”Ty – vänstermän eller högermän – vi
gifta oss aldrig i livet med suffragetter!”
Kvinnlig rösträtt i Aftonbladet år 1918
Lisen Svensson
Fakulteten för Humaniora och Samhällsvetenskap Historia II VT2021
10,5 hp
1
Innehållsförteckning
1. Inledning ... 2
1.1 Syfte och frågeställning ... 3
1.2 Forskningsläge... 4
1.3 Metod och material ... 7
1.5 Avgränsningar ... 9
1.6 Bakgrund ... 10
2. Undersökning ... 12
2.1. Riksdagsprotokoll och andra nationalpolitiska texter. ... 12
2.2. Politiska texter från exempelvis förbund och föreningar, som inte är bundna till riksdagen. .... 14
2.3. Insändare. ... 16
2.4. Tidningens egna texter, exempelvis reportage, debattartiklar etc. ... 19
2
1. Inledning
Det är drygt 100 år sedan svenska kvinnor fick rösträtt till riksdagen. Sedan dess har genushistoriker hyllat de kvinnor som kämpade för rösträtt och ökade rättigheter för kvinnor, och uppmärksammat hur kampen såg ut. På senare tid har forskare även uppmärksammat vilket motstånd det fanns till kvinnans politiska rösträtt, även bland kvinnor, vilket tidigare har hamnat lite i skymundan. Denna undersökning kommer fokusera på båda dessa, men utifrån vad läsarna av en av Sveriges, vid 1900-talets början, största kvällstidningar fick ta del av.
I dagens samhälle finns det otaliga medier där man kan ta del av nyheter, debatter och samhällsfrågor. Sök och du skall finna. Det är lätt att hamna i bubblor där man bara tar del av en slags åsikter, utifrån vad man väljer att läsa, titta och lyssna på, men det finns också debatter om huruvida olika dagstidningar förvränger sanningen genom att utestänga eller förstora viss nyhetsrapportering. Detta väcker frågan om hur detta har tett sig i historien, och framför allt kring frågan om kvinnans politiska rösträtt i Sverige i början av förra seklet.
För 100 år sedan hade pressen på samma sätt som nu, om inte i ännu högre grad, ett ansvar att uppdatera läsarna om vad som pågick i samhället. Tidningen var för de flesta den främsta vägen till att hålla sig uppdaterad, både om vad som hände och hur man ställde sig i olika frågor och debatter. Precis som idag så påverkades läsarna av vad de läste i tidningen, och tidningarnas politiska inriktning färgade vad som skrevs.
Ett intresse för hur media framställde olika samhällsfenomen fanns även för 100 år sedan, då
Aftonbladet hade ett segment i tidningen som hette ”Blick på pressen”. Där återgavs andra
3
1.1 Syfte och frågeställning
Syftet med denna uppsats är att kartlägga hur tidningen Aftonbladet framställde frågan om kvinnlig rösträtt år 1918. Fokus kommer ligga på vilka slags åsikter som tog plats i tidningen, då forskning har visat att det fanns skilda sådana, både bland kvinnor och män, under en tid då tidningar var det viktigaste medlet att framföra politiska åsikter. Vidare finns det även en vilja att lyfta fram vilka slags texter som behandlar ämnet och vilka föreningar och förbund som publicerar i tidningen. Syftet med uppsatsen är inte att undersöka Aftonbladets egen politiska ställning i frågan, utan hur rösträttsfrågan framställs i tidningen som helhet – det vill säga både genom deras egenskrivna texter, läsares texter samt redaktionens urval av annonsering och rapportering. Undersökningen kommer styras av följande frågeställningar:
- Vilka åsikter gällande kvinnans politiska rösträtt kommer till uttryck i Aftonbladet år 1918?
4
1.2 Forskningsläge
Någon tidigare forskning om Aftonbladets framställning av kvinnlig rösträtt har inte gjorts, därför har jag tittat på annan forskning som behandlat ämnet på olika sätt. Det gäller dels forskning om hur andra tidningar behandlat frågan, dels om vilka slags argument som användes för och emot frågan och vilka som använde sig av just tidningar för att yttra dessa.
I sin doktorsavhandling Umeå-pressen 1917–1922: En studie i lokalpress undersöker Anna-Maria Ullsten tre lokaltidningar i Västerbotten utifrån deras politiska ståndpunkt och vilka åsikter som framställs i tidningarna. Tidningarna som undersöks har alla varsin politisk ståndpunkt; Umebladet konservativ, Västerbottens Folkblad socialistisk och
Västerbottens-Kuriren liberal. Ullsten studerar flera olika aspekter ur tidningarna, och gällande kvinnlig
rösträtt skiljer sig tidningarna åt. Umebladet är mot kvinnlig politisk rösträtt och uttrycker argument som att detta skulle vara samhällsordningens undergång, ett hot mot första kammaren och jordbrukare. Tron var att kvinnor skulle ge mer makt till socialdemokrater och liberaler, vilka enligt tidningen endast brydde sig om stadsbor och inte värnade om jordbrukare.
Västerbottens Folkblad och Västerbottens-Kuriren var däremot båda för allmän och lika
rösträtt, och den senare var uttryckligen mot högern och ville inte ha något med dem att göra.1 Språkvetaren Karin Milles belyser i sin artikel ”’Vi måste öva upp och ta mod till oss, enda sättet att sedan bli dugliga väljare.’: Strategiskt kommunikationsarbete inom den kvinnliga rösträttsrörelsen” att kvinnorna inom rösträttsrörelsen utbildade och använde sig av språk för att nå ut med sin information. Det var främst via text i tidningar, tidskrifter, namninsamlingar etcetera som de kunde göra sina röster hörda. Genom att göra detta blev kvinnorna också förberedda på att delta i politiken, både strategiskt och innehållsmässigt.2
En rösträttsförespråkare som använde sig av språket för att få fram sitt budskap var Frigga Carlberg, en stor gestalt inom Landsföreningen för Kvinnans Politiska Rösträtt (LKPR). Historikerna Christina Florin & Josefin Rönnbäck diskuterar hennes författarskap i ”Humor som taktik i rösträttskampen”.3 Hon, tillsammans med många andra inom rörelsen, använde sig ofta av humor och satir för att förlöjliga motståndarsidans argument. Florin & Rönnbäck ger några exempel på argument som Carlberg förlöjligar i sin text Några skäl varför kvinnorna icke
skola ha politisk rösträtt: monolog av en motståndare. Först och främst argumentet om att
1 Ullsten, A-M. (1977). Umeå-pressen 1917–1922: En studie i lokalpress. s. 72 ff., 98 ff., 119 ff.
2 Milles, K. (2016). ”Vi måste öva upp och ta mod till oss, enda sättet att sedan bli dugliga väljare.”: Strategiskt
kommunikationsarbete inom den kvinnliga rösträttsrörelsen. s. 131–132.
