens motivval gjorts utifrån den kapitelindelade texten. Redaktören och författaren kunde komma med önskemål eller välja bort illustrationer, men i huvudsak bestämdes alltså motiven av illustratören. Illustratören berättade att en bild på Jesus valts bort av författaren.
För Vägens folk var situationen likartad: motivval uppdrogs åt konstnären. Skillnaden mot Livet och
Frälsarkransen var att Mattias Käll både gjorde grafisk formgivning, illustrationer och bildurval. Även här
hade författarna möjlighet att önska motiv eller välja bort bilder, även om det verkar ha skett i mycket liten utsträckning och inte alls vad gäller bilder med Jesus som motiv, enligt vad Mattias Käll uppger.
Konfirmandboken hade Lilian Bäckman som ansvarig för bildurval, grafisk formgivning och några av
illustrationerna. Bäckman uppdrog sedan i sin tur till ytterligare illustratörer att fritt tolka vissa avsnitt av författarnas text. Inga av dessa specialgjorda illustrationer hade dock Jesus som motiv.
6
Kristina Reftel är förutom bildredaktör också ensam författare till Du och Gud och en av två författare till Con Dios. Dessutom har allt arbete gjorts på förlagsredaktionen, inte av externa personer, och under samråd mellan författare/formgivare, fotograf och med andra förlagsmedarbetare som diskussionspartners.
Vad gäller Via Mystica är tillkomsten en smula svårgripbar. Reklambyrån Lowe Brindfors anges som ansvarig för den grafiska formen. Reklambyrån uppger att minst tre personer har deltagit och att arbetet pågått i olika perioder under vilka dessa deltagit mer eller mindre intensivt. En av de tre avböjde intervju på grund av arbetsbelastning, en hade inte valt ut de bilder som jag intresserade mig för och den tredje var oanträffbar. Detta betyder att jag inte kunnat få några uppgifter om hur arbetet med Via Mystica gick till och vilka överväganden som legat bakom urvalet.
1.3
Teori och metod
Uppsatsen är en kvalitativ undersökning byggd på empiriskt material. Den bygger på min tolkning av
bildmaterialet i de valda konfirmandböckerna och på halvstrukturerade intervjuer med de personer som utvalt eller skapat bilderna. Metoden är alltså hermeneutisk, tolkande. Jag använder alltså ingen särskild teori för bildtolkning eller bildanvändning i undervisning, utan jag söker förstå och beskriva med hjälp av insamlat material och mina egna kunskaper och erfarenheter. Jag använder alltså mig själv som redskap, jag befinner mig i den situation som skall undersökas.
För att få ett empiriskt material att arbeta med har jag först i text beskrivit bilderna. Dessa
beskrivningar är alltså en första tolkning som kan beskrivas som att bild omvandlats till text. Detta material kompletteras av intervjuer för att få förståelse för intentionen bakom bildurvalet. Jag har i undersökningen utvalt delar av intervjuerna som jag uppfattat som relevanta för att besvara arbetsfrågorna. I detta urval ligger givetvis också en tolkning av vad som är relevant för förståelsen av bildmaterialet.
De siffror som presenteras i uppsatsen är enbart avsedda att göra framställningen mer överskådligt. De saknar statistisk relevans och kan därför inte ligga till grund för några generaliseringar eller slutsatser som kan överföras till andra fält.
Vad gäller intervjuerna har jag intervjuat en av informanterna vid ett personligt sammanträffande, de övriga har intervjuats på telefon. Intervjuerna har utgått från ett antal frågeområden snarare än en fast uppsättning standardiserade frågor, så kallade halvstrukturerade intervjuer.2 Jag har inledningsvis bett informanterna att berätta om sitt arbete och sedan följt upp berättelsen med mer slutna frågor för att vara säker på att jag förstått det berättade.
Intervjuerna är sedan transkriberade. Talat språk är i högre grad än skrivet språk icke-linjärt. Associationer och syftningar kan hänvisa till sådant som sagts mycket tidigare och det innehåller
kommunikationsmarkörer, exempelvis frågeord, ljud med bekräftande funktion osv. Det ingick dessutom i flera av informanternas talstil att säga samma sak två gånger med något olika ordval. Allt detta gör att en direkt transkription blir mer svårläst och mindre lättfattlig. I citaten i uppsatsen har jag därför tagit bort
7
transkriptioner av kommunikationsmarkörer, pauser, mm. Där jag har tagit bort delar av satser eller hela satser har detta markerats med (…).
Det ligger alltid en tolkning i vad som väljs och väljs bort i en analys. Transkriptionen av intervjuerna omfattar bortåt fyrtio sidor. Det allra mesta måste faktiskt väljas bort. Vad jag gjort är att jag har valt ut teman i detta material som jag menar svarar på mina arbetsfrågor. Jag har frågat informanterna hur man vet att en bild föreställer Jesus. Svaren på denna fråga har tagits med. Men eftersom alla informanter dessutom spontant och ganska utförligt berättade om hur de arbetat med en delaspekt av denna fråga, hur den historiske Jesus såg ut, och vilken etnicitet som eventuellt kunde utläsas av hans utseende, har deras uttalanden i ämnet också kommit med i undersökningen. Svaren på den första frågan (Hur vet man att en bild föreställer Jesus?) får djup av dessa resonemang hos informanterna. Hade jag uteslutit dem hade, menar jag, informanternas arbete inte skildrats på ett rättvisande sätt.
”Varje konstverk har alltså en egentid som det bjuder in oss att stiga in i för ett aktivt deltagande” skriver Hans Georg Gadamer, som menar att bilder är något vi läser.3 Läsning, både av text och av bild förutsätter tolkning. Tolkningen kan liknas vid att vistas i bilden, eller, med Gadamers ord, att deltaga i den.
På vilka villkor sker då detta deltagande? Hermeneutiken - teorin om tolkning – betonar att det för all vår förståelse finns förutsättningar som inte går att bortse ifrån. Man kommer alltid till en text eller en bild med en viss för-förståelse som leder tolkningen. För-förståelsen kan å ena sidan vara begränsande, å andra sidan en kreativ kraft i tolkningen. Men ingen tolkning sker utan den.
Men hur vet man då vilken mening ett konstverk eller en text har? Vilken mening har de Jesusbilder vi ser i konfirmandlitteraturen? Den franske filosofen Paul Ricoeur menar att meningen finns såväl "framför texten" som "bakom texten". Om man överför detta till bild, så betyder det att det som finns ”bakom bilden”,
konstnärens avsikt, inte är den sanna eller den enda meningen. Meningen finns i lika hög grad ”framför bilden”, det vill säga hos den som ”läser” den, hos den som tolkar den. I den här uppsatsen anknyter jag till Ricoeurs tolkningsteori. ”I ett hermeneutiskt perspektiv är texten kort och gott teologins uppgift”, skriver Bengt Kristensson Uggla, som menar att man bör besinna att teologin vistas framför texten och är en kreativ, tolkande verksamhet syftande till tillägnelse.4 På ett liknande sätt menar jag att också den religiösa bilden kan vara teologins uppgift.
Yvonne Eriksson och Anette Göthlund menar att vad gäller bild, gör vår förförståelse att vi ofta snabbt kan identifiera ett bildmotiv, men att det vi letar efter i bilder är det vi känner igen från andra bilder av liknande slag och att nyanserna lätt går förlorade. 5
Därför kan det finnas anledning att mer i detalj studera Jesusbilden. Jag gör detta dels genom att undersöka intentionerna "bakom bilden", dels genom att placera mig själv "framför bilden" och tolka den. För att kunna
3 Hans-Georg Gadamer, Konst som Spel, Symbol och Fest, (Ludvika: Dualis, 2013), 104.
8
göra det upprättar jag först en text om bilden (”i bilden”) som beskriver bilden (motiv, bildgenre och historia).