3 Florin, C. & Rönnbäck, J. (2012) Humor som taktik i rösträttskampen i Arnberg, K., Sundevall, F. & Tjeder, D.
5
nationell rösträtt för kvinnor skulle vara emot naturen, medan kommunal rösträtt inte var det. Motsägningen i att kvinnor inte behöver rösträtt för att de inte skulle använda den, men om de fick den skulle de konstant springa och rösta. Det var också onödigt med kvinnlig rösträtt för att hon skulle rösta som sin man, å andra sidan kunde hon rösta emot honom för att retas. Kvinnor förstod sig heller inte på politik, därför var det dåligt för nationen, men samtidigt fanns rädslan om att de skulle ta de högsta maktpositionerna. Slutligen skulle könsgränserna försvinna och man skulle inte veta vem som var man och vem som var kvinna. Genom dessa exempel visar Florin & Rönnbäck hur motsägelsefulla och ihåliga rösträttskvinnorna, framför allt Carlberg, tyckte argumenten mot kvinnlig politisk rösträtt var.4
Vidare redogör även Florin & Rönnbäck hur argument för kvinnlig rösträtt framställs via Carlbergs text, framför allt om maternalism och nationalism. Carlberg och rösträttskvinnorna argumenterade att deras modersinstinkter och -erfarenheter resulterade i en vilja och förmåga att engagera sig i politiska frågor som gynnade barn och socialt utsatta grupper i samhället, vilket i sin tur gynnade nationen. Detta, menar Florin & Rönnbäck, luckrade upp gränsen mellan de manliga och kvinnliga sfärererna, mellan det offentliga och privata.5
Historikern Sif Bokholm undersöker i sin bok I otakt med tiden: om rösträttsmotstånd,
antipacifism och nazism bland svenska kvinnor olika rösträttsmotståndarkvinnor som skrev för
olika konservativa och liberala tidningar, samt hur motståndet togs emot av rösträttsrörelsens tidningar, framför allt Dagny och Rösträtt för kvinnor. De kvinnor som får en central plats i Bokholms text är Annie Åkerhielm, Anna Söderblom, Rosa Heckscher och Augusta Wästfeldt. Annie Åkerhielm skrev i bland annat Gefle-posten och Stockholms Dagblad runt sekelskiftet om näringsliv och försvar samt hävdade att kvinnor inte borde få rösta då de inte kunde se till samhällets bästa. Enligt Åkerhielm, och de flesta andra högerkvinnor, behövde försvarsfrågan komma först. Anna Söderblom var också verksam i Stockholms Dagblad och uttryckte sin tro om kvinnans plats i hemmet och hennes omsorgskall, vilket inte hörde hemma i politiken. Bokholm visar hur Stockholms Dagblad år 1909 lät rösträttskämpen Louise Stenbock skriva en artikel för rösträtt, men visade tydligt sin ståndpunkt i frågan genom att hänvisa till Anna Söderbloms artiklar. Slutligen får Rosa Heckscher och Augusta Wästfeldt plats i Bokholms redogörelse, vilka främst uttryckte sitt motstånd till kvinnans politiska rösträtt i Svensk Tidskrift respektive Nya Dagligt Allehanda.6 Förutom att redogöra för vanliga åsikter mot kvinnans
4 Florin, C. & Rönnbäck, J. (2012). s. 195. 5 Florin, C. & Rönnbäck, J. (2012). s. 194.
6 Bokholm, S. (2008). I otakt med tiden: om rösträttsmotstånd, antipacifism och nazism bland svenska kvinnor.
6
politiska rösträtt, används denna forskning också för att belysa att dessa åsikter främst uttrycktes i olika tidningar och tidskrifter, vilket blir högst relevant för denna undersökning.
Gällande försvarsfrågan gör historikern Kjell Österberg en intressant observation av att den enade de svenska kvinnorörelserna, i texten ”Krig och Fred i Svensk Kvinnorörelse”.7 Han menar att det var fler kvinnor i Sverige i början av 1900-talet som engagerade sig i försvarsfrågan än i rösträttsfrågan, och att även kvinnorättsrörelser, framför allt Fredrika Bremer-förbundet, stöttade detta engagemang då det också visade männen att de kunde engagera sig. Runtom i Europa fanns det hos kvinnorättsrörelsen förhoppning om att ett positivt engagemang i försvaret skulle belönas med rösträtt.8 Att så många kvinnor enades i försvarsfrågan gjorde också att de kunde enas i rösträttsfrågan, trots olika politiska ståndpunkter, vilket även statsvetaren och historikern Stina Nicklasson påvisar i sin doktorsavhandling Högerns Kvinnor: Problem och resurs i Allmänna valmansförbundet
perioden 1900-1936/1937.9 Nicklasson lyfter fram aktiva rösträttsförespråkande kvinnor inom högern, främst Lydia Wahlström och Hilda Borelius. Lydia Wahlström var efter 1909 ordförande i LKPR och skrev artiklar i Stockholms Dagblad, Svenska Dagbladet och
Aftonbladet. Hon höll inte med sina manliga partikamrater om att kvinnor inte kunde visa
duglighet, utan att de kompletterade männen och skulle komma med nya, noblare och sakkunnigare sätt att hantera exempelvis humanitära och kulturella frågor.10 Vad som skilde höger- och vänsterkvinnorna åt i LKPR var att högerkvinnorna ville ha politisk rösträtt för fosterlandets bästa, medan vänsterkvinnorna också ville ha utökade rättigheter i andra områden. Men så länge högerns manliga medlemmar var emot kvinnans rösträtt, kunde meningsskiljaktigheterna inom rörelsen bortses och man jobbade fortfarande tillsammans för samma ändamål.11
7 Östberg, K. (1999). Krig och fred i svensk kvinnorörelse i Florin, C., Sommestad, L. & Wikander, U.
(red.). Kvinnor mot kvinnor: om systerskapets svårigheter
8 Östberg, K. (1999). s. 26–29.
9 Nicklasson, S. (1992). Högerns kvinnor: problem och resurs för Allmänna valmansförbundet perioden 1900–
1936/37
7
1.3 Metod och material
Jag har i denna undersökning valt att använda mig av en kvalitativ innehållsanalys för att besvara mina frågeställningar. En innehållsanalys kan göras antingen kvantitativ eller kvalitativ, eller genom att blanda de båda. Den används för att göra breda studier av texter, utan att gå på ett allt för djupt plan, och lämpar sig för att finna mönster och kartlägga vad texten, explicit, innehåller. Utifrån de kategoriseringar inom metoden som Katarina Boréus & Sebastian Kohl i Textens mening och makt: metodbok i samhällsvetenskaplig text- och
diskursanalys skapar är denna undersökning gjord genom att studera omfattningen av ett tema
och hur något värderas. Det första görs genom att räkna antalet artiklar inom ett tema, i detta fall kvinnlig rösträtt. Det senare görs genom att se på hur temat värderas, i detta fall om både för- och motargument till kvinnlig rösträtt får plats i tidningen och hur relationen mellan dessa ser ut.12 Efter undersökning av hur frågan om kvinnlig rösträtt värderas kommer texterna kategoriseras som för, emot eller neutrala utifrån ställningstagande.
Då syftet med denna uppsats är att undersöka hur tidningen framställer frågan om kvinnans politiska rösträtt blir den källkritiska tendensaspekten extra viktig att ta i beaktning. Tidningen har en redaktionell påverkan på dess innehåll och deras politiska ståndpunkt kan prägla denna, vilket Rydén et al. diskuterar i Den svenska pressens historia 3 Det moderna Sveriges spegel
(1897–1945).13 Det är alltså inte en undersökning av hur folket i allmänhet såg på frågan, utan vad Aftonbladets redaktion valde att publicera. Till denna aspekt kan det dock argumenteras att tidningen förmodligen gjorde sitt urval baserat på vad de trodde att läsarna ville köpa, och de var såklart en stor del av befolkningen.
Undersökningsmaterialet är tidningsartiklar från Aftonbladets verksamhetsår 1918, och motivering till detta val hittas i kapitlet ”1.5. Avgränsningar”. Artiklarna finns alla distribuerade på Kungliga bibliotekets tidningsarkiv.14 För att hitta relevant material har jag använt sökorden
”kvinnlig rösträtt” och ”kvinnans politiska rösträtt”, varav det första resulterade i 34 datumträffar och det senare 46 datumträffar (flera av sökträffarna var samma). Efter genomgång av samtliga artiklar har bortfall som inte haft med ämnet att göra skett, exempelvis artiklar som nämner kvinnor i andra sammanhang eller rösträtt som inte är relaterat till just kvinnlig sådan. De artiklar som rör kvinnans politiska rösträtt i andra länder än Sverige har också valts bort.
12 Boréus, K. & Kohl, S. (2018) Innehållsanalys i Boréus, K. & Bergström, G. (red.) Textens mening och makt:
metodbok i samhällsvetenskaplig text- och diskursanalys. s. 50–53.
8
Detta har resulterat i ett källmaterial på 43 artiklar, där alla är mer eller mindre relevanta för uppsatsens syfte.
Efter jag tagit del av materialet har artiklarna delats in i fyra olika kategorier utifrån deras utformning och vanligt förekommande teman:
1. Riksdagsprotokoll och andra nationalpolitiska texter.
Hit räknas de riksdagsdebatter som Aftonbladet redogör för, rapportering om riksdagens verksamhet samt uttalanden från riksdagsledamöter.