Världen i texten motsvaras i den här undersökningen av beskrivningar av den teknik som använts, verkets ålder, geografiska ursprung och motiv. Världen framför texten motsvaras av min egen analys av vad bilden uttrycker och förmedlar om Jesusgestalten. Världen bakom texten motsvaras av informanternas utsagor om sina intentioner och överväganden.
Man kan ha flera berättigade invändningar mot mina metodval. Det första och mest uppenbara är att en tolkning av den här typen är subjektiv och resultaten föga generaliserbara. Jag har också valt en
beståndsdel av ett läromedel som består av både bild och text. Frågan är om det är ett rimligt förfaringssätt att enbart behandla bilden när texten står intill eller på bilden. Går det alls att helt bortse från det man läst? Och om det lästa då ingår i den förförståelse man får med sig till sin tolkning av bilden kan man ställa sig frågan om den inte behöver göras explicit.
1.4
Tillvägagångssätt och disposition
Kapitel 1 utgörs av problemformulering och arbetsfrågor, överväganden kring material och metod och slutligen sägs något om angränsande studier.
Kapitel 2 utgör den undersökande delen av uppsatsen. Där avser jag att först göra en presentation av bildmaterialet. Jag kommer att ge en kort översikt över vilka bilder som finns i den enskilda boken. Jag kommer jag att ta upp antal och motiv samt var bilderna är tillkomna och i vilken tid. Därefter kommer jag i att ge en tolkning av vad jag uppfattar att bilderna förmedlar om Jesus. Dels går jag igenom de enskilda bilderna i respektive bok, dels varje boks bilder sammantagna. Här kommer jag att presentera vilka av Bibelns texter eller vilka teologiska frågor eller livsfrågor bilderna gestaltar. De bilder som texten refererar till finns i Bilaga 1. I de tolkande avsnitten fokuseras alltså det jag ovan kallat världen framför bilden. I kapitel 3 presenteras vad upphovspersonerna själva har avsett med sitt bildurval och sitt bildskapande. Kapitlet handlar alltså om det som jag ovan benämnt världen bakom bilden.
Kapitel 4 är uppsatsens diskussionskapitel. Här diskuterar jag ett antal bildkonventioner i konstnärligt
9
1.5
Angränsande studier
Såvitt jag kan finna har ganska lite forskning gjorts om konfirmandböcker. De tas dock upp i läroböcker och undersökningar som behandlar konfirmation och kateketik i stort. Behandlingen fokuseras vanligen, såvitt jag kan se, nästan helt på textens innehåll. Även om jag alltså inte hittat några avhandlingar eller annan forskning vill jag nämna några uppsatser av visst intresse i sammanhanget.
Mathilde Nielsen har i en uppsats i kristendomens historia undersökt hur innehållet i konfirmandböcker relaterar till konfirmationsgudstjänstens innehåll. Undersökningen omfattar femton böcker publicerade under åren tiden 1920–1925. Nielsen finner, till sin överraskning, att endast tre av de undersökta böckerna tar upp Jesu biografi.6 Däremot tas försoningsläran och betydelsen av Jesu död och uppståndelse upp i fjorton av de femton böckerna.7 Det intressanta för den föreliggande undersökningen är att Jesu liv uppenbarligen inte alltid varit en självklar del i konfirmandlitteraturen. Varför det är så ligger utanför Nielsens
undersökningsområde. Möjligen kan man tänka sig att Jesu biografi förutsattes vara känd av konfirmanderna.
Nielsen använder termen ”sanningspedagogik” för att beskriva författarnas sätt att hantera sitt stoff.8 Med detta menas att författarnas utsagor till större delen är påståenden snarare än resonemang, övningar och frågor till läsaren. Denna typ av pedagogik får emellertid ge vika under 1900-talet. Johanna Bergman menar att man i konfirmandlitteraturen mellan åren 1962–1978 sker ett tydligt skifte från kunskapscentrering till konfirmandcentrering, eftersom man då utgår från ungdomars ”livsfrågor”.9 Hon menar att man också kan se en tydlig förskjutning i vad kyrkans styrdokument för konfirmationsundervisningen betonar mellan 1968 och 1978. Från betoning på kunskap går man till betoning på upplevelse och erfarenhet.10
Denna rörelse skulle jag vilja mena är synlig också i bildtänkandet i de här undersökta
kofirmandböckerna. Samtliga de böcker jag undersökt står alltjämt i denna livsfrågepedagogiska tradition, mer eller mindre tydligt utsagt. Tydligast framgår det kan kanske i Motljus på en sida riktad till ledaren: ”Livsfrågorna är alltså inte undanstoppande(sic!) i en viss del av boken utan jämnt fördelade och naturligt anslutna till troslärans ämnen.”11
Alla mina informanter har faktiskt ”livsfrågor” som en utgångspunkt för sitt arbete. Deras ambition är att med böckernas formspråk och bilder ”tala till” läsaren och skapa associationer till deras livssituation.
Erika Johansson har i en C-uppsats undersökt kristendomsuppfattningen i ett antal läroböcker i religion för gymnasieskolan. Som ett led i undersökningen har hon tolkat de bilder i läroböckerna som avbildar Jesus. Det visar sig att Jesusavbildningarna överväger bland illustrationsmaterialet i de
6 Mathilde Nielsen, Konfirmandlitteratur 1920-1925,( uppsats vid Centrum för teologi och religionsvetenskap, Lunds universitet, 2006), 20.
7 Nielsen, 18. 8 Nielsen, 21.
9 Johanna Bergman, Från katekisation till livsfrågor, (uppsats vid Centrum för teologi och religionsvetenskap, Lund 2012) 37. 10 Bergman, sid 79.
10
läroboksavsnitt som behandlar kristendomen.12 I konfirmandböckerna jag undersökt här är Jesusbilder däremot en mindre del. Johansson finner att Jesus genomgående framställs som både mänsklig och gudomlig.13 I två av de böcker hon undersökt har upphovspersonerna uppenbart vinnlagt sig om att tydliggöra i både text och bild att bilden av Jesus kan variera kontextuellt och över tid.14 I
konfirmandlitteraturen jag undersökt här är däremot kontextberoendet något som främst problematiseras när det gäller bibeltext och trosföreställningar om Jesus.
12 Erika Johansson, Synen på kristendom, (uppsats vid institutionen för litteratur, idéhistoria och religion vid Göteborgs universitet, Göteborg 2014), sid 32.
11
2
Beskrivning av varje bok och dess Jesusbilder
I presentationen nedan är böckerna upptagna i kronologisk ordning efter utgivningsår. Först ges en kort beskrivning av varje bok under en rubrik som utgörs av bokens titel. Sedan kommer de fyra första arbetsfrågorna att besvaras för respektive bok under rubriken ”Sammanställning av bildfakta”. Här anges vilka tekniker som är representerade, om någon teknik är vanligare än andra, vilka motiv bilderna har och när de är tillverkade.
2.1
Motljus
Motljus är den av de undersökta böckerna som innehåller både mest text och flest bilder. Ett skäl är att den är
i det största formatet av dem alla, men också att en mycket större del av boksidorna täcks av text än i de övriga böckerna.
Boken är indelad i tre huvuddelar efter trosbekännelsens artiklar. Delarna handlar således om Fadern, Sonen och Anden. De första bilderna på Jesus finns på ett introduktionsuppslag i delen som har titeln ”Jesus Kristus”15 Jesus figurerar alltså inte på bild i den första tredjedelen av boken, däremot i den sista delen som handlar om Anden.
Nedan betecknas alla bilder med bokstaven M och en siffra. Bilderna återfinns i Bilaga 1.
2.1.1
Sammanställning av bildfakta
Teknik: De allra flesta bilder av Jesus som använts är teckningar speciellt gjorda för boken, 25 stycken. I
övrigt finns fem skulpturer, två målningar, ett filmfoto och ett träsnitt.
Geografisk spridning: De allra flesta bilderna är svenska eftersom de tillhör gruppen av illustrationer gjorda
för boken. En målning på sid 52 är italiensk, ett träsnitt och en målning är tyska, filmfotot amerikanskt, fyra skulpturer är svenska. En skulptur har jag inte kunnat nationsbestämma. Den är dock tydligt i en västlig konsttradition. Detta är, kan man notera, den enda bok i hela det undersökta materialet där det finns modern svensk konst utöver specialgjorda illustrationer.
Tidsfördelning: Ett träsnitt och en målning är från tiden kring år 1500, den andra målningen är från
1700-talet. Detta är för övrigt den enda bilden från 1700-talet i hela materialet. Övrigt; filmfoto och fyra de fem skulpturerna är från 1900-talet. En skulptur (bild 6 på sidan 81) är möjligen tidigare, men det går inte att avgöra från fotografiet. Liksom i de övriga konfirmandböckerna är ingen bild från tiden före högmedeltiden.
Motiv: Vad gäller motiv, utmärker sig Motljus bland de undersökta böckerna för en stark koncentration på
skildringar av Jesu liv och verksamhet. Det finns inte en enda bild som enbart är ett porträtt, inte heller några
12
bilder på Jesus i Marias knä som barn eller i en pietàscen. Åtta bilder visar hans verksamhet, det vill säga under och undervisningssituationer och fjorton visar scener ur passionshistorien. Däremot finns ingen skildring i bild av uppståndelsen, endast av den tomma graven. Fokus är på vad vi kan kalla biografisk skildring med förankring i evangelierna. Motiv som främst uttrycker trosföreställningar om Jesus är däremot inte representerade.
2.1.2
Framför bilden
På sidan 53 finns bokens tre första bilder av Jesus, M 1–3. En är en oljemålning av en krubbscen, en skulptur föreställande Jesus korsfäst mellan två rövare och en visar Jesus som deltagare i att hala in ett nät i en båt. Vi har alltså bilder från födelse, död och liv. Dessa bilder ligger i sin tur på ett foto av ett kors på en kulle taget i motljus så att korset framträder som en svart silhuett. Vad är det då vi ser på dessa bilder?
M 1: I den översta, krubbscenen, förekommer både människor och änglar. Gestalter vilkas existens är föremål
för tro skildras som människor, om än med vingar. Det utgår också ett ljus från Jesus. Det som skildras är visserligen en historisk händelse, men Jesusgestalten är trons Kristus med sina extraordinära egenskaper representerade av ljuset.16
M 2: De övriga två bilderna på sidan visar också scener hämtade ur evangelierna, men utan tydligt
övernaturliga inslag. En skulpturgrupp av Jesus och rövarna, enligt uppgift från bildredaktören ett verk av Eva Spångberg, är fotograferad mot bakgrund av en levande skog vilket snarare understryker känslan av jordiskhet i Jesu död. Det definitiva i döden tydliggörs av den omgivande skogens stillhet, med träd som redan stått där länge och som kommer att stå länge än oberörda av det inträffade. Skogen skulle lätt kunna uppsluka de tre korsfästa som ser små ut i jämförelse, det finns inget som ser ut att kunna rädda dem från försvinnande och glömska.17
M 3: Sidans tredje bild är en filmscen där Jesus ser ut att inspektera fångsten som han hjälper de fiskande
lärjungarna att hala in. I bakgrunden syns ytterligare en båt. För den som känner till berättelsen ur
Lukasevangeliets femte kapitel, där så mycket fisk halas in att en andra båt måste komma till undsättning, har bilden ett tydligt övernaturligt inslag och visar ett mirakel. För den som inte känner till berättelsen finns egentligen inget i bilden som avslöjar att något undersamt sker. Då är bilden enbart en vardagsskildring från den historiske Jesus liv. 18
M 4–10: I en sekvens på sju bilder på sidorna 88-89 skildras Jesu liv, uppståndelse och liv som uppstånden. M 4: På uppslagets första teckning, Jesus som baby i krubban, ser djuren i bakgrunden i det närmaste ut som
tygdjur och Jesus har fyra fingrar.19 Den följande bilden, M 5, på Jesus som döps är något mer realistisk. Här
13
lyser samma gula ljus som i födelsescenen uppfyller hela bilden.20 M 6, vars motiv är Jesus som undervisar, är ytterligare något mer realistisk i gestalternas poser. Här är skildringen vardaglig, utan övernaturliga inslag.21 Totalintrycket av uppslaget domineras emellertid av den största och mest realistiska bilden, M 7, som föreställer Jesus med törnekrona och mantel. Himlen kan uppfattas som en metafor för Gud, och himlafenomenen på bilderna som en spegling av Guds uppfattning om det som sker. Himlen är här molnig och grå, som om ett oväder vore nära.22 I den följande korsfästelsescenen, M 8, är molnen svarta och violetta med ett vitt ljussken som faller mot jorden som kom den från en strålkastare. Också här är himlen en tydlig metafor för Gud.23 I den påföljande bilden, M 9, av den tomma graven är himlen istället röd och gul som i gryningen – samma färg som Jesu gloria i uppslagets födelsescen. 24 M 10 föreställer Jesus som undervisar efter sin uppståndelse och är en spegelvänd pendang till M 6. Jesusgestalterna i de två bilderna framstår som ett slags klamrar som innesluter döden och uppståndelsen. Just Jesu undervisning och budskap framstår därigenom som särskilt betonat. 25
M 11 och M 12: Mönster för livet finns två bibelställen illustrerade med silhuetter av, från vänster till höger,
ett träd, en man och Jesus. Jesus känns igen på att ha har en tvärklippt frisyr och skägg. I den första uppsöker Jesus en person, i den andra blir han uppsökt. Det som skildras är helt tydligt evangelieberättelser. Jesus skildras som tillgänglig, han är i båda fallen vänd mot den andre mannen och har i båda armställningar som visar på ett mottagande. Det som uttrycks är övertygelsen om att Jesus är lyssnande och hjälpande. 26
M 13: Här ser vi Jesus och en kvinna som sitter på varsin stol och ser ut att samtala. Jesus ser ovanligt nog
glad ut. Kvinnan är både friserad och klädd som Jesusgestalten, med lugg, pageklippning och tunika, vilket ger ett intryck av att kvinnan är en nutida person snarare än en samtida till Jesus. Det går inte att knyta illustrationen till någon specifik evangelieberättelse utan den är en allmän bild föreställande Jesus som undervisande och lyssnande, kanske också som i alla tider närvarande.27
M 14: Här illustreras berättelsen om den lame man som firades ned genom ett hål i taket för att bli helad.