2. Politiska texter från förbund och föreningar, som inte är bundna till riksdagen.
Hit räknas resolutioner, annonser och mötesrapporteringar från bland andra LKPR, FKPR, Bondeförbundet och Allmänna Valmansförbundet.
3. Insändare.
Insändarna är texter där personer under pseudonym uttrycker sina åsikter eller berättar om något som hänt. Dessa kan vara både debattartiklar och kåserier.
4. Tidningens egna texter, exempelvis reportage, debattartiklar etcetera.
9
1.5 Avgränsningar
Aftonbladet var under början av 1900-talet en av Sveriges största tidningar. Valet att använda
denna tidning till uppsatsen grundas i förhoppningen av ett brett innehåll med olika synpunkter om kvinnlig rösträtt. Rydén et al. belyser att Aftonbladet, som sedan länge utgett sig som en liberal tidning, efter sekelskiftet gick mot ett mer konservativt håll. De förespråkade nationalistiska och antisocialistiska åsikter angående svensk-norska unionen och rösträttsreformen 1907–1909. Tidningen var också tidiga med att anställa kvinnliga skribenter och följde strömmen under 1910-talet där allt fler kvinnor anställdes vid redaktionerna i Stockholm.15 Att de tidigare låtit sina politiska åsikter synas i relation till rösträttsfrågor och att de valt att anställa kvinnliga skribenter väcker förhoppningarna om att undersökningen kan få ett varierat resultat med olika åsikter och perspektiv.
Undersökningen görs av Aftonbladets verksamhetsår 1918, vilket motiveras på flera grunder. Christina Florin ger en tydlig, kronologisk bild av hur rösträttsrörelsen såg ut i Kvinnor får röst:
kön, känslor och politisk kultur i kvinnornas rösträttsrörelse där kampen för kvinnlig rösträtt
påvisas ha varit verksam mellan 1902 och 1921, från och med första gången en motion om kvinnlig rösträtt läggs fram till och med den dag de får rösta. Självklart behöver denna undersökning avgränsas till åtminstone denna period. Att ytterligare avgränsning gjorts till året 1918 är också på grund av världskriget, som sedan flera år tillbaka lagt rösträttsfrågan åt sidan. Efter krigets slut görs det återigen plats för frågan om politisk rösträtt för kvinnor, och året 1918 blir högst relevant då det ett år fullt av demonstrationer och resulterar i fastställandet av kvinnlig rösträtt.16
Slutligen har en avgränsning av materialet gjorts baserat på innehåll. Efter en genomgång av alla sökträffar i databasen har de 43 artiklar som valts haft mest relevant innehåll till undersökningens syfte. Artiklar som fallit bort är framför allt texter om kvinnor orelaterade till politisk rösträtt samt texter om kvinnans politiska rösträtt i andra länder än i Sverige. Detta för att kunna precisera undersökningen till ett geografiskt område och till den forskning som finns om debatten i just Sverige under denna period. Det material som använts är varierat och innehåller både reportage, insändare, debattartiklar, rapporter och mötesannonser, vilka alla ger en bred syn av tidningens framställning av ämnet under 1918.
15 Rydén et. al. (2001), Den svenska pressens historia 3 Det moderna Sveriges spegel (1897–1945), s. 27, 64–65,
98, 118.
10
1.6 Bakgrund
Även om det var först 1902 som den svenska rösträttsrörelsen för kvinnor officiellt startades, hade man diskuterat ämnet redan under 1800-talet. Vad som saktat ner processen var synen på medborgarskap. För att få politisk rösträtt behövde man bli medborgare, en titel som omdiskuterades flitigt under seklet. En medborgare hade ett ansvar gentemot staten, både juridiskt och socialt, och vad detta skulle vara fanns det skilda åsikter om. Enligt Florin var grundtanken att medborgarskapet var något universellt, men i praktiken var det beroende av olika faktorer som klass, kön, ålder, nationalitet och etnicitet. I slutet av dagen behövde du som svensk medborgare vara man, äga egendom, betala skatt, vara oberoende och helst gift. För många kvinnor, framför allt gifta, var ägande, skattebetalning och oberoende omöjligt då man som gift kvinna omyndigförklarades vid denna tid. Vidare var det kanske största kravet för en medborgare att göra värnplikt, och då 1800-talets borgarideal resulterat i tanken att kvinnor inte hörde hemma i försvaret kunde inte heller detta medborgarkrav uppfyllas.17
År 1902 startas på flera ställen runtom i landet Föreningen för Kvinnans Politiska Rösträtt (FKPR) och året därpå Landsföreningen för Kvinnans Politiska Rösträtt (LKPR). Den främsta agendan var då att kämpa för rösträtt på lika villkor som män, där vid denna tidpunkt endast medel- och överklass hade medborgarskap och rösträtt. Redan här fanns det skilda åsikter inom LKPR, och efter rösträttsreformen för män 1907–1909 blev det nu nya tankar om kvinnors rösträtt då även arbetarklassmän fick rösta. Efter detta tog allt fler partier ställning till rösträttsfrågan, där högern var emot och socialdemokrater och liberaler för, vilket leder till att LKPR börjar samarbeta med de partier som stöttar frågan. När världskriget kommer hamnar rösträttsfrågan i skymundan för att efter freden blomstra upp igen.18
Fientligheten till kvinnors politiska rösträtt grundade sig för många partier i rädsla. Man var rädd för förändring och vad de nya rösterna skulle resultera i. Eftersom den svenska befolkningen bestod av en majoritet av kvinnor var alla partier rädda för att kvinnorna skulle komma att rösta emot dem. Vidare fanns en rädsla för att den röstande kvinnan skulle bilda ett nytt kön som var manhaftigt, skäggigt och lesbiskt, vilket grundades i idén om att politik var manligt. På samma sätt fanns det en rädsla att männen skulle tappa manligheten när politik också blev kvinnligt.19
11
År 1918 var författningsfrågan det viktigaste ämnet i politiken. Denna behandlade tre huvudgrupper: kommunal rösträtt, kvinnans politiska rösträtt och Första kammar-problemet.20 Frågan om kvinnlig rösträtt var ofta närvarande, men hamnade också ofta i skymundan då fokus hamnade på att diskutera den kommunala rösträtten och den 40-gradiga skalan. Den senare var ett system som byggde på skattebetalning, där varje medborgare kunde ha upp till 40 röster i kommunalvalen beroende på hur mycket denne betalade i skatt. Denna debatt kommer göra sig påmind i undersökningen, även om det primära syftet är att lyfta fram vad som skrivs om kvinnorösträtten.
12
2. Undersökning
2.1. Riksdagsprotokoll och andra nationalpolitiska texter.
De riksdagsprotokoll som redogörs för i Aftonbladet är mestadels sakliga, med få undantag där tidningen lagt in egna parenteser med hurrarop till vissa argument och tal, men dessa läggs inte något fokus på i denna undersökning, eftersom de är så pass få och inte är direkt kopplade till någon av de textdelar som används i denna undersökning. Resterande texter i denna kategori är uttalanden och resolutioner av riksdags- och regeringspolitiker, vilka också hålls sakliga utan kommentarer från Aftonbladet själva.
I februari 1918 lägger riksdagen fram en proposition om rösträtt för kvinnor till Andra kammaren och valbarhet för dem till båda kamrarna. Den 28 februari skriver Aftonbladet en artikel om dåvarande justitieministerns uttalande om propositionen. Han menar att kvinnans ställning i samhället har påverkats av kriget, då de rört sig mer i det offentliga och drivit näringsliv och välfärdsarbete. Av denna anledning har kvinnans rätt till politiskt engagemang ökat.21
Den 28 april skriver Aftonbladet om debatten om kvinnorösträtten i riksdagen som pågått några dagar tidigare. Det framkommer att det endast är högern som ställer sig mot propositionen som lagts fram, resterande partier är för. Flera talesmän för högern argumenterar att kvinnor inte hör hemma i politiken, dels för att de skulle låta sina känslor styra, de är inte tillräckligt mogna, och de har inte tid eftersom hemmet behöver skötas. Många undrar också om det skulle vara till nytta, vare sig för staten eller kvinnan? Här ges exempel på andra länder, och flera stater i Amerika, där motståndet till kvinnlig rösträtt varit störst och därmed vunnit, och i de länder där kvinnor fått rösträtt finns det inget bevis på att kvinnan blivit likställd mannen i resten av samhället. Vad som dock framkommer av debatten, är att det inte finns någon partipolitisk grund för högern att vara emot kvinnans politiska rösträtt, det finns många som inte är principiella motståndare, men gemensamt för alla anses att tiden inte är inne, av olika anledningar. Vissa anser som sagt att kvinnorna inte är mogna än, andra anser att det finns viktigare frågor att lösa först och att det fortfarande är oroliga tider där förändring i författningen inte är ultimat. Det finns också åsikten att kvinnans rösträtt ska godkännas på villkoret att de ska ha en högre åldersgräns än männen för att få rösta.22
De talare som är för kvinnans politiska rösträtt är både liberaler, socialdemokrater och vänstersocialister. De alla är ganska överens om att det är på tiden att kvinnan ska få rösträtt,
13
och att det numer är en fråga om när, inte om. Eftersom kvinnor finns i nästan alla yrkesgrenar, varför ska de inte ha rösträtt? För att dementera högerns argument om kvinnans omogenhet påpekas att männen inte heller varit så mogna i sitt politiska utförande, det är världskriget bevis på. Dåvarande statsministern Nils Edén är också på kvinnornas sida i frågan och säger följande:
Den, som icke kan se, att här under dessa år på grund av inverkan från krigshändelserna försiggått en väldig förändring i människornas sinnen, en hastig mognad i samhällsutvecklingen, som gjort även Sverges kvinnor icke blott värdiga, utan även berättigade att till sist få sin fulla medborgarrätt, den har icke sett klart. Jag skulle kunna säga: Sverges kvinnor äro i denna stund medborgare i allt utom i rätten att också de få öva sitt inflytande vid valen till Andra kammaren.23
Statsministern yttrar även att politiken inte längre borde ses som något manligt, utan mänskligt, och att ge kvinnor rösträtt vore det bästa för landet. Debatten avslutas med en omröstning i båda kamrarna och propositionen om kvinnans politiska rösträtt avslås.24
Frågan tas efter denna artikel inte upp i relation till riksdagen förrän i slutet av året, under 1918 års urtima riksdag. Då diskuteras propositionen om kommunal rösträtt, och även om kvinnans rösträtt inte är i fokus har den en plats i debatten. I en artikel från 27 november blir det tydligt att kvinnans politiska rösträtt inte längre ses som ett stort hot av högern, enligt en socialdemokratisk ledamot i andra kammaren:
Hr Lindman, som I våras talade så varmt om huru den 40-gradiga skalans avskaffande skulle vålla oreda och anarki, har nu varit så känslig för vänstersocialisterna tryckning, att han icke sagt ett ord till skalans försvar, och ingen från högern säger nu något mot kvinnans politiska rösträtt, som i våras skulle upplösa hemmen och åstadkomma allt möjligt annat ont. 25
Den 11 december publiceras en rapport om en proposition som ska läggas fram vid 1919 års riksdag. Då har det uppstått en diskussion där högern inte är beredd på att kvinnan också ska vara valbar till riksdagen, medan regeringen anser det självklart att rösträtt och valbarhet ska höra ihop.26
Av undersökningens 43 artiklar hör sju av dessa till denna kategori. Fyra texter har ett innehåll som ger en positiv bild av kvinnans politiska rösträtt och resterande tre räknas som neutrala. De neutrala i detta fall är de debatter som redogör för både för- och motargument.
23 ”Kvinnorösträtten inför riksdagen”. (1918). Aftonbladet. 28 april. s. 6. 24 ”Kvinnorösträtten inför riksdagen”. (1918). Aftonbladet. 28 april. s. 6.
14
2.2. Politiska texter från förbund och föreningar, som inte är bundna till riksdagen.
Den 9 och 10 januari sammanfattas Landsföreningen för Kvinnans Politiska Rösträtts (LKPR) årsprotokoll i Aftonbladet. De gläds åt att moderata kvinnor skapat en rösträttsförening och åt den kungliga propositionen som regeringen ska lägga fram i årets riksdag, i förhoppning om att Sverige inte ska bli ensamma kvar som det enda land i Europa utan kvinnlig rösträtt.27 Föreningen blickar också framåt och diskuterar vad de ska ha för verksamhet efter att rösträtten införts. Ett förslag är att föreningen ska fortsätta arbeta för att sammanhålla kvinnorna trots politiska meningsskiljaktigheter, och upplysa nya medlemmar som vill engagera sig i politiken i framtiden.28
Den 9 mars går Föreningen för Kvinnans Politiska Rösträtt (FKPR) ut med en resolution att de, med kriget som grund, vill stå i solidaritet med fosterlandet under fullt medborgaransvar. De vill stötta sina män, fäder, söner och bröder, precis som kvinnor i andra länder kan göra genom sin politiska rösträtt.29
Den 4 och 11 maj pågår ett meningsutbyte mellan riksdagsledamoten K. J. Ekman och LKPR. LKPR yttrar i sin skrivelse till Ekman att högerns resonemang om att kvinnans rösträtt ska gynna eller missgynna något parti inte har någon bevislig grund. Ekman svarar genom att uppmana vänstern till att kompromissa med högerns krav om åldersgräns för att lösa frågan.30 LKPR svarar tillbaka att detta förslag inte är i enlighet med politikens principer och att det inte finns någon anledning för vänstern att kompromissa med högern som ständigt varit negativa i frågan och gjort motstånd till propositionen.31
Den 7 oktober firar FKPR Birgittadagen; de svenska kvinnornas rösträttsdag. Föreningen hoppas på att freden för med sig belöning till kvinnorna och att tiden äntligen ska vara inne för deras politiska rösträtt. I en resolution vädjar FKPR till högern att 1919 äntligen godkänna kvinnornas rösträtt och valbarhet.32 Några veckor senare ser vi hur nästan alla svenska kvinnoföreningar, rösträttsföreningar inkluderade, vädjar till amerikanska kvinnor att kämpa för fred.33 Samma dag rapporteras om Allmänna Valmansförbundet som under de senaste åren
27 ”Kvinnorna och den politiska rösträtten”. (1918) Aftonbladet. 9 januari. S.6. 28 ”L.K.P.R:s årsmöte”. (1918). Aftonbladet. 10 januari. S.10.
29 ”Ett kvinnorösträttsmöte” (1918) Aftonbladet. 9 mars. S.3. 30 ”Kvinnornas rösträttsfråga” (1918) Aftonbladet. 4 maj. 31 ”Kvinnornas rösträttsfråga” (1918) Aftonbladet. 11 maj. 32 ”Birgittadagen” (1918). Aftonbladet. 8 oktober. S.9.
15
haft flertalet kvinnomöten för att upplysa kvinnliga medlemmar om politiken, både sakfrågor och dess organisation.34
I november och december är 1918 års urtima riksdag i full gång och detta märks i flera resolutioner och rapporter från Sveriges olika förbund och föreningar. Den 19 november publicerar tidningen en skrivelse från LKPR till justitieministern där de begär att man föreslår att gifta kvinnor ska få rösträtt inom kommun och valbarhet till landstinget.35 I övrigt märks det att kvinnans rösträtt nu ses som en realitet av de flesta, då både Bondeförbundet, Jordbrukarnas riksförbund, Allmänna valmansförbundet och Moderata och Frisinnade Hallandsbönder uttrycker sitt stöd till denna på grunden att kvinnor på landsbygden ska få rösta på samma grunder som kvinnor i städer och industrier, samt att gifta par ska få fullmakt till att rösta åt varandra.36
Under året publicerar Aftonbladet även ett antal olika annonser från FKPR och LKPR om kommande möten. FKPR har sammanlagt 4 mötesannonser under året, samt en rapportering om medlemsantalet på 16 000 under verksamhetsåret 1917. LKPR tillsammans med Fredrika Bremer-förbundet och Svenska kvinnornas nationalförbund har en mötesannons den 8 oktober.37
Till denna kategori räknas 21 av undersökningens 43 artiklar, varav nio är texter som har en positiv inställning till kvinnans politiska rösträtt och sex är neutrala i frågan. De texter som räknas som neutrala här är sådana som nämner rösträtten som en snar realitet men inte tar en egen ståndpunkt i frågan, exempelvis Bondeförbundet som i en artikel den 25 november framställs vara likgiltiga i frågan, men yrkar för lika behandling av landets kvinnor om deras rösträtt skulle fastställas.38 De resterande sex artiklarna har inte räknats med i värderingen då dessa innehållsligt inte behandlar frågan. Det rör sig om de annonser om föreningsmöten och föreläsningar som använts för att belysa att Aftonbladet ger plats åt kvinnorösträttsföreningar att publicera. Det kan argumenteras att dessa texter räknas som neutrala, men eftersom det inte finns något vidare innehåll förutom förening, tid och plats, samt i vissa fall information om
34 ”A.V.F:s kvinnomöten” (1918) Aftonbladet. 19 oktober. S.9.