Även här ser Jesus ut som om han ler något. Frågan är nu vilken kristologi detta representerar. Själva undret syns inte, men hela bilden är varmt gul, och det är inte för att ljus kommer in i rummet genom taket. Det finns i denna bild ingen tydlig strålglans som utgår från Jesus men det är svårt att inte se ljuset som symboliskt för Jesus som gudomlig. 28
M 15–21: I sju teckningar på sidorna 80-81 skildras händelser från Stilla veckan kronologiskt. Motiven är
14
syns i olika vinklar i varje bild, vilket ger ett intryck av rörelse.29 Det som avviker från det vardagliga är den fjärde bilden, M 18, som föreställer när Jesus och lärjungarna befinner sig i Getsemane. Här syns lärjungarna i bakgrunden medan Jesus ses samtala med en person som vänder ryggen till och förefaller vara klädd i en kappa med uppdragen kapuschong. För den som läst den passage som det hänvisas till, Matt 26:36–46, skulle det ligga nära till hands att tolka detta som en av lärjungarna. Men i bokens text (sid 76) står att Jesus vid detta tillfälle erhöll ”tröst av en ängel”30. Gestalten skall alltså föreställa en ängel. Här finns alltså en
skildring i text och bild av en helt utombiblisk händelse inlagd i en text- och bildföljd som i övrigt håller sig nära evangelietexten.
M 22: Här syns Jesus mellan en soldat och Judas. Jesus ser rakt fram, men förbi betraktaren, medan soldaten
och Judas ser på Jesus, vilket förstärker fokus på Jesus. I bakgrunden syns de flyende lärjungarna. Bilden är grund för en övning som går ut på att man skall skriva in i tankebubblor vad man föreställer sig att Jesus tänker. Jesus har ett påfallande neutralt ansiktsuttryck. Detta har uppenbarligen en grund i texten på
föregående sida, där det sägs att ”det mest grundläggande skälet till att Jesus blev tillfångatagen var att Jesus själv accepterade det” Jag tolkar det neutrala ansiktsuttrycket som ett sätt att framställa tanken att Jesus själv godtog det som skedde. Detta kan ses som ett sätt att i bild föra fram en hög kristologi där Jesus trots allt har kontrollen över skeendet. 31
M 23: Ovan en parafras på berättelsen ur Johannes 8:1–11 ”står” en rad figurer; de anklagande männen,
kvinnan och Jesus. De anklagande står som en svart klump, medan både Jesus och kvinnan reser sig högre. De pekar anklagande medan han lyfter armarna som till ett välkomnande. Jesus framställs som en individ i motsats till den anklagande delvis ansiktslösa hopen. ”Läser” man bilden från vänster till höger framstår Jesus som slutpunkten, som poängen i det berättade. 32
M 24–29: Här ser vi en sekvens om sex bilder som alla illustrerar händelser kring Jesu död som de skildras i
Matteusevangeliet. Jesus syns på fem av dem, på den sjätte avbildas graven. Det är små serieteckningar där linjeföringen är något yvig. Detaljerna är inte så skarpa, men figurernas tydliga poser och positioner ger rörelse i bilderna. Det finns en förflyttning av Jesusgestalten i hela bildsekvensen som understryker rörelsen i bildesekvensen.
Jesus avbildas i profil på fyra av bilderna. Endast på M 25, den andra bilden i ordningen, som i bakgrunden visar hur en glad Barabbas springer mot en jublande folkmassa, är Jesus vänd mot betraktaren där han står mellan, något framom två soldater. Kapitel 17 har som tema oskyldig bland brottslingar; detta tema framkommer särskilt i M 25 genom att Jesus ser på betraktaren vid den punkt i berättelsen då hans öde är beseglat. Det är något uppfordrande i hans position, han står nästan som en presentatör av scenen bakom och talar till oss som betraktare. Vad det gäller kristologin så kan man se det som att i de två första bilderna, M 24 och M 25. Jesus inför Pilatus och frigivandet av Barabbas, framstår Jesus som moralisk gestalt. I scenen med
15
Pilatus står han rak och hög, större än Pilatus som befinner sig längre bak i bilden, ett slags värdeperspektiv. I
M 25 ser han mot betraktaren, som om han ville uppmana denne att ta in situationen. I de övriga, M 26–M 29
är det som framställs den lidande Kristus, piskad, bärande korset, korsfäst och slutligen död och begraven. 33 På sidan 81 finns sex konstverk, M 30–35. Två av dessa är senmedeltida; M 31 är ett träsnitt av Albrecht Dürer och M 32 en målning Mathias Grünewald. Båda är beskurna. Tre är från 1900-talet; M 30 är en Christus Victor-skulptur, M 33 är ett krucifix av Bror Hjorth och M 34 en skulptur av Torsten Renkvist. Slutligen finns ett krucifix, M 35, som jag inte lyckats datera men som möjligen är från 1800-talet.
(Bildredaktören mindes inte heller varifrån bilden hämtats).34 Meningen är att konfirmanderna skall samtala om vilken av bilderna som bäst illustrerar det som hände på Golgota på Långfredagen.
Bilderna kan fördelas i två grupper. I den ena, bestående av Grünewald (M 32), Hjorth (M 33) och det okända verket (M 35), fokuseras den lidande Kristus och kroppens plåga. I de övriga uttrycks starkare att Kristus också är bortom lidandet. Här betonas frälsningsverket vid sidan av eller ännu starkare än Jesu fysiska plåga och död.
I Christus Victor-skulpturen, M 30, är Jesus påklädd i vad som liknar nutida liturgisk klädsel, krönt med guldkrona och gör en välsignelsegest med högerhanden. Motivet är snarare föreställningen om Jesu seger på korset än hans fysiska död på korset.
Dürers träsnitt, M 31, är kraftigt beskuret. Jesus ser visserligen ut att lida, men han är omgiven av änglar, varav en samlar upp blodet som sprutar ur hans sida. Solen, som har ett ansikte, ser vred ut. Det är ovisst om den plågar Jesus med sin hetta eller om den förfasas av vad den får se. Bildens motiv är alltså inte enbart Jesu död utan också en tolkning av dess kosmiska betydelse. Den för in för ögat osynliga händelser och gör dem till synliga bilder. Olika skikt av verkligheten: historiska händelser (Jesu död) och trosföreställningar (Guds närvaro genom änglar) förs samman.
M 31 är kanske det mest icke-traditionella i det undersökta materialet som helhet. Hade det inte placerats i
sammanhanget hade det inte varit helt uppenbart att det är en korsfästelseskildring. Det är vad jag kan se också det enda verk i samtliga böcker som har en människogestalt som inte är entydigt manlig eller kvinnlig. Figurens hand som är genomborrad av en spik eller syl, är på utsidan av den ram eller låda där figurens kropp befinner sig. Lidandet är på andra sidan en vägg, på utsidan. På insidan beskådar gestalten sin handflata med nedåtriktad blick. Figuren ser koncentrerad ut snarare än lidande. Vad detta representerar kan man ju ha olika meningar om. En tolkning kunde vara att lidandet och korsfästelsen är en sida av skeendet, den andra,
fördolda inre sidan att livet fortsätter genom döden.
I Grünewalds målning, M 32, är däremot lidande och död i absolut fokus. Också detta verk är kraftigt beskuret: (Mariorna, Johannes Döparen, lärjungen Johannes och ett lamm med vinkalk är borttagna). Hela Jesu kropp är tydligt sargad av piskandet och blodet rinner längs sidan på ett långt mer realistiskt sätt än i
16
Dürers framställning. Huvudet hänger ned och ögonen är slutna. Det anonyma verket, M 35,och Grünewalds verk, M 32, ställer betraktaren inför fullbordat faktum. Jesus är död eller döende.
Bror Hjorths Jesus, M 33, är inte på samma sätt realistiskt framställd. Hela kroppen återges stubbig med förkortade armar, spolformade ben och klossiga fötter. Mot detta kontrasterar förtvivlan i ansiktet på ett slående sätt. Jesus ser upp och rakt fram och som om han söker kontakt. Han ser genuint bestört och olycklig ut över vad som sker med honom.