35 ”Kvinnans kommunala rösträtt” (1918). Aftonbladet. 19 november. s.3.
36 ”Bondeförbundet mot regeringen” 25 november s.9, ”Författningsfrågan och bonderörelsen” 27 november s.4,
”Opinionen i författningsfrågan” 28 november, s.7, ”Bondeförbundet och författningsfrågan” 1 december s.7, ”Mot kapitulationen i författningsfrågan” 7 december s.10. (1918). Aftonbladet.
37 ”Möte”, ”Ett kvinnligt rösträttsmöte” 6 mars s.3, ”16.000 medlemmar i F.K.P.R.” 17 april s.9, ”Föreningen för
Kvinnans politiska rösträtt” 2 oktober, s.10, ”Föreningen för Kvinnans politiska rösträtt” 3 oktober, s.9, ”Nya äktenskapslagar under debatt” 8 oktober s.9. (1918). Aftonbladet.
16
föreläsnings- och diskussionsämnen, har jag valt att inte ge dessa texter plats i värderingsprocessen.
2.3. Insändare.
Det är först i Aftonbladets insändare som vi ser tydliga åsikter i frågan från personer som inte är politiker. Här får både motståndare och allierade till kvinnans politiska rösträtt göra sina röster hörda.
Den 17 mars skriver en ”Bonde” om det kommande landstingsmannavalet. Han vill upplysa läsarna om landstingets funktion och vad de olika partierna står för. Bondens syfte är att uppmana alla bönder och moderata sympatisörer att rösta på högern i det kommande valet, då det är detta parti som vill bevara den författning Sverige har vid tidpunkten, och anser att kvinnlig rösträtt inte är i enlighet med lagen. Detta i motsats till liberaler, socialdemokrater och vänstersocialister, vilka alla vill ha allmän rösträtt för män och kvinnor över 21 år utan skyldighet att betala skatt.39
Den 18 mars publiceras en insändare av ”Den Inbitne” som gör tydligt motstånd till kvinnans politiska rösträtt. Den Inbitne väljer att kalla rösträttskvinnorna för suffragetter som skriker för att få fram sina åsikter. Dessa är en väldigt liten del av befolkningen, menar han, och väldigt få kvinnor i samhället uttrycker någonsin sin önskan om rösträtt och rättigheter. Kvinnan hör bättre hemma i ordentligt arbete i hemmet, och hennes känslor och naturliga instinkter kommer påverka hennes politiska verksamhet. Den Inbitne hävdar även att de rösträttsallierade inom politiken endast har en partipolitisk grund för att stötta frågan, och att någon som hävdar att det skulle vara utifrån allmän rättvisa ljuger. Slutligen vill skribenten poängtera följande: ”Må hon förbliva där och icke genom självstympning efter skoptsernas metod, arbeta på släktets utrotning. Ty – vänstermän eller högermän – vi gifta oss aldrig i livet med suffragetter!”.40 Den 21 mars besvarar ”En kvinnlig suffragett” ovanstående insändare. Hon är besviken på Den Inbitnes yttranden, och menar att rösträttskvinnorna inte alls är skrikiga och deras möten är betydligt mer sakliga och sansade än riksdagsdebatter där män, vilka av naturen ska vara det logiska könet, bjuder på ”svammel och meningslösa käbbel, späckat med personliga utfall mot den politiska motståndaren”.41 Argumentet om att män vill hålla kvinnan borta från politiken
för hennes högre moraliska ståndpunkt och renhet problematiseras då skribenten undrar varför detta inte gäller i andra situationer i samhället. Kanske kan man också tänka att kvinnan på
39 Bonde. (1918).”Landstingsmannavalen”. Aftonbladet. 17 mars.
40 Den Inbitne. (1918). ”Självbevarelse och kvinnorösträtt”. Aftonbladet. 18 mars. S.9.
17
grund av sin högre moral skulle ha ett bra inflytande i politiken, då skribenten hävdar att den absolut inte går att förvärras. Slutligen vill ”En kvinnlig suffragett” poängtera att kvinnan fått träna upp sin mångsidighet under det krig som varit och är fullt kapabel till att applicera denna på sitt liv även i framtiden.42
Ytterligare ett svar på Den Inbitnes insändare kommer från ”Stenbiten” den 28 mars. På uttalandet om giftermål, svarar hon att rösträttskvinnor inte heller vill gifta sig med män som inte vill bevilja dem deras rättigheter. Kvinnor behöver heller inte skrika för att uttrycka sina åsikter, trots vad Den Inbitne tror, utan gör detta genom rösträttsföreningarna, och att män som Den Inbitne inte väljer att läsa eller lyssna på detta, betyder inte att intresset inte finns bland kvinnor att få rösträtt. Stenbiten yttrar att kvinnorna så länge förberett sina barn för världen och nu vill de i stället förbereda världen för sina barn, och att de inte vill ha männens beundran så länge de inte också får sin rösträtt.43
”En kvinnlig suffragett” yttrar att hon alltid läser Den Inbitnes artiklar med nöje, vilket tyder på att han återkommande blir publicerad i Aftonbladet.44 År 1918 skriver han tre insändare om
undersökningens ämne, alla som motståndare till kvinnans politiska rösträtt. 28 mars svarar han ”En kvinnlig suffragett” i en ny insändare. I denna läggs ännu mer vikt på att hylla kvinnan och hennes egenskaper, med argumentet att hon har bättre nytta för dessa i köket, barnuppfostran och i de sociala yrkesgrupper där kvinnor dominerar. Slutligen skriver han följande:
Slutet av hennes genmäle ger nämligen en hoppfull utsikt mot framtiden, när hon säger, att ”liksom förr kommer det alltid att finnas ’kvinnor som vända jordkokor och föda barn’, husliga kvinnor och små dockor etc.”. Så skjuter jag väl tills vidare upp mina planer. Jag hade annars tänkt bilda ”Föreningen för männens rätt att föda barn och så kråkspark” och ”Samfundet för mannens rätt till månadsraseri”. Ty jag har aldrig känt det som en förödmjukande fysiologisk orättvisa, att icke mannen är organiserad på samma sätt som kvinnan.
Med detta gör han narr av kvinnoföreningar som skapats för att kämpa för sin rätt till något som, på samma sätt som barnafödsel och hormonförändringar vid menstruation hos kvinnor, anses vara till naturen manligt; politisk rösträtt.45
Nästa gång vi får höra från Den Inbitne är den 29 april, efter att riksdagen röstat ner propositionen om kvinnlig rösträtt. I denna artikel läggs fokus på Herr Brantings tal i Andra kammaren om att högerns motstånd kommer leda till att rösträttskämparna kommer ta till
42 En kvinnlig suffragett. (1918). ”Självbevarelse och kvinnorösträtt”. Aftonbladet. 21 mars. S.8. 43 Stenbiten. (1918). ”Kvinnorösträtten än en gång”. Aftonbladet. 28 mars. S.3.
18
utomparlamentariska medel för att nå sitt mål. Den Inbitne ifrågasätter vilka dessa medel skulle vara, han menar att det inte finns något kvinnorna kan göra, som de inte redan testat, som kan få motståndarna att ge upp.46
Två insändare som inte handlar om ämnet men ändå berör frågan finner vi den 1 maj och den 22 november. Den förstnämnda skriver ”Berco” om firandet av 1 maj.47 Hen skriver om att man
lägger bort tankarna om allt dåligt i samhället för att i stället fira att det är första maj. En av de dåliga sakerna hen nämner är att kvinnorna inte fick rösträtt, då detta hade varit väldigt roligt, enligt skribenten. Nästa insändare kommer från ”Fru Marianne”. Hon skriver här om kvinnor som diskuterar mode:
Det var ett stim av unga, ivriga röster i Mariannes lilla ombonade vardagsrum. Där diskuterades ivrigt, men det var varken världspolitikens sista omstörtande händelser eller kvinnans politiska rösträtt som satte dessa unga kvinnors tungor i gång eller kommo deras kinder att glöda av iver. Ånej, det var endast det evigt återkommande och ständigt lika fängslande kapitlet om kläder, som sysselsatte dessa sanna Evas döttrar.48
Fru Marianne menar alltså att dessa kvinnor är äkta kvinnor, och de pratar inte om något annat än mode, varken politiska händelser eller deras rösträtt. Det kan diskuteras om detta är menat som satir eller inte, men varken eller framkommer tydligt i texten.
Slutligen hittar vi den 5 december en insändare från ”Jonson”. Texten är ett kåseri om en kvinna som funderar på om hon borde rösta eller ej. Hon har en dialog med sig själv där hon velar fram och tillbaka och skribenten ger bilden av att kvinnan varken är speciellt påläst om ämnet eller har ett vidare intresse av att rösta. Texten gör narr av kvinnan och lyfter framför allt fram det argument många motståndare har att kvinnor inte har intresse av att rösta, utan bryr sig mer om andra saker som popularitet och bekvämlighet.49 Även denna text kan argumenteras att den har sådan satirisk grund att kvinnans logik och förmåga att ta ställning i frågor vill belysas, men eftersom det i så fall inte är tillräckligt tydligt för mig som läsare värderas texten utifrån vad den explicit säger.
Insändarna utgör nio av de 43 artiklar som analyserats i undersökningen. Tre av dessa är positivt inställda till kvinnans politiska rösträtt medan sex är negativa. Till de negativa räknas kåserierna från ”Fru Marianne” och ”Jonson”, på de grunder som redogjorts för ovan.
46 Den Inbitne. (1918). ”Tack, snälla Branting”. Aftonbladet. 29 april. s.7. 47 Berco. (1918). ”I dag”. Aftonbladet. 1 maj. S.6.
19
2.4. Tidningens egna texter, exempelvis reportage, debattartiklar etcetera.
Bland tidningens egenskrivna texter hittar vi först den 12 april en kort sammanfattning av det politiska läget just nu. Här nämns författningsfrågan, och hur Första kammaren och den 40-gradiga kommunala röstskalan står som hinder för demokratin. Här återges också riksdagsledamoten K. J. Ekmans indelning av författningsfrågan i tre huvudgrupper och hans åsikter om att kvinnlig rösträtt bör införas med en högre åldersgräns och att gifta makar ska kunna rösta åt varandra om någon av dem inte har möjlighet på valdagen.50
Den 21 maj publiceras ett reportage om Molkoms Folkhögskola och deras kvinnliga kurs. Vid denna kurs studerar 32 värmländska kvinnor ämnen som fysik, biologi, trädgård, hälsa, etikett, historia och samhällslära. Nästan samtliga av eleverna kommer från relativt fattiga hushåll på landsbygden, och folkhögskoleutbildningen är en ekonomisk uppoffring. Skribenten, Maria Cederskiöld, intervjuar läraren i samhällskunskap som hävdar att det finns mycket litet intresse för politik bland eleverna, och han trycker på att rösträttsföreningarna i landet har ett stort uppdrag att utbilda alla kvinnor till att förstå och engagera sig inom politiken. Vidare observerar Cederskiöld att lärarna verkar vara måna om att väcka intresset för eleverna i alla teoretiska ämnen, trots att det från början dominerar för de praktiska ämnena.51
Den 15 juni diskuterar Aftonbladet i sitt inslag ”Blick på pressen” hur andra tidningar belyser författningsfrågan. Här håller Aftonbladet med tidningen Upsala om att kvinnans politiska rösträtt självklart också bör resultera i deras valbarhet, men att politikerna verkar ha glömt bort detta. Därför belyser Aftonbladet att man tar för lättvindigt på rösträttsfrågan och förslaget bör därför inte gå igenom.52
Den 6 oktober publiceras ett reportage om den kvinna som LKPR valt att hylla till årets Birgittadag: Susan B. Anthony. Hon var en amerikansk rösträttskämpe som gjort stor skillnad för kvinnor, både i USA och internationellt. Kvinnor som tidigare har hyllats av LKPR på den svenska kvinnans rösträttsdag är Heliga Birgitta och Drottning Margareta.53
Den urtima riksdagen och frågan om kommunal rösträtt gör sig påmind den 25e november då
Aftonbladet diskuterar ett socialdemokratiskt möte som tagit vid några dagar tidigare.
Tidningen kommenterar en rösträttskvinna som hävdat i ett tal att Sverige får skämmas för att högern vägrar att ge kvinnor rösträtt, och menar själva att Sverige har nästan hela ententen med
50 ”Författningsfrågor och dagspolitik”. (1918). Aftonbladet. 12 april. s.3.
51 Cederskiöld, M. (1918). ”Ett besök i Värmlands äldsta folkhögskola”. Aftonbladet. 21 maj. S.6. 52 ”Diskussionen i författningsfrågan”. (1918). Aftonbladet. 15 juni. S.7.
20
sig vid denna skampåle, då ingen av de länderna heller haft bråttom att ge kvinnorna politisk rösträtt.54
Slutligen skriver tidningen den 20 december en sammanfattning av kvinnans ställning i samhället under början av 1900-talet. Aftonbladet benämner århundradet som kvinnans då hon fått mer och mer rättigheter och blivit jämlik mannen på många plan. De hävdar att de trott och flera gånger uttalat att om alla kvinnor skulle visa intresse och begära att få rösträtt, finns det ingen anledning för männen att rösta däremot. Men det har visat sig, sedan kvinnor fick kommunal rösträtt på samma grunder som männen, att väldigt få av de röstberättigade faktiskt har nyttjat sin röst. Aftonbladet poängterar dock att även många män ställer sig likgiltiga till sin politiska rösträtt, och att det finns en stark kamp för kvinnans politiska rösträtt kan man inte blunda för. De försvarar även högern i sitt motstånd; då detta endast måste ha kommit ur rädslan att de flesta kvinnor som skulle använda sin rösträtt skulle vara vänsterkvinnor. Avslutningsvis föreslår tidningen att någon form av kvinnlig värnplikt kan vara på sin plats för att uppfylla sin medborgerliga plikt. Denna bör vara av sådan karaktär, att kvinnor lär sig hantera både hemmets alla sysslor och plikter samtidigt som de engagerar sig i politiken. Därför borde denna värnplikt också utbilda kvinnorna inom samhällsrättigheter och -plikter:
Får kvinnan från ungdomen lära sig pliktens samhörighet med rättigheterna, så kan hon med sin starkt utvecklade intuition verksamt bidraga till att träffa det rätta i avgörandena. Och så kanske kvinnorösträtten till sist blir rent av till ändå större glädje för samhället än för kvinnorna själva.55
Sex av undersökningens 43 artiklar räknas som tidningens egna, och bland dessa hittar vi tre texter där tidningen uttrycker en positiv inställning till ämnet och två där ett motstånd yttras. Reportaget om Molkoms Folkhögskola räknas inte in i värderingen då ingen åsikt i frågan uttrycks, även om artikeln används för att belysa hur tidningen visar att det finns brist på politiskt intresse bland kvinnor på landsbygden.