M 36 och M 37 Här finns egentligen inga bilder på Jesus själv, men däremot två olika bilder av graven. M 36
är en teckning av två kvinnor som närmar sig den öppna graven är satt till en parafras på berättelsen om kvinnorna vid graven.35 M 37 är ett foto på en tom grav.36 I texten beskrivs uppståndelsen som den händelse som slutgiltigt övertygade lärjungarna. I fråga om fotot ser det ut som Klippgraven i Jerusalem (men
möjligen återgiven spegelvänd). Teckningen illustrerar en situation hämtad ur evangelierna, vilket också framgår av texten den är satt till. Fotot saknar bildtext och Klippgraven nämns inte heller i texten. Att det är ett foto med på sidan uppfattar jag som ett sätt att understryka händelsens historicitet: i boken i övrigt är avsnitten om Jesus inte illustrerade med foton.
Nästa bild på Jesus, M 38, utgörs av övningar som konfirmanden skall göra. En av dessa går ut på att skriva brev till en vän som om man hade bevittnat det som sker i fyra olika bibelberättelser. En av dessa är den om hur Jesus som tolvåring besöker Jerusalems tempel och det är den som är illustrerad med en teckning37. Bilden har en tydlig diagonal där Jesus bildar den lägre punkten och en rad skriftlärda leder upp till den högsta punkten, en skäggprydd man som ser vänligt på Jesus. Storleksförhållandena illustrerar i sig berättelsens poäng: det förvånande i att den lille Jesus tillvann sig beundran, att det yttre och det inre inte alltid överensstämmer.
På ännu en övningssida finns M 39, en teckning av Jesus på vandring i kretsen av sina lärjungar.38 Det som visas går inte att knyta till någon specifik evangelieberättelse utan är en mer allmän bild som skildrar att Jesus vandrade kring med lärjungarna. Det intressanta med denna bild är att det inte är uppenbart vem det är som är Jesus ens om man inskränker sig till någon av de som har skägg. Teckningen är här mer detaljrik än de tidigare och männen i teckningen har individuella särdrag. Om vi förutsätter att hans klädsel är densamma som på tidigare sidor, är Jesus mannen i mitten i vita kläder och blå huvudduk. Det faktum att han också befinner sig i bildens mitt gör denna tolkning trolig. Men den skäggige man som går först, klädd i grönt, skulle också kunna vara Jesus, just därför att han går först. Det som förmedlas, åtminstone till en person som är ganska obekant med hur Jesus brukar skildras, är att Jesus är lik eller likadan som, dem han befinner sig bland. Det vill säga, en Jesustolkning där det mänskliga betonas.
17
2.2
Via Mystica
Via Mystica är som helhet rikt illustrerad, men endast två bilder föreställer Jesus. En tredje bild, en målning
av D. G. Rossetti, föreställer Bebådelsen och kan ses som en bild hörande till Jesu biografi.
Ingen av de här två bilderna är egentligen främst avsedd för att presentera Jesus. Ämnet är hela tiden Bibeln. Detta betyder att den enda bild som ges i anknytning till Jesu biografi är målningen av bebådelsen.
Bilderna betecknas nedan med VM och en siffra. Bilderna återfinns i Bilaga 1.
2.2.1
Sammanställning av bildfakta
Teknik: Ett nyhetsfoto, där en muralmålning av Jesus upptar större delen av bildytan. En filmaffisch och en
oljemålning.
Geografisk spridning: Nyhetsfotot, som är taget i Brasilien, är en av de få bilder i hela materialet som inte är
skapad i antingen Europa eller USA. Däremot är den målning som ses på bilden i en tydligt europeisk katolsk tradition. Filmfotot är från USA medan oljemålningen är brittisk.
Motiv: En av bilderna kan sägas höra till Jesu biografi, även om han själv inte är synlig: bebådelsebilden.
Filmaffischen föreställer möjligen gisslandet av Jesus, men det är inte helt uppenbart eftersom ingen annan person syns tillräckligt mycket i bild för att avgöra detta. Den framstår därför snarast som ett porträtt. Den tredje bilden utgörs till största delen av ett porträtt av Jesus, men framför det står en beväpnad man som siktar på något eller någon utanför bilden. Därför framstår helheten snarast som en slags gestaltning av Jesus som moralisk gestalt. Det är då snarast en trosuppfattning om Jesus som visas.
Tidsfördelning: Rossettis målning är från 1850, filmbilden från 1970 och nyhetsfotot från 2000-talets allra
första år. Alla bilderna är alltså hämtade från en period på 155 år.
2.2.2
Framför bilden
Den evangeliska situation som illustreras av VM 1 är bebådelsen i en tolkning av John Everett Millais från 185039. Det som fokuseras i både text och bild är inte främst undret utan den jordiska aspekten av händelsen; rädslan och ensamheten är tydlig.
Scenen präglas av ett visst främlingskap. Bebådelsen framstår inte som en lycklig tilldragelse. Maria ser nedstämd och flyktbenägen ut. Hon verkar inte vilja ta emot den lilja ängeln räcker henne så som man räcker någon en budkavle eller ett delgivningskuvert från en myndighet. Texten som denna bild illustrerar är en tidningstext som handlar om två nutida tonårsföräldrar och den extra utmaning det är att vara en ung förälder.
Den evangeliska situationen i VM 2 är förmodligen gisslandet av Jesus, skildrat på en filmaffisch för filmen Jesus Christ Superstar från 197040. Att detta föreställer gisslandet är dock troligen inte uppenbart för den som inte redan är bekant med evangelieberättelsen eftersom Jesus upptar större delen av bildytan. Soldaten som
18
piskar Jesus står snett bakom honom och handen som håller piskan är dold av Jesus. Jesus själv blundar. Han förefaller ha all sin koncentration på något annat än situationen. Bakom honom syns en klarblå himmel. Perspektivet är underifrån: Jesus tornar upp sig framför läsaren mot en klarblå himmel. Som helhet skulle jag vilja mena att bilden förmedlar en tämligen hög uppfattning av Jesusgestalten. Jesus förefaller behärska situationen och befinna sig nära himlen, oberörd och koncentrerad.
Nästa bild, VM 3, är ett nyhetsfoto av en svartklädd man som riktar ett vapen mot någon utanför bilden41. Bakom honom finns en muralmålning, en ansiktsbild av Jesus. Jesus har ett lidande uttryck. Runt honom finns en gloria, som om han vore belyst bakifrån. Strax under halsgropen syns ett hjärta som också strålar. Den här bilden framställer alltså inte någon evangelisk berättelse. Däremot aktualiserar den Jesu lära som helhet för betraktaren och väl framför allt den icke-våldsideologi som han står för. Betraktaren ser något som den beväpnade mannen inte ser; Jesus själv och hans bedrövelse. Kontrasten mellan den bedrövade fridsfursten och den beväpnade mannen är slående.
Bilden säger också något om Jesu närvaro: Jesus finns där, men mannen vänder ryggen åt honom och låter sig inte påverka, vilket för tanken trosföreställningen att Jesus är närvarande och att han kan leda den som vill bli ledd. Situationen som avbildas är alltså moralisk snarare än evangelisk.
Jesus är i denna bild en uppfordrande närvaro, men här är han också den lidande och medlidande Kristus som sörjer över världen. Han representerar det som är rätt, men tvingar det inte på någon. Det är alltså inte en mäktig, allt betvingande Jesus vi ser här utan den tåligt älskande och lidande.
Vilken sammantagen bild av Jesus får då den som tar del av Via Mysticas bilder? Man får nog säga att med tanke på hur få bilderna är, har man på ett påfallande ekonomiskt sätt lyckas täcka flera centrala
föreställningar om Jesus. Det är en tämligen hög uppfattning av Jesus som förmedlas: han framstår som den som definierar situationen, oavsett om människorna ikring i praktiken följer hans vilja.
2.3
Con Dios
(Andra rev. uppl)
Con Dios är mycket tydligt formgiven för att likna en veckotidning. Papperet är blankt som i en veckotidning
och innehåller många bilder av ungdomar. Dels i bilder som illustrerar ämnen som tas upp i texten, dels på unga intervjupersoner som berättar om sin tro och sitt liv. Många av fotografierna är tagna speciellt för boken. De teckningar som finns, är också gjorda särskilt för boken. Det står inte att det är en
konfirmationsbok på omslaget, utan underrubriken är: en bok för dig som är nyfiken på kristen tro. Bilderna betecknas nedan med CD och en siffra.
19
2.3.1
Sammanställning av bildfakta
Teknik: Vad gäller tekniken kommer akvarellteckning överst med 10 teckningar. Alla är speciellt gjorda för
boken. De fördelar sig emellertid på två uppslag, 5 på vardera. Därefter kommer gravyrer, kopparstick och liknande med 6 bilder.
Det finns också 6 arrangerade foton. Tre visar människor; ett som visar en hand tillhörig en korsfäst person, en man som lutar ett krucifix mot pannan, händer som bryter ett bröd. I det senare fallet är bilden satt till Jesusordet ”Jag är livets bröd”. Det är alltså textsammanhanget som gör att bilden kan räknas till bilder på Jesus. Dessutom finns ytterligare tre arrangerade foton där ingen människa syns men som ändå kan sägas höra till Jesusbilderna: två reproduktioner av ett foto på nattvardselementen och ett foto av en tom
gravkammare. Skulptur representeras av två krucifix.
Det finns slutligen två tryckta alster: ett flerfärgstryck som möjligen är en skol- eller
söndagsskoleplansch föreställande Jesu dop och en luftfräschare, det vill säga en parfymerad platta av cellulosamaterial, med ett porträtt av Jesus tryckt på.
Con Dios är således den enda av böckerna med mer än en bild som inte har några målningar med.
Med detta menas måleri på duk, träpannå, muralmålningar osv. och som inte är specialbeställt för boken.
Geografisk spridning: Eftersom så pass många bilder, tio stycken, är gjorda för boken, är Sverige det
vanligaste ursprungslandet. Tre arrangerade bilder kan hänföras till USA. De kan givetvis vara fotade var som helst, men de är enligt uppgift från Kristina Reftel hämtade från en amerikansk bildbyrå. Luftfräscharen kan vara tillverkad var som helst, men marknadsförs av ett amerikanskt företag.
Ett antal bilder (gravyrer på sid 63, ett foto av ett grönt gärde och en gravyr på sid 73 och Jesu dop på sid 113) kan jag inte säga var de är gjorda. Gravyrerna är dock tydligt i en katolsk tradition, de föreställer det brinnande hjärtat, en lidande törnekrönt Jesus och en bild av Josef med Jesus i famnen. Två gravyrer är från Frankrike, upphovsmannen är Gustave Doré.
Motiv: I Con Dios är illustrationer som hör till textavsnitt om Jesus ganska ofta gjorda så att de illustrerar
något annat i texten än just Jesu fysiska gestalt.
Den vanligaste motivgruppen är symboliska bilder för Jesus eller någon aspekt av honom, till exempel ett foto av ett grönt fält med en grind, en tydlig hänvisning till Jesu ord om sig själv som en grind i
Johannesevangeliet. Hit kan också räknas tecken med symbolisk innebörd som till exempel INRI eller IHS. Det motiv som förekommer näst oftast, fem gånger, är bilder som kan hänföras till en grupp man kan kalla utsagor om Jesus eller trosföreställningar om Jesus. Det finns två ansiktsbilder.
20
Tidsfördelning: Eftersom en så stor del av materialet är specialgjorda teckningar och samtida foton från
bildbyråer blir spridningen i tid liten. Det går givetvis inte att säga om ett foto av det slag vi har här är taget 1999 eller 2001, så det är inte görligt att dela in den delen av materialet i 1900-tal och 2000-tal. På samma sätt är det inte lätt att avgöra om de anonyma gravyrerna och färgtrycket föreställande Jesu dop är från 18- eller 1900-talet. 1800-talet representeras av Gustave Dorés gravyrer.
2.3.2
Framför bilden
CD 1: Bokens första bild på Jesus är ett porträtt tryckt på en luftfräschare, det vill säga en parfymerad
cellulosaplatta. Bildtexten är raden ”Låt ditt rike komma” ur Vår Fader. På samma sida finns ett foto av en plastleksak, en Darth Vaderfigur som illustrerar raden ”rädda oss från det onda”. I den allra första bilden på honom introduceras Jesus som mäktig, involverad i en kamp som sträcker sig ut i universum. Jesus framstår som en representant för den kosmiska godheten och Darth Vader står som hans motsats, ondskan. 42
CD 2–6 är tecken och symboler som representerar Jesus. Här är det Jesu hemlighetsfulla sida som betonas,
att han finns bakom symboler och bilder. CD 5 innehåller ett Jesusporträtt, IHS, skrivet på en bild av Jesus som sträcker ut armarna mot betraktaren. Jesus framstår som inbjudande och helhjärtat mottagande.43
CD 7 är en liten gravyr, en bröstbild av en lidande törnekrönt Jesus.44 Han ser uppåt, inte mot betraktaren.
Det som skildras är förutom lidandet hans kommunikation med Gud.
CD 8 är ett foto av en stig ledande till grind mellan två gröna backar. Det som illustreras är naturligtvis en av
Jesu ”Jag är”-utsagor. Här har vi alltså en icke-antropomorf illustration av vem Jesus är.
CD 9 visar Jesus i Josefs famn i en mandorla omgiven av blommor och ornament i nyrokoko.45 Det
intressanta är att den står intill rubriken ”sonen”. Att Jesus kallas Guds son lär de flesta läsare vara bekanta med, men här visas det jordiska fader-son-förhållandet. Ljusfenomenen och molnen som omger dem anger att det vardagliga i bilden har en gudomlig sida.
CD 10–14 är en rad akvarellteckningar som tillsammans med texten problematiserar Jesusbilden i
bemärkelsen den inre bild man kan ha av Jesus.46 CD 11–13 ser påtagligt mindre sympatiska eller
kommunikativa ut, och texten argumenterar också emot att dessa bilder skulle vara korrekta tolkningar. CD
14 visar en vänlig Jesus som räcker ut handen mot betraktaren och frågar ”Och ni, vem säger ni att jag är?”
Alternativet att han är Guds son ges under bilden. Hans utseende är också gulligare – i sig en slags ledtråd till att vi skall välja denne Jesus.
42 Johan Reftel och Kristina Reftel, Con Dios (Varberg, 2009), 28. 43 Reftel och Reftel, 36.
21
I Con Dios finns en utförlig Jesusbiografi fördelad på tre uppslag (sid 76-77, 86-87 och 96-97) – men den är bildsatt på ett påtagligt annorlunda sätt än den i Motljus. Istället för bilder på Jesus själv, visas olika föremål med anknytning till berättelsen.
CD 15, CD 16 och CD 17 är på samma sätt som CD 8 gestaltningar av vad Jesus säger om sig själv utan att
Jesus visas i mänsklig gestalt.47 I CD 15 och CD 16 visas istället det Jesus säger att han är: bröd och ljus. CD
17 visar en herdestav som illustration till Jesus utsaga om att han är den gode herden. Detta är ett slags
metonymi, delen, herdestaven, får stå för helheten, herden. Vad som förmedlas är dels Jesu identitet, vad han är, men också en relation: vad han är för oss människor.