21
3. Avslutande diskussion
Syftet med undersökningen har varit att kartlägga Aftonbladets framställning av kvinnorösträttsfrågan under verksamhetsåret 1918, med följande frågeställningar som grund:
- Vilka åsikter gällande kvinnans politiska rösträtt kommer till uttryck i Aftonbladet år 1918?
- Vilken/vilka åsikter tar mest plats?
Undersökningen har bestått av en innehållsanalys av 43 artiklar som på ett eller annat sätt behandlat kvinnans politiska rösträtt. Dessa har delats in i olika kategorier utifrån texttyp och innehåll, sedan inom varje kategori presenterats i kronologisk ordning.
Valet av Aftonbladet som undersökningsobjekt grundades i förhoppningen om ett brett och varierat urval av synpunkter om kvinnans politiska rösträtt. Dessa förhoppningar visade sig vara befogade, då tidningen redogjort för argument från både politiska motståndare och allierade, samt gett plats för privata åsikter från båda sidor. Tidningen har också gett plats för kvinnorösträttsföreningar att annonsera och rapportera om sin verksamhet, trots att tidningen själva inte visat tydligt var de står i frågan.
Utav de artiklar som använts i undersökningen kan man konstatera att 19 av dessa är positiva till rösträtten, nio är neutrala och åtta är emot. Till de neutrala räknas texter som redogör för både argument för och emot, samt sådana där rösträtten ses som ett faktum som kommer att ske, utan att ta egen ståndpunkt i frågan. Till de negativa räknas även de två kåserier som presenterats i undersökningen.56 Jag vill dock argumentera för att dessa kan vara satiriska där en negativ bild av motståndet ska framställas, på samma grund som Frigga Carlbergs text, men eftersom detta inte är tillräckligt tydligt räknar jag texterna som negativa till kvinnlig rösträtt.57 De texter som inte räknats in i denna värdering är framför allt de annonser FKPR och LKPR publicerat i tidningen, eftersom dessa innehållsmässigt inte säger något om frågan, men har använts i undersökningen för att visa att Aftonbladet ger plats till föreningar som kämpar för kvinnans politiska rösträtt.
Milles skriver om hur kvinnor använder sig av språk i olika textmedier för att framföra sitt budskap om deras rösträtt.58 Detta syns i Aftonbladet dels då FKPR och LKPR använder organet för att annonsera om sina möten, men framför allt i de insändare från ”En kvinnlig suffragett” och ”Stenbiten” som genom att dementera ”Den Inbitnes” motargument visar var de står i
56 Fru Marianne, 22 november s.11. Jonson, 5 december s.7. (1918). Aftonbladet. 57 Florin, C. & Rönnbäck, J. (2012).
22
frågan om kvinnlig rösträtt.59 ”Stenbiten” berör också ämnet om att kvinnors erfarenheter i moderskap gjort dem fullt kapabla och villiga till att forma fosterlandet till att gynna deras barn, precis som Florin & Rönnbäck menar att Carlberg och rösträttskvinnorna ofta använde som argument.60 Även FKPR nuddar vid detta ämne i sin resolution om rösträtt för att kunna stötta sina söner, fäder, bröder och fosterlandet.61
Ett återkommande motargument som tidningens debatter och insändare har gemensamt är att tiden ännu inte är inne för kvinnlig rösträtt. Både Bokholm, Österberg och Nicklasson berör hur många i början av 1900-talet ansåg att försvarsfrågan skulle prioriteras högre än rösträttsfrågan.62 Detta argument är inte återkommande i de artiklar som står till grund för denna undersökning, kanske framför allt för att försvaret inte längre är lika aktuellt tack vare freden efter världskriget, däremot finns det en gemensam åsikt om att andra frågor är viktigare att lösa innan den om kvinnlig rösträtt. Framför allt är det frågan om kommunal rösträtt för män och den 40-gradiga skalan, som är närvarande både under den ordinarie riksdagen och den urtima. Från motståndarsidan ifrågasätts om kvinnor klarar av att rösta, både kunskapsmässigt och tidsmässigt samt om det faktiskt finns intresse hos kvinnorna att utföra rösträtt. Många anser att kvinnans naturliga egenskaper passar bättre i hemmet och andra sociala yrken än i politiken, och OM hon ska få rösträtt bör det finnas en högre åldersgräns än vad det gör för män. I Anna-Maria Ullstens avhandling redogörs för motståndaråsikterna om att kvinnornas rösträtt skulle vara ett hot mot första kammaren, och endast bidra till en ökad majoritet för socialdemokrater och liberaler i de politiska valen, samt att dessa politiker inte värnar om jordbrukare.63 Detta är åsikter som också syns i de motståndarartiklar som presenterats i undersökningen, däremot gör inte jordbrukarna samma slags motstånd till frågan utifrån denna aspekt. Dock kretsar jordbrukarnas texter i Aftonbladet kring den debatt om den kommunala rösträttsskalan och mindre om kvinnorösträtten. De texter som tidigare under året publiceras om kvinnans politiska rösträtt har ingen tydlig koppling till jordbrukare och det kan diskuteras att detta är för att skribenterna, både av insändare och reportrar på tidningens redaktion, är stadsbor som inte själva har någon tydlig åsikt om jordbrukare.
Angående åsikten om kvinnans plats i hemmet redogör även Bokholm för dessa i sin bok om bland annat svenska kvinnors motstånd till rösträtt. Här påvisas kvinnliga journalister och högt
59 En kvinnlig suffragett, 21 mars s.8. Stenbiten, 28 mars s.3. (1918). Aftonbladet. 60 Florin, C. & Rönnbäck. J. (2012). s.195.
23
uppsatta som uttryckt åsikter om att kvinnor ej borde få rösta då de har svårt att se till samhällets bästa samt att deras rättfärdiga plats är i hemmet och i omsorgsyrken.64 Detta är åsikter som också framkommer i denna undersökning, däremot inte från kvinnor. Alla kvinnliga skribenter i undersökningens artiklar är övervägande positiva till kvinnans politiska rösträtt, förutom möjligtvis Fru Marianne, om man antar att hennes text inte är av satirisk karaktär. Bokholms redogörelse av kvinnors motstånd är fortfarande ytterst intressant och gav inspiration till detta uppsatsämne, men något vidare motstånd från kvinnor återfinns inte i Aftonbladets artiklar 1918.
Bland de som förespråkar kvinnans politiska rösträtt enas man i att det är på tiden att kvinnan äntligen får det hon väntat på så länge. Många andra länder har redan infört reformen och allt pekar på att kvinnorna har ett bra inflytande på politiken, utan att göra några större förändringar i de partiproportioner som redan finns. Man trycker på att en majoritet av den kvinnliga befolkningen är självförsörjande skattebetalare, därför bör det vara deras rätt att få ta del i politiken som styr det samhälle de lever i. Nicklasson visar i sin forskning att detta var vanliga åsikter bland rösträttskvinnorna, både från högern och vänstern, där hennes exempel är högerkvinnan Lydia Wahlström som flertalet gånger uttryckte sin tro på att kvinnor skulle tillföra nya, sakkunniga perspektiv på politiska frågor.65
Slutligen kan det konstateras att Aftonbladet år 1918 lät den politiska debatten styra innehållet i tidningen, då de flesta artiklar som går att hitta i ämnet publiceras under vår och sen höst, då frågan var omdiskuterad i riksdagen. Tidningen ger i ett antal texter bilden av att de är emot den kvinnliga rösträtten, även om de också tydliggör att detta skulle ändras om kvinnor visade ett större intresse och om rösträtten kom med medföljande reformer. Oavsett hur tidningen ställer sig i frågan, publicerar de under året ett flertal artiklar med olika vinklar och synpunkter om kvinnans politiska rösträtt.
Nya frågor som uppstått under undersökningens gång kretsar framför allt kring Aftonbladets egen ställning i frågan om kvinnlig rösträtt. Det hade varit intressant att göra en liknande undersökning som Ullsten gör i sin avhandling, då man kopplar tidningens egen politiska ståndpunkt till vad de uttrycker i tidningen.66 Då hade kanske en längre tidsperiod behövts undersökas samt en större djupdykning i tidningens egen historia och deras politiska läge.