CD 18 är en bibelillustration, en något beskuren gravyr av Gustave Doré, där Jesus helar sjuka.48 Jesus är
omgiven av människor. Hans rygg och en sjuk pojkes rygg utgör en diagonal som går från bildens nedre högra hörn upp mot det övre vänstra. Jesus och personerna framför honom bildar tillsammans en triangel som ligger i ljus och framstår därigenom som en enhet. Jesu samhörighet med de lidande framhävs. Bilden är en del av en övning som uppmanar till att efterlikna Kristus. Erbjudandet till läsaren är radikalt; Jesus gör under. Vad läsaren säger till sig själv om begränsningar i vad han/hon kan göra är en sak, men bilden erbjuder identifikation med en gränslös kraft.
CD 19 är en korsfästelseskildring där endast delar av en hand, smutsig och blodig, är i fokus. 49I bakgrunden
syns ett suddigt törnekrönt huvud. Också här står delen för helheten: några droppar blod betecknar hela lidandet och döden. Om redan de blodiga fingrarna visar på misshandel, hur förfärlig är då inte resten? Hittills i boken har vi sett Jesus som tecknad figur. Här är det som att bytet till foto i de tidigare bilderna ger en signal om att Jesusgestalten nu kommer lite närmare, är mer påtaglig. Jesus visar dock inte sitt ansikte, det vi får se är spår och glimtar.
CD 20 kan läsas som en bild om bildtolkning.50 Den visar en man som håller ett krucifix mot sitt
framåtlutade huvud, uppenbarligen är han försänkt i bön. Det är tydligt för betraktaren att mannen på något vis uppfattar att Jesus är närvarande i krucifixet, i bilden. Som betraktare får vi budskapet att Jesus kan ha närvaro i bilder. Intrycket förstärks av att ljuset i bilden faller på mannens huvud och på krucifixet, som ett svar från ljusets ursprung.
CD 21 visar en kalk med vin och en paten med en oblat, stämplat med ett krucifix. 51 Detta är ännu en bild
där delarna står för helheten, det synliga för det osynliga. Givetvis kan den också uppfattas som enbart föreställande materiella ting, som en informativ bild om kyrklig verksamhet. Detta är ett slående exempel på det som utmärker konfirmandböckerna som genre: att bilderna så omsorgsfullt utvalts för att kunna läsas på mer än en nivå och fortfarande ge behållning. För den som läst boken från början framstår bilden troligen på ett annat sätt än för den som på måfå slagit upp just denna sida.
22
CD 22 är ett foto av en källare där ljuset faller in ovanifrån.52 Utrymmet skall givetvis representera Jesu grav.
Åter är det som att betraktaren kommit till platsen strax efter att Jesus lämnat den. Läsaren får ta kvinnornas plats i bibelberättelsen.
CD 23 föreställer Jesu dop. Bilden är möjligen en skolplansch. Läsaren intar snarast evangelisternas plats,
den som får se Jesus döpas och Anden sänka sig ned över honom. I vassen bakom honom står människor och kikar på dopet: deras känslor blir uppenbara för oss genom deras kroppsställning. Men Jesus står orörlig i mitten och tycks inte ens märka duvan som befinner sig några centimeter från hans huvud: Det blir svårt att avläsa vad detta betyder för Jesus. Bilden vill visa oss något som förmodligen var viktigt för den historiske Jesus, men den döljer den samtidigt.
Med CD 24 och CD 25 uppmanas läsaren till ytterligare efterföljelseövningar. I CD 24 är Maria förebilden, i en bebådelsescen och i CD 25 är det åter Jesus. Båda är bibelillustrationer av Gustave Doré. Läsaren får själv välja sin utmaning i CD 25, men också här är inbjudan till handlingar av världshistoriska mått – eller något man själv väljer. CD 25:s motiv är Jesus som frestas av djävulen och har utmaningen att en vecka avstå från något man själv väljer. Alla de tre utmaningarna uttrycker genom bilderna att det är fullt möjligt att inte bara likna Jesus utan att både inneslutas i Jesus Kristus och att innesluta Jesus Kristus. Därmed uttrycks en hög grad av tilltro till läsarens andliga kapacitet. I båda bilderna sammanförs två verklighetslager, synliga historiska personer och gestalter vars ontologiska status är en smula oklar: i det ena fallet en ängel, i det andra en djävul. Intressant nog är djävulen den av varelserna som har skarpast konturer.
I Con Dios framstår Jesus som en närvaro, men inte alltid i sin fysiska gestalt. Däremot ges metaforer för vem han är, bilder av hans identitet. Det är som att läsaren ibland kommer till platsen lite efter Jesus, när han inte längre är kvar, men att han lämnat bilder, ord, bröd och vin efter sig. De allra flesta bilderna utgår från en evangelisk situation, det som är speciellt för Con Dios jämfört med andra böcker att flera av illustrationerna gäller Jesu utsagor.
2.4
Vägens folk
Vägens folk har många längre texter och de är sammanhängande, inte uppbrutna i smådelar med hjälp av bild. Det gör att delar av den kan läsas uppslag för uppslag, men i huvudsak lämpar den sig bättre för genomläsning av större enheter. Bilderna av Jesus i Vägens folk är 16 st, och de flesta av dem återfinns på några få sidor eftersom de allra flesta ingår i tre collage.
Bilderna betecknas nedan med VF och en siffra.
2.4.1
Sammanställning av bildfakta
Teknik: Serieteckningen dominerar bland teknikerna i Vägens folk som helhet eftersom de är så många i
collagen. Spridningen i teknik är däremot större i det sammansatta verket på sid 91: här finns ett träsnitt, en skulptur, en ikon, en kakelmosaik, vad jag gissar är ett svartvitt foto av en målning och två färgtryck.
23
Geografisk spridning: Som man kan gissa av det som redan sagts, är geografiska spridningen ganska liten.
Collagen är ju uppenbart gjorda i Sverige. Serieteckningarna som ingår i dem går inte att utläsa var de är gjorda, gissningsvis i USA eller Europa. Ett av konstverken är en ikon, barndomsbilden är ett träsnitt av Albrecht Dürer och alltså tyskt. Den enda ingående skulpturen på sid 91 är i katolsk tradition och därmed lite svårplacerad. Kakelmosaiken med lammet med korsfanan är engelsk, övriga bilder förefaller vara i en
europeisk tradition och ser ut att kunna vara hämtad ur söndagsskolelitteratur.
Motiv: Av bilderna på sidan 91 föreställer en tydligt en scen ur Jesu verksamhet, hur Jesus välsignar barn.
Ytterligare en bild, ett färgtryck, visar hur Jesus sträcker ned händerna mot någon eller något och kan
möjligen hänföras till bilder på Jesus verksamhet. I övrigt finns en barndomsbild och en helt symbolisk bild. Kakelmosaiken föreställer lammet med korsfanan inom en ram av växtornamentik och repstavar. Övriga; ikonen, skulpturen och en svartvit ansiktsbild, måste definitivt räknas till porträtt. I hela collaget är det en av alla Jesus som tittar mot betraktaren: ikonen.
Verket på sidan 97 ( VF 10) visar hur Jesu tvättar Petri fötter - just det som texten på sidan handlar om. Sammantaget får man säga att Vägens folk visar jämförelsevis många bilder av Jesu verksamhet, även om rena porträtt utgör ca hälften av bilderna.
Tidsfördelning: Även spridningen i tid är måttlig. Mattias Källs egen illustration på sid 97 är givetvis samtida
med boken. Serierna är gjorda under 1900-talets andra hälft, ikonen på sid 91 är givetvis i en gammal tradition men av okänt fabrikationsdatum, Dürer-snittet är från 1500-talets början, kakelmosaiken från 1800-talets mitt och det övriga troligen från 1900-talet.
2.4.2
Framför bilden
VF 1 är ett collage där vi uppenbarligen ser scener ur evangelierna, men något omarrangerade53. Jesus ser
stort sett likadan ut på de tre bilder som visar honom framifrån: allvarlig, nästan sammanbiten, fokuserad och bestämd. Det finns inget i hans fysiska gestalt som ger vid handen att han är något utöver en människa. Tolkningen av verket styrs emellertid till stor del av den skriftliga komponenten i det: en man som säger: Du är frälsaren som vi väntat så länge på! Den bild av Jesus som framträder är av en aktiv och beslutsam person, medveten om sitt uppdrag. Men själva sammanställningen med Jesus i olika vinklar ger också ett intryck av att Jesus är i rörelse.
Den följande sidan, VF 2 utgör en fortsättning på det första collaget54. Här framträder en något annorlunda stämning: collagets bilder är arrangerade så att Jesus sitter högst i bilden och ser ut att blicka ut över Jerusalem. Han ser bort från betraktaren på ytterligare en mindre bild. Johannes Döparen ställer frågan; ”varför kommer du till mig för att döpas? Det är jag som behöver döpas av dig”, men frågan får inget svar.
24
Detta är naturligtvis ett evangeliecitat, men kompositionen som helhet går utöver den enskilda berättelsen, och handlar snarare om vem Jesus är och hur han är. Den bild som framkommer här är mer av en mer gåtfull och meditativ Jesus, en som befinner sig i stillhet vänd mot något som betraktaren inte kan se. Också här framstår Jesus som en vanlig person, inte uppenbart någon med gudomliga egenskaper.
På sidan 91 är sju bilder av Jesus sammanställda, de får här beteckningarna VF 3–VF 9.
VF 3 är tydligt en illustration av en evangelieberättelse; den om Jesus och barnen.55 En av bilderna, VF 8
visar Jesus som sträcker händerna framåt och nedåt mot någon eller något, men det går inte att säkert knyta den till någon bestämd evangelieberättelse.56 Den största av bilderna, VF 9, är också den som dominerar intrycket. Här ser vi Jesus som blickar upp och ut i fjärran.57 Strax under den finns VF 7: kompositionens (och bokens) enda Jesusporträtt som ser mot betraktaren.58 På fem av de sju bilderna är Jesus framställd på
sedvanligt vis, som en vacker man med skägg. Jesus framställs både som varande och handlande: på tre av bilderna är han inblandad i något slags interaktion, på de övriga framstår han mer som objekt för
betraktande. På tre av bilderna framstår Jesus inte på något tydligt sätt som något utöver en vanlig person. På två har han en gloria och på en har han ett strålbekransat hjärta som en markör för gudomlighet. På ytterligare syns han alls inte i mänsklig gestalt, utan i form av ett lamm med en korsfana, således en helt symbolisk bild. Det är alltså en blandning av bilder som visar mänskliga respektive gudomliga sidor av Jesus.
I VF 10 framställs Jesus i sin tjänande gestalt, tvättande Petri fötter.59 Figurerna är gjorda så att de inte har urskiljbara ansiktsdrag. Båda männens ben syns. Detta kan tyckas som en detalj, men detta innebär att detta är ett sällsynt tillfälle, sett till hela materialet, då Jesus inte är klädd i historiserande klädsel, fotsid tunika. Scenen är alltså inte så tydligt förlagd till den suddiga dåtid de flesta Jesusbilder visar.
På VF 11 på omslagets baksida ser vi åter Jesus i den vanliga klädseln, och är omgiven av djur och fåglar.60 Detta är inte en scen ur något evangelium, utan snarast en framställning av trosföreställningar om Jesus; att han är god, kanske också att han är igenkänd av djuren som Gud, som den som är deras upphov.
Vad säger oss då den sammantagna bilden? Den sammantagna bilden är att Jesus är aktiv och vänlig men allvarlig och upptagen av något vi andra inte ser. Övervikten för bilder där Jesus inte ser mot betraktaren ger ett intryck av att han är hemlighetsfull eller kanske strängt upptagen.
Nu skall man observera att det inte finns någon bild på Jesu lidande eller död i boken. Läsaren blir på detta sätt på ett högst skickligt sätt själv insatt i en evangelisk situation: den som visas i det första collaget där en person identifierar Jesus som den väntade Messias. Läsaren blir så att säga flyttad till den tid då lärjungarna fått veta vem Jesus är, och de sett hur han är, men innan de förstått vad som skulle hända.
55 Kurtin och Sternegård, 86. 56 Kurtin och Sternegård, 86. 57 Kurtin och Sternegård, 86. 58 Kurtin och Sternegård, 86. 59 Kurtin och Sternegård, 97.
25
2.5
Livet och Frälsarkransen
Något som skiljer Livet och frälsarkransen från övriga konfirmandböcker är att den inte är gjord så att den kan läsas ett uppslag i taget. Istället är kapitlet den minsta enheten, även om det också finns underavdelningar som kan läsas för sig med rimligt bibehållet sammanhang. Bildmaterialet är också jämförelsevis sparsamt. I hela boken finns endast tio illustrationer, alla av konstnären Nickan Jonasson. De är alla i serieformat och består av en till fyra serierutor i två eller tre färger; svart grått och vitt. I en av dessa figurerar Jesus som en mänsklig gestalt. Nickan Jonasson uppfattar att Jesus, förstådd som tro eller inre insikt, också finns i två andra bilder.
Bilden betecknas med LF 1. I bilaga 1 finns också LF 2 och LF 3, de två senare bilderna tas upp nedan, sid 44-45.
2.5.1
Sammanställning av bildfakta
Bokens enda bild där Jesu fysiska gestalt visas är som redan framgått en serieteckning, samtida med bokens tillkomst och från Sverige. Motivet är Jesu närvaro.
2.5.2
Framför bilden
LF 1, serien där Jesus finns med är placerad i det första kapitlet som handlar om Gudspärlan. Här går
författaren igenom ämnet i trosbekännelsens ordning: Fadern, Sonen, Anden. 61
På en sida bestående av fyra serierutor, figurerar en man klädd i fotsid tunika med axellångt hår, kort skägg och mustasch. (sid 23) I ruta ett sitter han vid ett köksbord tillsammans med en skolpojke som ser lite trött ut. På bild två står han bredvid pojken på en bro. Pojken tittar ned i vattnet och mannen tittar på pojken. På bild tre sitter de i ett omklädningsrum, pojken har en boll med sig och är halvklädd. Båda tittar åt samma håll, på något som ligger utanför bilden. I bild fyra, slutligen, ligger pojken på sidan i sängen med öppna ögon. Mannen har en hand på täcket bredvid pojken, den andra i knäet och han tittar nedåt och framåt. Pojken ser alltså aldrig Jesus men Jesus är alltid vid hans sida och deltar tyst i allt han gör.
Inget i texten på de intilliggande sidorna handlar om föreställningen att Jesus är allestädes närvarande. Den tanken framförs alltså helt av seriesidan, som därför inte kan sägas vara en direkt illustration av något som sägs i texten. Det är heller inte en illustration av något evangeliskt sammanhang. Bilden utgör närmast en presentation av en teologisk tanke eller en trosföreställning som hör till avsnittets allmänna tema: Gud. Bokens bild av Jesus är som en tålmodig närvaro, väntande på att bli uppfattad.
2.6
Konfirmandboken
Konfirmandboken är en av de ymnigast illustrerade böckerna i undersökningen. Bildvärlden i boken, för så
måste man nog kalla den, har en tydlig egen prägel. Bilderna är uppenbarligen inte främst utvalda för att ge