24
Sammanfattning
År 1918 var ett år då världskrigets upplösning gav ny plats för politiska frågor som lagts på hyllan de senaste åren. En av dessa var kvinnans politiska rösträtt. I nästan 20 års tid hade frågan diskuterats i svensk politik och det största motståndet kom från högern. Under riksdagen lades en proposition fram om kvinnans rösträtt och valbarhet till riksdagen, på samma grunder som liknande proposition 1912. Propositionen röstades ner även detta år, men kom snabbt på tapeten igen under 1918 års urtima riksdag och inför 1919 års riksdag, där den skulle komma att äntligen röstas igenom. Denna uppsats undersöker tidningsartiklar från Aftonbladets verksamhetsår 1918 med syftet att kartlägga hur tidningen framställde frågan om kvinnans politiska rösträtt under perioden. Den empiriska undersökningen har gjorts utifrån följande frågeställningar:
- Vilka åsikter gällande kvinnans politiska rösträtt kommer till uttryck i Aftonbladet år 1918?
- Vilken/vilka åsikter tar mest plats?
25
Käll- och litteraturförteckning
Tryckta källor
Berco. (1918). ”I dag”. Aftonbladet. 1 maj. S.6.
Bonde. (1918).”Landstingsmannavalen”. Aftonbladet. 17 mars.
Cederskiöld, M. (1918). ”Ett besök i Värmlands äldsta folkhögskola”. Aftonbladet. 21 maj. S.6.
Den Inbitne. (1918). ”Självbevarelse och kvinnorösträtt”. Aftonbladet. 18 mars. S.9. Den Inbitne. (1918). ”Till ’En kvinnlig suffragett’”. Aftonbladet. 28 mars. S.3. Den Inbitne. (1918). ”Tack, snälla Branting”. Aftonbladet. 29 april. s.7.
En kvinnlig suffragett. (1918). ”Självbevarelse och kvinnorösträtt”. Aftonbladet. 21 mars. S.8. Fru Marianne. (1918). ”Modekåseri i dyrtiden”. Aftonbladet. 22 november. s.11.
Jonson. (1918). ”Nutidskvinnan i valet och kvalet”. Aftonbladet. 5 december. S.7. M. C. (1918) ”Birgittadagen – kvinnornas dag”. Aftonbladet. 6 oktober.
Okänd skribent. (1918).”Kvinnorna och den politiska rösträtten”. Aftonbladet. 9 januari. S.6. Okänd skribent. (1918).”L.K.P.R:s årsmöte”. Aftonbladet. 10 januari. S.10.
Okänd skribent. (1918). Orubricerad artikel. Aftonbladet. 24 januari. S.10.
Okänd skribent. (1918). ”Kvinnans politiska rösträtt”. Aftonbladet. 28 februari. s.6. Okänd skribent. (1918).”Möte” Aftonbladet. 6 mars. S,3.
Okänd skribent. (1918).”Ett kvinnligt rösträttsmöte” Aftonbladet. 6 mars. s.3. Okänd skribent. (1918).”Ett kvinnorösträttsmöte” Aftonbladet. 9 mars. S.3.
Okänd skribent. (1918). ”Vänstersocialisterna och kvinnorösträtten”. Aftonbladet. 14 mars. S.3.
Okänd skribent. (1918). ”Justitieminister Löfgren som försvarare av regeringspolitiken”.
Aftonbladet. 28 mars.
Okänd skribent. (1918). ”Författningsfrågor och dagspolitik” Aftonbladet. 12 april. s.3. Okänd skribent. (1918).”16.000 medlemmar i F.K.P.R.” Aftonbladet. 17 april. s.9. Okänd skribent. (1918).”Kvinnorösträtten inför riksdagen”. Aftonbladet. 28 april. s. 6. Okänd skribent. (1918). ”Rösträttskvinnorna protestera”. Aftonbladet. 29 april. s.7. Okänd skribent. (1918).”Kvinnornas rösträttsfråga” Aftonbladet. 4 maj.
Okänd skribent. (1918).”Kvinnornas rösträttsfråga” Aftonbladet. 11 maj.
26
Okänd skribent. (1918).”Föreningen för Kvinnans politiska rösträtt” Aftonbladet. 2 oktober. s.10.
Okänd skribent. (1918).”Föreningen för Kvinnans politiska rösträtt” Aftonbladet. 3 oktober. s.9.
Okänd skribent. (1918).”Birgittadagen” Aftonbladet. 8 oktober. S.9.
Okänd skribent. (1918).”Nya äktenskapslagar under debatt”. Aftonbladet. 8 oktober. s.9. Okänd skribent. (1918).”Svensk kvinnovädjan för fred” Aftonbladet. 19 oktober. S.9. Okänd skribent. (1918).”A.V.F:s kvinnomöten” Aftonbladet. 19 oktober. S.9.
Okänd skribent. (1918).”Kvinnans kommunala rösträtt” Aftonbladet. 19 november. s.3.
Okänd skribent. (1918). ”Kvinnorna och nationernas förbund”. Aftonbladet. 23 november. s.6. Okänd skribent. (1918).”Bondeförbundet mot regeringen”. Aftonbladet. 25 november. s.9. Okänd skribent. (1918). ”Friluftsmatinén”. Aftonbladet. 25 november. S.6.
Okänd skribent. (1918).”Författningsfrågan och bonderörelsen” Aftonbladet. 27 november s.4 Okänd skribent. (1918).”Remissdebatten i författningsfrågan”. Aftonbladet. 27 november. s. 9.
Okänd skribent. (1918).”Opinionen i författningsfrågan” Aftonbladet. 28 november, s.7. Okänd skribent. (1918).”Bondeförbundet och författningsfrågan” Aftonbladet. 1 december s.7. Okänd skribent. (1918).”Mot kapitulationen i författningsfrågan” Aftonbladet. 7 december s.10.
Okänd skribent. (1918).”Kvinnans valbarhet till riksdagen.” Aftonbladet. 11 december. Okänd skribent. (1918). ”Kvinnan och samhället”. Aftonbladet. 20 december.
27
Litteratur
Bokholm, Sif (2008). I otakt med tiden: om rösträttsmotstånd, antipacifism och nazism bland svenska kvinnor. Stockholm: Atlantis
Boréus, K & Kohl, S. (2018) Innehållsanalys i Boréus, K. & Bergström, G. (red.)
(2018). Textens mening och makt: metodbok i samhällsvetenskaplig text- och diskursanalys. Fjärde [omarbetade och aktualiserade] upplagan Lund: Studentlitteratur
Florin, C. (2006). Kvinnor får röst: kön, känslor och politisk kultur i kvinnornas
rösträttsrörelse. Stockholm: Atlas
Florin, C & Rönnbäck, J. (2012) Humor som taktik i rösträttskampen i Arnberg, K.,
Sundevall, F. & Tjeder, D. (red.) (2012). Könspolitiska nyckeltexter 1 Från äktenskapskritik
till sexualupplysning 1839–1930. Göteborg: Makadam
Lundström, G., Rydén, P. & Sandlund, E. (red.) (2001). Den svenska pressens historia 3 Det
moderna Sveriges spegel (1897–1945). Stockholm: Ekerlid
Milles, K. (2016) ”Vi måste öva upp och ta mod till oss, enda sättet att sedan bli dugliga väljare.”: Strategiskt kommunikationsarbete inom den kvinnliga rösträttsrörelsen. Språk &
Stil, 26: 130–160
Nicklasson, S. (1992). Högerns kvinnor: problem och resurs för Allmänna valmansförbundet
perioden 1900–1936/37 = Women of the Right: problem and resource for Allmänna valmansförbundet 1900-1936/37. Diss. Uppsala: Univ.
Rönnbäck, J. (2000). Rösträttsrörelsens kvinnor - i konflikt och i samförstånd. Kvinnovetenskaplig tidskrift. 2000 (21:4), s. 29–50
Ullsten, A-M. (1977). Umeå-pressen 1917–1922 [Elektronisk resurs]: En studie i lokalpress. Diss. Umeå: Umeå universitet, 1977
